FAKTARTIKLAR AV VETERINÄR HELENA KÄTTSTRÖM
Förr var det vanligt att fölen vandes av vid ungefär fyra månaders ålder. Stona, som ofta var arbetshästar på en gård, behövdes i jordbruksarbetet, och det var enklare att slippa ta med en halvstor fölunge. För en hårt arbetande häst innebar dessutom mjölkningen en betydande extra resursåtgång.
Senare tids forskning har visat att det finns goda skäl att
som ändra på denna gamla regel. Ibland kan det förstås
fortfarande vara nödvändigt att av olika orsaker vänja av
fölet redan vid fyra månaders ålder, men i allmänhet är det
bättre att vänta längre. Ett skäl är att mjölken är ett
värdefullt foder för det snabbt växande fölet. Ofta äter
föl långsamt, och kan ha svårt att få i sig tillräckligt,
speciellt om de måste äta tillsammans med äldre hästar, som
tar för sig. Redan vid ungefär ett års ålder har hästen
uppnått halva vuxenvikten, vilket säger en del om vilken
utveckling som sker det första levnadsåret.
En annan orsak är diandets sociala betydelse. Ett föl är
"programmerat" för att dia, dvs det är ett
grundläggande behov. Att ta bort den möjligheten alltför
tidigt innebär en stor stress. Senare tids etologisk forskning
(etologi = läran om djurens beteende) har tydligt kunnat påvisa
detta. Mekanismerna för detta är ännu inte helt kända, men
man har kunnat visa att diandet ger fölet lugn och en viktig
social kontakt.
Om man inte lägger sig i naturens gång kan man i allmänhet
se att ett sto som är dräktigt själv stöter bort
fjolårsfölet några månader före nästa fölning. Ofta sker
detta när fölet är 8-10 månader gammalt. Enligt min
erfarenhet sker det ofta ganska tvärt. Plötsligt säger stoet
ifrån en dag, och sen är den saken nog diskuterad. Hur mycket
mjölkproduktionen och diandets intensitet har avtagit redan
innan, vet jag dock inte.
Ston som inte är dräktiga kan däremot fortsätta att ge di
länge, ibland flera år, om de fortsätter att gå med sin
fölunge. Det finns bilder på ston som diar sin mamma samtidigt
som de själva ger di till ett litet föl, och det ser förstås
märkligt ut.
Att dia i flera år tror jag inte innebär någon fördel. Av praktiska skäl vill man ju oftast dra gränsen någonstans. Om inte fölet ska levereras till en köpare, eller stoet har väldigt svårt att hålla hullet, kan man med fördel försöka efterlikna naturen, och avvänja fölet fram på vårkanten vid 8-9 månaders ålder. I så fall kan fölet gärna få bo i egen box på nätterna från 5-6 månaders ålder. Om fölet ska säljas, eller det finns andra skäl till att inte vänta länge med en avvänjning vill jag rekommendera sex månaders ålder som den lägsta lämpliga åldern.
Hur ska det gå till då? Som jag redan har nämnt, tycker jag att egen box nattetid är en bra början. Då vänjer sig fölet vid att vara själv, men har ändå mamma intill. När de sedan ska separeras helt kan man naturligtvis låta det också bli en stegvis process, men det kan vara svårare av praktiska skäl, och många gånger kanske det enklaste är att ta dem så långt ifrån varandra att de inte kan springa och ropa på varandra. Oftast blir det lugnt ganska snabbt då.
Om inte stoet själv får sköta avvänjningen, blir det hur man än gör så att juvret blir spänt av mjölk. Visst kan man tänka sig att mjölka ur någon gång, för att minska spänningen, men man ska ha klart för sig att själva urmjölkningen också stimulerar till ny mjölkproduktion. Oftast är det alltså inte nödvändigt eller till så stor nytta att mjölka ur. Man bör däremot kontrollera juvret i början så att stoet inte får juverinflammation, men nästan alltid förlöper det utan problem. Under denna period kan man gärna tillfälligt dra ner lite på stoets utfodring, så sinar hon snabbare.
Som jag skrev inledningsvis, behöver fölet en bra och näringsrik utfodring under sin första vinter. Här syndas det en hel del, och till och med bland de lättfödda fjordhästarna hittar man en del åringar som är alltför tunna under sin tjocka vinterragg. Rädslan för att det skulle vara farligt med protein lever kvar sedan decennier, trots att man nu är ense om hur viktigt det är att den växande hästen får tillräckligt med högvärdigt protein. Om man inte har ett väldigt bra grovfoder behöver fölen som regel tillskott av ett lämpligt kraftfoder. Helst bör man redan innan avvänjningen se till att fölet har kommit igång och vant sig vid att äta kraftfoder, så blir övergången så smidig som möjligt.