fakta

KRY FJORDHÄSTSTUTERI

FAKTARTIKLAR AV VETERINÄR HELENA KÄTTSTRÖM

RÅD TILL STOÄGARE INFÖR BETÄCKNINGSSÄSONGEN

Alla som planerar att betäcka sitt sto i år, hoppas förstås få föl nästa år. Statistiskt sett är det dock bara drygt 2/3 av de betäckta stona som fölar. En del kan man inte göra mycket åt, men annat går att påverka så att man förbättrar utsikterna.

Hästar brunstar säsongsmässigt. I början av säsongen, då stoet börjar komma igång med sin sexuella aktivitet är ofta brunsterna långa, och det är inte alltid brunsten avslutas med ägglossning. För att ha goda utsikter till dräktighet bör stoet ha haft minst två brunster innan hon tas till hingst. Om man inte ser när stoet brunstar (det är inte alltid så lätt utan hingst!), kan man ha som tumregel att stoet fungerar som bäst när det är som ljusast, dvs i maj-juli. Av erfarenhet vet man också att grönt gräs och värme är positivt för normala könsfunktioner hos stoet. En bra tid att åka till hingst är alltså i maj-juni.

Om man ser när stoet är brunstigt är det lämpligt att åka till hingsten i början av brunsten. Risken är då minst att stoet "hakar upp sig" med kvarstående gulkropp. För ston med föl vid sidan har detta inte så stor betydelse. Där kan det istället vara av betydelse att inte lita för mycket på det gamla uttrycket 30-dygnsbrunst, som benämning på den andra brunsten efter fölning. Många ston har redan avslutat denna brunst när fölet är 30 dagar och att då komma till hingsten kan alltså vara för sent.

En del vill betäcka på fölbrunsten, dvs första brunsten efter fölning, och det är OK om allt kring förlossningen förlöpt normalt. Observera dock att det inte är lämpligt att transportera unga föl långt, och före en vecka är det förbjudet! Dräktighetsprocenten på fölbrunsten är något lägre än på andra brunster.

Brunsten varar normalt ca 3-8 dagar, men det finns stor variation. Tiden från en brunsts slut till nästas början brukar vara ca 15-17 dagar. Ett kortare intervall kan tyda på en infektion.

Om stoet har gått gall föregående år, eller om man har ett sto som inte haft föl på mer än tre år, kan det vara klokt att låta en veterinär undersöka om hon har tecken på infektion i livmodern. Provet tas under brunst. För infektionskänsliga ston är det särskilt viktigt att man inte börjar betäcka för tidigt på säsongen utan väntar tills stoet har riktigt bra brunster. Helst bör antalet betäckningar hållas så lågt som möjligt. De flesta ston har ägglossning sista eller näst sista brunstdagen, och idealet är förstås att betäcka så nära ägglossningen som möjligt, men hellre före än efter, eftersom spermier överlever mycket längre än ägg.

Jag får ofta frågan om man kan betäcka gamla ston (se även artikeln nedan), och visst kan man det. Många är oroliga för förlossningsproblem, men det brukar gå bra. Det som kan vara bekymmersamt är att få ett äldre sto dräktigt. Tyvärr har det visat sig gälla även om hon skulle ha haft föl för länge sedan. Gamla ston som är kontinuerligt i avel brukar dock sällan vålla problem.

Inför betäckningen ska man se till att stoet är i god kondition. Hon ska vara i lagom hull, ha fällt vinterpälsen och även i övrigt vara välskött. Innan hon lämnas till hingst bör hon vara verkad och avmaskad. Naturligtvis ska hon också vara frisk. Ta aldrig ett sto som visar tecken på infektion eller annan sjukdom till hingst.

När man sedan har kommit så långt att stoet är betäckt kan man numera konstatera dräktigheten med hjälp av ultraljud redan från 16-17 dagar efter ägglossning (det går ännu något tidigare men brukar inte användas i praktiken). Om man har ett sto som har haft tvillingar (eller mera vanligt kastat tvillingar) bör hon kollas redan efter 14-15 dagar, eftersom det då är mycket lättare att åtgärda. Denna tidiga undersökning är bra på många sätt, men man ska komma ihåg att en stor del av den tidiga fosterdöden sker dag 20-40, och det kan därför vara förståndigt att kolla stoet en gång till lite senare, innan man kommit för långt fram på hösten, för att vid behov eventuellt kunna få en chans till!

Vanliga orsaker till tidig fosterdöd är kromosomfel, tvillingdräktighet, infektion samt undernäring (framför allt ston med föl vid sidan). Flera av dessa orsaker kan man förebygga. Man bör också undvika stress, framför allt under dag 20-45. Med tanke på hur lätt fjordhästar får fång, vill jag betona att när jag nämner underutfodring som är en risk, så är naturligtvis överutfodring och fång lika allvarligt! Lagom är bäst!

Till sist vill jag bara påminna om att man förstås också bör välja hingst med omsorg. Och naturligtvis ska man alltid överväga om stoet är lämpligt för avel - ibland kan det vara klokare att köpa ett bra föl! Kontakta gärna avelsrådet, eller någon annan som du har förtroende för, t.ex. premieringsförrättare. Fundera dock först igenom vilka för- och nackdelar ditt sto har, enligt dig, och vad du hoppas kunna förbättra. Men kom ihåg att efter alla goda råd är det du som ska välja! Det ska kännas rätt i hjärtat, för det är ditt blivande föl, och du som får stå för vad det kostar, så välj själv!

Lycka till!

KAN MITT GAMLA STO FÅ FÖL?

Den som studerar tabellen över hingstarnas betäckningssiffror och fölningsresultat inser ganska snart att det är en stor andel av de betäckta stona som inte fölar året därpå. Orsakerna till detta är förstås flera, och som normalt brukar man räkna med att i genomsnitt 70-85 % av betäckta ston blir dräktiga och att 55-70% får ett levande och normalt föl. För fjordhästar brukar drygt 2/3 av betäckta ston föla, vilket alltså är ett bra resultat sett över alla raser. Men det är alltså nästan 1/3 av betäckta ston som inte får något föl nästa år.

Om man i detta material går in och delar in stona i grupper kan man se att ston som är i avel, alltså kommer till hingst med föl vid sidan, i genomsnitt har ett bättre resultat. Detta gäller även om de är förhållandevis gamla. Dels beror detta förstås på att denna grupp består av ston som bevisligen har normala könsfunktioner, och dels är det så att dessa ston utsätts för betydligt mindre infektionsrisk än de ston som inte är dräktiga utan brunstar regelbundet. Vid varje brunst öppnas livmoderhalsen och infektionsämnen kan komma in och angripa livmoderslemhinnan.

Även de yngre stona har i allmänhet bra fertilitet, medan man i gruppen med äldre ston som inte haft föl på länge ser ett betydligt lägre dräktighets- och fölningsresultat. Förr hörde man ofta att det var bra att låta stona föla när de var fyra-fem år, för att sedan kunna återgå till avel som pensionärer, t.ex. efter avslutad tävlingssäsong. Senare forskning har visat att det tyvärr inte hjälper så mycket, om uppehållet från avelsboxen varit alltför långt. Redan ett uppehåll på tre- fyra år är definitivt till nackdel. Den fördel man kan se i dessa fall är att man vet att de fungerar som mammor, men det är ju en klen tröst om man aldrig får dem dräktiga...

Alltså är det så att äldre ston som inte har haft föl på några år är svårare att få dräktiga, och den viktigaste enskilda orsaken till detta är att de ofta har infektioner i livmodern. Dessa infektioner är inte smittsamma, utan det är som regel normala tarmbakterier, men på fel plats. I lindrigare fall kan man efter undersökning (bakteriologiskt prov under brunst) och behandling komma till rätta med detta och få stoet dräktigt. I mer långt gångna fall är livmoderslemhinnan så skadad av infektionen att stoet inte kan bli dräktigt.

Hos de gamla stona (20 år eller mer) förekommer också att livmoderslemhinnan får så kraftiga åldersförändringar att den inte klarar av att näringsförsörja ett foster. Detta kan ibland vara orsaken till utebliven dräktighet, men också till kastning av fostret under dräktigheten.

Problemet med gamla ston är alltså att få dem dräktiga. Däremot ser man ingen tydlig ökning av andra komplikationer, såsom svåra fölningar eller liknande. Ett äldre sto i bra kondition brukar kunna klara av förlossning och uppfödning av fölet på ett bra sätt. Någon gång kan det krävas lite mer intensiv utfodring för att täcka det kraftigt ökade behovet under högdräktighet och framför allt digivning.

När är då ett sto att betrakta som "äldre"? Ja, det är förstås individuellt, men man räknar med att stoets bästa tid som avelssto är ungefär mellan fyra och fjorton år. Har hon aldrig haft föl förr, tycker jag att redan 13-14-åringen är att betrakta som ett sto med lite sämre chanser att bli dräktig. Det betyder förstås inte att det är omöjligt, och de individuella variationerna är stora. Om jag får välja skulle jag önska att ston sattes in avel senast när de är tio år.

För den som trots allt vill försöka få ett föl undan sitt äldre sto vill jag rekommendera:
- Låt gärna veterinär undersöka henne och ta ett bakteriologiskt prov under brunst på våren (om du inte alls vet när hon brunstar kan man höra om det finns möjlighet att få detta gjort hos hingsthållaren), och vid behov behandla infektionen.
- Åk till hingst i maj, när gräset börjat grönska. Då börjar brunsterna bli "lagom långa", medan de i början av säsongen ofta är längre, vilket leder till onödigt många betäckningar och ökad infektionsrisk. Samtidigt har man lite tid på sig, och kan hinna med flera brunster vid behov, om det inte lyckas genast.
- Ha stoet i lagom hull och kondition. Feta ston är aldrig bra, främst för att det innebär en ökad fångrisk, men inför en dräktighet bör stoet inte heller vara i en nedåtgående hullkurva.
- Välj gärna en hingststation där det finns möjlighet till gynekologisk kontroll (genom ultraljudsundersökning) av ditt sto, för att vid behov kunna diagnosticera och behandla problem.

Sammanfattningsvis är det naturligtvis alltid en viss risk att genomgå dräktighet och förlossning, men riskerna ökar inte väsentligt av att stoet är äldre. Risken blir då främst för stoägarens plånbok. Om man är villig att ta den chansen så tycker jag att man mycket väl kan försöka, även om stoet skulle vara runt 20 år. När man lyckas är det väl värt allt jobb, och det är snart glömt när man har en pigg fölunge skuttande i hagen!

Det finns utmärkt litteratur för den som vill läsa mer, och en bok som jag kan rekommendera är "Att bli med föl" av Holmstedt/ Magnusson Falk/ Peterson-Brodda från ICA bokförlag.