KRY FJORDHÄSTSTUTERI

FAKTARTIKLAR AV VETERINÄR HELENA KÄTTSTRÖM

UTFODRING

Hästens utfodring är en alltför omfattande vetenskap för att fullständigt kunna redovisas i en kort artikel, så här kommer bara en del huvudregler att tas upp. För den som vill läsa mera finns bra litteratur bl.a. Christina Plancks bok "Hästens utfodring". Från SLU i Skara, Enheten för hippologisk högskoleutbildning, kan man beställa HÄSTEN Näringsbehov och Fodermedel. Bland annat har normen för dräktiga ston nyligen ändrats, varför äldre litteratur kan ha delvis annorlunda uppgifter.

Att fjordhästar är lättfödda är säkert de allra flesta fjordhästägare medvetna om, och även om man ibland nästan ser det som ett problem, är ju detta en egenskap som vi ska vara glada för och rädda om. Det finns roligare saker att spendera sina pengar på än massor med foder. Dock måste man ju ta hänsyn till denna egenskap, inte minst vid betessläppet. Ett alltför frodigt bete innebär förutom överhull, som är en belastning i sig, även risker för sjukdom, i synnerhet fång.

Trots att överhull säkert är det vanligaste problemet hos fjordhäst, vill jag ändå peka på en grupp som inte så sällan faktiskt är underutfodrad. Det är unghästarna, speciellt fölen under första vintern. Första året sker en enormt stor tillväxt, samtidigt som många föl äter långsamt, och om de går i grupp med äldre hästar är risken stor att det blir för lite till de yngsta. Det är ju också denna grupp som är i allra störst behov av en väl balanserad foderstat.

Stort behov av foder har också de digivande stona. Framför allt om man avser att betäcka om stoet igen är det viktigt att se till att näringstillförseln blir tillräcklig. Både för att hon ska komma i brunst, och för att hon sedan ska kunna bibehålla dräktigheten. Det har visats i undersökningar att det går att "banta bort" foster på tidigt stadium. Näringsbrist anges som orsak till tidig fosterdöd.

För avelshingstar under betäckningssäsongen är behoven högst varierande, dels beroende på antalet ston de betäcker, dels beroende på hur stressad hingsten är. Somliga hingstar vandrar fram och tillbaka dagarna i ända, medan andra tar tillvaron med ro och betar som vanligt. Här gäller bara att vara observant på hull och kondition, och anpassa utfodringen därefter.

Ett bra "öga" är en bra början när man ska modifiera en foderstat, men ska man veta mer i detalj vad man gör krävs foderstatsberäkning. För att denna verkligen ska ge något är en första förutsättning att man har analys av sitt hö (eller ensilage, om det är det man använder). Höet kan se fint och grönt ut, men ändå ha låga protein- och energihalter, och gissningar är därför en osäker grund. Hur man beräknar foderstaten tänker jag inte närmare gå in på här, utan bara nöja mig med några allmänna grundregler:

1. Kom ihåg att hästen av naturen är gjord för att beta, dvs äta gräs. Den är programmerad för att ägna stor del av dygnet åt att äta, och en alltför koncentrerad foderstat är inte bra varken för matsmältningssystemet eller psyket. Den har också en liten magsäck, vilket gör att den mår bäst av att få många fodergivor.

Detta är den allra viktigaste regeln av alla, och jag tror att många hästar skulle må mycket bättre om vi tog lite större hänsyn till detta. Vi skulle kunna bli av med många fall av magsår, kolik och beteendestörningar.

2. Som huvudregel brukar man ange att en häst bör äta minst 1 kg grovfoder (hö eller motsvarande - både för ensilage och hö måste man förstås räkna om till torrsubstans, och för ett vått ensilage kan det handla om betydligt mera vikt!) per 100 kg levande vikt per dag. För föl och unghästar bör man utgå från den beräknade vuxenvikten. Om man har lättfödd häst och högt näringsvärde i höet kan man byta ut en del av höet mot halm. Man bör aldrig underskrida denna minimimängd grovfoder per dag i vilket fall som helst!

3. Halm är bra som sysselsättning! Vissa hästar "dammsuger", och är svåra att ha på halm, men när det går har det många fördelar. Även om man använder annat strömedel kan man gärna utfodra med några kilon halm. Hästar äter med störst aptit av havrehalm, men även andra sorter kan användas, och om man tycker att de äter alltför mycket av ströet kan det alltså vara idé att testa t.ex. vetehalm i stället.

Det är en vanlig missuppfattning att hästarna skulle bli tjocka av grovfodret, men jag är övertygad om att många fler blir feta av det koncentrerade kraftfodret. Ett vätskerikt bete kan ge "gräsbuk", men annars beror oftast bukighet snarare på högt hull än på att de ätit halm. Ett sätt att bli av med den stora buken kan vara att ge mera halm och mindre kraftfoder!

4. Väg fodret - i varje fall ibland! Många tror sig veta hur mycket de ger, men en kontrollvägning visar ibland att det inte stämmer alls.

5. Det är viktigt att fodret är av hygieniskt god kvalitet - mögel är grunden till många hostproblem!

6. Val av kraftfoder är en smaksak. De flesta fjordhästar får så små mängder att ett färdigfoder är det absolut enklaste, men för den som är intresserad av det finns det inget som hindrar att man själv komponerar olika ingredienser. Var dock kritisk och kom ihåg att för kraftfoder finns mycket reklam och kommersiella intressen, medan inte så många talar sig varma för ett bra grovfoder. Den grupp som kan behöva ett extra proteinrikt kraftfoder är föl och ettåringar det första året. Det är också dessa som i allmänhet behöver de största givorna. Hästar som rids och körs går oftast inte i alls så hårt arbete som ägaren tycker... Hårt arbete är en hel dags arbete framför timmerkälken i skogen, och knappast en timmes hoppning eller dressyr!

7. Glöm inte mineraler! Eftersom kraftfodergivan oftast är låg blir det som regel inte tillräckligt med bara de mineraler som finns i pelletsen. Oftast passar ett mineralfoder som är anpassat för stor del grovfoder bäst. Till de dräktiga stona bör man dessutom komplettera med selen i slutet av dräktigheten.

8. Alla hästar ska ha fri tillgång till friskt vatten och salt.

9. Justera foderstaten efter hästens hull och kondition - hästar är individer och har olika behov!

Som exempel kan jag nämna vad vi givit våra hästar vintern 2003-2004. En del hästar hade för högt hull i början av stallperioden, men en kontinuerlig och lagom bantning har vid betessläppet givit resultatet att vi har blanka, fina hästar i lagom hull. Fölstona, särskilt Muska, är i något för högt hull, men det har medvetet bibehållits, då det kommer att gå åt vid digivningen. Halm (havre, rågvete och vete) har givits i fri tillgång, både som strö i stallet och ute i hagen (morgon). Förutom grovfodret har de fått mineraler (Krafft miner grön eller Hippo Avel) samt 1-2 dl Fibergi Låg vid insläpp på kvällen (mest för att alla snällt ska gå in på sina platser!). Sedan nyår har de fått Tokosel en gång per vecka.