FJORDHÄSTSTUTERI KRY

"DAGBOK 2002"
(GAMLA "JUST-NU"-ANTECKNINGAR)

31 december 2002

Årets sista dag, men oj vilken strålande dag! I natt var det smällkallt, men när solen kom upp på en strålande himmel och det var lugnt och fint, så var det härligt fast det fortfarande var minus 10! Med knappt en decimeter snö var det också alldeles lagom för det mesta. Först ville Ella att jag skulle vara "ridlärare" medan hon red Wille på ridbanan, och det gick bra. Tage blev dock sur för att vi inte hade valt att köra, så då fick tömkörningsövningen med Desolett vidareutvecklas till tömkörning med tolkningsselen, och så åkte han pulka efter. Desolett gick jättebra, och alla var nöjda och på gott humör när vi gick in och fikade efter två timmar i snö och sol.

Så här mot årets slut sammanfattar man ofta vad som skett under året, och något som slog mig var att nästan alla våra hästar har varit ute på premiering, utställning eller tävling i år. Alla våra egna har varit ute på något sådant, och den enda som bara var "medföljande" var Rimadyl som var med Muska vid stamboksföringen. Av uppfödningarna har alla utom Miltex varit ute en eller flera gånger, och det har gått väldigt bra både för dem och för våra egna. Även av Ismos avkommor är många visade i år, och det är förstås också väldigt roligt.

Det är ju också kul att få julkort eller telefonsamtal med rapporter. Man blir så glad att höra att ägarna trivs med sin häst. Från Inderal fick vi en juldags-hälsning, och det kortet ligger nu på hans sida, för det var så härligt att jämföra med det kort som togs 1½ år tidigare. Jag tog mig i kragen igår och ringde äntligen till den person som sålt Wille som fyraåring för 12 år sedan. Hon blev jätteglad att höra hur han har det, och vi fick veta att han kommit från en hästhandlare som 9 månaders fölunge, men blivit en underbar häst. Hans bror ska finnas i Värmland och vara handikapp-ponny, så han är tydligen lika snäll.

Tråkigare att höra är det när ston har kastat, och det hade hänt nu med ett av de ston som Ismo betäckt i somras. Man vill ju så gärna att alla ska få föl, och jobbar för det, men det är mycket som kan hända under resans gång. Förra året hade Ismo stor otur, då två ston kastade till följd av kvarka, och sedan ytterligare några, som varit konstaterat dräktiga. I år är så vitt vi vet 14 av 17 dräktiga nu, efter att en resorberat tidigt, en kastat och en aldrig blivit dräktig. Vi hoppas att det ska gå bra med de 14, och kan i alla fall glädja oss åt att några har kollat upp dräktigheten nyligen och att allt verkat bra.

I julen har det varit en del jour, och innan dess en del städning, så vi har inte varit jätteflitiga kuskar och ryttare, men Ella kämpar på med Wille, och tycker verkligen att det är roligt. Jag rider med på Muska eller tömkör Desolett eller leker ridlärare. För några dagar sedan hade vi besök av en tjej som funderade på om fjordhäst var något för henne. Hon fick rida Muska medan jag följde med på Ljosefin, och efter det var hon överförtjust i Muska. Jag för min del undrade varför jag inte rider Ljosefin oftare, för både hon och jag trivdes verkligen med turen, men det är inte lätt att hinna allt, och kanske tycker hon att lagom är bäst?

11 december 2002

I eftermiddag satte jag Isoptin och Rimidol på hästlastbil på väg norrut. I kväll ska de mellanlanda i Uppsala, och sen ska de komma "hem" till Örnsköldsviks-trakten imorgon. Det är både skönt att de kommer iväg till sitt nya hem, där de är efterlängtade, och sorgligt att lämna dem. Man fäster sig fort vid dessa små charmknuttar, och båda två är trevliga och sympatiska föl. Isoptin är en riktig filbunke, lugn o orädd för allt, och det var också henne vi lätt lastade först utan större åthävor. Rimidol tryckte sig mot kompisen när de gick fram till bilen, men valde sen att fundera ett slag om han skulle med. Det tog dock inte så lång stund förrän även han hade klivit på, och tyckte att det var rätt bra att dela plats med sin kompis.

Chauffören hade blivit försenad då han tidigare på dagen skulle lasta en helt ohanterad fölunge, som aldrig haft grimma på sig ens. Som han sa så är det en fördel då man åtminstone kan leda dem fram till lastbilen...Så jag tror att de fick godkänt. Nu får vi hoppas att de får en bra resa.

6 december 2002

Det funkade så bra med Isoptin och Rimidol i boxen att vi tog dit även Rimadyl, så att han skulle få vänja sig vid att vara ifrån mamma medan kompisarna var kvar. Även det går fint, och de ser ut att trivas bra ihop. Visst gruffas det lite på olika håll ibland, men aldrig så farligt, och mat får de ju mycket av, så det finns egentligen inte mycket att bråka om.

Rimidol o Isoptin är besiktigade och klara för avfärd, när transportören får möjlighet att ta dem med. De är också grundvaccinerade mot stelkramp och hästinfluensa, och så förstås avmaskade ett antal gånger. Fölen avmaskas varannan månad från två månaders ålder. Just nu är det bara lite "finslipning" av träningen, så att de ska sköta sig hos nya ägaren. Jag sätter på grimma, binder upp, lyfter fötter och pillar lite varstans, och de finner sig fint i alltihop. Min kollega som besiktigade dem var mäkta imponerad av vilka sansade och trevliga föl jag hade (kanske för att han dagen innan blivit sparkad av ohanterat ettårigt halvblod!). Han tyckte att de var lugna och fina, och konstaterade att pulsen inte steg mycket trots att en främmande människa gjorde konstiga saker. Jag visste ju att det är go´a ungar, men det är ändå roligt att höra det av någon annan!

23 november 2002

Idag vågade sig Ella på sin första galopp på ridskolan på "Bullen", och var nöjd och glädjestrålande med denna prestation. Nu planeras för ännu mer avancerade ritter på Wille. På grund av jour fanns dock inte tid till sådant idag, utan det fick bli en avryktning på den tjocka vinterpälsen bara.

Rimidol och Isoptin trivs bra tillsammans i boxen, och är faktiskt inte ens särskilt stressade på morgonen när de släpps ut i hagen. Fast visst hör man ett ivrigt slurpande när alla kommit ut i hagen! Stona är dock mest angelägna om att komma ut till höet, och ser till att nå dit innan det serveras något annat!

21 november 2002

Det har varit en ovanligt torr höst, och tack vare det och att vi fått efterbeta ett stort naturbete med mycket träd och skydd, har hästarna fått gå ute dygnet runt till 19/11. De har haft det bra, och mår prima, men nu blev det snö igen och lite sämre möjligheter för fölen att hitta bra liggplatser, så nu fick de komma in nattetid. I kväll flyttades så Isoptin o Rimidol till en gemensam box, för att förbereda avvänjningen till leveransen, och det accepterades utan protester från både ston och föl. Rimadyl ska få ta över den platsen när de har åkt, så han får stanna hos Muska lite till. På dagarna går alla tillsammans.

Ella, Tage o jag har varit på en skön semestervecka i Portugal och hälsat på en vän, som flyttat dit. Det var inte dumt att komma iväg från novemberrusket! Resan blev möjlig tack vare snälla grannar o vänner som såg efter hästarna, då Lennart var på kurs den veckan.

Innan vi åkte var Ella och jag ute och red tillsammans på Wille och Muska. Det fungerade jättebra, och Ella var så stolt och glad att bara det var en njutning. Det ska vi gärna göra om lediga dagar!

Från Ismo rapporteas att han hoppar 60cm och 70 cm klasser med bra resultat. Han har bra teknik och kapacitet, och han är orädd och villig. Det låter ju lovande, och det verkar som att han och Joline har kul ihop, och det är viktigast av allt!

23 oktober 2002

Sedan sist har det inte hänt så väldigt mycket med hästarna, då höstrusk och mörker ger mer inspiration till andra aktiviteter (som att rusta lite inomhus). Ella har dock provat på att tävla bruksridning med Wille, och det gick fint. Helena fick följa med banan runt, men Wille tvekar inte för något, utan tar allt med ro, och hinder som att vända i trångt utrymme är inte svårt för en så liten häst! Bryggan ställer högre krav på ryttaren, men det gick galant det också, och roligt var det, sa Ella.

Vi har varit i Skåne och sett ett antal Ismo-avkommor, som samtliga ser mycket bra ut. Talisman blev dock offer för kniven, och är nu valack, men det behövs ju bra valacker också. Ismo själv har börjat avancera så smått i hoppning, och skuttar runt 60-70 cm banor nu. Enligt Joline utvecklas han bra, och har talang, och det låter ju bra.

4 oktober 2002

Idag har vi levererat sista bagglammet (Artur) som avelsbagge till en av sommarens stoägare. Bagglammet Ullf är också såld som avelsbagge, då han såldes redan vid riksmönstringen. De övriga fyra ligger i frysboxen, och skinnen är lämnade till beredning. Tackorna, Ullrika och Sillen (baggen) är kvar hos Helenas bror Bengt i Örkelljunga. Dit åkte de på bete i våras, då han har gott om bete, och vi hade mindre (särskilt med alla dessa ston i år). De stannar kvar även över vintern, och förhoppningsvis kommer han mer och mer se hur trevliga de är, så att de får bli kvar. Fåren är fina och intressanta, men vi har inte plats, tid och bete för mer än ett par - tre högst, och det blir lite futtigt.

I närheten fanns den enda av Ismos tio ettåringar som vi hittills inte hade sett. Blixten var kastrerad och hade levt en god sommar, men under allt hull fanns en välutvecklad och bra ettåring. Han var stor, med vackert huvud, bra resning, bra ben och fina rörelser. Ägaren var också mycket nöjd med temperamentet, då han var snäll och foglig. Det är roligt för det får man ofta höra om Ismo-fölen, och de ser också riktigt trevliga ut.

27 september 2002

Vilken helg vi hade på riksutställningen i Vetlanda! Arrangemanget var trevligt och flöt bra, och det kunde inte ha gått bättre för våra hästar.

På lördagen inledde Ismo med att agera Sleipner (med fyra extra ben förstås!) i en dramatisering ur den nordiska mytologin vid invigningsprogrammet. Han skötte sig med den äran riden av Joline. Joline hade med sig Ismo till Vetlanda, och han kom glänsande blank och fin, så det var härligt. Helena fick hedersuppdraget att skjutsa in domarna och invigningstala. Framför vagnen fanns en för kusken okänd men snäll och trygg 20-årig fjordhäst, så även detta avlöpte väl. Vid hingstpremieringen blev Ismo sedan premierad med AB (exteriört) tack vare sina fina utställningsmeriter, och ännu så länge är det bara Ismo, Alvedon och Julius som har denna nya värdebokstav, så det var roligt. Roligt var det också att Alvedons far Alexander Lukas premierade ELIT!

På söndagen var det så dags för riksutställningen, som i år hade lockat hela 65 anmälda. Tyvärr var bland annat både Dalacin och Knast-Fina strukna, så Ljosefins avkommegrupp minskade betänkligt, men hon hade ändå fem föl på plats. Först ut var Ismo, som tävlade i en tuff hingstklass med sju bra hingstar. I vanlig ordning plockades de ut bakifrån, och segertippade Knastro åkte ut som fyra, Cristall blev trea, och så återstod Ismo och Cheen Femtio. Hade vi sett det förr??? "Trätobröderna"... De senaste gångerna hade Cheen vunnit, så det såg mörkt ut. MEN det var Ismos dag! Ismo har haft förmågan att vinna när det gäller. Först på hingstpremieringen som tvååringar, sen på Millennieutställningen, och så nu på riksutställningen, där vinnaren kvalade direkt till Årets kallblod.

Ja, så plötsligt var vi med på Årets kallblod, tack vare Stefan Malmqvists fina uppvisning av Ismo. Vi fick senare veta att segerpoängen var 99889=43, inte illa! På årets kallblod var det inga poäng, och alla som inte vann blev delad tvåa. Nordsvenska Lavina vann, så Ismo blev alltså tvåa, men det var ju vackert så. En stor lila rosett plus hederspriser fick vi, och ungarna tyckte att det var toppen!

På eftermiddagen fortsatte riksutställningen, och "vår" Divina fick 43 poäng, och blev tvåa i en fantastiskt bra klass med fölston. Dottern Inez fortsatte med att vinna klassen för stoföl med 39 p. Ljosefin fick guld som veteransto (inga poäng), och sen vann Rimidol klassen för hingstföl! Han fick 98788=40 poäng (vilket vi inte visste då). Det blev alltså två nära besläktade föl som möttes i tävlan om Bästa föl (båda e. Rimbo 178 och den enas mor den andras mormor). Det blev Rimidol, som pryddes med det fina gehänget, och vi var förstås mer än nöjda. Även Ismos son Drome Frö klarade sig bra bland hingstfölen, och han fick en nia för skritt och en åtta för trav!

Klassen för ettårsston var en ren "Ismo-klass". Två av deltagarna var hans avkommor (Stenrike Semla och Cornelia) och en hans helsyster (Introna Kry). Alla tre fick 39 poäng, och lovar mycket gott för framtiden. För dagen sattes Semla först, och det ska bli spännande att följa dessa!

Samma sak gäller ettårshingsten Solbackens Mio (också e. Ismo), som blev tvåa i sin klass med 39 poäng, och som rekommenderades att sparas som hingst. Vi hoppas få se honom och ytterligare några Ismo-söner nästa år på hingstpremieringen!

Desolett var ensam i sin klass, och det var ju lite synd, men de blir väl fler nästa år. Hon vann förstås, och hon fick fantastiska poängen 889108=43! På en tvååring! En tia har vi aldrig förut fått, men Desolett skrittade enormt (och det har vi ju sett att hon kan), och det var verkligen roligt att få. Nu gäller det att förvalta denna guldklimp till nästa år.

I avkommeklassen deltog Ljosefin både som avkomma till Matilda 1418 och med egen grupp. 27-åriga Matilda var fantastisk att se. Den traven med energi och hasarbete som många yngre hästar kunde avundas! Och glimten i ögat fanns kvar. På plats fanns Knastro, Fanny, Joyce, Ljosefin och Marianne, och Morgan Johnsson var lyrisk. Båda avkommegrupperna fick guld, och Matildas sattes på första plats. Det var roligt att hon kom och visade upp sig på detta sätt.

I Best in show finalen hade vi fullt sjå att få med alla hästar, men alla är så snälla och ställer upp och hjälper till, så det gick utmärkt. Rimdol åkte faktiskt inte ut först, utan slog godkända hingsten Ritus Titus, och det var inte illa av ett föl. Desolett gick kvar tills de var sex kvar, och efter henne åkte också Ismo ut. Best in show blev treårsstoet Björkhems Tessa-Mi.

Med hela bilen full av priser (åtta rosetter till fyra hästar, och massor av fina hederspriser) åkte vi hem och släppte ut hästarna på lite bättre bete på vallen. Desolett fick återgå till allvaret, och inte bara vara skönhetsdrottning, och hon var med på körkursen på tisdagen, där vi nu satte henne för rockarden. Det gick lika fint och lugnt som med kälken förra gången, så hon är både vacker och trevlig. Och även när man kör ser man vilken skritt hon har!

19 september 2002

Nu närmar det sig hingstpremiering och riksutställning. Vi ska ha med Ismo både på premieringen och utställningen på lördag, och sen har vi dessutom anmält Ljosefin, Rimidol och Desolett till söndagen. Trots att vi har lyxen att få Ismo levererad putsad och klar till Vetlanda med Joline och hennes föräldrar, så är det alltså en hel del hästar att få klara ändå. Så här när det närmar sig undrar man alltid vad det skulle vara bra för att anmäla flera...

Nåja, eftersom det blir svårt att hinna senare, chansade vi att det ska göra någon nytta att bada hästar idag. Tage och jag schamponerade, redde ut svansar och klippte manar halva förmiddagen. Rimidol tyckte att det var ett fånigt tilltag, men fann sig snällt i behandlingen. Desolett har ju varit med förr, och hon är en häst med ett härligt temperament. Det slog mig på nytt när jag efter badet sopade ur boxen så att vattnet skvätte, och sen tog en säck spån och skakade ut runt henne så att det prasslade i plasten. Hon tog det hela med ro, och verkade inte ens fundera på att det skulle vara något att reagera för.

Även på körkursen sköter hon sig med den äran, och efter att ha avancerat från linor till släpa, utan problem, var det dags för kälken den här gången. Hon drog den som om hon aldrig gjort något annat. Hon går lugnt och energiskt, är duktig på att stå stilla, och fungerar över huvudtaget precis som man vill. Fast varje gång man ska lasta i transporten måste hon kolla om hon verkligen är tvungen... Det är hon, så när en person står bakom, inser hon att det bara är att kliva på. Förhoppningsvis kommer hon att inse att det inte är lönt att fråga om detta så småningom. I och för sig är hon ju inte svårlastad, men det känns som att det kan vara vanskligt att stå själv med henne. Ur lastar jag däremot lätt själv, även utan fronturlastning. Hon lyssnar och väntar tills det är OK.

Willes kurs i bruksridning är också trevlig, och Ella strålade när hon var på första sidan i tidningen. De avancerar och vill vara med på klubbmästerkskapet (med assistent i vissa lägen där det kan behövas lite hjälp).

Helena har varit i Skottland och dömt en fjordhästutställning, och det var en intressant upplevelse i ett mycket vackert land. På samma gång en skön semesterresa, så det var inte dumt. Inte kunde man tro att man skulle få åka till Skottland och döma fjordhästar! Det här intresset kan föra med sig oväntade överraskningar, och man träffar många trevliga personer på vägen.

1 september 2002

Vilken sommar det blev! Hela augusti var sol och badväder, och visst passade vi på att njuta av det. Som hästägare kunde man dock ibland gnälla lite, över alla flugor, som inte precis inspirerade till rid- och körturer. Men annars var det nog bra att ladda batterierna inför höst och vinter. En minnesvärd stund var den 26 augusti då jag simmade en lång sväng i en liten sjö medan jag väntade på att ägaren till dagens sista patient skulle komma hem. Ibland har det stora fördelar att vara privatpraktiserande veterinär!

Inte riktigt lika kul var det när det ringde om en kalvförlamnig fem i fem dagen därpå, då jag skulle vara på körkurs med Desolett klockan sex... Ungarna var turligt nog redan hämtade för ovanlighetens skull, på grund av sjuk fritidspersonal, och kon blev snabbt behandlad (och blev bra), och vi hann till körkursen, om än inte riktigt i tid. Eftersom man får individuell hjälp lite efterhand gjorde det inte så mycket. Desolett skötte sig utmärkt. Hon klev rakt in i transporten, stod lugnt på ny plats medan jag selade ensam, och sedan gick även körningen jättebra. Vi har tidigare bara kört med linor och svängel, och började med det, men sen tog vi fram släpan, och den bekymrade henne inte alls. Hon skrittade vidare med långa, lugna kliv, och såg riktigt trevlig ut.

Wille och Ella har börjat på kurs i bruksridning, och det är jättekul tycker Ella, och Wille är som vanligt en klippa. Han låter sig inte bekymra om något, utan kliver över och förbi allt man ber honom om. Att rygga i vinkel är ännu får svårt för Ella, men Wille kan nog fixa det när hon är mogen. På kursen tog Ella sitt livs första hopp över hinder (travhopp över tre bommar på marken), och det gick fint. När jag manade på Wille under ett travpass, kickade han lite, så Ella gled av, men hon tog det med gott mod och bara skrattade. För se; det var roligt att få gå på kurs! Och man tror mycket mer på vad ledarna säger än vad mamma säger, förstås.

Ismo skjutsade vi förra veckan till Vimmerby, där han ska få bo ett tag och ridas av Joline Jonsson. Ismo tyckte att det var toppen att få leka med en häst, då han släpptes med "Ludde" (Lindmarkens Lord Ludwig II). Ludde tyckte efter hand att det blev lite tjatigt, men nu har även Kantarell kommit dit, så nu finns fler att leka med. Vi hoppas att Ismo o Joline ska trivas tillsammans, och det känns bra att han ska få bli lite mer riden än vad jag hinner.

10 augusti 2002

Mycket har hänt sedan sist, så mycket att jag inte haft tid att skriva här! Kanske glömmer jag därför en del nu, men det får vi ta sen i så fall. Mari har åkt hem, och strax innan dess damp en flock nya ston ner för betäckning, så det kändes lite tungt. Men det har löst sig bra. De brunstade nästan genast, och nu har vi kunnat konstatera att av 17 betäckta är 15 dräktiga. En är hemskickad och ännu inte kollad, och en är dags att kolla om ett par dagar. Ett bra resultat i vilket fall som helst.

Ismos föl har också gjort väl ifrån sig. I Hjärnarp toppade Stenrike Semla ettårsringen med fina 41 poäng (98987), och bästa ettårshingst blev Inderal Kry med 39 (88887). De båda andra Ismo-sönerna klarade sig också bra. Magne fick 38 och Rebell 37.

Framgångarna fortsatte på utställningen i Vetlanda, där Ismos son Drome Frö blev bästa föl med 39 poäng, och Athenas och Ismos dotter Isoptin Kry blev bästa stoföl med 39. Även Divina Krys dotter Inez e. Rimbo fick 39 p. Athena var ensam i sin klass, men fick 40 poäng, och det är ju vackert så. Divina fick 42 och det räckte denna gång till reserv BIS. BIS blev Lindmarkens Belizzi. Och BIS-trea blev faktiskt Ismos ettåriga dotter Cornelia med 41 poäng - vad månde bliva??

När en kompis var här på besök började vi dagen med att harva ridbanan med Ismo, som snällt fixade detta jobb. Vi skojade om att det är praktiskt när samma individ kan både harva och sedan vara den man rider dressyr med på banan! För att kunna filma lite släppte vi honom sedan "avklädd" på banan, och det var svårt att tro att det var samma häst, som i godan ro dragit harven, när han flängde runt och brallade! En härlig personlighet!

Alvedon har gjort sitt bruksprov i Norrland, med bra resultat, och exteriört fick han igen 42 poäng, och blev första fjordhingst att premieras AB (exteriört). Vi gratulerar Martina Niemi till det! Nästa år kommer Alvedon att åka söderut för att tjänstgöra på Stenrike Stueri i Klippan hos Ylva och Håkan Larsson. Hoppas att alla som tjatat om att vi ska försöka få ner Alvedon nu tar chansen!

15 juli 2002

Premieringsdag igen. Idag har vi varit med Desolett i Vetlanda (Skog), och det blev ännu en solig och varm dag med duktig häst och duktiga barn, så i kväll har vi firat premieringarna med tårta. Desolett skötte sig utmärkt, och imponerade med att gå direkt in i transporten, sedan lugnt stå där och mumsa hö någon timme innan det var dags att ta ut henne, och till sist gå snällt in igen och åka lugnt hem.

Dessutom gick bedömningen bra. Hon var ensam i sin klass, men kan stoltsera med att ha blivit högst bedömda fjordhäst med 41 poäng (88898) idag. Det var roligt, och vi gladdes också åt att Ismos dotter Vilma Vitlock fick mycket bra kritik och 39 poäng, alltså klass I även hon. Ett annat resultat värt att nämna är att Ann-Charlott Svensson hade äran att hämta två ELIT-rosetter, en för dartmoorstoet Shilstone Rocks Gentle Fury och en postumt för fjordstoet Bella.

Det ska bli spännande att se vad fyra ettåriga Ismo-avkommor (Stenrike Semla, Inderal Kry, Magne och Rebell) ska få för omdöme på premieringen i Hjärnarp i slutet av månaden. Jag kan tyvärr inte åka dit, men visst vore det spännande!

13 juli 2002

Sommar och sol blev det på semestern, och nu är höet pressat och klart. Bortsett från det som kommer från den nyinsådda vallen är det ganska grovt, men väldigt grönt och friskt. Alltså ett utmärkt hö till fjordhästar! Två lass är inlastade, och fyra stod på gårdsplan när vi kom hem från premieringen igårkväll. Underbart att ha snälla grannar som fixar detta! Nu återstår inlastningen idag. Igår orkade vi bara inte, efter att ha lastat Muska och Rimadyl vid sju på morgonen, och sedan inte kom åter förrän framåt åtta på kvällen.

Men en bra dag hade vi! Muska visades för stamboksföring. Diana Sköld, som red Muska i vintras, red henne i ridprovet. Sedan mättes hon och visades, och hon fick fina 88899=42 poäng och AB. Vi hann titta lite på de andra fjordhästarna på premieringen i Brunnstorp (och där var massor med hästar!), och speciellt gladdes vi åt att "vår" Divina fick 43 poäng och AB! Så vitt vi kunde se var hon med det dagens högst bedömda fjordhäst! Roligt är det också att hennes föl Inez ser riktigt lovande ut.

Muska släpptes sedan i en hage, som Per Axelsson och Anneli Langevik var snälla nog att låna ut till oss, och sedan var Helena med vid bedömningen av 50 ponnyer under eftermiddagen. Det var så många anmälningar att en ensam domare inte räckte. Både hästar och barn skötte sig prima hela dagen, men nog var vi ganska trötta när vi lastade in och for hem...

8 juli 2002

Äntligen semester! I helgen var ungarna och jag i Skåne och hälsade på släkten. I samma veva passade jag på att beskåda några av Ismos avkommor. Sammanfattningsvis var det en positiv upplevelse, som gav motivation att fortsätta stiga upp tidigt om morgnarna för att betäcka brunstiga ston. Blir reslutatet bra, så är det ju mödan värt! Talisman (u. Malta) var en trevlig unghingst med positiv uppsyn. Han hade vackert huvud med korta öron, välrest hals, bra bål och korrekta bra ben. Dessutom fantastiskt spänstiga och fina gångarter. Bild på honom finns numera på till-salusidan.

Hos Ylva och Håkan Larsson finns ett helt gäng Ismo-avkommor, men inte längre någon av årets föl, som ju är tillverkade där, utan bara ettåringar. Först träffade jag Stenrike Semla (u. Skorpan), som är ljuvligt feminin och en vacker och harmonisk häst, som vi hoppas ska fortsätta utvecklas lika bra. Hon har en alldeles ovanligt bra och välansatt hals och ett vackert huvud.

I hagen med tre ettårshingstar gick halvbröderna Inderal Kry (u. Muska) och Magne (u. Mitra) tillsammans med en dartmoorhingst. Både "Idde" och Magne var rejält benade och de rörde sig taktmässigt och vägvinnande. Magnes hasaktion var för dagen bättre än Iddes, som dock var mera bogfri. Idde är fortfarande stor, och han har väldigt fin resning, och därtill en ovanlig och mörk färg, så han syns genast. Magne är "sötare" med ett väldigt fint huvud och en bra kropp, men saknar ännu lite resning. Röra sig kan han dock, och jättebra hasar hade både han och Idde, så vi får väl se vad det blir av dem. Hur som helst, en trevlig och upplyftande tur, trots en hel del regn!

Idag har jag så åkt norrut i stället, då det var dags att hämta Ljosefin från Disco Unik. 18 dagar efter sista betäckning hade hon i alla fall inte brunstat om, men för säkerhets skull tog jag med ultraljudet, och visst var hon dräktig. Tionde dräktigheten på första försöket - inte illa! Hoppas nu bara att det fortsätter lika bra som förut också. Ljosefin och Rimidol såg ut att trivas utmärkt på Sörbyholm, där de hade sällskap av Ljosefins syster Marianne och hennes stoföl e. Dalar, men de verkade också glada att komma hem. Muska sade genast adjö till Kruska och Dolly med föl, som tidigare hade dugt gott som sällskap. Muska och Ljosefin går i ena änden av hagen och de andra två i den andra... De har inte bråkat, men delade på sig nästan direkt. Och då ska man veta att Muska stått och sovit med de andra förut, och lugnt låtit dem passa hennes föl medan vi har varit ute och ridit!

Malta tog jag med till Skåne, då vi ändå åkte, men innan hon for hade vi hunnit en bit med hennes inridning. Hon skötte sig bra hela tiden, och gick fint att rida i skritt och trav både på väg och i paddocken. Det var väl dags för galopp nu, men eftersom jag som regel följde med och tömkörde Desolett under dessa övningar (då Mari red Malta) var jag inte så intresserad av galopp... Det räckte bra med rejäla travpass!

29 juni 2002

Hur klarade jag mig för två år sedan utan en hjälp som Mari? Vår finska praktikant är verkligen en tillgång, och föreslog själv att hon ville tvätta och måla stallet. Nu börjar det se jättefint ut!

För övrigt har mycket tid gått åt till att prova och betäcka ston. Ändå har det flutit på fantastiskt bra, då de första sju stona var dräktiga på första försöket. Sedan har vi haft någon som har kommit om med en andra brunst, och det måste man ju räkna med också, även om första varvet känns roligast. Mari och jag har kommit fram till att egentligen behöver vi inte leda Ismo längre än till stalldörren, för om stoet inte är brunstigt (även om vi inte tagit in henne i stallet före), så vet Ismo det redan då, och går ut som en gammal valack, medan han kråmar sig och har mera brått om hon är brunstig. Till och med då jag kan tro att de är brunstiga (precis i sluttampen), så vet han i god tid att det kan kvitta. Sista betäckningen av Athena såg Ismo ut som om "OK, om ni säger det så..", och jag sa att hon har säkert redan ovulerat (haft ägglossning); och visst vi dräktighetsundersökte henne redan på 14 dagar efter det, och fostret var ca 16 dagar! Intressant.

Vi rider Muska, och har även passat på att börja jobba lite med Malta, som är här på betäckning. Det går framåt även med hennes ridning. Desolett tömkör vi, och leder omväxlande. Ella rider flitigt på Wille, och hon älskar Mari, som alltid tålmodigt följer med henne. Ismo rider vi i mån av tid (när det är många betäckningar orkar nog Ismo, men inte vi!!). Ljosefin är inte hemma än, men är betäckt och förhoppningsvis dräktig. Athena och Isoptin har åkt till Anna Landin, som kommer att rida och köra Athena,och om de trivs ihop blir hon kvar där, medan Isoptin ska vidare till sin köpare senare. Fölen (dvs Isoptin och Rimadyl, för Rimidol har ju inte varit hemma på länge, så honom vet vi inte mycket om!) är nu ledtama och förtroendefulla, och de är härliga att vara hos och gosa med.

Här har vi trots frånvaron av Athena o Ljosefin ändå tre fölston, då både Kruska och Dolly, som är här för betäckning har föl e. Ismo med sig. Det är trevligt att ha dem här, och speciellt roligt är det att det är riktigt fina fölungar! Vackra huvuden, bra resning och hals och harmonisk sida, välbenade och rörliga - så mycket mer kan man inte begära!

Vi tänker mycket på Tölves ägare Mia och Tor-Erik, då de tyvärr tvingades avliva Tölve nyligen. Mycket tråkigt, och synd på en ung och lovande hingst. "Vår" Treo är ju efter Tölve, och han är en mycket sympatisk häst. Så fort det kan gå. En liten ljuspunkt i det hela är att Divina är dräktig med Tölve, så vi får hoppas att det ska bli ett riktigt bra föl där nästa år!

8 juni 2002

Ett fantastiskt sommarväder har det varit länge nu, och då är det mycket lättare att vara hingsthållare. Stona har brunstat bra hittills, och de tre först betäckta är konstaterat dräktiga och på väg hem. En hel flock trevliga fjordston har vi till låns, och det är roligt att få detta förtroende både för oss och vår hingst.

Ljosefin har åkt till Disco för betäckning, och fick där sin halvsyster Marianne som sällskap, och frågan är om de inte visste att de är släkt?

Vi tränar fölen att ledas i grimma, och de gör stora framsteg. Vi börjar ha allt mer hopp att Rimadyl verkligen är musblack, och det är vi förstås glada för. Vi har även kommit igång att rida Muska igen, och Desolett och Mari tränar uppvisning.

31 maj 2002

För två dagar sedan kom Mari från Finland hit. Hon ska vara hos oss i sommar för att träna svenska (är finsktalande, men har läst svenska i skolan) och för att få hålla på med hästarna. Ungarna, särskilt Ella, älskar henne redan. Idag har hon fått prova på att rida Ismo bland annat. Vi ser fram emot att hinna jobba en del med alla hästarna under sommaren, och det är ju också skönt att ha lite hjälp vid betäckningarna.

Hittills har det flutit på bra med de ston som har kommit för betäckning. De sex som hittills har anlänt har snällt brunstat, så att vi hela tiden har haft 1-3 brunstiga, och då är det smidigt. Nästa vecka är det dags att börja kolla upp de första, och förhoppningsvis är flertalet dräktiga. Det är ju det man alltid hoppas, även om man vet att alla inte kan ta sig första brunsten! Vi har dock haft både bra väder och bra bete, vilket brukar vara gynnsamt. Fina ston är det också som har kommit, och det är förstås särskilt roligt.

26 maj 2002

Idag har vi varit i Kalmar på utställning med Ismo. Som vanligt blev det en jämn kamp mot "trätobrodern" Cheen Femtio, och denna gång var det Cheen som drog det längsta strået efter en längre betänketid av domaren. Ismo fick dock fina 99899=44 poäng, så vi kan inte annat än vara nöjda. Speciellt inte som Treo, som var där med sin nya ägare, strax innan hade vunnit sin klass och gått till final.

Dessutom var det ganska skönt att kunna packa ihop mitt på dagen och fara hem med två trötta barn, som dragits upp före sex och åkt bil över tre timmar enkel resa. Vi var hemma vid sex-tiden, och fick sen veta att Treo blivit reserv-BIS med 89899=43 poäng! Så nog var det en bra dag för våra båda uppfödningar!

Allra bäst kändes det dock att ha en så behaglig hingst att resa med. Trots årstiden och brunstiga ston hemma har han varit en gentleman hela dagen. Han är suveränt snäll att lasta, åker lugnt, står tyst och stilla när vi rastar, och uppför sig väl både i boxen och på utställningsplatsen. Tack vare det kan man ha med både honom och småbarn. Det uppskattar jag!

22 maj 2002

Igår var Ella och jag för första gången ute och red en sväng TILLSAMMANS! Hon på Wille och jag på Ismo. Ismo funderade mer på de brunstiga stona i hagen, men var som vanligt snäll och hygglig ändå, och Wille skötte sig exemplariskt. Så Ella strålade efteråt! De hade klarat både skritt och trav utan problem, så nu ser vi fram emot fler trevliga turer ihop.

Idag har vi tingat bort Athenas föl, och det känns som vanligt både bra och vemodigt, men vi får ju ha kvar henne ett bra tag i alla fall. Muskas föl har vi bestämt att behålla ett tag i alla fall, för frågan är om han kanske trots allt är musblack? Vi får se. I så fall kunde det vara spännande att se hur han utvecklas.

14 maj 2002

Vädret är fantastiskt och stona brunstar bra. Nu är två igång, och vi får väl tro att de andra kommer efter snart. Vi har njutit av fölen en lång stund i eftermiddag, och nu fick vi äntligen med digitalkameran, så nu får de egna sidor med bilder, så att ni också kan se!

Ljosefin är en stor personlighet, och med nionde fölet vid sidan vet hon hur hon vill ha det. När Rimidol var nyfödd fick jag inspektera honom en stund och säga att hon varit duktig. Därefter har hon tyckt att jag gott kan nöja mig med att kika på lite avstånd. Hon är aldrig elak, men ser gärna till att vara mellan oss och fölet. Igår kväll var det dock dags för presentation. Då ställde hon fölet på min sida och kliade honom, så att han skulle stanna kvar och låta även mig klia... Kom sen inte och påstå att de är dumma...

12 maj 2002

Igår hade vi en härlig dag med öppet hus. Ett 30-tal fjordhästvänner var här, och vi hade turen att ha en underbar försommardag med strålande sol. Hägg och körsbär stod i full blom, och två ljuvliga föl hade vi i hagen. Ismo tyckte också att det var roligt att visa upp sig, och Elin nappade på förslaget att rida honom, så vi fick se honom riden också. För övrigt njöt vi mest av att i lugn och ro hinna prata och se på hästar och utsikten från berget, där vi fikade. Muskas föl fick de dock inte se, för hon tyckte att det var bättre att gömma den i magen tills detta var överstökat.

I natt var jag uppe några gånger och kollade henne, och när jag kom vid sex i morse, stod det en våt hingstunge bredvid henne. Båda mådde bra, och han ser fin ut, men jag tvivlar på om han blir musblack (som vi hade hoppats). Så nu har vi tre föl, som är födda samma vecka, och det talar ju för att de ska kunna få roligt tillsammans. De är fina alla tre, och som alltid är det spännande att se hur de ska utvecklas. Rimadyl (e. Rimbo) är Muskas föl, Rimidol (e. Rimbo) är Ljosefins föl, och Isoptin (e. Ismo Kry) är Athenas föl.

Vi skulle ha åkt på brukskörnings-DM med Wille idag, men efter en vaknatt, öppet hus och med halsont, plus förestående jour kändes det inte så lockande. Ella (som sett fram emot detta), tyckte att en runda med vagnen och picknick-korg kunde vara en godtagbar ersättning, och så tog vi sovmorgon hela familjen (jag lade mig en timme igen efter turen till Muska). Sen tittade vi på föl och åkte på picknick med Wille. På eftermiddagen har det åskat, och mellan skurarna har vi provat de fyra ston som kommit till Ismo hittills. De är ett fint gäng, där alla rör sig bra, och de kommer dessutom väldigt bra överens. Idag brunstade den första, vilkte Ismo förstås tyckte var bra.

9 maj 2002

Igår kväll såg jag att nu hade Athena äntligen fyllt ner mjölk även i spenarna, och inte bara det stenhårda juver som hon gått med i veckor. Vid kontroll visade det sig att mjölken också började bli lite blåvit, så nu var det läge att gå några extra rundor och kolla henne. När jag kom ut kvart i tre i morse, hade Athena precis fölat. Efterbörden hade ännu inte gått, och den lilla låg ner, liksom sin mor, men började snart försöka ta sig upp. Ett stoföl var det, och sedan jag sett att allt verkade bra, gick jag och lade mig igen. Grannarna upptäckte nytillskottet vid femtiden, så då blev jag väckt av telefonen, men det kändes ju bara tryggt att det finns fler som håller koll. Isoptin ska fölet heta.

Dagen idag har förstås till stor del ägnats åt att njuta av de båda ljuvliga fölen, som båda ser riktigt bra ut. Vädret har också varit underbart, och med alla blommande körbärsträd är det fantastiskt att vara ute. Vi har gjort i ordning betet på berget, och flyttade fölstona dit. Desolett fick ny kompis i Wille, då vi tyckte att det var dags att ta honom från Ismo, eftersom det låter som om det är flera ston på väg hit inom kort. Desolett har verkligen vuxit till sig över vintern, och vi tycker att hon ser riktigt bra ut. Hon har också skött sig bra på körkursen, och fjärde gången kämpade hon lugnt och fint på med linor, svängel och en tung kätting.

När alla andra fick nya beten, kändes det lite trist att släppa tillbaka Ismo i sin hage, så vi släppte honom en stund i nya paddocken, där han sträckte ut och verkade ha roligt. Underlaget är ännu ganska tungt, men sätter sig förhoppningsvis efterhand.

Så nu har vi två föl till öppet hus på lördag, körsbärsträden står i full blom, och så är det bara att hoppas på vackert väder. Då ska vi nog få en bra eftermiddag, för många trevliga människor har hört av sig om att de kommer. Det ska bli roligt att träffa alla dessa fjordhästvänner! Och kanske hinner även Muska föla?

7 maj 2002

Äntligen föl!!! De senaste dagarna har jag börjat fundera på om inte Ljosefin höll på att "köra om" Athena trots allt, och idag på förmiddagen fick Ljosefin ett hingstföl. Som vanligt fixade hon det hela själv, utan att någon var med, och som vanligt sköter hon om ungen jättebra. Hon låter inte de andra hästarna komma fram, men jag fick komma och beskåda underverket och klia honom lite. Det är alltid lika fantastiskt! Rimidol ska han nog få heta, tror jag.

Jag var och tittade på Divinas lilla Inez i förrgår, när vi fortfarande inte hade något föl, och hon är verkligen jättefin. En underbar fölunge, som jag tror kan bli mycket bra. Roligt! Och aldrig tror jag att hon lämnar Sonarp heller...

En sämre mamma än ovanstående duktiga ston, visade sig Rullta vara. Denna ungtacka fick ju två lamm, och till en början såg allt bra ut, men sen tappade lilla Ullrika (vårt enda tacklamm) allt mer, och i fredags kväll insåg jag att detta går inte. Då tog jag hem en ynklig och uttorkad lammunge och började flaskmata henne, och nu är hon på gång igen.

1 maj 2002

Nejdå, inga föl än, trots att Athena nu gått elva månader och elva dagar (och det är ju i och för sig inget mot vad Ljosefin brukar göra... så för henne får vi säkert vänta lite till).

Men annars har det hänt en del de senaste dagarna. Fåren har åkt ut på sommarbete, och ser ut att stortrivas. Hästarna åkte tillfälligt tillbaka till vinterhagen, för alla beten och åkrar skulle gödslas, men nu är de tillbaka. Avmaskningen ska vi ta när vi byter hagar om någon vecka. Vi har gjort i ordning betäckningsplatsen, som var lite provisorisk förra året. Vi kom aldrig längre då, för det kom ju inte så många ston, men nu såg vi till att vara i ordning före säsongen.

Bäst av allt är att paddocken börjar bli klar. Den behöver fortfarade "sätta sig", särskilt på vissa ställen, men nu har vi fått upp staket, och det går att rida där. Igår red Ella Wille och jag Ismo samtidigt där, och vi tyckte nog båda att det var härligt. Ella vågade äntligen släppa ledhjälpen, när hon var inom staket och utan gräs... Hon sken som en sol, och såg fram emot att vi ska kunna rida ut i skogen tillsammans. Det ser jag också fram emot!

20 april 2002

Igår var en riktig "födelsedag". Inderal fyllde ett år (fast han bor ju inte här längre), och Ann ringde på förmiddagen och berättade att Divina hade fölat. Ett stoföl blev det, och vi var förstås tvungna att fara dit på kvällen och titta på underverket. Hon ser jättebra ut, och Divina var en så duktig mamma. Inez ska hon kanske heta. Sådana här stunder är det verkligen roligt att ha fött upp och sålt hästar! Ja, det var ju härligt även några dagar tidigare, då jag fick rapport om att det går så bra med Ila och Treo.

Något föl fick dock inte vi igår, däremot avslutade vi lammningssäsongen. Rullta födde två lamm mitt på dagen, och det blev en tacka och en bagge, så slutresultatet blev sex bagglamm och ett tacklamm. Artur, Bertil, Gert, Rudolf, Sven, Ullf och Ullrika heter de. De växer så det knakar och är så söta!

Så nu väntar vi på föl, för idag har Athena gått elva månader, och snart även Ljosefin. Ljosefin brukar dock alltid gå över, och hur det är med Athena får vi väl se. Hon är bred om magen, medan Ljosefin mer är djup, och Muska lite mittemellan. Desolett ser otroligt späd och slank ut i sällskapet!

Vi har anmält Ismo till utställningen i Kalmar 26/5, Muska till premiering på Valla 12/7 och Desolett till premiering i Vetlanda 15/7.

16 april 2002

Det torra och fina vädret håller i sig, även om det har blivit lite kyligare. Vi har låtit hästarna gå ute dygnet runt sedan i mitten av förra veckan, och de verkar trivas bra med det. Vi får förstås fodra med hö, för så mycket bete finns det inte. Att de inte är så väldigt angelägna att komma in märkte vi igår, då hovslagaren var här. Jag hade trott (hoppats?) att man skulle kunna ta ett sto, och så skulle resten knalla med. Nehej, jag fick leda hem dem en i taget (det är så snårigt att det är hopplöst att försöka ta två där, för man trasslar bara in sig)...

Ett lamm till har vi fått; Fannie har fått en bagge (hon också!), så nu har vi fem bagglamm, och väntar bara på Rullta, som inte ser ut som om det ska räcka med ett lamm. Tage tycker att det är underbart med lammen, och han klappar dem och kånkar runt på dem. Konstigt nog verkar de gilla det.

Ridbanan har haft vintern på sig att "sätta sig", och nu äntligen var det dags. I torsdags började de köra undan alla jordhögar och köra hit sand, och i fredags eftermiddag var det klart. Nu återstår bara att sätta staket, och så att få upp belysning. Banan blev ca 35 x 40 meter, och jag tror att den blir bra. Jag provade en sväng med Ismo i fredags kväll, men Tage kom ut (ville inte sova...), och lyckades ramla av gungan (som är i trädgården alldeles intill) nästan genast. Så då fick jag ta en trött och gråtande pojke i ena handen, och en snäll hingst, som gick så sakta och snällt med oss, i andra handen.... Jag hade fått ta jouren pga att en kollega blivit sjuk, så när detta var avklarat, var det slut på friden, och dags att börja jobba. Sen har det varit en intensiv helg, så det har inte varit aktuellt att hinna/orka rida, och jag hade jour även igår kväll, så Desolett fick stå över körkursen. Men hon var duktig förra gången, och drog lugnt linor och svängel. Igår passade vi på att träna lastning, utan att åka, och det var nog inte så dumt, för hon har varit lite motspänstig, men gick utmärkt efter en stund.

Idag har jag passat på att få Ismo mätt (mätintyg). Han var 144 cm, och det tycker jag är lagom. Han är så stor att det inte är lönt att hoppas på c-ponny, men så liten att man inte behöver vara nervös, även om han skulle blåsa upp sig lite. Och visst tyckte han att det var spännande att komma in i ett främmande stall, men alla imponerades av hur snäll han var. Han är fantastiskt lätthanterlig. Och så detta att honom lastar man alltid själv utan minsta bekymmer - det är mycket värt det också!

4 april 2002

En fantastisk påsk har vi haft, och snuvan blev inte så illa trots allt. I det otroligt varma och soliga vårvädret har vi passat på att roa oss med hästarna. Vi har ridit och kört Wille, ridit Muska, Athena och Ismo samt tömkört Desolett. De flesta hann komma ut flera gånger, och de dräktiga stona får ta mammaledigt nu, medan vi jobbar vidare med Wille, Desolett och Ismo.

Med Desolett började vi inkörningskurs i tisdags. Jag brukar vara trogen deltagare på dessa kurser i Tranås kusksällskap, för jag tycker att det är en bra start att komma ut med unghästarna på detta sätt. Desolett var inledningsvis helt vimsig, men gick efterhand riktigt bra, och vi provade på linorna också utan protester.

På långfredagen ko Anna och Gitte (de som har köpt Introna) och hälsade på, och Anna o jag red ut på Athena och Muska medan Gitte körde Wille så att Ella och Tage också kunde följa med. Vi hade en härlig tur i solen! Det är så roligt med sådana besök. Helgen före påsk tittade hela "Divinas" familj in en stund, och jag tänkte på vilka trevliga bekantskaper det ger att föda upp hästar! Från Ila och Treo har vi fått bilder redan, och de ser ut att ha det bra och ha funnit sig till rätta redan.

Fler lamm har det blivit, då Gertrud lammade i tisdags. Tre baggar fick hon, men den andra låg fel och var död när den hjälptes ut, så kvar blev Gert och Rudolf! Tussilagos lamm har ungarna döpt till Artur och Bertil, och de växer så det knakar. Men nu är de som härligast - en vecka gamla!

Stona har börjat fylla i lite i juvren, men än dröjer det nog lite. Antagligen blir det fler lamm först.

28 mars 2002

Det var precis lagom att "Sillen" (baggen) fick flytta in i Treos tomma box i måndags, för igår såg jag att Tussilago närmade sig lammning. I morse, när Ella och jag kom ut klockan sex, fanns där två pigga bagglamm. Jag förstod att det var mera på gång, och när vi kom tillbaka knappt en timme senare låg det ett tacklamm i halmen också. Hon verkade inte riktigt pigg och Tussilago brydde sig inte mycket om henne. När jag lade fram lammet slickade hon halvhjärtat på henne, men det var inga riktiga "tag" i ungen. När jag såg till att passera hemma på förmiddagen tittade jag till dem, och såg att den lilla fortfarande inte var uppe. Hon kunde inte stå, men jag hjälpte henne så att hon fick dia lite, men även det gick trögt.

Jag fick lämna dem med det och jobba vidare, och när jag kom åter tidigt på eftermiddagen funderade jag på om jag skulle satsa på att mata henne eller om det var bättre att ge upp och avliva henne genast. När jag kom ut i fårhuset behövde jag inte tänka på det längre, för den lilla hade ramlat ner i vattenhinken och drunknat. Så det var bara att gräva ner henne på gödselhögen, och kanske var det lika bra det.

Själv har jag blivit förkyld - det har sina risker att göra sig av med sin Treo... Hoppas att det snart går över så att jag kan hinna med hästarna lite i påsk. Har tömkört Desolett ett par gånger under veckan, och vi hade tänkt jobba vidare!

GLAD PÅSK!

25 mars 2002

Idag har vi skjutsat Treo och Ila till deras nya hem utanför Överum. Jag klev upp med solen och njöt av en underbar morgon med sol och en livlig fågelkonsert. Ila och Treo fick äta sin frukost inne, medan de andra gick ut, och jag gjorde i ordning stallet för kvällen innan vi for. Hästarna gick snällt rakt in i transporten, och de åkte lugnt och fint. När vi kom fram släppte vi ut dem i deras nya hage, och till sin förtjusning hittade de några grässtrån på marken, så de verkade nöjda med detsamma. När vi hade fått en god lunch, tog vi in hästarna och visade dem deras nya stallplatser, och de lät sig inte avskräckas av fåren (för de är ju vana vid sådana djur), utan såg belåtna ut även med detta. Fast de tyckte nog att det var väl tidigt att gå in klockan två en så underbart skön vårdag, för när vi sedan tog ut dem igen efter provning av sadel, sele mm, tog de några glada skutt i hagen, och visade upp sina fina rörelser. Båda har verkligen blivit fina hästar.

Det känns förstås lite vemodigt att lämna dem, men de ser ut att vara efterlängtade och få det bra, och då är det trots allt bra. De senaste veckorna har den mesta hästtiden ägnats åt dem. Treo har jag mest ridit, för att han skulle hinna befästa de kunskaperna lite mer, och han har varit fantastiskt lättlärd och positiv. Mot slutet blev det flera härliga rundor med riktiga travpass och en och annan galopp, och han verkade tycka att det var lika kul som jag tyckte. Ila har vi både ridit och kört. I lördags red vi ut en rejäl sväng i skogen, och då var det isande kallt, så hon var ganska pigg, men lydig och trevlig. Igår passade vi på att låta henne dra undan kälken, för nu får det vara vår, och så körde vi lite med rockarden efteråt.

Nu ska vi sätta fart med Desoletts inkörning, och vi är anmälda till vårens inkörningskurs i Tranås, vilket brukar vara nyttiga erfarenheter för unghästarna. Ismos sporadiska ridning ska förhoppningsvis också bli mer regelbunden, och så ska vi förstås fortsätta jobba med Wille (som vi gjort nu också). Hans små kuskar och ryttare är ju alltid entusiastiska, och det är roligt.

Vi väntar på lamm, men ännu har det inte blivit något. Föl lär dröja några veckor till, men stona blir rundare och rundare. Det är en spännande tid!

13 mars 2002

Våren är nog på väg, även om det ibland kommer snö och isiga vindar. Däremellan dyker det dock upp härliga stunder då det är ljuvligt att vara ute med hästar. Ett sådant ögonblick upplevde jag i förra veckan då jag red en liten runda med Treo. Vi kom skrittande på en liten åkerväg och närmade oss ett naturbete. Plötsligt spetsade Treo öronen lite extra, och jag såg tre rådjur studsa iväg mot skogskanten av hagen. Strax efter dem lufsade en räv. Allt var som en tavla. Jag hade solen i ryggen och i skogskanten lyste snön fortfarande vit. De vilda djuren som jag såg mellan två korta "chokladdoppade" öron blev en vacker minnesbild.

Även "vanliga" ridturer på Treo är ett sant nöje. Jag har nu ridit honom två - tre gånger per vecka i ganska korta pass (ca 15-20 minuter), för jag tycker att det räcker bra för en så ung häst, men han utvecklas enormt och är härlig att rida. Han går snällt fram på okända vägar, och är energisk utan att vara het. Vi skrittar och travar, och det går stadigt och bra, så i förrgår bad jag honom prova på en galopp. Han förstod direkt vad jag ville, och vi galopperade en liten bit.

Förutom Treo är det Ila som också har prioriterats fram tills att de ska åka, och vi kör och rider henne omväxlande. Senast jobbade vi lite på böjda spår, vilket hon inte har gjort så mycket, men efter en stund funkade det riktigt hyfsat. Idag har vi fått dem båda veterinärbesiktigade,och de var friska och fina, så nu närmar det sig leverans. Känns både skönt och vemodigt.

Treo går i stoflocken sedan några veckor, för att få lära känna Ila, och det första som hände var förstås att han blev bästa vän med Desolett i stället! Det är alltid intressant att studera hur de agerar i flocken när det kommer en ny, men ganska fort infinner sig lugnet. Nu är det ro igen, och Ila och Treo börjar också komma till tals, och kan tänka sig att äta ur samma hög hö ibland, så det ser lovande ut.

20 februari 2002

Jag hade precis tänkt att nu är det nog rätt tid på året att annonsera ut hästar till salu, så ringde det ett par som hade läst på vår hemsida, och som ville titta på Ila och Treo. Då väntade jag med annonsen och såg vad besöket skulle ge. De var här i måndags, och vi hade en trevlig eftermiddag, då vi red och körde dem både Ila och Treo (Treo kördes bara med linor och svängel, men gör det å andra sidan 100 % bra). När de åkte efter ett par timmars hästprat, hoppades jag förstås att de skulle vilja ha dessa go´a hästar, men var i vilket fall som helst nöjd med en trevlig eftermiddag - det är alltid trivsamt att träffa hästvänner. Och idag ringde de och hade bestämt sig för båda, vilket känns jättebra. Bra både för att de får sällskap av varandra, och för att jag tror att det blir lyckat. De kommer att vara kvar några veckor till, och jag ska rida Treo lite mer under tiden, och förstås även jobba Ila en del.

Treo är bara riden fyra-fem gånger, men jag har redan varit ute själv på en runda runt berget, och han både skrittar och travar lugnt. Det var inga problem att lämna hela flocken bakom sig, och han passerade postlådor och andra "spöken" utan att se det otäcka i dem! Han är en enormt snäll och samarbetsvillig häst, som alltid kommer och stoppar huvudet i grimman när han ska hämtas.

Även Ila går fint, och vi har kört henne en del med kälken på barmark för att hon ska dra. Hon har hittat tekniken nu och sänker sig och knegar lugnt på, och hon är som alltid helt obekymrad för skrapande ljud, kärvande skaklar och andra saker en körhäst måste tåla.

Muska har kommit hem igen, efter att ha varit en duktig elev, som snabbt lärde sig både att jobba i form och att fatta båda galopperna rätt. Så nu ska hon bara ridas sporadiskt, och blir sedan mammaledig ett tag, innan hon sätts igång igen inför premieringen.

För övrigt blir det allt tjockare magar på fölstona, och det är en spännande tid. Man hoppas förstås att allt ska gå bra. Det grasserar fortfarande en del smittor i grannskapet, så vi håller oss hemma och Ismos dressyrträning ligger lågt tills vidare. Nu har vi anmält Desolett till vårens inkörningskurs (jag brukar ju alltid vara med med någon av mina unghästar på Tranås kusksällskaps kurser), och det ser vi fram emot!

6 februari 2002

När jag skulle ta ett samlat grepp om hemsida, material till Lill-Blakken mm skrivande, så var det förstås den dagen stormen tog strömmen halv fem på morgonen och sedan var vi utan hela dagen... Till och med hovslagaren tyckte att det var för mörkt, så inte ens det blev gjort då! Sedan dess har det varit fullt upp att hinna i kapp, så hemsidan har fått lega orörd ett tag.

Sedan sist har jag varit i Skåne med ungarna för att hälsa på mormor och morfar och en massa andra släktingar och bekanta. Jag var dessutom inbjuden till Norra Skånes Fjordhästförenings årssmöte, och det var en trevlig kväll med över 40 personer på plats. Kul! Tre av Ismos föl kunde jag titta på i Skåne. Det var Inderal och Semla, som ju har blivit stallkamrater och vänner. Inderal hade vuxit en bra bit till, och ser ut att bli stor. Semla är mindre och nättare och har ett ljuvligt huvud. Sedan var det Talisman, som också är en trevlig och snygg häst, så det var roligt att se allihop.

Här hemma är hela världen en lervälling just nu, och det är inte så kul. Det är väl roligt med varmt aprilväder, men jag är tveksam till tjällossning i februari. I kväll trodde vi att Ismo och Wille hade försvunnit i mörkret, för bara Treo kom fram, men de stod i en kant och tyckte att det inte inbjöd att klafsa runt mera. Kanske ville de visa mig hur deras hage ser ut?! Ja, det är inte mycket jag kan göra åt det just nu... När jag kom hade de i alla fall inget emot att följa med in - undrar vad de hade sagt om vi hade struntat i dem (fast jag tog faktiskt in bara Treo först, och det ledde inte till någon reaktion alls...)?

Förut var det bara is, och det var förstås inte bättre, så hästträningen har blivit ganska sporadisk. Men jag har ridit både Ismo och Treo några gånger. Den planerade ordentliga träningen får dock vänta, för nu har vi kvarka i Tranås, Aneby och Mariannelund (åtminstone...). Slipper gärna att få hit det, så det är ovanligt noga med klädbyte mellan jobb och hemma.

22 januari 2002

Tiden springer iväg, och en hel del har hänt sedan sist - det är då man inte har tid att uppdatera! Det har varit ganska så isigt här en längre tid, men nu är det borta och allt är ganska geggigt. Hästverksamheten har lite grann gått på sparlåga pga underlaget, men Muska hann vi rida en del, så att hon gick hyggligt i skritt och trav. Komna så långt frågade vi Diana Sköld om hon kunde tänka sig att ta över en del av vidareutbildningen och rida Muska. Till vår glädje var Diana pigg på det, så Muska åkte till Brånstorp för drygt en vecka sedan. Där är det meningen att hon ska vara fram till cirka första april, för att sedan komma hem och invänta fölning i lugn och ro. Diana red Muska här en gång först, och det såg riktigt bra ut, så vi hoppas att de ska trivas ihop, och målet är att Diana rider henne på bruksprovet till sommaren. Det känns verkligen bra att lämna sina hästar till unga, duktiga ryttare så här.

Ismo reds ju av Elin Larsson förra året, och efter en viloperiod under hösten, var tanken att Helena skulle rycka upp sin ridning nu efter jul och börja ta lite lektioner på Ismo. Först satte halkan stopp för det, sedan kom det flera olika smittor på hästar i omgivningarna (bland annat kvarka i Aneby), så nu håller vi oss nog hemma ett tag till...

Två av ungtackorna - Blåsippa och Annie - är sålda till en "gammal hästbekant" Ingrid Sommar, som ju länge var aktiv i fjordhästföreningen, men som nu ägnar sig åt kor och får. Fåren har till nu mest varit texel, men beståndet har alltså kompletterats med två pälstackor. Vi hoppas att de ska göra succé, och att de får fina lamm i april!

När det inte har varit alltför halt har vi tömkört Desolett, och Treos inridning är så smått påbörjad. Ungarna har ju suttit på honom några gånger förut, så precis som väntat tyckte han inte att det var så märkvärdigt. Han är också en mysig häst - en riktig kompis tror jag att han kan bli.

6 januari 2002

Trots två arbeten med jourer, och särskilt många för Helena (som har arbetat juldagen, annandagen, nyårsdagen, trettondagsafton och trettondagen), har vi tack vare underbart vinterväder hunnit med en hel del med hästarna. Vi har kört Ila och Athena med kälken, och de sköter sig perfekt. Ila är en härlig häst, som går lugnt och stabilt när man kör henne och är pigg (utan att vara het) och glad när man rider! Precis lagom alltså. Klok är hon också och snäll och söt. Hoppas att vi hittar ett hem där hon kan komma till sin rätt och få utveckla alla fina talanger hon har!

Med Ljosefin har varit ute med släde och bjällerkransen på, och det är stämning det! Kallt med härligt. Även uteritter i lätt snö med Muska och Athena respektive Ila och Athena har varit ljuvliga. Vår granne Linda följde med, så att Muska fick sällskap på en längre runda, och Muska skötte sig exemplariskt och både travade och skrittade först hela rundan. Linda gillade Athena mycket, så vi tog en sväng till, där jag bytte till Ila. Efter de rundorna var vi ganska kalla, men nöjda.

Nu har kylan släppt (för ett tag?) och det har blivit lite småisigt. Att ge sig ut på vägen är inte inbjudande - om inte hästen halkar så gör väl eventuella bilar riktiga sladdar, men på åkern gick fint att köra Ila, så att ungarna fick åka lite kälke, och i kväll red jag Muska i hagarna i lite krumelurer och lydnadsträning. Nyttigt det med! Nu är det ju inte fullmåne, men förut var det så ljust att det gick att vara ute när som helst. Helt otroligt! Fast det går rätt hyggligt nu också. Om det bara inte är bara is, eller alltför kallt, är faktiskt vintern en härlig tid!