FJORDHÄSTSTUTERI KRY

"DAGBOK 2003"
(GAMLA "JUST-NU"-ANTECKNINGAR)

8 december 2003

Oj, vad tiden går... Så här långt uppehåll har vi nog aldrig haft i hemsidesrapporterna någonsin, men det har bara inte funnits tid att skriva. Båda fölen Isodur och Daktar har åkt till sina nya ägare, och efter vad jag hört verkar allt gå bra, och de trivs fint i sina nya hem, där vi förstås hoppas att de ska infinna förväntningarna. När Daktar skulle åka kom Inderal hit, eftersom vi kommit överens om att byta tillbaka honom. Jag hade kastrerat honom i oktober, i samband med att jag hämtade Farah, och Annelie och Helén, som hjälpte mig att släppa ut Farah i hagen, blev intresserade av Inderal, så han åkte direkt till dem härifrån. Han är där på prov, men hittills är de mer än nöjda, då han är både vacker och fantastiskt snäll och lyhörd. Under övervakning kan femåriga Julia leda honom!

I samma veva som fölen flyttade, kom det hit två nya hästar, då Peppe flyttade hit och medförde två valacker; welshen Sirocco (som hans dotter Maria rider) och fjordhästen Wille. Vi har haft mer än fullt upp med alla flyttbestyr, och det är väl huvudskälet till bristen av tid för hemsidan, men vi börjar så smått komma i ordning, och det känns bra. Wille (som vi kallar Stor-Wille, för att skilja honom från shetlandsponnyn Wille) stortrivs med att komma i en flock med likar. Han hade tidigare dominerats helt av Sirocco, men här blev det genast ombytta roller, då Stor-Wille klev upp i topp i rang tillsammans med Muska, medan Sirocco befinner sig näst sist med bara Lill-Wille efter sig.

Sju hästar finns alltså hemma just nu, eftersom Ismo är utlånad till Joline Jonsson ett tag till. De har tävlat flitigt under hösten, och Ismo visar utmärkt kapacitet. Han har nu gått tre LD (lätt 80) och tre LC (lätt 90) felfritt, och bör därmed vara klar för prestationsmedalj i brons och silver. Efter nyår kommer han hem, men ska sen till Gotland till våren, då vi ska byta hingst med Sindarve över säsongen och Hugo 179 kommer hit.

Inte bara Ismo har fått hoppa, utan även Desolett och Farah, som har varit på löshoppningsträning. Desolett har varit med förr,. även om det var ett tag sedan, men hon visste genast vad det handlade om, och en lurvig smårund fjording, visade med bravur att man inte får döma efter det yttre. Tränaren var helt lyrisk och pratade om teknik som ett bra halvblod med utmärkt frambensteknik, förmåga att öppna upp sig utmärkt bak och ett fantastiskt temperament, där hon var både alert och lugn. Hon hann med att tänka och göra rätt, bjöd fint, och kunde sedan koppla av helt (stod och sov mellan varven, men gav sig ivägmed spetsade öron när det var dags)... Vi sög i oss och njöt - detta är helt klart en häst som är bra till det mesta! Han tyckte absolut att vi borde leta upp en ponnyryttare som kunde tävla henne.

Farah fick en nyttig erfarenhet av lastning, ridhus mm, och var rätt trött efteråt. Hon fick bara prova på ett lågt hinder den här första gången, men det är precis lagom i början. Inez (Divinas dotter) var också med, och även för henne var det första gången. Sen följde lite blandade ponnyer och hästar, innan det hela avslutades med Inderal. Han hade löshoppat en gång i sitt liv förut, men såg ut som om han aldrig gjort något annat. Vid det laget började tränaren fascineras över "hur väldigt trevliga fjordhästar" vi hade här. Kul!

13 oktober 2003

Inte fick vi med allt förra gången, och därför är det väl bäst att vi börjar med det glömda, nämligen att vi var och tävlade Wille i KM i brukskörning helgen innan riksutställningen. Jag körde och Ella hade fått lov att vara medhjälpare. Vi var enda ponnyekipage, och fick äran att starta först. En del saker (som att vända i trångt utrymme) gick helt galant, men när vi kom till backningen (som annars brukar gå hyfsat i alla fall), tyckte Wille att det var tungt i det lite djupa ridbaneunderlaget, så där blev det U. Nåja, vi hade trevligt och Ella fick lust att träna så att hon med tiden kan köra själv, och det var ju det som det var det viktigaste. En flaska läderolja fick vi i pris, och det går ju alltid åt (bör göra i alla fall...).

Igår var vi och hämtade vårt nyförvärv; ettåriga new forest stoet Smedhults Farah. Jag har somrarna -84, -85 och -86 jobbat hos Ella Velander på Smedhults stuteri, och hållit kontakten sedan dess. När jag i fjol höst såg Farah kände jag att detta var en ponny jag ville ha, och i våras bestämde vi att jag skulle hämta henne nu i höst. Hon är dotter till Smedhults Omara, som jag själv ridit och kört in en gång i tiden, och som har ett genuint ponnytemperament. Även Farah verkar mycket sund i skallen, och hon tog lastning, resa och ny miljö mycket bra. Vacker tycker jag också att hon är, så det ska bli spännande att se vad det blir av unga fröken. Fler och fler ponnyer blir det just nu, men ännu så länge är fjordingarna i största laget till barnen, så det behövs, och är roligt också.

För övrigt är det förstås lite av varje. Fölen tränas på olika saker som att ledas, bindas, lyfta fötter mm. Desolett rider jag då och då, och har nu börjat galoppera så smått, vilket hon fattade direkt. Wille ser barnen till att han hålls i gång också förstås. Men nu är det mörka kvällar, och svårt att hinna så mycket. Ännu går hästarna ute dygnet runt.

23 september 2003

OJ, OJ, OJ - var ska jag börja? Nu har det hänt mycket sedan sist, och det finns massor av underbara nyheter. Men jag tror jag tar det bästa först, och det var den gångna helgen med riksutställning och hingstpremiering i Vetlanda.

Redan efter lördagens hingstpremiering var jag mer än nöjd och stolt. Ur Ismos första årgång hade två hingstar kommit fram, och båda var av en mycket tilltalande modell och typ. Min abslouta favorit av alla de nya hingstarna var Mitras son Magne från Karin Bondeson, och premieringsnämnden hade samma uppfattning. Han placerades etta av fem godkända tvååringar med de strålande poängen 98899=43! Vad månde bliva?! Magne har ju ett utmärkt möderne med gedigna individer i flera generationer, och enligt min uppfattning har han lyckats plocka det bästa från både mor och far, där Ismo hjälpt till med en välformad och välrest hals och en härlig rörelsemekanik. Jag hoppas att stoägarna ska ge honom chansen nästa säsong redan.

Den andra Ismo-sonen var Solbackens Mio u. Maja Dalardotter, och han nådde nästan ända fram, då han fick 39 poäng (98787), och det var vackert så, tycker jag. Trots att han inte godkändes, fick Ljosefin ändå två barnbarn som nya hingstar, då Knast-Finas son Finten godkändes som nummer fyra i ringen med 98887=40 p. Han hade ett helt fantastiskt huvud, och är en av få avkommor till Lysluggen där jag har gillat halsen, så även där var kombinationen lyckosam. Grattis till Lena för Finten och Karin för Magne! Vi gladde oss också åt att Daktars pappa (och tillika pappa till Ljosefins väntade föl) Disco Unik gjorde dagens bästa bruksprov samt fick 42 poäng och premierades AB(ext) samt placerades etta av de hingstar som gjorde bruksprov.. Även Alvedon Kry visades för förlängt tillstånd och fick fortsatt AB(ext) med fina 43 p (99898), och bland annat omdömet "en härlig hingst".

Söndagen var vikt åt riksutställning, och vårt första glädjeämne var att Mumsas Athena gick tvåa i en stenhård gallstoklass, slagen endast av Contess, som senare blev fyra i BIS-finalen. Bland fölen hade Ismo med en son och en dotter, och där avgick båda med segern i sin respektive klass!!! Lindmarkens Brizing (u. Lindmarkens Belizzi) fick 88888=40 poäng, och närmast efter sig hade han Divinas son Volmar e. Tölve. Volmar är ju mycket nära släkt med "vår" Treo, då de har samma far och mödrarna är helsyskon, och de visar också många likheter. Liksom Treo är Volmar mycket rörlig och har ett underbart temperament. Han rev ner spontana applåder då han spikrakt och med fin mekanik travade medellinjen fram medan Divina lugnt stod och väntade vid kanten. 87888=39 fick han, och slog med det flera andra bra föl.

Bästa stoföl blev Hwila u. Porla, och när hon senare mötte sin halvbror Brizing i finalen om Bästa föl, blev det Porla som drog det längsta strået med 88889=41 p. Det ska bli spännande att se utvecklingen framöver! Divina tävlade i en klass med sex mycket bra fölston, och fick här nöja sig med fjärdeplatsen, men med tanke på vilka som gick före var det inget dåligt resultat. Ismos son Solbackens Mio prövade lyckan även på riksutställningen, och fick då ihop 38 p (98786) och en tredjeplats av fem.

I den yngre hingstklassen visades Alvedon Kry och Disco Unik, och trots att Disco fick 43 poäng (98899), fick han se sig slagen av Alvedon, som gick vidare till BIS-final. Bland de äldre hingstarna vann Ismos pappa Furubäcks Inter, och sen var det dags för vår egen häst Desolett äntligen. Treårsstona är ju alltid dagens höjdpunkt, och i år var de bara tio som kom fram, men många av mycket bra kvalitet, så det är en spännande klass. Traditionen bjuder att de ropas upp bakifrån för kritik, och spänningen stiger. Jag satt på läktaren och vred mig, då jag hade förmånen att ha fått Stefan Malmqvist att visa Desolett. Visningen gick fint, och nu var det bara att se hur långt det skulle räcka. En av de förväntade tuffa konkurrenterna (Fejde) åkte ut som femma, vilket förvånade en del, och sen blev en annan Dalar-dotter av härlig typ (Wilma) trea, och till sist var det faktiskt Desolett som stod kvar som RIKSETTA! Visst hade jag hoppats, men ändå inte riktigt vågat tro, och detta var härligt. Jag bara rös, och jag blev också otroligt glad över publikjublet när det stod klart vem som vann. Åh, vad det kändes bra!

Inte hann vi fira segern, för nu var det dags för BIS. Där fanns även Ismos dotter Hwila (och som föl åkte hon förstås ut rätt snart) och Alvedon, samt en massa farliga konkurrenter. När Furubäcks Inter, Alvedon och Desolett var kvar och de ropade upp Inter som nästa att lämna, trodde jag knappt mina öron. Till dess hade jag varit rätt lugn, och tänkt att Desolett går nog snart ut, men nu hade jag alltså kvar två uppfödningar, vara en skulle bli BIS och en reserv! Det hade varit flott hur som helst, men det skulle bli ännu bättre, då det var Desolett som slutade som BIS och Alvedon reserv BIS! Så där stod jag och skakade med tårar i ögonen medan Desolett susade runt i ärevarv, och plötsligt visade en trav värdig en nia (var hon också stolt?). Plötsligt befann jag mig vara ägare till två segertäcken (ett för riksetta och ett för BIS) - jag som aldrig vunnit ett enda förut (en gång har jag förvisso haft två uppfödningar i BIS-final men då vann Divina före Ismo, så då fick ju inte jag något täcke...).

Tänk att denna lilla go´a häst valde jag att behålla för att hon är så trevlig... Och hon är det OCKSÅ! Efteråt stod vi och pratade med alla möjliga (och det är underbart att vara fjordhästägare eftersom kamratskap och lyckönskningar till varandra är det som helt och hållet dominerar), och ibland fick jag kasta över tyglarna till någon annan, men hon stod bara lugnt och väntade och trivdes rätt gott med att bara få vara med. Sen gick hon lugnt in i transporten som om inget hänt.

Två veckor tidigare var vi i Gällstad på kallblodsutställning med Desolett. Hon var ensam i sin klass, men fick 43 p (89998), och sen deltog hon och Alvedon som representanter för fjordhästen i Årets kallblod. Nordsvenska Doijan vann, och alla andsra blev delad tvåa. Just då fick Desolett fnatt och studsade och for pga att någon stod och rusade en motorcykel i närheten, men för övrigt skötte hon sig exemplariskt. Dagen efter for vi till bruksridningskurs med Wille och Desolett (för andra gången för Desolett), och då visade hon minsann inget trams. Rakt över presenningar och broar, och att rida med en fladdrig flagga var väl heller inget...

Ismo har varit på tävling och hoppat två klasser felfritt i Vimmerby, och vi har fått rapporter om att Rimdol visats med fina 40 poäng som resultat. Så det har hänt mycket, men nu bör det vara lite lugnare, och det kan ju vara skönt att få smälta detta.

25 augusti 2003

I kväll har jag äntligen dräktighetsundersökt Ljosefin, och hon var dräktig, så vi hoppas på ett föl runt midsommar. Hon är verkligen en pärla som avelssto, och det var så fint och se henne stå lugnt i undersökningsspiltan medan Muska vaktade båda fölen. Sen kollade jag om Muska också när vi ändå var i gång, och hennes dräktighet har också utvecklats normalt.

I förra veckan verkade vi alla hästarna, och hovslagaren tyckte att Daktar var en stor och välutvecklad fölunge (och det är han nog), ända tills hon fick ta sig an Isodur, som verkligen är stor och reslig. De skötte sig bra allihopa, och fick beröm för det.

18 augusti 2003

I kväll åkte de sista stona hem från Ismo, och på torsdag åker även Ismo för att ridas och tävlas av Joline Jonsson, så nu börjar det kännas att hösten är på väg. Ljosefin är äntligen hemma igen sedan ett par veckor. För första gången tog hon sig inte på första brunsten (vilket hon alltså gjort tio gånger!), utan fick betäckas om. Då tyckte jag att det var så sent på säsongen att hon fick komma hem i vilket fall som helst, och nu börjar det vara dags att dräktighetsundersöka henne. Vi får hoppas att hon är dräktig, för Daktar (som ju är helbror med det föl vi hoppas hon får nästa år) är verkligen ett trevligt föl. Även Isodur ser mycket bra ut, och de båda har förstås jättekul tillsammans.

När det var fjordhästutställning i Eksjö jobbade jag, så jag kunde inte anmäla några hästar, men vi var lite med ändå. Mumsas Athena, som jag nyligen sålde till Frö fjordhästar, blev BIS med fina 42 poäng, och hon var verkligen i bra form också. Introna Kry (helsyster med Ismo), som nu är två år, såg också mycket bra ut, och var den enda guldbelönade unghästen med sina 40 poäng. Ismo hade med två hingstföl, som båda fick 38 poäng. Ett lyckat resultat med andra ord!

Under sommaren har vi hunnit bli inspekterade av djurskyddsinspektören för första gången. Han sa att det var första gången han stött på ett ställe där alla hästar hade pass! Slutomdömet blev: " Bra stall, välskötta hästar. Alla hästar har pass."

En god nyhet var att Ispotin hittat ett nytt hem, som verkar bra, och vi hoppas att hon ska få det bra där. Rimidol blir kvar hos första ägaren, då hon lyckats ordna helinackordering, och det känns ju också fint.

27 juli 2003

Nu var det länge sedan sist och mycket har förstås hänt - det är ju då man inte hinner skriva! Vi får se om jag får med allt, eller om jag måste komplettera senare. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge till nästa gång.

Jag har hunnit ha semester, och också börjat jobba igen. Under semestern hanns det med en hel del ridning, körning och annat hästpyssel, och det var skönt att få varva ner och ha det bra. Jag visade Desolett på premieringen i Brunnstorp en av sommarens varmaste dagar. Hon tyckte att det var varmt och jobbigt, men det gick strålande bra ändå. Etta av sex i en fin ring med tre diplom, och Desolett fick 89998=43 poäng. Dagen efter fick hon återgå till vardagen och harva ridbanan, och jag har även hunnit rida henne en del i sommar. Det är en mycket trevlig häst.

Ismo stortrivs i sin stoflock, och det är lugnt och harmoniskt på alla sätt. Ibland kan man se alla stå och vifta flugor åt varandra, och fölen ligger och vilar mitt i gänget. Mysigt. Efterhand börjar de åka hem nu, och Ismo ska åka till Joline Jonsson för fortsatt hoppträning och tävling i augusti.

Både Daktar och Isodur är borttingade till nya ägare,och det känns som om de båda kommer till riktigt bra hem, och det är förstås roligt. De är fina och härliga föl, och det är inte lätt att lämna dem ifrån sig (men det dröjer ju också lite), men det går lättare när man känner att det blir bra. Daktar är ännu inte hemma, då Ljosefin för första gången (efter tio dräktigheter på första försöket!) har brunstat om. Hon brunstar nu, och ska tas hem när brunsten är slut. Muska visade sig vara dräktig som vi hade hoppats, så vi håller tummarna för ett fint grått föl nästa år.

Under semestern har vi varit och hälsat på Farah i Smedhult, och hon artar sig bra. Till hösten kommer hon hem. En ny welshponny har det också blivit, och honom tog vi med oss hem från säljarna i Storå direkt vi hade provat honom. Han heter Sirocco och är tio år. Det är en snäll och välriden valack, 131 cm hög, som tävlat Lätt A dressyr, och alltså en riktigt bra ponny att lära sig mer på. Sirocco får en egen sida nu.

23 juni 2003

Två nya ston kom till Ismo den 15 juni - mitt i en åskskur, så vi blev alla genomvåta, men torkade till igen medan vi fikade och pratade häst. Några har också åkt hem, och det är fortsatt lika lugnt och trevligt i flocken, så vi är mycket nöjda med arrangemanget.

Jag har varit och lämnat Ljosefin hos Disco Unik 215, och passade samtidigt på att ta hem Muska, som varit hos Hauk Thun 222. Disco hade verkligen utvecklats fint, och när man dessutom ser den snygga och trevliga Daktar, känns det helt rätt att göra om kombinationen. Det var för tidigt att dräktighetsundersöka Muska, men vi får hoppas att hon är dräktig när vi kollar om några dagar. Annars blir det till att resa igen...

Jag fick mail från Maria Wålsten utanför Örnsköldsvik. Hon köpte Isoptin och Rimidol av mig i höstas, och de är nu ett år gamla, och enligt henne både snygga och trevliga. Oturligt nog hade Maria skadat knäet, så hon kände sig inte längre lämpad att fostra unghästar. Den som vill har alltså chansen att köpa fina ettåringar nu. Jag kan förmedla kontakt, och annars finns annons på SFFs hemsida.

13 juni 2003

Semesterveckan räckte till en hel del ridning, körning, fölpyssel (i hagen hos Daktar skulle man kunna sitta hela dagen!) mm, och det har varit trevligt. Mitt kusinbarn Johanna har varit här och framför allt fått motionera Ljosefin en del, medan jag ridit och kört Desolett. När Wille kommit hem från ridlägret idag, passade vi på att göra en liten körutflykt med fika i skogen - alltid lika mysigt!

11 juni 2003

Jag började sommarlovet med en veckas semester, och Ella går på dagridläger, vilket hon tycker är kul. Vi passar också på att rida och köra en del här hemma, och det är inte dumt alls att bara vara hemma och ta det lugnt några dagar. Idag har vi dräktighetsundersökt dem av Ismos ston som brunstade först, och av tre möjliga var tre dräktiga. En fjärde brunstar om just nu, och en är ännu för tidigt att kolla. Klart godkänd start i vilket fall som helst.

Vi har också fått rapport om att Muska brunstar och förhoppningsvis alltså snart är dräktig. Eventullt tar vi hem henne när vi lämnar Ljosefin nästa vecka.

4 juni 2003

Vi hade än en gång anledning att vara glada för alla de kontakter fjordhästföreningen givit. Tack vare att Ylva och Håkan Larsson var snälla och tog med Muska och Isodur till Lasse och Kerstin Cederblad, kunde jag spara in en lång resa. Det var inte dumt alls, då dagarna ändå går fort! Muska är nu där för att betäckas med Hauk Thun, och vi hoppas förstås på ett fint musblackt föl nästa år. Om hon blir dräktig och allt går bra, kan man vara så gott som helt säker på att det blir en musblack.

Med Ljosefin hade jag nästan bestämt mig för att åka till Dalnaes i år, då jag tycker att han kan vara intressant att prova. Nu lutar det dock åt att det blir Disco Unik igen, för jag är väldigt nöjd med Daktar. Det är ett riktigt bra föl, så det känns som om kombinationen vore intressant att göra om. Även Isodur ser mycket bra ut, och även om jag först var lite besviken över att ha fått två hingstar (eftersom jag hade förfrågningar om stoföl), så är jag nu nöjd och glad över mina fina föl.

Ismo har fått påhälsning av Porla, som ha med sig deras dotter Hwila, och även hon ser lovande och bra ut. Nu hoppas vi att det ska kunna bli ett lika bra föl till igen! Hwila var bara en vecka då de kom, så jag har låtit dem gå i egen hage, och så har Ismo fått byta hage morgon och kväll. Han lärde sig rutinerna direkt och jag behöver ingen grimma eller något, utan han vet vart jag vill att han ska gå. Flocken funkar jättebra, och det är så härligt att gå ut och titta till allesammans.

26 maj 2003

Hej igen! Nu är jag flitig här på hemsidan, och det beror förstås på att det händer saker varje dag, då det är mitt i fölsäsongen.

Igår kväll tänkte jag att jag lugnt kunde sova ännu en natt, då Ljosefin ännu såg ut att ha en stund kvar innan fölning. Jag vet att hon är lurig, och inte alls lätt att avslöja, men jag brukar oftast lyckas. I juvret fanns dock bara gult blask, så jag sov gott. Och i morse kunde jag konstatera att hon igen lurat mig. Där stod hon så nöjd med nyfödde sonen Daktar! Allt väl med båda, och även han ser ut att bli riktigt bra. Två hingstföl fick vi i år, och det är två riktigt bra grabbar med fina huvuden, bra resning och bra ben. De kan nog busa vilt i hagen i sommar! Ska bli kul att se.

I hagen med Ismo och stona är det harmoniskt och lugnt. Han uppvaktar dem en efter en, och nu håller flocken väl ihop och ser ut att trivas.

25 maj 2003

Idag kom sommaren, och fortfarande vid 21.00 på kvällen var det 22 grader varmt! Trots värmen har vi varit flitiga med hästarna, och vi började med att ta hem Muska och Isodur och ta grimma på Isodur. Sen kom en massa barn och lekte med Ella och Tage, och de roade vi med "ponnyridning" på Wille och Desolett. Desolett är trots sin ungdom en klippa och alltid snäll, och det bevisade hon även senare när vi harvade ridbanan. Det brukar vara Ismos jobb, då jag inte har lust att ha föl skuttande i harven, men även Desolett skötte det med den äran och såg ut som om hon aldrig gjort annat.

Fler föl får vi rapport om nästan varje dag nu, men könsfördelningen har varit skev. Hittills sex hingstar och ett sto efter Ismo. Alla är dock pigga och fina, och det är ju det viktigaste.

24 maj 2003

Nu duggar fölrapporterna tätt, och efter fem inledande hingstföl (som i och för sig alla fick gott betyg av sina ägare) kom idag också ett stoföl (Porlas dotter). Det är så roligt att höra om alla pigga föl, och idag var vi och tittade på den som står närmast, nämligen Paronas son Robin. Han föddes igår, men var redan pigg och nyfiken, och jag tror att Ella hade kunnat stå och klappa honom hur länge som helst... De är oemotståndliga i den åldern!

Isodur växer och utvecklas, och ser också mycket trevlig ut. Han är charmig och go, och det känns på sätt och vis tråkigt att vi snart ska lämna bort honom ett slag. Han ska åka med Muska till Hauk Thun, då vi hoppas på ett musblackt föl nästa år. Om det bara blir föl ska det vara nästan garanterat att det blir en musblack.

I hagen med Ismo och stona verkar det fungerar bra. Det är lugnt och fint och ser ut att fungera bra med betäckningarna. Först började Bianca brunsta, och nu tror jag att snart alla är på gång. När det kom tre och flirtade samtidigt gick Ismo... Lagom är bäst!

19 maj 2003

Mycket har hänt sedan sist trots att det bara gått tio dagar, men så är tiden mellan hägg och syrén härlig men intensiv. Ismo hämtades hem den 10 maj, efter att ha tävlat hoppning i Eksjö på Jönköpings läns FFs tävlingar. Han gick felfritt i båda klasserna (70-80 cm samt 80-90 cm) men räckte inte riktigt ända fram till placering i omhoppningen. Jättebra gjort, tycker jag. Det ska bli spännande att se hur det ska gå för honom och Joline till hösten. Vi är alla glada att de ska få återförenas då.

I lördags kom fem ston (Sari, Ekelunds Fia, Lindmarkens Bianca, Mumsas Athena och Bockrödsle Dolly) för att släppas med Ismo på fri betäckning. Alla var laddade med kamera och videokamera för att ta fina bilder när de släpptes ihop. Det tog väl en minut innan alla hästar betade...Ismo sprang runt och uppvaktade lite varstans, men ingen var brunstig direkt, så han passade också på att äta. Och vi högg in på smörgåstårtan som serverades precis utanför hagen i härligt vårväder. Det var inte så dumt att träffa ett helt gäng stoägare på en gång, och det kändes lite grann som repris på den trevliga dag vi hade med öppet hus i fjol.

Ungefär i samma veva har vi haft Inez, som är dotter till Divina Kry, här på besök några dagar, medan Divina åkte till Furubäcks Inter och innan Inez beteskompisar hann anlända. Inez uppskattade inte sällskapet av Muska och Ljosefin, utan tyckte att Ismo verkade mer charmerande. Som tur var nöjde hon sig med att lämna stona, och Ismo höll sig i sin hage, trots att unga systerdottern brunstade, så det gick bra ändå. När vi sedan delade flocken så att hon bara gick med Desolett och Wille fann hon snart dem som goda vänner, och allt var lugnt. Inez ser riktigt trevlig ut, och det ska bli spännande att se vad det blir av henne med tiden!

Ett hingstföl till e. Ismo har vi fått rapport om, då Lindmarkens Belizzi äntligen fölat. Enligt rapporten är det ett riktigt bra föl, och det låter ju bra. Vi är även mycket nöjda med vår Isodur, som ser ut att kunna bli mycket snygg.

9 maj 2003

Igår kväll såg jag att det var dags att börja vaka lite extra på Muska, så jag satte klockan på ett, och gick ut i hagen då. Alla hästarna gick i godan ro tillsammans, och jag somnade om med klockan på halv fyra. Då stod Ljosefin, Desolett och Wille samlade nära stallet, och Muska fanns längst bort i andra änden av hagen. Än hade hon inte fölat, men jag förstod att mina misstankar var rätt. Valde att sova en stund till, då jag förstod att hon ville vara i fred, och när jag kom tillbaka vid halv sex stod det ett hingstföl vid hennes sida. Stor och reslig, av trevlig modell. Isodur ska han heta. Bild finns på första sidan. Egen sida får han snart, men den är inte klar än.

Det var Ismos tredje föl i år, då vi fick rapport från Vilma igår, som också fått ett hingstföl. Alla fölen är pigga och ser bra ut. Även "vår" Divina har fått ett hingstföl efter Tölve, som ju så tragiskt fick avlivas i fjol. Vi måste försöka åka och titta på honom snart, för nu är han ett par veckor gammal och säkert som allra finast.

5 maj 2003

Mycket har hänt sedan sist, både roliga och tråkiga saker. Vi är nyss hemkomna från några härliga dagar i Norge, där vi besökte hingstpremiering i Nordfjordeid. Vädret var soligt och bra, hästarna vackra och naturen fantastisk, så det är värt de 100 milen dit!

Dagen innan vi skulle fara var däremot inte lika rolig. När vi kom hem på kvällen 28/4 hittade vi Rimadyl död i hagen. Tage gick fram och kallade med mild röst "Jimadyyyyl", men det hjälpte förstås inte. Det var en chock, men helt oförberedda var vi inte, då han på torsdagen före gett oss en varning. När vi kom hem då såg vi alla hästarna lugnt beta i hagen, och när de upptäckte oss kom de galopperande. Rimadyl verkade plötsligt inte få luft, och det lät som om det var trångt i svalget eller så. Han flämtade, lät illa och lade sig och skakade. Blågrå färg på slemhinnorna fick mig att överväga tracheotomi (öppna luftstrupen för att ge fri passage), men jag började med en dos cortison. Strax därefter reste han sig och var nästan normal och började äta. Han har under senvintern ibland "snarkat" då han rest sig, men aldrig haft andningsproblem, och detta ihop med denna händelsen gjorde att jag inte trodde att det var cortisonet som räddade honom, utan att något annat var fel.

Det blev alltså bekräftat mindre än en vecka senare, och jag var tvungen att öppna och titta efter. Så vitt jag kan förstå har det blivit tätt i svalget på grund av en lång mjuk gom. Förra gången lade sig väl allt rätt spontant, men nästa gång dog han. Så min lugna packkväll gick till att be min snälla granne dra ut honom ur hagen (han låg besvärligt bland en massa träd), fixa med kadaverbilen mm. Den planerade beteskompisen Drome Frö blev också av med sin kompis.

Senare samma dag föddes Ismos första föl för året, en hingst undan Malta. Den var enligt rapporten fin och stor, så det låter ju bra. Nu hoppas vi snart på fler välskapta och pigga fölungar!

21 april 2003

När väl snön försvunnit kom våren med stormsteg, och redan i tisdags hade vi en underbar kväll, då Desolett och jag var på körkurs. Med värmen kom myggor som närmade sig helikopterstorlek, men skönt hade vi ändå. Desolett skötte sig dessutom utmärkt, och gick med rockarden som om hon aldrig gjort annat.

Nästa kväll passade Mari och jag på att ta oss en kvällsritt på Ljosefin och Desolett, och då var det ännu ljuvligare. Jag tror vi njöt alla fyra, och Desolett imponerade igen, då hon utan tvekan traskade först igenom stora (och djupa!) vattensamlingar. När vi kom hem vid halv nio, och det fortfarande var nästan femton grader varmt, tyckte vi att det kändes tokigt att ta in hästarna, så vi tog med en bal hö och gick och öppnade upp till större hage. De gav väl sjutton i hö när det fanns grönt (om än minimal längd...). Till och med de högdräktiga stona susade runt i full fart av ren glädje innan de dök och började gnaga i det första spirande gräset. Skönt att ha dem ute, tycker vi alltså allihopa!

På långfredagen fick vi rapport om att Alvedon verkar ha lika goda hopptalanger som Ismo. Han hade efter minimal träning anmälts till påskhoppningar och först gått Clear round i 30 cm, och sen upprepat nollan i 60 cm, och där till slut blivit placerad efter en bra omhoppning. Dessutom fick de pris för bästa utklädning (det var påskmaskerad, och de var påskharar både Alvedon och Elin!), och många hade uttalat att det var den snyggaste fjordhäst de sett.

Ella har kunnat rida flitigt nu när Mari är här, och igår åkte vi på träningstävling i hoppning med Wille. 30 cm blåbärsklass var det, och jag hade fått lov att springa runt bredvid och hjälpa till att hålla igång och hålla reda på vägen. De första hinderna gick fint, men över fjärde tappade Ella balansen, då Wille tog ett rejält språng, så hon föll av. Speakern meddelade att eftersom detta var träning var det OK att fortsätta, om hon ville, och visst ville hon det. Upp direkt och vidare. Femte hindret rev Wille, men sjätte gick galant.

Nöjda med premiären skrittade de mot utgången, och fick där till sin förvåning och stora glädje en rosett för att de kämpat på duktigt. Gissa vem som strålade i kapp med solen nästan hela dagen!

På eftermiddagen kom Gitte, Anna och Johan och hjälpte mig att se över staket till ett par hagar. Det var ju underbart att få detta gjort, och mycket roligare att göra tillsammans. Dessutom kändes det så bra att få denna hjälp. Bara den känslan att ha sådana vänner kan man leva på flera dagar!

Idag har vi löshoppat Desolett igen, och Kennet Stark, som håller i träningen, berömde henne för bra språng och utmärkt temperament. Hon är lugn och positiv, och rättar sig om hon gör fel. Dessutom verkar hon tycka att det är kul. Nu är påsken slut, och efter att ha inlett med jour, har det verkligen varit skönt att ha fått ett par härliga vårdagar att rida, köra och en del annat som sagt. Och snart ska vi åka till Norge och titta på fjordhästar!

12 april 2003

Idag hade vi planerat att se över staket i sommarhagar, men med nästan två decimeter snö var det otänkbart, så vi åkte och tittade på när Ismo och Joline Jonsson tävlade hoppning hos Vimmerby ryttarförening, och det blev en rolig dag. Det var Ismos första "riktiga" hopptävling (lokal tävling), och han hoppade Lätt D (80 cm) och Lätt C (90 cm). Båda klasserna gick han felfritt, och han ser riktigt trevlig ut. Han tycks trivas ihop med Joline, och hoppar med bra flyt och teknik. Höjden tykcs inte bekymra honom det minsta, så med mer rutin kan han nog komma vidare uppåt. Lätt D var clear round, och i Lätt C gick han i unghästklass, så han fick med sig två rosetter hem. Roligt att se var också hur exemplariskt han sköter sig bland alla andra ponnyer, trots att de ibland passerar väldigt nära. På första sidan finns en bild från dagens övningar. Det finns även bild på den nya sidan om Ismos tävlingsmeriter. Vi gratulerar Joline till resultaten och önskar lycka till med "Ludde" imorgon!

Igår glömde jag att berätta att Mari från Finland, som var här i somras, är här på besök. Vi hade hoppats hinna mycket med hästarna, men hittills har det varit uselt väder och nu har Mari feber, så det har blivit dåligt med det... Men vi hoppas på bättre fortsättning. Ungarna tycker att det är underbart i alla fall att ha henne här.

11 april 2003

Idag fick jag en god nyhet från Eva, som köpte Miltex av mig. Hon ringde och lät mycket gladare än då hon berättade att hon måste sälja sin älskade lilla häst. Orsaken var att hennes pappa köpt honom, så hon hade honom med andra ord kvar. Sällskapshästen, en minishetland var dock såld, så Miltex skulle kastreras och få ett sto som stallkamrat, då den andra stallplatsen hyrts ut. Känns jättebra!

I början av veckan var jag på kurs i Helsingborg, och då passade jag på att besöka Stenrike stuteri, bland annat för att få se Alvedon. Han var verkligen fin. Han har inte vuxit så mycket sedan han godkändes, men han har ändå vuxit till sig och fått en härlig typ och utstrålning. Vacker som en dag, och verkar dessutom jättetrevlig!

Även Inderal, som ju bor där permanent, hade utvecklats väldigt fint och såg även han mycket fin och trevlig ut. Nu får vi hoppas att utvecklingen fortsätter lika bra över sommaren.

Hos min bror Bengt, som jag sen besökte, fick jag se de båda Ismo-avkommorna Amulett och Talisman, och de såg också bra ut. Speciellt Amulett verkar riktigt lovande, och är nog sin mor Kruskas allra bästa föl, så vitt man kan se nu. Samma sak kan man förstås säga om Talisman, men han är ju ännu så länge Maltas enda föl. Dock ingen dålig start alls, och nu såg det ut som om nästa inte ska dröja länge.

Jag passade också på att åka till Smedhults new forest stuteri, där jag jobbat för många år sedan, och i höstas såg ett stoföl som jag gillade direkt. Hon hade utvecklats fint, och vi kom överens om att efter sommarbetet ska hon flytta hem till oss. Hon heter Smedhults Farah, och är fux med skjuten stjärn. Hon är ur den trevlige hingsten Eloges sista årgång och hennes mor är Smedhults Omara, som jag själv en gång har ridit och kört in. Omara är Newton Marigolds sista föl och hon är, liksom de flesta av de övriga e. Merrie Master. Omara har ett utmärkt temperament, och är en "riktig ponny", och dottern Farah verkar bli lik henne, men kanske ännu snyggare. Omara själv har fått guld på utställning den enda gång hon ställts ut, men räknas väl ändå inte till Smedhults riktiga utställningsstjärnor. Och det var ju inte heller därför jag gärna ville ha en dotter till henne. I sommar ska hon få gå kvar och sällskapa med jämngamla halvsystern Smedhults Faza (som är u. Smedhults Zvala, som i sin tur är en dotter till Omara!), men sen ser vi fram emot att få hem henne hit.

Vi har även ännu mer framtida hästplaner, då vi har kommit överens med Blenda Horwitz om att byta hingst säsongen 2004. Ismo åker alltså till Gotland då, medan vi ska få hit Hugo 179, vilket vi är glada och stolta för. Alltså mycket att glädjas åt nu, då "Gubben vinter" gjort en kraftig framryckning och igår levererat ca 4 dm snö! Men idag har "Gumman tö" tagit nya tag och halverat mängden, så våren tänker nog inte ge upp så lätt.

6 april 2003

Just som man lagom började ha i alla fall ett litet hopp om att det kanske kunde gå, så ringde Anna att Dolly hade kastat ett hingstföl. En och en halv månad efter Athena. Virusabort är verkligen trist. Usch, jag tycker så synd om Anna, som hade sett fram emot att verkligen få komma igång med sin uppfödning.

Men den första Frö-uppfödningen kommer snart hit, då Drome ska få komma och busa med Rimadyl i sommar, och det blir nog kul för båda. Väldigt glad blev jag då Anna ringde för ett litet tag sedan och undrade när de skulle komma och hjälpa till att göra i ordning sommarhagen. Röja och se över staket och så. Plötsligt känns det som att det ska bli en rolig dag! Lite upp och lite ner alltså, som det väl oftast är... Men nu vill vi inte höra om fler kastningar, utan nu är det snart dags att hoppas att folk hör av sig om underbara, pigga fölungar!

4 april 2003

Desolett har börjat på körkurs igen, vilket ger utmärkt miljöträning, även om det höll på att bli väl bra, då hon kände sig trängd när en ponny kom taktande emot henne. Det redde dock upp sig bra, och Desolett fortsatte lugnt och fint. Då det blåste halv storm nöjde vi oss med kälke denna gång, men den drog hon galant både över makadam, sten och prasslande löv. Hon är energisk och dragvillig, men också lugn, så det är roligt att köra henne. Även ridningen går väldigt bra, men det tar vi bara korta pass ännu så länge. Utom när Tage rider henne, för då kan det bli långa promenader (med Wille och Ella efter).

Ella har börjat träna galopp mer målmedvetet nu, och vi provade att longera med henne på, och det fungerade utmärkt. Wille är annars inte helt lätt att få i galopp, så der kan behövas lite hjälp. Men för övrigt är han en klippa, och vi har så kul med honom.

29 mars 2003

Sista dagen innan sommartiden, och sen blir det ännu ljusare kvällar (men lite tungt på morgonen ett tag)! Fast det är redan ett så fantastiskt vårväder att man knappt kan tro det. Strålande sol och helt ljuvligt. Inte är det geggigt heller, och det är ju skönt, även om man kanske borde bli lite orolig för att det kan bli torrt om det fortsätter så här.

För en vecka sedan var jag i Mem på en mycket lyckad och intressant avelskonferens där vi diskuterade hästbedömning. Jag tyckte att det var en riktigt rolig dag, och när det var avslutat for jag hem på kvällen, då jag hade bestämt att jag inte skulle vara kvar på årsmötet. Det kändes rätt att åka, men det var ändå med blandade känslor jag for hem. Att lämna ett så intensivt engagemang gav en känsla av tomhet.

På söndagen fick jag rapporter från årsmötet, bland annat av Ylva, Elin och Annika, som tittade in och hälsade på Inderals alla släktingar här. Jag är glad att de har valt Lars-Fredrik Cederblad till ny ordförande, och jag önskar honom lycka till. Jag tror att han ska kunna vara bra för fjordhästföreningen, och jag hoppas att han ska få lika kul som jag har haft!

Jag har också fått så mycket beröm och uppskattande omdömen från alla möjliga, och det känns förstås bra. Jag sa tidigare att jag förstår kommer att fortsätta att engagera mig på andra vis, och det får jag göra direkt nästan, då jag blivit invald i valberedningen.

Nu efteråt känns det bra som det har blivit. Jag har redan denna vecka på ett annat sätt än förut känt att jag hinner bättre med de egna hästarna, och det är jättekul. Eftersom Ljosefin o Muska börjar bli ganska så runda om magen, lägger vi tiden på unghästarna och Wille. Desolett har vi hunnit göra lite av varje med. Vi har kört flera gånger, både med släpa och kälke, tränat lastning samt gått över pressening. Allt ihop har gått utmärkt, och hon är fantastiskt trevlig att jobba med. Hon visar bra dragteknik när vi kör, och knegade glatt på med ungarna och mig på kälken på barmarken på åkern idag. Pressening hade hon aldrig sett förut, men trots att den var av den prassligare sorten, knallade hon bara rakt över utan att fundera. Sen stod hon lugnt bredvid mig när jag lade ut den, så att den blev större, och till sist lade jag upp den på hennes rygg. Där stod hon, nästan helt dold, så att bara hals och huvud stack fram, men det oroade inte henne.

Rimadyl har fått ha Wille som sällskapshäst när vi går på promenad, och det tycker Ella är jättekul. Wille är inte lika förtjust i sällskapet, men Rimadyl känner sig trygg när han har honom med sig, och det fungerar jättebra. Rimadyl har vuxit mycket och är nu ca 129 cm. Han har fällt av det mesta, och börjar se riktigt trevlig ut, efter att under en period i vintras mest varit mycket päls...Fast just nu syns det direkt om man så mycket som närmat sig en fjordhäst (eller för all del en shetlandsponny med så mycket vitt som Wille har). De långa ljusa stråna förföljer en överallt, tror jag.

Idag har vi haft en "färgrik" dag. Först körde vi en ljusbrunblack (Desolett), sen gick jag en promenad med en musblack (Rimadyl). På eftermiddagenb åkte vi till Diana Sköld och Markus Andersson, och där raspade jag tänder på en rödblack och vaccinerade en vitblack! Inte illa! Dessutom tittade jag på Ismos tvåriga dotter Cornelia, som ser riktigt bra ut. Hon är snygg med bra hals och välmusklad överlinje, rejält benad och rör sig väldigt bra. Hon är redan ca 140 cm, men ser inte längre "älgig" ut, och det ska bli spännande att se vad det blir av henne.

12 mars 2003

Oj, den senaste veckan har det varit precis omöjligt att göra mer än att sköta hästarna. att hinna rida eller köra har inte varit att tänka på. Sedan jag meddelade att jag avgår som ordförande i SFF, då valberedningen föreslagit att sekreteraren Ann-Charlott Svensson ska petas, trots att hon skött sitt uppdrag bra och trots att inga rimliga skäl har kunnat presenteras, har telefonen gått mer än varm... Och jag har blivit ganska varm om hjärtat av alla snälla ord om vad jag gjort för SFF och fjordhästen, men håller benhårt fast vid mitt beslut.

I ´kväll hann jag dock ut innan elva, och passade då på både att leda Rimadyl en liten sväng till paddocken och däromkring, och sen att rida Desolett. Jag rider bara max tio minuter, eftersom hon är ung och otränad, men hon fortsätter att vara mycket trevlig. Det går fint att både skritta och trava, och hon har redan börjat förstå hjälperna.

Jo, vi var ju iväg och löshoppade henne i söndags också förresten. Hon hade aldrig sett en bom innan dess, men efter att ha lett henne över bommarna två varv, visste hon var det gällde, och när jag släppte henne på kortsidan tredje rundan spetsade hon öronen och gick upp i trav och skuttade glatt över bommarna. Hela övningen fortsatte väldigt positivt, och man såg att hon tyckte att det var kul. Instruktören var imponerad av hennes temperament och självförtroende. Han tyckte att det var en stark och trygg häst, som lärde fort och rättade sig när hon rivit och aldrig tvekade. Hon hoppade fint ur galoppen utan tendens till helikoptersprång och hade bra teknik. Så det här måste vi göra om!

Eva, som köpte Miltex, har ringt och berättat att hon till sin stora sorg är tvungen att sälja honom, så om någon (i Norrland?, då han står i Jukkasjärvi) vill ha en charmig kille på två år, så finns det ett utmärkt tillfälle nu.

25 februari 2003

I lördags for vi till Vimmerby och tittade när Ismo hopptränade med Joline. Det var riktigt roligt att se. Från att inte ha sett ett hinder när han kom dit i höstas, har han nu utvecklats bra och han hoppade en träningsbana på ett bra sätt som avslutning på träningen, och ser ut att vara klar att komma ut på mindre riktiga tävlingar nu. Han hoppar med bra teknik, och vad som är allra roligast är att han även här visar sin utmärkta samarbetsvilja. Han tjurar aldrig, utan försöker göra rätt och är positiv i alla lägen.

På söndagen tyckte Ella att det var ett bra läge att rida ut medan Tage var på barnkalas, och hon tyckte att jag kunde ta Desolett. Det var ju bara andra gången jag satt på Desolett, men vi knallade iväg, och det gick fint. Efter en stund, där det är ganska backigt, satt jag av och gick en bit, men sen red jag sista biten hem, och då hann vi med att möta en bil, vilket togs med stort lugn. Det är en härlig häst, och när hovslagaren var här fick hon ännu mer beröm. Först sa hon "ja, jag ser vems dotter detta är" (hon har sett rätt många Ljosefin-avkommor vid det här laget och berömmer alltid deras fötter), och sen efter en stund "om alla hästar hade såna här runda, fina hovar med starka bra väggar, så vore det lätt att vara hovslagare!". Kändes ju bra att höra!

Inte lika roligt är det att preliminärsvaret på Athenas foster anger virusabort, så det är nog bara att ställa in sig på att så är det, och framför allt hoppas på att det inte ska bli för många till som drabbas. Inget att göra mer än hålla tummarna nu.

19 februari 2003

Vi har både goda och dåliga nyheter, men vi börjar väl med de goda. De senaste dagarna har vi haft ett helt otroligt ljuvligt väder. Det har varit soligt, lugnt och lagom varmt. Snön ligger kvar tack vare de kyliga nätterna, men på dagen kan det vara riktigt skönt i soliga lägen. För att göra det ännu bättre har jag varit helledig i helgen, så vi har verkligen kunnat vara ute och ta vara på detta fina väder.

Lördagen började vi med att Ella red ut med sin kompis Millan, som har russet Rödluvan och bor ca två kilometer härifrån. Millan kom ridande på förmiddagen, och vi lånade ut Ljosefin till Millans mamma Linda, medan jag tog Muska och Ella Wille. Sen red vi, och tjejerna klarade sina ponnyer bra. När vi travade hörde jag Ella förtjust ropa "Mamma, nu har jag galopperat för första gången på Wille!". Lyckan var stor!

På söndagen tog vi ännu en uteritt, men då delade Tage och jag på Ljosefin, och Ella red Wille som vanligt. Även det blev en härlig tur i solskenet. Vi hade tänkt köra Desolett med kälken, men den var så fastfrusen att den inte ens gick att rubba med spett, så det fick bli släpan i stället, som rotades fram igen. Kälken lär inte lossna förrän föret är borta dessvärre, så vi har tränat vidare med släpan de senaste dagarna.

Idag valde vi dock att låta Desolett prova något nytt, då jag lade sadeln på henne. Det bekymrade förstås inte henne, så jag satt upp i paddocken, medan Ella uppvisningstränade Wille. Först backade Desolett några meter (Var blev du av???), men sen skrittade hon lugnt en lite sväng på ca 100 meter, och sen tyckte jag att det fick räcka för idag. Vi har äntligen fått belysning i paddocken. Visserligen blir det nu ljusare och ljusare, men det kan verkligen vara skönt att ha ändå.

Bland alla dessa härliga dagar dök det igår upp en dag som vi gärna kunde glömma. Vädret var underbart, och dagen började bra. Efter lunch körde vi Desolett, och hon gick lika fint som vanligt. Hon drar lugnt och villigt med bra teknik. Sen skulle Ella och jag rida ut med Wille och Muska. När vi kommit en bit på väg upptäckte vi att Tage bestämt sig för att följa efter... Han travade kavat på, och det var väl inte mycket att göra i det läget. Vi travade ibland, men Tage tog sig snabbt i kapp igen. Sista traven hände något. Om Wille bockade eller snubblade vet ingen, men Ella flög av. Wille lyckades ta sig förbi mig och travade hemåt. Ella var ledsen, men hade inte fått några större blessyrer, men var inte riktigt på humör att jaga häst. Och att försöka ta Wille när man hade Muska i andra handen tycktes utstiktslöst. Då träder Tage in och springer i kapp Wille (som trampat på tygeln), och säger att det var ju tur att han hade följt efter...Fyraårig hjälte? Ella satt upp igen, och vi skrittade hem. Hjälten accepterade till slut att dte kunde vara skönt att slippa gå och red hem på Muska medan jag fick leda.

Denna ridtur i solen blev alltså inte riktigt vad vi tänkt, men det ordnade upp sig. Tråkigare saker hände sen. Anna, som har Athena, ringde gråtande och berättade att Athena kastat ett stoföl. Vi åkte dit och undersökte fostret, och tyvärr ser det ut som om det kan vara virusabort. Prover är tagna, och nu väntar vi oroligt på svaret och på att mer kan hända. Plötsligt känns de stora magarna som tidsinställda bomber... Värst i riskzonen är förstås Dolly, men jag undrar ju även över Muska och Ljosefin. Det var verkligen synd på det fina fölet, och vi hade just fått rapport från Isoptin om hur trevlig hon är. Det hade varit roligt om Anna kunnat fått denna helsyster.

Men sånt är livet som uppfödare och som hingsthållare. Förra året förlorade Ismo flera föl i sviter efter kvarka. Jag hoppas verkligen inte att vi ska få en massa kastningar i virusabort i år! I det här läget kan man bara hålla tummarna och vänta. Det är med viss oro man kikar in i stallet varje dag. Nu när våren börjar annonsera sin ankomst vill man ju kunna se fram emot föl, och vi får hoppas att det ska gå bra med de andra!

13 februari 2003

Stona börjar bli runda om magen, och det är alltid spännande att se fram emot vår och fölningar. Ett annat vårtecken är att de har börjat fälla nu, vilket betyder att man har långa ljusa strån lite över allt. Och värre lär det bli. Rimadyl har fällt av den mesta fölullen (men har förstås mycket vinterpäls kvar), och ser inte längre ut som ett får. Ett tag gick han under öknamnet den fula ankungen, men ser nu mycket bättre ut, och har bra resning, vilket är tilltalande. Han växer bra också. Den grundläggande utbildningen av honom består just nu i att stå i spilta, ryktas och lyfta fötter samt gå på små promenader.

Desolett kör vi då och då när underlaget tillåter och det finns hjälp (vid anspänningen). Hon är snäll, men jag tycker att det är för tidigt att vara ensam. Ibland tar jag med henne och tömkör eller leder när ungarna rider Wille. Konstigt nog går hon lika energiskt även när vi lämnat Wille bakom oss, och vi får många tillfällen att träna på att stå stilla och vänta.

Wille får vara med om lite av varje, och senast fick Ella för sig att hon skulle lära sig longera, och han fann sig snällt i detta också. Någon gick han rakt iväg, men gick med på att återvända och fortsätta. Jag övervakade det hela medan jag mockade. Vi har också äntligen sett till att få Wille registrerad. Trots att han ser ut som äkta shetlandsponny, så går det inte att registrera en sådan med okänd stam, så han är numera registrerad i ASRP som "ponny av korsningstyp". Slutmätt har vi också sett till att få honom. 99,5 cm var han. Vi tog med Muska när vi ändå åkte till mätningen, och så får vi se om vi hinner ta ut henne på något de närmaste två åren, innan hon måste mätas igen. 143 cm står det på hennes intyg, och några tankar om att hon var C-ponny hade jag inte, så det kan väl duga.

Vi hade tänkt åka och titta när Ismo hopptränar, men väglaget var dåligt den dagen, så det var inte läge att åka med hästtransport. Hoppas att det kan bli en annan dag. Annars har vi löshoppning med Desolett att se fram emot, och det ska bli spännande!

25 januari 2003

De senaste dagarna har Rimadyl inte längre haft speciellt bråttom ut ur stallet (annars brukar det småtravas ut för att så fort som möjligt få sig en efterlängtad mjölkskvätt!), och jag har anat att Muska börjat tycka att det är dags för avvänjning. Men hittills har han fått dia varje morgon. Dock inte idag. Han var välkommen i samma hö-hög som hon, men det fick vara bra med det. Det är intressant att se hur stona själva sköter avvänjningen.

Nästa fölunge för Muska fick vi "se" lite av då hon var med på exteriörbedömningskursen förra helgen. När Muska hade travat ett par sträckor och stannade anade vi en som sparkade vilt, så att hela sidan vibrerade! Diana, som red Muska förra vintern, och då sa att det var ett hingstföl på gång (och hade rätt), sa att nu är det ett sto. Vi får hoppas att hon har rätt igen!

Ett annat trevligt minne från denna helg var att se Drome Frö, som ju är en son till Ismo. Han är född 1/6, så han är inte gammal, men han skötte sig exemplariskt och var dessutom jättefin. Ett underbart vackert huvud på en lång och välrest hals och mycket vägvinnande rörelser. Om han utvecklas som han ska, så kan det bli något extra. Det vore ju verkligen roligt!

Den andra ettåringen av "övningshästarna" var Inez, Divinas dotter, och även hon är mycket rörlig, vilket hon tog chansen att visa upp, när hon kom loss. Med spetsade öron gasade hon runt i ridhuset och såg ut att ha jätteroligt. Vilken livsglädje! Man blir själv glad av att se sådana "ungar"!

23 januari 2003

Från strålande vinterdagar (om än kalla!) till tjällossning och mörkt på några dagar. Minus 20 är i kallaste laget, men det frusna vattnet kom igen efter bara en dags bortavaro, och trots allt föredrar jag nog den riktiga vintern framför detta gråmörka och småregniga. Inte mycket att göra åt det i vilket fall, men jag är glad att vi verkligen tog vara på de fina dagarna. I övergången mellan kylan och blasket hade vi ett par underbara dagar med strålande sol, minus fem och massor av rimfrost. Lugnt och fint var det, och som jag råkade vara ledig just en av dessa dagar, satsade vi på en rejäl sväng när Ella kom hem från skolan. Ella red Wille och Tage red Ljosefin, medan jag ledde Ljosefin. Vädret var härligt och vi knallade iväg med gott mod, och ville knappt vända hem. På hemvägen började jag ångra denna entusiasm, för det är ganska jobbigt att kliva på bredvid en fjording i snö, om än i måttliga mängder, och jag sa till Tage att vi skulle haft en sådan sadel som vi såg i Portugal med "passagerarlapp" bakom. Vi enades om att prova, trots bristen på sådan och han hasade sig bakom sadeln. På något krumelurigt sätt lyckades jag krångla mig upp i sadeln framför honom, och sen skrittade vi hem, mycket belåtna!

Förra helgen höll jag i exteriörkurs för Svenska fjordhästföreningen, tillsammans med Ann-Charlott Svensson. För att få ihop tillräckligt med övningshästar hade vi tagit med egna hästar, och härifrån fick Muska och Desolett följa med. De är snälla att lasta, men Desolett måste kolla att det finns resurser, så jag hade bett Heléne att hjälpa mig. När Desolett ville stanna till tio meter innan vi ens var framme, påmindes hon av en smackning att det inte var lönt, och då knallade hon in direkt. Muska verkar också ha lärt sig sin läxa och har aldrig krånglat sen den stora bataljen när hon var tre (och ganska ny här).

De fann sig väl till rätta i Ydre Ridklubbs trevliga stall, och visades av de duktiga tvillingarna Jenny och Maria Kastensson, som ställde upp som flitiga hästvisare under kursen. Det var kul att få se sina hästar visade av någon annan, och det var en nyttig träning att komma iväg så här. Kul hade vi också, i alla fall jag, som hade en trevlig och inspirerande helg. Fast hästarna var nog allra gladast när vi kom hem igen. Rimadyl var glad att träffa mamma igen, men Ljosefin hade tagit väl hand om honom under tiden och låtit honom äta i hennes höhög.

När alla var hemma igen bestämde vi att det var dags att vänja Rimadyl vid att stå i spiltan, men det var nästan för stora ord. Han är ju van att vara uppbunden i boxen, och sen han en gång ställt sig på tvären och blivit tillbakaflyttad och en gång kollat att grimskaftet verkade hålla (lugnt segdragande), så fann han sig tillrätta och står där några timmar varje kväll och mumsar hö. Men det är bra att veta att de kan och accepterar detta, för det är nyttigt i framtiden.

7 januari 2003

Ja, så var det vardag igen, och på sätt och vis är det rätt skönt, inte minst då man har ett jobb som innebär en massa jourer. Men trots allt blev det en hel del lediga dagar, och flera av dem var strålande, härliga vinterdagar. Kanske väl kalla här mot slutet, då det konstant låg runt 17-18 minus, dag som natt, i många dagar. Vattnet till stallet frös här mot sluttampen, men det är överkomligt att bära från huset ett tag. Vi valde också bort gårdagens slädparti, då flera timmar i denna kyla kändes för mycket. I stället var vi ute med några av våra hästar hemma, och det var precis lagom.

Vi har varit ganska flitiga under jullovet, och framför allt har förstås Wille fått jobba. Ella har ridit både på banan och i skogen, och nu när ridskolan haft jullov har jag fått duga som "ridlärare". En dag tyckte Tage att han skulle rida samtidigt, och inte före eller efter, så då fick det bli Ljosefin för hans del. Vi tog en rejäl sväng i skogen, och allra mest rastad blev nog jag som ledde Ljosefin med Tage som en glad liten klick längst upp. Det tar att pulsa i snö, om än den inte är så djup. Knappt halvvägs hade Wille tänkt vända med Ella, så då hörde jag "Mamma" från en bekymrad tjej 50 meter efter oss. Men hon redde ut det, och snart kom Wille på att det bar hemåt även framåt, och då knatade han på så förnöjt, och Ella konstaterade att han fått "bra känsel" och villigt kom fram i trav. Stor succé som dragare av snowracers gör han också, den lille hästen. En dag hade vi fyra snowracers på rad bundna efter de fasta skaklarna, och så bjällerkransen på hästen, och fyra uppspelta barn åkande. T.o.m. det tycker Wille är helt OK.

En som också visar goda takter som blivande körhäst är Desolett. Vi har hunnit med att både låta henne dra pulka i linor och skogskälken någar gånger, och det gör hon som om hon aldrig gjort annat. Om det tar emot lite extra bara sänker hon sig och knegar på. Och hon älskar att vara i centrum och få beröm, och hon gillar både barn och vuxna, så det är kul att jobba med henne.

Under ledigheten har vi tagit oss tiden att leda ut alla hästarna till en hage på andra sidan vägen (annars släpps de rakt ut halv sex på morgonen, och vid den tiden får det duga!). Det har uppskattats mycket, då det finns gammalt gräs där, som de med stor förtjusning grävt fram i snön. Det utlagda höet har ofta blivit kvarlämnat. Nyttigt har det varit för Rimadyl, som två gånger om dagen har fått grimma på och blivit ledd, och från att ha varit något skeptisk till detta, stod han mot slutet i främsta ledet och ville bli fångad. Det är roligt med unghästar för de lär sig fort!

I natt var jag uppe några gånger och kollade henne, och när jag kom vid sex i morse, stod det en våt hingstunge bredvid henne. Båda mådde bra, och han ser fin ut, men jag tvivlar på om han blir musblack (som vi hade hoppats). Så nu har vi tre föl, som är födda samma vecka, och det talar ju för att de ska kunna få roligt tillsammans. De är fina alla tre, och som alltid är det spännande att se hur de ska utvecklas. Rimadyl (e. Rimbo) är Muskas föl, Rimidol (e. Rimbo) är Ljosefins föl, och Isoptin (e. Ismo Kry) är Athenas föl.

Vi skulle ha åkt på brukskörnings-DM med Wille idag, men efter en vaknatt, öppet hus och med halsont, plus förestående jour kändes det inte så lockande. Ella (som sett fram emot detta), tyckte att en runda med vagnen och picknick-korg kunde vara en godtagbar ersättning, och så tog vi sovmorgon hela familjen (jag lade mig en timme igen efter turen till Muska). Sen tittade vi på föl och åkte på picknick med Wille. På eftermiddagen har det åskat, och mellan skurarna har vi provat de fyra ston som kommit till Ismo hittills. De är ett fint gäng, där alla rör sig bra, och de kommer dessutom väldigt bra överens. Idag brunstade den första, vilkte Ismo förstås tyckte var bra.