Trots att vädret har varit verkligt dystert har jag haft en väldigt skön julhelg. Tio dagar ledigt på rad är lyx för en som går jour (men nu väntar jour och jobb från nyår och framåt). Vi har tagit det lugnt, pusslat, stickat och gjort lite av varje som vi oftast inte hinner med. Vi har förstås också ägnat oss åt hästarna. De senaste tre dagarna har det varit dressyrkurs hos Sissi Lilja i Mantorp, och Ella och Julia har varit med. Sissi har inte sett Ella sedan sommaren, då det har varit dottern Nina som stått för träningen under hösten, och första dagen imponerade hon och Zison så att de tilldelades "dagens stjärna". Zison gick i en stadig och fin form som vi sällan sett så mycket av, och till och med galoppen såg rätt bra ut.
Julia och Desolett gjorde stora framsteg mellan första och andra dagen, och det går bara bättre och bättre. Idag tog jag över Desolett, då Ella farit till Stockholm, och Julia fick ta Zison. Min ridning under hösten har varit mycket sporadisk, men åh så roligt det var! Travarbetet gick verkligen lysande, och jag bara njöt av att sitta på Desolett i en stadig och väldigt fin form. Galoppen blev springig efter en stund, men vi gjorde en klockren fattning från skritt, och det kändes härligt! Att giudas av en tränare som Sissi gjorde det också mycket lättare att "hitta rätt knappar". Detta borde man göra mera!
Fast att träna unghästar är också kul. Vi har kört Haldol några gånger med kälken, och trots att det var en månad sedan sist, så tar han det som det naturligaste i världen. Han är en mysig häst att jobba med! Fölen får lite allmän grundträning som att inte få gå över folk på vägen ut (det har de fattat nu!), att ledas, lyfta fötter mm. Vi har också lasttränat en del, och Henja tycker verkligen om att träna. För ett par dagar sedan skulle jag ta ut Djusa, men Henja var snabb och smet ut hon också. Medan jag tog fram mobiltelefonen för att ringa efter hjälp av Ella som var inne, ser jag hur Henja går fram till transporten och går upp på lämmen. Där väntade hon sedan på mig, när jag kom med grimman. Jag tog på henne grimman, och sen gick vi in i transporten, och hon fick lite godis där, innan vi gick tillbaka till hagen.
Jag har också fått mail från Indor, som verkar sköta sig och lär sig mycket nytt. Han vänjs vid lite av varje inför den kommande inkörningen, och det verkar fungera utmärkt med både pulka och annat. Slutklämmen i mailet var verkligen glädjande för en uppfödare: "Tack än en gång för en kanonhäst!".
Henja och Djusa har fått bo i gemensam box, men till vår förvåning visade det sig att den lite mindre Djusa inte alls var snäll mot flockledarens dotter Henja! Henja stod olycklig i ett hörn och vågade knappt äta, trots att de alltid får mat så att det räcker hela natten. Det lär inte vara helt ovanligt att stoföl inte funkar bra i storbox, men vi hade nog trott att det i så fall skulle vara Henja som var tuff! Lösningen fick förstås bli att de har varsin box, eftersom olika skäl gjort att Djusas avresa dröjt lite. Planen är nu att hon ska resa under jullovet, och då hoppas vi att vädret inte sätter käppar i hjulet. Nu är allt lugnt i stallet, och på dagarna går Djusa och Henja tätt ihop som bästa kompisar - ibland fattar man inte hur de tänker! Båda är trevliga fölungar, som vi lär grunderna i hästlivet; borstas, lyfta fötter, ledas och att man inte får gå ut ur boxen rakt över den som öppnar! Ju mer vi sysslar med Henja ju mer gillar vi henne, och det känns mest skönt att det verkar som att vi valt en lite mjukare Muska-dotter. Även Djusa är trevlig, men i hennes fall försöker vi låta bli att fästa oss alltför mycket!
Nu har jag lagt ut resultaten från brukbarhetstesten under aktivitets-sidan, och det känns som att jag börjar samla ihop 2007, så att vi kan blicka mot 2008. Det ser ut som att det finns mycket roligt att se fram emot i många former. Hälsningar från vänner och "våra" hästar som flyttat till andra droppar in lite extra tätt nu, och oftast är det väldigt glädjande och trevliga hälsningar vi får. Jag vill passa på att önska alla som läser här en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!
Igår var Ella och Julia på "lucia-dressyr" på Tranås ridklubb. Det är en årlig träningstävling före jul, som följs av julklappshoppning dagen efter. I år tyckte vi att det fick räcka med en dag, och det blev dressyr som valdes. För Julia var det premiär på dressyrbanan, och både hon och Ella valde att starta LC:1 och LB:1. Först var Ella lite nervös och spänd på framridningen, men kom då och bad "mamma, tjata lite på mig!". Det fick henne att komma ner i sadeln lite bättre och Zison började jobba fint. Det gav 60% och faktiskt seger i klassen (sju starter). Ella strålade efter att ha hämtat sin blågula rosett! "Första gången jag vann, om man inte räknar då jag var ensam..." sa hon. Även för Julia gick det bra. Desolett blev pigg inne på banan, och låg på, särskilt i galoppen, varvid Julia föll i samma fälla som jag brukar, och lutade sig framåt, med följd att det gick ännu fortare. Drygt 55 % och fyra av sju var helt OK som premiär.
I lätt B syntes det att Ella börjar få bättre grepp om Zison även i galoppen, och det blev igen precis 60%, vilket här gav en andraplats av fyra. Julia och Desolett hade fått några ord på vägen, och det gick mycket bättre, och i ganska bra form stundtals. Men kraven är högre i denna klass, och det blev knappt 53 %. Godkänt även här och faktiskt inte ett enda underkänt betyg! Bra början!
Idag har jag gått igenom alla prov och bedömningsprotokoll från exteriörkursen, och det var bra resultat överlag. Jag ska nu skriva ut och posta det hela till alla deltagare, så att de får intyg från kursen och några ord på vägen. Jag hoppas att många kommer igen, för det finns nog några riktigt lovande. En del kan behöva lite tid, och andra har kommit lite längre, men alla var engagerade och intresserade, och det räcker långt! Jag har fått löfte att citera vad Petronella Johansson sa efter visning av sitt fjordsto Evita på kursen, så här kommer det:
”Idag så har jag hört att det är er kursavslutning. Jag har aldrig ställt ut häst tidigare och förmodligen kommer jag aldrig att göra det mer heller. Jag har hållit på med hästar i större delen av mitt liv och de flesta hästar jag köpt in har varit problemhästar, när jag köpt dem. Något som jag har lärt mig är att titta i hästens ögon, de säger så mycket om hästen. Om ni någon gång blir osäkra, titta då in i hästarnas ögon, hästens skönhet sitter där. Jag tror också att det är viktigt att titta på hästen och inte på hästens ägare eller den som ställer ut den. Jag har också sett så många gånger hur skönheten kommer fram när hästarna mår bra. En del hästar trivs säkert på utställningar och en del inte alls. Någon gång kommer ni säkert att köra fast men kom ihåg att en motgång inte alltid är en motgång utan ytterligare en erfarenhet. Det viktigaste av allt är ändå kärleken till hästen i sådana här sammanhang. Evitas skönhet ligger väl gömd men hon vet att den finns, för hon är drottningen i hagen. Ni har haft en mycket duktig kursledare men jag kan tänka mej att hon har sina mycket bestämda åsikter om hur en fjording ska se ut. Lycka till!”
Grå, grå, grå är varje dag, och för det mesta blir det inte ordentligt ljust ens mitt på dagen. I hagen är det klafsigt och hemskt, och varken vi eller hästarna gillar att gå där, men de får vänta på hagbyte, tills det förhoppningsvis snart fryser till. Men till att ha kurs var detta väder perfekt! Inga kurshästar fick förhinder pga snö, och det kändes inte som att man borde ha varit ute och gjort något hemma. Hela helgen ägnades åt exteriörkurs 1, och det blev en mycket trevlig kurs. Nitton deltagare kom, och jag är imponerad av samtligas intresse och engagemang.
Vid kursvärderingen fick jag också mycket beröm för en lyckad och trevlig kurs, och det måste erkännas att det kändes bra efter många timmars förberedelser - det görs inte av sig själv även om det i princip var en "kopia" av den kurs jag hade i fjol. "Mycket trevligt - jag har njutit hela helgen" sa en, och en annan fyllde på med "Nu tror jag faktiskt att poletten har trillat ner!". Det framfördes även att stämningen varit bra, så att alla kunde våga fråga, och kurshästarna fick också mycket beröm, för att väl illustrera olika fel och förtjänster. TACK till alla er som ställde upp med era hästar! Det allra säkraste beviset på att folk är nöjda, är kanske det faktum att nu trillar anmälningarna til steg 2 in i rask takt. Roligt!
För mig återstår att rätta prov och skicka ut kursintyg, och sen är det dags att på allvar börja jobba med hingsthållarkursen. Nu gäller det att få den minst lika givande och bra. Det är helt klart inspirerande att intresset är så stort att den är fulltecknad långt innan anmälningstiden har gått ut. Det är också ett väldigt spännande ämne, tycker jag.
Nu närmar sig exteriörkurs 1, och jag har skickat brev till alla deltagare, så att de har lite material att läsa innan kursen, om de vill. Jag håller på att knyta ihop alla trådar med övningshästar mm, och det ser ut att bli bra. Hingsthållarkursen i januari har tilldragit sig stort intresse, så den är nu fulltecknad. Jag vill inte pressa in hur många som helst, utan mitt mål är att alla ska få en bra och givande kurs. Jag har däremot börjat skriva upp dem som är intresserade av en repris, för att se om det finns intresse för att köra det hela igen. Roligt att det finns så stort engagemang i dessa frågor!
Det snöar och töar om varannat, och idag ligger snön nästan en decimeter djup, och det är en strålande vinterdag. Tyvärr låter det som risk för slask igen, och det är inte fruset under ordentligt, så det har redan varit många geggiga stövlar efter utfodring i hagen denna vinter. Ella och Julia red en liten träningstävling i hoppning i lördags. Julia har aldrig tävlat alls, och för Ellas del var det länge sedan hon hoppade bana, så vi valde 50 och 70 cm för båda. De nollade och gjorde varsin fin runda på 50 cm. Sen blev det ett missförstånd mellan Desolett och Julia på 70 cm, så det rev ett hinder, men gick för övrigt prima, och Desolett såg ut att tycka att det var väldigt kul. Zison fick två stopp, men rev som vanligt inget. Jag tror att alla var nöjda efteråt.
Idag var det dags för löshoppning, och det har Haldol inte varit iväg på sedan början av året. Han visste dock direkt vad det gällde och såg ut att njuta av att kunna. Han hoppar sansat och smidigt, och den avslutande höjden på ca 110 cm verkade han inte ens behöva ta i för att klara. Han fortsatte charma publiken på väg genom längs kortsidan och lekte sig sen över hinderna på ett avspänt och naturligt sätt. Att han skötte sig lika bra före och efter bland alla hästar gör ju inte saken sämre!
Mitt i novembermörkret har vi full fart på hästaktiviteterna. Igår var Ella och Julia och tränade hoppning för Nina Lilja, och det gick riktigt bra. Ella har ju bara ridit dressyr hela hösten, men blev inspirerad förra gången Julia och Desolett hoppade (och avslutade med en superbra ritt på en rejäl bana), så nu ville de också vara med och hoppa igen. Alla fyra skötte sig fint, och Desolett är nu ännu spänstigare sedan juvret försvunnit helt.
Idag fortsatte vi med brukbarhetstest för unghästar. Allt som allt kom nio hästar och gjorde olika prov, och vår domare var mycket imponerad av hur de unga hästarna (mest tvååringar) tog sig an alla sina uppgifter med lugn och koncentration. Vi erbjöd prov 1, 2, 3, 4A och 4B, och de flesta gjorde det mesta. Henja och Djusa fick nöja sig med prov 1, för de var för unga för resten (och kan det inte heller!!!). Haldol är en pärla och visade vilken härlig kille han är att jobba med. Han gjorde alla proven galant. Det gjorde även två andra tvååringar, och så fick Ella och Julia prova på testen med varsin rutinerad häst - Wille och Desolett, som båda förstås tog sig igenom det hela enkelt. En ettåring och en nyinköpt tvååring gjorde också de prov de valt på ett utmärkt sätt. Fyra tvååriga fjordhästar och två fjordföl som var med, plus några andra. Alla inblandade konstaterade att detta kunde vara bra för vilka hästar som helst, och att det var en mycket nyttig erfarenhet för unghästarna. Efter fika och diplomutdelning tror jag att alla var nöjda och stolta över sina pållar när de for hem. Det var så roligt att ordna detta, för alla bjöd till och fikat blev knytkalas, och alla var positiva. Nu planerar vi för uppföljare!
För en vecka sedan var hästarna fortfarande ute dygnet runt, men i tisdags kväll åkte de in, även om jag funderade på om det kanske var för tidigt. Redan på onsdagen var det det iskallt snöblask, och i fredags kom snön, så det blev precis lagom. Efter ett par dagar hos mammorna bor nu Henja och Djusa tillsammans i en box, och de fungerar jättebra. De äter bra på natten, men har förstås bråttom ut på morgonen!
På förstasidan ser ni hur det ser ut här nu; julkortsvitt! Vi hade planerat att åka på Jönköpings läns FFs hubertusjakt idag, men redan igår var det snorhalt, och i morse låg en grannes bil i diket, så det kändes rätt att stanna hemma. Vi har visserligen fått på dubbdäcken, men hästarna har inga snösulor, så det klampar rätt bra i skorna. Kändes inte som läge för hubertus. Peppe som skulle ha fått rida Desolett är dessutom sjuk, och där fanns gott om frivilliga ersättare, men vi valde att roa oss hemma i stället.
Ella och Julia har varit ute och tolkat två turer med Desolett idag, då den ena red första rundan och den andra fick rida nästa sväng. Vejde hängde förstås också med, och alla kom hem glada och nöjda, och verkade haft jättekul. Minst lika nöjd var jag efter att vi dragit ut lilla kälken och spänt för Haldol. Han tyckte inte att det var konstigare än släpan, och drog den lugnt runt fältet. Mot slutet satte jag mig på sätet, och det kändes inte dumt att åka efter sin nya hingst.
Nu har Indor rest till sina nya ägare, och allt verkar ha börjat bra. Han visade sig från sin vanliga okomplicerade sida när han skulle åka, och bara klev rakt in i den främmande transporten med frontinlastning, medan Desolett stod kvar utanför. Även resan hade gått lugnt och bra, och han verkar att ha funnit sig väl tillrätta nästan genast i sitt nya hem. Jag tror att han tycker att det är kul att ha fått ett annat hingstföl att leka med! Jag har förstått att det inte bara är Desolett som har gett honom hans fina temperament, för även pappa Ingvar Halsnaes lär ha varit bussig och okomplicerad redan från början. Vi får väl även tacka båda för Indors fina gång! Nu håller vi tummarna för att han ska utvecklas väl och att vi kanske får se honom som fin och duktig häst framöver.
Desolett fattade inte förrän det var för sent att han var borta. Hon trodde nog att vi bara "lånade" honom en stund för ännu en övning, och hon gnäggade oroligt ett par dagar. Det spända juvret fick lite avlastning genom att anlita lillasyster Djusa! Jag är inte förvånad, för Desolett var väldigt bussig även mot Hogpax när Haldol var liten, så mamma Ljosefins föl kan få lite extra förmåner. Det är ingen tvekan om att de har koll på släkten! Nu är allt lugnt och juvret har snart krympt ihop.
Hästarna går ännu ute, då hösten har varit riktigt härlig. Vi har nu börjat fodra med hösilage, och gläds åt att det inte bara är analysen som är bra: det ser bra ut också, och är lagom torrt. Känns skönt inför vintern att ha bra foder. Nu dröjer det nog inte länge innan de åker in, och stallet står strött och klart, men vi kan glädja oss åt en riktigt lång och bra betessäsong. Så tidigt som de kom ut i våras har jag väl aldrig varit med om, och de är som sagt ännu ute, och ser ut att må riktigt bra av det.
Jag var på fjordhästföreningens avelskonferens förra helgen, och det var kul att träffa nya och gamla fjordhästvänner. Jag kunde förstås inte låta bli att lägga mig i debatten, då det var en del spännande ämnen som avhandlades. Det jag kunde sakna lite var att det var väldigt tyst från styrelsehåll. Ibland hade det kanske känts bra med en kommentar om hur man tänkte gå vidare med frågan, och inte bara lämna allt hängande i luften. Jag vet att dessa konferenser inte är beslutande, men kanske kan man ändå ge alla deltagare lite tillbaka för sitt engagemang. Lite nya tankar och idéer fick jag, och kanske var gemenskapen med de andra fjordvännerna det bästa.
Det drar nu ihop sig till kurser, och det ser ut som att vi kanske måste flytta datum för exteriörkurs 2 till 1-2 mars. Jag jobbar med inbjudan, och det är mycket som måste stämma, men jag tror att jag snart kan komma med inbjudan. De båda kurser som redan ligger ute är det gott intresse för, och då allra mest till avelskursen/hingsthållarkursen. Den är snart full, trots att det är så lång tid kvar, så jag vill be er som har planer på att gå den att skicka ett mail först (om ni inte redan gjort det eller redan har betalt) så att jag kan svara om det finns platser kvar!
I söndags samlades vi några fjordhästvänner här för att fika, fira årets alla fina framgångar med hästarna och planera för framtiden. Vi kom fram till att det vore roligt att prova brukbarhetstesten för unghästar och nu finns en inbjudan till en första träff här den 17 november. Läs mer under aktiviteter och brukbarhetstest! Om detta slår väl ut kommer vi att fortsätta runt på lite olika ställen i trakten och göra fler moment! Känns roligt och nyttigt att komma ut med de unga hästarna, som mår så bra av att få världsvana.
Just som vi avslutat äppelkakan för att fira godkänd hingst (Haldol), reservBIS (Desolett) och föl med 40 poäng (Indor) mm, ringde telefonen. Det var Christina Nord som berättade att Humira just blivit Best in Show på den stora ponny- och kallblodsutställningen i Åstorp. 43 p fick hon igen. GRATTIS! "Hon kom verkligen till rätt ställe!" sa Peppe.
Och jag tror att det är rätt att behålla Henja. Hon bara ber om att vi ska träna mer när jag leder och jobbar med fölen. Även de andra är duktiga (och kanske är Indor duktigast, men han är också mest tränad eftersom han var på utställning), men Henja vill så gärna få vara duktig, och då är det roligt! Jagblev imponerad när jag just fångat henne i hagen, och alla de andra rusade iväg till barnen som kom på vägen. Henja lyssnade och gick lugnt med mig, trots att de andra hade skuttat iväg framför ögonen på henne! Också Haldol är en dröm att jobba med, och går jättebra och lugnt med släpan. Vi provade även en liten hinderbana med bommar och koner, och det gick galant.
Exteriörkurs nivå 1 börjar närma sig och intresset verkar bra, så jag hoppas på en lika lyckad kurs som förra gången (jag lovar att göra vad jag kan!). Jag har nu också börjat planera för en nivå 2 kurs, som alltså en rasinriktad fjordkurs (medan ettan vänder sig till alla oavsett rasintresse). Jag har inte inbjudan helt klar, men preliminärt datum är 23-24 februari 2008. Mer info kommer! Alla som går kurs lär inte bli domare (och alla vill inte heller), men behovet av fler verkar finnas. Jag avslutade årets bedömningar med en fölutställning i söndags (kul och spännande att döma föl!), och bokningarna till nästa år är redan i full gång.
Vi har klarat av stora "höstvaccinationen" av alla våra hästar, utom Zison som vaccineras mitt i sommaren. Fölen har också påbörjat sin grundvaccination, och ska få en ny dos lite längre fram. När det var riktigt höstruskigt här i slutet av veckan tog vi hem alla hästar till vinterhagarna, och vi har också förberett i stallet, så att det ska vara lätt att få in dem när det behövs. Ännu så länge verkar de dock nöjda med utevistelsen, och nytt bete om än i vinterhage var populärt. Vi har fyra fållor, vilket betyder att det vid behov går att byta till en fräsch hage. Inte så dumt om det först är geggigt och sedan fryser till stenhårt och ojämnt. Grabbarna, utom Indor förstås, går i en hage, och ston och föl i en annan. Genom att vi har fyra hagar behöver de aldrig vara helt intill varandra heller, fast vi bara har enkla staket. Nu går de i "tvåan" och "fyran", och vi kan alltså byta till "ettan" och "trean" senare.
Igår passade vi på att leda och lastträna fölen. Det märks att Indor har varit på utställning! Att visa föl är en bra anledning att träna ordentligt, och det märks på honom. Han går väldigt bra att leda, och han klev rakt in i transporten utan tvekan eller ens behov av "påskjut". Först hade vi med Desolett, men sedan fick hon vänta utanför, och det gick lika bra det. Han gick rakt in, och stod sedan lugnt och lät sig klias och berömmas i transporten. Sista gången gick vi baklänges, dvs in genom fronturlastningen, och det var lika lätt det. Stofölen har inte varit ute och rest, och de var mer skeptiska, och de behöver också mer ledträning, men de är bra på gång, och låter sig snällt fångas i hagen. Jag använde min "MontyRoberts-grimma" igår, och konstaterade att den var väldigt bra till föl i denna storlek. Man får bra tag i den, men så fort man ger eftergift släpper den efter, så de fattade snabbt vad jag menade.
Vejde och Ella har nu avslutat agility-kursen. Sista gången fick de prova på en enkel bana, där inte alla hindertyper fanns med, efter att mest ha tränat på att klara olika sorters hinder. De var enda ekipage som gick felfritt, och dessutom hade de en härlig fart. Man kan inte tro att en kompakt och kortbent hund kan vara så snabb, men han verkar älskar agility, och då går det undan. I "säcken" bara rasslar det till, och vid hopphinderna ser man undersidan av baktassarna!
Hogpax kom lyckligt och väl fram till sitt nya hem i fredags, efter att ha övernattat i box på två ställen under vägen. Transportören tyckte att det var en jättesnäll häst, och han togs emot väl av både ägare och nya hästkamrater. Han har fått ägna helgen åt att lära känna alla och så smått komma underfund med att han har kommit hem!
Vi har också haft en bra helg. Årets sommar fick en välbehövlig bonus i form av lite brittsommar, och jag hade turen att vara ledig redan från fredagen. Trots plikter som att handla mat och städa, har jag hunnit med en del roligt också. I fredags körde jag Haldol i paddocken, och han fick dra däck i linor. Detta har han inte gjort sedan i våras, men det var som om det var förra veckan. Och oj, vilken skritt den hästen har! Det blir skönt när vi kommer från tömkörningsövningarna, tror jag. I fredags var han ensam på banan, och tog det jättebra, men vi valde att vänta med släpan till lördagen, då vi tog med Wille upp som moraliskt stöd (han betade i en kant!). Även släpan drar Haldol helt obekymrat, och att skakeln går mot benet gör inget. Vi ska träna vidare lite till med detta, för han har bara känt på den ca 3-4 gånger, och jag tar det hellre lite för lugnt än får bakslag.
Ella och Julia har varit flitiga med ridningen i helgen, och hunnit med tre pass på två dagar. I fredags hade Julia annat för sig, så då passade jag och Ella på att ta ett dressyrpass. Det var ett tag sedan jag red dressyr,men Desolett gick riktigt bra, och när hon går stadigt i fin form är hon härlig att sitta på! Jag var stel dagen efter, trots att hon var lättriden och lydig, men det var det värt!
Helgen har avslutats med premiering av russhingstar. Sedan förra året är jag med i den nämnden, och det är väldigt roligt. Idag hittade vi några riktigt bra nya hingstar, och det är ju alltid kul. Folk tror gärna att domare gillar att dela ut låga poäng, men sanningen är att de är höjdarna man blir glad av!
Idag lastade vi Hogpax på hästlastbilen, och så började han sin långa resa till sin nya ägare i Luleå. Det känns som att han kommer till ett jättebra ställe, för det är en verkligt sympatisk tjej som har varit väldigt seriös och bra att ha att göra med. Jag tror att vi till stora delar är överens om hur hästhållning ska fungera. Jag tror också att hon får en riktigt bra unghäst, som med rätt utbildning kan bli till stor glädje. Han bara stod stilla och njöt när Ella och jag borstade av honom innan resan. Jag tog hem honom till vinterhagen i god tid innan bilen kom, men lät honom vara ute där så länge som möjligt så att han skulle få röra på sig och äta gräs. Det blir många timmar att stå still ändå. För säkerhets skull tog jag med Wille som sällskap i hagen, men det hade nog inte behövts, för Hogpax gick lugnt direkt, redan innan jag hunnit hämta Wille. Men trots att förnuftet säger att det är bra på alla vis, så känns det ändå väldigt vemodigt när man ser bilen rulla bort. Och det såg konstigt tomt ut i hagen när vi gick tillbaka dit med Wille.
När vi var på hundutställning förra helgen passade vi på att hälsa på släkt i Skåne förstås. Jag tog mig också tid att hälsa på vid Smedhults stuteri. För många år sedan sommarjobbade jag där, och det är alltid kul att komma tillbaka och träffa ättlingar till de ponnyer som jag jobbade med en gång i tiden. Och så förstås att träffa Ella Velander. Fyllda 86 år har hon tre föl i hagen, men har nu inte betäckt, då hon säger "jag är inte lika stark längre". Det kan nog vara så, men jag är glad om jag får vara lika vital vid den åldern. Kanske är det hälsosamt att föda upp hästar? I vilket fall som helst får man hålla igång, och det är nog bra.
Inspirerad av årets utställningar och premieringar kände jag att det kunde vara dags för en ny kurs i exteriörbedömning. Många verkar ha haft samma tanke, då jag har fått en del förfrågningar, och även fått väldigt positiv respons på mail jag sänt ut. Så nu har jag bokat in 8-9 december för en ny kurs på nivå 1, se inbjudan under kurser! Tanken är att sen komma igen med en tvåa i februari, hoppas jag. Även de som inte hunnit göra sin praktik är välkomna till tvåan då. Vet ni någon som vill kurs, men som håller på med annat än fjordhästar, så är även de hjärtligt välkomna!
Vi har roat oss med en annan sorts exteriörbedömning i helgen, då vi åkte till utställning för västgötaspetsar i Vrå igår. Vejde hade sista chansen att prova lyckan i juniorklass, och det slutade med ett första pris (kvalitetsklass 1), dvs ett rött plastband... I konkurrensklassen blev han reserv (läs femma), och fick ett fint omdöme med mycket beröm för sitt vackra huvud och bra päls. Dessutom är han ju supertrevlig -allra viktigast!
Årets skördesäsong har varit svår, med många regnskurar. Vi hade tur och fick vårt hösilage klart precis innan regnet började vid midsommar. Hästarna lever nu gott av återväxten på vallen, och kan förhoppningsvis gå ute ännu några veckor. Hur det skulle gå med havren verkade tveksamt, då tröskvädret bara varade korta stunder, men förra helgen, då vi var i Vetlanda, blev den tröskad. Sen fortsatte det som vanligt med regn och sol om vartannat, och halmen låg där och behövde några fina dagar. När de kom den senaste helgen visade sig att det var svårt att hitta någon som hade tid att pressa (han som hade lovat hann inte, då vädret förstört även hans planer). Det ordnade sig dock, och i måndags kom en snäll bonde och efterlämnade torra, fina rundbalar på fältet.
Vi visste att regnet var på väg, och alla bönder körde ensilage och halm för fullt, så det kändes inte ens lönt att be någon om att köra in dem just då. Peppe och jag gick i alla fall ut och tittade på våra balar, varvid Peppe fick ett infall och började knuffa en. Den rullade lätt iväg nerför backen, och snart hade vi fått den även uppför bron till höskullen, och så var en inne. Barnen blev inspirerade och kom med ut och rullade balar, och när det blev mörkt var alla inne! Jag kan lova att det kändes bra på tisdagen när regnet skvalde igen. Visst tål de en del pressade, men nu är de jättefina!
Idag har hovslagaren varit här, och det känns alltid skönt när alla är fina i fötterna igen. Indor har varit ledig sedan Elmia, och visade att han är understimulerad. Han testade att krångla och ville nypa mig i benen, precis som hingstar gör med varandra, men efter en stund skärpte han sig. Det är inte riktigt tilräckligt motstånd att bara leka med stoföl, så det blir nog bra när han far till sitt nya hem och får rasa av med en annan hingstunge. Han är en rolig häst, som tycker om när det är saker på gång, så jag tror att han blir toppen att jobba med. Haldol och Hogpax fick stanna i hagen idag, för de blev ju nyss skodda inför Vetlanda. De visade upp en härlig galopp när jag gick iväg med Wille och Zison. Man kunde inte tro att Hogpax hade kasterats en vecka tidigare, för han var verkligen vägvinnande och bärig! Såren läker fint, så det verkar lovande.
En vecka efter hemkomsten från Vetlanda har gått, och jag har många bra minnen från helgen. Allt kan ju inte komma med i en redogörelse i dagboken,och till det som inte kommer med är inte minst hur roligt det är att träffa alla gamla (och nya!) fjordhästvänner. Till de nya trevliga bekantskaperna hörde Inderals nya gotländska ägare, som var med hela helgen. Det känns verkligen som att han har kommit rätt, och de verkar trivas så bra med honom. Pojken rider, och ibland blir det pilbågen som kommer med på hästryggen, medan pappan selar på och sladdar ridbanan. Som uppfödare blir man glad då!
Några som jag förstås träffade i Vetlanda var Humiras ägare, men vi fick ändå fint besök från Stuteri Rubin igår, då Christina och Mats kom hit. De var nyfikna både på Humiras lillasyster Henja och på Denvers första dotter Djusa. Jag tror att titten utföll till belåtenhet vad gäller dem båda, och vi förundrades över hur lika Henja och Humira är - jag säger fel ibland!. Ska bli spännande att se om hon blir lika bra som storasyster, vår lilla gråa! Djusa har ett underbart huvud, med lika underbar insida. I övrigt är hon nu lite rund och börjar sätta mycket päls, men jag tror det kommer ut en vacker ettåring ur lurvet till våren. Ljosefins barn brukar se ut så vid den här tiden! Alla tre fölen rör sig bra också.
Haldol har haft paus från körningen sedan i våras, men nu var det dags att komma igång igen, så idag fick det bli en runda tömkörning som start. Han har hittills haft sällskap av Hogpax, Zison eller någon annan, men idag gick vi själva en rejäl sväng, och han klarade det hur bra som helst. Jag är inte ett dugg orolig för att inte ska komma ihåg detta med linor eller släpa, men vi ska förstås kolla det innan vi avancerar vidare. När det gäller körning tar jag det hellre lite för försiktigt än tvärtom... Men det var en fröjd att gå bakom min go´a hingst och njuta av hans fina skritt och härliga attityd! Det ska bli kul att få köra honom för vagn med tiden!
Nu har vi landat efter äventyret i Vetlanda, och vi är mycket nöjda med vår helg. Jag tänker tillbaka på förra veckan, då jag konstaterade att Hogpax bara blivit bättre och bättre de senaste veckorna. Efter att ha varit överbyggd nästan hela sommaren, hade han vuxit upp fint och hittat mer balans och harmoni. Haldol däremot hade plötsligt tappat en del av sin fina gång och till slut börjat växa han också. Dålig timing för honom, men inget att göra åt. Jag bekymrade mig dock en del över att "fel" hingst kanske skulle bli godkänd... Fredagen ägnades åt att packa samt bada de båda hästarna. Det tog sin stund, inte minst att få de tjocka svansarna rena och utborstade, och jag tänkte att detta är väldigt nyttigt när man är domare. Jag tror att det är bra att påminnas om allt jobb, alla förväntningar och all nervositet som ligger bakom varje visad häst! När allt detta var gjort for vi till Björnklo, där Ella red dressyr och Julia fick en hopplektion för Nina Lilja. Desolett har inte hoppat mycket sedan förra hösten, men det gick fint ändå, utom då Zison skrek i transporten och hon sprang rakt genom hindret...
Tidigt på lördagsmorgonen lastade Ella, Julia och jag de båda unghingstarna och for till Vetlanda, där Ann mötte upp för att hjälpa oss under helgen. Julia är ju bara nyss fyllda 15, och fick därmed inte visa hingst. Då är det guld värt att ha en vän som Ann. Hon var den första jag sålde en egen uppfödning till, då hon köpte Divina av mig, och sedan dess har vi haft mycket kul ihop med hästarna. Att hennes barn Amelie och Filip är jämngamla med Ella och Tage gör inte saken sämre. Ann tog sig an Hogpax, och jag tog hand om Haldol medan Ella och Julia servade med borstar, som jackbärare mm.
Lördagsförmiddagen blev intensiv. Först var det lösvisning. Båda skötte sig bra, och efter visning av galoppen i båda varv lät de sig snabbt fångas in. De hade katalognumrena efter varandra, vilket var rätt praktiskt. Som tur är verkar de dock inte vara jättebundna till varandra, utan accepterar att vara åtskilda också. Efter en kort väntan var det sedan dags för exteriörbedömning, då alla som vanligt först skulle in på ring. Sedan visades de enskilt, och både Haldol och Hogpax hade lärt sin läxa och stod som statyer medan doamrnämnden granskade dem. Visningen av rörelserna gick också bra, och många kom fram och berömde oss för att ha snälla och trevliga unghingstar. Visning på hårt underlag följde sedan så snart hela ringen bedömts, och vi gått ytterligare något varv på ring, där de skrittade på härligt, och lilla Haldol gick i kapp den betydligt större Frodo som gick före.
Man har lagt premieringen över två dagar för att ha tid att titta ordentligt och ge hingstarna en ärlig chans, men programmet blir ändå komprimerat, då det direkt efter hårt underlag var dags att gå till veterinären, och sedan var det slut för deras del. Full fart mellan nio och tolv, och sedan var det bara att vänta på att det skulle bli söndag, om man var tvåårshingst. Även hos veterinären skötte de sig strålande. Hogpax fick en tia på temperamentet, och Haldol fick en nia. "Han är jätte-jättesnäll, men lite ängslig" sa Göran Åkerström, som motivering till att det blev en nia. Ängsligheten bestod i att Haldol sköt rygg och såg ut som "vad händer?!" när en kollade testiklarna samtidigt som han blev undersökt fram av den andra veterinären. Vi upplever inte honom som ängslig, utan faktiskt den tryggaste av de båda, men lite mer känslig och lyhörd. Det tycker vi är bra. Hur som helst; båda fick ju verkligt bra betyg för temperamentet, och det stämmer precis med vad vi också tycker. Friska och bra var de också. Haldol blev bara inmätt till 135 cm (jag hade fått 137 hemma) och Hogpax var 142 cm, vilket är ungefär vad jag också fått. Haldol har dock som sagt börjat bli hög bak nu, så jag tror att det snart kommer några centimeter till. Jag kan lova att han inte känns liten när han skrittar på som bäst!
På lördagseftermiddagen kunde vi sedan i lugn och ro titta på de äldre årgångarna, som en kompensation för att vi förstås inte sett så mycket av de andra tvååringarna. Därefter passade vi på att fotografera, och låta dem beta en stund ute. ÄVen om nya gäststallet var jättefint, så är det ju inte ett liv i box dygnet runt som våra hästar är vana vid! De uppskattade att få gå runt och beta en stund, så det gjorde vi ett par gånger. Då träffade vi folk som kom fram och pratade en stund, och vi kunde konstatera att Haldol och Hogpax hade varsin supporterskara. De som gillade Haldol trodde stenhårt på honom, och att Hogpax kanske skulle bli godkänd, medan andra ansåg att Hogpax var bland de bästa av alla (och att det var skandal att jag redan lovat att kastrera honom kommande vecka!). Sedan var det dags att sätta upp tältet, och det gick snabbt och bra. Många tyckte synd om oss för att vi skulle tälta, men vi hade ju själva valt det, och flickorna ville inte byta, trots att vi fick erbjudande om en stuga. Tack så mycket för erbjudandet i alla fall! Det visar vilket härligt gäng fjordfolket är, så det värmde.
På kvällen var det middag, och den har jag avstått under flera år, då jag har nära hem och då hämtat hästar till utställningen på söndagen. Nu var det trevligt och mysigt att vara med, och kändes gott att kunna natta Haldol och Hogpax innan vi kröp in i tältet. Jag fick en glad överraskning under middagen, då det oväntat delades ut pris för Ljosefins superelit. Vi fick en fin tenntallrik, som vi egentligen skulle ha hämtat på årsmötet. Vi kunde inte åka då, och hade sedan glömt bort detta pris. Det var ett fint tillfälle att få Ljosefin uppmärksammad. Jag påmindes om fjolårets uppvisning av henne med döttrar i bredd. Vi frös inte i tältet, men sov lite oroligt, då det var någon häst som stod och slog i väggen halva natten. Regnet ko inte förrän vi kommit upp och klarat av frukosten, så vi hade tur.
På söndagen var det unghingstarna som var först ut. De gick in på ring och blev sedan slutligt granskade med extra trav mm innan kritiken hölls. Nämnden tittade lite extra på Magne-sonen Bjrkhems Åskar, som tydligen var ett gränsfall, men det slutade med 39 poäng och välkommen åter. Jag trodde nog att det var så det skulle gå, men hade ändå hoppats lite, då jag hade sett fram emot att kunna ordna en uppvisning av fem generationer hingstar nästa år. Det skulle vara Knast Halsnaes, Furubäcks Inter, Ismo Kry, Magne och så en son till Magne! Kanske kan det ändå bli så? Vi håller tummarna. I vanlig ordning togs de hingstarna ut först som inte blivit godkända. Hogpax hörde till denna skara. Han fick 88797=39 samt 8 för galopp och 10 för temperament, så det var snubblande nära, och med poäng som skulle räcka för gångartsdiplom. Visst hade det varit roligt att få honom godkänd, men eftersom han ändå var såld och skulle bli valack kommande vecka, kändes detta bra. På hingstpremiering sitter poängen hårt, och att få 39 är verkligen kvitto på en bra häst. Vilka förväntningar folk har på Ljosefin och hennes avkommor bevisades eftert av kommentaren från en i publiken: "Var detta Ljosefins första miss?". Att kalla en 39-poängare för miss är rätt tufft... Fast i så fall har hon ännu en "miss", då Daktar Kry också slutade med 39 poäng på hingstpremiering för några år sedan!
När Hogpax hade fått sin "dom", hade Haldol redan passerat avgörandet och vi visste att han var godkänd. Nu skulle vi bara se vilken placering han skulle få. Sex tvåårshingstar blev årets nytillskott, och när hälften gått ut, var det Haldols tur. Han blev alltså trea och fick 88798=40 poäng samt 7 för galopp och 9 för temperament. Alla de nya fick 40, utom ettan Vessmer, så det var jämnt, och de har "lite att växa i". Kritiken kommer jag åter till när jag fått den på posten, för just då tog Haldols ork slut, och han vimsade runt istället för att stå exemplariskt som han brukar. Han var dock genast förlåten, för jag är så nöjd med hur han uppfört sig hela helgen. Hogpax har också varit superbra, men redan innan kritiken var jag än mer övertygad om att jag behållit den hingst jag ville ha. Hade han inte räckt till som hingst, hade han fått bli trevlig brukshäst hos oss, men i ett slag var vi alltså hingsthållare igen!
Grattis till alla andra som fick sina hingstar genom nålsögat, och även stort grattis till Furubäcks Inter och Ringo som båda ELIT-premierades! Vad gäller Inter känns det som att vi har hjälpt till lite genom en hingst och ett diplomsto! Ringo far nu hem till Gotland igen, och Frö fjordhästar som haft honom på station passade på att se till att få tag i en ny hingst direkt. De köpte den nygodkända treåringen Chalander e. Alexander Lukas, så det blir ännu en ny hingst inte så långt härifrån. Jag ser oss dock inte som konkurrenter, utan tror att vi kan ha fortsatt glädje av att hjälpa varandra som entusiastiska fjordhästuppfödare. Roligt att det händer lite häromkring! Kanske kan Chalander vara något för Ljosefin om hon hänger med i gott skick nästa år? Med Alexander Lukas blev det ju lyckat (Alvedon Kry). Indors pappa Ingvar Halsnaes var med och gick etta i sin årgång (fyraåringar) och blev B-premierad efter ett godkänt bruksprov. Emma var lite missnöjd, eftersom hon tyckte han kunde ännu bättre, men inte hunnit köra fram på grund av visning av Vessmer. Totalresultatet var ju dock mer än godkänt för dem, särskilöt som deras treårsston fick 40 och 41. Alvedon-dottern Alwa hade "bara" 39 på premieringen, så nu blev hon AB-berättigad när hon stambokförs.
Riksutställningen blev en dryg historia, vilket jag räknat ut i förväg. Vi hade inte anmält något, eftersom tvåårshingstarna brukar vara rätt trötta efter premieringen, och det kändes jobbigt att fara hem efter fler hästar. För en gångs skull kunde jag därför roa mig med att titta, samt prata med en massa gamla bekanta. Bara det är ju väldigt trevligt! Till sist kände jag dock att det kunde vara gott att komma hem med sina hästar, packa upp och bli redo för en ny vecka på jobbet, och utställningen hade fortfarande flera timmar kvar när vi for runt fem. Då hade vi sett treårsstona på ring, och sen lastade vi och mockade. Humira Kry var med i denna klass, som verkligen höll hög kvalitet. Jag tippade att hon skulle vara i toppen, och förhoppningsvis i topp tre, vilket var precis vad hon blev. Jag fick rapport på telefon när jag redan kommit hem, släppt ut hästarna, ätit och som bäst höll på att packa ur allt. Grattis till Christina och Mats Nord, och tack för att ni så väl har tagit hand om och matchat "vår" häst! Vi blir alltid lika glada när vi ser henne.
Väl hemma i vardagen var det dags att avmaska hela gänget, då vi har haft en hel del styngfluga i år. Nattfrosten har redan kommit, så det var dags att ta det nu. Vi gjorde det i måndags, och sedan fick de nya hagar idag. Det var uppskattat! Igår kastrerade vi Hogpax, och vi hoppas att han ska läka fint, så att han kan resa till sin nya ägare om två veckor, som planen är. Sen är det bara ungefär en månad tills Djusa och Indor kan åka, så nu går det fort. Ännu går hästarna ute och njuter av betet och friheten, men det känns att stallsäsongen närmar sig. Hoppas dock ännu på många riktigt fina och soliga höstdagar. Det känns som att det behövs efter denna sommar! Fast vi har ju verkligen haft ett lyckosamt år. Desolett blev hingstmoder genom sitt första föl, och nummer två fick 40 på utställning. Själv blev hon reservBIS på utställning, och Muskas dotter har fått diplom och 43 poäng i år. Våra tre ston hade varsin avkomma i Vetlanda, och alla tre gick det ju riktigt bra för. Det är klart att vi är nöjda!
Haldol blev godkänd!!! Han fick 40 poäng och placerades som nummer tre av totalt sex nya godkända tvååringar. Hogpax räckte nästan ända fram han med (och hade många ivriga supportrar han också!), men fick nöja sig med 39 poäng. Även det ett jättebra resultat, och nästan lite skönt eftersom hans nya ägare i alla fall ville ha en valack! Båda har skött sig superbra hela helgen och jag är nböjd och stolt. Detta gäller även Humira som gick trea med 42 poäng i en mycket bra treårsring. Full av intryck och helt slut ska jag nu sova, så återkommer jag med mera utförlig rapport när tid och krafter är bättre. Nu har ni fått ta del av den goda nyheten i alla fall.
Om en vecka är det dags för hingstpremiering! Spännande! Vi har fått både Haldol och Hogpax skodda, och de skötte sig som vanligt utmärkt. Hovslagaren sade att de betedde sig som att de hade varit med om detta många gånger förut, men det har de ju inte. Troligen dröjer det ett tag innan de skos igen, för båda har bra hovar, och skos bara för att ha så bra förutsättningar som möjligt på premieringen. Sedan får vi se hur långt det räcker... Vi har också rest till ridhus och tränat uppvisning och släppt dem. De har ju varit iväg på löshoppning mm, men det var ett tag sedan. De tog även detta med ro, trots att vi valde ett ridhus de aldrig varit i. Vi lastade ur den ena och lät den a ndra stå i transporten, och sedan bytte vi. Även detta gick lugnt och fint. Uppför de sig lika bra i Vetlanda behöver jag inte skämma oavsett vilka poäng de sedan får ihop!
Tidsprogrammet för Vetlanda-helgen känns inte lockande, då vi ska starta redan nio på lördagen, trots att det hela troligen är klart ganska tidigt på lördag eftermiddag. Sedan får man vänta till söndag 8.30, då det ska bli kritik på hingstarna - innan den stora publiken har hunnit vakna!? I det läget vore det väl vettigare att ta kritiken redan på lördagen? Samma diskussion var uppe förra året, och en del ändringar gjordes. Vi får se vad som händer denna gång, men med det upplägg som är i katalogen känns det som att man vill få så lite publik som möjligt?! Jag är själv sugen på att se treårstona, men de går mot slutet av söndagen, och kanske är vi trötta och vill hem med våra hingstar. Vi får se. När man väl är på plats brukar det ju var roligt och trevligt att träffa alla människor.
Nu har det hänt en hel del på kort tid. Många har varit intresserade av Hogpax, men de flesta tyckte att det kunde räcka att se honom tills han visas i Vetlanda den 15 september. Det ska de gärna få göra, för avsikten är fortfarande att han ska dit och förhoppningsvis göra väl ifrån sig, men nu är han tingad och kommer att åka till sin nya ägare lite efter Vetlanda-helgen.
Hans köpare passade på att titta på Hogpax och besöka Elmia-häst den gångna helgen. Även vi var flitiga besökare där. På lördagen dömde jag russhingstarnas generalmönstring, och fick njuta av flera riktigt fina hingstar. Sen var det dags att åka hem och bada häst, visa upp Hogpax och så komma i säng för att åka till söndagens fjordutställning där. Desolett och Indor hämtades i hagen före sex och vid sju var det lastat och klart. Indor fick vänligt knuffas in, men det gick fort och lätt, och sen lastade vi honom och Desolett två gånger på Elmia och då klev han på utan minsta tvekan. Duktig kille! Kul och spännande tyckte han att det var, och bra gick det också. Han blev tvåa i sin klass med fina 40 poäng (88888) och med extra beröm för den fina traven. Hans nya ägare hade rest ända från Dalarna bara för att se honom, och jag tror att de var nöjda med hur han utvecklats.
Desolett blev visad av Julia, som aldrig visat häst förut, men det gick galant och hon vann sin klass i hård konkurrens med 42 poäng (99888). I BIS-finalen hängde hon kvar ända till slutet, och blev reserv BIS, efter att ha travat superfint på slutet. Vilken häst hon är! Snäll och bussig, och på det 2 BIS-titlar och 2 reservBIS-titlar, samt två fina söner så här långt! Även för andra Kry-hästar gick det bra, då Introna Kry blev klass-segrare med 41 poäng, varav en nia på benen. Mumsas Athena som vi ägt, och som är mor till Isoptin Kry, blev fyra i BIS-ringen med 42, och Ismo Kry var far till bästa valack Delling Frö, som fick fina 41 poäng (jag sa ju att de måste visa honom!!!). Härligt! Julia blev efteråt intervjuad av TVs smålandsnytt och var med i sändningen på kvällen.
Elmia-äventyret var dock inte slut med detta, utan sedan fick vi heja på Humira i Årets kallblod. Hon är kalasfin, och jag är för partisk för att säga om hon borde vunnit, men jag trodde nog inte att det skulle bli ardennerstoet som skulle ta hem segern, för jag hade flera andra favoriter före henne. Men så blev det. Furubäcks Io och Humira gjorde dock bra reklam för sin ras, väl presenterade av Christina Engman som talade om fjordhästen. Hon hade också med en hälsning till oss och bilder på Inderal, som är omtyckt och verkar ha fått det jättebra på Gotland. Roligt!
Vi har fått rapporter från Ismo (det får vi ofta, och han verkar ha det så bra!), som var med och tävlade i de danska fjordhästmästerskapen i dressyr med junioren Heidi. De blev sexa där, och jag har fått så fina bilder på dem att jag visar ett par av dem på första sidan nu. Han ser härlig ut, tycker jag, och vad jag kan förstå tycker både Pia och Heidi att han är super att rida.
Min ridning har gått på halvfart i sommar, för det har varit så mycket annat, men hästarna ( särskilt Zison, Desolett och Muska) har hållits igång bra av Ella, Julia och Maria. Ella rider regelbundet lektioner, men jag har inte tränat sedan jag fick sluta vid jul på grund av Desoletts dräktighet. I förrgår passade vi dock på att rida med när vi tog hem en tränare och Ella red Zison. Hoppning stod på programmet, och visst var vi lite ringrostiga, men när vi avslutade med att hoppa 90 cm, kände vi oss helnöjda. Att Ella och Zison sedan tog 100 cm (rekord för Ella) gjorde inte saken sämre. Hoppryttare blir jag väl aldrig, men det är kul att prova på ibland, och Desolett är så ärlig och bussig att jag inte behöver ta fram fegheten!
Vi har haft en hel del som varit intresserade av att köpa Muska, men av olika skäl (bland annat det att hon inte kunnat levereras förrän i november) har det inte känts som någon brådska. Flera var dock på väg att komma och titta den närmaste tiden, när vi i onsdags kväll upptäckte att Ljosefin drabbats av en senskada på höger fram. Utan att ha ultraljudat skadan ser det närmast ut som att det är det s.k. förstärkningsbandet som är skadat. Vi skulle ut och rida, och för ovanlighetens skull tänkte jag ta Ljosefin. Hon var inte halt, så jag märkte inget förrän vi kommit hem och började borsta. Skadan är alltså inte dramatisk, men det är väl troligt att hon nu mest får vara pensionär (och kanske ta med barn ut i skogen ibland, snäll som hon är) och så avelssto förstås. Det kändes skönt att nyligen ha kollat om dräktigheten och sett en fin "krokodil" på dryga 40 dygn.
Men plötsligt var läget annorlunda när det gällde hästbeståndet. Förut hade vi tänkt att Desolett, Zison och vid behov Ljosefin kunde räcka tills Haldol tar vid efter Ljosefin. Nu fanns det igen en uppgift för Muska. Jag kan säga att det inte var så svårt att ändra sig, för både Peppe och jag har många gånger sagt till varandra att hon är ju en så härlig häst... Så nu får hon bli kvar. Kanske var det meningen, som någon sa.
Nu kan vi ännu mer njuta av att dottern Humira Kry blivit uttagen att representera fjordhästen på Årets kallblod på Elmia om två veckor. Verkligen roligt! Känns kul att det kommer en grå för att representera "de gula"! Familjen Nord är förstås glada och stolta och ser det som en bonus att en gång få uppleva detta. Jag kan bara hålla med, men slogs samtidigt av det oerhörda att mina uppfödningar varit med tre gånger förut! Fyra stycken blir det med Humira, varav jag ägt två vid visningen och två varit sålda. Känns rätt otroligt med tanke på att jag bara har 15 uppfödningar som fyllt tre hittills (och allstå haft chansen). Först var det Ismo 2002, sedan Desolett och Alvedon samtidigt (2003) och nu alltså Humira 2007. Hur det än går är det en ära att var med, men visst hoppas vi på revansch på nordsvenskarna efter Svenljunga!
Vejde har också provat lyckan i utställningsringen, men det blev bara ett tredje pris, då domaren ansåg honom alltför tåvid. Han fick dock beröm för mycket annat, inte minst "mycket trevligt temperament", och det kändes ju bra. Han är verkligen en supertrevlig familje-och gårdshund, som glatt och okomplicerat följer med på det mesta, och älskar alla. Hans mamma är nyligen parad igen (med annan hane), så om ni vill ha en liknande pärla kanske det är dags att kontakta Sänningegårdens kennel.
Hej igen! Ibland blir det ofta, men idag har jag så goda nyheter att jag måste skriva genast. Det första är att Wille mår bra igen efter sin fångbehandling. Nu är medicineringen avslutad, och han har successivt kommit ut igen, och nu traskar han omkring och följer övriga gänget lite på sin kant precis som vanligt. Skönt! Hoppas att det ska vara nu.
Det andra är att Ella och jag for till premieringen i Svenljunga idag. 73 3-årsston fanns i katalogen, och bara det är ju sevärt. Bland dem skulle "vår" Humira Kry vara med, och hon lockade förstås lite extra, även om det var kul att se allt det andra. Humira var jättefin, och det känns inte svårt att hon är såld när hon är så välskött och så omtyckt. Premieringsförrättaren Morgan Johnsson tyckte också att hon var lysande, och hon vann bland sex fina fjordston, där de tre första fick diplom. Humiras poäng var hemlig fram till finalen, men både tvåan och trean hade 42, så vi visste att det var minst så mycket. Tvåan var också musblack (e. Brynje), och två musblacka i topp och av den kvaliteten har jag nog aldrig förr sett. Både tvåan och trean kom från Stall Björkhem - grattis! - och båda var e. Brynje. Tyvärr var jag enig med Morgan även i frågan om finalen, och sade direkt att nordsvenska segrarstoet skulle bli svårslagen. Hon vann med 44 poäng, men Humira slog alla ponnyerna och ardennern och blev faktiskt tvåa bland alla dessa fina treårsston. 43 poäng fick hon: 99898! Inte dåligt av Muskas första dotter!!! Kändes inte alls fel att komma hem och klia helsystern Henja och mamma Muska i kväll. Grattis till Christina med familj på Stuteri Rubin!
Äntligen är nya sadelkammaren klar och inflyttad, och det är så skönt. I minst fyra år har jag sett fram emot den här dagen, och vi har jobbat på så smått, men det har hela tiden varit annat som kommit före, och det var en hel del att göra innan det var klart. Nu har vi till slut fått undan den stora högen i gamla sadelkammaren (den var ungefär som hos Kråkan i Mamma Mu: "jag lade allting överst"), och det är överskådligt och trevligt. Det känns mera inspirerande på alla vis nu, och tjejerna putsar och smörjer lädersaker för att göra saken ännu bättre. Alla hästtäcken (som vi sällan använder!) är tvättade och prydligt nerlagda i en kista, och var sak har en plats.
Vår uppfödning Introna har varit på fjord-SM och tävlat brukskörning. Det var hennes andra brukskörningstävling och hon är bara sex år, så förväntningarna var inte stora på någon framskjuten placering. Det blev det inte heller - de kom sist - men rapporterna från Anna gjorde mig ändå glad. Målet var att ta sig runt banan på ett bra sätt, och trots att det blev u på backning i gathörn, fick Anna kvitto på att hon har en riktigt bra körhäst, som kan utvecklas mer. I vattenhindret ville Introna inte vara med, och drog upp mot kanten, där de körde fast. Framåt gick inte att komma, men lydigt backade då Introna, och gick sedan ut i vattnet och redde ut situationen perfekt. Eller som Anna skrev: "Absolut helnöjd! Hon har gjort ett jättebra SM. Fick ju bevis på att hon litar på mig när det krisar." Nästa år blir det inget SM för Introna, för då är det meningen att hon ska ha föl, men jag är säker på att de har alla förutsättningar att komma igen och med mer rutin visa vad de kan!
Halvsystern Desolett vore nog inte fel att satsa på körning med heller. Vi har ju nöjt oss med att köra för hemmabruk, och inte heller det har blivit alltför mycket, men igår var vi ute på en riktigt mysig tur. Unni har tidigare varit rädd och tyckt att det går för fort i trav, men nu satt hon och skrattade och tjöt av iver när vattnet från vattenpölarna sprutade om hjulen. Så vi hoppas kunna göra fler sådana roliga rundor. Att kunna ta med flera i familjen är ju en av körningens allra största fördelar. Vi tränar också unghingstarna inför Vetlanda, och de älskar att få vara med. En del ridning har det också blivit under de lediga dagarna, men allt är inte bara nöjen när man har en gård med hästar. Jag har varit ute och röjt fram staket från sly, nässlor och älggräs, och det är svettigt att kämpa sig fram med röjsågen, men nödvändigt om det ska finnas el i staketen.
Vi har fått analysen på vinterfodret, och kunde nöjt konstatera att det är precis lagom och bra på alla vis. De vuxna hästarna behöver inget annat foder alls, inte ens mineraler, utom Ljosefin som behöver lite extra under slutet av dräktigheten. Henja kommer också att beöva lite proteinfoder, men även för hennes del blir det ganska måttliga mängder, så det känns bra.
Det var skönt att komma hem och sätta fart efter semesterresan. Det var härligt att bara slappa och ha det bra (om det nu är slappt att fullt koncentrerad döma i två dagar!?), och det skapade energi att göra saker hemma. Vi rider de vuxna och tränar unghästar, har hunnit ha hovslagaren här för att gå över alla hästarna och vi fixar på gården. Haldol och Hogpax tränas inför Vetlanda, och idag fick de galoppera på ridbanan, och sen avslutade vi med lite löshoppning, och de tyckte att det var kul. Haldol tyckte att det var så roligt att han sprang ett par extra varv, lugn men glad och framåt, och han hoppar verkligen fint! Hogpax hoppar också bra, men nöjde sig med att ta de språng vi bad om.
Till de tråkigare nyheterna hör att Wille fått fång igen. Han drabbades ju av fång när vi hade honom utlånad, och sen dess har vi fått hålla efter hovarna ofta, men klarat honom från akuta fånganfall. Nu gick det inte längre, så nu står han inne och behandlas med medicin. Han är inte fet, men har de väl fått fång är det ju lätt att det återkommer. Jag hoppas att vi ska få bukt med det, så att vi kan behålla denna lilla rara häst ett tag till. Snällare ponny kan Unni inte få.
Wille får dock bra med sällskap där han står i stallet, för vi jobbar på med vår nya sadelkammare, och springer därmed förbi hela tiden. Den gamla sadelkammaren har länge varit för trång, och vi har på lediga stunder jobbat med att göra i ordning en andra sadelkammare innanför den andra i en oinredd del av stallet. Detta arbete påbörjades för minst tre år sedan, men väggar och allt var i uselt skick, och lediga stunder var det inte så många, så det har gått sakta fram. Nu har vi dock börjat hänga upp saker idag sedan allt är målat, och det känns så bra! Den gamla sadelkammaren ska städas upp och i den ska vi ha kvar allt det som används flitigt, medan resten får flytta in i den nya. Städningen och organisationen tar väl också lite tid, men nu är vi på gång, och nu ser man äntligen resultat. Förra sommaren var det mest ett evigt sågande och isolerande mm, och det kändes som att det var långt kvar.
Så för vår del gör det inte så mycket att vädret är växlande denna sommar, men för markerna är det nog med regn på ett tag. Vi bor turligt nog högt, men i dalen står många åkrar under vatten. Vi väntar på att kunna ensilera den nyinsådda vallen, men hittills har underlaget varit väl smetigt även här uppe på höjden, och man vill ju heller inte köra sönder den nya vallen. De pratar om mera regn, men nu får det gärna lugna sig ett tag. För den delen behöver det ju inte bli lika torrt som i fjol! Avslutar idag med att berätta att Inderal har flyttat till Gotland. Han såldes ju härifrån som föl, som hingstämne, men kom tillbaka som tvååring då han hade sommareksem. Han flyttade direkt till ett stall utanför Tranås, och där har han varit uppskattad ridhäst, men nu räckte inte längre tiden, och då blev det Gotland för hans del. De nya ägarna tycker bra om honom, och det känns så skönt med sådana nyheter. Han har ställts ut (i väl gott hull!), och fick då "bara" 36 poäng, men det spelar mindre roll när man får höra att han är trevlig och vacker!
Vi har nu kommit hem efter en skön semesterresa norrut. Vi började med att skicka Maria på pudelläger, och sen for vi till Stockholm och lämnade Ella och Tage där, hos sin pappa, då inga av de stora barnen tyckte att Hälsingland lät spännande. Sedan var det meningen att jag skulle ha gjort en snabb avstickare till Gotland över ett dygn för att vara med på russens generalmönstring där. Tyvärr gick planet sönder, så båda tisdagskvällens flygturer till Visby blev det inget av, och därmed blev det för sent att hinna fram. Snopet! Jag fick istället gå med familjen till Junibacken i Stockholm, och sen reste vi lite tidigare än planerat, och var välkomna att besöka Indors nya familj i Hedemora på vägen norrut. Där möttes vi av stor gästfrihet och trevliga människor. Vi fick en trevlig kväll och bra övernattning. Roligt var det förstås också att se Indors blivande kompis, som troligen får heta Marwin, sedan jag sagt att en så fin fjordhäst inte kan heta Magic Monday... Kanske fräckt att lägga sig i, men jag tycker inte att engelska namn passar på fjordhästar. Marwin och Indor blir ett bättre par, och jag hoppas få hålla tummarna för båda på hingstpremiering om två år!
Från Hedemora for vi till Rättvik, där födelsedagspengarna spenderades på ny servis från Nittsjö. Härlig keramik, och jag hade gärna köpt den fina fjordhästen också, men nöjde mig med flata och djupa tallrikar, som ska få förgylla vardagen under lång tid hoppas jag. Jag hade lite olika tankar om vad jag skulle använda pengarna till, men det här kändes bra. Det blev totalt sett en lagom blandning med ett par växter till trädgården, mjuka kör-/ridhandskar, en gammal men oanvänd bjällerkrans och så lite allt möjligt smått och gott! Efter denna paus reste vi till Delsbo, som var huvudmålet för resan. Jag blev redan i fjol våras ombedd att komma till fjordhästutställningen i Delsbo 2006. Då var almanackan alltför trång, så jag fick tacka nej, men fick snart ett nytt samtal. Då gällde det 2007, och vi bestämde över ett år i förväg att då skulle det dömas fjord och shetland i Delsbo i dagarna två. Sedan anslöt även russen, så att de delade på fjordhästarnas dag, och på så sätt hann vi med tre utställningar på två dagar.
Det blev två trevliga dagar, och jag fick se många fina hästar. Arrangemanget fungerade bra, och allt flöt på fint. Som avslutning fick jag en fin ljusstake, som kommer att påminna mig om denna trevliga resa. Unni fick en liten Delsbostinta i trä, och den är hon minst lika glad för. Men hur trevligt det än är att resa bort, så är det gott att komma hem igen, så efter att ha hämtat upp alla barn for vi hem igår kväll. Jag gick ut och pratade lite med alla hästar, och förundrades över hur fölen vuxit (eller om jag glömt?!), och kände att det är skönt att vara hemma igen. Det tror jag att Vejde också tycker, men han är en supertrevlig hund på alla vis. Han funkar perfekt här hemma på gården, och lika smidig var han att ha med på resan. Jag kan verkligen rekommendera rasen!
Ljosefin är dräktig!!! Hurra, hurra, hurra!!! Jag hade ställt in mig på att hon nog inte skulle vara det, för jag kände jag att jag inte orkade med besvikelsen att hon inte skulle vara det, efter alla krångliga turer med denna seminering. Tänkte att det är väl bara att betala och glömma (och lära lite...). Jag hade också bestämt att hur det än var skulle det inte bli mer seminerande i år, utan nu fick det räcka. Och det blev ju bra, för vid kontroll idag hade hon en fin fosterblåsa på ca 18 dygn! Om jag blev glad?! Förstås! Nu är det bara att hålla tummarna att det ska gå bra även med hela långa resten av dräktigheten, och så hoppas på ett riktigt fin föl efter Perakrossen till nästa sommar. Ni såg väl att det är han som är på utsidan av senaste Lill-Blakken? Efter att snopenheten med att byta hingst lagt sig, känns det som att jag kanske har bytt upp mig till och med, och nu när hon är dräktig kan jag riktigt glädja mig.
Sommarlovet rullar på och tjejerna är jätteflitiga på att rida. Många morgnar träffas Ella, Maria och Julia klockan halv sju på morgonen och ger sig ut på en ridtur i skog och mark när de gjort i ordning hästarna. Oftast är det Ella på Zison, Mia på Muska och Julia på Desolett. De kommer tillbaka glada och nöjda, vare sig det är sol eller har börjat regna under turen. Fölen är oftast kvar i hagen hos "barnvakten" Ljosefin, men någon gång får de följa med. Ella har också hunnit med en vecka på ridläger med många dressyrpass, och efter det passade hon på att debutera på Holavedens lantliga ryttarförenings lokala ponnydressyr. Förut har det bara varit klubb- och träningstävlingar, men nu var det dags för lokal. Jag kunde inte följa med, då jag dömde shetlandsponnyer i Tingsryd (och hade en trevlig dag), men resten av familjen klarade det bra ändå. Placering blev det inte, och det hade vi inte trott heller, men faktiskt inte ett enda underkänt betyg, och det var ju vackert så.
Indor är tingad av ny ägare, efter att de kom och tittade på honom för en vecka sedan. Det hela höll på att sluta illa. Vi gick ner till hagen och hämtade hem Desolett och Indor för att visa upp dem på ridbanan, där det är lättare att se rörelserna än i hagen bland alla träd. Indor var fast i gjorden på Desoletts högra sida, och gick mestadels snällt, men krånglade lite när vi nästan var framme. Desolett blev irriterad och slängde till med huvudet, och där var jag, som lite okoncentrerad på hästen gick och pratade... Jag träffades av hennes hårda nosrygg rakt på kindbenet, och föll rakt ut i åkern! Jag svimmade inte, utan slogs helt enkelt ner. AJ! Min snälla häst!? Väl liggande där i havren tänkte jag att det var lika bra att släppa direkt och känna efter lite hur det gått. ont var det, men inte värre än så, så jag pallrade mig upp och knallade ut i havren efter dem. Skönt att det är ens egen havre i det läget... Blå och lila och grön och gul har jag varit hela veckan, men det börjar att avta! Där ser man vad lite som behövs, och ändå har jag nog aldrig förr slagit mig såpass av en häst förut. Fick sen påspädning senare i veckan då en patient (travhäst) sparkade och träffade samma sida av huvudet! Stod som tur var nära, så det gick bra den gången också.
Trots missödet med Desolett gillade de Indor, och han rör sig verkligt fint. Han travade bra på ridbanan, men ännu finare nästa dag när vi bytte hage. Vilket hasarbete! Hoppas att han ska kunna visa upp det på Elmia, dit vi har anmält Desolett och Indor. Men det vet man ju aldrig med ett föl. Han kan också vara överbyggd då, och då blir det inte detsamma. Vi får se. Överbyggd är just vad Hogpax är nu, så han är inte helt till sin fördel. Ändå är han nästan 143 cm nu - så han blir inte liten, för han är som sagt igång och växer igen. Jag har anmält både Haldol och Hogpax till hingstpremieringen. Ju närmare den dagen kommer ju mer fel ser jag på dem, men i vilket fall som helst är det två urmysiga unghingstar, och sen får vi se hur långt det räcker. Förhoppningsvis har Hogpax kommit i fatt fram till dess.
Så har en semestervecka gått, och det är snart dags att återvända till jobbet ett par veckor till innan det är dags för ny ledighet. Början av veckan gick mycket åt till att städa inför födelsedagsfirandet, som pågick i dagarna tre, men ändå tycker jag att vi har hunnit med en hel del annat. Vi har avancerat en bra bit i vår nya sadelkammare, som vi har jobbat med länge. Ett tag kändes det trögt, men nu börjar vi se att det händer något, trots att vi oftast inte hinner ta så långa pass i taget. Det ska bli så skönt att få det färdigt och kunna flytta in en massa saker där. I den gamla går det inte att hålla ordning då det är med saker än plats. Tanken är att den ska vara kvar för alla saker som används ofta, och så ska resten in i den nya inre avdelningen.
Vi har också hunnit träna fölen en del. Alla är ledda vid sidan av stona, och vi lyfter fötter, borstar och pysslar. De är väldigt sociala och snälla alla tre, och Djusa och Indor fångar man lätt i hagen. Henja kommer först av alla och vill bli klappad, men är lite misstänksam mot grimman ute. Inne är det inga problem. Vi har också sett till att chipmärka och id-kontrollera alla tre, så att de ska kunna registreras nu. Idag fick Indor följa med fastbunden vid sidan av Desolett då vi körde en runda. Tjejerna red med, och Tage följde med mig på vagnen, medan Peppe och Unni tog cykeln (de tyckte det var för trångt på rockarden) och Vejde sprang med. Härlig tur med hela familjen! Efter drygt halva rundan råkade haken kroka ur så att Indor var lös, men han fortsatte fint och stadigt vid Desoletts sida en lång bit till innan han ens märkte att han var lös! Efter en lite upptäcktsfärd bort till Zison återvände han sen och sprang bredvid vagnen hela vägen hem.
Idag känner jag mig mer positiv än igår, så jag skriver några rader igen. Igår blev vårt hösilage klart, och det såg fint ut, och blev tillräckligt mycket så vi ska klara vintern bra. När jag hade seminerat Ljosefin och släppt ut henne i hagen gick jag och räknade in de 47 "myräggen", som barnen kallar balarna. Några timmar senare när jag sov gott, hörde jag att det började regna, men eftersom jag inte hade gräs liggande ute på tork, kunde jag bara skönt somna om och tänka att det är bra för återväxten!
Sommarlov är det nu, och vi börjar det med att ha en veckas semester. Tage har varit och fiskat ett par gånger, och tjejerna satsar förstås på ridning. Nu lämnar vi kvar fölen hos ett sto, och så har vi två att rida på, utan att behöva bekymra oss om fölen, som lugnt stannar hos barnvakten, som oftast är Ljosefin. Mammorna är aningen mer oroliga än ungarna, men även de verkar tycka att det är gott att komma ut en stund. Desolett var väldigt pigg och verkade njuta av skogsturen vi tog igår morse. Idag skulle Ella och Mia rida med Julia, och de möttes halv sju och hämtade hästarna. När jag gick för att borsta tänderna såg jag dem stå och borsta hästarna vid bommen utanför stallet. Strax därefter såg jag i ögonvrån hur Desolett lämnade gårdsplanen och susade upp mot hagen i full fart. Zison och Muska for omkring på gårdsplanen.
Jag rusade ut och upptäckte att de båda satt fast i bommen (som är en rejäl telefonstolpe), som tydligen Muska ryckt loss och knäckt ena fästet till (också telefonstolpe nergrävd i marken). Flickorna försökte få loss dem, men de skyggade för bommen, och jag hörde Maria ropa "Hämta en vuxen!" när jag sprang ut. I sin framfart lyckades de knäcka en staketstolpe också, men när jag kom stannade de och Muska lät mig hjälpa henne loss. Även Zison stod stilla när jag kom, och sen återstod bara att skära av Muskas halsrem, som glidit fram över pannan och satt stenhårt fast, samt hämta tillbaka Desolett som stod uppe hos Ljosefin och väntade där. Konstigt nog fick de en trevlig ridtur efter detta! Tack och lov att ingen skadades när bommen kom. Jag undrade hur det kunde komma sig, och då sa Ella att hon hade duckat!
Trevligt och bra var det också när Ella var uppe hos Sissi Lilja och tränade i måndags. Zison gick bra och Sissis lektion var verkligen nyttig och givande. Vi ska försöka fortsätta åka och träna där. Det är en bit att resa, men det känns det som att det kan vara värt, för allt går så mycket lättare när man får veta hur man ska träna, och vad som behöver ändras. Fast man blir ju avundsjuk när man sitter bredvid!
Vid dräktighetsundersökningen var Ljosefin inte dräktig, men väl brunstig med ett stort och fint ägg, så vi ringde till Norge igen i förrgår. Jaha, det var ju tråkigt, men det skulle de försöka ordna, lovade de. Någon timme senare kom ett samtal, då jag fick veta att Rudsmo Råssar, som betäckt naturligt de två första säsongerna, hade tröttnat på detta med semin, och oftast vägrat bestiga bocken de senaste två veckorna. Så även idag. Men ville jag ha deras andra hingst Perakrossen?
Varför åkte jag inte till Torps Gusten som jag först tänkte??? Skulle jag lasta och åka nu då? Eller skulle jag prova denna nya treåring, som ju också såg fin ut? Jag bestämde mig för det, och sa att de kunde skicka en dos från honom istället. Samtal till SH och registratorn bekräftade att det var OK, och så blev det till att fara till Jönköping på kvällen. Som att det inte vore nog med allt så här långt, så visade det sig idag att ägget inte ovulerat. Jag tvekade en stund, men beställde sen en ny dos till i kväll. Det får bli sista försöket, som det känns nu. Inte nog med att hingsten är för klok och hellre vill träffa riktiga ston, kanske också stoet är för klok och inte tycker att det går att bli dräktig utan att träffa hingsten??!! Det är förstås för tidigt att säga att det inte kommer att lyckas denna gång - det är ju för att vi hoppas på det som vi har beställt ny dos, förstås, men just nu känns det som hopplöst.
Men annars är det härligt. Sommarsolen lyser, fölen är precis ljuvliga, och de artar sig så fint. Igår hann vi även med att jobba lite med unghingstarna, och de är så duktiga. Julia tyckte spontant att är så vänliga och positiva, och det stämmer verkligen. Haldol gick med släpan och Hogpax fick dra däck i linor, och det gick galant.
Sommaren dundrade in med stormsteg, och denna vecka har vi redan varit vid sjön två gånger, och hela familjen har badat. Härligt skönt, men lite svettigare att hålla på med hästarna. Alla bönder ensilerar för fullt, och en del har börjat köra hö. Vi tänkte ta ensilage i år, eftersom Zison är lite dammkänslig, och vi hoppas att det snart är vår tur att få hjälp. Vi har inga egna maskiner, utan lejer all körning, och då får man vackert vänta tills andra har fått undan sitt. Å andra sidan är det ännu tidigt, så vi känner ingen panik, utan hoppas att det vackra skördevädret ska räcka för oss också.
Många är säkert nyfikna på hur det gick med semineringen, så det tänkte jag berätta om nu. Resultatet vet vi ännu inte, då det är en vecka kvar innan vi kan dräktighetsundersöka, men jag ska redogöra för alla turer så här långt - om jag nu kommer ihåg allt! Ett tag undrade jag vad jag givit mig in på, och om det inte varit smartare att lasta Ljosefin och komma till en trevlig hingsthållare och få fika innan hemresan som vanligt... Å andra sidan har det varit intressant att verkligen få sätta sig in i alla regler och hur det här fungerar i praktiken, och jag har mer än en gång varit tacksam över att det är en sådan snäll och klok häst som Ljosefin som jag valde ut till detta.
Det började innan Ljosefin hade fölat i år, med en tanke om att det vore skönt att slippa resa bort med henne och litet föl, och att det vore kul att prova någon bra hingst på semin. Efter att ha studerat utbudet valdes Rudsmo Råssar i Norge, och det var dags att börja skicka in papper. Jag ansökte hos Jordbruksverket om semintillstånd, och jag skickade in ansökan om avelsvärdering till Svenska hästavelsförbundet. Från SH fick jag snabbt och bra ett avelsvärderingsbevis, där Rudsmo Råssar fått avelsvärdesklass INT och var klar att användas i svensk avel i år. Från Jordbruksverket hördes inget, och även om jag inte var speciellt orolig eftersom jag uppfyller alla formella krav (har gått hästseminkursen för veterinärer), så började jag undra när en månad nästan gått och inget hörts. Det började ju bli dags... Jag ringde och fick veta att handläggaren hade semester sedan två veckor, och de brukade ha en månads handläggningstid, så de hade inte prioriterat detta innan semestern. Jag fick dock muntligt på att det var klart, och tillståndet hann bli beslutat innan det var dags att seminera. Jag löste svensk hingstlicens för Rudsmo Råssar genom att betala in 300 kr till Svenska fjordhästföreningen, och ska föra hans språngrulla i Sverige, ifall någon mer vill anlita honom.
Så var det då dags at börja kolla Ljosefin. I vecka 22 var det dags för brunst hade vi räknat ut, efter att ha kollat fölbrunsten, och det stämde bra. Vi var borta 25-26 maj, och när vi kom hem var det brunst på gång. På söndagen hade hon ett ägg på 38 mm på höger äggstock, så jag bestämde mig för att avvakta. I Norge har de fortfarande helgdag på annandag pingst, men de hade lovat att ställa upp på Fjordhestsentret vid behov ändå, och de hade även lovat att skicka vilken dag som helst, trots att de vanligen sänder måndag, onsdag och fredag, eftersom de tyckte att det var trevligt med ett sto utifrån. Det var ju snällt, men på måndagen kunde vi alltså vänta. En ytterligare komplikation var SAS-strejken som pågick precis lagom till jag för en gångs skull behövde flyget. Sperman skulle komma med flygfrakt via Oslo och Stockholm till Jönköping. Om det var SAS Sverige som flög Oslo-Stockholm kunde det bli problem...
Som om inte detta var nog att oroa sig över, sammanföll brunsten med att Peppe skulle vara borta på kurs måndag-torsdag. Ensam skulle jag fixa jobb, hämta och lämna barn, skjutsa till aktiviteter, laga mat (Ella hjälpte till bra), och sköta hästar. Och så kolla Ljosefin! Och då var det som sagt tur att hon är som hon är. Före fem var jag ute i hagen och hämtade henne. Djusa är en snäll unge, och Ljosefin har alltid bra pli på fölen, så hon följde perfekt med ut genom grinden, in i stallet, och lät sig knuffas in i en box, medan jag ställde Ljosefin i min enkla undersökningsspilta. Där stod hon lugnt medan jag stängde dörren och kollade läget med ultraljudet.
Jag hade fått veta att frakten skulle kosta 2000 kr - varje gång! - så det gällde att finna den optimala tidpunkten, och vänta in rätt dag att beställa. På tisdagsmorgonen var ägget 41 mm, och det anses att de ovulerar när de är 40-50 (ibland 60 mm). Man brukar beställa transportsperma när äggen kommit upp i minst 40 mm, och ibland räcker en dos, och ibland får man beställa igen efter två dagar (och ibland ännu en gång!). Jag hade nu ingen lust att skicka mer än en gång, men heller ingen lust att ägget skulle ha gått innan jag beställt sperma. Jag är inte mycket för onödiga behandlingar, men inför utsikten att slippa betala ytterligare 2000 kr i frakt, var det ett lätt val att på tisdagsmorgonen spruta Ljosefin med Pregnyl - ett medel som gör att de ovulerar inom 48 timmar som regel. Det används en hel del inom hästsemin med bra resultat, och jag tyckte som sagt att det var läge denna gång. Ensam i hagen sprutade jag Ljosefin i en blodåder - min snälla, fina häst!
Jag beställde alltså sperma på tisdagsmorgonen, och fick då veta att flygstrejken var över - puh! Mitt lilla paket skulle anlända på kvällen, och de ringde från Fjordhestsentret och bekräftade detta. Sedan fortsatte ringandet. Först ringde Jetpack och behövde ett momsregistreringsnummer för att kunna tulla in paketet. På köpet fick jag då veta att det var på väg och allt var under kontroll. Lite senare ringde de från tullen till Peppe, och sa att de saknade tullhandlingar, så de kunde inte skicka det vidare... Detta löste sig, och de ringde lite senare och sa att de hade hittat papperna. Vid det här laget började jag undra vad jag givit mig in på...
På kvällen for Unni och jag till Jönköpings flygplats medan Ella och Tage valde att stanna hemma. Vi for direkt vi kommit hem med Ella och Zison från dagens ridlektion, så det fick bli köpt pizza till kvällsmat denna dag, och det hade barnen inget emot! På det viset var vi framme ungefär vid åtta på kvällen, och hade fått veta att det skulle kunna hämtas ut efter 20.30. Flyget var dock tidigt in, så det var bara att gå till disken, så fick vi det på en halv minut. Unni ville "se fölet", och tyckte att vi skulle öppna paketet genast. Under hemvägen försökte jag förklara saken bättre, och sade att det var fölfrön, och att hon skulle få se när vi kom hem. När vi öppnade den lilla frigolitlådan, tyckte inte Unni att de tre 20 ml sprutorna med sperma verkade intressanta, utan tog istället snabbt tre frigolitpluppar i sin hand. "Jag bär ut några fölfrön till Ljosefin", sa hon.
Då förklarade jag att det där bara var skydd för fölfrön, och den logiken kunde en treåring köpa. Själva semineringen tyckte hon nog däremot var en underlig historia, men rätt lik de konstiga ultraljudsundersökningar mamma brukade göra, så hon bekymrade sig inte nämnvärt om detta. Strax efter 21.00 var det hela klart, och sperman var samlad mitt på dagen, så den var inte så många timmar. När detta var gjort var det bara att vänta och hoppas att ägget skulle ha gått till torsdagsmorgonen, för annars var det bara att beställa igen... Men allt hade fungerat och hon hade ovulerat när jag kollade 04.45 på torsdagsmorgonen! Puh!
Och sen är det bara att vänta ca 17 dagar och se hur det har gått. Det är med blandade känslor jag ser fram emot den dagen. Det är förstås spännande att se om hon är dräktig, och jag blir jätteglad om hon är det. Om hon inte är dräktig är det dags att börja följa ägget igen, beställa sperma, resa till Jönköping, och betala mera frakt. Och denna gång lär det bli i midsommarveckan, så frågan är om det ska trassla och vara dags mitt i midsommarhelgen... Gissa om jag håller tummarna!?
I midsommar har jag dessutom lite annat att pyssla med, då jag ska fylla 40 år. Har inte riktigt insett själv att det är så snart, men nu har jag till slut bestämt mig för att stanna hemma och ha öppet hus på födelsedagen den 21 juni. Det blir nog ingen anstormning, eftersom det är före själva helgen, men det kändes inte som att folk har så värst mycket tid i midsommar, så det får bli så. Min förhoppning är att det blir lite lagom, så att jag hinner träffa dem som kommer. Presenter bekymrar jag mig inte om, för det är ju så att när man är så här "gammal" är det inte längre sånt som är viktigt. Det jag önskar allra mest just nu är faktiskt att Ljosefin ska vara dräktig, så jag slipper börja födelsedagen med att ultraljudsundersöka henne!
Det blev en lång historia om en enda händelse, och jag kom just på att jag inte fått med allt ändå! Jag fick en räkning från Tullverket på införselmoms, och det visade sig att den var beräknad på fölavgift, som ju inte betalas förrän det blir föl, samt att de hade med den norska momsen i underlaget. Jag ringde till Tullverket för att kolla hur man skulle kunna rätta till det, och fick svaret att det kunde jag ju göra om jag ville genom att be dem skicka ett nytt underlag från Norge, men de skulle ändå inte ändra denna faktura, eftersom införselmoms är avdragsgill!
Den veckan hann jag inte rida alls, men sedan har det gått bättre. Idag var Ella och jag ute tillsammans med Julia, en grannflicka som börjat rida här ibland. Vi red på stona och hade alla tre fölen med. De tyckte att det var ett äventyr att vara med i skogen, och det var så härligt att se hur de tre små höll ihop och upptäckte världen. Snart blir de väl så modiga att de inte går att ha med lösa längre, utan då ska vi börja ha dem vid sidan då vi kör, eller lämna dem kvar i hagen med minst ett sto. Idag tog vi in dem i stallet efter ridningen, och passade på att lyfta fötter, sätta på grimma och ta ut och leda dem fästa i gjord vid mammans sida. Det klarade de galant, men jag tror att de vilade skönt i hagen sedan, medan vi for till sjön.
Nu på vären händer det mycket. Vi har fått rapport att Ismo har tävlat igen med 70 % i LB3 och 65 % i LA1 (danska dressyrprogram). Han är dessutom med och tränar till en kadrilj med åtta fjordhingstar. Låter häftigt! Även Ella och Zison har ridit dressyr, då de var med och red två clear round när Jönköpings läns FF hade tävlingar i Tranås. Det blev godkänd ritt i både LC och LB, men eftersom de red en brun häst var de inte med i tävlingen.
Vi har så smått börjat rida stona igen. Ännu så länge har fölen fått följa med vid sidan, och vi har tagit korta och lugna turer. Det kändes verkligen häftigt att komma skrittande med tre ston och varsitt föl intill. Fölen har fått börja lära sig lite om livets allvar, och vänjs vid grimma, lyfta fötter mm. Henja har vi också satt fast i en gjord vid sidan av Muska, och det tyckte hon inte alls var en bra idé. Muska är dock van, och höll sig helt cool trots protester, så Henja insåg efter hand att det kanske inte lönade sig att bråka. Hovslagaren var här i måndags och skötte om alla fötter, och då fick även fölen en introduktion i vad detta innebär. De skötte sig storartat bra, och Indor såg ut som han aldrig gjort annat!
Jag tycker att det är fascinerande att se hur mycket man kan säga om ett föl redan vid några veckors ålder. Både psyket och exteriören kan man ana mycket av, liksom rörelserna. Indor har många likheter med Desolett och halvbrorsan Haldol, och verkar bli både trygg och framåt, en häst som är med på noterna. Dessutom har han rörelser utöver det vanliga, och det var till och med så att Peppe kommenterade detta då han travade förbi när vi ledde ut hästarna i hagen efter verkningen. Visst händer mycket under utvecklingen till färdig häst, men man kan tidigt se mekanik med hasarbete, bogfrihet och riktig takt. De andra fölen rör sig också bra, men Indor slår de inte. Djusa verkar också bli en lika trivsam häst som Desolett, och hon har en riktigt feminin prägel, som jag gillar. När Ljsoefin stod på gången vid verkningen, tänkte hon flera gånger hoppa ur boxen, men om jag kliade henne, glömde hon de tankarna. Ja, det är kul att jobba med föl och unghästar!
Bruksridningsträningen i torsdags såg först allt annat än lovande ut, då ett iskallt regn vräkte ner på morgonen. Det slutade dock lagom till att det var dags att börja vänta på att de första skulle rulla in, och vi fick en riktigt trevlig dag. Tolv transporter lyckades vi packa in på vår gårdsplan tack vare god organisation, och strax var femton hästar igång med bruskridningsträning. Dessa reds av åtminstone 20 ryttare, då flera delade häst. Minst av alla var Unni som sjöng så förnöjt på Willes rygg. Utöver ryttarna var det en del som kom för att titta, så av mina 80 frallor, var det bara 15 kvar när vi hade tagit en välbehövlig fika tillsammans. De som orkade mera efter ridningen gick en liten tipspromenad som ledde ner till fölen och sedan till unghingstarna.
Vi har fått Ljosefins tilltänkte hingst Rudsmo Råssar avelsvärderad, så nu finns han tillgänglig att använda i Sverige för dem som vill. Läs mer på till avel!
Först ett stort grattis till Introna Kry och Anna Landin som idag segrade i brukskörning vid Jönköpings läns FFs uttagningstävlingar, och därmed kvalificerade sig till fjord-SM! "Det är inte klokt - det är ju premiär för vårt tävlande, men hon är så himla trevlig och samarbetsvillig!" sa Anna. Ungefär så brukar de som har en Ljosefin- avkomma beskriva den, och det är ju roligt. Därför är det kanske inte konstigt att lilla Djusa är tingad redan. Hon ser ut att bli en fin och trevlig häst hon med.
Men även om jag är mer än nöjd med alla tre fölen må jag säga att lille Indor redan rör sig något enormt bra. Han har verkligen mekanik! En framåt och mysig kille är det också, så han bör bli bra till det mesta, men kanske vore han särskilt något för den som vill satsa på dressyr? Vi får se var han hamnar. Hoppas att han ska visa upp sig från sin bästa sida när vi har öppet hus på torsdag. Välkommen att anmäla dig till det förresten!
I år känner jag mig verkligen vankelmodig. Jag inser att vi måste sälja några hästar, men alla är så fina och trevliga att det tar emot... Vi är mer än nöjda med alla våra tre föl, och jag måste säga att det blev precis så bra som vi hoppades när vi i fjol noga valde hingstar och reste långt med stona. Alla tre fölen ser riktigt fina ut, och de rör sig lätt och spänstigt. Dessutom verkar alla ha utmärkt temperament med gott förtroende. Jag skulle gärna spara alla och ha glädjen att få följa dem. Även tvååringarna är mycket sympatiska, och det är kul att jobba med dem. I söndags gick Haldol för släpan utan att bekymra sig det minsta. Hogpax fick nöja sig med att dra däcket i linor, men det gör han perfekt. Han fick också stå i släpan med upplyfta skaklar, men vi nöjde oss där för hans del ännu. Jag vill känna att jag verkligen tror på det innan jag spänner för, och hellre skynda lite för långsamt.
Men tio hästar blir för mycket till hösten, både för stallets skull och om man ska hinna jobba med dem som jag vill om jag ska känna mig nöjd. Jag var länge inne på att behålla båda stofölen, för Djusa påminner på många sätt om Desolett som liten, och verkar kunna bli både lika fin och lika trevlig, och ett så fint grått stoföl som Henja får man inte heller varje dag. Å andra sidan är Indor minst lika fin som tjejerna... Efter mycket grunnande har vi bestämt oss för att behålla Henja och sälja de båda andra fölen. Ett tag tänkte jag sälja båda unghingstarna, men Haldol charmar mig varje gång jag sysslar med honom (det var därför han blev kvar från början trots att jag skulle ha kvar ett stoföl!), så han får nog vara kvar tills vidare också. Hogpax har annars många fördelar, inte minst genom sin storlek, och han är också väldigt kul och trivsam att jobba med, men förhoppningsvis blir det till glädje hos någon annan.
Vi ska bara betäcka Ljosefin i år, för att förhoppningsvis hinna rida mera på Muska och Desolett. Vi har tänkt länge på vilken hingst vi ska välja, och det känns som att plötsligt har många av de mest attraktiva hingstarna hamnat i Skåne, vilket är kul för skåningarna, men lite långt att resa med litet föl. Det finns ju hingstar på närmre håll, och vi övervägde ett par av dem. Nu har vi dock bestämt oss för att försöka prova med semin istället. Jag har ansökt om semintillstånd och också ansökt om att få den norska hingsten Rudsmo Råssar godkänd för svensk avel. Jag hoppas att det hela ska gå i lås, så ska vi kunna seminera Ljosefin hemma, och kan njuta av henne och hennes go´a föl hela sommaren, vilket känns som en stor fördel. Dessutom verkar Rudsmo Råssar vara en fin hingst, som vi tror ska kunna passa henne bra.
Han har Dalar som farfar, och det har ju passat utmärkt till henne förut. I Norge tycker de att detta i kombination med morfadern Rossman är en intressant stam. I Sverige får man ofta höra att vi har för mycket Dalar, men jag tror inte det. Han har betytt mycket för vår avel, och internationellt sett finns inte mycket av detta blod. En snabb koll i hingstkatalogen visade också att Dalar börjar ligga långt bak i stammarna nu, och det finns inte så mycket som man kan tro när man hör på vissa. Om några år kanske vi undrar varför vi inte tog bättre tillvara på Dalar!
Till sist vill jag passa på att hälsa alla VÄLKOMNA på ÖPPET HUS den 17 maj! Läs mer under aktiviteter! Om ni inte kan komma då, men vill se våra ljuvliga föl en annan dag är ni välkommna att höra av er och komma överens om en tid så vi kan visa dem. Vi hoppas dock på en stund med trevligt fjordhästprat då. Kom gärna och titta på eller deltag i bruksridningsträningen som inleder dagen.
Nu har vi tre ljuvliga föl i hagen! Alla är så sociala och mysiga, och de kommer fram och vill bli kliade, och alla tre ser också riktigt bra ut, så vi är så nöjda. Vi kommer från hagen med svarta fingrar, efter allt fölkliande, och med underbara vyer i blicken där fölen skuttar runt bland viol och körsbärsblom. Häggen doftar, och fåglarna har konsert för oss. Härligare årstid finns nog inte!
I onsdags kväll såg jag att det var dags för Desolett att föla. Hon hade till och med vaxproppar, om än inte större än knappnålshuvuden, men dock! Och i det välfyllda juvret var det inte blask utan lite mjölkliknande. Så jag knallade upp ur min varma säng och upp till hagen på berget några gånger under natten, då fullmånen lyste min väg. Kom sedan tillbaka som en isbit och värmdes av stackars Peppe tills det var dags för nästa tur. Vid fyra såg jag att hon började ha värkar, och mjölken droppade vit från spenarna. Muska var irriterad och jagade bort Desolett, så jag gick hem och hämtade en bal hö för att få ro i hagen.
När jag kom tillbaka efter några minuter låg Desolett ner och fölets hovar var synliga. Hon fölade på några minuter, och fölungen reste på huvudet nästan genast, och inom fem minuter gnäggade han där både han och Desolett låg. Det var alltså ett hingstföl - det kollade jag genast, och Desolett hade inget emot min närvaro. När jag såg att han var pigg och allt verkade bra, gick jag dock hem en stund medan han försökte lära sig stå - och det klarade han inom femton minuter efter han var född. När jag var tillbaka efter en timme hade efterbörden gått, och lite senare såg jag också att han diade så förnöjd. Då kunde jag åka lugn till jobbet. Jag passade dock på att titta till dem på lunchen och såg att magen också fungerade, och den lille hingsten mötte mig med en liten gnäggning och kom fram för att bli kliad!
Fler goda nyheter är att Ella och Zison varit på träningstävling i dressyr idag. Det gick bättre än någnsin, och de red ihop över 70 % i Lätt C:1, vilket räckte till andra plats. I LB:1 gick det också bra, och de fick nästan 64%. De vann, för de var faktiskt ensamma i den klassen (sex startade LC), men ritten var prydlig i bra form, så det kändes inte fel ändå. Nu har vi haft Zison ett halvår, och Ella har utvecklats mycket på honom. Framför allt tycker hon verkligen att det är roligt att rida och träna nu, och inte bara skogsluffa, som ju förstås är mysigt det också.
Nejdå, Desolett har inte fölat än, men juvret och magen växer i snabb takt. Jag har däremot fått så många trevliga meddelanden från hästar vi har sålt att jag känner mig motiverad att skriva lite ändå. Och så passade jag på att lägga in några nya bilder, då jag upptäckte att Haldol och Hogpax fortfarande bara hade fölbilder på sina sidor. Nu tog Ella några bilder när vi tömkörde dem med linor och svängel med ett gammalt hjul efter, så ni kan se på deras sidor hur stora och duktiga de har blivit! En bild på Djusa med körsbärsblom i bakgrunden gick inte heller att motstå och finns på hennes sida.
Från Danmark får vi täta rapporter från Ismo som börjat komma ut på tävlingsbanan på allvar. Den senaste helgen gick han nolla i två 70 cm hoppklasser, och sedan vann han Lätt A dressyr! Introna satsar på körningen, och har varit på kurs i brukskörning, och visade sig då tycka att precisionskörning också är toppen. Isodur tränar på med gott mod, och är en trevlig kille, och Humira tar inridingen utan oro. Isoptin har råkat ut för blindtarmsinflammation, och står på djursjukhus, men ska förhoppningsvis snart må bra igen. Inderal är till salu, om någon söker en positiv och trevlig kille av bra storlek (han är minst 145 cm). Om jag har glömt att nämna någon, så är det inte med avsikt - jag kan lova att jag uppskattar alla rapporter!
I morse vid halv åtta stod Ljosefin en liten bit från de andra stona när jag kom med hö, och det är inget ovanligt, men hon hade en misstänkt missnöjd blick. Ungefär "Kommer du nu igen - vad ska du här att göra? Kanske kunde man gå iväg, om man inte ställt sig precis vid staketet - typiskt!" När jag kom fram till henne hade hon dock tagit på sig bästa skådis- förmågan och hälsade vänligt och började äta hö direkt. Hon var dock en aning svett på bringan, och även om de droppar jag klämde fram ur juvret inte var speciellt mjölkfärgade, så var de klibbigare än "vattnet" förut. Så jag sa till familjen att idag är det dags att spionera ofta på Ljosefin, för nu tror jag att det är dags. Sen var det dags för mig att åka ut på dagens jourrunda (det var nog det hon visste den gamla räven!).
Redan kvart över nio fick jag ett sms från Peppe "Ljosefin har fölat!". Allt var väl och den lilla - för det var ett stoföl - HURRA! - var redan igång och sökte efter mjölken. Visst var jag sugen på att komma hem och se underverket, men det kändes ändå inte tungt att jobba vidare, för jag var trygg med att den lilla var hos en duktig och erfaren mamma. Och nu har jag sett henne. Hon ser fin ut, även om det förstås är lite tidigt att säga allt. Djusa ska hon få heta, då vi tycker att det passar bra med D efter Denver och sen påminner resten om Ljosefin. Den sjunde dottern och trettonde fölet är det.
Vi har aldrig haft två stoföl samtidigt, trots att vi många år haft två och tre föl, så vi är extra glada. Så här ser statistiken ut: 1995: 1 stoföl (Dalacin), 1996: 1 stoföl (Divina), 1997: 1 hingstföl (Ismo), 1998: ej betäckt någon, 1999: 2 hingstföl (Alvedon och Treo), 2000: 1 stoföl (Desolett), 2001: 1 stoföl och 2 hingstar (Introna, Inderal och Miltex), 2002: 1 stoföl och 2 hingstar (Isoptin, Rimadyl och Rimidol), 2003: 2 hingstar (Daktar och Isodur), 2004: 1 sto och 1 hingst (Humira och Daonil), 2005: 1 sto och 2 hingstar (Humulin, Hogpax och Haldol), 2006: ej betäckt.
Nu har vi alla hästar ute igen, och Henja tar allt friare galopprundor i hagen, och får nu lov att hälsa på de andra stona också. Några kompisar har hon dock inte fått än. Snart står körsbären i blom här, och det är den allra vackraste tiden, och med ett ljuvligt föl i hagen är det inte svårt att dröja sig kvar. Hon uppskattar att bli kliad och är verkligen en mycket trevlig unge. Jag tycker att hon ser bra ut också, och det ska bli spännande att se hur hon utvecklas.
Den 17 maj blir det bruksridningsträning här med Tranås ridklubbs kusksektion. Vi hoppas att många ska kunna komma, och att vädret blir bra. Om du inte är medlem i kusksektionen, men vill vara med, så hör av dig, så kan vi hjälpa till att ordna det. Det är väl tveksamt om vi själva kan rida, eftersom fölningarna dröjer, men vi har ju Ella på Zison, och sen behövs det säkert lite handräckning här och där, så det kanske blir lika bra det.
Nejdå, inga nya föl ännu, om det är det ni hoppas få läsa om! Nu har både Ljosefin och Desolett passerat jämna elva månader, och juvrena växer och magarna med, men de tycker väl att det är för dåligt väder, kan jag tro. Efter en vecka ute i det fria tog vi in stona igen i torsdags kväll. Då hade det regnat hela dagen, och när vi var på väg ut kom en häftig hagelskur. Sedan dess har de fått fortsätta komma in på nätterna, men hingstar och valacker går ute och verkar trivas bra med det, trots att det varit kallt. Med lite extra mat tycks det inte bekomma dem, om de bara får lite extra mat.
Före helgen trodde jag att vi skulle få se Desoletts föl innan veckan var slut, men nu tycker jag att det har stannat av helt, och det lika gärna kan bli Ljosefin som kommer först. Bortsett från att de är tunga, verkar de må bra, så det är bara att vänta och hålla koll. Och så njuta av den lilla Henja som vi redan har förstås! Hon är en fin unge, som ser riktigt lovande ut, och hon kom tidigt på att vi människor kliar skönt, så det låter hon oss gärna göra. Muska är en trygg mamma, som motar undan de andra stona, men vi får gärna komma fram och klia på henne och hennes föl, så vi fick kontakt snabbt och lätt. Det är mycket värt att ha tama föl från början.
Presenterad för världen blev Henja också snabbt, då Tranås tidning ringde på onsdagseftermiddagen (just då jag satt och skrev på hemsidan). De behövde ett hästföretag att skriva om med anledning av Jordbruksverkets intresse för utvecklandet av hästföretagen. Kunde de komma idag? Sagt och gjort - de kom och fotade och skrev. Det blev en hel sida med färgbilder och text (förutom en annons i hörnet), så det blev bra fjordreklam! Någon kanske tror att det var jag som ringde till dem, men det var tvärtom så att jag undrade vad de ville när de ringde. Eftersom Muska hade fölat så lägligt, tyckte jag dock att det kunde passa bra.
Muska har fölat och det blev ett musblackt stoföl!!! Det hände faktiskt redan i söndags kväll, men det har varit så fullspäckade dagar att det inte funnits tid eller ork för att skriva några rader här förrän nu. Våren är en intensiv tid på jobbet, och i måndags blev det en så lång och intensiv dag att det inte hanns med att åka på inkörningskurs. Synd, för nu har jag missat en gång på grund av feber och en gång på grund av jobbet. Nu är det bara en chans kvar. Jag hade tänkt att de skulle få åka två gånger var, och hittills har de varit varsin gång, så det går inte. Å andra sidan har vi hunnit jobba en del hemma med dem, och nu går båda stadigt med linor och svängel, och det är vackert så tycker jag. De har tiden för sig.
Det blev som sagt som jag trodde; Muska fölade först trots att hon inte var betäckt först. Jag har hållit koll på utvecklingen ett tag nu, och varje kväll sagt att det dröjer lite till. I lördags kväll var jag inte helt säker längre, men tänkte att det är nog inte riktigt dags. Kom dock fram till att det var bäst att ta en nattlig tur till hagen vid tvåtiden. Då var alla stona tillsammans, så jag gick och lade mig igen. På söndagsmorgonen sa jag att nu tror jag att det blir inom ett dygn, och det är väl troligt att hon dröjer till tidigt måndag morgon eller så. Vi tittade dock till stona lite extra under dagen, och Peppe var förbi hagen strax före fem när vi hade avslutat stängsellagningen i en annan hage längre bort. Då var allt lugnt och vi åt kvällsmat. Sen gick Ella och jag för att kvällsfodra (även om de är ute, så behöver de förstås mat ett par gånger om dagen ännu så länge). Vi gick först till hingstar och valacker, och tog stona sist.
När vi kom upp till stona strax före sju på kvällen, var de längst bort i hagen, och bredvid Muska låg ett nyfött föl, som ännu hade bakdelen kvar i fosterhinnorna. Hade vi gått dit först, så hade vi nog fått se fölningen! Jag bad Ella hålla Vejde, som var med som alltid, och gick och kollade läget. Allt väl och ett grått stoföl!!! Gissa om hjärtat slog ett par extra slag! Fort hem med hunden, som inte passade in så bra i detta läge, och så tillbaka efter 5-10 minuter. Då står den lilla redan upp och söker spenen. Pigg unge! Ella och jag satt kvar och beundrade händelsen, där Muska brummade till sin unge och stod som en staty för att hon skulle kunna hitta till juvret. En stund höll hon till och med upp bakbenet för att det skulle gå lättare att titta.
Det tig inte lång stund förrän hon smaskade i sig den livsviktiga råmjölken, och efter en vurpa som Ella skrattade gott åt, blev hon snabbt stadig och travde lite när Ella och jag gick hemåt. Jag återvände lite före nio och konstaterade att jag lugnt kunde gå och lägga mig. Efterbörden hade släppt då, och fölet klämde ut en stor sträng tarmbeck, så allt var i son ordning. Ljosefin kikade avundsjukt, och jag hade svårt att se mig mätt, men jag kunde ju komma tillbaka nästa dag. När jag kom hem idag, såg jag hur hon galopperade omkring i hagen, och det är härligt att se hur hon sträcker på överläppen när jag kliar i den tjocka ullen på korset. Henja Kry ska underverket heta, för vi har bestämt oss för att släppa medicinerna och i stället inspireras av svenska namn på orter, byar mm. Om hon är till salu? Tja, det får vi se - vi bestämmer oss inte förrän alla stona har fölat. Jag lägger ut bild snarast, men nu måste jag avbryta för stunden.
Våren satte rekordtidig fart, och förra omgången trodde jag inte helt på det, och det kom ju också en omgång snö till. Men sen kom värmen med full kraft, och det är inte ens särskilt kallt på nätterna, så igår fick hästarna komma ut i sommarhagarna. Vi låter bäddarna ligga kvar i boxarna några veckor till, för ännu kan det bli bakslag, men de ser verkligen ut att trivas ute. Vi måste förstås fodra, men de tycker att det spirande gräset är så gott, och jag tror att det är bara bra att de får vänja sig vid det försiktigt. Vi delade på gänget i "killar" och "tjejer", och det tycker särskilt Zison är trist, då han väl ser sig som ledarhingsten, och nu har förlorat alla stona. Jag hade trott att vi skulle hinna få flera föl inne, när vi betäckte så tidigt, men ännu är det ingen som har behagat föla. Tiden är ute för både Ljosefin och Muska, och juvren växer och bäckenbanden slappas allt mer och mer...
Hingstar och valacker är avmaskade vid släppet, men stona får vänta tills det är dags att ta dem tillsammans med fölen, då fölen är ca två månader. Vi har nämligen skickat in träckprov till "Kolla masken", och stona hade ingen mask alls, och då finns ingen anledning att avmaska. Det andra gänget hade lindrig maskförekomst (ca 250 EPG), så dem avmaskar vi nu före sommarbetet, och sedan får de nog vara till hösten, om inget särskilt händer. Jag är nöjd med resultatet, då det känns som att vi har bra grepp på parasiterna. Fästingar har vi däremot gott om, så hela gänget fick sig en omgång Switch nu när värmen kom.
Hogpax har varit på inkörningskurs, och han skötte sig fint. Allra mest nöjd är jag med att jag lastade honom ensam i en ny transport (vi fick låna en transport då Ella var på ridlektion samtidigt), utan minsta bekymmer. Även där skötte han sig bra, om än lite hingstig och stökig till en början, så gick han sen bra att tömköra, och gick lugnt med linor. De tyckte att vi kunde tagit ett steg till, men jag kände att det räckte denna första gång, så där bröt vi och for hem. Ella och Zison har varit och tränat för Sissi Lilja idag, och Sissi lyckas verkligen trycka på rätt knappar, så att det går bättre än någonsin. Inspirerande!
Jag kände mig inte färdig med dagboksskrivandet senast, men var tvungen att sätta punkt, eftersom jag jobbade och det var dags att ge sig ut på dagens rutt. Jag hade jour första halvan av påsken, och långfredagen bjöd på 42 mil i bilen och förstås ett antal sjuka djur i behov av vård. Efter att precis ha tagit sig igenom en omgång med influensa var det alldeles nog, men gick bra. Nu är det dock skönt att vara ledig! Influensa och mycket att göra har gjort att hästeriet hemma har legat lite lågt ett tag, men nu är vi påsklediga några dagar och ska ta igen en del. Jag har bland annat varit och premierat connemarahingstar, och det var spännande att följa dem hela vägen genom exteriör, gångartsprov och löshoppning/uppsutten hoppning. Det är mycket intressant att se samma häst under ryttare på gångartsprovet som man nyss sett lös och vid hand. Dessutom ser man att en annan ryttare (testryttaren) kan påverka en del, och det är tankeväckande.
Vi trivdes bra ihop i nämnden, och det gör förstås arbetet mycket enklare om man har samma syn i grunden. Att vara ett team innebär också att det kan tillföras kloka synpunkter från flera håll - flera par ögon ser helt enkelt mer än ett par, och det är skönt när det gäller så viktiga saker som hingstpremiering. Några nya hingstar blev det, och det ska bli spännnade att följa dem framöver.
Jag har också haft en chipmärkningskurs nyligen, och fick då förtroendet att även hålla föreläsningen om hästens färger. Det tycker jag är ett roligt ämne, även om det är mycket att hålla reda på. Efter genomgången gick vi ut och tittade på lite hästar på Tranås ridklubb, och hittade först en rödblack korsningshäst, som deltagarna efter en stund såg att den inte var isabell, och efter lite klurande kom rätt (det är ju inte bara fjordingar som är blacka!!!). Sen fann vi en minimaltecknad skäck (shetlandsponny med vita ben och en liten vit strimma uppe på ryggen), och några andra lite ovanligare varianter, bland annat en tigrerad.
På grund av influensan kunde jag inte åka på inkörningskursen för en vecka sedan, utan valde sängläget istället. För två veckor sedan var jag dock iväg med Haldol. Han skötte sig fint, men försökte förstås berätta vilken stor och vacker hingst han är. Det var dock inga dumheter, och han gick lugnt och lät sig tömköras. Då tyckte jag att det var dags för linor, som han ju accepterat väl hemma. Linorna är han inte rädd för, men han blev rädd för en lite högröstad kvinna som kom fram till honom för att hjälpa till. När då linorna dessutom presenterades högt upp i luften och båda på en gång, sa Haldol att nu tänker de visst döda mig! Det tog en stund att lugna honom, och han kikade misstänksamt på alla nya personer. Men så småningom gick han lugnt och fint med linor - nästan som hemma. Allt annat gick prima med lastning mm, och det var nyttigt att se att svårigheter kan finnas där man minst anar detta!
Igår var vi ute och tömkörde båda unghingstarna (en i taget), medan Mia red med på Ljosefin. Vi inspekterade stängsel och gjorde det tömkörandes med linor. Även Hogpax har nu helt accepterat linorna och går lugnt och stabilt. Det är verkligen två harmoniska och okomplicerade unghingstar! I hagen tampas de mycket, men de har inte ens försökt att resa sig eller bråka när jag jobbar med dem. Vi passade på att mäta dem igår, och vid exakt ett år och tio månaders ålder är Hogpax 141 cm, och Haldol som är precis en månad äldre är 137 cm. Varje gång jag jobbar med dem, tänker jag på hur svårt det är att välja mellan dem. Vi har ju sagt att vi ska behålla Haldol, som är den vi fastnade för direkt, men jag tänker ofta att Hogpax faktiskt är lika trevlig... Nåja, fram till att en av dem är såld kan vi ju ännu välja och tänka på saken!
Igår gick vi sedan ut och lagade staket, och blev klara med en av sommarhagarna. Idag ligger snön vit på marken (det gjorde den igår morse också, men försvann då snabbt i det härliga solskenet), och det är inte lockande att fortsätta just nu. Snart tror jag dock att det kan vara dags att släppa ut hästarna. Det säger att det ska bli varmt till nästa helg.
Vejde börjar bli en stor kille, och har börjat lyfta på benet nu. Han är lika go som han varit hela tiden, och han är duktig på att hålla sig hemma, och följer bra med på ridturer mm. Han har varit och hälsat på hos sin uppfödare i Sänninge, och fick träffa mamma och halvsystern. Det var roligt, åtminstone att träffa halvsystern! Mamman höll honom rätt kort, så hon var inte lika kul. Vejde har också börjat på kurs med Ella hos Tranås brukshundklubb, och det är förstås en höjdare. Vi provade på rapport senast, och det var härligt att se honom susa och kämpa fram i full fart genom snår och ris!
Idag är det 30 år sedan min första fjordhäst - Musella - föddes. Då var jag inte med och såg henne, men några månader senare kom hon och lade grunden till ett intresse som ännu består! Hon lever inte längre, men jag har förstås många fina minnen av våra äventyr tillsammans. Hon var ingen utställningsvinnare, men godmodig och stabil, och precis vad jag behövde då. Fösta gången jag visade henne fick hon 34 poäng, och det avskräckte inte mig från att försöka visa häst igen. Några år senare visade jag hennes första föl på hingstpremiering, och trodde först att vi blivit utvisade bakvägen utan kritik (var han SÅ dålig???), men insåg strax att han skulle mätas, och sen få komma in och få sin kritik som godkänd hingst!
Och nu går vi här och väntar på tre nya fjordföl. Tiden har gått ut för Ljosefin, men det har ju aldrig hänt att hon har fölat redan efter elva månader, så vi får nog vänta lite till. Snart är det dags för Muska, och hon brukar vara mera punktlig, och ser också mera färdig ut, så vi väntar med spänning!
Jag behöver inte längre oroa mig för att fölningarna ska krocka med exteriörkursen, för det var inte mer än tre som anmälde sig, trots att många tidigare hade sagt att de ville gå. Så kursen är tyvärr inställd, och nu får vi fundera på hur vi ska gå vidare. Ni som är intresserade av exteriörkurser får gärna höra av er med synpunkter och önskemål om tider mm.
Vilket väder vi har haft i helgen! Man kunde tro att våren var betydligt längre kommen, med all sol och värme. Härliga turer har vi hunnit rida, och även om stona nu är rejält runda om magarna, så har de inget emot att komma ut på en lugn tur. Desolett och Zison hade tänkt ta chansen att få en uppfriskande galopp, och satte iväg när vi kom till ett gammalt "galop-ställe". De tyckte att vi var trista som bröt av till skritt, men blev snabbt på lika gott humör som innan. Muska har redan börjat få lite större juver, och jag har ju hela tiden trott att det är hon som ska föla först, trots att det är Ljosefin som är betäckt först. Betäckningsdatum är 5/5 för Ljosefin, 8-11/5 för Muska och 14-20/5 för Desolett, så nu närmar det sig verkligen!
Unghingstarna har också fått jobba vidare med inkörningen förstås. Förra helgen tränade vi på lördagen, men på söndagen var det mer än lynnigt väder med blåst, sol, snö, regn och hagel om vartannat, så då byggde vi på vår nya sadelkammare istället. Den här helgen har det blivit körning både lördag och söndag. Båda är så trevliga att jobba med, och de lär sig snabbt. Haldol ligger lite före, och går nu fint med linor och svängel. Hogpax tyckte i början att linorna var skumma, och han stannade och tittade på dem åtskilliga gånger, och "bad" mig ta bort det där konstiga som satt fast i selen... Nu har han kommit på att de inte är mycket att bry sig om, och går lugnt med två linor skramlande runt benen. Duktiga pojkar!
Unni rider på sin Wille, förstås, så den här helgen har alla hästar fått göra olika saker, och det känns jättebra. Resultatet är att vi är alldeles vita av hästhår, för de fäller enormt just nu! Egentligen skulle jag väl ha farit till Ljungskile idag, för att hämta Ljosefins superELIT-pris på årsstämman. Det hade varit roligt att träffa alla gamla bekanta, men jag hittade ingen att resa med över dagen, och då kändes det drygt. När vädret blev så här, var jag än mer övertygad om att detta var rätt val!
Som ni som följer denna sida, säkert har förstått har det varit mycken vånda inför beslutet att sätta ut Muska till salu. Vi bestämde oss också för att till en början bara annonsera henne på vår egen hemsida. Det kändes som att vi hade mer hästar än tid. Läget på den fronten är oförändrat, men vi har (för andra gången!) kommit fram till att Muska nog får bli kvar ett tag till. Hon är så personlig att det blir svårt att skiljas från henne. Om absolut rätt person kommer, så kanske vi kan tänka om, men annars vill vi nog ha glädje av henne själv, och njuta av hennes mjuka, vägvinnande rörelser på uteritterna. Hon är så behaglig att rida - mjuk att sitta på och känslig för hjälperna. Men framför allt är hon en stor personlighet.
Ytterligare ett skäl är att Ljosefin faktiskt är 21 år. Hon är fräsch och pigg, men jag börjar se en del gallor (fast halt har hon inte varit en dag, med undantag av ett par hovbölder). Vi kommer att fortsätta rida och köra henne, men det känns som att hon kan få ta det lite lugnare. Troligen betäcker vi henne i år igen också, om allt går bra med fölningen, för att ha föl är det absolut bästa hon vet (och hon är ju också rätt bra på det!). Det vore roligt om hon hann få ytterligare någon fin unge. Hingstval är ännu inte alls klart. Vi funderar fram och tillbaka och väger olika fördelar mot varandra. Vi får se vad vi kommer fram till.
Anmälningar till exteriörkursen 21-22 april börjar komma in, men ännu finns det platser kvar, så ni som är pigga på att utvecklas inom detta spännande område är välkomna att anmäla er! Glädjande är att det precis som förra gången ser ut att bli ett blandat gäng, där inte alla har fjord-bakgrund, och det visade sig ju vara väldigt trevligt och bra förra gången.
I söndags var det vår i luften! Inget att lita på vid den här årstiden, då det kan komma mer än ett snöoväder ännu. Trots att vi inte hunnit köra speciellt mycket släde den här vintern, kändes det ändå härligt med den ljumma luften, töandet och fågelsången. Hästarna har redan fällt ett tag, och det blir förstås mer och mer. Först ut att börja fälla är alltid Muska, och nu har hela gänget hakat på. Hon är ju ledaren även i andra sammanhang, och varje kväll när jag tar in hästarna är jag så tacksam över hennes sätt att sköta ledarrollen. Hon står bestämd vid grinden och släpper inte förbi någon medan jag lugnt hänger upp tråden. Hon går inte förrän jag ber henne följa efter mig in. Ibland undrar jag om jag verkligen kan/vill sälja henne, eller om det går som för tre år sedan, då jag ändrade mig och hon fick bli kvar. Hon är en speciell och rolig häst, som både Peppe och jag uppskattar att rida. Tyvärr hinner vi inte rida så mycket som vi skulle vilja.
Fast det håller unghingstarna också på att utvecklas till. Jag har nu äntligen kommit igång lite mer med inkörningen igen, efter att det ett tag nästan bara blev löshoppningen som vi hann med. Det var i och för sig jättenyttigt, och jag är så nöjd med hur de fungerade både vad gäller lastning och transport (och att lugnt stå och vänta i transporten), och själva hoppningen. På senare tid har jag haft dåligt med hjälp, så vi har legat lågt med linor och liknande övningar, och koncentrerat oss på själva tömkörningen. Det har å andra sidan gått framåt med stora kliv. I helgen tömkörde jag dem en i taget en rejäl promenad på vägen, och igår övade vi på ridbanan. Båda delarna gick jättebra, och inte minst var jag nöjd med hur frimodigt de gav sig av ut i "stora världen" på egen hand med mig bakom. Nu börjar de också vara riktigt hyggligt styrbara och lydiga. Det är kul med unghästar!
Det har varit dåligt med fritid på sistone, då mina kollegor varit bortresta en månad, och jag har fått ligga i för att försöka hålla ställningarna, trots att jag har haft en del hjälp. Särskilt mycket ridning och körning har det därför inte blivit, och för den delen heller inte tid att skriva på datorn. Senast passade jag på att skriva lite i dagboken när jag var i Skara på kallblodskursen, och idag fick jag med den till Tranås ridklubb, och skriver lite medan Ella rider lektion. Framöver hoppas jag dock att det ska bli lite lugnare igen, framför allt så att vi hinner jobba vidare med unghingstarna. Stona börjar ju få ta det lite lugnare nu, men Desolett tyccker att det är helt onödigt. Hon vill gärna jobba och var pigg och glad när vi red ut ihop med Ella och Zison i söndags. Vejde tyckte också att det var kul att hänga med, och skuttade frejdigt på i ganska djup snö (åtminstone för hans korta ben!). Han verkade inte ens trött efteråt. Han är jättebra att ha med ut i skogen, och följer väldigt fint.
I fredags var det invigning av ett nytt privat ridhus strax utanför Tranås, hos familjen Antonsson i Björnklo. Vi hade fått förmånen att bli inbjudna, och Ella deltog i invigningen tillsammans med elva andra ryttare. De gjorde en helt otränad kadrilj under Sissi Liljas ledning, och trots att de aldrig ridit ihop förut, gick det riktigt fint. Ella hade dessförinnan deltagit i en av lektionerna för Sissi Lilja, och det var verkligen givande och bra. Vilken förmån att få träna för en så duktig instruktör. Hela tiden jobbade hon, och gav sig inte förrän ryttaren gjorde och förstod det som sades, och så gick det plötsligt också mycket bättre. Ella var jättenöjd och ville gärna fortsätta träna så senare. Ridhuset var dessutom super - ljust och härligt, och med ett fint underlag. Det är bara att gratulera Lena och Mats Antonsson till satsningen, som verkar ha lyckats mycket väl.
Kursen i Skara blev lyckad, och jag blev väldigt glad över att många var imponerade över de pärmar som "mina" deltagare från exteriörkursen i höstas hade fått. Flera av dem som var med tyckte också att kursen på ett bra sätt hade lärt dem att göra en verbal beskrivning, och att mycket därmed hade trillat på plats. De var också duktiga, och kursdeltagarna som helhet höll hög klass. Nu ska vi i kursledningen snart samlas för att göra en utvärdering av dera resultat efter skrivning och praktiskt prov. Det finns säkert domarämnen att vaska fram. Och det är förstås inte slut med detta. Preliminärt planerar AK kallblod på att försöka hålla en liknande kurs om cirka två år, och till dess jobbar jag på med vår kursplan i tre steg. Det känns som att kontinuitet är enda vägen. Alla som hoppar på tåget blir förstås inte domare, men alla får förhoppningsvis med sig nyttiga kunskaper. Dessutom brukar alla tycka att det är roligt!
Nu är det dags att börja förbereda sig för lite mer "allvar". Snart är det dags för hingstpremiering av connemara, där jag är ordförande för nämnden. Anmälningarna har kommit in, och det ska gås igenom meriter mm, så att allt förhoppningsvis blir rätt. Det känns som ett stort och hedrande ansvar. Connemara var den ponnyras som föddes upp på ridskolan där jag lärde mig rida, så de blev mina första favoriter vid sidan av fjordhästarna hemma. Min första ridlägerhäst var Värnbergs Capella, som också användes i avel, och fick ganska många föl, varav flera diplomston. Lite senare var jag även med och hjälpte till med inridning av unghästarna, och tävlade på Capellas dotter Mighty. Det känns alltså som att cirkeln är sluten, trots att jag aldrig ägt en connemara! Förutom ordförandeskapet i connemaranämnden (som är nytt för i år) är jag sedan förra året också vice ordförande i nämnden för russ. Där stundar det i år generalmönstring av hingstarna, så efter en mjukstart i fjol, blir det lite mera med dem i år. Det är också en härlig ras, som jag alltid sagt att jag vill köpa åt barnen. Ändå dröjde det ganska länge innan Bombay kom, och nu är han såld igen. Men han lämnade fina minnen, och kanske blir det ett russ någon gång igen. Unni rider så glatt på Wille (även om det händer att hon somnar på hästryggen och får bäras hem!), och vi får se om intresset håller i sig.
När jag sitter och filosoferar om hästraser måste jag ju också nämna om ett samtal jag hade igår, med en ganska nybliven fjordhästägare. Hon har tidigare haft ett antal halvblod, och har satsat på dressyrridning. Jag har i många år försökt på henne att överväga fjordhäst istället, men det har blivit nya halvblod. När halblodet blev halt (igen!) fick hon låna grannens fjordhäst, och detta sto lyckades övertyga bättre än jag. Så när halvblodet var utdömt blev jag ombedd att ge tips om en bra fjordhäst. Det slutade med att Sindarve Magi inköptes. Tyvärr blev han valack på kuppen, men kanske hade det ändå gått så, då marknaden för hingtstar inte är lysande. Min vän är mer än nöjd, och sa spontant "Det är så roligt att rida fjordhäst! Han är alltid pigg och glad. Och så är han så söt" (tur att MOrgan Johnsson inte hörde! - eller vad säger ni som gått kurs för honom!).
Vintern kom till slut, och även om det töat till ibland, så har vi haft snö och kallt en hel del på sistone. Tyvärr har det varit en intensiv tid, inte minst vad gäller jobbet, så vi har inte hunnnit utnyttja det fullt ut. Men ett riktigt "julkort" fick vi (tyvärr bara i minnet och ej i någon kamera), då hela familjen gav sig ut med hästarna en gnistrande vinterdag. Först körde jag Desolett med kälkarna. På den främre satt jag, och på den bakre Peppe och Unni. Unni somnade snart i Peppes famn (som hon brukar när vi kör!), trots att Tage satt strax bakom och tjoade vilt på sin pulka, om vi bundit efter kälken. Därefter travade Mia på Ljosefin, med Ella tolkande på skidor efter. En härlig tur i fin gemenskap, och hästarna travade raskt och glatt längs vägen.
Ella har varit iväg med Zison på träningstävling i dressyr, och red LC:1 och LB:1. I lätt C var de inte så koncentrerade, så det gick inte riktigt lika bra som sist, men ca 57% i alla fall. I lätt B skärpte de till sig, och fick drygt 60%, efter framför allt ett bra travprogram. Även hoppträningen går fint, och de trivs bra tillsammans, men eftersom hopptävlingen låg samma helg som dressyren valde vi bort den vid detta tillfälle.
Också unghingstarna har varit i ridhuset några gånger till på löshoppning, och de sköter sig verkligen bra. Det är två go´a grabbar, och de verkade roade av att hoppa. Särskilt Haldol verkade mycket nöjd med sig själv senast, och han får allt mer utstrålning och hingstkaraktär. Hogpax är den större av de två, men ännu inte lika hingstig, utan lite mer valpig ännu så länge. Båda är dock härliga, och låter sig snällt lastas, och sköter sig världsvant. Ponnyvalacken i vår grupp får passera utan minst trams från deras sida. När det däremot kom in ett sto längst bort i ridhuset, var det tvungna att stila lite, och de tycker att det är en riktigt snygg häst borta i spegeln....
Stonas magar växer, och vi ser med spänning fram emot fölningarna. Ännu så länge får de dock jobba lite, och de har fått stå ut med att ha med unghingstarna som handhästar när vi ridit. Det är mycket ungdomarna måste lära sig, och ibland märker man att stona tycker att de är otroligt barnsliga! Men vi tycker att det är bra att passa på med dessa övningar innan stona fölar och unghingstarna förpassas till egen avdelning. Bara detta att de går med "gamla tanter" som inte tolerar vilka dumheter som helst, gör att de är väldigt snälla och lätthanterliga. Desolett har tuffat till sig lite i och med dräktigheten, och fick byta box med Zison, eftersom hon bet honom när han gick förbi. Nu bor alla stona längst in i stallet, och allt är lugnt.
Jag är i helgen på kallblodsdomarutbildning, där jag håller i fjord-delen. Det är alltid roligt och inspirerande med kurser, och man lär sig även som ledare, då man verkligen får skäl att tänka igenom saker ordentligt, så att man förhoppningsvis ska kunna förklara bra. Och så träffar man en massa trevliga människor. Just nu kommer det hela tiden också en massa förfrågningar om domaruppdrag. Tyvärr finns det inte obegränsat med tid, då årets helger ska räcka till lite annat också. Så många gånger måste jag tacka nej, tyvärr, men jag har många spännande utställningar och premieringar att se fram emot.
För att börja där vi slutade sist, så har Ella och jag varit och hälsat på hos Bombay. Ella fick rida honom, och det var roligt att se hur fint hon fick honom att jobba på i rätt form. Men det var också tydligt vad hon har vuxit... Han är definitivt för liten nu, och han verkar ha fått det bra hos sin nya familj. De bjöd oss på fika efter att både Ella och Emma ridit, och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag.
Det har jag inte kunnat berätta om tidigare, för en stor del av den senaste tiden har vi saknat ström, och ibland även telefon. Det började med att strömmen gick vid lunch söndagen den 14 januari, då stormen "Per" drog fram och tog ner en massa träd. Vägen till Äpplaryd blev avstängd av alla träd, men vi hade öppet mot Råssmäte, då träden föll parallellt med vägen där. Vi fick klara oss utan el i drygt tre dygn, och det gick hyggligt, eftersom vi har en rejäl braskamin att elda i, och ett mindre elverk, som vi kan använda där det behövs bäst för stunden. Det fick alternera mellan stallets vattenpump, lyset i stallet samt kyl och frys inomhus. Här klarar vi oss bra med stearinljus och liknande, men när man ska ta in hästarna är det bra med vanligt ljus.
Nytt oväder drog in till den senaste helgen så på natten mellan lördagen och söndagen försvann strömmen igen, men denna gång varade det bara drygt ett halvt dygn. Gasolköket och allt det andra kom dock väl till pass. Framför allt vet man ju sällan hur långt avbrottet ska bli, och med de tre dygnen i färskt minne satte vi full fart. Vi slapp dock flytta ner i vardagsrummet, där vi sov allihop vid första avbrottet, eftersom strömmen nu kom åter på söndagseftermiddagen. Det tyckte nog Vejde var synd, för han tyckte att det var helt perfekt att få sova framför brasan med hela flocken samlad. Urhunden i honom stortrivdes!
Med det senaste ovädret kom snön. Det snöade först på lördagen, då jag var på domarkonferens mellan Gränna och Jönköping. Det var inget vidare väder att ta sig hem i, men jag hade ju förmånen att inte ha så långt. Under natten, då det blåste upp värre, smälte snön, men frös till en hal isskorpa på morgonkvisten, och sedan började det snöa på förmiddagen. Efter en hel dags snöande hade vi ca 15 cm snö igårkväll, och idag ligger den stadigt i kylan. Vi får se hur länge det varar. Kanske är det vintern som verkligen har kommit till slut. Visst är det nackdelar med kylan, men härligt att slippa klafset i hagen, som vi ändå lyckats reducera genom att dela vinterhagen i fyra delar, så att vi kan byta avdelning vid behov. Och det var mysigt att rida ut i den tysta, mörka skogen i eftermiddag!
Vi skulle ha varit på löshoppning med Hogpax och Haldol igår, men det vågade jag mig inte på, då vägen hade en mycket hal isskorpa i botten, och så ett lager lössnö ovanpå. Vi får hoppas att det ska vara bättre väglag nästa gång. Förra träningen var de med på, och det var så tydligt att de precis visste vad det handlade om. De hoppade bra, och tyckte att det var roligt. Hogpax var väldigt lugn, trots att det blåste så att det skakade i ridhuset, och gjorde allt exemplariskt. Ella fick därför ta hand om honom, trots att han är betydligt större än Haldol. Denne var dock på bushumör, och jag tror att hormonerna började märkas. Han ville bara leka och skutta, men hoppa var kul också. Att låta Ella fånga honom var han dock inte så pigg på, men det gick bättre när jag tog över honom. Båda fick mycket beröm vid träningen, och jag var själv också väldigt nöjd med att de bara klev rakt på transporten både dit och hem, och stod snällt och väntade när vi byggde bana.
Efter mycket funderande fram och tillbaka, har vi bestämt oss för att sälja Muska. Det är så roligt att jobba med våra trevliga unghästar, och tiden räcker inte så långt. Nu när Unni är liten är det oftast någon som måste stanna hemma hos henne, vilket betyder att det är ovanligt att vi kan få ihop fler än tre som rider samtidigt. Då räcker det bra med Zison, Desolett och Ljosefin. Muska är en stor personlighet och en rolig häst, men kanske kan hon komma till ännu större glädje hos någon annan. Ett bättre musblackt avelssto lär vara svårt att finna. Den som vill veta mer kan läsa på till salu sidan, och förstås på Muskas sida.
Jag hoppas att alla läsare av hemsidan har fått en bra start på det nya året. Här hos oss har vi hunnit med en hel del hästaktiviteter, under jullovet, även om det har fått varvas med lite arbete för oss vuxna. Jag har arbetat lite åt mig själv också, genom att dräktighetskolla alla tre stona. De var fortfarande dräktiga, och allt verkar bra, men det kändes skönt med en extra koll, eftersom unghingstarna går i samma flock. "Lyxigt" att kunna kolla själv, tyckte Emma, som har Ingvar Halsnaes,och det är ju sant, men det kanske inte är lika lyxigt att jobba nyårshelgen till exempel... Nåja, det var ganska lugnt, och det är ju så med alla jobb att man får ta det onda med det goda. På det hela taget trivs jag bra.
Allt kan man dock inte fixa själv, eller alls... Jag hade inte mycket mer än kommit hem från höstens exteriörkurs, där jag uttalat mig spydigt om att alla påstår att just deras hästars kompensatoriska överben beror på spark, så blev Hogpax sparkad av Zison en av de första dagarna han var här. Nu har såret läkt, och ett präktigt överben utvecklats. Haldol har också ett överben efter ett sår på insidan av ett bakben, så mina fina unghingstar börjar bli ärrade redan! Men annars är det bara bra med dem. Körövningarna fortsätter, och vi har tömkört dem en 20 minuter lång skrittrunda, första gången med Zison som moraliskt stöd, och andra gången med bara unghingstarna. Sedan tog vi dem till ridbanan, och jag konstaterade att Haldol, som Maria hade kört som nummer två i ledet, nog mest hade gått efter, och inte förstod mycket av tömmen. Det fattade han dock snart, och redan andra gången där gick det väldigt bra. Linor tyckte han inte heller var något, och han har nu gått med två linor. Hogpax var lättare att styra, men tycker att det är lite jobbigt när linan verkligen tränger honom, så vi knallar på lite till med en lina, innan vi ökar kraven. Det är viktigt att de hinner med själva, och det går så väldigt fort och lätt framåt med de här båda, att det gäller att se till att bara skynda lagom. De har tiden för sig.
Vi hade turen att få tag i vettig halm, trots den besvärliga hösten, men det blev lite i minsta laget, så vi har kompletterat med torv, som vi har turen att kunna köpa hos fabriken i Aneby. Vid ett tidigare dåligt halm-år hade vi spån, men jag trivs mycket bättre med torven, som är dryg och suger bra. Den ger en mjuk och stadig bädd, och eftersom vi ger halm att äta, förutom höet, blandas det i lite halm i bädden. På det viset blir det inte så mörkt, som torv annars kan bli, så slutresultatet är att jag är nöjd. Dessutom blir det betydligt mindre volym på gödselhögen. Vi tömde gödeselplattan i höstas, efter nästan tre säsonger, och har plöjt upp en åker, som ska sås ut i vår. Med torv fyller det inte på alls i vanlig takt, och det känns som att det kan bli väldigt bra gödsel till nästa gång vi ska tömma.
Nu till jul har vi fått många trevliga julkort och brev från hästar vi har sålt, och det är verkligen roligt att läsa och se bilder på dem. Jag blir lika glad varje gång man får sådana nyheter. Bland annat fick vi ett väldigt gulligt kort på Bombay och hans nya lilla ryttare, och det kändes bra för oss alla - saknaden är ju allra störst efter dem som nyss har lämnat oss. Och sen kom det ugår en nästan ännu gladare och framför allt helt oväntad hälsning. Det var Bombays uppfödare som hade hittat oss efter att vi ställt ut honom. Vi kunde i ett långt, trevligt brev läsa bland annat att båda hans mor och mormor lever - mormor är nästan 37 år!!! Dessa russ är fantastiska!