Mitt jullov är över, och jag har gått på jour nu över nyår, men jag har haft riktigt härliga lediga dagar och verkligen kopplat av. På de åtta dagar jag har haft ledigt har jag ridit Haldol en gång och kört honom sex gånger. I början var det körning med rockard som gällde, men sen visade det sig att den lilla snön (knappt en centimeter) ihop med rimfrost och välfruset underlag gav riktigt bra före på åkrarna, så då har vi övergått till kälken. Till Unnis stora förtjusning! Hon kopplar pulkan efter och har riktigt roligt. Vi har också varit på skogskörningskurs med Haldol för att ta chansen till lite miljöträning. Han stod lugnt bunden i bom bredvid en stor nordsvensk valack, och även vi paus i körningen stod han snällt vid ett träd. Också körningen gick bra. Vi körde domänkälke med stockar och den drog han villigt. I början var han lite undrande över all trafik på vägen intill, för sådant har vi inte hemma hos oss, men han vande sig snart. När vi skulle spänna ifrån för en paus kom Peppe skyndande snett bakifrån medan Haldol stod och tittade på alla människor på andra sidan. När han till slut såg Peppe i ögonvrån blev han överrumplad och sprang iväg, men som tur var höll jag ännu bra i tömmen, och tog upp honom på en volt, och han stannade snart. Det var nog jag som blev räddast... Haldol gick bra även efteråt. Även efter pausen gick han fint och hemma har han varit precis lika stabil som vanligt. De första dagarna tog vi det lite lugnt, för i alla fall jag hade träningsvärk, och tänkte att det kanske gällde hästen också. Fast jag är inte säker, för igår travade vi mycket med Unni efter på fältet, och han var inte ens varm.
Tjejerna har ridit flitigt och fått härliga turer i skogen, och även Peppe och jag har fått sköna ritter i gnistrande vackert landskap. Alla verkar njuta, och både Muska och Desolett är mjuka och härliga att rida. Vi har också passat på att spänna Henja för kälken efter att ha provat linor och svängel med däck efter några gånger. Precis som väntat tog hon även kälken med stort lugn och gick stabilt med den direkt. Detta påminde mig om jullovet för 30 år sedan. Då spände vi den då 1½-åriga Musella för kälken. Jag höll i tömmarna, trots att jag inte kunde köra, för far tyckte att det var bättre att han höll i. Musella var lika lugn och trygg som Henja, så det gick fint trots den ovana kusken. Och så mycket roligt vi hade ihop sen! Vi får hoppas att vi kan få lika mycket kul med Henja. Det känns som att det är goda chanser. Vi önskar er alla ett gott nytt 2009!
Tack för alla trevliga julhälsningar som kommit som kort, e-post, sms och hälsningar i gästboken! Det är roligt att höra av en massa vänner på detta sätt och tänka på alla vid jul. Och det är skönt att få lite julledigt. Jag har varit ledig sedan den 23:e, och tog redan första dagen en paus i julstädningen och körde Haldol en tur med rockarden. Det har varit lite halvdåligt med hans träning i december - det är inte så lätt i mörker, reg och dynga! - men han var lika lugn och snäll som vanligt. Så igår provade vi att ta med Desolett när vi körde. Ella red henne och jag körde Haldol med Mia med på vagnen. Vi både körde om Desolett och lät oss bli omridna, men han höll sig cool och verkar förstå att skilja på arbete och uppvaktning (eller var det så att han kände igen morsan?). Idag ville Unni rida när Ella och Mia skulle rida lektion, och eftersom jag hade sadlat Haldol fick hon sitta en stund på honom medan jag ledde runt innan jag själv red lite på banan också. Igår red Unni helt själv på Ljosefin medan jag red före på Desolett. Vi tog bara en kort tur i skritt, men både Unni och jag var stolta över att vi klarade det hela så bra!
Hästarnas bästa julklapp i år blev att det till slut frös till. Äntligen kunde vi släppa över stona i den andra vinterhagen, så att de slapp den knöliga, upptrampade gamla hagen. De blev glada, och det är så härligt att se dem ströva omkring. Haldol och Zison fick gå kvar i sin gamla hage, för den har hållit sig betydligt bättre. Annars finns en hage till för dem också om det behövs, och det är så skönt att ha dubbla vinterhagar att kunna skifta mellan. Ridbanan har klarat sig riktigt bra, och det var helt ok att ha lektion där idag. Ella och Desolett hittar varandra så smått, och det ser lovande ut, tycker Annika. Tidigare idag passade jag också på att köra Henja med linor och däck efter. Detta tar hon som det mest naturliga i världen, så hon är tacksam att jobba med. Och även om det är rått och grått, så tycker jag att det är helt ok, för det är lugnt och den lilla snön på marken lyser upp, så jag njuter av julledigheten.
Efter en dag av strömavbrott från och till passar jag på att skriva några rader och önska alla våra vänner och läsare av denna sida en riktigt god jul och gott nytt år! Det har varit en intensiv vecka på jobbet, som det oftast är innan helgerna, och jag hade en tuff helgjour med många akut sjuka djur i lördags. Allt gick bra, och det är förstås skönt, men jag var ändå rätt sliten igår, då det som tur var blev en mycket lugnare dag. Då kan det vara svårt att hitta ork och inspiration igen, men Peppe övertygade mig om att jag nog skulle gå ut och göra något kul. Han tyckte jag kunde köra Haldol, men med redan lite dåligt humör orkade jag inte med tanken att kanske tvingas sela av just som man skulle spänna för bara för att det kommit in en ny akutresa. Så jag tog helt enkelt en grimma och gick ut och hämtade Finja i hagen. Mia följde med och ledde Henja, och Ella red barbacka på Desolett, så var vi klara på fem minuter. Vi fick en härlig promenad i klart vinterväder, och allt kändes lättare igen. Finja skrittade på först med gott självförtroende och enorm skritt (och ändå kan jag säga att de båda andra som var med verkligen inte skrittar dåligt - Desolett har en gång fått en tia och får oftast en nia på skritt!). Vad månde bliva?! Och så sur som hon ser ut på julkortet är hon inte. På alla de andra fotona ser hon trevlig ut, men vi valde det kort där alla människor såg glada ut, för Finja bryr sig inte!
Detta är inte årets mest inspirerande tid med mest grått och slask, och ibland har man ingen lust till någonting. I lördags var det bestående intrycket av ridturen att det var kallt. Jag var inte övertygad om att jag skulle ta en ny tur på söndagen, men tjejerna peppade mig och vi red iväg alla tre igen. Och hem kom vi varma, glada och nöjda med ny energi och livslust! Jag red först på Desolett, som var mycket mer nöjd med denna position än att tvingas gå sist som dagen före. Hon var glad, avspänd och härlig. Efter kom Ella på Zison, och sist Julia på Haldol, vilket Zison tyckte var onödigt (ta med snorungar ut i skogen!), men alla skötte sig prima, och Haldol fungerade jättebra både i trav och galopp. Han ser dessutom så härligt glad och härlig ut med glimten i ögat under den allt längre luggen.
Så av bara farten tog jag ut Finja på en promenad, och alldeles ensam knallade hon på bra en rätt lång bit hemifrån - duktig tjej. Väl hemma stod Henja och hoppades att det var hennes tur, men då var det dags för lunch. Sen fick vi åka till stan med alla barn som ville köpa julklappar, så Henja fick vänta till idag, då jag tömkörde henne en runda. En grå häst och en grå hund (för Humle var förstås med!) ute på tur en grå dag låter kanske inte så värst kul, men det var skönt och bra! På tal om grå hundar har jag klistrat in MH-diagrammet för Vejde på hans sida. Kanske inte är så spännande för alla, men jag önskar att vi hade något liknande för hästarna! Och om man nu ändå ska önska (det är snart jul!) skulle jag vilja att SH (eller någon annan) kunde erbjuda den tjänst som SKK har, där man kan skriva in två hundar och direkt få ut inavelsgraden på den tänkta parningen. Smidigt och intressant!
Luciadagen är redan här, och det har blivit en hel del lussande både igår och idag. Julstämningen är här igen med snötäckt landskap, och idag har vi ridit ut en tur på Haldol, Desolett och Zison. Det var mysigt, men kallt, och med förkylning i kroppen var det lagom att stanna inne och skriva julkort sen. Jag vill egentligen vara ute och göra mera, men förhoppningsvis blir man fortare frisk om man tar det lite lugnt. Flera har hört av sig och imponerats av den vackra Humira sedan jag lade ut bilden på henne på framsidan, och nu har jag fått en ny bild av Christina Nord, och där kan ni se att Humira inte bara är vacker - hon är duktig också!
I måndags hade Julia inte tid att träna, så då passade jag på att rida lektionen. Vanligtvis tar jag då Desolett, men denna gång bytte vi häst, och det var kul att se hur Ella under lektionens gång allt mer kom på hur man ska rida Desolett, och det gick riktigt bra. Jag slet på med Zison, som är snäll och bussig, men kräver mycket ridning för att verkligen gå bra, och mot slutet var jag också rätt nöjd. Men jag kan lova att för en otränad känns det när man först hopptävlar, sen rider dressyrlektion och dessutom måste fixa ett livmoderframfall och ett par besvärliga kalvningar med felläge på en veckas tid! Enda fördelen med de sistnämnda är att de har givit extra inspiration att förbereda föreläsningarna på avelskursen, så jag är bra på gång. Det är nu mindre än en vecka kvar innan anmälningstiden går ut till den första, så jag passar på att komma med en liten påminnelse. Det är inte så jättemånga anmälda till den 10 januari, så passa på att anmäl om du vill vara med i en lite mindre grupp. Dessutom kan jag lova att bättre mat än på pensionat Ekliden kan man knappt få!
Det här blev en helg som till stor del ägnades åt Tranås ridklubbs traditionella "luciadressyr" och "julklappshoppning". Först ut var dressyren, och Ella och Julia bestämde sig för att detta var ett lämpligt tillfälle att prova hur det kändes att rida LA:1. Väl godkänd premiär, tycker jag att det blev. Julia tappade för första gången bort programmet och red skänkelvikningarna åt fel håll, men domaren var inte heller helt alert, så detta uppdagades inte förrän efter ryggningen. Vid det laget var Julia helt säker på att det var fel, och hade lite svårt att hitta tillbaka till koncentrationen. Andra försöket att rygga blev tyvärr mycket sämre än det första, men totalt sett var det inte alls så illa. 218 poäng gav dryga 57 %, vilket jag tycker ger mod att jobba vidare med detta.
Ella hade äntligen hittat den riktigt fina formen på Zison och gjorde ett bra trav- och skrittprogram. I galoppen blev han lite öppen, och den ena förvända galoppen blev avbrott och "rätt" galopp, men totalt 209 poäng eller 55% var också bra jobbat. De slutade tvåa och trea (av tre), men JUlia vann ohotad priset för bästa utklädning, där Desolett var helt underbar som julbock och med Julia som jultomte på ryggen (se bild). Alla var imponerade av hur obesvärad hon var av alla band runt kroppen, hornen och skägget, men det är väl inga problem för en fjording! Hornen hade vi byggt upp på ett par öron till påskhare, som Ylva Larsson gjorde åt Alvedon en gång i tiden, och som vi fått ärva. Nu böjdes de bakåt och stödde halmhornen utmärkt. Ella var söt som cirkusprimadonna, med fluffig rosa kjol och mycket glitter överallt.
Idag hade Ella behållit glittret, men klätt om till vitt och med luciakrona på hjälmen. I det kulna vädret lyste det fint i ridhuset. Julia kunde inte vara med idag, och tjejerna hade övertalat mig att jag kunde rida istället. Då tänkte jag inte så mycket på att jag inte hoppat alls på ett och ett halvt år, men detta stod allt mer klart ju närmare starten kom... Jag hade övertagit den fina julbocken och tomtekläder, och det kändes bra, men varför hade jag valt 60 och 70 cm??? Ella hoppade samma klasser. Väl på banan tände Desolett till och passerade startlinjen med ett bocksprång. Sen svepte vi snabbt alla hinderna i grundomgången, och insåg att det var bara att susa vidare i omhoppningen (A:0, två faser). Där glömde jag driva över en oxer på väg bort och fick ett stopp, men var rätt nöjd med detta. Ella red dubbelnolla, och kom precis utanför placering.
I 70 cm landade Desolett i korsgalopp efter första hindret, och dumt nog bröt jag inte av och fattade ny, utan trodde att det skulle gå, och det blev då ett stopp. Sen rev vi nästa av bara farten, men resten av banan gick hur fint som helst, så jag har gott hopp om att Desolett ska kunna hoppa ännu bättre framöver. Framför allt verkade hon tycka att det var kul. Zison och Ella gick nolla igen, och gjorde sen en riktigt fräck sväng i omhoppningen. För fräck visade det sig - det blev ett stopp, men det är väl av misstagen man lär sig. Hon har i alla fall hittat glädjen i hoppningen, och det är roligt.
Jag har fått några svar på uppropet om att skicka bilder på våra sålda uppfödningar, och det tackar jag för. Denna gång presenterar jag två av Muskas avkommor på första sidan. Humira, e. Hauk Thun, diplomstoet som fick 43 poäng och diplom i fjol, och som nu tränar dressyr på ett lovande sätt hos Stuteri Rubin, är Muskas första dotter. Hon är helsyster med Henja, samt det föl som Muska väntar till våren. Isodur är e. Ismo Kry, och därmed helbror med Muskas första föl Inderal Kry. Han har börjat tävla så smått i hoppning tillsammans med Jessica medan Elisabeth tränar mer dressyr med denna bussiga kille. Bilderna på Henja och Haldol flyttar jag hit till dagboken. Om det är någon annan som vill skicka in bild på sin Kry-häst kan det kanske vara er tur nästa gång!
Det kan ju vara bra att få in lite bilder från andra håll nu när det känns som att det är lera till knäna överallt... Denna vecka har det snöat och töat flera gånger, och dessutom regnat rejält, så det är inte mysigt ute. Att jag har haft några gräsligt långa jobbdagar samt är förkyld har inte gjort saken bättre. Sedan sist har jag inte kunnat skriva mycket i hästarnas träningsalmanacka. Vi har en kalender, typ familjekalender, där varje häst har en spalt, och så skriver vi upp vad vi gör dag för dag. T.ex. kan det stå i Desoletts spalt: "Julia dressyr" eller i Zisons: "Ella uteritt". På dessa båda hästars spalter är det ganska välfyllt, men glesare på de andras... Fast en sak har jag gjort som jag är nöjd med; jag har tömkört Henja med linor och svängel. Hon drog däcket som om hon aldrig gjort annat! Och denna kalender är förstås en väldigt enkel form av träningsdagbok, men tack vare att den är så enkel blir den alltid ifylld, och kan vara bra att titta tillbaka i.
Inte vet jag om det var tandraspningen som hjälpte, eller om hon blev bättre ändå, men det viktigaste är att Ljosefin äter bättre igen. Förutom att jag raspade tänderna införde jag också att hon får ett halvt kilo kraftfoder samt att vi bytte ut hennes halm i boxen mot hö. Alla hästarna får halm förutom ensilage i boxen. För Muska är det mest halm och pyttelite ensilage (1 kg våt vikt!, för hon förser sig väl ute), medan Finja och Ljosefin får så mycket ensilage att de egentligen inte ska behöva äta halm. Jag såg dock att Ljosefin ätit upp halmen och lämnat ensilage, och bestämde mig därför för att byta ut hennes halm mot hö. Höet är visserligen gammalt och inte särskilt näringsrikt, men säkert bättre än halmen, och framför allt verkar det ha bidragit till att nu äter hon upp både höet och ensilaget. Eller så var det så att den dåliga tanden som jag inte upptäckte ramlade ut innan jag hann plocka fram stora munstegen och ta tag i problemet?! Jag har i alla fall gott hopp igen om att vi ska kunna behålla vår gamla klippa ett tag till, men har fått en nyttig påminnelse om att det inte är för evigt.
Idag är Ella på Globen och tittar på hästar hela dagen, så då passade jag på att rida ett dressyrpass på Zison medan Julia red Desolett. När vi var klara med det hoppade jag ett par språng på Desolett för att känna efter om jag har lust att hoppa julklappshoppningen, eftersom Julia inte kan och Ella vill åka. Att hoppa ett par språng var helt ok, trots att det var evigheter sedan jag hoppade, men jag undrar hur det ska gå att hålla flyt och allt genom en hel bana... Sen red vi ut på Zison och Haldol, och Julia fick för första gången prova Haldol. Hon blev snabbt lika förtjust som jag i hans mjuka, spänstiga rörelser, och han är verkligen duktig för att vara så lite riden. Idag fick han för första gången galoppera med ryttare, och med Zison före var det inga som helst problem. I god balans och med fin bjudning hängde han på, och jag tror att alla var nöjda och glada med ridturen.
I måndags undrade hur jag kunde ha önskat mera snö dagen innan. Det snöade och blåste iskallt hela dagen. Men igår var det precis som jag hade drömt om: en decimeter snö, lugnt och solsken. På eftermiddagen spände vi Haldol för kälken, kopplade Unnis pulka bakom och hade riktigt roligt när vi körde runt på fältet. Unni välte i svängarna och kom upp som en snögubbe, men en glad sådan. Humle skuttade bredvid, lika glad han, och såg ut som en utter eller delfin där han skuttade fram i snön som var djupare än hans ben är långa.
Idag är det tö igen, och nu är det bara att hoppas att allt smälter bort innan nästa omgång kommer. Jag är lite bekymrad för Ljosefin. Hon är inte mager, men har varit lite tunnare än vanligt i höst. Hon lämnar ofta kvar ensilage i boxen. Visserligen får hon mycket mer än de andra, men hon är både dräktig och ger di, och hon borde lätt kunna äta detta. De senaste dagarna har hon även saliverat lite, så i kväll tog jag en koll på tänderna. Lite vasst var det, så hon fick sitt livs första tandraspning, men det känns inte som att jag fann orsaken. Är rädd att det är en tand som krånglar, så håller det i sig blir det till att ta fram stora munstegen och kolla grundligt. Det är väl bara att inse att hon faktiskt är 22 år, och inte kan tuffa på hur länge som helst. Får vi inte ordning på detta blir det ingen betäckning till våren, trots att vi redan sett ut en bra kavaljer, men vi hoppas att det ska gå bra med det föl hon bär i alla fall. Jag ska börja ge henne kraftfoder också.
En mycket bättre nyhet är att nu finns det inbjudan till avelskurs med inrikting mot stoet (betäckning, dräktighet, fölning, det nyfödda fölet). Läs under kurser så hittar du alla uppgifter. Vi hoppas förstås på lika lyckade kursdagar som det blev på hingsthållarkursen!
Igår satt jag på SHs halvårsmöte och tittade ut på solen och den gnistrande snön. Vi hade en bra dag, och jag var lyckligt lottad som hade kort resväg (det var i Nässjö), men det kändes bra att få vara hemma idag. Nu skulle det köras kälke igen, tänkte jag, som verkligen gillar det. Den gångna veckan har Haldol fått göra lite olika saker, och vi har hunnit köra en sväng med rockarden på vägen, tömköra med nya tömkörningsgjorden (fast det är svårt att tömköra "på riktigt") och rida en stund på ridbanan. En riktigt flitig och varierad vecka, som skulle avslutas med en trevlig tur med kälken. Det visade sig emellertid att snön var så lätt och fluffig på åkern att medarna skar ner genom gräset och ner i jorden, så då provade vi på vägen. Stundtals var snön bra packad där, men ofta kom vi förstås ut i grus, och då är det inte njutbart. Följden blev att vi gav upp och körde hem. Peppe hade rätt i att vi borde tagit rockarden, men inspirationen var borta, så vi bytte inte, utan tar nya tag en annan dag. Och rockard i snö brukar inte heller vara någon höjdare.
Jag hämtade Henja istället, och det suddade snabbt bort besvikelsen över utebliven körtur. Hon gör snabba framsteg och är både samarbetsvillig och cool. Idag hade jag tänkt sätta på henne en draglina, men eftersom det inte bekymrade henne alls, dröjde det inte så länge förrän hon gick med två linor (se bild på första sidan). Hon är lydig och styrbar, och står även stilla bra. Allt går helt enkelt hur lätt som helst, och får vi lämpligt före i vinter kan hon nog vara redo för kälken lite längre fram (hurra!). Till sist gick jag en liten tur med Finja. Hon har hittills haft sällskap på promenaderna, men idag fick hon gå ensam. För att göra det lite trevligare gick vi upp till ridbanan och hälsade på Desolett och Zison som reds där.
När jag skrev om körningen idag kom jag att tänka på en händelse när vi körde Haldol med rockarden tidigare i veckan. Han är inte körd på vägen många gånger, så hur det är med trafiksäkerheten kan man förstås inte riktigt veta, även om han klarat vanliga bilar galant. När jag hörde en traktor närma sig, tyckte jag dock att det var säkrast att snabbt be Peppe stiga av. Det gjorde han, och fångade Humle, som var med på utflykten... Innan traktorn hann fram fick jag dock Peppe att släppa Humle och gå fram till Haldol, och mötet gick lugnt och fint (och det hade det kanske gjort ändå). Och Humle stod bredvid vagnen hos mig.
Idag har jag också hunnit få alla intyg till exteriörkursen steg 1 klara och skickat iväg dem. Skönt att ha kommit så långt. Nu ser vi fram emot tvåan för russ den 24-25 januari på Sindarve. Jag har fått några förfrågningar om en ny tvåa för fjord, och funderar lite på om vi kanske skulle försöka ordna en sådan nästa höst (om ca ett år). Finns det några intresserade får ni gärna höra av er, så vet jag om det är lönt att tänka på. Och sen kanske vi kan ta trean våren 2010? Det här med exteriör verkar vara inne just nu, eller så är det ett uppdämt behov, för i början av mars ska jag hålla en endagskurs för connermarasällskapet. Några har också frågat om det blir en avelskurs för stoägare, som jag talade om vid hingsthållarkurserna i våras, och jag tror att jag ska försöka planera en sådan också till början av 2009. Även på dessa tankar får ni gärna ha synpunkter.
Efter de härliga snöbilderna vi tog i början av månaden har det varit just så geggigt och trist som det kan vara i november. På sätt och vis passade det väldigt bra till kursen förra helgen, för då kan alla komma fram utan bekymmer med hästtransporterna, och man sitter lugnt inomhus utan att längta ut! Igår kväll började det snöa igen, och idag har det varit en vacker solig dag med snötäckt landskap igen. Jag gillar det, och skillnaden var också tydlig vid kvällens hundpromenad. Vi brukar ta en sväng med Humle som spritter av energi, och trots novembermörker går vi oftast utan ficklampa. Ibland måste jag lyssna och känna var jag går för att inte fortsätta ut i diket, men i kväll var det äntligen så ljust att man även såg sin pigga hund! Han var extra yster i snön, och ser ut att njuta lika mycket som barnen av att skutta omkring.
Jag har fått en bild av Jessica Svensson och den ligger nu på Isodurs sida och påminner om deras lyckade tävlingsdag med felfri ritt. Nu finns det mer plats på sidan, så om det är fler som vill ha in färskare bilder på sina hästar som vi sålt, så är det bara att maila över dem. Det är kul att få sådana hälsningar, och jag tror att även andra gillar att se bilderna.
Jag har även gjort en ny sammanställning över Ismos avkommor och deras resultat. Denna sida hittar du om du går in under Till avel-sidan. Det saknas en del uppgifter, och om du vet något om någon av dessa avkommor får du gärna höra av dig så att det kan kompletteras! Både premierings-, utställnings- och tävlingsresultat är av intresse.
Hela helgen har ägnats åt att för tredje gången hålla exteriörkurs steg 1, och än en gång blev det hela väldigt lyckat och trevligt. Det var ett engagerat och mysigt gäng som gick kursen, och vi fick två trevliga dagar. Massor av underbart god mat kom till Tranås ridklubb från Pensionat Ekliden, och det gjorde ju inte saken sämre. Jag vill också tacka alla er som kom och visade häst, för utan er vore det inte mycket till kurs! Många fina hästar fick vi se, men mest oförglömlig är nog Alladin, som i brist på russ fick spela russ tillsammans med tvättäkta russet Moa. Den senare bedömdes med rastypisk, och det var ju tur eftersom Alladin är welsh-dartmoor... Ägaren Lotta och jag lyssnade intresserat på diskussionerna, och även deltagarna tyckte att det var kul när sanningen uppenbarades. Till nästa kurs (steg 2) är det redan 23 anmälda, så det är i det närmaste fullt. Fantastiskt!
Det är inte bara Desolett som har tagit de första sprången mot en prestationsmedalj i hoppning. Även Isodur har varit ute med Jessica och klarat en felfri runda på 80 cm. Härligt! Vi håller tummarna för fortsatt bra flyt nu när tävlandet tagit sin början. Vi vet att de kan och har kapacitet för mycket!
Nu till helgen stundar exteriörkurs 1, för tredje gången! När den är klar har över femtio personer gått ettan, och det hade jag nog aldrig vågat tro när detta drog igång för två år sedan. Det är väldigt kul och inspirerande, och det är ju tur att man hinner glömma hur mycket jobb det är mellan gångerna... När man står och plockar ihop alla kurspärmar rinner mycket tid iväg, eller för att inte tala om bekymret när plötsligt en kurshäst är halt, och man snabbt ska hitta en lämplig ersättare. Det senare hände idag, så jag har i alla fall ett par dagar på mig, om man ska se det från den ljusa sidan.
Fast all entusiasm jag möter räcker långt för att ge kraft att lösa problem på vägen. Jag är helt överväldigad av det mottagande steg 2 kursen har fått. Ett dygn efter att inbjudan var klar hade jag tio anmälda, och efter två är det nu uppe i tretton. Otroligt! Helt klart blir det ett engagerat och bra gäng som reser till Gotland för att fördjupa sin russkunskaper i januari. Det ser lovande ut för en steg 3 kurs så småningom. Det ska bli kul att kunna genomföra hela serien.
En intensiv jourhelg har jag haft med mycket jobb, så jag kunde tyvärr inte se när Ella och Julia var med på klubbtävling i hoppning på Tranås ridklubb idag. Peppe skjutsade dit dem, och när jag kom susande för att få se ritterna, ringde det in nya akutfall, så jag kom tillbaka lagom för att hjälpa till att bära undan hinder... Men det gick bra ändå (såklart!). Ella har inte velat tävla hoppning på två år, trots att hon på denna enda tävling kom hem med en fjärdeplacering, och Julia och Desolett har bara hoppat på träning. Så vi valde att gå ut försiktigt. Ella startade 50 cm och 60 cm, och Julia 60 cm och 70 cm.
I 50 cm red Ella nolla i både grund och omhoppning (A:0, två faser), och tiden visade sig räcka till en andraplacering ("Va, ska jag ha pris?!"). I 60 cm var Ella ännu mer laddad, och på samma bana gick det nu 3 sekunder snabbare i omhoppningen. Denna gång pryddes Zison med en gul tredjepris-rosett, och en strålande nöjd ryttare. Julia, som hade två rosetter med hem från den senaste tävlingen i dressyr, fick sämre utdelning denna gång. I 60 cm var Desolett okoncentrerad och tyckte inte att det var kul att lämna Zison på framhoppningen. Det blev två vägringar på hinder som stod på väg bort från framridningen. I 70 cm klassen var Zison inte kvar på framridningen, och nu fick de till en felfri runda. Klokt nog valde då Julia att inte satsa på snabba svängar i omhoppningen utan red en lugn runda utan fel. Det räckte inte till placering, men är en bra grund inför kommande hoppning. Och Desolett har fått ihop en första ritt till en prestationsmedlaj i brons!
Vintern hänger i, så det blev teoridag på Unnis ridskola där de inte har ridhus, och ännu inga snösulor på hästarna. Det tyckte hon var lika kul, så det gjorde inget. Banan här hemma funkar faktiskt hyggligt trots snön, och Julia har varit hur flitig som helst. Idag kämpade både Ella och Julia på med ett dressyrpass i dimma och mörker. Det här gråkalla är jag inte så förtjust i, men igår var det som en riktigt vårvinterdag med snö, sol och takdropp, och då är inte ens november så illa! Annars kan det nog ligga något i dikten som säger att året har sexton månader: november, december, januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, november, november, november... Det läste jag i den danska fjordhästtidningen. Denna är läsvärd, kan jag berätta för er som inte provat! Denna gång stod det en hel del om den svenska premieringen, och det är alltid intressant att få perspektiv på saker.
Men om november vore fler dagar som igår - då vore det inte tungt! Trots lite ont om tid, kunde jag bara inte passa på att köra Haldol ännu en sväng med kälken medan föret fanns kvar - man vet ju aldrig hurdan vinter vi får! Peppe åkte med, och det är så härligt att äntligen kunna göra sådana här saker tillsammans och inte bara turas om att vakta barnen. Vi kände oss så nöjda på hemvägen, och Haldol såg ut att vara på lika gott humör där han gick lite varm, avspänd men energisk före kälken.
Som ni kan se på bilderna har vi haft en helg med härligt vinterväder. Igår var det lite grått ibland, men idag har solen strålat från en blå himmel och snön har gnistrat hela dagen! Det var meningen att tjejerna skulle ha varit med på en liten träningstävling i hoppning igår, men då det skulle vara ute och banan var täckt av is och snö, blev det hela inställt. Istället fick vi en riktig utedag, då vi gjorde något med alla hästarna. Tjejerna red en lugn tur på Zison, Muska och Desolett, som alla har blivit flitigt motionerade på lovet. Peppe och jag plockade fram kälken och fick leta fram nya skaklar, då de gamla inte var bra, och sen spände vi för Haldol. Det visade sig vara tyngre än vi tänkt, då medarna var rostiga och snön tung, då det var kompakt snö med ett lager skare överst. Haldol fick kämpa bra, för att dra kälken genom detta, så vi nöjde oss med en kortare tur.
Sen tömkörde vi Henja, och tog en promenad längs vägen. Hon är både lugn och lättlärd, så det gick riktigt bra fast det bara var andra gången hon tömkördes. Till sist gick vi en sväng med Finja medan Unni red barbacka på Ljosefin, så Finja fick sällskap på vägen. Då var hon hur snäll som helst, men på morgonen när vi tog ut hela familjen samt Ljosefin, Finja och Desolett samt Humle, för att fixa årets julkort, så var Finja ganska sprallig och busig! Till sist hade vi dock samlat ihop hela gänget och fått en härligt vintrig bild, som ni ska få ta del av så småningom.
Redan nu ska ni få se en del av de kort vi tog idag. Överst ses ett foto från dagens tömkörning av Henja. Då gick hon och jag själva upp på ridbanan, och jag kunde konstatera att hon redan bra har förstått hur hon ska svänga. Dessutom står hon bra stilla, så med kameran, som jag hade med i fickan, kunde jag ta denna bild med ena handen medan jag höll tömmarna i andra. Såsom hon artar sig har jag gott hopp om hennes inkörning. Även för Haldol flyter inkörningen på strålande. Idag tog vi en ny tur med kälken och föret var lite bättre, så Peppe och jag for över berget och körde lite på andra sidan innan vi for hem igen. Jag är nog lite för försiktig oftast, men idag tyckte även jag att det kunde vara dags att ta av "säkerhetslinan", och det var ju inga problem. Hur det såg ut kan ni se på första sidan. Där ser ni även hur tjusig han var i hagen en stund senare.
På det andra kortet på denna sida ses tre glada tjejer på väg ut på tolknings- och ridtur med Muska och Desolett. När det är soligt och vindstilla är vinterväder underbart! Om ni vill se fler bilder finns det nya bilder på Humles sida, Haldols sida, Finjas sida samt Till Avel-sidan. Jag fick även mms med fin bild på Djusa idag, men då jag har ny telefon har jag inte lyckats få över denna bild till datorn än, men den ska nog komma med tiden! Till dess får ni hålla till godo med detta, och vi glädjer oss åt att vi hade över 1200 besök den första månaden med nya adressen.
Idag kom vintern på första besök för denna säsong. I kväll har vi nu en halv decimeter snö, och det har börjat blåsa rejält. Det är svårt att tro att det i morse var lugnt, frostigt och klart väder. Då var vi ute och körde en runda i skogen med Haldol. Mia och jag satt på rockarden, och Ella red efter med Zison. Haldol knallade lugnt och villigt iväg, men blev lite seg när vi vände hemåt - han ville gärna gå lite till och spana in omgivningarna! På alla vattenpölar fanns ett tunt lager kras-is, som kraschade ljudligt när hjulen gick igenom. Vid första kraset undrade Haldol vad det var frågan om, men redan vid tredje (jag såg till att försöka köra i alla!) hade han helt vant sig, och efter en stund travade vi även igenom pölarna utan minsta tempoändring.
På eftermiddagen for vi till ridhuset i Björnklo, då Ella och Julia skulle rida lektion för Sissi Lilja. Det var länge sedan sist för Sissi, och tjejerna fick sig en nyttig genomkörare. Zison var seg i början, men kom sig bra på slutet, och Desolett gör stadigt framsteg, och är nu stadig och fin i formen, och nu börjar både skänkelvikningar och galoppfattningar från skritt att funka bra. Deras ordinarie tränare Annika Wikner kom och spanade en stund, och vi kunde konstatera att vi kan fortsätta på den inslagna vägen. Den senaste hemma träningen var det hoppning, och det missade jag tyvärr på grund av lång jobb-dag, men båda tjejerna var så nöjda, då de hade tränat kombinationer, och båda hade hoppat 110 cm, och det hade förstås känts bra. När vi sadlade i Björnklo kom de första snöflingorna, och marken var vit när vi åkte hem.
Vi tog in alla hästarna lite före vanlig tid, eftersom det var sådan snöyra. På det viset kunde vi ge Henja och Finja lite extra träningstid. Hittills har Henja fått stå i spilta och Finja i egen box medan vi fodrar för morgonen och gör klart, och sedan har Henja fått gå till box och Finja in till Ljosefin. Nu fick de stå på sina nya platser medan vi åt kvällsmat, och de tog de med ro. Ganska snart kommer de att få stå kvar hela natten. Det blir bra för Henja att lära sig stå i spilta, och Finja får vara ifrån mamma nattetid. Jag tycker att det är en fördel om alla hästar får lära sig att stå i spilta, och om de är så mycket ute som våra, så tror jag inte att det är dåligt för dem. Det är en annan sak om de står inne den största delen av dygnet. De flesta av våra hästar står dock i box, men vi försöker lära unghästarna att vara uppbundna, för det underlättar längre fram.
Humle och Ella klarade sig bra på valpkursen. De fick 267 poäng av 300 på slutprovet, och gränsen för godkänt var 150, så de klarade sitt förarbevis galant. Syster Helvi skärpte till sig ännu mer och slog till med 288, vilket jag tror var bäst av alla på denna kurs. Kul att de båda var så duktiga! Hela avslutningsdagen spöregnade det, men det gick bra ändå. Eller rättare sagt; inte hela dagen, men hela tiden de var där. På förmiddagen var det hyfsat väder, och då passade vi på att tömköra Henja. Lokselen hade hon inte provat förr, men precis som det mesta bekymrade det inte denna häst. Hon tar livet med ro, men är nyfiken och pigg på att vara med - mycket trevlig att syssla med! Även tömkörningen gick riktigt bra för att vara premiär, och med Peppe vid sidan knallade hon glatt iväg utan att tveka. Hon lät sig inte nämnvärt oroas av postlådor, soptunnor och annat som kan få andra att tveka. Jag tror att hon kommer att bli en riktigt trevlig häst.
I natt har hästarna varit inne för första gången i höst. För en vecka sedan strödde Tage tillsammans med en kompis upp med ett tjockt lager torv på alla platser, så att det skulle vara klart när vi ville ta in. I veckan har det varit varmt väder, men nu verkar det vända och med regn och blåst i natt kändes det skönt att låta dem komma in. Annars har Henja och Finja vilat skönt i utlagd halm, och alla har sett välmående ut. Jag har nu räknat ut foderstater till alla, och med ett bra ensilage var det ganska lätt att få ihop det. Vi börjar med andraskörden och sparar den ännu finare förstaskörden till lite längre fram när de dräktiga stona har högre proteinbehov. Även andraskörden är bra och räcker mer än väl till de flesta, men Finja ska få lite kraftfoder, för fölen brukar ha svårt att få i sig tillräckligt. Hittills bor hon i Ljosefins stora box, men ska snart få flytta till egen box precis bredvid.
Vi har en almanacka i sadelkammaren där vi skriver i vad vi gör med alla hästar. Där kan man se att Ella och Julia är flitiga och rider 5-6 gånger i veckan på Zison och Desolett. Vi andra är inte i samma klass, men jag har börjat ge Peppe ridlektioner på Desolett för att han ska komma igång, och det går framåt. Själv försöker jag hinna med ett omväxlande arbete med Haldol, och även om det inte blir så ofta är han lika trevlig varje gång. Igår red jag en stund på ridbanan, och han rör sig väldigt mjukt och fint i trav. I början av veckan harvade vi ridbanan, vilket han inte gjort förut. Det var nyttigt att få knega på med harven, och han tog detta med sitt vanliga lugn. Även snäva svängar där linorna kärvar en del över hasen bekymrar inte denna kille.
Humle avslutar idag valpkursen. Han har varit duktig och fungerar bra. Både Ella och Humle får beröm av ledarna, för de samarbetar bra. Jag har mailat ut brev om exteriörkursen i november till alla som har anmält sig, utom dem som jag saknade e-postadress till - de får vänta på snigelposten till tisdag! Då ska alla ha fått information om kursen; annars får ni höra av er. Det ser ut att vara ett trevligt gäng på 18 personer,och jag har gott hopp om en lika trevlig kurs som de tidigare. Just nu planerar jag kurshästar för fullt för att få en lämplig blandning där också.
Den här helgen hade vi först tänkt vara med på Tranås ridklubbs hopptävling imorgon, men bytte till dagens dressyr, då det är valpkurs imorgon. Hoppa får tjejerna göra nästa gång i stället. Jag går jour hela helgen, men hade turen att morgonens fall var klara före lunch, så jag hann skjutsa till TRK i god tid innan tävlingsstart klockan två. Telefonen höll sig lugn även under eftermiddagen, så jag hann se alla ritterna. Zison var seg i lätt C:1, men han och Ella kom i alla fall fyra av tolv, vilket var första plats utanför placering. Julia och Desolett följde sin trend och tog tredje raka första platsen i Lätt C! 67,77 % hade Julia och Ella fick 65,55%.
Lätt B lockade bara fem startande. Ella var nu betydligt mer nöjd med sin insats, och började med en åtta för en snygg inridning och halt. 61,37% blev det och igen en fjärde plats, i betydligt hårdare konkurrens. Julia och Desolett red ihop 63,10% och fick en blå rosett denna gång, knappt slagna av ponnyn som de precis slagit i klassen före (de hade där samma summa, men Julia hade högre poäng på allmänt intryck). Sammantaget bra jobbat av båda tjejerna och båda hästarna. Tröttast är Humle, som var med mig som åskådare hela e eftermiddagen och nu har slocknat under bordet. Han har skött sig bra och charmat många.
Idag har vi flyttat över hästarna till vinterhagarna, då det började finnas risk att de skulle trampa upp vallen. Särskilt mycket mat fanns inte heller, utan de senaste dagarna har de fått lite hö på kvällen. Zison blir då direkt lite hostig. Han hostar bara någon gång per dag, men det är i alla fall stor skillnad mot annars, då han är helt fräsch, så idag öppnades första ensilagebalen också. Inte bara analysen visar att det är bra foder - det såg också fint och bra ut, och luktade gott. Tyckte hästarna också, och lät sig väl smaka.
Anmälningstiden till exteriörkursen steg 1 har nu gått ut, och det kommer ett gäng från många olika håll, till och med Finland. Det ska bli spännande att möta dem alla. Det är mycket jobb och förberedelser med en sådan kurs, så timlönen bli inte lysande, men det brukar vara väldigt roligt och trevligt, och när jag skriver ihop deltagarlistan känns det nu jätteinspirerande. Det har dragit ut lite med att få allt klart så att inbjudan till steg 2 kan läggas ut, men jag hoppas att vi snart är klara. Troligtvis kommer den att bli den 24-25 januari 2009 på Gotland, och den kommer att inkludera studiebesök på Lojsta hed. Många har redan anmält intresse, och jag hoppas som sagt att det snart ska gå att anmäla sig definitivt.
I kväll tränade Ella och Julia när jag kom hem. Unni och Elin ville också rida, och fick några varv var på ridbanan med Ljosefin, allt medan Finja visade upp sin fina galopp i hagen utanför. Sen gick tjejerna in och jag gick och fyllde på vatten. Finja följde med mig, och jag passade på att lyfta alla fötter samt vänja henne vid att ha grimskaftet varsom helst på kroppen. Detta tyckte hon var något helt naturligt och stod bara och njöt av all uppmärksamhet (och mitt kliande i den täta pälsen!). Medan vi stod där var fullmånen på väg upp, och plötsligt får jag syn på en räv cirka 25 meter bort. Den gick bara två meter framför Desolett och var helt omedveten om att jag spanade på den. Desolett brydde den sig inte alls om. När jag sen gick hem tänkte jag att det kan vara små saker som gör en mysig kväll. Hästägandet medför många små fina stunder, även när man inte alls anar det, utan bara ska gå och vattna.
Jag har haft en riktig hästhelg, och dessutom turen att de olika aktiviteterna passade väl in med vädret. Hela lördagen regnade det, och då satt jag på shetlandsdomarkonferens i Vrigstad. Det var intressant och med ett väl genomtänkt program. Att det avslutades med en god middag gjorde förstås inte saken sämre, och det är inte heller så dumt att ha turen att få ett sådant riksevenemang på bekvämt resavstånd!
På söndagen var det skönt höstväder, och jag hade en bra dag med hästarna hemma. Flera har vittnat om att mina små rapporter här inspirerar andra att gå ut och göra något med sina hästar, och det känns förstås kul. Ibland tycker jag dock att jag själv hinner göra något alltför sällan. Men med bussiga fjordhästar går det ju bra ändå, och kanske är det också så att unghästarna bara mår bra av att "tänka över" saken (eller vad de nu gör...). Zison och Desolett hålls ju bra igång av Ella och Julia, och de behöver det för att utvecklas och förhoppningsvis bli bättre och bättre. Igår red de ut en sväng - bäst att passa på innan skogen intas av jägarna - och när det var klart hjälpte Ella mig med Henja. Vi tog på henne både träns och sele, och trots att vi knölade en hel del innan vi hade den lilla bröstselen (som visade sig vara i minsta laget) på plats, så stod hon bara lugnt och lät oss hållas. Sen gick vi en liten sväng, och Henja var som vanligt lugn och avspänd. Det är nog dags att övergå till tömkörning där. Henja ser verkligen ut att få ett supertemperament. Hon bara älskar att få vara med och göra något, hon är lugn och orädd men också pigg och glad. Hoppas att Muskas kommande föl blir lika bra. Vi får rapporter med jämna mellanrum om att helsystern Humira också är toppentrevlig, och nu ser det ut som att Muskas kommande föl är sista chansen att få ett helsyskon, så jag är glad att jag valde att ta Hauk Thun i år.
Efter lunch fick Haldol prova sin nyss färdigställda allmogesadel, som Peppe gjort åt honom. Ella var pigg på att rida igen, så hon och Zison följde med oss ut på en skön tur i skogen. Sadeln låg mycket bra och stilla på ryggen, och Haldol var lika behaglig som vanligt att hålla på med. Inspirerade av all denna ridning hakade både Unni och Tage på. De ville också rida, och då fick de sitta upp barbacka på Ljosefin. Peppe ledde henne, och jag gick med och ledde Finja, som på så sätt också fick lite träning. Ella ville rida igen och red barbacka på Desolett med Unnis kompis Elin bakom sig. Det blev en mysig kvällspromenad. Sen kom vår halm, så nu har vi vinterförråden välfyllda med halm, torv och ensilage. Vi ska se om vi kan sälja ca tio balar ensilage, för vi har mer än vad som bör gå åt. Känns skönt att ha detta klart nu när höststormarna närmar sig. Och torvbalarna visade sig bli till ett roligt lek-fort efter lite ombyggnad, så ibland blir det till dubbel nytta!
Julia på Zison.
Idag var Unni på ridskolan, och jag måste säga att jag är imponerad av hur bra det går. På lilla shetlandsponnyn Sally rider hon runt alldeles själv på ridbanan tillsammans med de andra barnen. Hon klarar både att skritta och trava, och lättridningen kommer mer och mer. Ibland går det till och med i takt! Inte det lättaste på liten, pigg shetlandsponny! Men Sally är snäll och lyhörd, och det går fint att både styra och reglera tempot. Roligt att få rida en sådan liten häst. Tyvärr var kameran hemma, så det blev inga bilder på detta. Inte heller fotade vi då hon nöjd och glad red Haldol idag, efter att jag kört honom. Däckelbågen var perfekt handtag, och Haldol som alltid lika bussig och snäll. Några nya bilder ska ni få i alla fall, för jag kom ut med kameran igår, då Ella och Julia red. De hade för dagen bytt hästar, och Ella vågade sig på att hoppa några små hinder med Desolett.
Ella hoppar Desolett för första gången.
Haldol och jag körde en stund idag.
Idag var det riktigt härligt höstväder och jag hade turen att vara ledig, så det fick bli en liten träningsstund med Haldol framför rockarden. Jag tror vi gillade det lika mycket båda två. Unni åkte med, men fick order om att kliva av inför fotograferingen, då Peppe som hållit i linan gick in efter kameran. Antagligen onödigt försiktigt, för Haldol går hur bra och lugnt som helst, men om något skulle trassla är jag hellre ensam på vagnen än tillsammans med fyraårig dotter. Stona stod vid staketet och tittade på våra övningar, och jag ska inte påstå att Haldol inte gav dem en blick - för det är klart att han gärna gått dit, men han var tyst och gjorde vad han skulle.
Dagen har annars till en stor del ägnats åt att bära in vinterns behov av torvströ, som kom i förra veckan. Skönt att ha det på plats, instaplat och klart. Ännu går hästarna ute dygnet runt, men det närmar sig bistrare tider, och inte alla dagar är så härliga som denna. Betet börjar tryta, men hästarna är ännu runda och go´a. Henja befanns dock plötsligt utanför staketet igår kväll, och det visade sig att det inte fanns ström i stonas staket. Idag gick jag ut och lagade där den undre tråden gått av, och hoppades sen att allt skulle vara ok. Speciellt som jag upptäckte att någon råkat sätta elaggregatet i timern för motorvärmaren, så att det bara fanns ström vissa tider... Med kontakten i rätt uttag visade dock fortfarande mätaren på 0. Hmm. Henja sågs beta med pannan mot den undre tråden, och jag insåg att den unga damen nog snart skulle vara ute igen om jag inte fixade detta. Jag bestämde mig att börja från källan, eftersom ström inte verkade finnas alls i staketet. Och då ser jag att tråden som ansluter aggregatet till staketet har lossat. Inte konstigt att det inte fungerade! När jag skruvat ihop det hela och sätter igång det, får jag direkt kvitto på önskad effekt. Jag ser hur Henja hoppar iväg bakåt - mycket förvånad och jag har hopp om att hon ska hålla sig inne igen.
I lördags var det fölutställning med Jönköpings läns Fjordhästförening, och det kom 13 föl till bedömning. Vi fick en trevlig dag, och allt gick bra till slut, men det började mer tveksamt. På väg till Fridhem blev jag uppringd av damen som lovat komma med avgränsningsband, så att vi skulle ha två varv (för att fölen inte skulle dyka under så lätt). Vi hade pratat om detta i Vetlanda, och sen hade jag försökt nå henne, men först på fredags kvällen lyckats hitta telefonnumret och lämnat ett meddelande. Detta hade avlyssnats på lördagsmorgonen, och då ringde hon och berättade att hon trodde att hon ringt mig på onsdagen och hamnat i en standardtelefonsvarare, som inte kan ha varit min, och då bara ville kolla att det verkligen inte skulle bli någon fölutställning, för det hade Lennart Wiklund sagt i Vetlanda?!! Hur han kunde veta det redan innan anmälningstiden var ute?? Inte konstigt att utställningar ställs in om ansvariga säger att det inget blir... Nu blev ju detta i alla fall av, och det ordnade sig med banden. Det fanns ett varv i Fridhem, och mina tunna röda band dög gott som extra avspärrning (jag tog med dem för säkerhets skull, och det var ju bra). Jenny Holmqvists hingstföl Calvados vann totalt med new forest-fölet Champis Peeron S som reserv.
Dagen efter var det russhingstpremiering, och det visades många riktigt bra hingstar. Kul! Roligt är det också att det är bra intresse för exteriörkursen. Steg 1 har ännu några platser kvar, men det börjar fylla på, och jag tror nästan att den blir full, så skicka gärna ett mail eller ring och kolla om du vill gå och inte har anmält dig. Vi jobbar med planeringen av tvåan och har redan ett helt gäng på intresselista för att hänga med till Gotland, trots att denna kurs inte annonserats ännu. Men det kommer förhoppningsvis snart.
Henja och Finja kliar varandra.
På lördag är det dags för fölutställning i Fridhem, Tranås. Vi drog igång detta projekt lite sent, men kände att det kunde vara kul att ge vår idé om att folk nog vill visa sina föl en chans. Så vi är mer än nöjda med att det har blivit 13 anmälda föl, varav åtta fjordhästar och fem ponnyer av olika raser (ridponny, new forest och welsh). Det ska bli spännande att få se dem. Alla andra som är nyfikna är välkomna till Fridhem klockan 10.00 på lördag. Föräldraföreningen fixar fika, och fölen lär stå för showen! Det är lite synd att inte Finja kan följa med, för hon har utvecklats fint och är nu både snygg och riktigt rörlig. Men förhoppningsvis fortsätter hon så, och då kommer ju andra chanser. Hon har fått sin första vaccination mot botulism, och hon tog det verkligen med ro - hon brydde sig inte ens om att resa sig där hon låg i hagen!
Humle har börjat på valpkurs, och det fungerar bra. Han är lyhörd och duktig även i denna nya miljö, och nu börjar det gå riktigt bra även med koppel! Han älskar att följa med runt i hagarna och titta till alla hästar, och det är en fröjd att se honom rusa runt pigg och lycklig. Han följer fint och är smidig att ha med sig.
Flickorna rider lika flitigt som alltid, och Maria har också varit här och tagit en del turer med Muska. Jag blev inspirerad efter Vetlanda och har både ridit och kört Haldol. Han har vuxit ut och blivit bred över manken, så Ljosefins sadel passar inte längre så bra. Han får tills vidare låna Desoletts dressyrsadel, för det känns lite tidigt att satsa på en egen ny sadel. Vi kör med rockarden och det går jättebra. Vi provar halter i uppförs- och nedförslut samt ryggning (på plant underlag), och han ställer upp på alltihop. Nu är ju en rockard med två vuxna personer inte så tung, och jag skulle väl behöva en rejäl flakvagn att träna med som nästa steg. Tyvärr har vi ingen sådan, men jag kanske borde försöka komma över det. Annars får vi ta maratonvagnen så länge. Även den är rätt tung, för det är mer en träningsvagn än en tävlingsvagn, och jag tror att den från början användes till fyrspann.
Hela helgen har tillbringats på fjordhästarnas hingstpremiering och riksutställning, och det är väl mer eller mindre en tradition. Jag har varit på alla hingstpremieringarna sedan det blev ett eget fjordhästarrangemang, först på Grevagården och sedan i Vetlanda, och jag har sett alla ringar med treårston sedan Fanny vann i Oskarshamn, och jag tror att det var 1985. Den här gången var vi där utan häst, men i gengäld var hela familjen med. På lördagen hade vi till och med oss Helvi och Humle, som skötte sig perfekt och sov lugnt på läktaren när vi ville titta på visningen. På söndagen åkte Helvi hem, och det har varit kul att ha henne här, men rätt lugnt och skönt med bara en valp! På söndagen åkte Humle och Ella tillsammans med Helvi och Bitte på valpkurs, och det var trevligt.
Peppe hade med sina järnålderssadlar för visning, och det finns mer information här på hemsidan för den som är nyfiken. Vi gladde oss åt att Humulin Kry gick sjua av 21 fina treårsston. Domarna var ganska tuffa med poängen, och det var "bara" elva som kom upp i minst 40. Humulin visades bra av Cim och fick 98887=40, och det var ett bra resultat. Allra roligast är att de båda ser ut att trivas så bra ihop. Förra ägaren Petra var också på plats och hejade. Ismo hade med fyra döttrar i treårsringen, och alla kom upp i minst 40 poäng. Bäst gick det för Sindarve Karamell, som blev trea med 41. Sindarve Lilja blev fyra, också med 41. Lindmarkens Bizkaia blev sexa och Sindarve Hedda blev nia. Ett bra resultat för en årgång som gav sex döttrar (de båda som inte var där fick 39 på premieringen) och ett par hingstföl, som jag tror inte har visats.
På hingstpremieringen kunde vi glädja oss åt att Chalander, som Ljosefin är dräktig med, blev bästa hingst och senare också Best in show med fina 44 poäng. Ismos son Anar Frö gick trea med 41 i samma klass, och tvåa var Alvedons son Stenrike Spritz också på 41! Så Ljosefin var insyltad på olika sätt med de tre första, om än inte i stamtavlan för ettan... Flera andra fina hingstar såg vi också, och en riktigt härlig hingst var ettan av tvåårshingstarna Kidde. Kanske var han den snyggast av allihop enligt min smak, men tyvärr är han ju också en Matilda-ättling, så han kanske inte står överst på listan över tänkbara hingstar ändå. Även tvåan Curry var mycket tilltalande, tycker jag - det var de två man såg i denna annars väldigt jämna ring. Och så såg man hur mycket trevligare det blir med lite dekorationer i ridhuset - en eloge till NSFF för detta! Jag blir stolt över min gamla förening.
Vi är hundvakt åt Humles kullsyster Helvi den här veckan. Hon ägs av deras uppfödare, som är på semester, och jag kan lova att Humle tycker att det är kul att ha en lekkompis. Helvi är en framåt och glad valp, som ser hela livet som ett äventyr, och glatt ger sig iväg för att utforska detsamma! Så vi har henne mestadels kopplad, för att känna oss säkra på att ha en valp att lämna tillbaka när de kommer hem. Och i koppel går hon så glatt och frimodigt. Med Humle jobbar vi på denna sak, och han ser fortfarande lika ledsen ut när sådana saker kommer fram. Men i systers sällskap måste man ju hänga med, så det är ett bra övningstillfälle. Å andra sidan är han väldigt snäll och följsam utan koppel, vilket inte hon är. När jag tränade Henja, så följde Humle snällt med efter oss hela promenaden.
Igår firade Unnis dagis 20-årsjubiléum, och vi var ombedda att ordna lite barnridning. Vi tog med oss Zison och Desolett, som båda skötte sig utmärkt, och tålmodigt och lugnt knallade runt med många små glada barn. Några red många turer, medan andra föredrog att klappa valparna, som också var med och fick bra miljöträning. Till sist somnade de i en grästuva. Vi har fått nya rapporter från Danmark, där Ismo varit med i danska fjordmästerskapen i hoppning. Hans juniorryttare Kamilla var snubblande nära en andraplacering, men just en förarglig snubbling ledde till rivning av sista hindret och det blev sjätte plats i stället. Det kompenserade han med att vinna en lokal dressyrtävling med matte Pia veckan efter.
Som ni förstår av allt annat som vi har på gång, är det ibland svårt att få tid för egen ridning och körning. Jag är glad att jag lade ner planerna på att göra Haldols bruksprov i år - inte för att det är några som helst problem med honom - utan för att jag inte hade känt mig väl förberedd. På det här viset kan vi också unna oss att varva körningen med en del ridning, och han har snabbt utvecklats till att vara riktigt härlig att rida. Jag räknade samman hans ridturer i vår almanacka där vi noterar allt vi gör med hästarna, och om jag tog med de tidiga övningarna då vi bara ledde honom med någon på ryggen, så hade han ändå inte kommit upp i tio ridtillfällen. De senaste gångerna har jag ridit ut tillsammans med Zison, och igår red jag ut helt ensam. Vägen till ridbanan är blockerad av att stona går på fältet utanför, och ge mig in där mitt bland alla nyfikna ston, kände jag inte för. Uteritt kändes som ett bättre alternativ.
Jag kom tillbaka mer än nöjd. Vi hade mött flera bilar, ridit förbi kvigor som kom springande mot oss, ridit genom vatten, och jag hade två gånger suttit av för att öppna och stänga staket. Inget orsakade några som helst problem, och nu vågar vi trava på i frisk takt. Han är förvånansvärt välbalanserad och rak, så det är njutbart på alla sätt att rida honom. Han har också vuxit en bit och längt på halsen samtidigt, så nu är det rätt mycket mer häst än i våras. Han mäter nu ca 138-139 cm hemma i lugn och ro.
Humle är också en kille som är trevlig att ha med sig. Han följer så fint när vi är ute, och han har fått följa med när Unni har varit på ridskolan, vilket fungerar jättebra. Han är lyhörd, snäll och sansad.Igår somnade han under bordet när de hade lite teori på slutet. Förra gången följde han troget med när vi traskade med då de red ut en liten sväng. Och Unni rider stolt och glad. Igår kunde hon både styra och stanna den snälla lilla Sally alldeles själv, och red så glad omkring.
Idag har vi haft besök av Humles kullsyster Helvi tillsammans med deras uppfödare Bitte. Det tyckte vi alla var trevligt, och Humle tyckte att det var toppen! Vi har varit dåliga på att fotografera på sistone, men den som vill se dessa härliag tremånaders valpar kan ta en titt på Sänningegårdens hemsida, där det redan finns bilder från idag.
Helgen bjöd på ett mer än fullspäckat program, då jag dömde både på lördagen och söndagen. Båda dagarna var det dessutom mer än fulltecknade deltagarlistor. På lördagen var det treårstest i Örebro med 41 ponnyer på startlistan, så det blev en lång dag, men det flöt fint i gott samarbete med hoppdomaren. Igår var det dags för Östergötlands ponnysällskaps utställning, och katalogen rymde hela 80 ponnyer, varav 72 kom fram för bedömning. I sista stund tog jag in i mitt huvud att detta evenemang sammanföll med Östrergötlands fjordhästförenings KM, både vad gällde tid och plats. Jag hade annars tänkt att det hinner vi tyvärr inte åka på, men plötsligt fattade jag att det ju var möjligt. Tyvärr kunde inte Julia denna dag, men Ella tog chansen att skaffa sig lite mer rutin. Hon har inte ridit Desolett många gånger (kanske tio allt som allt), men tränade på fredagen och lördagen. På söndagsmorgonen bankade jag på en tappad baksko (denna återfanns ej, men vi hade en sparad sedan förra skoperioden), och sen for vi till Brunnstorp.
Bussiga människor hjälpte Ella att lasta ur, när det så småningom blev dags för framridning, och sedan klarade hon och Desolett sig bra. Jag kunde kika på deras ritter från min plats vid exteriörbedömningen, och den andra starten var precis lagom då vi tog lunchpaus. Förstås gick det inte lika bra som med Julia, som är mycket mer van vid hästen, men helt godkänt med tanke på förutsättningarna. Drygt 53 % i både LC:2 och LB:1 blev det, och det fattades lite i formen särskilt i galoppen, men det var prydligt, och framför allt bra gjort att fixa detta så gott som helt själv. En nyttig träning!
Jag har tillbringat ännu en helg på Huseby, denna gång för att döma riksutställningen för new forest. Min tilltänkte meddomare Malcolm Fry fick förhinder, men istället kom en annan engelsk domare; Nikki Dibden. Hon bor numera i Frankrike, men kommer från new forest, och vi fick ett par riktigt trevliga dagar tillsammans. Härligt väder, fina ponnyer och god stämning - då är det riktigt kul! Jag har i år haft förmånen att döma hela tre riksutställningar (russ, shetland och new forest) och tvingades tacka nej till irish cob, då jag redan lovat annat. Ofta är just riksutställningarna kul, eftersom det är många och bra individer av rasen på plats. Å andra sidan kan en liten lokal utställning också vara mycket trevlig. Just nu är det intensiv säsong för oss alla som dömer.
Intresset för kurser om exteriör verkar också gott. Det har redan börjat strömma in anmälningar till grundkursen i november. Den står under "russkurs" om du vill läsa om den här, men det är alltså en grundkurs om exteriörbedömning, och det spelar ingen roll vilken ras man är intresserad av. Kursupplägget är detsamma som det står om under "exteriör 1". Däremot kommer förstås steg 2 att vara lite annorlunda mot densamma för fjord, och vi hoppas bland annat hinna med ett studiebesök på Lojsta hed då, så att alla får in den rätta russkänslan!
Indor har varit på premiering i Rättvik, och det var premiärvisning för hans ägare Jenny. Med tanke på det tycker jag att det verkar som om båda skötte sig bra. Indor fick bra kritik och poäng, även om Jenny hade hoppats på mera för traven. Med mera världsvana och en annan utvecklingsfas för hästen så kommer nog det också! Att få 39 p för en unghingst är ofta max vad man kan få, och kritiken låter väl prima: 8 Mäktig Välutvecklad 8 Vackert huvud, Naturlig resning, Välutvecklad bål, bra rygg o kors. 8 Välbenad från sidan, Korta skenor, ngt tät annars korrekt. 8 Taktmässig skritt 7 Energisk markbunden trav. Att Jenny dessutom berömmer sin snälla och trevliga häst, och mer än en gång har tackat för att hon fick köpa honom, gör ju inte saken sämre!
Vi har släppt stona på vallen, efter andra skörden, då inte minst Ljosefin och Finja kunde behöva lite bättre bete. De andra började bara bli lite lagom snygga, men fick följa med ut på fältet de också. Det är väldigt mysigt att ha dem precis utanför huset. Finja passade på att showa lite medan Desolett och Zison tränade hoppning, och vår ridlärare Annika blev imponerad av hennes härliga rörelser. Det blir spännande att se vad det kan bli av denna unga dam. Nu får det räcka här för idag, för ambitionen är att skriva klart språngrullan nu. Skönt att ha det klart i god tid. Det är ju inte så värst mycket att skriva, men vi är glada över att ha kunnat konstatera att Haldol fungerar precis så bra som vi hade trott och vi vet också att han är fertil. Vi har fått rapport att Emla är fortsatt dräktig och håller tummarna för ett riktigt bra föl där nästa år.
Sedan sist har skolan hunnit börja, och Unni har även fått börja i en småbarnsridgrupp, vilket var en stor tröst för henne när äldre lekkompisar skulle till skolan. Hemma rider hon på Ljosefin, men det var ändå väldigt kul att få börja på ridskola och få lära sig saker med de små, snälla ponnyerna på Annikas ridskola. Kul att det är samma Annika som tränar oss här hemma, tycker Unni. Efter mycket dressyrträning inför tävlingar ska det nu bli lite mer hoppning också, och det tror jag alla tyckte var kul. Desolett hoppade fint på 90 cm, men sprang rakt igenom mindre hinder med lätta bommar... Hon är för smart för lätta bommar... Zison skulle aldrig våga chansa så - han är nästan för rädd om sig!
Premieringen i Norra Ljunga var en riktig folkfest med mycket hästar och rejält med publik. Då är det extra kul att döma! Många fina hästar fick jag se av många olika raser, så det var en rolig dag. Det är ju väldigt inspirerande när det finns intresse. Något jag också ser fram emot när det gäller exteriörbedömning är serien av kurser som jag lovat ordna för russavelsföreningen. I grunden är det samma program som jag gjorde för fjordhäst för ett par år sedan, och den första kursen är densamma, men sen går man in på russ på tvåan, som är en ras-special. Hela programmet och kursinbjudan finns under kurser på denna sida (och hos russavelsföreningen).
Det har varit dåligt med intresse för fjordhästutställningar i år, så både den i Vaggeryd och den i Halland blev inställda. På riksutsällningen får man inte visa föl och hingstar, och Henja är inte kvalad, eftersom jag inte haft tillfälle att visa henne ännu (inställt i Vaggeryd, och till premiering såg jag ingen tid att hinna ta med henne eftersom jag dömt mycket själv nu). Så det blir inga utställda hästar i år för vår del. Lite snopet. Då föddes tanken på en fölutställning, lite med förhoppning att kunna visa Finja där. Jönköpings läns FF nappade på idén, och tillsammans utvecklade vi den till att vara öppen för alla ponny- och kallblodsföl. Då slutade det med att jag ska döma... Så det blir ingen utsällning för Finja, men hon får chansen ett annat år. Jag tycker att det är kul att det i alla fall blir ett bra tillfälle att visa föl i höst. Det ska bli kul att se dem!
Vår första skörd var klar redan före skolavslutningen, och nu fick vi andraskörden klar strax efter skolstart. Vi hade tur och fick det gjort under två riktigt vackra dagar i söndags och måndags, och det ser ut att bli bra foder också. Vi får se vad analysen visar, så vet vi säkert. Mängden blev i alla fall bra, så det ska kunna både räcka och bli över, vilket är skönt ett år, då många verkar ha fått lite för lite. Om vi bara får halm, som vi hoppas, så ska vi kunna sälja en del rundbalar hösilage.
Humle växer och utvecklas, och är en mysig hund. Han skuttar med mig så glatt i hälarna när vi tittar till hästarna, och det är så gott att ha honom med! Nu ligger han och sover på min fot, medan jag skriver. Han avskyr halsband och anser att det inte går att gå med sådant på, så det får vi träna på - det blir ju inte av när man har en snäll och följsam hund! Jag hade tänkt sluta här, men kom på att jag har glömt att berätta att Ismo har fått två diplomston till i år; 41 och 42 poäng till Sindarve Lilja och Sindarve Hedda. Totalt fyra diplomston på hans sista svenska årgång alltså! 40, 41, 42 och 43 poäng - inte illa!
Wow! På en månad har vi haft över 1000 besök på denna sida! Det hade jag nog inte trott när jag lade in räknaren, men det är ju kul att det är många som tycker att det kan vara spännande att ta en koll då och då. Jag hinner tyvärr inte (eller prioriterar inte?!) fixa allt som jag skulle önska på denna sida, men tar lite efterhand som det hinns med, och försöker framför allt ge små rapporter om en del som händer här.
Den gångna helgen har jag varit i Huseby och dömt shetlandsriks. Jag hade nöjet att döma tillsammans med två holländska domare samt Liselotte Erixon, och samarbetet fungerade mycket bra. I form av sms fick jag rapporter från Julia, som var på lokal dressyrtävling på Tranås ridklubb. Hon tävlade både Zison och Desolett, och började med Zison i Lätt C:1. Han tyckte att domaren, som satt vid ett bord inne i manegen, var alltför farlig att gå nära, men annars gick det rätt bra, och de slutade på en femteplats (tre placerade). Med Desolett startade Julia i slutet av samma klass, och lyckades ta segern med en poängs marginal! Andra raka segern i Lätt C! Bra gjort! De fick bland annat en åtta för vägarnas rätta ridande.
I Lätt B hade vi bara anmält Desolett, så Peppe tog hem Zison på förmiddagen redan. De var så snälla på Tranås ridklubb att Julia fick låna en liten sjukhage åt Desolett medan de väntade på nästa start, och det var nog skönt för både häst och ryttare. I lätt B:1 fick de sjuor i nästan hela galopp-programmet, och även sjua för hästens gångarter. Poängen räckte till en fjärdeplats, vilket var första plats utanför placering (igen!). Klart godkänt resultat, tycker jag.
Segra har åkt hem i helgen, och tyvärr är hon troligen inte dräktig, och har inte haft någon riktigt bra brunst heller. Det känns förstås trist. Vi får vara glada åt att Emla rapporteras fortsatt dräktig, och trösta oss med att det är fler som haft en lite motig säsong. Förhoppningsvis blir det bättre nästa. Haldol har nu fått sällskap av Zison i stället, och det går bra, men det är tydligt att båda längtar efter sitt tidigare sällskap (Segra respektive vår stoflock)!
Jag har fått hälsningar från Treo, som är till salu, då hans ägare har problem med hälsan. Jag har lagt ut lite information om honom på till salu sidan. Hans mamma Dalacin är helsyster med Desolett, och hans far Tölve gick ju bort alldeles för tidigt, men har lämnat flera mycket trevliga avkommor. Treo var en charmig kille, och jag tror att det fortfarande är en trivsam och mysig häst, men jag har inte sett honom på flera år.
Efter semestern hinner man inget alls, känns det som, för då är fortfarande flera kollegor lediga, och det blir långa arbetsdagar. Jag är därför glad att jag släppte mina ambitioner att låta Haldol göra sitt bruksprov redan i år. Det hade bara känts pressande, trots att han sköter sig helt prima när vi väl tränar, och han verkar älska att jobba. Nu kan vi i stället ta ett steg i taget och njuta av att han är så duktig (och inte känna att han nog skulle behöva avancera ännu fortare!). Vi kör med rockarden, och det går verkligen jättebra. Han är lydig och lugn, men energisk och arbetsvillig, och den olikhet mellan sidorna som kunde märkas i våras är helt borta. Kanske var det mer kälken än hästen som var sned? Även ridningen går fint, och vi provade att rida ut en kort sväng tillsammans med Zison. Haldol gick gärna först, och var inte alls stökig mot Zison trots att de lämnade varandras sällskap i maj, och han är härlig att sitta på.
Ella och Tage är bortresta, så när det är dags för ridlektion får jag ta en häst. Oftast betyder det Desolett, så Julia passar på att prova Zison, men igår bytte vi efter halva passet, och efter en del slit fick jag Zison riktigt hygglig också. Han är inte så lätt att få att göra sitt bästa, men aldrig dum eller bråkig, och en bra läromästare. Men trots att hon ser mycket tyngre ut, är Desolett betydligt smidigare att rida! Humle är också en smidig kille, som anpassar sig bra här. Han är bra på gång med rumsrenheten, men idag när regnet vräkte ner sprang han in och kissade! Detta var inget hundväder sa han, men följde sen med tvekan med på hästkollar-runda. Ändå bäst att följa flocken...
I onsdags hämtade vi Sänningegårdens Humle Hösthimmel, som är det långa namnet på vår lilla nya västgötaspets. Åtta veckor gammal är han förstås oerhört söt och charmig, och han är helt underbar när han skuttar efter mig på promenad. Strax bakom mina hälar kommer han hoppande och tycker att det är ett roligt äventyr att gå upp till hästarna. Ännu så länge bärs han dock inne i hagen, men dit och hem får han gå. Jag känner hur jag har saknat ett sådant sällskap på promenader runt markerna. Så småningom kan han säkert följa med på rid- och körturer också, men först får han växa på sig lite. Ni ska få se foto snart, men idag blir bara denna korta, glada rapport, och så kommer vi igen med bilder senare. Om ni är nyfikna finns många bilder både på Humle och hans syskon på Sänningegårdens hemsida.
Jag får lite då och då rapporter från våra uppfödningar, och det är nästan alltid lika roligt. Idag kom en hälsning från Ljosefins treåriga son Hogpax. Hans ägare Karin skrev "Du måste hälsa Ljosefin och tacka henne för denna underbara häst hon gett oss! Nu drar Hogpax vagn utan problem, jag har suttit på honom och tömkörningen flyter på bra. Han är så himla förståndig, proffsig helt enkelt, när han inte förstår stannar han och sen står han tills man förklarar så han förstår, hur enkelt som helst." Då känns det roligt att vara uppfödare! De tre fölen som föddes 2005 har artat sig bra. På premiering har de ett snitt på 40 poäng (Humulin 41, Haldol 40 och Hogpax 39), och alla verkar vara trevliga, bra hästar.
Idag skulle det ha varit utställning i Vaggeryd, men den blev ju tyvärr inställd på grund av dåligt intresse, vilket förvånar mig en del. Jag har övervägt att åka till Halland istället, men dels är det långt, särskilt för unghästar, som jag hade tänkt visa, dels känns det som att programmet är fullt ändå. Dagen före ska jag premiera i Norra Ljunga, och dit är det 124 hästar anmälda!!! Som tur är har SH lyckats fixa en domare till, så jag ska bara döma ungefär hälften (för annars hade vi fått flytta över en del till söndagen). Kul i alla fall att intresset är så stort! Med denna lösning kan vi hinna med barnkalas för Tage på söndagen, och det passar bra, för helgen före ska jag döma shetlandsriks och helgen efter är det dags för new forestriks. Många kul uppdrag i augusti således, och att visa mina unghästar hinner jag väl med ett annat år. De utvecklas fint allihop, så vi kommer igen.
Jag har fått riktigt goda nyheter från Gotland. Ismos dotter Sindarve Karamell (som ju Blenda stolt visade för mig i början av denna månad) har fått diplom med 99898=43 poäng! Blenda kan inte minnas att hon tidigare haft någon med så höga poäng på treårspremieringen, och det lär vara det högst bedömda treårsstoet alla raser i år på Gotland, om ryktet stämmer. Stort Grattis! Det var Elisabeth Ljungstorp som dömde, och jag kan bara hålla med om att detta sto håller hög och jämn kvalitet. Roligt att det blev en sådan goding (namnet passar ju bra!) som resultat av Ismos sommar på Gotland. Jag har inte hört hur de gick för de andra på Gotland eller för de Sindarve-stona som är sålda, men ni som vet får gärna höra av er.
Uppmuntrad av besöksräknaren, som jag äntligen kommit till skott och fått igång, känns det roligt att försöka uppdatera minst lika flitigt som hittills. Över 30 besök varje dag tycker jag är strålande för en sida av det här slaget. Jag passar på att skriva några rader medan jag väntar på att ta brödet ur ugnen. Tillsammans med sallad blir det bra sommarmat. För nu har vi verkligen fått sommar. Sol och varmt gör det härligt att bada. Dock är det inte lika kul att det samlas massor av insekter hos hästarna. Tjejerna försöker oftast rida på morgonen, men idag är de ute på en kvällsritt.
En intensiv hästhelg har det varit trots värmen. Igår lastade vi Zison klockan sex på morgonen, och for till new forest SM i Vetlanda. Detta har vuxit till ett jättearrangemang med över 200 deltagande ponnyer, som tävlar intensivt under tre dagar. Trots det flyter det på väldigt bra. Ella brydde sig inte om att satsa på kombinationen, utan nöjde sig med en dressyrstart och visning i utställning. Det fick bli LB:1 dressyr, eftersom den gick på lördagen, och de bussiga arrangörerna hade sett till att hon startade innan utställningen började, så att jag kunde vara med och titta. Både Ella och Zison var sega i värmen, som kommit redan när de startade 9.10, så det blev ca 55 % en placering mot slutet, men inte sist i alla fall. Inget att säga om det - bara att ta nya tag! Jag tror inte att Zison är utställd tidigare, och i så fall blev det premiär vid 18 års ålder. Han fick 38 poäng (87887), och med det var vi fullt nöjda. Ella fick också ett uppvisarpris, och var förstås glad för det. Minnesplaketten som alla deltagare fick var också uppskattad.
Jag dömde utställning under en lång dag, men trots värme hade vi trevligt och jobbade på i tre ringar. De andra domarna var Susan Hellum och Ingvar Johansson. När det var dags för Best in show hade vi hittat drygt 50 guldponnyer av ca 170 visade, och till sist hade vi kvar två 45-poängare (sen fanns en med 44, två med 43 och några med 42), och det var Hopehofs Jop som blev BIS före Esse Golden Boy. Hem kom jag vid halv tio med två trötta tjejer (Julia var med som supporter och hästskötare), och det kändes som att det kunde vara nog med att titta på hästar på några dagar. Redan i morse kom jag dock på andra tankar, då Tage och Unni var pigga på att följa med till Brunnstorp och fjordhästpremieringen där. Vi tittade på unghästarna och fick bland annat se en fin treårsring, och sen åkte vi och badade tillsammans med resten av familjen.
Jag tror vi bor i Körsbärsdalen, eller kanske vid Körsbärsberget? Härväxer körsbärsträd överallt, och först är det helt underbart vackert några dagar i början av maj, och vid den här tiden är det dags att njuta av alla goda bär, både röda och svarta. När hästarna tittas till kan man passa på att ta en näve här och där, och hästarna brukar också njuta av det som faller ner. Segra älskar dem, men Haldol är inte lika förtjust. Han gillade dock att hans "fru" till slut kom på bättre tankar och faktiskt fick en kort brunst. Nu hoppas vi att det också betyder att hon är dräktig! Vi har kollat om Muska och Ljosefin, och deras dräktigheter utvecklas fint. Vi har också fått rapport att Emla också är fortsatt dräktig.
Ella och Julia tränar flitigt med ridningen, och Annika Wikner har kört ett par pass med dem redan denna vecka. Så skönt att ha en bra tränare som kommer hem till oss! För Ellas del väntar närmast start på new forest SM, men där kan förstås inte Desolett vara med. Vi har fått hälsning från hennes son Indor, som växer och utvecklas fint, och som också är en duktig och trevlig unghingst. Roligt!
Semestern rusar mot sitt slut, och jag kommer inte att kunna åka till fjord-SM, för på fredag kväll börjar jag jobbet med jour hela helgen. Men jag har hunnit med så mycket kul att det känns rätt överkomligt. Jag bestämde att efter två månader hade Haldol varit ledig länge nog, och började med en liten ridtur på ridbanan. Han var snäll och positiv, och kändes riktigt trevlig att sitta på. Det fungerade fint att rida olika vägar i skritt, och han stod lugnt i halterna också. Så smått börjar han fatta vad skänkeln betyder också. När jag hade ridit tog vi fram mätkäppen, och den visade på 139 cm nu. Med en hals som blivit lång, och med bra balans, gav det en häst som känns bra att sitta på, och som jag tror blir en härlig häst.
Eller vad då blir?! Han är ju det redan! Att Segra stod vid grinden och ropade brydde han sig inte om, förrän han kom dit igen. Att han verkligen uppskattade vår lilla träningsstund visade han nästa dag, då han följde mig hela vägen upp till grinden från bortre änden av hagen. Han gick en meter bakom mig hela vägen, så jag gick in efter grimman,och tömkörde honom sedan en sväng, trots att jag från början tänkt att det var för sent på dagen. Idag kom han travade när jag kom ut i hagen! Idag blev den körning med rockard, och trots att vi bara provat det några få gånger, gick han som om han var mera van, och kändes väldigt bra. Koncentrerad, pigg och positiv.
Unni har varit ute och ridit på "sin" Ljosefin, och vi provade Willes lilla sadel, som faktiskt låg riktigt hyggligt, och så slapp Unni glida omkring som en smörklick i en stor sadel. Även Willes gamla vagn har kommit till heders, då den med långa skaklar fungerade fint att dra hem ved med. Desolett fick variera sin tillvaro som dressyrhäst med att bli arbetshäst, och det hade hon inget emot alls. Finja har vi tränat på allt möjligt som att leda, lyfta hovar och borsta. Vi har också passat på att chipmärka och id-kontrollera henne, och även detta tog hon med upphöjt lugn. Man fångar henne lätt i hagen, och hon är verkligen ett okomplicerat föl, som dessutom ser ut att få fina rörelser, så det är klart att vi är nöjda. Henja försöker "bli fångad" hela tiden, och bara vill vara med, och hon har förstås också fått komma ut på promenad.
Tjejerna rider förstås flitigt på Muska, Desolett och Zison, och de utvecklas lite hela tiden. Hela familjen har också varit engagerade i att bygga staket runt trädgården, för att vi ska vara rustade när Humle är gammal nog att flytta hit. Han är efterlängtad, och vi har redan varit där flera gånger på besök. Det är fantastiskt att se hur de små valparna utvecklas från hjälplösa stackare till små personligheter. Humle verkar bli en glad och snäll valp - precis som vi vill ha!
Trots att jag skrev en lång rapport igår, så är det dags att skriva några rader redan idag. Jag är nyss hemkommen från premieringen i Kisa, och man kan inte känna sig annat än nöjd och glad som hingsthållare och uppfödare efter en sådan tur. Fyra fjordhästar fanns på plats, och alla var de "tillverkade" här, då de var resultat av Ismos och Hugos tjänstgöring hos oss. En var vår egen uppfödning, och det var hon - Humulin Kry e. Hugo u.Muska - som gick på första plats i treårsringen. Hon fick 88997=41. Kim och Virpi klappade om henne redan innan och sa att hon i alla fall var en fin häst, men det var det alltså fler som tyckte! Kritiken löd: "God rastyp. Uttrycksfullt huvud, något kort hals, välmusklad rygg och kors. Välbenad från sidan, bra ledgångar, korrekt. Vägvinnande, naturlig skritt med utmärkt takt. Vägvinnande, obalanserad trav." Grattis till Kim för ett bra köp! Så fick Muska sitt andra diplomsto (av två försök - Humira och Humulin är hennes båda första döttrar), och bör kunna visas för A nästa år. Och frågan är om vi inte ska betäcka henne med Haldol nästa år, när nu Hugo-barnet blev så lyckat och verkar riktigt trevlig dessutom. Jag hade redan innan lite tankar på det, och nu kom de tillbaka med full kraft.
Efter Humulin följde Lindmarkens Bizkaia, som jag fått i uppdrag att visa. Hon är dotter till Ismo Kry och Lindmarkens Belizzi. 98887=40 och diplom. På tredje plats kom Molina, som vi är medskyldiga till i två generationer, då hon är e.Hugo och med Ismo som morfar. Hon fick 98788=40 och alltså diplom även till henne! Full pott, tyckte vi, men det var inte slut med det. Sist av fjordhästarna visades Vilma Vitlock e. Ismo, och mor till Molina. Det var dags för stambokföring, och hon fick 39 på som treåring. Idag blev det 40 p och B-premiering. Grattis till alla som kom med fina hästar i gott skick! Efter en sådan dag blir man inspirerad att fortsätta ett tag till med hingsthållning...
Så har ännu en semestervecka runnit iväg, och jag har fått en liten egen "husmors-semester", då jag for till Gotland för att döma riksutställningen för russ. Som alltid när man möter russfolket var det trevligt och välordnat, och vi fick se många bra russ. Jag hade lagt in en ledig dag på Gotland efter utställningen, och den ägnades förstås mest åt hästar. Först for jag till Sindarve, där Blenda Horwitz varit vänlig nog att ta sig en stund för att visa mig sin vackraste Ismo-dotter: Sindarve Karamell. Hon var verkligen snygg och rörlig, och bör ha förutstättningar att bli en riktigt bra häst. Av de andra Ismo-avkommorna är en till kvar på Sindarve, men var på bete en bit bort, medan Karamell var hemma för att betäckas med Hugo och tränas till premieringen. De två andra är sålda och fungerar enligt rapport prima, och är redan duktiga körhästar, som förhoppningsvis också visas på premiering i sommar.
Från Sindarve for jag vidare till Knuts, där Christina visade runt medan Leif var ute med en grupp ryttare. Mest imponerade Anar, som verkligen vuxit till sig och fått en härlig utstrålning. Han såg ut att trivas utmärkt där han gick med ett par ston. "Vår" Inderal finns sedan ca ett år på Gotland, och verkade trivas utmärkt i flocken vid Knuts. Hans nya familj tycker mycket om sin häst, och Niklas tränar flitigt på western-ridning. Han kliade sig nu endast lite, och såg välmående ut. Jag fick även se Ismos treåriga avkommor, och de var välutvecklade och stora. Särskilt stoet Felicia hade tydliga drag från pappa.
På Gotland bor ju också Djusa, som nu är ett år. Jag (och många andra) har tyckt att Henja är stor och välutvecklad, men Djusa var större! Hon har blivit väldigt lik Desolett (som hon ju också är nära släkt med), men blir nog ett nummer större och lite mer långbent, vilket inte gör något. Stor, snygg och snäll - verkar bra! Även hennes jämnåriga kompis russ-stoet Dunia såg riktigt lovande ut, men var lite mer reserverad än Djusa (som nog gärna hade krupit ner i fickan om det varit möjligt!). Så det är klart att jag var nöjd med vad jag fick se på Gotland. Jag avslutade med en kort sväng i Visby innan jag for hem.
På hemvägen passerade jag Mariannelund, och passade på att åka in till Humulin. Hon har precis fått nya ägare, men inte flyttat långt, utan blev kvar hos Kim och Virpi, där hon gått på bete, när Petra bestämde sig för att sälja alla sina hästar. Jag har inte sett Humulin sedan hon visade i Vetlanda som ettåring, men det var en glad överraskning. Rikigt snygg måste jag säga att hon var! Imorgon ska hon på premiering, och det blir spännande! Dit kommer även Ismos dotter Lindmarkens Bizkaia samt ännu en Hugo-dotter i treårsringen. Den sistnämnda har med sig sin mamma Vitlock e. Ismo (för stamboksföring), så i det fallet har vi varit inblandade som hingsthållare i två generationer. Vi har faktiskt "gjort" alla fjordhästarna som är anmälda i Kisa, och även om det inte är den stora fjord-dagen i Östergötland blev jag lite glad när jag såg vilka som anmälts dit. Jag kan tyvärr inte fara till Brunnstorp i år, för jag ska döma på new forest SM, och man kan inte dela sig, även om man ibland skulle vilja! Det finns hästar jag skulle vilja se där också, men Kisa får räcka denna gång.
Däremot hade jag tänkt att åka till utställningen i Vaggeryd, och hade anmält Haldol och Henja dit. Det kanske var modigt tänkt att åka med treårshingst och ettårssto ihop, men jag tror att det skulle ha funkat. Jag tyckte också att det skulle vara kul att visa de båda för Susan Hellum och höra hennes omdöme. Haldol har verkligen vuxit till sig i sommar, och jag tycker han ser riktigt bra ut nu, och Henja är också lovande. Men tyvärr var det inte så många andra som ville vara med, så det hela blev inställt.
Jag har åtminstone haft glädjen att visa mina hästar för några som har kommit på besök. Emily Lappin följde med på studiebesök efter att ha varit domarsekreterare åt mig, och jag tror att hon gärna hade knölat in Finja i bilen... Idag kom Elisabeth Svensson, som äger Isodur, och i sällskap hade hon sin medryttare Moa med mamma Ulrika. Vi tog en skön runda i skogen, med Desolett framför vagnen och Zison och Muska ridna. Efteråt fick Elisabeth även prova Desolett, och hon höll med om att Isodur är mer lik Desolett än Muska. Jag har hela tiden sagt att han är Ismos son, och det var spännande att höra att hon inte heller tycker att han är så lik Muska. Det är kul att trava runt i hagar och prata häst, både hemma och hos andra!
Det verkar som att det går bättre att hinna skriva på hemsidan när man jobbar än när man har semester, vilket jag haft en vecka nu... Fast det har varit fullt upp. Vi for till Skåne och hälsade på släkten i början av veckan, och sen var det dags att ta emot ett gäng ridtjejer från Holavedens lantliga ryttarförening, som varit här onsdag till lördag på ett litet ridläger. Vi började med uteritt i onsdags kväll, och sen har vi haft dressyrträning på förmiddagarna. Därutöver har vi hunnit med bruksridning, visa häst vid hand, bad och förstås en massa lekar och annat kul. Vi avslutade med att alla deltagarna var med på dagens lokala ponnydressyr hos hemmaklubben.
Alla klarade sina mål med råge, och var nöjda och glada efteråt. Flera hade inte så stor rutin från tävling, men gjorde prydliga ritter och lärde sig massor. Ella och Julia kom ju precis utanför placering vid den förra lokala tävlingen, och nu gick Ella upp i ledning i Lätt C:1 med Zison. 65,56 % blev det, och det visade sig räcka till en andraplats (tre placerade). Den som slog henne var (som vanligt!) Julia på Desolett! Etta med 70 % jämnt! De fick faktiskt en nia på en punkt (övergångarna trav-skritt-trav) och väldigt fint omdöme i protokollet. Det stod bland annat "lydig, välbalanserad" och "Trevlig, mjuk ridning!". För Ella stod bland annat "Trevlig uppvisning - ekipage på rätt väg!". Så gissa om de sken ikapp med solen när de red ärevarv! Första placeringen på lokal tävling! Och Matilda - Zisons förra ryttare var på plats och tittade på just idag! Vi får också tacka tränaren Annika Wikner som bidragit till utvecklingen.
I lätt B gick Ella också upp i ledning, när halva klassen hade ridit, och hade här 59,65%. Julia kom förbi även här med 64,48%, och de slutade på fjärde och femte plats (tre placerade). Alla var verkligen jättenöjda, och både tjejer och hästar har utvecklats väldigt mycket denna vår. Roligt! Nu har Desolett även klarat årets mål att ha fått ihop godkända ritter som räcker till en prestationsmedalj i silver, efter vad vi kan förstå. Hon fick förresten gå ärevarv även i lätt B, då segrarens ponny var ute för avskrittning med ryttarens mamma när det var dags för prisutdelning, och de snabbt behövde låna en ponny!
Avslutningsvis samlades vi hemma och åt tårta och sa hejdå efter lägret. Alla var nöjda, och vi har haft roligt. Fast ett tag i början undrade jag hur det skulle sluta. I snabb följd tappade en ponny en sko (och hovslagaren kunde inte komma, så jag fick spika dit den), en ponny var plötsligt halt (men blev snabbt bra igen), en ponny fick juverinflammation (men blev bra med urmjölkning), en tjej blev rejält trampad på foten av sin ponny, och en tjej mådde illa... Men allt löste sig som sagt, och sammantaget hade vi roligt!
Nu tror jag att jag har löst de tekniska problemen (eller i varje fall tagit mig runt dem...), så här kommer en ny liten rapport tillsammans med de båda som jag inte fick ut förut. Det finns inte så mycket att berätta, då jag har jobbat hela midsommarhelgen (ibland är det inget drömyrke att vara veterinär!). Vi har dock hunnit skicka hem en dräktig Emla, så nu går bara Segra hos Haldol. Han gillar i och för sig henne också, men var lite fundersam över att flocken reducerades.
Helgens höjdpunkt var när vi åkte till Sänningegårdens kennel och tittade på valpar. Vejdes mamma har en ny kull, som idag är två veckor gamla, två tikar och två hanar. Igår hade de nyss fått upp ögonen, och var rultigt charmiga. Att få hålla en len och rund valp, som suger lite på fingret, fick alla barnen att mysa. Vi hade förmånen att få välja mellan de båda hanarna. Skulle det bli den stora, mörka Haldo Vinternatt med lång svans eller den lite mindre, grå Humle Hösthimmel, som är utan svans? Peppe kände för en "riktig" hund med svans, men vi andra charmades av Humle, som så mycket påminner oss om Vejde. Vi vet att han är en egen individ, men vi hoppas att han har många av sin halvbrors goda egenskaper. I augusti ska han få flytta till oss. Innan dess ska vi hälsa på igen och se hur de växer; Hilma, Helvi, Humle och Haldo. Vi glömmer inte Vejde, men tror att Humle ska fylla det mesta av tomrummet efter honom. Vi är glada att vi har fått denna chans.
Jag har inte lyckats få ut den senaste uppdateringen, men skriver lite igen, så får vi se när ni får läsa det hela. Det verkar vara tillfälligt fel på anslutningen. Hoppas att det snart funkar (när ni kan läsa detta funkar det!). Men det finns annat som funkar desto bättre. Min uträkning av vilken dag Chalander skulle komma visade sig vara precis rätt! Jag dräktighetsundersökte Ljosefin idag, 17 dagar efter betäckning, och hon har ett ca 16 dagar gammalt foster - dvs hon släppte ägget dagen efter Chalander var här. Och hon tog som vanligt väl hand om det och blev dräktig! Nu hoppas vi att detta blir hennes femtonde föl, och att den blir lika bra som de andra. Finja är en ljuvlig unge - både mild och trygg på en gång - som man vill ha dem. Hon ser också bra ut och jag tror att hon får fin gång - så mycket man nu kan söga vid en knapp månads ålder. Manen klippte vi idag, och passade på att köra lite ledträning och lyfta fötter.
En kort men glad rapport är att Emla är dräktig! Det känns alltid så skönt när en ung, ny hingst får sin första dräktighet. Då vet man att allt funkar. Segra har tyvärr hakat upp sig, men vi hoppas på ny bra brunst snart. Och snart ska vi se hur det gått för Ljosefin. Spännande att se om chansningen gick hem. Vi verkade henne och Muska idag, så om hon måste åka är han fin i fötterna i alla fall!
Igår var det dags för klubbmästerskap i dressyr i Holavedens lantliga ryttarförening. Då det sammanföll med studenthelg i Tranås kunde inte Julia vara med eftersom hon hade kusiner att fira. För att passa på att ge Desolett en bra träning att rida program på bana för riktig domare, tog jag möjligheten att rida LB:1 där. Ella och Zison red klubbmästerskapet, som gick i LB:1. De var enda c-ponny och fick tävla mot d-ponnyerna. Det blev en hygglig ritt med 55,51%, och vi kunde konstatera att allt blir lite bättre för varje gång. Jag kände mig minst sagt ringrostig, för det är bara ett fåtal gånger jag ens suttit till häst under hela våren. Jag fick en lektion i onsdags, och det gick förvånansvärt bra, men vaknade på lördagen med rejält ont i halsen och lite feber. Att inte starta skulle uppfattas som att fega ur, och dessutom kännas trist när jag nu hade chansen, så jag red ändå.
Jag orkade inte rida så som jag ville hela vägen, men var rätt nöjd ändå. Jag klarade båda mina mål; 1. att slå Ella (jag hade 56,89%) och 2. att rida godkänt i samtliga betyg. Vårt mål för året är en prestationsmedalj i silver i dressyr, och jag ska kolla igenom protokollen ordentligt, men vi har minst två nu (det krävs tre där inga betyg är under fem). Så det finns hopp om att klara det!
Finja är en helt oemotståndlig unge! Hon ser bra ut och har en väldigt trevlig attityd, då hon alltid kommer fram och hälsar, och man får pilla precis var som helst, men hon är ändå inte knölig och påflugen. Hon för tankarna till Desolett och Haldol, som också varit helt supertrevliga föl, och vi kan ju hoppas att hon utvecklas till en lika trevlig häst som de! Haldol går och myser med sina fruar, och det är så harmoniskt och skönt hos dem. Det är svårt att tro att de inte känt varandra längre än de har.
Tack än en gång till alla som visat sin medkänsla med oss, när livet kändes tungt. Det har varit en bra hjälp att känna att det finns många vänner som tänker på oss, och livet börjar så smått hitta en vanlig vardagslunk igen. Denna är alltid fylld av både det ena och det andra här! Efter sol och sol och sol, kände vi att det nog var klokt att göra som alla bönder runtomkring och slå grovfodret tidigt, innan allt torkade ihop. Vi fick möjlighet att få det rullat i torsdags, och fick ihop 26 rundbalar, med vad vi hoppas är riktigt bra foder. Vi får se vad analysen säger. Så tidigt som den 5:e juni har vi aldrig haft fodret skördat, men å andra sidan brukar vi aldrig behöva ta en andra skörd heller. Det hoppas vi få en i år, för 26 balar räcker inte - i fjol hade vi 50, vilket räckte bra och ganska lagom. Så nu hoppas vi på regn och sen fint väder igen. Idag kom en skur på morgonen, och det var ingen som var särskilt besviken äver det, trots att det var skolavslutning. Det regnade över, så att vi kunde fika ute när det var klart i kyrkan, och nu får det som sagt gärna regna igen!
Igår var Unni och jag och hämtade Muska. Vi hade med oss ultraljudet, men strömmen gick precis lagom som vi kom fram... Efter fika och prat vid köksbordet kom den åter just som vi tänkte ge upp väntan, och vi kunde konstatera att Muska är dräktig. Så nu ser vi fram emot en fin grå fölunge nästa år (förhoppningsvis!). Muska var glad att komma hem och ut på bete igen, och vi är glada att ha henne hemma igen. Även Ljosefin har blivit betäckt, men behövde inte åka bort. Vi lyckades förhandla oss till specialservice, så att Anna kom med Chalander och betäckte henne hemma. Julia hjälpte mig, eftersom hela övriga familjen var på avskedsfest med Ellas klass, som kommer att splittras inför flytten till skola i Tranås. Finja fick på sig grimma för första gången, och tog det hur bra som helst, och Ljosefin var precis så brunstig som vi hoppats, och överlät lugnt kollen av Finja på oss, medan hon flirtade med Chalander. Vi hade noga läst betäckningsjournaler från tidigare år då hon betäckts på fölbrunsten och försökt hitta bästa dagen, för det blev bara en resa för Chalander. Om det inte lyckats få henne dräktig får väl Ljosefin och Finja fara till Ryngsmålen, men det var skönt att slippa åka med så liten unge. Nu är det bara att vänta och se hur det gick.
Ella och jag har varit i Finland, där jag dömde shetland och russ i Åbo i två dagar. Kul att se deras hästar, och spännande att prova på att döma i ett lite annorlunda system. De delar inte ut poäng, utan bara 1:a, 2:a och 3:e pris (ungefär som guld, silver och brons), och sen placeras hästarna. De får ett skriftligt omdöme, men ingen muntlig kritik. Detta gör att bedömningen rullar på rätt fort, vilket kan ha sina fördelar. vi fick också se lite olika bruksklasser, bland annat tömkörning och agility, och vi blev sugna på att prova dessa här hemma också. Vi blev väl omhändertagna och hade ett par bra dagar i Finland. Så nu har jag dömt i Danmark, Finland, Tyskland och Skottland! Roliga erfarenheter!
Vi hade ju börjat bekymra oss allt mer för Wille redan långt innan Vejde rycktes ifrån oss. Först kändes det då som att vi inte orkade med mer ledsamheter, men när jag sett att Wille allt sämre följde flocken och gick saktare och saktare, insåg jag att det var sämre att skjuta på detta. Unni och jag hämtade Wille i hagen idag, och tackade honom för sju år hos oss, då han alltid varit en snäll och bra barnponny. Sedan fick Unni vara hos Peppe medan jag tog ut Wille och avlivade honom. Han föll i det långa gräset utan att märka något innan det var slut. Sorgligt, men också skönt på något sätt. Unni gick sedan ut och klappade honom lite igen. Hon har nu fått Ljosefin som "sin" ridhäst, och med det är hon fullt nöjd. Även det är en gammal och mycket snäll häst, som tar väl hand om barn.
Efter allt detta satt jag en stund i hagen och bara njöt av Finja. Hon kommer fram och vill bli kliad - nu har Ljosefin släppt det stenhårda greppet hon har i en vecka ungefär, och är så nyfiken och söt. Sen tar springet i benen över och hon rusar runt, runt i full galopp innan hon slutligen måste styrka sig med lite mjölk. Man glömmer nästan att man är ledsen när man ser denna livsglädje!
Hur tomt kan det bli efter en liten grå hund på knappt 15 kg? Jag vet inte hur många gånger på en dag jag tittar efter honom; kollar om han är inne innan vi stänger dörren på kvällen, ser efter om han har vatten i vattenskålen, väntar på att han ska följa med mig ut till hästarna eller ligga i soffan när barnen tittar på TV... Första natten kunde jag inte sova, och gick till slut upp och satte på datorn vid halv två på natten. Då, bara några timmar efter att jag skrivit om Vejdes död på hemsidan, hade de redan droppat in flera mail om detta. Förstås från vänner, men också från en som var på vallanlagstestet och råkat surfa in på vår hemsida via Vejdes uppfödare Sänningegården. Jag grät hejdlöst (igen!) när jag läste dem, men det var ändå en så fin känsla att uppleva denna medkänsla och förståelse. Tack till er som har hört av er!
Peppe hade begravt Vejde innan vi andra kom hem, men han förstod att jag behövde få se honom, så han följde med och grävde upp igen. Inte roligt, men en liten hjälp på vägen att ta in detta hemska. Många tårar har det också blivit, och förstås många tankar på allt härligt vi upplevt ihop. När jag gick till hästarna idag, såg jag Unnis lilla koja, där Vejde och Unni myste när de var med mig då jag satte staket. Jag tänker också på hans glädje på agilitybanan, och hur han satt och småhoppade på rumpan efter en bra runda - han bara väntade på beröm och godis. Mitt sista minne är också fint. Jag var väldigt trött på torsdagskvällen, och det var motigt att gå ut och titta till hästarna. Vejde följde med till Haldol och stona, men sen trodde han nog att jag gick in när jag hämtade något inne på väg till de andra, så jag fick gå själv, och tänkte inte mer på det. Typiskt nog var inte Wille med de andra, och jag fick gå runt hela hagen för att leta efter honom. När jag var nästan längst bort i hagen kom Vejde i full fart. Han hade spårat mig och var överlycklig när han fann mig. Efter hälsning rusade han runt, runt i "Vejde-fnatt" som vi brukade kalla det, och sen knallade vi lugnt hemåt tillsammans.
Att gå ut och klia på hästarna är också bra terapi, och jag njuter av Ljosefins söta dotter, som vi tror att vi kommer kalla Finja. Hon älskar att klias på korset - som de flesta föl. Henja skulle vilja leka, men får ännu inte. Vi tog ut henne på promenad igår, och hon var så duktig fast det var första gången på långtur ensam. Jag tror att detta blir en riktigt trevlig häst. Så jag försöker komma tillbaka till allt som finns att glädja sig åt, men konstaterar att man aldrig vänjer sig, även om man ofta står inför döden i jobbet. Och kanske är det som det ska vara - man ska kanske inte bli van och hårdhudad.
Idag har varit en dag fylld av tårar. När jag var nästan framme vi jobbet i morse, ringde Peppe och sa att Vejde var döende. Han hade blivit påkörd, och det var vår granne som hittat honom vid vägkanten. Huvudet var krossat, så jag förstod snabbt att jag inte kunde göra någon nytta med att vända hem. Vejde jagade aldrig bilar, men kunde ofta sitta vid vägkanten. Den som kört på honom hade inte stannat och sagt till, men när barnen kom hem fick vi bekräftat att det troligen varit skolbussen. Genast efter att de stigit på hade bussen hoppat till, varvid chaufförren stannat till och kikat ut genom rutan, men sen åkt igen. När jag ringde upp honom förnekade han alltihop.
Vi får ju ändå aldrig tillbaka denna helt underbara hund, som fungerat så bra på precis alla vis. Igår framfördes önskemål om att han absolut skulle gå agility i höst igen (Ella hade anmält till allmänlydnad), för att han var så bra, och idag kom vallanlagsbetyget på posten... Jag orkar inte lägga ut det idag. Det känns som att detta var en sådan hund som man får en gång i livet. Att han då inte fick bli ens två år är hårt.
Haldols båda första fruar Furubäcks Segra och Emla ser ut att trivas bra.
Idag har jag gjort mig många ärenden ut i hagen och fått klia och mysa lite med hästflockens lilla nya sötnos. På första sidan finns en bild, och fler ska det bli när hon vuxit till sig lite mer. Men för att vara så färsk ser hon redan förvånansvärt stabil ut i ben och allt, och hon är definitivt inte mindre än vanligt heller, trots att vi inte behövde vänta fullt så länge som på de flesta av syskonen. Ljosefin ser ut att må prima, så vi kommer att betäcka om henne och hoppas få ännu något föl innan hon går i pension. Jag tror att det är vad hon själv också vill. Vi har fått rapporter om att Muska är betäckt och att hon är i prima form. Nu skavi bara vänta och se om hon är dräktig också innan hon hämtas hem.
Wille mår däremot inte helt bra. Han är i lagom hull, men fötterna blir aldrig sig mer lika efter att han hade fång då han var utlånad. Han är nu lite ömfotad, och det känns som att vi måste överväga att låta honom sluta sina dagar. Han kanske inte har akut fång, men definitivt kronisk fång, och trots regelbunden verkning blir det inte bättre. Han är 22 år, och det är ingen ålder på en shetlandsponny, men ändå en ganska gammal häst.
Hovslagaren var här idag och vi diskuterade Wille. Vi ska ta en ny koll när vi verkar Muska och Ljosefin om ett par veckor. Vi tyckte att det var för tufft att stressa Ljosefin idag, då fölet bara är två dagar gammal. Hon är snäll, men orolig för sin unge, så hon kan vänta tills Muska kommer hem. Haldol fick däremot lämna sina fruar en stund, och komma in för verkning. Trots att Emla brunstar nu, var han precis som vanligt och stod lugnt och snällt hela tiden. Han är verkligen en super-härlig hingst att hantera!
Nu har Ljosefin fölat och det blev ett fint och långbent stoföl! I fredags såg jag att juvret börjat ändra sig igen efter ganska lång stiltje, och igår kväll tänkte jag att nu är det dags att börja intensivkolla. Jag var hos henne vid åtta på kvällen och gick ut igen vid tiotiden, inställd på att det kunde bli en natt med hackig sömn och ett antal promenader. När jag kom fram - längst bort i stora hagen! - var allt redan klart. Den lilla låg i gräset och Ljosefin stod och vaktade henne. Hon var bara några minuter gammal, och kunde ännu inte stå, och efterbörden hade inte gått. Jag kollade att allt var ok, och såg till min glädje att det var ett stoföl, och sen hjälpte jag Ljosefin att vakta en stund medan efterbörden gick och fölet tog sig upp på sina långa ben. Helt fantastiskt hur snabbt detta går! När jag såg att hon började söka efter maten, lämnade jag dem och gick nöjd hem. Skönt att få sova lugnt och lämna över allt med fullt förtroende till den erfarna mamman Ljosefin - detta är hennes fjortonde föl!
Jag var ganska trött, så det var skönt att fölningen belv på kvällen och inte efter en hel natts vankande. Ella och jag hade gått upp tidigt och åkt med Vejdes uppfödare till vallanlagstest och exteriörbeskrivning i Varberg. Vi fick starta tidigt, och kunde därför åka tåg hem (Bitte skulle vidare söderut i Halland, men vi tyckte ändå att det var trevligt att samåka dit). Tågresan tog fem timmar - fyra olika tåg, och var en nyttig miljöträning för Vejde, som snabbt fann sig tillrätta och tog det hela bra. Även proven gick bra. Vi har ju inte tränat vallning (snarare anti-tränat för att få lugn hos hästarna!) och jag kan heller inget för att kunna hjälpa min hund i detta. Men testledaren var väldigt positiv till Vejde och menade att han hade börjat riktigt bra. Sen räckte det inte riktigt ända fram på slutet, men han rekommenderade att vi skulle prova igen för att kanske få omdömet mycket goda vallanlag senare. Nu blev det "goda vallanlag" och det tycker jag var vackert så.
Exteriörbeskrivaren blev kanske ännu mer förtjust i vår hund, som hon tyckte var supertrevlig. Hon sammanfattade med att "jag skulle ta honom direkt med framben och allt, för han har så många kvaliteter". Hans tåvida framställ är ju som det är, men för övrigt tycks han vara just som en västgötaspets ska vara! Jag hinner inte lägga ut hans omdömen idag, och vallprovet ska komma på posten, men det kommer senare. Vi hade också turen att få träffa Vejdes morfar och hans moster, som bara var en liten men ursöt valp. Och så förstås hans halvsyster Soija, som Bitte hade med, och en massa andra trevliga västgötaspetsar. Roligt var det i alla fall!
Haldol har nu sällskap både av Furubäcks Segra och fyraåriga diplomstoet Emla e. Eminent Halsnaes. Han har fått gå ensam med Emla några dagar, eftersom Segras brunst var över, men nu har vi släppt ihop alla tre, och det gick väldigt lugnt och bra. Alla ser ut att komma överens och verkar kunna stå och klia vem som helst av de andra. Mysigt!
Våren är en intensiv men härlig tid! Ljosefin har nu gått dräktig elva månader, och länge varit stor som ett hus, men hon ser ut att följa sin vana och låta oss vänta ännu ett tag. Jag håller dock koll för att hon inte ska lura mig hur lätt som helst... Hon brukar fylla i ganska tidigt, och sen händer just inget i flera veckor, tills hon snabbt fyller ut spenarna också och fölar.
Ella och Julia har varit och tävlat igen, lokal dressyr i Grankärr. De red LC:2 och LB:1, där den första klassen gick ute och den andra inne. När Ella fick resultatet 60,0% i LC:1 var hon strålande nöjd, och det var hon fortfarande när vi fått veta att Julia hade ett poäng mer och fick 60,3%! Väldigt jämnt igen! Kategori B och C var hopslagna, och det var faktiskt två mycket fina B-ponnyer som tog de båda placeringarna. Julia på Desolett blev trea och Ella med Zison fyra, och alltså bäst av sex c-ponnyer. Ingen placering, men snubblande nära på Desoletts andra tävling! I LB:1 blev ordningsföljden densamma, och här hamnade tjejerna i mitten av prislistan med ca 55 % (annan domare än LC, och det var lite lägre poäng, men för övrigt fullt rättvist). Desolett som inte är van att vara ensam i ridhus, gnäggade ett par gånger, men tog sig genom programmet på ett bra sätt. Nu får vi fortsätta träna på ökningar, som är det som fattas mest. Men glädja oss åt att formen blir bättre och stadigare, och nu funkar halterna helt ok.
I söndags var det dags för agilityavslutning, och deltagarna fick prova en riktigt klurig bana, där man lätt kunde tappa iväg hunden till fel hinder om man inte såg upp. Med lyhörda Vejde var det dock inga problem, och Ella fick till en felfri runda. Alla fick två försök, och på andra varvet blev det ett litet missförstånd vid en tunnel, där Vejde stannade och frågade om han skulle in. Totalt sett ändå två bra varv. Vi imponerades av bordercollien Puma som bara susar igenom slalom utan hjälp, och som är snabb som en vind. Hon är dock så snabb att det blir en del snurr när matte inte hinner med i farten. Så trots denna supersnabba hund visade det sig att snabbast tid hade Ella och Vejde! De fick en tjusig prisrosett för sin seger. Och två var faktiskt minstingen - en papillon, medan Puma blev trea.
Haldol och Segra har det mycket trivsamt och lugnt ihop. De ligger ofta och sover på sin favoritplats, men så fort vi kommer ut är de framme och vill bli kliade båda två. De verkar vara lika sociala och sällskapliga båda två. Brunsten är nu slut, och vi håller förstås tummarna för att Segra är dräktig. Nu är det bara att vänta. Idag ska det komma en ny tjej till Haldol - roligt! Det är häftigt att se hur han "blev man" när Segra kom. Med krökt nacke och små brummande ljud uppvaktar han henne. Nu när hon inte längre är intresserad avvisar hon honom med lika små tecken. Det behövs inte en massa skrik och sparkar, utan de lever i lugn och ro, och det är så gott att se.
Jag tycker att jag skrev mycket senast, men det fanns förstås ännu mer. Jag har nu lagt ut information om ett litet ridläger hos oss för ungdomssektionen i Holavedens lantliga RF. Alla medlemmar som tycker att det verkar kul är välkomna så länge platserna räcker. Det har varit lite trixigt att få ihop detta med datum, men nu har ungdomssektionen haft möte och alla verkar se fram emot detta.
Jag har fått hälsningar från Isodur, som har hunnit fylla fem. Han utvecklas fint i både dressyr och hoppning, och tränaren hade tyckt att det snart är dags att sätta upp fjord-SM som ett mål. Både jag och ägaren tycker att det är för tidigt i år, men vi hoppas förstås att han kommer dit med tiden. Han är tydligen en duktig och arbetsvillig kille, som ser ut att ha fått mycket av sin pappas hoppförmåga, och kanske blir han lika bra på dressyr också. Vad Muska kan i den vägen har vi ju inte lika mycket kollat, men även halvsystern Humira har påbörjat sin utbildning till dressyrhäst och artar sig fint hon också.
Peppe har fått nog av de dryga Arlanda-resorna, särskilt sedan hans chef inte längre tyckte att det räckte att vara närvarande där en dag per vecka. Han kommer därför att sluta där och överväger nu att starta egen konsultverksamhet inom arbetsmiljö, brandskydd mm. Kanske är det dags för något eget nu, efter att ha jobbat som anställd miljösamordnare i många år.
Jag har varit ute och kikat på Haldol och Segra flera gånger, och de ser verkligen ut att ha det mysigt. Första dagen sprang de ett par omgångar, och först undrade vi varför han verkade jaga Segra. Sen såg vi att när hon stannade, så stannade han också (förstås!), och då jobbade hon för att lura igång honom igen! Oftast visade han då att det tyckte han kunde kvitta! Idag går de tätt tillsammans, och om Haldol går iväg så följer hon efter. Han pratar så mysigt med henne med låga toner från vibrerande näsborrar. Det är verkligen fascinerande att se detta samspel.
Det har verkligen varit en händelserik helg. Om vi börjar bakifrån, så for vi hemifrån vid sju på söndagen för att deltaga i treårstest med Haldol. Han var först till start, och det var nog inte fel en så varm dag som det blev idag. Vid mätningen kunde vi konstatera att han vuxit, då mätkäppen stannade på 140 cm. Sedan knallade vi bort till ridhuset, där Lasse Berglund dömde hoppningen och Nina Gustafssom exteriören. Haldol skötte sig bra, men som hopp-domaren sa så är koncentrationen inte alltid den bästa på "de här tonåringarna vid den här tiden på året, speciellt som han är hingst". Han berömde Haldols fina hoppteknik, och han bedömdes ha bra både fram och bakbensteknik. Även exteriört fick han ett bra omdöme, och hans poäng blev 888977=47 som gångartsponny och 888777=45 som hopp-ponny. Jag har lagt hela omdömet på Haldols sida.
Sen klev han snällt in i transporten, och där stod han lugnt och tyst medan jag ägnade resten av förmiddagen åt att döma en unghästutställning för connemara på samma plats. Arrangören hade inte trott att treårstestet skulle dra särskilt stort startfält, och tyckte då att man kunde ta tillvara domaren Nina Gustafsson lite bättre, genom att ha en utställning för 1-2-åringar. Det visade sig dock att många ville vara med på treårstest, och jag var förstås glad att vi som inte hör till SPAF ändå fick vara med, så då ställde jag upp på att döma efter visningen av Haldol. Det var fem ettårsston, en tvåårshingst och fyra tvåårsston, så det var ett lagom gäng att döma. Riktigt trevligt var det! Bland publiken fanns premieringsförrättaren Madeleine Beckman, och hon kom efteråt fram och berömde Haldol och tyckte att han såg snygg och trevlig ut, och var av riktigt bra fjordtyp. Klart att man blir stolt!
Sedan for vi hem med vår pärla, och hann lagom hem innan gästerna Christina och Mats Nord anlände. Som tur var hade Peppe fixat lunchen! De hade med sig Furubäcks Segra, som fick spana in Haldol i stallet medan vi åt. Sedan släppte vi ut dem i hagen, och Haldol uppvaktade förstås detta snygga sällskap. Hon var inte i full brunst, men så pass intresserad att när han gick iväg, kom hon och försökte fånga hans uppmärksamhet igen! Det ser lovande ut. Jag hade inte varit orolig, eftersom Haldol är så social och vettig - han är bra på hästspråket, men våra gäster hade varit mer tveksamma till idén med fri betäckning. Efter att ha sett Haldols uppvaktning började de dock till och med fundera på om detta kunde vara något för Denver!
Dagen avslutades sedan med att vi skickade hem Chalander som varit här några dagar (se hemsidan för Frö). Han har skött sig utmärkt, och jag har haft bra tillfälle att spana in honom. Han har en härlig färg och fin resning, men jag vill faktiskt ändå inte byta min Haldol mot honom. Båda har de sina för- och nackdelar, och efterhand som Haldol vuxit till sig tycker jag faktiskt att han bara blir snyggare (fast jag är väl partisk, men det må vara hänt).
På lördagen var Vejde på uställning i Larv. Ella och Vejde åkte med Vejdes uppfödare Bitte och Vejdes halvsyster Soija. Soija hade en bra dag, och fick sitt första CK, medan Vejde fick en riktigt bra kritik, men bara en tvåa denna gång pga att han inte är korrekt i frambenen. Han hade dock skött sig utmärkt, och alla verkade ganska nöjda med sin dag då de kom hem. Omdömet finns på Vejdes sida.
I fredags fick jag äntligen en lite lugnare dag på jobbet, efter en hektisk vecka, och jag hann stängsla klart så att stona fick tillgång till hela sin stora hage. Sommarvarmt och med hägg och körsbärsblom överallt var det härligt att gå ute i markerna. Sedan åkte vi på träningstävling i dressyr hos Holavedens lantliga RF. Ella och Julia red LC:2 och LB:1, och Julia hade faktiskt bästa resultat av alla i LC:2 och var tvåa i LB:1, med bland annat ett halvblod efter sig i listan. 65 % fick de ihop i LC:2. Båda åkte hem med vars två "clear-round-rosetter" för godkända ritter, samt lite att tänka på till nästa riktiga dressyrtävling.
Jag längtade till Norge sist jag skrev, men efter att ha gått ute i markerna och satt staket en stor del av denna ljuvliga vårdag, känns det inte fel att vara hemma heller. Unni och Vejde har varit med nästan hela dagen, och det är så mysigt att vara ute och jobba tillsammans. Unni pladdrar, plockar blommor och upptäcker naturen, och för mig blir det lite av att låna hennes nya, nyfikna ögon. Vi har hittat rävgryt, vildsvins- och älgavföring och förstås en massa vårblommor. Allt detta till fågelsång, men nästan inget insektssurr - så det är klart vi trivs!
Stona har med stort intresse följt vårt arbete, och undrar om vi inte snart är klara. Allra mest undrar de dock var Muska är. De gnäggar och ropar efter henne, och det är minsann inte bara Henja som saknar mamma. Jag tror nästan att Ljosefin, som får vikariera som ledare, saknar henne minst lika mycket. Muska fick åka till Hauk Thun igår, för vi hoppas att det ska bli ett nytt minst lika vackert och trevligt föl nästa år, som systrarna Henja och Humira. Vi får väl se hur det går, men valet att ta Hauk Thun igen var inte så svårt, då de båda hittills är både snygga och trevliga. En bonus med att åka till hingst är att man blir lite inspirerad av en stunds avelsprat. Annerlie och jag skulle nog kunna prata avel och stammar väldigt länge om det fanns tid, för det är intressant att jämföra sina tankar och erfarenheter.
Muska avskyr att åka transport, men hon är underbar, för hon kliver in direkt och åker snällt ändå. Det syns att hon gör det bara för att jag ber henne, och det är en härlig känsla. Jag minns fortfarande den gången hon inte ville med när hon var tre år och ny hos mig, och vilket jobb det var att få på henne. Men sedan dess har hon aldrig krånglat, vare sig hon åkt nyligen eller för länge sedan. Hon är intelligent och rolig! Kanske inte den lättaste i alla lägen, men en fantastiskt lyhörd och klok häst.
Henja har fått träna löshoppning ett par gånger, då vi ändå släpat fram alltihopa för att träna Haldol. Henja har varit duktig och fattat rätt snabbt vad det går ut på, och jag har plötsligt "sett" hur lilla damen blivit stor, och börjar hitta fina rörelser också. Haldol visar härlig trav och galopp men har varit lite matt i hoppningen (eller är det för att vi är bortskämda med att han "alltid" bjuder på några extra bus i vanliga fall som vi tycker det?!). Han har hoppat helt ok, och han kändes väldigt fin när vi repeterade visning. Sen är det bara att hoppas att han ska visa sig från sin bästa sida på treårstestet, och annars vet vi själva vilken mysig häst vi har. Jag blir varm om hjärtat när han kommer klivande mellan träden när jag ropar på honom. Det bara lyser fjordhäst om honom när han kikar fram under sin långa, tjocka lugg.
Med detta härliga vårväder är jag lite avundsjuk på alla som ska resa till Norge och besöka Nordfjordeid den kommande helgen. Det var ett tag sedan jag var där, så det börjar dra nu! Men i år blir det inte, och det finns säkert att göra hemma. Jag har fått ordning på den hagen som Haldol, Zison och Wille går i tills det kommer ston för betäckning. Den andra hagen, där stona går, och dit även Zison och Wille får flytta sen, ska utökas så fort jag hinner bygga mera staket. De har en härlig hage, men den ska få bli ännu lite större.
Min vän Anna, som jobbar som etolog (om djurens beteende), kunde inte låta bli att kommentera mina rader om fri betäckning. Hon påminde om en episod när vi jobbade på stuteri i vår gröna ungdom och lyckades tappa både hingsten och stoet vid en betäckning (har man tappat den ena är det lätt gjort att tappa den andra...). Hingsten som var van att rusa ut och betäcka (i annat fall togs han inte ut), visste inte vad nej var, och vi stod olyckliga och tittade på medan de rusade runt med en plym av linor, svanslinda, grimskaft mm efter sig. Inga allvarligare skador blev det, men vi vart lite tillstukade. Som Anna påpekade blir man betänksam inför fri betäckning om det är denna bild man har på näthinnan. Men sen fortsatte hon med att hon som etolog är positiv till fri betäckning, och jag kan tillägga att jag har mycket bra erfarenheter. Jag glömmer väl aldrig första gången vi skulle släppa Ismo och fyra ston - med alla stoägarna redo med sina kameror för att få häftiga bilder. På de filmerna fastnade mest bilder av betande fjordhästar, och en och annan lugn hälsning... Allt kan ju variera när man håller på med levande varelser, men jag tycker nästan att det är lugnare i flocken när man inte bara har en grupp ston som inte känner varandra (för de kan bråka ibland), utan också en hingst med i gänget. Många oroar sig också för eventuella föl, och det gör stona också första dagarna, men sen kan jag lova att det inte dröjer länge innan det är hingsten som är barnvakt och lekpappa (precis som i det vilda).
En annan aspekt på att ha hingst fick jag för någar dagar sedan. Jag fick rapport från Sindarve att Ismos avkommor där, som nu är tre år, artar sig fint. Särskilt en av dem lär vara riktigt snygg, och henne måste jag försöka spana in i sommar, när jag ska döma russ på Gotland. Detta var ju det sista Ismo gjorde i Sverige, och även om det nu är snart fyra år sedan, är det spännande att följa upp resultatet. Inte alla fattar hur man kan vara så road av avelsarbete, men jag tycker att det är en intressant och spännande utmaning. Ibland blir det i alla fall nästan så bra som man hoppats, men ibland har man inte samma tur (eller skicklighet?). Men visst är det spännande att titta på växande magar och förväntansfullt och lite oroligt vänta på fölningen. Ljosefin börjar nu blir rejält rund, men ännu ska det dröja ett tag.
På förstasidan lade jag idag bilder på Ella och Julia då de red fram i Boxholm. Visst ser är det två trevliga ekipage!? I lätt B slutade de på 12:e (Julia) och 14:e (Ella) plats av 19, och i lätt C kom de som sagt strax ovanför mitten. En bra början, och även om de har en bit kvar till Ismos nivå, så får hans dressyrbild flytta på sig, men kvar finns ju hans fina hopp nedan. Vill ni se fina agilitybilder så har Vejdes uppfödare varit med på en träning och tagit härliga bilder på honom och Ella: Vejde på agility. Även hästarna fick hoppa efter all dressyrträning, och tränaren var imponerad av båda, och kanske särskilt Desolett, som hoppade klockrent och med fin teknik och balans. Kanske är dags att prova att ge sig ut även i denna gren?
Fast närmast på "hopp-programmet" är väl Haldols treårstest, som vi ser fram emot med spänning. Han har ju älskat löshoppningen vid träning, och hoppas att hormonerna inte ställer till det nu bara. Vi tänkte försöka låta stona vänta till efter hemkomst den 11 maj. Vi har inte så många förfrågningar, men de som hört av sig har fina och trevliga ston, och det känns väldigt bra. Han har själv utvecklats bra, tycker jag. Jag förstod att vissa är bekymrade för detta med fri betäckning, och om önskemål finns kan vi tänka oss att betäcka vid hand också, men för stonas skull upplever jag att fri betäckning är väldigt lugnt och bra.
Idag har jag varit i Ryngsmålen och haft en liten kurs om att visa häst samt manklippning. Tre fina treåringar finslipades inför premieringen, och sen passade några till att suga åt sig råd och tips, så det blev ett lagom och trivsamt gäng. Spännande att se vad en liten justering av manen kan ändra helhetsintrycket!
Vi börjar dagboken denna gång med att visa en färsk bild på vår uppfödning Ismo Kry, som visar framfötterna i Danmark. Denna bild samt bilden på framsidan har jag fått låna av hans ägare Pia Jörgensen, som stolt berättat att Ismo vunnit en löshoppningstävling vid en hingstvisning. Ismo hoppade 150 cm (det är det han gör på bilden) och var ensam om att klara denna höjd. Han visade även vilken fin dressyrhäst han är, och det är en bild på detta som ni ser på första sidan. Någon vecka tidigare hade de vunnit Lätt A dressyr med 62%. Det var inte premiär för Ismo, men väl för Pia på denna nivå, och vi säger stort GRATTIS!
Man blir glad när ens uppfödningar fungerar bra och visas i så fin form som Ismo! Jag har även fått ny rapport från Indor, som är en snygg och duktig kille, och jag ska visa bild på honom en annan gång. Indors mor och Ismos halvsyster är vår Desolett, och hon har nu varit på sin första "riktiga" dressyrtävling. Det var lokal ponnydressyr i Boxholm igår, och vi for dit med Desolett och Zison. Det var Ellas andra lokala dressyr, och Julias första, så vi hade målet att inte snegla på de andras resultat, utan bara försöka göra så gott det gick och lära för framtiden. Desolett var enda fjordhäst av över 70 ponnyer, och flera kom fram och tyckte att hon var fin och duktig, samt att hon gick bra. Någon sa att det var modigt att komma med en fjording...
Det visade sig dock inte vara så mycket modigare än att rida vilken ponny som helst. Desolett blev lite het och spänd i Lätt C, men de red in på drygt 58%, och tack vare att Ella red fel en gång var det en poäng mer än vad Ella och Zison hade, som också fick drygt 58%. Julia blev åtta och Ella nia av 18 startande. Bra början! I lätt B var Desolett mera avspänd, och bortsett från en sned halt och en felfattning (i bästa galoppen?!) gjorde de en jämn ritt och fick igen strax över 58 % också på denna nivå. Ella gjorde också en prydlig, men lite seg ritt, och fick 57 %. Vi åkte hem innan klassen var helt slut, men de såg ut att hamna runt mitten igen, vilket jag tycker är en utmärkt premiär. Roligt också att de är så jämna inbördes. Nu är de sporrade att träna mera!
På grund av tävlingen fick betessläppet vänta till igår kväll, men annars kom det ljuvliga vädret redan någon dag tidigare. Det går fort när det ska! Förra helgen, då jag jobbade, var det drygt 5 cm snö på lördagen, och vi fick ställa in ridträningen, för det gick inte att rida utan snösulor. Även på söndagen låg snön kvar, och igår sprang Unni omkring bara byxorna när vi kom hem från BOxholm. Ljosefin hade sett mig knalla runt och kolla stängsel redan på lördagen och hon visste vad som var på gång. När vi ledde upp dem till sommarhagen, böjde hon på nacken och taktade och brummade - nästan som en hingst med vårkänslor! 22 år och högdräktig... Stor och rund är hon, men pigg och glad. Även Muska taktade friskt, medan lilla Henja gick lugnt och städat tills hon släpptes - då for gummibollen iväg! Men det dröjde inte länge förrän alla betade. De får fortfarande ensilage ute, men gräset har vuxit så bra att åtgången inte är så stor.
Haldol tyckte att det var eländigt att stona försvann ur hans åsyn, och varvade spaning med att trava omkring. Jag kunde konstatera att rörelserna har utvecklats bra över vintern, och både trav och galopp är riktigt bra nu. Hoppas att han ska visa det på treårstestet. Vad som också glädjer mig är att halsen har blivit både längre och smidigare. Han ser ut att precis som Hugo få riktigt lång hals, och förhoppningsvis lite elegantare. En annan som kunde springa när det var något så härligt som nytt gräs på gång var Wille. Han fattade först av alla när jag visslade och tog täten före Haldol och Zison in i nya hagen. Annars går det inte så fort, men om han vill så kan han. Våra 22-åringar verkar vara de som njuter allra mest av våren!
En annan glad överaskning var att Susanne Grönkvist ringde på hemväg från årsmötet och meddelade att hon tagit hem Haldols pris, eftersom jag inte kunde åka på grund av jour den helgen. Hon kom med det i lördags efter att ha varit på dressyrträning. Verkligen bussigt! Jag gillar fjordhästföreningens plaketter. Däremot ger jag inte mycket för ett ganska kluddigt diplom, där de verkar ha missat att redigera bort hela "på Grevagården" (som det stod på vårt förra), och kvar står bara "på" utan någon fortsättning... Men, men värre saker kan väl ske, och jag blev som sagt väldigt glad för hemleveransen.
Nyss hemkommen från årets hingstpremiering för connemara är jag lite lagom trött. Det tar på krafterna att genomföra sådana domaruppdrag, även när det inte är så många hingstar med. Vi har haft en trevlig och intressant helg, och det är utvecklande att döma med personer man sällan träffar annars. Det är också väldigt intressant att följa gångarts- och hoppdomarnas arbete. En som däremot inte verkar trött är Vejde. Han blev precis överlycklig när han såg Ella packa väskan til agility, och kunde knappt bärga sig innan det var dags att åka. Nu har jag lagt en länk till hans mentalbeskrivning, och hoppas att det ska gå att läsa. Det som står med röd text är Vejdes bedömning på varje moment.
Med sommartiden kom vårvärmen tillbaka, och det är skönt, men jag måste säga att jag har haft en härlig påsklovsvecka med snö och sol. Jag har bara jobbat ett par dagar, och för övrigt kunnat njuta av vintervädret, plus fått undan en hel del annat. Till det senare hör intygen från exteriörkursen, som Inger och jag har fått ihop och lagt på postlådan, så de borde vara framme idag hos alla. På sju dagar hann jag köra Haldol fem gånger med kälken, och det är jag verkligen nöjd med. Det är så nyttig träning, då han både får dra och får bra träning på volter, halter mm, då man kan svänga som man vill på åkern.
Nu har han förstått att man bara ska knega på när det tar emot och går trögt, och han står fint stilla i halter. I lördags hängde vi på Unni med pulkan efter kälken, och det var skarsnö, så den skrapade på rejält, och Unni skrattade och tjoade. Det bekom inte Haldol det minsta, men jag tror att både han och vi blev ungefär lika förvånade när pulkan sedan kom upp jämte skaklarna i nerförsbacken - vi trodde inte att snöret var så långt... Mer än så var det dock inte - han är ju rätt van vid att barn är oberäkneliga, så efter en snabb blick fortsatte vi som förut. Härlig häst! I söndags fick det så bli lite "examen" med kälken, då jag insåg att det nog var sista snödagen på ett tag. Vi åkte ända upp till hagen på berget där det länge har legat ett stort traktordrag, som vi varit för lata att släpa hem med handkraft. Det var precis som om Haldol fattade att nu är det jobb. Han knegade stadigt på uppför backen, trots att han aldrig körts där. Sen stod han lugnt och väntade medan jag band fast allt på kälken, och så knallade han hem med sitt lass plus mig och Mia på kälken. Väl hemma klev vi av, och så fick han dra alltsammans över vägen och gårdsplanen, som hunnit bli snöfria, och sen var det beröm till duktig häst.
Lika duktig och trevlig hund har vi också. Vejde har börjat på agility fortsättningskurs idag, och han ser verkligen ut att älska det. Han går snabbt och helkoncentrerat. Jag tror att han och Ella har lika roligt. Igår var jag med Vejde på mentalbeskrivning. Hans uppfödare hade bokat in en heldag med sin colliekull, plus Vejdes halvsyster, som hon har, och när det blev ett återbud från en collie fick vi chansen att vara med. Jag hade aldrig tidigare varit med på en sådan beskrivning, men har redan tidigare funderat på att något liknande hade varit intressant att utveckla för häst, helst unga hästar. Det tror jag ännu mer nu. Man kunde se väldigt mycket på hundarna, och ganska enkla prov gav stora utslag.
Ännu roligare var det förstås att slutsummeringen var "Vilken jättetrevlig hund!". Vejde tog sig igenom hela banan på ett bra sätt, och bekräftade våra tankar om att han är en stabil och bra hund. Testledaren tyckte att han hade en underbar attityd och verkligen gillade att leka och kampa. Skrämselhinder i form av overall och skrammel imponerade inget på Vejde, som bara ryckte till och sen gick fram och nosade direkt. Spökena var lite skumma och han började skälla när de närmade sig, men när de sedan vände ryggen till var han direkt pigg på att rusa dit och hälsa. Skott fick inte honom att ens bromsa upp den roliga leken med trasan, och totalt fick han superbra poäng. Så bra att hans uppfödare idag blivit uppringd och gratulerad av en mental- och bruksintresserad uppfödare av västgötaspetsar. Även Vejdes kullsyster Frida har visst gjort ett bra prov, och halvsystern Soija (samma pappa) klarade det också fint. Att en hund som vi upplever som väldigt "lagom" - pigg och med på allt, men också stabil, följsam och lyhörd, får så bra resultat, får mig att tro att detta är en bra test. Min förra hund var väl inte så illa, men han hade aldrig klarat det lika bra, och på skott-provet hade han tackat för sig... Jag fick inte med mig protokollet i kväll, då jag sitter och skriver medan Ella och Vejde tränar, men jag ska lägga ut resultat på Vejdes sida så snart jag hinner för er som är nyfikna.
I en sådan här dagbok blir det mycket vardagsprat och mycket "skryt" om det som går bra - eller rättare sagt det som gör att man orkar mocka vidare. Den som inte vill behöver ju inte heller läsa, men jag blir lite glad att ibland få höra att jag inspirerat andra att t.ex själva jobba på med sin unghäst när jag berättat om våra övningar. Jag blir själv också glad att få rapporter, inte minst från mina uppfödningar som flyttat. Både Djusa och Indor verkar växa och utvecklas bra. Indor har varit på löshoppning, och fick beröm både för sina fina gångarter och för att han är en klok och duktig häst. Djusa har härliga dagar med russkompisen Dunia, och hon älskar att borstas av lill-mattarna Frida och Lisa. På tal om mockningen är det väl inte bara en belastning, utan också ett bra tillfälle att tänka. Dessutom får jag dessa tidiga morgnar mysiga hälsningar från fåglarna runt omkring. Jag har länge nu hört ugglorna hoa, och i förra veckan var det dags för tranorna att börja skrika. För mig är det en signal om att nu börjar faktiskt vi se slutet på mockningssäsongen, och då kan jag samla tankarna på sköna promenader till betet istället!
En dag (påskafton) låg jag i sängen och sov en bra stund både på förmiddagen och eftermiddagen. Det hjälpte rätt bra, så igår började jag förmiddagen med att köra Haldol på fältet med kälken. Det gick precis så bra och var just så härligt som jag hade tänkt mig! Han är en positiv och arbetsvillig häst, samtidigt som han är lugn och trygg, och han bara ber om att få vara med. Han kommer alltid och hoppas att det är hans tur att bli fångad i hagen, och det nästan smittar till Zison, som man annars måste hämta där han är. Om Haldol blir fångad, så undrar Zison om det kanske kan vara morot på gång till honom!
Idag hade det snöat ännu mer, så om föret var lite trögt igår, så var det inget att klaga på idag. Det gick fint att trava även uppför backen, och Haldol hade gärna travat både mer och fortare än han fick. Jag tycker att lagom är bäst. Han har nu fått lite ökat lass, då vi sitter två på kälken (jag plus Mia eller Julia), men det är inget som bekymrar honom varken uppför eller nerför alla våra backar. Han verkar vara precis så glad och arbetsvillig som sin mor, och det var ju därför han fick bli kvar hos oss (eller rättare sagt därför vi bara inte kunde skiljas från honom).
Uppmuntrad av körningen tänkte jag att jag nog kunde ta en promenad med Henja. Mia och Ljosefin följde med, och vi tog en rejäl sväng, där Henja glad i hågen traskade på i täten (långt före Ljosefin på bortvägen, men hon kom bättre i kapp när det gick hemåt!). I en brant uppförsbacke kände jag dock att det fanns en del förkylning kvar i kroppen, och fick ta Henja bakom mig för att få ett lagom tempo. Men det var en nyttig träning för henne. Hon är verkligen suptertrevlig att hålla på med; pigg och nyfiken och med på det mesta.
Idag sparade Mia och Julia Zison åt mig, så de red ut på Muska och Desolett. Jag och Zison tog i stället ett pass på dressyrbanan, och efter en stund där känner jag att jag lite bättre vet vilka råd Ella behöver för att få honom att gå bättre. Han är snäll och duktig, men inte speciellt lätt att få att jobba på riktigt bra, så det är en häst som man lär sig att rida på. Här kan man inte bara åka, om det ska likna något. Å andra sidan händer det inte något farligt om man bara åker, för bussig är han, och bråkar aldrig. Som så ofta kom jag fram till att det är grunderna som måste funka bättre; i Zisons fall gas och broms. När han är lyhörd för dessa, så funkar resten också, och i slutet av passet var han riktigt behaglig att rida. Vi får försöka repetera detta snart igen!
Mitt i all denna snö och kyla (igår var termometern nere på minus elva) fick vi rapport om att Ljosefin blivit mormor igen. Det var Introna som fått en dotter e. Ringo hos Frö fjordhästar. Roligt att de fick ett stoföl, och jag kom att tänka på att det är ganska festligt att detta föl har ELIT-premierad både far och morfar, och det har de blivit sedan hon "tillverkades". Mormorsfar hade redan ELIT, och mormor är ju Superelit. Lägg därtill en mamma med AB, diplom och en start på fjord-SM i brukskörning, så får man väl säga att det är en meriterad stam. Vi får gratulera till årets förstfödda, och önskar henne lycka till. Här är det inte dags för fölning än på ganska länge, men just nu känns det rätt skönt!!!
Vårdagjämningen är passerad, och när nu det blev snö dessutom har det verkligen blivit ljust! Alla kanske inte är entusiastiska över denna senkomna vinter, men som en tröst kan jag nämna att jag har en notering i en liten bok där vi samlar på minnesvärda uttalanden av barnen. Där har vi den 20 mars förra året citerat Unni som sa "Det är inte vinter - det är sommarsnö!". Och då kom sedan våren i rekordfart och den 18 april när Henja föddes var hästarna redan ute dygnet runt!
Jag hade faktiskt hoppats hinna köra lite med kälken på snön, för jag tycker att det är härligt, och det kunde vara nyttig träning för Haldol att dra den igen. Men det ser inte så hoppfullt ut, för jag har åkt på en dunderförkylning. Jag hankade mig fram en intensiv dag på jobbet under skärtorsdagen (allt blir plötsligt mer akut när man står inför en långhelg!), och sen for jag igår till Nyköping och dömde Shetland Östs utställning. Väl påpälsad var det helt OK och väglaget var inte alls så illa som jag befarat. Jag kan inte förstå hur de kan få sina långhåriga shetlandsponnyer så fina vid denna tid på året! En hel del fina ponnyer fick jag se, och BIS hade det passande namnet Nearly Perfect! Med mig hem fick jag ett stort påskägg, ett par porslinshöns samt en kruka påskliljor, och det skapade påskstämning hos oss som inte riktigt orkat fixa det själva i år, då snuvan gått genom familjen. Man orkar bara med det man måste då!
Idag har jag varit ganska utslagen, då febern kommit nu, så det har inte blivit något alls med hästarna för mig, utom utsläpp i morse. Tjejerna har ridit ut, och även Unni passade på att rida Wille en sväng med Mia som följeslagare. Jag har sovit en hel del, och sen har jag passat på att skriva ihop omdömen om alla kursdeltagare på exteriörkursen. Nu ska Inger få chansen att säga sitt, och sen kommer de snart iväg. Sammantaget en duktig och bra grupp som jag hoppas få se många av ute i praktiken efter hand! Nu ska jag fixa påskbordet och önskar er alla en riktigt GLAD PÅSK!!!
Igår var det vårsol och helt ljuvligt skönt, idag snöar det. Så är det vid denna tid på året, men det är ändå härligt med de ljusare kvällarna och de allt tätare löftena om riktig vår. Nu kan Ella och Julia välja om de vill rida på banan eller rida ut efter skolan, och det blir en hel del dressyrträning eftersom de ser fram emot att tävla om några veckor, men också sköna turer i skog och mark, där de ibland stöter på älg och annat vilt. De har nu förmånen att en tränare kommer hit och tränar dem, vilket är väldigt praktiskt inte minst för mig! Jag har haft en period av rätt mycket jobb och därmed mindre häst-tid, utom den stående mockningen och fodringen.
En del promenader med Henja blir det allt emellanåt, och hon verkar kunna bli en mycket trevlig häst. Hon är positiv och lyhörd, och jag tror att hon får Muskas känslighet, men är ändå väldigt cool. Haldol varvar körövningar med ridning. Den senaste ridturen skulle bli en enkel skrittrunda med Ella på ryggen och mig vid sidan som moraliskt stöd. När vi kom till grannen hördes att någon borrade i huset, och vi spanande alla tre åt det hållet. I nästa sekund kom alla deras fyra hundar flängande från andra hållet och efter dem en ryttande hundägare. Samtidigt kommer en annan granne med sin skogstraktorn på vägen en bit bort. Det blev lite mycket på en gång, men Haldol tog det bra, och jag tror faktiskt att den arga människan var det han tyckte var värst. Han redde som sagt ut alltihop bra, och då får man väl säga att det var en nyttig erfarenhet. Vi hade tänkt åka på hingstvisning i Östergötland, men den blev inställd, så för Haldols del är nästa mål treårstest i Ölmstad i maj.
Snart kör utställningssäsongen igång, och jag börjar med shetland på långfredagen. Jag har värmt upp med lite kurser. Först var det exteriörkurs steg 2, som samlade ett väldigt trevligt och intresserat gäng. Vi fick supergod mat på Ydre ridklubb, och med undervisningen hade jag god hjälp av Inger Davidsson, så det blev en trivsam och bra helg. Sen har det varit fullt upp, och även en del snuva i familjen, men snart hoppas jag få klart alla kursintyg och utvärderingar. Förra helgen var det repris på hingsthållarkursen, och även den blev lyckad och uppskattad. Nu återstår den tredje av dessa i slutet av mars, och sen får vi väl börja planera för uppföljaren för stoägare.
Vi har utfodrat med hösilage i år, och det har fungerat precis så bra som vi hoppats. Henja är till och med i nästan väl bra hull, och även för de andra har näringsinnehållet varit lagom, så alla ser fina ut. Zison som varit dammkänslig och kunde hosta någon gång varje dag förra vintern har i stort sett inte hostat alls, och det är ju en härlig bieffekt. Den milda vintern har också gjort det lättare att få loss det från balarna (inte kul när allt fryser ihop!). Fast det är ju motigt att klafsa ut med det i hagarna... Det ska bli skönt när det torkar upp!
Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli ganska bra ändå. Jag hade planerat att åka på welsh-kursen igår för att få höra de walesiska domarnas syn på welsh. Jag tyckte att det lät som en bra kurs för att uppdatera sig på denna ras, och hade fått lov att bara deltaga den första dagen, som jag tyckte verkade mest intressant för min del. Men så kom stormen, och i fredags kväll när vi slet i blåsten med att dra fram elverk, fodra och ta in hästar, insåg jag att det går inte att åka. Dels behövs alla krafter hemma i sådant läge, dels verkade det tveksamt om det skulle gå att ta sig fram med rapporter om träd över vägar överallt i närheten. När jag ringde (telefonen funkar konstigt nog nästan jämt här, men inte strömmen!) och meddelade mitt beslut fick jag kommentaren "Jaha, du också... Vi får se hur många som kommer...".
Strömmen var borta nästan ett dygn, men vi är rustade så att vi klarar oss rätt bra, även om allt tar längre tid. Särskilt matlagningen på gasolköket! Vi eldar i kaminen och sover allihop i vardagsrummet, vilket Vejde tycker är prima, och sen har vi elverket som klarar det nödvändigaste. Det får alternera mellan att serva kylen och frysen och att vara ute i stallet för att driva vattenpumpen där eller lysrören. Så det går, men det är skönt när allt är som vanligt igen.
I den första besvikelsen över att inte komma iväg som tänkt, tappade jag lusten till det mesta, men sen ändrade jag mig och bestämde mig för att göra något annat kul. Så då hämtade jag Haldol och provade om Ljosefins sadel kunde duga åt honom. Det kunde den, så med sadel och träns på gick vi upp till ridbanan. Mia anmälde sig som hästledare och jag satt upp. Mia var så orolig att hon knappt vågade gå, och då vågade Haldol knappt heller gå. Försiktigt gick han runt med mig på ryggen, och efter ett par varv nöjde vi oss med det. Idag provade vi ett annat upplägg. Jag ledde och Ella fick sitta på, och så gick vi ut en liten tur på cirka 15 minuter. Då knallade Haldol på i vanlig pigg och rask takt, med spetsade öron. Ella konstaterade när han ville trava också, att "han är pigg och går fort, men det känns inte otäckt, för han känns så snäll". Så är det nog, och med facit i hand är jag rätt nöjd med en helg hemma i lugn och ro. Idag, när vi har ström igen, har jag också passat på att göra en del slutliga förberedelser för nästa helgs kurs, då jag ska vara lärare och inte elev.
Ambitionen från förra veckan blev snabbt mer än en tanke. Peppe hade också blivit körsugen och han fixade de kärvande bromsarna på maratonvagnen, så att den blev körbar igen. I fredags provade vi den med Desolett, men bara en kort tur, för sen var hon och Zison med på dressyrträning på eftermiddagen. Igår lastade vi vagnen på en släpkärra, och sen Wille och Desolett i hästtransporten. När vi for iväg med två bilar mindes jag varför jag inte orkat fortsätta med tävlingskörning... Vi åkte till Vetlanda, där Highland Western Riders hade aktivitetsdag, och första aktiviteten var tipspromenad till häst eller fots. Peppe hade kollat att det skulle gå att köra också, och på maratonvagnen fick vi med hela familjen. Det är en ganska tung träningsvagn, och med en familj bestående av sex personer fick Desolett rejäl motion, trots att Tage ibland hoppade av och sprang före till nästa fråga.
Trevligt hade vi i alla fall, och det var verkligen en skön känsla att vara ute och köra med hela familjen på vagnen! Fast Peppe tyckte gott att det kunde varit ett par som drog, och med Ljosefin mer eller mindre penionerad (och dessutom dräktig, så jag tyckte inte att hon skulle med!), skulle han gärna se Haldol kastrerad. Han artar sig bra som körhäst, men jag känner mig inte som den kusk som kör hingst och sto i par. Tills vidare kör jag dem alltså var för sig! Och jag kommer att ge honom chansen som hingst först i alla fall. Tur att det är jag som håller i kniven inte Peppe! Bra körvägar fick vi köra, så det var rätt val att ta med häst och vagn. Tipsfrågorna kändes inte som det viktiga med rundan, men Ella och Tage var mycket belåtna med att få andra respektive tredje pris när vi kommit tillbaka. Jag fick förstapriset, tack vare bättre gissning på utslagsfrågan.
Efter korvgrillning för oss och hösilage till hästarna, sadlade vi på både Wille och Desolett. Dagen avslutades med lite trailträning på deras ridbana, och Unni travade runt glatt skrattande. Wille är ju orädd för allt, och Desolett klarade allt fint, utom att öppna en repgrind, som hon inte litade på att den var el-fri. Där behövs mer träning, men jag måste säga att hon är en pärla!
Idag kom våren hit på riktigt besök. Det var sol och lugnt, och med fågelsång bara så härligt som man knappt tror en februaridag kan vara. Unni och Maria körde Wille en tur med rockard, och i brist på medhjälpare åt mig, nöjde Haldol och jag oss med att följa med på en tömkörningstur samma väg. Det var så varmt att jag fick lägga jackan på vagen och gå i bara tröjan. Både Haldol och Wille var väldigt pigga och trevliga, och vi njöt av turen allihop. Jag inbillar mig att det är bra att varva med lite tömkörning - och det är i alla fall bra för min kondition! Den byggde jag sen på lite till genom att ta en kort promenad med Henja, som också var duktig. Samtidigt red flickorna ut på Zison, Desolett och Muska, så då var nästan alla hästarna rastade idag! Dessutom har jag hunnit få ihop breven till alla deltagarna på exteriörkursen, och det ska de förhoppningsvis ha på onsdag.
Ibland går det veckor mellan uppdateringarna - ibland blir det varje dag! Jag är ledig idag, efter jour hela helgen. Med barnen hemma på sportlov var det ett bra tillfälle att sätta Haldol i rockarden för första gången. För en vecka sedan körde jag honom med kälken, och både Unni och jag satt på kälken i såväl upp- som nerförsbacke på fältet. Idag hade kälken inte varit bra för gräset som ska växa där på sommaren, men plus tre och lugnt kändes som bar läge för en premiärtur med rockarden. Det tyckte Haldol också som lugnt och med spetasade öron drog rockarden vart jag bad honom. Inte ens tvära svängar var något bekymmer, men idag nöjde jag mig med att gå bredvid vagnen.
Det har varit magert med körning här länge nu, men för drygt en vecka sedan kom Lena för att få prova på tömkörning med en van häst. Hon tyckte att det var svårt att få ordning på de långa tömmarna, och då föreslog jag att det kunde vara bättre att öva med en van häst än en unghäst. Peppe passade också på att träna, och Desolett och Ljosefin fick ställa upp som övningsobjekt. Ljosefin, som bara varit ledig sedan hon fick den lilla varningen på böjsenans förstärkningsband, anade nu morgonluft och klev pigg och gald ur stallet. Selad tillsammans med Desolett - det måste betyda parkörning! Efter några varv i paddocken insåg hon att roligare än så här blir det inte, och medan Desolett jobbade på i fin form och gjorde snygga serpentiner, lufsade Ljosefin allt saktare och gjorde det man bad om men inte mera...
Bra träning blev det i alla fall, för det var två ganska olika hästar att tömköra, om än snälla och stabila båda. Och jag blev inspirerad, och körde först Haldol strax därefter, och sen tog jag en skön tur med Desolett igår. Unni och Peppe gjorde sällskap med mig på rockarden, och Ella red efter på Zison. Just detta att man kan ta med sig flera är en av körningens största fördelar - jag måste försöka hinna köra mer!
Nu har sportlovet börjat här, och igår var det rena vårvädret med kvittrande fåglar och sol. Det ser inte ut som att det blir skidåkning just nu. Och i hagarna är det värre än någonsin - dynga överallt. Usch! Det tycker både vi och hästarna, som helst inte vill gå varken ut eller in. Haldol fick åka på löshoppning för en vecka sedan, och han blev så glad att han sprang två och ett halvt varv i en ren glädje när jag släppte honom - härligt med bra underlag och verkligen kunna springa! Sedan hoppade han "som en gummiboll" som tränaren sa, och hon öste beröm över hans hoppförmåga. Vi nöjde oss med 110 cm, och hoppas kunna visa lika fin hoppning på treårstest.
När vi kommit hem med Haldol åkte Ella och jag med Vejde till hans uppfödare på Sänningegårdens kennel. Han fick träffa alla deras hundar, och klart roligast var halvsystern Soja, som han lekte mycket med. Hanen Oskar var inte kul alls, tyckte Vejde, som direkt insåg att här ligger det att ligga lågt, och det var skönt att han har en så klok strategi. Mamma Ella-Bella kollade noga in sonen, och vi fick även träffa gamla-farmor Alma samt collien Matilda. Bitte tyckte att Vejde har så många kvaliteter att han gärna kunde få någon kull. Inom västgötaspetsarna är man mån om att hålla bredden och undvika inavel, och en hund med bra temperament, en etta på utställning samt normala höfter och tanduppsättning (vilket Vejde har) är intressant att pröva i avel. Så hon fick lov att lägga ut honom bland avelshanarna, och sen får vi se om någon lämplig tik är intresserad.
Hingsthållarkursen har givit ringar på vattnet, och sedan vi bokat in reprisen åt Shetland Öst, lyckades vi även hitta ett datum åt Shetland Väst. Det blir den 29 mars i Grästorp. Jag ska även ha en exteriörkurs åt Skaraborgs ponnyavel den 3 maj, och så blir det en dag om att visa häst hos Frö fjordhästar. Det märks att det börjar röra på sig! Men först är det exteriörkursen steg 2, som Inger och jag finslipar på. Den ser vi fram emot!
Idag har vi varit och fått Desolett slutmätt. Som vi hoppades blev hon c-ponny, och det känns bra inför kommande starter på ponnytävlingar, som vi hoppas komma igång med under våren. 139 cm blev hon inmätt till, och hon hetsar inte upp sig ett skvatt av att komma ut så här, utan väntar bara lugnt på att det ska hända något. Därför tyckte vi att hon var perfekt ressällskap åt Henja, som idag gjorde sin första resa. Vi har tränat lastning en hel del, och det märktes för det var bara att leda rakt in både hemma, i pausen på ridklubben och när vi skulle hem! Härligt! ÄVen resan gick lugnt och bra, och vi var ute i god tid för att verkligen kunna köra lugnt över alla hålor och gupp i vägen.
Att vi tog med Henja var inte bara för att hon skulle få komma ut och resa (även om det faktiskt var dagens huvudmål), utan också för att det fanns löshoppningsträning som passade i tiden med mätningen. Henja fick för första gången komma in i ridhus, och vi tog med Desolett som moraliskt stöd. De första varven visade Desolett vägen när vi ledde över bommarna, men sen stod hon och väntade medan Henja sprang själv. Henja skuttade glatt över de små hinderna, och tränaren utropade förtjust "Vilka fina, spänstiga rörelser!". Jag gladde mig mest åt att hon tog det hela jättebra. Visst var det spännande att komma ut, men hon var klok och kontaktbar, och kom till mig och hämtade morot och beröm. Många förundrades förstås över hennes färg och någon frågade vad det var mer än fjording... Men det var fler som sa att hon var fin.
Efter detta äventyr var det gott att komma hem till mamma, tyckte Henja, men jag tror att hon gärna följer med igen. Muska trodde kanske att hon nu var borta för gott, som så ofta skett. Jag tänker på Ljosefins rop efter Djusa när hon åkte. Först gnäggade hon högt, men på morgonen dagen efter provade hon istället den dova mamma-gnäggningen (det kändes nästa värre, tyckte jag!), och sen var det tyst. Juvret sjönk snabbt ihop, för det var ju ändå strax dags, och allt verkar lugnt nu. Enligt rapporter leker Djusa mycket och har jättekul med nya kompisen.
Djusa åkte till sitt nya hem på Gotland i torsdags, och allt gick väldigt bra på resan. Hon klev in i transporten efter bara en kort stunds funderande, och sedan hade hon åkt lugnt och fint. På båten stod hon och åt, och vädret var också lugnt och bra. Väl framme fick hon först vila ut i egen box bredvid sin nya lekkamrat; russet Dunia e. Duktig. Dunia är jämnårig med Djusa, och de båda leker nu för fullt i hagen och verkar komma riktigt bra överens. Frida och Lisa heter de nya lill-mattarna, som båda charmades av Djusas vackra huvud, och jag hoppas att de ska få riktigt roligt ihop med sin nya fjording. Frida har redan en fjordhäst genom valacken Mirrol, och mamma Annika är också gammal fjordkusk, så det var klart att det måste bli en fjordhäst till!
Ella och Julia är superflitiga på att rida och träna, och fick beröm för sina framsteg av Nina på träningen i fredags - det märks att de jobbar med saken! På kvällarna efter skolan blir det mest träning i paddocken, och på helgerna tar de långa, härliga turer ute.
Jag har fått många positiva kommentarer efter hingsthållarkursen. Först var det kursvärderingarna, men sedan har folk hört av sig spontant, och reportaget i Ridsport var också kul att läsa. Jag hade inte räknat med att både Ridsport och Hästen skulle anmäla sig spontant och vara med hela dagen, men det var ju en glad överraskning. Efter allt jobb känns det skönt att det blev bra och att de flesta verkar mycket belåtna. Lite av den varan behövs för att ge kraft att fortsätta, och denna gång kan jag inte säga annat än att jag redan börjat grunna på uppföljaren! Om du inte läst i Ridsport har jag citerat lite ur reportaget under kurser - avel.
Idag har vi städat ut julen, och därefter fick jag årets första vårtecken. När jag borstade av Haldol inför en tömkörningstur i det härliga solskenet (gott nog bara det!), märkte jag att han redan påbörjat vårfällningen! Hingstarna är alltid först med det, men de andra lär följa efter. Ljuset har alltså ökat så pass att hästarna vet att våren är på väg! Förutom den trevliga rundan med Haldol passade jag också på att rida Muska en stund på ridbanan, och jag hoppas att detta ska vara stratskottet för lite bättre ridutbildning av henne. Hon är ju bara grundriden, då hon haft föl för det mesta, men hon vore värd att jobba med, då det är en väldigt lyhörd och rolig häst att rida.
Igår hade jag hingsthållarkurs tillsammans med Sanna Soleskog, och det var nästan 70 personer anmälda. De kom från i stort sett hela Sverige, eller vad sägs om Skåne, Gotland och Ångermanland?! Engagerade och trevliga hästmänniskor med olika erfarenhet gav en bra grupp, som det var roligt att föreläsa för. En dag går dock så fort, och jag tror att många gärna hade fortsatt en dag till, för det finns så mycket att ta upp och prata om. Vi får fundera på det till nästa gång, och kanske ska vi ha kurser både för stoägare och hingsthållare under nästa säsong? Överlag verkade alla mycket nöjda, och vi fick många positiva kommentarer med oss hem i kursvärderingarna. Och även lite bra idéer att gå vidare med - för det verkar helt klart som att det finns intresse för mera av detta slag. Roligt!
Ovan ses Haldol framför kälken på jullovets sista dag, medan det ännu var lite snö. Denna vinter har körningen med kälke bara gått att genomföra på åkern, då det varit lite eller ingen snö att köra på. Men Haldol är som synes nöjd ändå, och han verkar älska att få vara med och jobba. I måndags var det Ella och Maria som hjälpte mig, och när vi var klara med körningen och hade selat av, lyfte jag upp Ella på hans rygg. Som väntat tog han det med ro, och flickorna började direkt drömma om "riktig" ridning på honom!
Igår red Ella och Julia på ridbanan, och de intensiva dressyrlektionerna hade gett resultat; båda hästarna gick bättre än vanligt. Zison hade börjat jobba i rätt form nästan direkt, och Julia jublade över Desolett med orden "vilken galopp!". Det är roligt att träna då! Fölen har varit "lediga" några dagar, men verkar sakna sina promenader och står så här och väntar hoppfullt vid grinden:
Den här helgen var det tänkt att Djusa skulle resa till sitt nya hem, men kraftig blåst gjorde att planerna fick ändras. Man utsätter inte en häst för Gotlandsbåten i full storm, och allra helst inte den första resan i livet! Förhoppningsvis är vädret bättre nästa helg, för då åker hon om en vecka i stället. Den här helgen har jag i stället haft nöjet att få rida två ridlektioner för Nina Lilja i Björnklo. I fredags red Julia och jag, och Zison gick mycket bättre för Julia än gången innan, så det var kul att se. Igår var det Ellas och min tur, och Ella kunde glädja sig åt Ninas omdöme om att hon aldrig sett Zison gå så bra.
Jag har inte ridit mycket alls i höst, men nu har det blivit tre hårda dressyrlektioner på en vecka. Verkligen roligt och inspirerande! Och visst finns det mycket kvar att jobba med, men jag tycker att det går framåt bra också. Nu har det hänt mycket med galoppen, och vi klarar många varv på volten utan att det bara blir spring och dålig rytm, och avsaktningarna går mycket bättre. I trav är formen ofta stadig och fin. Nina har också så rätt när hon sammanfattar med att säga att det är en så härlig häst, för hon försöker alltid sitt bästa och är positiv.
För er som missade att anmäla till avelskursen för hingsthållare finns nu en andra chans. Shetland Öst (www.shetlandost.com) ordnar en repris den 9 mars. Kontakta dem om du är intresserad av att vara med!
En del av julledigheten har jag ägnat åt att förbereda avelskursen den 12 januari. Intresset har varit enormt, och idag skickade jag iväg brev med deltagarlista och vägbeskrivning till 67 deltagare! Väldigt kul! Nu skriver jag ut ett kurskompendium till dem allesammans - det blir många sidor, så jag passar på att uppdatera här lite medan skrivaren jobbar! Jag har också förberett föreläsningarna, och är i stort sett klar även med detta. Tur att man mellan varven glömmer hur mycket jobb det är... Men å andra sidan med sådan respons är det väldigt inspirerande, och jag anstränger mig för att alla förhoppningsvis ska bli nöjda. En del har frågat efter en repris, och jag kan tänka mig att köra ett varv till om det finns intresse. Maila gärna i så fall, så jag vet hur läget är! Om någon tycker att det verkar intressant med en liknande kurs men för stoägare till nästa vinter, så får ni gärna höra av er om det också!
Det är skönt att varva jobbet vid datorn med praktiskt hästjobb. Haldol har fått varva körträningen i paddocken eller på åkern, där vi håller oss med släpa och kälke, med promenader ut i skogen. Då nöjer vi oss med tömkörning. Han är duktig även ensam, men det är ändå lite spännande och stegen går lättare hemåt, så vi väntar med att ta med något att dra tills han är lite mer van. Linor och svängel har varit med ibland, och efterhand bygger vi på med mera.
Jag märker på rapporter från olika håll att det är fler än jag som jobbar med unghästarna. Jag har lagt in en ny bild på Isodur på hans sida, där man kan se honom på cavalettiträning. Hans ägare Elisabeth Svensson skickade flera bilder och berättade om sin duktiga och trevliga häst. Även från Hogpax i Luleå har det kommit positiva rapporter om en trygg och duktig häst, som tar miljöträning med ro och verkar trivas med livet. Jag har sagt det förr, men det kan bara bekräftas hur glad man blir varje gång över sådana goda nyheter!