Årets sista dag är här, och den börjar gå mot sitt slut den också. Vi har haft en härlig vinterdag som, efter frukost till oss och djuren, inleddes med en skön skidtur för Peppe och mig i sällskap av hundarna. Himlen var först turkos, sedan rosa och efterhand nästan gyllene i kanterna. Landskapet var vackert snötyngt och det var alldeles vindstilla. Ljuvligt!
En sådan dag bara måste man ju ut med hästarna, och vi har idag gjort något med allihop! Först ut var Finja, som fick dra kälken en tur på vägen. Hon är en pärla, som tålmodigt står stilla vid anspänning och likaså när vi sneddade in i snövallen på väg in till gårdsplanen. Finja väntar medan vi reder ut allt, och samtidigt är hon energisk och lägger sig i selen i uppförsbackarna och tvekar inte när kälken går trögt när vi kör i gruset. Hon skulle gärna trava mer än några få steg, men jag tycker att det får räcka så här för tillfället, åtminstone så länge Mia springer bredvid. Finja travar gärna snabbt nämligen ;-) Efter Finja blev det Hallings tur, och han visade direkt att nu har han förstått. Han sprang in i hästtransporten när jag satte första foten på lämmen, och sen stod vi där innne och kliade en bra stund.
Peppe, Mia och jag red ut på Muska, Desolett och Henja, och vi fick en vacker ritt i ett sagolikt vinterlandskap. Det var lite djupt på några ställen, så hästarna fick bra motion, men verkade gilla turen de också. Sen återstod Haldol och Ljosefin, och då passade det bra att låta Unni rida tillsammans med sin kompis Klara. Klara hade bara ridit en gång tidigare, men satt trygg och lät sig gungas fram på Haldols rygg. Härligt att ha en så bussig hingst att man utan tvekan sätter upp små ryttare på honom, och också lugnt kan ha dem med inne i hans box. Ljosefin verkade också nöjd med att få komma ut en tur, för hon har mest varit ledig på sistone, men hon är ju också en klippa.
När jag tänker tillbaka på året som gått minns jag många roliga stunder. Höjdpunkten var nog riksutställningen då Djusa Kry blev riksetta och BIS och Henja trea. Att få äran att visa sin uppfödning så väl förberedd och i bästa skick och ha glädjen att springa ärevarv med henne - det är är en härlig känsla. Och jag ångrar inte att jag har sålt henne, utan är bara glad att Annika tagit så väl hand om henne och att hon fick en så fin häst. Vetlanda-helgen är väl förresten så gott som alltid årets höjdpunkt för en som är så avelsintresserad som jag. Jag har ju inte missat en gång som det varit central fjordhingstpremiering, och innan dess var jag ute på en hel del premieringar här och var. Jag har sett alla ringar med treårsston sedan Fanny vann i Oskarshamn, och jag tror att det var 1985.
Någon annan utställning än riksutställningen blev det inte i år för vår del, då kallblodsutställningen ställdes in. Ett par premieringar har vi dock hunnit med. Först visade vi Henja och Finja i Brunnstorp (den premieringen hör väl också till "måstena"), och Henja fick diplom och 41 poäng. Hon gick tvåa där, men lyckades slå ettan på riksutställningen, så det är kanske oavgjort :-) ? Finja gick etta i sin klass, också med 41 poäng, så det var en riktigt lyckad dag. Muska visade vi i Vreta i september, och hon fick ELIT. Diplom är roligt att få, och mer spännnande än ELIT, som man ju kan räkna ut när det är dags, men att få ELIT på sitt avelssto är en stor dag. Tre diplomston har hon hittills, plus en guldbelönad valack som också tävlat till sig en prestationsmedalj i brons i hoppning. En son är TYskland och yngsta fölet Halling fick 40 poäng och klass I på premieringen när MUska fick ELIT. Tack till alla som tagit så väl hand om och visat fram hennes avkommor!
Muska betäcktes med Gandalf och blev dräktig, men resorberade tyvärr senare. Vi är glada att vi fick chansen att lära känna Gandalf och hoppas nu att Henja ska få ett fint föl efter honom till sommaren. Vi ser också fram emot rappporterna från de andra stoägarna som var här med sina ston och fick dem betäckta med Gandalf eller Haldol. Säsongen med två hingstar avlöpte väl, tack vare två snälla och smidiga hingstar, och vi har också fått träffa många trevliga ston, där Belizzi kanske är den som gjort djupast intryck. Hennes klokhet och samarbetsvilja är precis vad jag uppskattar mest hos en häst.
Ett föl fick vi 2010, och det var Muskas och Haldols son Halling. Genom honom fick vi fyra generationer hos oss samtidigt, då vi förutom Halling och Haldol även har Haldols mor Desolett och hennes mor Ljosefin. Det var första gången Ljosefin inte blivit dräktig, men efter femton fantastiska föl måste jag säga att hon är enastående och väl värd "pensionen". Vi har under året fått hälsningar från flera av hennes föl och alla verkar älskade av sina ägare. Nu till jul har vi fått julkort och hälsningar från många av våra vänner och de som köpt häst av oss. Det är alltid lika roligt.
Tävlat lite har vi också gjort, dock inte lika flitigt som förra året. Haldol blev klubbmästare i bruksridning tillsammans med Julia, trots hård konkurrens. Ella och Desolett var snubbland nära att vinna DM i bruksridning. Både Ella och Julia har också tävlat i dressyr och hoppning på lokal nivå, ofta med resultat strax utanför prisplats.
Hundarna har också haft ett bra år. Inti har erövrat två cert på utställning, samt ytterligae ett CK. Han har under året också genomfört vallanlagsprov, MH och höftledsröntgen, och kan nu erbjudas till avel. Humle , som redan förra året klarade av sina prov, har i år fått tre CK, blivit placerad på officiell agilitytävling och fått en fin kull med tio lovande valpar. Kattflocken har däremot decimerats då Carpus blev överkörd i höst. Nu är det bara Sabina kvar, men eftersom hon är rätt sur och tuff mot andra katter kan vi knappast skaffa någon mer katt så länge hon är kvar.
Mycket mera har förstås hänt, och en del av det går att läsa i alla rader nedan. Det finns säkert mer som vore värt att berätta, men nu kommer vi till 2011 och det ska bli spännande att se vad det har att erbjuda. Gott nytt år!
Nu har vi verkligen haft härliga vinterdagar, med lugnt och ibland soligt väder. Vi har också varit flitiga med hästarna, och nu hunnit köra Finja tre gånger med kälken. Hon förenar stor energi med god förmåga att stå stilla och är helt otroligt lätt att spänna för och parera in på rätt plats mellan skaklarna, så hon är rolig att jobba med. Hon älskar också att arbeta. Jag har också haft härliga turer på Henja, och tjejerna har roat sig med Haldol, Desolett och Muska. Halling har fått lite ledövningar, så det är bara Ljosefin som varit "ledig".
I förrgårs kväll var jag dock orolig att mista min gammelhäst. Från att ha varit helt normal på dagen och eftermiddagen, hittade vi henne liggande i halmhögen i hagen, svettig och flåsig. Kolik, förstås, och då kommer oron att det ska vara allvarligt, särskilt som hon vinglade till när jag körde upp henne för att ta in henne. Kanske också med tanke på att hon aldrig brukar ha kolik. Ljosefin andades snabbt, vankade runt och lade sig och rullade, men pulsen och slemhinnorna var bra, så kanske var det för tidigt att ge upp. Jag gav henne smärtstillande och kramplösande samt B-vitamin och kunde konstatera att magen bubblade på rejält. En timme senare var hon inte mycket bättre, men nästa gång jag gick ut vilade hon lugnt och på morgonen var hon frisk och såg fram emot sin frukost. Skönt! Hon är trots allt en alldeles speciell häst, och vi vill gärna ha henne ett tag till.
Nu har jag suttit och uppdaterat "till avel"-sidorna inför kommande säsong. Kändes som dags när jag nu har betalt hingtstlicens för kommande säsong. Om intresset är lika svagt som hittills för Haldol kanske detta blir hans sista säsong. Han är väldigt trevlig och okomplicerad som hingst, och jag tror också att han har en del att tillföra i aveln, men livet blir onekligen enklare om man inte behöver ha flera flockar. Så jag har funderingar på att kastrera eller sälja till hösten. Men först vill jag gärna själv ha Muska, och troligen även Henja, dräktiga med honom, och alla andra som vill är förstås välkomna att ta chansen. De föl han hittills har fått är jag mer än nöjd med.
Nöjd är jag också med dagen. På förmiddagen körde vi Finja med kälken. Det fick bli på vägen, eftersom det är alldeles för djup snö för en ovan dragare. Mia och Julia gick bredvid, Mia med longerlinan, och så tog vi med Ella på Desolett som sällskap. Efter en lite tveksam start ut ur snödrivan (kan det vara meningen att man ska gå när det tar emot?) och lite förvånad blick på mig, som satt på kälken, gick Finja som det var den naturligaste sak i världen. Även vändningen på grannarnas infartsväg gick lugnt och fint, och hemresan gick lika bra som bortresan. Duktig häst!
Henja har jag inte kört på länge, utan jobbat på ned ridningen, men när nu kälken var framtagen ur snödrivan så passade jag på att köra henne också. Vi följde med när tjejerna red ut (Ella på Desolett, Mia på Muska och Julia på Haldol), och det är verkligen härligt att ge sig ut med ett gäng fjordhästar så här. Henja är lika trevlig att köra som att rida, och börjar bli en riktig superhäst, som jag bara tycker mer och mer om. Eftersom det inte var fullt lika kallt idag som tidigare passade vi på att ta en rejäl skidtur på eftermiddagen, och hundarna hängde med lika glada som alltid. Vi har åkt mycket skidor redan i vinter, och de uppskattar verkligen dessa turer. De gör också lite nytta, eftersom spåren snöar eller blåser igen hela tiden, och de oftast ligger först och visar oss var det gamla spåret var. I det läget gör lite hundtramp inget alls!
I år firar vi julen "ensamma" och det är inte så ensamt, eftersom vi har fyra barn i huset. Vi har dock inga andra släktingar på besök och ska inte heller åka någon stans. Känns rätt bra i alla snödrivor. Dessutom ger det julefrid och tid att vara ute och rasta av sig lite julmat. Efter två dagar av julförberedelser och firande, var det skönt att idag inte ha något särskilt på programmet, och dessutom kylskåpet fullt av mat, så det var snabbt att fixa lunch på julresterna.
Jag har hunnit ha en riktigt skön juldag. Först tränade Ella, Mia och jag lastning med Halling. Det tog inte lång stund, för han klev nästa direkt in, och sen stod vi och kliade honom en stund i transporten, vilket han verkligen gillar. När han var återbördad till hagen, hämtade vi Muska, Desolett och Henja och red ut en tur. På skogsvägen låg snön djup, men när vi kommit förbi fälten och in i skogen blev det lite bättre, så då kunde vi både trava och galoppera. Jag red mestadels först på Henja, och hon galopperade fint i täten även bortåt, och börjar verkligen vara en fröjd att rida. Hon är både lugn och arbetsvillig, vilket är en fantastisk kombination. Därför tyckte hon att det kunde vara hennes tur även på eftermiddagen, men då tog jag Finja istället.
Finja har ju dragit däck med linor och svängel några gånger, och hon har varit helt obekymrad om detta. Nu var det ett tag sedan sist. Vi har varit ute och tömkört lite, och hon har aldrig visat några tendenser till att oroa sig över konstiga saker som människorna hänger på henne. Idag var vädret inte fullt lika svinkallt som de senaste dagarna (framför allt blåste det mindre), så jag tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att låta henne känna på skaklar. Vi lät henne kliva i ur och lite först, och sen lyfte Ella och Mia upp skaklarna (långa, fasta skaklar fick det bli, för släpan hittade vi inte), och gick med bredvid på varsin sida och höll i. Trots lite vingel och rakt in i skaklarna med benen, tog Finja detta lika lugnt som alltid, så efter en bit spände vi för ordentligt och tjejerna var bara moraliskt stöd och beredda att hjälpa till med lång lina, som vi förstås hade på. Vi är glada att hon var så snäll och lugn, för vi ser fram emot att spänna för kälken och få åka snart, för det är rätt jobbigt att traska på i Finjas skrittfart :-)
Jag har lagt ut lite information om kursverksamheten 2011. Det blir ett par exteriörkurser och en id-kurs relativt snart, och till exteriörkursen i Tranås 15-16 januari behöver jag några övningshästar till. Hör gärna av dig om du vill vara med då!
Den tuffa vintern har tvingat mig att ändra morgonrutinerna. I vanliga fall fodrar jag ut både frukost och lunch (automatisk grindöppnare släpper in till en lunchavdelning i hagen) redan på kvällen, så kan jag bara släppa ut och vattna på morgonen. Den senaste tiden har det dock varit allt mindre och mindre foder kvar på morgonen, trots att jag lagt ut mer och mer, och jag har sett massor av spår efter rådjur och harar. Så nu går de istället fram och äter direkt från balen på gårdsplanen. De rör till och drar ut rejält, men då har jag i alla fall sluppit kämpa ut det i hagen till dem. Med tanke på hur mycket de har ätit i hagen har jag lite undrat hur många de är, och ett delvis svar fick vi för ett par dagar sedan när vi kom hem efter en trevlig skinkmackekväll hos grannarna. Då spg jag att det stod rådjur vid balen och sa till de andra: "Kolla det är tre stycken!" Sen travade de iväg och när tre hade gått visade det sig att det var fyra till... Jag fodrar alltså sju hästar och sju rådjur (minst), plus okänt antal harar. Tur at vi har gott om foder!
Nu väntar några dagars julledighet, och jag ser fram emot att hinna göra en del med unghästarna, men först måste vi städa. Bäst att sätta fart. Först vill jag dock önska er alla en riktigt GOD JUL!
Vi har tagit det lugnt på hästfronten, bortsett från att det tar massor av tid att få ut foder i all denna snö. Trots att vi hade massor förut har det snöat nästan hela helgen, så det är ännu mera nu. Hallings resa är uppskjuten, och det var säkert lika klokt, för det är sannerligen inte väglag för att resa med hästtransport just nu. Vår är insnöad. Har lust att åka till ridhus och träna, men det får nog dröja lite till. Hur mycket snö det verkligen är blev jag varse när jag gav mig ut på jakt efter årets julgran idag.
Jag tog skidorna på, sågen på axeln och två glada hundar skuttade med. De fortsatte så hela turen, åtminstone Inti, som verkar ha hur mycket energi och leklust som helst, medan Humle övergick till att tjuvåka bakpå mina skidor efter ett tag. Jag åkte först till den delen av vår skog som har lite större granar, då jag såg att en del hade blåst omkull och en del hade knäckt toppen. Tänkte att jag kunde hitta en fin och kraftig topp. Det gjorde jag också ett ett tag, men tyvärr hade någon ätit upp den allra översta delen... På denna delen av rundan insåg jag att hör finns arbete för mig och en häst att dra ut dessa vind- och snöfällda granar.
Vi fortsatte till den andra delen av skogen, där det finns granar i julgransstorlek. Det brukar inte vara så lätt att hitta något i vanliga fall, då de är ganska glesa och fula. Det var inte lättare när alla var täckta av massor av snö och i många fall böjda som ostbågar... Jag insåg dock rätt snart att jag inte skulle kunna ägna mig åt fingranskning, då snön var hur djup som helst och dolde fallna granar och annat förrädiskt. Till det senare hörde även vattenfyllda hjulspår, som visade sig inte ha frusit under snön. Detta gjorde skidorna blytunga och trögkörda, och jag snart rätt varm och trött. Innan jag hade hamnat i hjulspåren hade jag spanat in en hygglig gran, och jag återvände därför till denna. Med stavarna i ena handen, sågen på axeln och granen i andra handen samt Humle bak på skidorna kavade jag hemåt i sakta mak. Granen visade sig efter hemfrakten vara rätt vid, men annars är jag faktiskt rätt nöjd. Vi får se vad de andra är när vi sätter in den...
Efter denna motionstur var jag inte så pigg på att ge mig ut och tömköra eller leda unghästar i all denna snö. Jag hade ingen som ville rida med mig i snö och blåst, och valde då att slå in julklappar, skriva de sista julkorten och lite annat pyssel inför julen. Under julledigheten hoppas jag dock få tid att jobba unghästarna lite. Finja är full av lust att få vara med, och är en riktig filur. För några dagar sedan när jag hade släppt ut hästarna och satt igång vattnet, gick jag som vanligt för att hämta kärran och börja mocka. Då möter jag Finja i stallet. Hon hade passat på att gå in igen medan jag hämtade vattenslangen, och tog sig en utforskartur i hela stallet. Fodret i hagen kunde inte bromsa den nyfikenheten. Typiskt henne - en rolig häst!
Idag har vi haft strömavbrott från et på natten till halv fyra i eftermiddag, och nu är jag definitivt trött på sådant. Men annars har vi haft en bra dag. Igår var det runt nollan och snöade på tvären, och det gillar varken hästarna eller vi. Idag var det drygt tio minusgrader och när solen kom upp blev det en gnistrande vacker vinterdag, lugnt och härligt! Eftersom vi inte kunde städa (som jag hade tänkt igår när halva dagen gick till julklappshandlande) passade vi på att njuta av det som gick att göra. Det blev ett par sköna skidturer med hundarna, som verkligen njuter av dessa turer. På en runda var hela familjen med, och Unni tar sig fram riktigt bra på skidor nu, så det fungerar bra. Därefter red Ella och jag ut på Desolett och Henja, och de var lite pigga i kylan, men Henja sköter sig fantastiskt och är härlig att rida.
De senaste helgerna har vi lasttränat Halling, som snart ska flytta om vädret tillåter en resa. Han tränades ju inför premieringen i höstas, men nu var det dags att lära sig gå på utan mammas sällskap. Uppmuntrad av att vi kliar så överläppen blir längre och längre har vi lyckats få honom med in, och idag gick det på bara någon minut att komma hela vägen in, och sen kliar vi förstås så bra vi kan. Halling har idag också fått sin andra vaccination mot hästinfluensa och stelkramp. Han är har tidigare fått tre sprutor mot botulism, så nu sk adet vara klart för ett tag. Om vädret tillåter ska han vara klar att hämta, och annars har han nog inget emot att busa med Henja och Finja ett tag till.
Jag var och höftledsröntgade Inti för ett tag sedan, och svaret har nu kommit och han har normala höfter (grad B), och det var skönt. Jag kommer att lägga ut en till avels annons på honom så snart jag hinner. Inför nästa år kommer vi alltså att ha Humle och Int til avel. Och på hästsidan blir det Haldol. Igår mötte Unni och jag Humles dotter Kajsa på stan. Hon hälsade glatt och trevligt och skötte sig jättebra i folkvimlet. Riktigt trevlig ser hon ut också, och vi blev förstås jätteglada att se henne igen.
Kung Bore har visat sig tidigt och från sin starka sida i år. Nu har det varit snö länge redan och rejält kallt också ibland. De senaste två veckorna har den mesta tiden gått åt till att få allt praktiskt att fungera. Allt tar mera tid när man måste lägga till tid för snöskottning och att det tar längre tid att få allt klart när det är djup snö att pulsa i. Och inte har det blivit bättre av ett antal strömavbrott, inte något längre än några timmar, men förra söndagen hann vi med tre stycken, med någon timme av ström mellan varje. Förra veckan hade Peppe ett tufft schema med sena kvällar på jobbet, och den här veckan har jag varit i Stockholm ett par dagar, och då hamnar hela lasset på den som är hemma. Som tur är har vi god hjälp av Ella och Julia, när det gäller hästskötsel, men tid att uppdatera hemsidan har det inte precis funnits.
Annars är allt väl med alla. Hundarna skuttar som delfiner, fast i snö istället för i vatten. De är så lyckliga när de får följa med oss på skidtur. Inti tar gärna täten, men Humle åker hellre bakpå skidorna, vilket jag kanske inte tycker är en lika bra idé. Hästarna var inte så glada när det blåste och snöade på tvären, men de soliga, gnistrande vinterdagarna tror jag att de uppskattar lika mycket som jag. Extra tilldelning av foder får de för säkerhets skull i kylan, och det finns ytterligare ett skäl till det. Det är extra matgäster i form av rådjur. När vädret var riktigt tufft med snöstorm och Peppe stannade över natten i Linköping, blev jag inte så glad på morgonen när jag upptäckte att de ätit upp en stor andel av det foder Ella och jag med möda släpat ut kvällen före... Det var bara att börja om och fylla på, plus skotta och allt annat som måste fixas denna morgon. Min noggrant uträknade foderstat känns rätt osäker just nu, men jag har i alla fall koll på balansen mellan näringsämnena och mineralerna, och sen får jag väl justera efter hullet...
Vi har legat ganska lågt med ridning och körning de senaste veckorna, så det känns helt rätt att vi bestämde oss för att hålla alla barfota över vintern. Med fyra decimeter snö är det faktiskt enklare utan skor. Jag har dock hunnit köra Haldol med kälken, och jag tror att vi alla tyckte det var lika roligt. Han travade så lätt mellan skaklarna, Unni nynnade och Peppe och jag njöt av att höra de taktfasta hovtrampen. Igår red jag ut på Henja tillsammans med Ella på Desolett och vi tog vägen över fälten, och vi fick en mysig tur. Idag var det Finjas tur, så det blev tömkörning, först på vägen och sedan en kort stund på ridbanan. Jag var ganska varm att knata på efter henne, då hon har en enorm skritt, så jag ser fram emot att snart få åka efter henne i stället. Vi har också passat på att lastträna och leda Halling lite, och han är en lyhörd och trevlig häst.
En del annat har det väl också blivit gjort, men två helger gick åt till kurser, först att gå SHs utbildning för domare om konflikthantering samt specialraserna, och sedan åt att vara med och undervisa vid kallblodskursen. Vi hade bra kurshästar i år, som gav deltagarna bra träning och alla skötte sig också prima, så det var bara trevligt att ha hand om fjordhästarna. Det är också alltid roligt att träffa nya och gamla hästvänner i sådana här sammanhang. Tack till er som ställde upp med era hästar och till Christina som samordnade det hela!
Vi har fått en hälsning från Hangvar i Tyskland. Han sköter sig bra och har utvecklats fint. Hans ägare är väldigt nöjda med honom på alla sätt, och han har det bra med sin jämnåriga kompis. Jag fick några bilder och tycker han ser riktigt bra ut, och slogs också av att han är också väldigt lik Henja. Inte minst har han samma snälla blick. Jag hoppas att han ska fortsätta utvecklas lika bra. Lillebror Halling är jag också väldigt nöjd med. Hans huvud blir bara vackrare och vackrare, och även för övrigt ser han bra ut med lång hals och en harmonisk kropp och ben. Han är också lättlärd och behaglig att hantera.Efter successiv tillvänjning bor han nu i egen box hela natten och äter riktigt bra också.
Jag har knappt varit hemma sedan jag skrev senast. Först åkte jag med jobbet till djurskyddskonferensen i Stockholm och därifrån två dagar till veterinärkongressen i Uppsala. Väl hemma 21.30 på fredagskväll var det bara att ladda om för SHs domarutbildning lördag -söndag, där lördagen ägnades åt konflikhantering och söndagen åt specialraserna. Konferensen hölls i Nässjö, så jag hade bara drygt fem mil dit och for därför hem för att sova, vilket var rätt skönt efter så mycket bortavaro. Annars har jag inte så mycket att berätta om läget här, och det hade jag nog inte haft ändå. Det föll ett par decimeter snö i tisdags, och sedan har det successit regnat och töat bort. Resultatet är att allt är klafsigft, mörkt och november som sämst. Med Ella i täten har de hemmavarande skött om alla djur, så jag ska verkligen inte klaga när jag slapp några av dessa trista dagar i dyngan.
Jag får en del frågor om kurser just nu, och ska passa på att svara på det här. Jag kommer att medverka vid flera exteriörkurser under vintern, men planerar ingen helt egen den här säsongen. Nästa helg har AK kallblod kurs i Skara, sen kommer jag att hålla i en "steg 2-kurs" (dock utan rasspecialisering) inom SHs domarprojekt i januari, och sen blir det troligen en kurs för domare som vill bredda sin kompetens för några ponnyraser i februari. Vad gäller chipkurser har jag valt att inte förnya försöksdjurstillståndet, så några chipkurser planerar jag för närvarande inte. Troliigen kommer jag dock att hålla en id-kurs, i första hand för veterinärer, ganska snart. Återkommer om detta när jag har dag och plats klar, men de som är intresserade får gärna höra av sig redan nu.
Nu har jag till slut fått veta vilka som blev besökare nummer 30.000! Det var Sara och Albert Eckerbom, som äger Stenrike Etta och inte bor så långt härifrån. Det var roligt att höra av er igen och vi ser fram emot ett besök hos oss av hela familjen. Jag vet också vem som blev nummer 30.001, för jag fick ett mejl från Janina Antonsen, som berättade att det var hon med en undran om vem som var före henne. Eftersom ingen hade hört av sig skickade jag t-shirten till henne, och det visade sig ju ge resultat! Men även familjen Eckerbom kan få en av våra fina reklam-tröjor när vi träffar dem.
Jag glömde igår att berätta att Humle har varit på ögonlysning, då en valpköpare ville ha valp och båda föräldrar ögonlysta. Allt var utan anmärkning på alla tre, och även på Humles kullsyster Helvi, så det var goda besked. När allt detta var gjort visade det sig bli krångel med den planerade flygresan för valpen till USA, så hon får ett hem i Sverige istället. I och med det verkar alla tio valparna att ha hittat sina hem, och jag önskar alla lycka till.
Det händer en hel del på en vecka, och nu vet jag knappt i vilken ände jag ska börja för att sammanfatta vad som hänt här under höstlovet. Men jag tror att vi börjar med det som faktiskt inte hänt just här, men som ändå nästan alltid är väldigt roligt, och det är när vi får rapporter från våra uppfödningar och hur det går för dem hos sina ägare. Djusa hade vi ju glädjen att träffa och vara stolta över på riksutställningen, och vi får täta rapporter och foton av en duktig häst, som fungerar väldigt bra vid inridningen och lär sig snabbt och villigt. I veckan fick jag en hälsning från Eva, som köpte Miltex (e. Mimer u. Furubäcks Ila) för nio år sedan. Hon har sålt honom, men kunde berätta att han trivs som fisken i vattnet på Kiruna ridklubb och är duktig i både hoppning och dressyr och gör utmärkt reklam för sin ras. Jag har inte sett Miltex sedan han klev på lastbilen som halvårsgammal fölunge, så det var verkligen roligt att se några bilder på en snygg och positiv fjordhäst.
I fredags hade vi en liten hubertusritt. Jakt kan man inte kalla det hela, och kanske knappt hubertus heller, för istället för att jaga rävsvans letades det godispåsar i terrängen vid rittens slut. I vilket fall som helst var det uppskattat av alla, och vi fick en härlig tur i underbart väder. Tre tjejer red en lite längre tur, och det var Ella på Desolett, Mia på Muska och Agnes på Wilton (new forest) och sen var det tre yngre ryttare som tog en lugnare runda med ledare vid sin sida. Det var Unni på Haldol, Freja på Ljosefin och Vidar på Birk (shetlandsponny). Trots att denna avdelning nöjde sig med skritt fanns ändå spänning då några träd skulle klivas över, vilket var HÖGT för lille Birk, och förtjusta rop hördes från deltagarna. Jag var imponerad av Haldol, som trots främmande valacker på besök uppförde sig exemplariskt, och Unni förklarade dagen efter (då hon red på Ljosefin) att Haldol minsann var mycket bättre och snabbare. Fast på fredagen var hennes enda önskan att han inte skulle vara för snabb... Tack vare att han följde det, så fick han tydligen väl godkänt, även om hon "glömde" varför...
Jag har hunnit jobba lite med Henja och Finja, och har passat på att rida Henja på ridbanan ett par gånger. Hon är riktigt trevlig. Hon kombinerar lugn och framåtanda samt lyhördhet precis lagom, tycker jag, och börjar kännas stabil att trava även stora volter på. Finja tömkör jag, och gärna ut på nya ställen. Bilar verkar inte bekymra henne alls (inte Henja heller) och hon skulle gärna utforska världen ännu mer och kliva rakt ut i skogen. Jag mätte henne för skojs skull, och hon är ca 143 cm nu,, och högre över korset. Halling, som är en riktig ullboll, är ca 121 cm. Han får nu stå i egen box medan vi gör fodringen till nästa dag klar, men sover ännu hos Muska, och det verkar båda tycka är bra.
Förra helgen fick jag hjälp av våra grannar, som också rider på vår ridbana, och av Julias pappa med traktor, så att vi kunde räta upp lyktstolparna vid ridbanan. Den ena har lutat allt mer betänkligt och jag oroade mig varje gång det blåste att den skulle falla. Nu står de spikrakt och vi har lagt på mera grus och sten, så vi hoppas de ska klara sig bra. Det känns verkligen skönt att ha fixat innan vintern.
Den här helgen har Ella ägnat sig åt hundsport mest. Igår var det agilitytävling i Vadstena. Humle och Ella var inte vana vid ridhusunderlaget, och det gick sakta och långt ifrån felfritt i agilityklassen, som var först, men diskade blev de inte, så det blev en artonde plats av 34, vilket var precis före alla som diskade sig. I hoppklassen hade de fått upp tempot och fick då fem fel. Denna gång blev det en nittondeplats, och det var ju ungefär detsamma, men skillnaden var att nu var Ella nöjd med prestationen. Och det är ju så det ska vara; man får tävla mot sig själv och viktigast är att ha kul och känna att man får till det. Vilken placeringen blir är förstås mindre viktigt, och kanske särskilt på en inofficiell tävling då de får tävla mot en del mycket rutinerade ekipage som tävlar i högre klasser annars.
Idag har vi varit på hundutställning i Växjö, och man kan väl konstatera att det svänger i den branschen. senast vi ställde ut åkte vi hem med två cert på Inti och två ck på Humle, efter två dagars utställningar med olika domare. Idag åkte vi hem med två tvåor... Inti ansågs alltför blyg, trots att han inledde med att vifta på svansen åt domaren. Han kröp ihop lite och uppskattade inte direkt att han klämdes på, men fann sig snällt i alltihop, men denna domare tyckte inte att det räckte. Humle var som alltid vänlig och lättundersökt, och jag tyckte han visade sig fint, men domaren klagade på att han tog ögonkontakt med Ella och lät dem trava ett varv till. Då sa han att han rörde sig osynkroniserat (kunde inte jag se), och så fick han också en tvåa. Så kan det vara. Bara att ta nya tag. Kul var det i alla fall att få träffa Humles kullsyster Hilma, som vi inte sett sedan hon var valp. Systern Helvi var också med, och i uppfödargrupp var vi med och fick en etta. En andraplacering blev det, och det var förstås inte lätt att slå Skogsbygdens kennel, som hade både BIR och BIM. Deras Nora är helt enorm på att vinna! Kul att det finns en så framgångsrik västgötaspets!
Skiftet från sommartid till "normaltid" ger mig en chans att uppdatera hemsidan, som inte hunnits med, då dagarna varit fulla ändå. Vore kanske inte så dumt med 25 timmar på dygnen ibland? Fast jag är tveksam till dessa klockomställngar. Särskilt bytet på våren är jobbigt, och nu kommer det att vara definitivt kolsvart på kvällarna. För min del kunde vi gärna köra sommartid året runt;-)
Det har varit lite motigt att vara djurägare här ett tag. Carpus har jag berättat om, och så illa är det inte med de andra djuren, men dock en del småsaker. Det började med att Halling hade en hovböld, som dock ordnade sig snabbt och bra. Han fick en extra dos stelkrampsvaccin för säkerhets skull, och är nu sitt vanliga, mysiga jag i en enorm och gosig päls. Sen fick Desolett en mystisk svullnad i bröstmuskeln, över bröstbenet (dvs sadelgjordsläget). Jag vet inte om hon fått en smäll eller halkat och sträckt sig, men hon var öm och fick därför vila. Igår kändes hon bra, men Ella började med barbackaritt för säkerhets skull, och hon kändes som vanligt och skrittade fantastiskt på hemvägen (konstigt att det alltid är på det hållet som hon visar sina bästa gångarter!).
Ella och Desolett fick alltså avstå hoppträningen i onsdags, men Julia skulle vara med på Haldol. Hon ringde mig när hon hämtat honom i hagen och sett att han hade en svullnad på insidan av höger framknä... En lätt hälta (markering) hade han i trav, och först trodde jag att han hade blivit sparkad (mera trolig plats och mera trolig häst att bli sparkad än Desolett). Det visade sig dock att det var en böld. Den öppnade sig igår, och nu mår han bra, även om lite svullnad återstår.
Igår gjorde jag en förnyad dräktighetsundersökning av Muska och Henja, som ju båda konstaterades dräktiga med Gandalf i somras. Henja börjar se dräktig ut redan (det kan vara mat!), och allt kändes också bra vid kontroll. Muska har inte betett sig riktigt som vanligt och jag har varit misstänksam om hur det är sedan en tid. Igår hade hon en flytning, som inte såg bra, och undersökningen bekräftade farhågorna. Trist. Nu hoppas jag bara att vi ska komma till rätta med infektionen så att hon kan bli dräktig nästa år, och då blir det med Haldol vi provar. Och så håller vi förstås tummarna för att allt ska gå bra med Henjas dräktighet och fölning. Ett föl efter Gandalf vore det ju roligt om vi kunde få.
Jag får då och då hälsningar från Djusa, som är under inridning och sköter sig strålande. Med en lugn och positiv attityd tar hon sig an allt nytt. Henja är också en källa till glädje, och är rktigt rolig att rida. Igår red jag ut tillsammans med Ella på Desolett och Mia på Muska, och vi turades om att vara först och sist i ledet. Henja accepterar alla platserna utan en min, och hon går fram på nya ställen med glatt mod. När vi sen kom hem undrade Finja om det kanske var hennes tur att göra något nu. Sådana stunder glömmer man bekymmerna och njuter av att vara ute i fint höstväder.
Tack för all visad medkänsla. Idag gick ut direkt efter jobbet för att se om jag kanske kunde hitta Carpus när det var lite ljusare. Jag fick ringa och fråga grannen, och då hittade jag honom till sist. Han var död och hade inte rört sig alls sedan han lagts ut i gräset. Ledsamt, men också skönt att i alla fall veta. Jag bar hem honom och begravde honom, och till och med hundarna fattade att det inte var läge att lägga sig i (de var med när jag hittade honom). Också en sida av att vara djurägare.
Vår granne stannade i kväll och berättade att han tidigare idag hade kört över vår röda katt. Han trodde först att det var hans egen katt, men när han stannade och tittade såg han att det var vår. Han sade att han hade lagt den i kanten och Ella och jag gick ut för att titta, men vi kunde inte hitta honom. Kanske var det för mörkt, kanske har räven redan tagit honom. Jag vill inte tro att han illa skadad har kravlat iväg, men den tanken kom förstås också. Carpus blev 11½ år, och var en personlig katt, som inte umgicks med vem som helst. En duktig jägare var han också, och han hade tydligen en mus i munnen när han dog. Nu har vi förlorat två katter och en hund på vår lilla väg, och det känns som att det räcker mer än väl. Särskilt minnena av Vejde kommer ju tillbaka en sådan dag. Idag var dock första gången den som körde tog kontakt med oss, och det känns trots allt bra.
I söndags var vi och hälsade på Humles tio valpar, och Humle och Inti fick också följa med. Drygt sju veckor gamla och förstås helt underbara. Alla är tingade utom en förtjusande tikvalp, och alla var så mysiga. Det ska bli spännande att följa deras utveckling, även om flera flyttar utomlands och vi troligen aldrig mer får se dem. Inti och Humle verkade också gilla att träffa sina halvsyskon respektive barn, och var snälla mot de små.
Veckorna rusar på, och jag njuter av soliga höstdagar med vackra färger. Det är riktigt kallt på nätterna, men hästarna trivs bra ute i detta väder, och pälsarna är härligt fluffiga. Vi har stödfodrat lite med hö och halm ett tag, och har nu öppnat den första ensilagebalen, som doftade härligt syrligt. Ridningen har mestadels skett på ridbanan denna vecka, för att inte störa älgjägarna. Idag fick Ella en aha-upplevelse på dressyrträningen. Härligt att se när det plötsligt klarnar hur det ska kännas. Sen behöver man förstås fila vidare, men dessa stunder då det trillar på plats är så värdefulla.
Förra söndagen tävlade Ella och Humle KM i agility och hopp på Tranås brukshundklubb. De börjar få upp farten fint, och gjorde två bra rundor som räckte till en andra placering i small-klassen. Ekipaget som vann tävlar i klass 2, så det var väl godkänt. Idag var det dags för Inti att åka till samma plats, men för MH. Det är alltid intressant att se hur hunden tar denna utmaning, och även om jag kanske inte tror att det säger allt om en hunds mentalitet, så tycker jag att det är väl värt att genomföra. Minus sex visade termometern när vi klev ur bilen, då vi var dagens första startande. Det bekymrade dock inte Inti, som däremot fick en del annat att tänka på rätt snart. Inti är en glad, snäll och energisk hund, men han är lite skeptisk till folk han inte känner, och håller helst lite distans. Om han måste låta dem komma intill så accepterar han det, men han väljer det inte själv. Han har dock aldrig visat aggressivitet mot någon, utan låter sig hanteras om han måste. Han är nyfiken och glad, men inte så modig. Dock tar han det mesta på ett bra sätt och tål åska, nyår och skott utan att oroas alls. På valplursen lyckades vi inte få Inti att kampa alls, och inte heller jaga bollar, och nu ha vi fått honom att i alla fall kampa lite halvhjärtat.
Till stor del stämde mina tankar om hur han skulle reagera. Han kampade bra med Ella, men tyckte inte att det var intressant att leka med testledaren. Han lät sig dock hanteras och undersökas och efterhand som provet fortskred tyckte han att man kunde söka lite stöd även i testledaren, när det blev läskigt. Inti skuttade iväg en liten bit för alla skrämselsaker, men kunde övertalas att komma och kolla och avreagerade ganska bra. Han var aldrig aggressiv, utan valde att fly och sen närmade han sig försiktigt. Hade skotten legat först i provet, tror jag inte att han hade bekymrat sig nämnvärt, men nu ligger de sist, och han var tydligt berörd. Han flydde inte, men man såg på Inti att han började tycka att nu var det tillräckligt för idag. Det var det ju också, och efter genomgång med beskrivaren, som gratulerade till "känd mental status", kom svansen upp igen i glad position på vägen till bilen.
Nu har jag gått MH med tre hundar, som alla varit ganska olika, och jag reflekterade lite över det efteråt. Inti är den med minst mod i dessa lägen, men annars en glad och pigg hund. Humle tog sig igenom provet till stora delar skällande, men reagerade annars lite mindre, och Vejde tog alltihop som en rolig lek och lät sig inte bekymras av något. Vejde var en fantastisk hund, som för alltid kommer att han en särskild plats i mitt hjärta, men kanske kunde hans öde anas lite redan i hans MH. Han var kanske för orädd och trodde allt om gott, och hade då inte vett att akta sig. Inti visar prov på en självbevarelsedrift, som nog är rätt sund, och på sätt och vis kan jag tycka att det inte bara är dåligt med en hund som inte kastar sig i famnen på alla.
Efter MH och dressyrträning åkte Peppe och jag till Linköping och gick på ölprovning. Inget vanligt nöje för oss, som sällan har tillfälle att vara ute bara vi två, men skönt och trevligt var det. Kanske fanns det någon liten anknytning till stuteri Kry, då det var norska öl som vi fick prova;-) I veckan har vi passerat 30.000-strecket på besöksräknaren (på strax över två år), men vi lever i ovisshet om vem det var som blev nummer 30.000, trots utlovad t-shirt.
Idag har vi haft en helt fantastisk höstdag; soligt och varmt och helt lugnt. Vi ägnade en hel del av dagen att se över våra vinterhagar, så att de förhoppningsvis ska stå pall hela vintern, då det inte går att få ner några stolpar alls. Till slut gick jag i bara jeans och t-shirt, och det var så skönt. I sådant väder är det faktiskt inte någon större belastning att laga staket. Vi avslutade med en ridtur, Ella på Desolett, Peppe på Muska och jag på Henja, och det var förstås ännu härligare. Förra helgen bjöd jag mina jobb-samåkare på fika och ridtur. Jag tog täten på Henja, och sen följde de andra efter på Desolett, Muska och Haldol, och vi fick en trevlig tur, trots att det blåste rätt friskt. Henja är duktig som kan gå först, trots sin ungdom, och hon trivs bra med sitt oledade äppelbett och har fått ro med munnen. Precis som Muska är hon lyhörd och härlig att rida, och hon utvecklas fint.
Ella och Humle har varit på agilitytävling i Jönköping idag. Hon fick, som så ofta, åka med en klubbkompis från Tranås brukshundklubb. Jag måste säga att jag verkligen uppskattar deras öppenhet och sätt att ta tillvara och välkomna nya i gänget. Jag känner mig alltid trygg när jag lämnar Ella där, och hon verkar alltid trivas bra i sällskapet. Humle älskar agility och börjar nu få upp riktigt bra fart. Idag fick de förargliga fem fel i både agility- och hoppklass, men hamnade ändå på 16:e plats i agility av 46 och ungefär detsamma i hoppklass. Inget topp resultat, men riktigt bra med tanke på att detta bara är deras tredje officiella tävling. Vi är också glada att Humle börjar kännas stabil och framför allt väldigt motiverad.
Jag tror att jag har glömt att berätta att vi har lämnat tillbaka Pakita. Det var med stor tvekan från min sida, för hon är verkligen en fin och trevlig ponny, och Unnis ridning utvecklades fantastiskt bra. Med ett skratt kunde hon trava i små volter, stanna och så igång igen. Även i skogen fungerade allt bra, och i stallet var Pakita alltid lika snäll. Men Unni bestämde sig ändå för att nu hade hon inte lust att rida mer, och att hästar är farliga. Jag kan inte anklaga Pakita för att ha orsakat denna erfarenhet, men Unni hade bestämt sig. Annelie och Agnes verkade dock rätt glada att få hem henne och vi har löfte om att få låna henne igen ifall Unni ändrar sig. Det kan ju hända. Unni är en bestämd ung dam, men vad hon är bestämd om kan ibland ändra sig snabbt;-)
Finja har varit ledig ett bra tag nu, då tiden inte har räckt till för henne, och det har hon inte precis uppskattat. Både hon och Henja följer mig så fort de ser mig, och Finja var nöjd med att det idag var hennes tur att få komma ut. Vi tömkörde en sväng i skogen och hade Ella och Desolett med som moraliskt stöd, men en bra del av tiden gick vi först. Jag trodde att jag kanske hade för lite kläder, men med Finjas enorma skritt var det ingen risk. Jag var varm och nöjd när vi kom hem. Hon blir både snyggare och trevligare hela tiden, och det var inga större fel från början.
Med riksutställningen några veckor bort har jag hunnit reflektera lite, och jag är förstås glad för alla gratulationer och uppriktigt beröm för fina hästar. Det är ju så att även om en utställning bara är en utställning, så är det ändå så att ett bra resultat ger inspiration att fortsätta mocka kalla vintermorgnar. Och det är lång tids planering som ligger bakom. Det handlar om att åka till hingstpremieringen och skapa sig en uppfattning om aktuella hingstar, analysera och fundera på vad som kan passa just mina ston. Sen fodra, sköta och ha i kondition för att få dem dräktiga, och när det har lyckats ska man fortsätta vårda dem för att ge bästa förutsättningar för en välskapt och fin fölunge. Om allt går bra så långt ska man sedan sköta och uppfostra unghästen, eller sälja den till någon som man har förtroende för och som kan ge den en bra uppväxt, så att den kan visas i god kondition. Allt som allt handlar väl detta om minst fem år...
Jag har också tänkt tillbaka på dagarna när Djusa och Henja var små. Henja föddes först, och sen kom hingstfölet Indor och sist Djusa. Då hade jag redan bestämt att Henja skulle få stanna, eftersom jag gillade hennes personlighet mycket. Men jag såg redan då att Djusa nog skulle bli strået vassare exteriört, och även hon var sympatisk. Jag "beklagade" mig för min vän Annika, och tyckte att det kändes svårt att sälja Djusa, men insåg att tiden inte skulle räcka, och jag hade ju redan Desolett. Då föreslog Annika att hon kunde få köpa Djusa, och så blev det. Det kändes bra från början, och förstås inte sämre nu. Jag är inte alls ledsen att jag har sålt henne, utan bara glad att jag fick vara med om att se och visa henne i så fin form. Men allra gladast är vi nog alla för att hon är en så trevlig och vettig häst, som tog båtresan med ro och fungerar perfekt i vardagen.
Igår blev Muska ELIT-premierad med 150 avkommepoäng och Halling fick klass I med 88888=40 poäng på premieringen i Vreta Kloster. Jag hade funderingar på att nöja mig med att bada svansen och borsta rejält för övrigt, men när jag hämtade en Muska som var täckt av jord ända upp till öronen insåg jag att badning var enda alternativet. Halling fick sig en avtvättning på köpet, och han visade sig vara ett ovanligt föl som uppskattade denna behandling och bara tyckte att det var skönt när vi gnuggade med svampen! Snäll att lasta är han också (men den saken har vi tränat innan), och vi såg i kameran att han tyckte att det var lite underligt när transporten sedan började röra sig, men han fann sig snart till rätta och tog sig en liten slurk då och då. Nästan framme fick vi rapport från Anna Ohlsson att de hunnit med 25 katalognummer på 1½ timmar, så vi hade plötsligt inte så gott om tid som vi trodde. Men vi hann, och jag hann visa Isoptin Kry, som nu flyttat till Frö fjordhästar. Henne har jag inte sett sedan jag sålde henne som föl, så det var spännande. Hon var väldigt behaglig och trevlig att visa, och vi fick ihop en åtta för både skritt och trav. Men med lite högt hull och kort lugg blev det en förarglig sjua på huvud, hals och bål, och totalt 39 poäng. I vilket fall som helst tror jag att hon kan vara en bra efterträdare till sin mamma Athena, och jag tycker att det är roligt att hon får denna chans. Värdet som avelssto avgörs ju inte av de egna poängen utan efter hur fölen blir, och det får framtiden utvisa.
Morgan Johnsson, som dömde fjordhästarna och en hel del andra raser eftersom det var för många anmälda för en domare, konstaterade att han väl givit Muska diplom en gång i tiden (och det stämmer; hon fick 43 poäng) och att man kunde konstatera att hon är en riktigt byggd häst med bra vinklar. Man kan också konstatera att hon förärvt sig väl. Med totalt åtta föl, varav tre fått diplom (Humira, Humulin och Henja) och valacken Isodur Kry är guldbelönad samt har prestationsmedalj i brons, fick hon ihop 150 avkommepoäng och premierades ELIT. Det känns verkligen jättebra att ha kommit så här långt med vår fina, musblacka Muska.
Vi hade anmält Halling för bedömning, och jag blev så glad när jag hörde Morgan säga till sekreteraren att "den traven är riktigt utvecklingsbar, och jag tror att den blir riktigt, riktigt bra." Vi blev rekommenderade att spara honom som hingst, och han fick kritiken "Rastypisk, välutvecklad. Vackert huvud, bra resning, bra kors. Välbenad, obetydligt knätrång. Energisk skritt med god steglängd. Lätt taktmässig trav, mkt utvecklingsbar." Stolplyckans hingstföl Olympus, visades med sin mamma Iolin och såg också riktigt trevlig ut, och han blev också rekommenderad som hingstämne.
Vilken helg! Djusa Kry blev idag riksetta och Best in Show på riksutställningen och Henja Kry blev trea av elva fina treårsston, som alla fick minst 40 poäng! Djusa fick 109898=44 poäng och kritiken "Utmärkt rastyp, harmonisk, välbyggd. Vackert huvud, utmärkt sida. Benad till storleken, rättställd. Avspänd, vägvinnande skritt. Lätt, vägvinnande trav." Henja fick 99888=42 och kritiken "Utmärkt rastyp, bra modell. Vackert huvud. Lång, välansatt hals, Djup bål, långt kors. Benad till storleken, relativt korrekt. Ledig och taktmässig skritt. Lätt trav." Vad kan man mer begära som uppfödare - första gången vi får två stoföl slutar de som etta och trea i treårsringen! Och Ljosefin visar att 24 år gammal har hon fortfarande konkurrenskraftiga avkommor. Och så var det ju roligt att Denvers allra första avkomma blev så fin. Han fick också in en son under helgen, så blodet kan leva vidare, vilket känns bra.
Även för egen del hade Denvers uppfödare, Christina och Mats, en bra dag, då deras treåring Björkhems Önska blev tvåa i treårsringen. Jag gladde mig också åt att se Curry få en tia för sin härliga trav och bli reserv BIS. Jag gillade ju honom redan som tvååring, och betäckte Ljosefin med honom året efter, men hon blev tyvärr inte dräktig. Han gjorde också ett utmärkt bruksprov. Jag hoppas att han ska få chansen med andra, yngre ston. Annars var klassen för fyraåriga hingstar inte imponerande, enligt mig. Det fanns däremot en del trevliga tvååringar, där täten togs av Lordi. En som syntes i mängden var tvåan Björkhems Arn, som var med i fjol som "sladden" i fyra generationer och en sladd, då Knast Halsnaes visade upp sig med ättlingar. Arn är alltså barnbarn till Ismo Kry, och jag tycker att det var roligt att Magne fick en så fin son godkänd.
Det finns förstås massor mer att berätta från denna helg, men jag är ganska matt i både huvud och ben. Jag gläds dock även åt att Henja och Djusa också skött sig prima i helgen, och trots att de måste ha varit trötta snällt klev rakt in i transporten när det hela var över. Djusa har bott hos oss hela helgen, och vi valde att släppa henne med Ljosefin. Inte vet jag om Ljosefin kände igen dottern, men jag tror att Djusa kände igen mamma. Ljosefin är i vilket fall som helst alltid en vänlig häst, så det blev inte ens en lyft hov dem emellan. När Djusa kom tillbaka efter utställningen idag såg de ut som gamla kompisar och lufsade iväg tillsammans. Är nog skönt för Djusa att få spänna av så innan den långa resan hem till Gotland börjar. Det har varit många intryck för en ung häst, som har tagit det med bravur trots blåsig överresa och allt annat. Tack för alla hjärtliga gratulationer idag!
Vi har haft en bra, men intensiv vecka och då hinner man ju inte med att berätta om allt! Jag har massor av foton att lägga in, men idag börjar jag med en kort rapport, så får jag komplettera med bilder lite senare. I helgen var vi i Skåne och hälsade på släkten och passade på att visa Humle och Inti på utställning också. Vi hade en trevlig helg och det gick dessutom superbra för båda hundarna. I lördags var det rasspecial för västgötaspetsar i Ängelholm med drygt 60 deltagande hundar. Inti har ju haft svårt att slappna av i ringen och har bara längtat ut till resten av flocken, men han har mognat och vi har tränat en del, och det gjorde skillnad. Jag hade tänkt att visa honom själv, eftersom det mest är jag som tränat, men när vi rastade dem före visningen tog han intensiv kontakt med Ella, så vi bestämde oss snabbt för att låta henne visa. Det funkade superbra (utom att Humle tyckte att "hans" matte var en svikare) och Inti visade äntligen upp sig fint. Utdelningen kom direkt i form av seger i unghundsklassen med CK. Humle visade sig som vanligt bra och han blev tvåa i öppen klass, med ett CK även till honom. Så då fick jag träda in i ringen trots allt, fast Ella valde Inti, som vi trodde mest på. Det stämde bra. Humle åkte ut som oplacerad (men det var ju vackert så) och med jättefin kritik. Inti placerades som trea i bästa hanhundsklass och fick certet, då han gick efter två championhanar, men före andra! Till sist deltog vi i uppfödargrupp tillsammans med Intis kullbror Imset och Vejdes kullsyster Freja, och gruppen blev andraplacerad med HP.
Komna så långt var vi mer än nöjda, och åkte dagen därpå till Sofieros slottspark, där det pågick internationell utställning i dagarna två. Vackra omgivningar och turen att hamna i en rung lite i utkanten så var det riktigt lugnt och trevligt trots alla hundar och människor. Vi körde samma upplägg som på lördagen och Inti inledde med seger och CK i unghundsklassen. Humle gjorde likadant bland fem hanar i öppen klass, och så hade vi två i bästa hanhundsfinal igen. Av de åtta i final var fem redan champion, och Inti var den enda av utmanarna som gick vidare, och han lyckades knipa en fjärdeplats och fick sitt andra cert på två dagar! Otroligt roligt! Åter fick båda mycket bra kritiker, men de fyller jag på med en annan dag. Förutom dessa fina reslutat kunde vi glädjas åt att båda hundarna har skött sig superbra, och att vi har träffat många trevliga människor.
Innan vi for hade vi hunnit få havren tröskad och halmen pressad. Jag oroade mig för att regnet skulle komma innan vi skulle få in balarna, men i torsdags stod de utanför skullen och det var bara att rulla in dem. När vi var i Skåne passade vi på att titta på Haldols föl undan Amulett, ett hingstföl vid namn Hannibal. Till min glädje såg han riktigt trevlig ut och visade också ett trivsamt temperament, och jag kan inte annat än sammanfatta med att hittills är jag väldigt nöjd med alla (fyra!) föl Haldol har. Fina huvuden, bra exteriör, korrekta och rörliga och framför allt väldigt sympatiska - det känns lovande.
Idag har vi varit på KM i bruksridning och brukskörning för Tranås kusksällskap. Julia och Haldol vann mycket välförtjänt efter en prydlig ritt med lydig häst, även om marginalerna var små. Ella blev trea med Desolett, och jag blev fyra med Desolett av de sex startande ryttarna, där alla utom en red fjordhäst. Vi klarade oss utan u alla tre, och har därmed tagit ett litet steg på vägen mot SM nästa år. Ella var ju kvalad i år, men vi åkte inte, men vi börjar känna oss sugna på att försöka kvala till nästa år. Härligt att se hur fint Haldol kunde gå, på sin andra brukstävling i livet. Stort GRATTIS till Julia! I brukskörningen var vi inte med, då jag känner att det där med backning skulle behöva övas, och helst med en vagn av samma typ, och en sådan har jag inte. Men det är imponerande att se hur det ska gå till när de som verkligen kan det hela kör, och det flera bra rundor i det sju man starka startfältet. Eller man... det var faktiskt fyra kvinnor och tre män vid tömmarna, medan det manliga inslaget var obefintligt i ridningen. Bilder kommer, men inte idag!
Idag har Silja åkt hem, och Halling saknar sin lekkamrat Ballerina. Muska gnäggade också ledset när Silja och Ballerina farit iväg, men då hämtade jag Ljosefin. Jag tror både Muska och Ljosefin har saknat varandra lika mycket, och de såg så belåtna ut när de nu var tillsammans igen. Halling försökte leka stor pojke och gnäggade och krökte på nacken, men fick just ingen respons alls för det.... Silja var inte dräktig med Gandalf utan har precis avslutat en bra brunst, då hon har betäckts med Haldol. Vi hoppas att det nu var tre hästar i transporten och att det blir ett fint föl nästa sommar! Till vår glädje är dock Henja dräktig, så nu håller vi tummarna för att vi ska få två fina grå föl nästa år. Ljosefin var dock inte dräktig, men jag får vara nöjd ändå. Hon har fått femton föl, och såg inte fräsch ut i livmodern på sista kollen den här veckan, så Ala blev hennes sista föl. Däremot tror jag gärna att hon hjälper till och vaktar föl åt Muska och Henja nästa år, om allt går bra. Muska brukar gärna lämna över lite barnpassning, så alla är nöjda med ett sådant arrangemang.
Humles och Soijas valpar växer och frodas och det var hela tio stycken i kullen, tre hanar och sju tikar! Soija verkar vara en supermamma, och tar väl hand om de små, och hon har ju också bra träning från Intis kull, då hon hade åtta valpar. I söndags var vi på dressyrtävling i Aneby och Julia och Ella red Lätt B:1, och det var äntligen fint väder och riktigt skönt att vara ute. Desolett och Ella fick till en hygglig ritt, men med lite missar, och de blev fyra av sju. I sista stund blev kategori C hopslagen med kategori B, efter en strykning kategori B. "Som vanligt" när detta sker kunde vi konstatera att om inte detta skett hade Ella fått en andraplacering, istället för att som nu hamna strax utanför. Bra b-ponnyer här... Men det är bara att se till att bli lite bättre och slå dem nästa gång! Julia och Haldol började hyggligt i sin premiär i Lätt B, även om Haldol hanterar alla intryck på tävling genom att bli lite seg. Medan andra blir spända och rusar så bromsar han in och går dåligt fram. Det blev tydligt i galoppen, där han inte bjöd alls och fick avbrott i båda varven. Slutet av protokollet var därför ingen rolig läsning, trots en ganska bra start. De slutade dock inte sist, utan sexa av sju. Mera träning och rutin ska förhoppningsvis få dem att fixa hela programmet bra en annan gång. Jag red igenom Haldol igår, och hittade några saker de ska jobba med, men på slutet var han riktigt härlig!
Idag har Humle blivit pappa till en jämn och fin kull valpar hos Sänningegårdens kennel. Spana in deras hemsida http://hem.passagen.se/sanningegardens/ om du är nyfiken på dem, eller kanske till och med funderar på att köpa en av dem. Vi ska lämna Soija ifred ett slag, men är förstås jättesugna på att se dem i verkligheten också. Tills vidare säger vi grattis och lycka till! Vill också gratulera Anna och Johan som fick ELIT för Mumsas Athena förra helgen. Athena kom till mig från Anna Gehlin, och jag är glad för det förtroende jag fick av Anna att ge Athena en ny chans i livet. Hos oss fick Athena ett föl, Isoptin Kry, som faktiskt var hos Anna och Johan ett tag som liten innan de köpte Athena av mig. Isoptin flyttade sedan norrut, men har i sommar kommit tillbaka till Frö fjordhästar, så cirkeln är sluten. Det känns bra, liksom förstås att Athena har fått ett kvitto på att hon är ett bra avelssto. Nu verkar den karriären vara över, men jag hoppas att Isoptin ska visa sig vara en värdig efterträdare.
Jag tänkte passa på att svara på ett par frågor som jag sett i gästboken, och som kan behöva mer än ett par rader till svar. Den första gällde om det är någon exteriörkurs på gång i höst. Flera har frågat (även i mejl) och det tycker jag är jätteroligt. Jag har dock ännu inte bestämt om det blir kurs i höst-vinter eller inte. Jag tänker vänta lite för att se hur planerna ser ut för SHs domarutbildningsprojekt innan jag bestämmer mig. Om det blir kurs kommer det förstås information på hemsidan. Vad gäller chipkurser, som en del också har frågat om, har jag inte förnyat försöksdjurstillståndet och det betyder att det inte är någon sådan kurs på gång den här hösten.
Frågan om hur vi tränar kanske kom upp med anledning av att det inte gick så bra på hopptävlingen, och det är klart att man alltid ska fundera över sådant, men i detta fall tror jag att det var andra orsaker. Desolett var i högbrunst, Haldol hade bytt flock och det hade ösregnat och blåst hela natten. Med facit i hand var det dumt att inte ta in dem över natten, men det är lätt att vara efterklok och man lär sig hela livet (och kommer förhoppningsvis ihåg för framtiden!). Vi har tränat i olika former genom åren. Först åkte Ella och jag till ridskolan i Tranås, först utan och sedan med egen häst, sedan har vi deltagit i träningsgrupper för Nina Lilja och även åkt till Sissi Lilja och tränat i Mantorp. Sissis träningar var superbra, men det är just nu svårt att få in i programmet. Dessutom har vi hittat en bra lösning de senaste åren, då vår tränare Annika Wikner kommer hem till oss ca en gång per vecka (ibland mera och ibland varannan vecka) och har lektioner. När det är dressyr rider oftast Julia och Ella själva, men när vi hoppar kommer det ibland några ryttare till. Unni passar på att rida en kort lektion före eller efter, och ibland jag och Henja också. Både ryttare och hästar har utvecklats mycket av denna träning, och Ella har också varit på träningsläger hos Annika. Dessutom åker vi ibland till andra banor eller ridhus för att få träning i annan miljö, vilket alltid är nyttigt. Med Annikas ord i öronen kan det också accepteras att jag ibland kliver in och påminner. Att själv träna egna barn är annars en svår balansgång, och jag avser inte att ta över helt ;-)
Detta blev en helg av tävlande, och det började inte så bra, men slutade desto bättre. Igår var Ella med Desolett och Julia med Haldol i Aneby för att tävla hoppning. På träningen i onsdags hade alla skött sig superbra, men redan på framridningen kände jag inte igen varken hästar eller ryttare. Alla fyra var sega, och resultaten blev därefter. Julia glömde banan efter första hindret, fick lägga en volt och passade sedan på att riva hinder nummer tre också, så det slutade med åtta fel, vilket inte var vad vi tänkt oss i 70 cm. Ella och Desolett såg sega ut redan före första hindret, och de tog sig över några hinder, men sedan var all energi slut, och Ella brydde sig inte ens om omstart. Det är bara att ta nya tag, för bättre än så här kan de alla fyra!
Idag var det dags för Ella och Humle att genomföra sin andra officiella agilitytävling, denna gång hos hemmaklubben Tranås brukshundklubb. De var anmälda till både agility och hoppklass, och fick börja dagen med mätning, då Humle hunnit fylla två sedan förra mätningen. Nu är han inmätt och klar i small, och för mig som är van vid dyra och krångliga ponnymätningar kändes detta nästan overkligt. Domaren mätte, fyllde i tävlingsboken och det var dessutom gratis! Agilityklassen var först, och här fixade de en felfri runda, som visade sig räcka till en tredjeplacering. Två pinnar delades ut i klassen, så det missade de, men förstås jättenöjda ändå. När det var dags för hoppklass gick de åter ut i fin stil och bra fart, men fick ett litet strul vid ingången till slalom och fem fel där, plus lite tappad tid, så det blev 0,6 tidsfel också. Resultatet blev en fjärdeplats (tre placerade), och tätt efter både tvåan och trean, så det var verkligen en lyckad dag!
En lång betäckningssäsong går mitt sitt slut, och idag åkte Gandalf hem. Vi tackar Emily för förtroendet att få låna hennes prins, och hoppas att tiden här ska leda till att fina föl föds nästa vår. Fem ston är konstaterat dräktiga så här långt. Henja har inte brunstat om och ska snart kollas med ultraljud. Humulin, Ljosefin och Silja har alla tre avslutat sina brunster för ungefär en vecka sedan, och Humulin har nu åkt hem efter en lång semester hos oss. Silja går kvar för att kollas med Haldol, och jag kan lova att han tyckte att det var underbart att få komma in i hagen till Muska och Silja sedan Gandalf åkt. Det var härligt att se honom också, och han var så fin när han travade och galopperade över fältet. Stona tog det hela med ro, och fölen verkar redan sugna på att leka med honom.
Halling är nu tingad av sin nya ägare och kommer att bli stallkamrat med sin halvbror Isodur, och det känns jättebra. Halling fortsätter att göra det mesta rätt, och skötte sig fint vid verkning igår, och idag gick han in i transporten efter en liten stunds funderande. Vi har grundat med att först gå över matta och gummimatta och sedan över den gamla lastbryggan, liggande platt på marken, så det var inte så mycket värre att gå in i transporten. Vi har också avmaskat Halling vid åtta veckors ålder, och jag vill passa på att påminna alla som har föl om hur viktigt det är att avmaska dessa små! Det är nog de viktigaste avmaskningarna i livet. Hela gänget kommer att behöva en omgång i höst, då vi har mycket styngfluga i år, men då blir det ett ivermectin-preparat. Till fölen använder jag Fyrantel, då det händer att spolmask (som är det största bekymret på föl) är resistent mot ivermectiner.
Humulin svarade snabbt på sprutan och fick en riktigt bra brunst, bättre än någon hon haft tidigare i år. Ljosefin har börjat brunsta spontant, och får nu en sista chans att bli dräktig. Det är ingen tvekan om att hon önskar ett föl, för hon oroar sig nästan mer för Halling än vad Muska gör! Både Ljosefin och Humulin behandlas med penicillin. Silja sprutade vi en andra gång, och fick äntligen resultat. Efter kontakt med hennes tidigare ägare oroade jag mig att vi trots noggrann kontroll kunde ha missat en tidigare brunst, men nu när hon är brunstig tror jag inte längre det. Hon är inte den som kissar och ställer upp sig hela tiden, men det är stor skillnad mot förut, och nog både kissar hon och lyfter på svansen. Nu hoppas vi att vår amödor ska ge resultat också! En del kanske tycker att det är sent på säsongen, och vi ska också avsluta snart för i år. Men jag tycker att det är nyttigt att betänka att stona (och hingstarna!) har sin topp runt midsommar, då det är som ljusast. Då är förutsättningarna för dräktighet som bäst. Att betäcka i augusti är alltså inte konstigare än att betäcka i april, och det är sällan som någon säger att det är för tidigt. Fast det är nog faktiskt snarare sämre, för en del ston har då ännu lite dålig slemhinna, och är inte helt igång. Dessutom brukar de som är sent betäckta oftast föla lite tidigare, medan de tidigt betäckta gärna få en längre dräktighet, så jag tycker att det finns skäl att ge dem denna sista chans.
Det ser sämre ut med chanser att ställa ut i år. Vi hade anmält fyra hästar til utställningen i Eksjö (Henja, Haldol, Muska och Halling), men den blev inställd på grund av för få anmälda. Jag läste också att det var svagt intresse för andra klasser än treårsston på riksutställningen, och att de därför ställdes in. Detta beslut har jag lite svårare att förstå, eftersom man ändå ska ha både domare och anläggning. Då tycker jag att man kunde ge dem som ville komma chansen. För mig är inte det viktigaste hur många det är i klassen, utan jag hade verkligen tyckt att det kunde vara bra för Finja att få komma ut igen, även om det förstås är roligt om man är några i ringen. Jag övervägde att efteranmäla till Halland, men det är en lång resa, och det krockar med tävlingar här i närheten, som vi ska vara med på.
Indor har visats på premiering, och det betyder att alla de tre föl som föddes hos oss för tre år sedan är visade i år. Indor hade fått mycket beroöm av publiken, och hade skött sig utmärkt. Poängen blev 88788=39, så det blev klass I med bra kritik. Sammanlagt är vi väldigt nöjda med 42 för Djusa, 41 för Henja och 39 för Indor. Tack till Annika och Jenny, som har tagit väl hand om och visat Djusa och Indor! Nu önskar vi fortsatt lycka till med era hästar och deras vidare utbildning.
Vi har tömkört Finja igen, efter en tids uppehåll, och som alltid med unghästar, kom hon ihåg allt och var till och med lite bättre. Vi har kört med linor och även låtit henne dra däck. Hon har tagit allt med ro, och ville i bästa Finja-stil vända sig om och gå och kolla på däcket, men Peppe gick bredvid och övertygade henne om att det var bättre att fortsätta framåt, och då gjorde hon det. Halling har fått lite ledträning, och vi har också gått över matta och gummimatta. Första dagen var det otäckt, och vi fick baxa honom över några gånger. Nästa dag gick han över utan att tveka och såg ut som att det var det mest naturliga i världen. Unghästar är fantastiska! Fast det kan de vara sedan också. Jag känner mig ju alltid lika glad när jag har ridit Haldol. Igår var Elisabeth, som äger Isodur här, och hälsade på. Det var roligt att träffas, och skönt att de bekymmer som varit med Isodur efter att han gick omkull i hagen i vintras, verkar vara på väg att lösa sig. Elisabeth fick ta en ridtur på Haldol, och jag kan inte låta bli att le (och bli glad över) att hon var lika entusiastisk som jag efteråt. Han är verkligen en njutning att rida!
Muska är dräktig med Gandalf, och det är vi glada för. Henja har nyss avslutat en bra brunst, och vi hoppas att även hon är dräktig förstås, men det dröjer lite innan vi får veta hur det är med det. Jag har kollat Ljosefin igen, och hon är inte dräktig. Hon har också ibland några droppar ful flytning, så även om hon ser hygglig ut på ultraljud, så tror jag inte att hon kommer att bli dräktig mera, och det är som sagt inte mycket att säga om det. Vi kollade förstås också Humulin, och hon var tyvärr inte heller dräktig. Vi sprutar för att få fram en ny, och förhoppningsvis riktigt bra brunst, och hoppas att hon ska ta denna sista chans för i år.
En annan som fick en chans i slutet av säsongen är Haldol, som i onsdags fick en ny fru, då Wilda Hilda kom hit. Hon var brunstig vid ankomst, och de trivdes prima ihop nästan direkt. Vi hoppas förstås att hon ska bli dräktig nu. Det är roligt att även Haldol har fått ett fjordsto i år. Intresset har ju varit så gott som på noll tidigare, och den enda som ville komma var ett ponnysto. Först var jag mycket tveksam till att ta emot henne, men jag ändrade mig när jag funderat på saken. Ägaren ville ha just Haldol till sitt sto, för att han har ett utmärkt temperament och visar bra ridbarhet och samarbetsvilja. Han är alltid positiv, hoppar bra och har bra rörelser. Stoet är en new forest, men med dubbla inslag av Golden Wonder, vilket gör att hon inte är speciellt intressant i new forestaveln. Alternativet var en ridponnyhingst, men ägaren vill ha en sansad och trevlig ponny som "vanliga" barn och ungdomar kan rida, och ville därför ha Haldol. Till detta kom argumentet att Haldol skulle slippa att gå ensam hela sommaren, och då fick Mira komma. D
Det är så härligt att gå i hagen och titta på Halling och Ballerina, som börjar bli riktigt goda vänner. När vi kommer händer det att de visar upp sig och rusar runt och studsar lite extra. Då och då kommer de och kollar att publiken är kvar, och sen vill de gärna bli kliade en stund. Det är verkligen mysigt med föl! Vi hoppas att vi ska få några föl även nästa år, men just nu undrar vi. Henja, som till slut kom i brunst, brunstar om nu, och det är väl inget att säga om att hon inte blev dräktig på säsongens första brunst, utan bara hoppas att det ska gå bättre nu. Muska ska vi kolla i veckan som kommer, så vi håller tummarna för att hon ska vara dräktig. Ljosefin, som vi inte kunde se någon dräktighet på har inte brunstat om heller, trots att hon brunstade väl flitigt tidigare. Henne hade vi ju inte så stora förhoppningar om, men det hade varit skönt om någon varit dräktig nu när tiden går och vi närmar oss slut på säsongen. Silja har ännu inte kommit i brunst, så vi sprutade henne för några dagar sedan och hoppas att det ska göra susen. Humulin var dags att kolla i förra veckan, men visade då brunststymtom. Hon lät sig dock inte betäckas vid två olika försök, och tredje gången var hon definitivt inte brunstig. Så nu ska vi kolla henne trots allt, och hoppas att dessa motstridiga tecken trots allt innebär att hon är dräktig.
En glad nyhet fick vi i alla fall från Humles uppfödare, som lät Humle para sin Vesböge Soija (Intis mamma) med Humle för ett tag sedan. De hade varit på ultraljudskoll, då Soija inte heller visat några dräktighetstecken. Hon var dräktig, och vad de kunde se med många foster! Humle verkar alltså ha gjort vad han skulle, och nu hoppas vi att allt ska gå bra så det föds pigga valpar i slutet av augusti. Den som är sugen på en västgötaspets rekommenderas att följa vad resultatet blir här, då jag tror att det kan bli fina valpar.
Idag fick Ljosefin sin sjunde diplomdotter, och Denver sin första, då Djusa Kry fick diplom på Gotland med fina poängen 99897=42 poäng. Vi tror att hon har mera att ge i traven och hoppas att det ska komma fram i Vetlanda, men för dagen drog stallkompisen Dunia för mycket. Och det må väl vara ursäktat med de poängen, och särskilt som Dunia (russ) också fick med sig en diplomrosett och 98798=41 poäng! Båda treåringarna hade dessutom skött sig prima både vid lastning och på premieringen. Stort GRATTIS till Annika för en lyckosam dag, och för väl genomförd uppfödning! Kompletterar med en summering av Gotlandspemieringarna där det visade sig att Djusa var en av två med 42 (den andra var ett russ), och sen följde tre russ med 41 poäng, av alla bedömda under två dagar. Delad etta på Gotland, kan man väl säga utan att överdriva ;-)
Jag hade tankar på att resa till Gotland och se det hela, men är hemma och kan njuta av hästarna här. Riktigt mysigt är det i hagen med fölen. Silja har inte riktigt släppt taget om Ballerina, men Muska tycker att hon har koll på läget och lämnar lugnt Halling i hagen medan Mia rider ut på Muska. Halling tar också det hela med ro, och finner sig väl tillrätta hos Silja och Gandalf. Halling är både trygg och snygg, och det är härligt. Igår följde jag med ut på Henja när Mia red, och det är häftigt att ge sig ut på två gråa. Henja har nu hittat balansen under ryttare, och hennes trav blir bara bättre och bättre. Den är vägvinnande, taktmässig och energisk och en fröjd att rida. Igår provade jag också för första gången en liten galopp, och det kändes också fint, och hon var direkt med på noterna. Det oledade äppelbettet som jag köpte för några veckor sedan verkar vara rätt för Henja, som nu är lugn och nöjd med sitt bett. Hon är "bara" 140 cm, men har inte så mycket manke, och man har mycket häst framför sig. När hon travar är det som sagt riktig kraft i henne. Fortsätter hon utvecklas så här, så tror jag att det kan bli en nia i traven med tiden, men det kanske kan ta något år.
En stor nyhet till har vi idag, och det är att Unni har tappat sin första mjölktand. Studsande och kvittrande kom hon och visade sin glugg och sin tappade tand. Hon börjar bli stor hon också.
Nu har Halling förhoppningsvis snart en lekkamrat, eftersom A-premierade stoet Silja med dotter Ballerina har kommit hit, då Silja ska betäckas med Gandalf. Ännu håller mammorna sina ungar hos sig, men jag ser att fölen inte tänker låta sig nöja med det så värst länge till. Båda verkar vara självständiga och trygga föl, och jag hoppas att de ska få roligt med varandra den tid som Silja är här. Silja verkar vara ett trevligt sto, som har ett fint uttryck, och nu hoppas vi få henne dräktig och kanske kan hon då få ett musblackt föl med Gandalf.
Sedan sist har vi också hunnit vara på en lokal dressyrtävling hos Heda ridklubb, som ordnade eftermiddagsdressyr. Haldol och Desolett startade efter varandra och såg båda fina ut på framridningen. När Haldol kom in på dressyrbanan tyckte han dock att de andra hästarna, och särskilt Desolett, var alldeles för långt borta, och tappade koncentrationen och började gnägga. Domaren var bussig och gav dem några extra varv innan startsignal, och Julia kämpade på bra. Lugnt fortsatte hon rida och be om koncentration och även om det blev en hel del gnäggningar så blev det bättre under programmet, och mellan gnäggningarna såg det rätt OK ut. Något vidare resultat räknade vi dock inte med och blev glatt överraskade när de red ihop drygt 60 % pch bara godkända betyg! Eva Gomér är tydlien en domare som kan ta fasta på det som är bra och rätt och gav en konstruktiv och positiv kritik. Femma av sex blev resultatet. Ella red in med order om att våga lite mer, främst att hålla ett lite friskare grundtempo. De klarade denna läxa fint även om formen ibland inte blev lika fin som på framridningen, och det blev några småmissar. Utan dessa två förargliga fyror hade det troligen räckt till placering, men eftersom det var ganska tätt i listan blev det nu istället en fjärdeplats. Båda tjejerna fick sjuor på sitsen, och Ella hade även för övrigt många andra sjuor, bland annat för mjuka övergångar, som hon verkligen arbetat med att förbättra. Haldol fick en åtta för sin härliga fria skritt.
Det är premieringstider, och vi har fått bild på Djusa, som förbereds och tränas inför visning nästa vecka. Hon ser riktigt fin ut, tycker jag. Jag lägger en bild på första sidan, så får ni också se. Vi håller tummarna för henne! Vi har också fått rapporter från Danmark, där Ismos fyraåriga dotter Slebo´s Ischa har kårats med en fin andraplacering (av fyra) som resultat. Hon fick åtta i typ och åtta i helhet, och det var det bara de båda första som fick. Av film som ligger länkad från Pias hemsida kan man också se att hon verkar vara både rörlig och trevlig, och att denna snygga häst är till salu. Också hon kan ses på första sidan, så blev det en dotter och en sondotter till Ljosefin där denna gång.
Idag har vi varit på pemiering med Henja och Finja, och vi kunde åka hem med två 41 poängare, eller en klass-segrare och ett diplomsto! Vi lastade redan vid sju, för att ha marginaler för både lastkrångel och annat strul, men båda hästarna klev på lika snällt som de gjort när vi tränat och vi var först på plats. Skönt att hinna ta en fika och nästan frysa lite, efter alla superheta dagar som varit. Idag var det premieringsväder; grått med lite sol och lite blåst - perfekt! Hästarna stod lugnt i transporten och mumsade medan vi fikade, pratade med andra hästvänner och förberedde oss. När vi skulle värma upp visade det sig att Finja, inte helt förvånande, tyckte att det var en dålig idé att lämna Henja, och det tog hon som ursäkt för att "flytta på" Julia. Trots att Julia gjorde allt rätt, tog inte Finja rättning, utan hon överlämnades till mig. Jag springer inte lika bra som Julia, men jag kunde glädja mig åt att Finja lyssnade betydligt bättre med mig vid tygeln och visningen gick OK. Det blev en förstaplacering av tre stora tvååringar (jag som tycker att Finja är stor, men hon var nog minst i gänget). 41 poäng med delpoängen 88898 och kritiken: "God rastyp, Vackert huvud, väl ansatt hals, stark rygg och kors. Välbenad från sidan, relativt korrekt. Vägvinnande skritt med utmärk steglängd, lätt naturlig trav." Härligt!
Henja tog som vanligt livet med ro, så här fick min superhandler ta över. Hon gick i en ring med sex treåringar, där alla utom en tydligen var betäckta, vilket är lovande för aveln. Fyra fick diplom, bland annat de båda musblackarna, och etta gick Dextra Unik e. Knastro. Henja fick samma slutsumma, 41, och blev tvåa med delpoängen 89888. Henja fick den utmärkta kritiken "Feminin, mycket god rastyp, vackert huvud, naturlig resning, välformad rygg och kors, välbenad från sidan, korta skenor, relativt korrekt. Energisk taktmässig skritt, god steglängd, lätt trav med bra hasarbete." Mått 140 cm, diplom. Nöjd och glad över Muskas tredje diplomdotter av tre möjliga!
Till sist visade vi Lorina och hennes dotter Labolina e. Haldol. Lorina är 13 år och inte tidigare visad, men jag föreslog redan i fjol när hon var här att hon borde stambokföras, och nu var det dags. Hon gjorde ett bra körprov, körd av sin ägare Rolf Fransson, och sen tog Julia och jag hand om visningen. Eftersom Lorina är 13 år måste hon inte poängbedömas, men vi bad om det (då jag tycker att hon ser bra ut), och hon fick fina 39 p och premierades med B. Nu ser vi fram emot att Labolina kommer fram i visningsringen de kommande åren. Vi hade också lyckats få Hanna att visa sin treårsvalack Outis, och också han fick 39 poäng. I fjol gjorde Hanna premiär i visningsringen och han fick 38 poäng, och nu kom de igen och förbättrade sig med en poäng. Roligt! Och bra att också valacker visas - fler borde följa efter! En god vana, som fått ganska bra spridning, hindrade ett otäckt olyckstillbud från att få allvarliga följder. En unghingst reste sig och slog framhoven i sin uppvisares hjälm med en otäck smäll. Tack vare hjälmen gick allt bra. Utan den vill jag inte ens tänka på följderna. Nu blev det i stället en rolig dag, som vi kan se tillbaka på med glädje.
Idag har vi varit och hälsat på samt chipmärkt Haldols dotter Labolina u. Lorina e. Torjus. Det var en väldigt trevlig och välhanterad unge, och hon har lika vackert huvud, som hittills alla Haldols föl verkar ha fått, vilket vi är glada för. Hon var också välbyggd för övrigt, och med korrekta ben och spänstiga rörelser. Jag tvekade ett slag om hon är rödblack, men det kommer mörkt i botten, så hon blir ljusbrunblack. Min erfarenhet är dock att de brukar ha anlag för rödblack när de ser ut så, och i hennes fall finns möjligheten hos båda föräldrarna, så det är ju inte otroligt. Igår fick jag en hälsning från en annan stoägare som var här i fjol, och det var tråkiga nyheter. Att Juni inte var dräktig hade vi befarat, men jag fick nu veta att hon blivit halt under vintern, och fått sluta sina dagar nyligen. Jättetråkigt på en fantastiskt snäll och bussig häst. Jag känner verkligen med ägaren.
Hos oss leker Halling numera mer med alla andra i hagen än Muska, som mest är matstation. Han busar gärna med Gandalf, och klättrar glatt på honom, och Gandalf låter honom hållas. Humulin och Ljosefin är hans lektanter, som vaktar över honom lika noga som Muska, och han går gärna till dem och vilar. Humulin har haft sin tredje brunst, och trots att hon haft bra brunster både nu och förra gången, och trots att hon trivs utmärkt med Gandalf och aldrig sparkar mot honom, så har hon haft svårt att stå stilla just vid betäckningen. Hon vill gärna svänga, inte mycket, men tillräckligt för att göra det svårt för hingsten. Så för att vara säkra på att hon verkligen skulle bli ordentligt betäckt har vi handbetäckt henne. Eftersom vi inte ville släppa in Henja på det bättre betet (hon är tjock nog inför premieringen ändå!), så gjorde vi samma sak med henne. Och när vi ändå var i farten, fick Muska hänga med på samma sätt, eftersom hon är en bestämd dam (men helt okomplicerad att handbetäcka). Så nu har Gandalf lärt sig detta också, och han fungerar utmärkt. Uppvaktar och hälsar alldeles lagom och gör sedan vad han ska på ett bra sätt. Liksom i annan hantering sköter han sig bra, och det är skönt.
Hittills har vi varit flitiga med hästarna, och särskilt roligt är att Unni har hittat glädjen i att rida Pakita. När de stora tjejerna tränade hoppning i tisdags red hon med en stund i början, och travade under skratt och förtjusta rop över bommar och minimala hinder. Detta övermod ledde dagen efter till att hon hamnade på Pakitas hals och föll av. Trots ett rejält skrap på armen, var det ingen tvekan om att hon skulle rida dagen efter, och frågade själv efter det. Men idag lade vi ner alla hästtränarambitioner. Med över 30 grader varmt och en miljon flugor och andra bitande odjur är det inte inspirerande att träna hästar. Torrt är det också, så jag längtar efter lite regn och mer lagom varmt. Jag klagar sällan över snö och vinter, så länge det inte är snöstorm, men insekter och kvav värme har jag svårare för.
En bra sak har dock värmen fört med sig, och det är att Henja till slut kom i brunst. Vi hade nästan gett upp hoppet, så det var en glad överraskning när hon stod och spanade längtansfullt mot Gandalf för några dagar sedan. Nu håller vi tummarna för att både hon och Muska ska få varsitt grått föl nästa år. Årets föl Halling är en frimodig unge, som umgås mer med de andra hästarna i hagen än med sin mor. Hon har resignerat och låter honom hållas. Hon vet vid det här laget att han kommer tillbaka när det kniper eller när han är sugen på en skvätt mjölk. Både Humulin och Ljosefin tar gärna hand om honom en stund, och Halling tycker om att gå tillsammans med Gandalf och filura. Sedan vi tittat till och vattnat alla hästar åkte vi och badade idag. Hundarna fick följa med till sjön, och Inti har inget emot att ta en kort simtur. Humle tycker däremot inte att det verkar säkert och vill helst bara gå ner till magen i vattnet. Tyvärr har vi ingen sjö så nära att vi kan ta med hästarna dit.
På sommarens varmaste dag, så här långt, hade vi prickat in start i lokal dressyrtävling hos Holavedens LR i lördags. Som tur är hade vi bara anmält till lätt C, och det innebar start före tio för både Desolett och Haldol. Det var varmt nog redan då, och ridbanan var som en öken. Ella har gjort stora framsteg på sistone och börjat hitta de rätta "knapparna" att trycka på, tack vare Annikas träning. Det sista snäppet fick de inte till i värmen, men det blev en prydlig ritt i bra grundform. Vi tyckte inte att hon fick så bra betalt för den, men en senare koll på resultatlistan visade att domaren överlag låg relativt lågt, så det fick sin förklaring. Trots "bara" 56,67% tycker jag att det är en av de bättre ritter de två gjort, och det räckte till tredje plats och bästa c-ponny, men precis utanför prislistan (två placerade i klassen). Haldol och Julia har gjort stora framsteg på träning, och nu var det spännande att se hur han skulle funka på sin första dressyrtävling. På framridningen tror jag ingen lade märke till att det var en hingst, för han jobbade på bra utan att skrika, och när de började sitt program såg det bra ut. Han har en trevlig form och blir aldrig framtung, och rör sig väldigt spänstigt och fint. Efter uppridning och snett igenom "klev" han dock utanför dressyrstaketet på kortsidan, och en förvånad Julia sa "är jag diskad nu?". Jag ropade "rid ändå", och det gjorde hon. Det blev en bra övning, och hade de bara hållit sig på banan, hade de blivit sexa av sju med 51 %, och det tycker jag är en OK start. Sammanfattningsvis en precis utanför placering och en precis utanför banan;-)
Nu närmar det sig premiering, och vi tränar uppvisning med Henja och Finja, och vi har också haft lite lastningsträning med Finja. Hon minns allt från förra året, och är till och med lite duktigare på allt nu. Det är fantastiskt hur unghästar mognar, och Finja som varit lite "yr" som ettåring, börjar bli en riktigt trevlig häst. Henja är också trevlig att jobba med, och vi har haft några mysiga uteritter tillsammans. Hon är lugn, men framåt. Hon är lite orolig i munnen, då hon är väldigt känslig där, men jag provar nu ett äppelbett, och det verkar lovande. Annars har jag ridit med repgrimma ett tag, och det fungerar bra, men känns inte som den slutliga lösningen. Halling tränas också förstås - bäst att passa på innan han blir stor och stark - och vi går små promenader i Muskas sällskap, borstar och sätter på grimman. Det är alltid kul att jobba med unghästarna. Unni och Pakita börjar också hitta varandra mer och mer, och nu tycker Unni inte längre att det går så fort i traven, utan susar fram med ett leende, och sjunger gärna en stump också medan hon rider.
Idag har vi två goda nyheter på avelsfronten. Belizzi, som haft hur mycket otur som helst och drabbades av diarré på grund av sin medicin och fick åka till djursjukhus igen för dropp, är fantastiskt nog dräktig trots allt. Vilken stark häst! Nu hoppas vi att oturen är över och att både hon och hennes väntade föl ska må bra framöver. Den andra goda nyheten är att Humle har parat Vesböge Soija, som är Intis mamma (våra båda hundar kommer från Sänningegårdens kennel, men de är inte släkt med varandra). Nu hoppas vi att hon ska bli dräktig och att det ska bli söta västgötavalpar om ett par månader!
Igår var vi och provade sadlar till Haldol och Henja. Till vår glädje visade sig Haldols sadel passa riktigt bra och den behövde bara en omstoppning för att bli perfekt. Härligt, eftersom den är bekväm och trevlig. Till Henja hade vi inte ens tagit med någon sadel, för vi har ingen som ligger bra på hennes runda rev, och vi anade att det kunde bli en utmaning att hitta något bra. Det visade sig stämma, men efter att utprovarna konstaterat att Wintecs wide-modell var för trång (!), medan Haldol passar bra i en vanlig ponnysadel (Prestige Appaloosa), hittade de en extra wide dressyrsadel (crown) som låg bra och dessutom var skön att sitta i. Även hästar av samma ras kan vara olika... Duktiga var de dock båda, och jag är så glad att även Henja åkte lugnt och snällt tillsammans med Haldol. Hon lät sig lastas utan minsta tvekan båda gångerna, så hon är en klippa för att vara tre år, tycker jag.
En härlig midsommarhelg har vi haft med riktigt sommarväder, och idag har jag tagit årets premiärdopp, och fick äkta sommarkänsla. Ella har varit i Askersund och tävlat på inofficiell agilitytävling med Humle. De blev diskade i agilityklassen, men gick nolla i hoppklass. Det blev några tidsfel, så de slutade på 14:e plats av 28, och det är vi fullt nöjda med.
Alla ston som konstaterats dräktiga har åkt hem redan före helgen, så det blev ett litet lugnt gäng att släppa in Muska och Halling i. Kvar var bara Ljosefin, Humulin och Gandalf. Vi tog först ner Gandalf och provade vid hand, men Gandalf var inte jätteintresserad, trots att Muska visade brunst. Han uppvaktade henne halvhjärtat, och kanske berodde det på att han redan är klok nog att veta när det är rätt tid. Han var i alla fall smidig att hantera, och känns som en mycket sympatisk hingst på alla sätt. Det tyckte dock inte Muska när de träffades i hagen, men han lyckades få närma sig så småningom. Vi provade att ta ner dem för koll vid hand idag igen, men då slog Muska, så nu får vi avvakta och se om Gandalf lyckats charma in sig, eller om det kanske redan var för sent, eftersom jag släppte ihop dem först på tionde dygnet. Jag vill inte betäcka alltför tidigt på fölbrunsten. Det kommer ju snart en ny brunst om hon inte är dräktig.
En bra bieffekt hade vi i alla fall av provningen, och det var att det blev av att sätta grimma på Halling. Ella har sagt att det är "Haldol-varning" på honom, och med det menar hon att han verkar ha samma supertemperament som sin far, och jag tror hon har rätt. I förrgår satte jag utan bekymmer på grimma i boxen, och fick byta för den första var för stor, men även det gick fint. Sen höll Ella och Mia honom, medan vi provade Muska, och det fungerade bra. Idag kunde jag ta på grimman i hagen hur lätt som helst. Han kommer självmant fram och det är lätt att bli kvar i hagen en bra stund, och sedan komma därifrån med helsvarta fingrar... Fin och rörlig är han också, så vi är helnöjda. Nu hoppas vi bara att det ska komma något sto med föl till Gandalf så att han får en lekkompis ett tag i sommar.
Idag har jag flera goda nyheter, så jag skriver några rader igen. Vi har dräktighetsundersökt de tre av Gandalfs ston som brunstade först, och de var alla dräktiga. Det är Bizkaia, Tindra och Nala som är dräktiga och förhoppningvis får varsitt fint föl nästa vår. Verkligen spännande! Det känns väldigt bra att få detta kvitto på att han fungerar som han ska, även om jag inte betvivlat det. Nu hoppas jag bara att vi också ska kunna se fram emot ett eget Gandalf-föl. Vårt hopp står främst till Muska, som snart ska betäckas. Ljosefin har brunstat om, och något annat var väl inte väntat. Henja vill inte komma igång och har dålig aktivitet i äggstockarna, så vi får se om det blir någon brunst i år.
Vi har också varit för tredje dagen i rad på den stora internationella hundutställingen på Elmia, och idag fick Humle följa med som sällskap, och Inti visade sig bättre än igår, så det var nog rätt tänkt. Inti vann juniorklassen idag igen. Dagens domare Boo Lundström delade inte ut något CK i den klassen, men Inti fick HP och följande kritik: Mentalitet ua. Kraftig, maskulin hane av bra storlek, långa bendelar, normala vinklar, visar utmärkt pälskvalitet, lite slarvig i sina rörelser, bra temperament. junkl kv1, kk1, HP. Sammanlagt ett bra resultat för våra fina och trevliga pojkar från Sänningegården. Allra härligast är att de är så snälla att ha med sig. Det är inga sura miner mot alla de hundar vi möter, och det är också mycket värt.
Fortsättning på tredagarsutställningen i Jönköping följer här med rapport från dag 2. Idag hade vi bara anmält Inti, dels för att vi tänkte att det kunde vara svårt för Humle att hävda sig som ny och ung i öppen klass, dels för att hans bästa visare Ella åkte på ridläger tillsammans med Desolett idag och dels för att vi tänkte att det nog var lättare att visa Inti utan Humle. Det första verkade fel redan igår, och det tredje tror vi idag inte så mycket på, för Into var mycket snurrigare idag än igår. Han stod bra, men skuttade mest då han skulle trava, och när Mia för en stund tappade koncentrationen drog han ut ur ringen och till Unni och mig. Som tur var hände detta medan de väntade på sin tur för enskild bedömning, så han kunde tas tillbaka och fortsätta. Ännu mera tur var att Tina Permo visade sig vara ett under av tålamod och gav Inti flera extra chanser att visa rörelserna, och fick till sist se lite av hans fina trav. Vi var glada för detta och för att han fick en etta trots mest galopp och drag visat.
Döm om vår förvåning när han sen placerades etta av fem fina juniorer! "Om han visar sina rörelser kan han gå hur långt som helst" hade domaren sagt till Mia. CK fick han också och hälsades välkommen till tävlan om bästa hanhund. Där placerades han som trea, efter att faktiskt ha travat bättre när han fick gå först i ringen. Omdömet löd: "Typ o helhetsintryck: utmärkt. Mentalitet: ua. Beskrivning: Maskulin. Bra huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra ögon och öron, utmärkt hals, överlinje och kropp. Välvinklad, bra ben och tassar. Utmärkt päls. Rör sig med bra steg men behöver träna." Vi tackar för att det finns domare som har förstått att se det bästa varje hund visar. Varsitt CK till Humle och Inti nu alltså - roligt!
För övrigt har vi denna vecka fått vårt vinterfoder fixat. Åkern är full av "myrägg", som Ella kallar dem. Jag tror att vattenhalten är i högsta laget, men med tanke på hur vädret varit är jag glad att det är välbärgat och troligen med alldeles lagom halter av energi pch protein. Det känns alltid lika skönt när det är klart.
Idag har vi varit på den stora internationella hundutställningen i Jönköping. Efter de senaste båda utställningarna där Inti mest skuttat omkring och kommit till sin rätt, och Humle först ansågs för tunn och sen för stor på nästa, så hade vi just inga förväntningar alls. Särskilt inte som Humle just passerat åldersgränsen för unghund och kommit in i öppen klass. Med Inti var målet mest träning. Vi har tränat hemma, och vi hade också lagt upp en taktik att minst en halvtimme före Intis visning skulle Ella och Humle "försvinna" och sen inte visa sig mer innan Inti var klar. Mia har fått träna med honom hela veckan och fick nu visa också. Visst blev det några små skutt och galopp, men mycket bättre än förut. Domaren Nils-Arne Törnlöv var också väldigt bra både med hundar och uppvisare och jag fick förtroende för hans agerande. Det blev en etta och sen en tredjeplats i konkurrensklassen för juniorer, och några ord om att om han visar rörelserna bättre så kan det blir riktigt bra. Vi tror att det kommer;-)
Sen fick Ella och Humle komma fram, och Humle ville nosa en del, vilket förstås bromsar hans annars fina rörelser, men Ella jobbade bra med honom, och gjorde en trevlig uppvisning. En etta också för honom och sedan tvåa i konkurrensklassen och med CK! Wow! Deras kritiker löd så här: Humle: Maskulin hanhund av utmärkt typ. Bra helhet och proportioner. Tilltalande huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra resning och rygglinje. Välställda ben. Korrekt päls. Något kort steg. Ökl 1 kv, 2 kk, CK. Inti: Stor maskulin hane av mycket god typ. Vackert huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra resning och rygglinje. Bra kropp. Ännu ej färdig i fronten. Bra ben och tassar. Korrekt päls. Mycket valpiga rörelser. Junkl 1 kv, 3 kk.
I natt föddes Halling Kry, som är Muskas och Haldols son. I och med honom har vi fyra generationer här: Ljosefin, Desolett Kry, Haldol Kry och Halling Kry! Jag hade i flera dagar anat att Muska skulle kunna tänkas passa på att föla när jag skulle övernatta på tjänsteresa i Varberg. Jag sover väldigt sällan borta, men ibland sker det. På tisdagsmorgonen var juvret utfyllt ända till spenarna, och det fanns vit mjölk, så jag gav Ella och Mia order att kolla noga, för inom ett dygn var det troligen dags. På kvällen fick jag besked om att juvret var stenhårt och nu fanns det vaxproppar. De lovade hålla koll under natten, och jag var glad att jag hade "lyssnat på" Muska, som inte ville vara kvar i Gandalfs hage, utan fick följa med hem och beta gårdsplan på måndagen. Kvart i två ringde Ella och meddelade att nu hade Muska fölat. Fölet verkade piggt och försökte redan resa sig, och efter lite guidning per telefon (nej, det räcker inte att se att det inte finns en snopp; ni måste kolla under svansen!) fick jag veta att det var en hingst. Medan jag somnade om i en gammal fångcell vid Varbergs fästning (mycket mysigare än det låter!) stannade Ella och Mia kvar och såg att efterbörden gick och ungen kom på benen och diade innan de gick in igen. Skönt att ha så bra hästvakter!
I kväll kom jag hem och fick se underverket. Nyfödda föl är inte lika söta som de som hunnit bli en vecka- tio dagar, men jag måste ändå säga att han är ljuvlig. Jag tror att han får ett riktigt fint huvud och ser även för övrigt välbyggd ut. Och att sitta och klia honom på korset med Muska snett bakom axeln gav en obeskrivlig sommarkänsla. Jag har kagt ut några bilder på honom, och fler blir det nog efterhand.
Det fick även bli en bild på Haldol, som varit och tränat dressyr borta, för att få nyttig miljöträning. Han tar det bra och det går snabbare och snabbare att hitta koncentrationen och den fina formen. Unni är med Pakita på dagridläger denna vecka, och Unni trivs som fisken i vattnet och hade på tal om det till och med doppat sig i den kalla sjön idag. Vi har också fått rapporter om att Belizzi fått komma hem från djursjukhuset och att det ser ganska hoppfullt ut, även om det blir en lång konvalescens. Snart ska vi dräktighetsundersöka stona och håller tummarna för att många är dräktiga. Ljosefin brunstar dock om, vilket väl var väntat. Att hon dessutom kommit för tidigt i brunst talar för att hon troligen inte blir dräktig. Det är helt ok. Jag är mindre nöjd med att Henja inte vill brunsta. Efter koll sprutade jag henne, men det blev ingen riktig brunst ändå, och äggstockarna var inte speciellt aktiva, även om livmodern kändes bra. Kanske behöver hon mer sol och sommar för att komma igång. Tills vidare har hon dock fått flytta till smalhagen, för annars kan vi inte visa henne om en månad ;-)
Idag har vi haft skolavslutning, och trots regn är det ändå en härlig dag fylld av förväntningar inför sommaren. Jag blev överraskande uppkallad tillsammans med övriga medlemmar i föräldraföreningens styrelse och vi fick varsin ros för vårt arbete, som ledde till en lyckad skolresa förra veckan. En gest som verkligen värmde! När vi var på den skolresan fick jag en blomma och några trisslotter för att jag följde med femmorna på skolresa till Visingsö, som avslutning på deras tid i Gripenbergs skola. Lotterna var nitlotter allihopa, men gav ändå en väldigt bra känsla. Ett tack och visad uppskattning gör att man glömmer allt arbete, och är villig att ta nya tag.
På hästfronten är det både upp och ned. Vad som är positivt är att alla ston hos Gandalf är betäckta, utom Henja, som inte låter sig charmas. De första har passerat dags för ny brunst utan att visa minsta intresse för Gandalf, så nu väntar vi med spänning vad som händer den kommande veckan, då resten ska bekänna färg. Förhoppningsvis är några redan dräktiga. Belizzi som skadade sig ganska snart efter ankomst, förbättrades bra och allt såg lovande ut till slutet av förra veckan, då det började gå åt fel håll igen. Jag plockade in henne och började spruta med penicillin igen, och föreslog att det var dags för kontroll på klinik. Igår hade hon tid där, och det verkade som en infektion gått in och angripit ytliga böjsenan. Hon fick åka vidare till Skara, där ingen kan förstå hur man kan vara feberfri, pigg och glad och bara med måttlig hälta med en sådan skada. Först såg det dystert ut, men nu finns ganska gott hopp, och jag hoppas förstås att hon ska klara upp det hela. Hon är en verkligt trevlig häst att hantera, och dessutom snygg. Jag har grunnat mycket på vad jag kunde gjort annorlunda, men fick idag presenterat versionen att jag snarare ska tänka att det var bra att fatta att det var något galet trots relativt små symtom. I vilket fall som helst är det inte roligt när hästar skadar sig, och särskilt inte andras. Men nu håller vi alla tummar för att hon åtminstone ska kunna fungera som avelssto, som hon var tänkt för.
Förra helgen var jag med Humle och Inti på hundutställning i Norrköping. Inti är helt fixerad på Humle och går knappt att få kontakt med i ringen. Jag fick många råd, och några tyckte att jag skulle visa vem som bestämmer. Men jag tvivlar på att det hjälper att bli arg på en förtvivlad unghund. Vi får jobba på kontakt, och kanske framför allt inte ta med Humle när Inti ska visas. Det var ju likadant på valpkursen; han gick som en stjärna utom de gånger Ella och Humle var på agilityplanen... Så han fick bra kritik, men en tvåa för att han var för "vild" (men i alla fall snäll och trevlig mot domaren, och egentligen bara väldigt okoncentrerad). Hans kullsyster Idun, kallad Nora, fick CK och blev tredje bästa tik, så hon räddade familjens ära ;-) Humle ansågs plötsligt för stor och fick en tvåa för det. Han skötte sig däremot bra, och båda hundarna är trevliga att ha med sig och kan umgås med andra hundar utan gruff, och det tycker jag är viktigast.
Vi har anmält Henja och Finja till premieringen i Brunnstorp. Henja får snart flytta till bantarhagen, fast hon inte brunstar, tror jag. Finja har antligen fattat att det går att backa ut ur transporten, och det är ju tur när hon börjar bli för stor för att vända. Hon är nog redan högre än Desolett, men de är annars förvånansvärt lika varandra, och tycker också mycket om varandra. De står ofta i samma hög och äter, och verkar trivas bra ihop. Pakita får hålla sig lite på sin kant, men hon verkar fullt nöjd med det, och Unni och hon verkar trivas riktgt bra ihop nu. I början tyckte Unni att det kunde gå lite fort, men nu vet hon hur hon ska göra. Snart åker de på ridläger, och då hoppas vi att de ska få kul.
Vi har fått rapporter att Haldols dotter Humla fortsätter att utvecklas riktigt bra. Hon är nu ett år. I år har han hittills fått två föl. Först fick Lorina ett stoföl, som heter Labolina. Sen fick Amulett ett hingstföl, och nu går vi och spanar på Muskas stora mage och undrar vad den döljer. Nu är det inte länge kvar, och det är alltid lika spännande (och lite oroligt).
Mycket har hänt sedan jag skrev för en vecka sedan, och det är väl bara som det brukar vid denna tid på året. Ella har tävlat agility igen (det höll hon på med när jag hade datorn med och skrev för en vecka sedan), Ella och jag har tävlat DM i bruksridning, vi har tränat hoppning och Gandalf har fullt upp i sin lilla flock. Nu har alla stona brunstat (eller håller på) utom Muska, som ju ska föla först, och Henja. Den sistnämnda kan misstänkas för att hon har uppfattat att hon ska till smalhagen när hon och Gandalf har gjort vad de ska, eller vad ska man tro? Det blev i alla fall en tydlig förändring i flockstrukturen när Ljosefin började brunsta för ett par dagar sedan. Då övergav hon Muska, som hon följt troget hela tiden, och skuggade istället Gandalf så troget att han nästan tyckte att det blev för bra. Hon är dock en snäll och mild häst, så när Humulin började brunsta dagen efter fick hon också vara med, och jag har sett att hon får vara med och dela på hans uppmärksamhet, liksom Tindra som är i sluttampen av sin brunst. Han var alltså grundligt uppvaktad på sin födelsedag igår, och verkar rätt nöjd med läget. Han är alltid lika vänlig när vi kommer ut i hagen, och jag får säga att det är en förmån att samtidigt få ha två så sympatiska hingstar. Ingen av dem verkar stressa för den andres skull heller, trots att de kan spana på varandra, även om det är en bra bit mellan hagarna.
Haldol har ju inte så många andra arbetsuppgifter, tyvärr, så han får jobba på med ridningen, och jag fascineras av att han gör framsteg för varje pass. Alltid lika positiv och med på noterna. Idag red vi hopplektion, och det är verkligen en njutning på hans rygg och med en härlig galopp och smidig galoppteknik. Nu börjar han också bli mer stadig i formen och rör sig bärigt och fint. Ella och Desolett har också utvecklats jättebra, och fick beröm idag för bra form och tempo, och att de nu båda ser ut att tycka att det är kul. Numera ser Ella fram emot hopplektionerna, och så har det ju inte alltid varit, så det glädjer vi oss åt.
Igår var Ella och jag på DM i bruksridning. Julia tävlar friidrott denna helg, så hon missade tyvärr detta. Vi övervägde att ta med varsin häst, men kom fram till att det var enklare att dela på en, och med tappsko på Haldol blev det definitivt. Det var massor av startande, och många jättetrevliga fjordingar, så det var kul. Vann gjorde liksom i fjol Maja Söderström på sin trevliga fjording, som tyvärr inte har godkänd stam, så på fjord-SM får vi inte se det ekipaget. Ella klarade däremot att kvala dit nu, eftersom hon även i höstas gjorde en bra ritt på vårt KM. Troligen åker vi ändå inte, för det är en lång resa, och Ella ska fara till Grekland på söndagen, men det är kul att ha kvalat ändå. Jag var först ut av oss båda, och det var faktiskt premiär på tävlingsbanan i bruksridning för mig. Jag är ingen tävlingsentusiast, men blev ändå irriterad över helt onödiga slarvfel från min sida. Sammanfattningsvis var jag ändå nöjd med totalt 30 straff och en slutlig fjärdeplats. Ella startade mot slutet och gjorde en superritt med en ännu mer koncentrerad och vädigt trevlig Desolett. De klev inte PÅ plattan, men dukande till den rejält, och det var sagt på banvisningen att det skulle räcka (det står ju också i regler och protokoll "trampat på eller vidrört"). När resultaten kom upp hade de ändå fått 30 straff där plus fem för en fot utanför i ryggningen, och placerade sig femma. Utan de tveksamma 30 extra hade de samma summa som segraren, men trots fråga fick vi inte ens veta om de hade varit etta eller tvåa om de hade fått noll på plattan (det hängde på tiden, eftersom båda hade 5 på ryggningen). En hypotetisk fråga, och jag kan tycka att hästen ska trampa PÅ plattan, men det var inte den upplysning vi fick på visningen (då domaren var med), men det kändes tufft. Jag tycker att bruksridning är en trevlig idé, men jag har redan tidigare konstaterat att regelverket är undermåligt och otydligt, och det är inte första gången jag upprörs över otydligheter. Visst ska man skaffa sig erfarenhet, men det vore roligare om man kunde veta i förväg vad som gäller. Även dessa omständigheter gör mig mera tveksam att göra resan till Bollerup. Måste dock avsluta med en applåd för Monika Hessel (också på fjording), som blev tvåa i bruskridning och fyra (tror jag) i brukskörning med sin trevliga fjording. Bra jobbat med så jämnt och bra resultat! I bruksridning var det bara fjordingar åtminstone på de fem första platserna, och kanske fler.
Förra söndagen var Ella och Humle på sin första officiella agilitytävling. Första klassen var agility klass 1, och de klarade alla knepiga hinder, men en något ofokuserad Humle lade in några extra krumelurer, som då räknas som vägran, så de blev diskade för detta. Gungan tog de i imponerande stil och även slalom börjar se bra ut. När de kom till hoppklassen hade de bättre ordning på sig själva och gick runt felfritt, men fick några tidsfel. De placerade sig som sjua av 26 (tror jag det var), och det var en väldigt bra start, tycker jag!
Nu är bästa tiden på året! Vi fick vänta länge på körsbärsblom, men när värmen kom i mitten av veckan bara exploderade det, och i helgen kom häggen också igång. Vilka dofter och så vackert det är! Det är alltid härligt att gå i hagen och se till hästarna, men nu är det alldeles särskilt mysigt. Det har gått drygt en vecka sedan vi släppte Gandalf med stona, och det har varit intressant att se hur de agerar gentemot varandra. I början ville de besökande stona dela sig i två grupper, men i söndags blev jag tvungen att ta in en som skadat sig och fått en infektion i benet, och sköta om henne lite extra ett par dagar. Inte precis drömmen, men trots allt skönt att slippa ringa veterinären på söndagen;-) Hon blev bättre redan efter ett par dagar, och hon kunde gå ut igen (och ägaren är förstås informerad direkt, så ni andra behöver inte oroa er), och då bestämde sig de besökande stona sig för att hålla ihop en grupp. Våra tre håller sig lite på sin kant, men ansluter sig allt mer till flocken de också. Särskilt Henja tycker att det verkar lockande med mer spännande lekkamrater.
Flera av stona har redan brunstat, och vi hoppas förstås att några redan ska vara dräktiga. Det blir spännande att följa upp om några veckor. Gandalf är väldigt behaglig. Han kommer och hälsar och har koll, men är alltid vänlig och trivsam. Även mot stona har han ett bra sätt, och det är som sagt väldigt lugnt i flocken. De har stora ytor att ströva på, och med värmen satte också gräset fart, så vi har äntligen kunnat sluta fodra. Jag tänker på vilken enorm skillnad det är på ca 1½ vecka. Kvällen innan vi skulle släppa Gandalf med stona kom Christina och Mats Nord förbi. De hade varit med Segra till Dalar, och passade på att titta in, och vi var förstås ute och tittade på hästarna. Då var det ännu ganska kallt och betet ville inte växa, medan det nu växer nästan så det syns. Det är alltid roligt att få sådana besök, få prata häst, få lite rapporter om diverse och få en liten jämförelse mellan Henja och hennes helsyster Humira. När Henja har vuxit klart vore det kul att få se dem bredvid varandra någon gång.
För en vecka sedan gjorde Ella och Humle premiär på agilityävling. Det var inofficiell tävling i Vadstena, och Ella fick åka dit med sina snälla klubbkompisar. Det var tur, eftersom allt hände denna dag. Tage hade fotbollsmatch, vi skötte djuren på Unnis dagis, jag gjorde det sista vid stängslet i stora sommarhagen och Inti gjorde vallanlagsprov! Agilityn gick bra, och hade Humle kunnat låta bli att kissa på vägen ut ur en tunnel (det blir man diskad för), så hade de gått nolla... I hoppklassen gick det snabbt, kanske för snabbt, för det blev ett extra hinder hoppat, och alltså diskad där också. Men som sagt; en bra premiär, trots allt. Inti roade sig under tiden på vallanlagsprov, som hölls i en enorm hage, så det dröjde en bra stund innan vi hittade kvigorna, efter att första hunden fått dem att springa iväg. När vi hittade dem satte Inti snart fart på dem, och efter två glada ruscher fick det räcka för dagen. Synd, tyckte Inti, som verkligen uppskattade denna utflykt. Testledaren tyckte han var lite för glad att jaga efter kvigorna - men vad ska man göra när de försvinner i fjärran ;-) så det blev omdömet mindre goda vallanlag. Flera av de andra deltagarna hade dock inga vallanlag alls, så det var kanske inte så illa ändå. De ville inte titta på korna, medan Inti gärna hade fortsatt en bra stund till. Kanske ska vi prova igen när han blivit lite äldre och mindre busig? Tack i alla fall till Sanna för att vi fick ett vallanlagstest så nära hemma. Det gav oss chansen att hinna vara med.
Gandalf kom igår och vi släppte honom tillsammans med åtta ston. Tindra e. Knastro hade kommit redan på onsdagen, så henne ledde jag ut i hagen. Hon fick sällskap av Lindmarkens Belizzi e. Alexander Lukas, Lindmarkens Bizkaia e. Ismo Kry, Nala e. Furubäcks Inter, Humulin Kry e. Hugo och så våra egna Muska, Henja Kry och Ljosefin. Snygga och välskötta ston av bra kvalitet allihopa, och det är precis vad en hingsthållare drömmer om, så det kändes jättebra att se gänget. Vad gäller Ljosefin har vi inte så stort hopp att få henne dräktig. Hon har fått femton föl och har 24 år på nacken, så det är gott nog, men skulle det lyckas blir vi glada och annars får hon vara sällskapsdam. Men de andra hoppas vi att Gandalf ska ha framgång med så att de nästa vår får varsitt fint föl.
Gandalf kom igår och vi släppte honom tillsammans med åtta ston. Tindra e. Knastro hade kommit redan på onsdagen, så henne ledde jag ut i hagen. Hon fick sällskap av Lindmarkens Belizzi e. Alexander Lukas, Lindmarkens Bizkaia e. Ismo Kry, Nala e. Furubäcks Inter, Humulin Kry e. Hugo och så våra egna Muska, Henja Kry och Ljosefin. Snygga och välskötta ston av bra kvalitet allihopa, och det är precis vad en hingsthållare drömmer om, så det kändes jättebra att se gänget. Vad gäller Ljosefin har vi inte så stort hopp att få henne dräktig. Hon har fått femton föl och har 24 år på nacken, så det är gott nog, men skulle det lyckas blir vi glada och annars får hon vara sällskapsdam. Men de andra hoppas vi att Gandalf ska ha framgång med så att de nästa vår får varsitt fint föl.
Släppet gick bra. Alla hästägare följde instruktionerna, och hästarna tog det hela bra. Det är alltid lika intressant att följa deras spel. Muska visade vilket ledarsto hon är, och behövde inte ens sparka för att sätta sig i respekt och vallade snabbt bort sina tjejer till ett hörn där de stod och tittade på skådespelet. Belizzi och Bizkaia följdes åt som siamesiska tvillingar ungefär, och Nala tog på sig rollen som deras väktare. Bizkaia brunstade, men hon fick snällt hålla sig mellan Nala och Belizzi... Detta hade dock ändrat sig redan till idag, då Bizkaia delade höhög med Gandalf, medan Nala och Belizzi gick en bra bit bort från alla andra. Då hade även våra, som igår höll sig på sin kant, börjat blanda sig med resten av gänget. Att de stod för sig själv en stund igår var dock rätt skönt, för när vi hade lämnat hagen för att gå in och fika, kom efter en stund Henja och Gandalf i full galopp på vägen. Vi fick fatt i dem rätt snart och Henja fick lugna ner sig hos mamma, medan vi lagade staketet där de rutschat igenom efter långa bromsspår, och sen släppte vi ut Gandalf igen. Sen höll det sig lugnt och jag vågade släppa ut resten av mina hästar, som fått arrest i stallet, just ifall något sådant skulle hända. Haldol var inte nöjd med att vara ensam, men tog det ändå med ro, och vi får hoppas att någon vill göra honom sällskap i sommar. Jag tycker att han kan vara värd det.
När jag kom hem från Norge i söndags red jag dressyrlektion på Haldol, vilket jag inte gjort tidigare. Han var verkligen en positiv överraskning. Sidflyttningarna gick jättebra, och efter en stund arbetade han i en mjuk och fin form, och är behaglig och lätt att rida. Trots att jag rider alldeles för sällan fick jag inte ens träningsvärk - ett gott betyg åt en lättriden häst! Finja, Desolett och Pakita går i hagen bredvid Haldol, och både Finja och Pakita brunstar, men vi tycker inte att de är lämpliga fruar åt honom.
I förrgår var vi på utställning med Humle och Inti. Det var västgötaspecialen utanför Skara, och vi hade gott hopp efter Intis fina kritik på nationell utställning helgen före. Då var dock inte Humle med, och det visade sig göra stor skillnad. Inti gick ganska bra på ring, men vid den enskilda bedömningen saknade han Humle så mycket att han var okontaktbar, och visningen blev därefter. Han fick en tvåa, och det stod i kritiken att det berodde på dålig visning. Hem och träna, tyckte de. Fundera på att åka utan Humle, tänkte jag... Humle skötte sig däremot jättebra och Ella fick till en fin visning. Han fick också en tvåa, trots bra kritik, för domaren tyckte att han var för tunn. Sant, men han har fri tillgång på bra hundmat, och äter inte bättre ens när vi byter sort. Han är egentligen i normalt hull för en ung och aktiv hane, men det är inte ett utställningshull. Han blir nog bra om ett par år;-)
Så var äventyret i Nordfjordeid över för denna gång och vi är på väg hem igen. Vi har haft några riktigt härliga dagar med underbart väder och förstås fina hästar. Folk reser över halva jordklotet för att få uppleva detta, och så långt har ju inte vi, men ibland känns det nästan så när man ska över fjäll och fjordar. Alldeles extra roligt var det att Finjas far Perakrossen blev höjd till 1 premie och sattes etta i kvalitet, före Torsetblakken som sattes tvåa i kvalitet. Som grädde på moset blev Perakrossen utsedd till bästa hingst, och han var den enda som fick en tia, och den fick han för sin härliga typ. Detta var förstås väldigt glädjande, men allra roligast var det att få se honom och få se vad Finja ärvt ifrån honom. Det fanns en hel del likheter, och jag kände bland annat igen de väldigt lediga rörelserna, men också en glimt i ögat. Förutom rörligheten gillade jag också att han är väldigt harmoniskt byggd med en välbalanserad kropp och ben och hovar som passar till.
Torsetblakken hade också en bra helg, då även han fick 1 premie. Han var även far till bästa treårshingst, Fjelltor, samt ytterligare två godkända treåringar. En annan hingst som fastnade på näthinnan var Kuling, som är en sonson till Dalar. Han hade ett gräsligt huvud, men var för övrigt väldigt välbyggd och visade ett mycket tilltalande temperament, som ledde till att han gjode bästa bruksprov. Han var energisk, glad och med på allt på ett lite busigt men väldigt positivt sätt. De andra bruksprovshingstarna gav alla ett lite blekt intryck, och frågan är om provet är i tuffaste laget för en fyraåring. Meningen är ju att de ska hålla i bra många år till.
Gandalfs farfar Smedsmogråen var morfar till treåringen Nytuns Heiden e. Solli Gråen, som stammen till trots inte var grå, men som jag tyckte riktigt bra om. Han sattes trea i kvalitet, och jag tror att det är en individ som kan komma att utvecklas positivt framöver. Nu var jag inte ute efter hingst denna gång, men annars kunde han ha varit något att fundera på. Denna gång kunde inte någon hingst som inte var ljusbrunblack godkännas, och det var ovanligt tunt på den fronten. Kanske var det därför de köpt in Isidor till Norge, men han räckte inte till för ett godkännande. Nästa år är det dags för Perakrossens första årgång att visas, och det vore ju ett skäl att resa redan då igen, men det får vi väl fundera på.
font size="3">Medan jag har varit borta har Inti varit på sin första officiella utställning och skött sig bra. Han ville helst leka med konkurrenterna, men tog i hård konkurrens en fjärdeplats och fick en etta samt HP. Roligt! Och på fredag ska vi släppa hingst och ston. Även ni som bara vill titta är välkomna på fredag 14 maj klockan 13.30. Anmäl dig till Helena, 070-5681361, så ska du få fika också. Vi hoppas få lika bra tur med vädret som vi haft nu (men vi har hört att det har varit riktigt dåligt väder hemma), och vi ska försöka locka med oss det fina vädret hem!
Jag sitter i Nordfjordeid och skriver denna uppdatering. Utanför fönstret reser sig fjället högt och bara några hundra meter upp är träden vita av snö. Ovanför trädgränsen är det förstås ännu vitare, men här nere har solen tittat fram och vi hoppas få fina dagar här. Resan var i alla fall jättehärlig, fast den är lång. Det är nu sju år sedan jag senast lyckades hitta tid och möjligheter att ta mig iväg, och visst är det långt, men bara resan är en sådan upplevelse att man lätt glömmer mil och vägavgifter. Vi har hittills bara kikat på lita hingstar som varit ute och värmt upp, men idag börjar det hela. Igår var vi också på ett möte om inavel. FHI arrangerade och det var ett bra iniativ, men gav kanske inte riktigt så mycket som jag hoppats. Det är dock alltid kul att träffa fjordfolket, och kanske gav mötet inspiration att fortsätta diskussionen. Jag satt här på morgonen och läste den danska sammanställningen över deras hingstars inavelsgrad och kunde se att om man räknade på fem generationer var det endast svenska (Ismo) och norska hingstar som hade 0. För de danskfödda var siffrorna många gånger höga, så diskussionen kan behövas.
Förra helgen hade vi bruksridningsträning hos oss. Det kom inte lika många som i fjol, men det var trevligt ändå och det var roligt att flera kom med unghästar. Själva deltog vi med Haldol (Julia), Desolett (Ella), Pakita (Unni) och Henja (jag). Det blåste något ohyggligt, vilket gav en extra träningsdimension. I kombination med att unghästarna ibland blev lite yra, lyckades detta stressa upp Desolett, så hon mest gick på tvären en stund. Eftersom jag då var nöjd med vad Henja presterat, då hon bland annat lugnt klivit över alla varianter av broar, mattor och presseningar (men tyckte att det var mystiskt att gå mellan koner!), släppte jag ut henne och tog över Desolett en stund. Sen gick det fint igen och Ella såg lite gladare ut. Haldol skötte sig prima, trots att ett högbrunstigt new forest sto försökte fånga hans uppmärksamhet, och Unni och Pakita fixade det mesta med Peppe som assistent. Tidningen dök upp oväntat, så i veckan kunde vi glädja oss åt ett stort och fint reportage med många bilder. Särtskilt på Unni och Pakita var det en jättebra bild. För bara några veckor sedan var Haldol och Julia på sportsidorna, då det var på hopptävling, så de är riktiga linslusar (med igen nu).
I söndags fortsatte träningen med markarbete, där de fick arbeta med att reglera galoppen över bommar. En ponny som gått medelsvår hoppning fanns med, men den som löste uppgifterna med störst lätthet var Haldol. Han fattade nästan direkt hur man skulle rulla över i rund fin galopp och hittade rätt längd lätt och elegant. Tränaren är entusiastisk, och det är så roligt att se hur han utvecklas. Han har en riktigt härlig galopp ooch i kombination med hans temperament gör det honom till en klippa.
Efter en vecka med snö två morgnar vände vädret i helgen, och imorse var det faktiskt plusgrader även på morgonen. Då kändes det perfekt att jag fått klart staketöversynen och släppte alla hästar på sommarbetet igår. Avmaskade hade de också hunnit bli, efter att ha checkat av med träckprov och konstaterat lindrig - måttlig förekomst av blodmask. Ingen hade särskilt mycket mask, men tillräckligt för att köra en avmaskning före betessläppet.
Muska och Haldol fick lilla hagen och de andra den stora, fram tills att Gandalf med fruar släpps där den 14 maj. Hör av er om ni vill komma och titta då, så fixar vi fika och förhoppningsvis trevlig samvaro. Med i gänget i den hagen går nu även ett svart gotlandsruss sedan vi i onsdags blev fodervärdar för Pakita. Hon är ett tolvårigt diplomsto med meriterad stam (e. Taktik G u. Pomilla), men är här för att hon är en snäll barnponny, som vi hoppas att Unni ska ha kul tillsammans med. Tyvärr hann Unni bara rida i torsdags innan hon fick vattkoppor och inte orkar med sådant. Men det kommer ju nya dagar.
Om en drygt vecka bär det av till Norge, för att fara till Nordfjordeid och titta på hingstarna. Bland annat ska Perakrossen visas, och det ser jag fram emot. Vi har fått ett återbud i resgänget, så om det finns någon som vill hänga med finns det en plats. Hör av dig till mig snarast i så fall! Innan jag slutar måste jag ju också berätta att Haldol och jag var på hoppträning förra söndagen, då Julia fått förhinder. Det var lite vingligt i början, men gick bättre efterhand och vi avslutade med en bana på 60-70 cm. Att Ella och Desolett fick hoppa högre brydde vi oss inte om. Vi var rätt trötta båda med det vi gjort. Jag på grund av ovana ridmuskler (jag hoppade väl senast för 1 ½ år sedan eller så...) och Haldol på grund av en ryttare som ställde till lite högre krav på koncentration och inte lät honom segla runt i balanstrav trots att det var ny plats, utan krävde böjning, ställning och arbete istället! Julia har gjort ett bra jobb, men kan nog skruva upp kraven lite. Haldol tog det hela lika bra som alltid.
I gästboken kommer det ibland oväntade hälsningar. Att Humulin skulle dyka upp på egen hemsida var kanske inte så oväntat, men kul - kolla gärna där. En glad överraskning var däremot att hitta en dotter till Mussika, som vi sålde till Polen för många år sedan. Miss, som hon heter, hade också en dotter. Mussika är barnbarn till min första häst Musella, och även om jag inte kan polska alls, så kunde jag se henne i stamtavlorna. Kul!
Som vanligt rusar våren på alldeles för fort. Det är så mycket som man vill och kanske ännu mer som man måste. Till måstena hör att laga staket. Vi började så smått förra helgen, och ska fortsätta denna. Älgarna har dragit ner mycket under vintern, så det finns lite att göra. Henja har fyllt tre år i veckan, och jag minns att hon föddes ute eftersom hästarna det året redan varit ute ett tag då. I år har det inte torkat upp lika snabbt, så även om det varit ganska skönt en del dagar, har de fått komma in på natten. Men det närmar sig, trots att det snöade för en vecka sedan.
Då var vi på en liten hoppträningstävling, och det var iskallt. Det var ute, vilket var en ny erfarenhet. Haldol tyckte att det var lite motigt att gå från de andras hästarna, och fick ett stopp på sista hindret i 60 cm. Eller rättare sagt; han bromsade egentligen redan långt innan hindret. Men med ny sats gick det bättre och han skuttade smidigt över. I 70 cm blev det två rivningar, men annars en rätt hygglig runda, som var mer koncentrerad och med bättre vägar. Ella och Desolett inledde 60 cm med ett stopp, men sen susade de runt banan i ett friskt tempo och god stil utan fler fel. I 70 cm blev Desolett lite för flack och rev andra hindret med frambenen, och sen försökte de lägga in ett galoppsprång för mycket fram till sista hindret, och rev en bom där med. Inte lysande alltså, men helt ok för båda ekipagen.
Härligt med fyra lediga dagar i rad, och dessutom med skönt vårväder i alla fall det mesta av tiden! Mellan ägg och påskfirande har vi hunnit med en hel del hästaktiviteter också. Ella och Julia tränade hoppning i fredags, på en bana som äntligen var riktigt bra, efter en vinter då den legat väl dold under djup snö. Två andra ekipage kom hit, och Haldol tyckte att det var mer anmärkningsvärt än att träffa sammja hästar borta, så i början flög han fram i balanstrav. Värre än så blev det inte, och efter en stund hoppade han som vanligt bra. Jag hade dragit fram lite extra effekter i form av filtar som hängde på bommarna eller en gammal luftmadrass under hindret, vilket gav nyttig träning på konstigheter. Men jag tror att det var mer ryttarna (vissa) än hästarna som bromsade... Haldol verkar dock ännu så länge inte veta vad stanna framför hinder är, och det är vi förstås glada för.
En som också varit glad för att det funnits lite mer träningstid är Henja, som hoppades att det var hennes tur idag också, men jag tyckte det kunde räcka med tre dagar på rad. Igår red Ella henna lite på ridbanan, och när Ella insåg vilka små hjälper den hästen behöver så gick det utmärkt. Henja är fantastiskt välbalanserad, men så har hon också varit ganska färdig i kroppen ett bra tag och blir nog inte så stor som vi trodde först. Hon är 139 cm nu, och fyller tre år om en dryg vecka. I förrgår körde jag henne med rockarden för första gången, och det var precis så okomplicerat som väntat och lite trav gick också fint. I fredags red jag ut tillsammans med Mia och Muska, och då var unga fröken pigg, men bussig och hon älskar att arbeta.
Finja fäller enormt, men har också vuxit mycket i vinter. Hon är redan drygt 140 cm, och även om det inkluderar lite mer manke än vad Henja har, så finns det fortfarande mer att växa i, som det ser ut. Hon är bara tömkörd några gånger, men har skött sig jättebra, så jag hade stora förhoppningar om en bra övning när jag tömkörde henne på ridbanan medan Ella red Henja. I början kunde man dock undra om hon var tömkörd alls... Hon gick hit och dit, försökte vända, låtsades att hinder var livsfarliga... Men sen kom hon ihåg att man kan tjäna morötter (det är hennes passion), och plötsligt gick det lika bra som vanligt. Så då tog jag fram draglinan, som jag haft med mig, och det förändrade inget. Även när linan råkade hamna mellan bakbenen fortsatte hon lika lugnt. Så jag kopplade på även den andra linan och Finja sänkte huvudet och såg ut som en van körhäst. Duktig tjej!
Kul med unghästarna, men också roligt att jobba lite med dem som kan. När jag körde Henja ville Tage och Unni följa med, men jag tyckte att det var bättre att ha Peppe och en lång lina med på denna premiärtur, ochs så selade jag Haldol när vi kom tillbaka, så fick de åka. Vi fick en mysig tur, och det är härligt att trava fram på precis lagom vårmjuka vägar. Idag passade jag på att rida ett dressyrpass på Desolett, som var lite stel i början, men ganska rak och fin, och väldigt arbetsvillig. När vi skrittade av passade vi på att spana ut lite bra ställen för träningshinder till bruksridningen den 1 maj. Det ska bli lite nya roliga övningar då, tänkte jag.
För en vecka sedan åkte vi skidor - nu vore det nog lättare med vattenskidor! Våren har verkligen gjort sitt intåg och vi hoppas att den har kommit för att stanna, för nu är det dags, känns det som. Hästarna fäller drivor, och njuter extra mycket av att borstas. Vi har tagit upp träningen igen efter en lång vinter av egen ridning, och startade idag med hoppträning i ridhus, och hoppas snart kunna fortsätta på vår egen bana. Snön smälte bort igår, så nu ska den bara torka till lite också. Vi tränade ihop med två andra ekipage, och Haldol tyckte att det var kul med nytt ridhus och nya träningskamrater, men sköter sig helt fantastiskt bra. Och ju högre han får hoppa ju bättre går han. Han fick avsluta med en bana med hinder 65-75 cm idag, och det såg han ut att gilla. Smidig som en katt, så med lite mer erfarenhet tror vi att han kan gå betydligt högre, men bäst att skynda lagom. Ella och Desolett fick också upp tempot efter en stund och då är Desolett också en hygglig hopphäst, som nog kan komma sig lite till när Ella får lite mer vana. Alla åkte hem glada och inspirerade och vi hoppas kunna träna vidare med hoppningen i påsk.
Igår hade vi också en trevlig ridtur, då vi red ut med fem egna fjordingar! Det var Ella på Desolett, Julia på Haldol, Peppe på Muska, Unni på Ljosefin och jag på Henja. Nästan bara skritt, på Unnis önskan, men härligt ändå. Unni började storgråta när en skogstraktor med vagn kom skramlande, men jag skuttade snabbt av Henja och ledde Henja och Ljosefin, så det var bara Muska som hoppade ner i diket, och det såg inte Unni. Då skrattade hon gott åt min berättelse om att Ljosefin sett mycket värre saker när hon körde lucia i Tranås, för Unni menade att inte kunde väl Ljosefin vara lucia.... Nej, det förstås, men den missuppfattningen räddade situationen, och när traktorn var passerad satt jag utan bekymmer upp på min treåring, ute på sin tredje ridtur. En pärla!
Förra helgen hade vi också en mysig ridtur när jag följde på Henja när Ella och Julia red ut. Då passade vi på att trava en hel del, och Henja är förvånansvärt stabil och balanserad. Sen red tjejerna en kort egen tur medan jag bytte häst, och sedan tömkörde jag Finja i deras sällskap medan de skrittade av. På lördagen var jag på Svenska fjordhästföreningens stämma, och det är alltid kul att träffa människorna där. Tyvärr hinner man inte prata med alla som man vill. Jag fick hingsthålarutmärkelse för 10 års hingsthållning (som jag kunde fått tidigare men har glömt söka...) och Pia kom och hämtade Ismos förärvningspris. Grattis till det! Annars tyckte jag att en stor behållning från mötet var Karin Bondesons berättelse om sin tävling och träning. Jag blev så glad när jag hörde att denna hårt tränande VM-häst lever i stort sett på hö, och klippt honom hade hon gjort en gång i hans liv. En häst som får vara häst, och kanske är det en del i hans arbetsglädje och hållbarhet. Jag blev i alla fall glad att höra detta.
Det har varit mycket på jobbet på sistone, till stor del beroende på att jag har bytt jobb inom Jordbruksverket och sedan i måndags arbetar på enheten för häst, fjäderfä och vilt. En rolig och spännande utmaning, som dock har lett till att jag 7 har bestämt mig för att tacka nej till alla domaruppdrag i år, för att inte riskera jävsbekymmer. Det betyder förstår inte att jag inte kommer att åka på några premieringar och utställningar alls, utan snarare att jag nu har chansen att vara med från publikplats eller som utställare lite mer. Vi har inte helt bestämt vad vi åker på i år, och inte heller vilka vi ska visa, mer än att Henja förstså ska till premiering.
När det är så där mycket att göra är det ljuvligt att komma hem och finna att Julia har gjort klart stallet och det bara är att släppa in. Lika skönt är det att komma hem och äta kvällsmat som barnen har fixat när både Peppe och jag blev sena hem. De böjar bli stora. Ett annat tecken på det är väl att jag sitter och skriver i sadelkammaren medan Unni har sin lektion på ridskolan, för hon tyckte att det kunde vara skönt att få vara själv. Jag har med mig Inti, som dock inte är lika road av att vara borta från händelsernas centrum, men som jag tror får nyttig träning på detta sätt! Jag har skrivit en del om Finjas klurighet på sistone, och jag tar ett exempel till idag. När jag släppte ut i morse blev det plötsligt svart, och jag tänkte att nu har strömmen gått... Men nej, det var bara fröken nyfiken som utforskat kontakterna och släckte! I hennes sällskap kan allt hända ("plötsligt händer det?!"), men tråkigt blir det inte!
Jag har sagt det förut, men det är så roligt att få rapporter från "våra" hästar hos sina nya ägare. som ni har sett på foton ser Ala riktigt fin ut, och får också beröm för att vara trevlig. Isodur hoppar bara bättre och bättre med Jessica, och kämpade i fjol ihop en bronsmedalj där. Kanske blir nästa en silvermedalj i hoppning eller kanske i dressyr? Humira har återhämtat sig fint efter sjukdomen, som drabbade stuteriet så hårt, och det är en verklig lättnad. Hennes helbror Hangvar verkar ha funnit sig väl tillrätta i Tyskland och fungerar bra med sina nya flockkamrater, och får också beröm för att han är trevlig att hantera. Också Djusa verkar vara en pärla, och är positiv till att lära nytt. Hon får jobba på med inkörning och drar däck i god stil. Ismo ska få förärvningspris på årsstämman till helgen, och fick ju i höstas både prestationsmedalj i guld i dressyr (och tidigare hade han silver i hoppning) och A. Han avancerar i dressyr, och har så smått börjat jobba lite med medelsvåra rörelser. Låter jättekul!
Här arbetar vi mer med grunderna. Jag passade på att rida Desolett igår när Ella var borta, och fick sällskap av Julia på Haldol. Desolett var lite småseg på bortvägen, och jag passade på att arbeta med att få henne att lyssna bättre på hjälperna. "Gas och broms" är grunsläggande, men därmed inte självklart enkelt. Det blev tydligt på hemvägen, då det kändes som att man lättast reglerade farten genom hur mycket man drog i tygeln.... ;) Hmmm, det blev åtskilliga avsaktningar, igångsättningar och halter, och med tydlig eftergift när hon lyssnade (vilket tog ett tag i början, men snart blev bättre). Från att bara ha stressat gick hon efter ett tag i ganska trevlig form (som kom som en bieffekt, men som ju alltid är trevligt), och då vände jag och red bortåt. Faktiskt fortsatte hon att bjuda framåt, trots att Haldol fortsatte hemåt då, och vi vände ganska snart igen. Jag vill inte påstå att allt är löst så lätt, utan nu har Ella och Julia fått läxa för uteritter. De har haft roliga ritter i snön i vinter, och Ella har börjat uppskatta fartens tjusning, och det kan nog vara bra, men nu är det dags för lite ordning också!
Julia och jag tog även en ridtur på Muska och Henja, och då följde Unni med på Ljosefin. Drömsällskap för Muska, kan jag säga - bara hennes favoriter med på turen. Henja har jag bara ridit mycket korta vändor på gårdsplanen, men nu tog vi en liten tur i skritt och lite trav, och hon har förvånansvärt bra balans. Hon tar det hela okomplicerat också och man glömmer nästan hur lite riden hon är. Samma sak måste jag säga om Finjas tömkörning. Hon är gräsligt jobbig att tömköra, för hon är stor och har en enorm skritt, och hon knallar iväg med stora steg, men hon är förvånansvärt styrbar och tar allt med en stor portion nyfikenhet och framåtanda. Fortsätter hon så här, så blir hon en rolig häst att jobba vidare med.
I söndags var det dags för en ny klubbtävling i hoppning på Transå ridklubb, och jag tror att det blev en nyttig träning inte minst för Ella, även om resultatet inte var så lysande. Efter en ganska lång väntan på start hade ryttaren tappat gnistan och jag såg på framtridningen att det såg segt ut, men hann inte bort för att peppa innan det var dags för start i 60 cm. Med ett alldeles för dåligt grundtempo hade de redan vid femte hindret fått ihop sitt tredje stopp. Inte mer än ett på varje hinder, och Desolett hade inget emot att hoppa, men det var helt enkelt ingen som bad henne göra det. Nåja, till 70 cm-klassen sa jag åt Ella att hålla igång i skritt den lilla stunden av väntan, och sen ha en kort framridning i bra tempo. Desolett blev lite skrämd av något och rusade en kort bit och jag ropade att nu börjar det se bra ut. Ella tog piken bra och red in i ett friskare tempo. Stadigt och säkert gick de nolla fram till sista hindret, där Desolett tappade fokus och gnäggade strax före, vilket medförde att översta bommen revs. Men totalt sett helt ok, och framför allt tror jag att Ella förstått vad jag menade och var glad för det. Hon blev sjua av elva starter.
Haldol och Julia var också med, och detta var deras tredje hopptävling. Vår vana trogen hade vi höjt en klass, så nu var det dags för 50 och 60 cm. 50 cm var clear round och i 60 cm fick han gå avdelning B. Han var lite glad på framridningen, men det märks ändå att han börjar vara van att komma ut, för han tar all väntan med ro. De fick ett förargligt pet på ett av de lättaste hinderna i 50 cm, men på det hela taget en hygglig runda. Valet att låta honom gå 60 cm visade sig bra, för han gick faktiskt bättre där, när det börjar bli lite hinder, och fokuserade bättre. Felfri runda och med på prisutdelning, som ju också var en bra erfarenhet. Bra jobbat!
På lördagen var det ett helt fantastiskt vinterväder; soligt och lugnt, och trots att vintern varat länge nu, så kände jag att sådana dagar kan jag ha vinter hur länge som helst. Jag funderade dock över den slutsatsen när jag på söndagsmorgonen såg två rådjur skutta iväg från hästarnas utlagda foder, och upptäckte att den tredje kompisen låg kvar. Han såg helt slut ut och låg kvar ända tills jag bara var knappt fem meter bort. Stackare, de har en tuff vinter. Både rådjuren och hararna äter gärna av fodret som vi lägger ut redan på kvällen, så vi ger lite extra tilldelning och hoppas att det räcker för alla. Men som sagt, lördagen var ljuvligt skön, och jag körde Henja medan Ella och Julia red med. Hon är så pigg och framåt, särskilt bortåt (!), så vi travar hellre på hemväg, då hon tar det lite lugnare, men allt funkar jättebra, och jag både spänner för och kör henne själv nu. Jag var också ute och tömkörde Finja igen, och även hon gör bra framsteg. Efter en sådan dag i solen känns livet bra.
Vi har nyss bestämt med Tranås kusksällskap att det blir bruksridningsträning här den 1 maj, och vi hoppas på god uppslutning igen. Och sen kommer Gandalf den 14 maj, så då har vi mycket att se fram emot. Vi hoppas på blommande körsbärsträd och fint vårväder då! Även om jag är galet förtjust i att köra kälke, så har var sak sin tid och våren är också värd att längta till.
Nu har jag börjat rida Henja, och som väntat gick det hur bra som helst. Jag sadlade henne i fredags kväll, och Ella höll henne medan jag satt upp från pallen. Sen gick Ella bredvid medan jag red gårdsplanen fram och tillbaka. Den lilla biten fick räcka första turen, och på lördagen gjorde vi om det, fast då var vi ensamma. Det gick lika fint det, och vi skrittade den lilla turen i god stil. Hon accepterar ryttaren och sadeln helt utan betänkligheter, och hon går att starta, styra och stanna. Nu ska vi jobba vidare med hjälper vid ridning, för så här långt har det varit körning från hästryggen, och vi kommer förstås att varva detta med körning.
Idag har vi varit ute med alla hästar på något sätt, och det känns jättebra. Snabbast startklara var tjejerna som hade tränsat innan jag kom ut i stallet. De red en sväng, och som vanligt var det Ella på Desolett, Mia på Muska och Julia på Haldol, och under tiden selade jag Henja. Peppe skulle följa med när jag körde, men då fick jag samtal om att våra förrymda hundar upphittats i trädgården hos en löptik drygt ett par kilometer bort. Peppe cyklade för att hämta drumlarna, och jag bestämde mig för att det var dags att spänna för ensam. Henja har ju varit väldigt stabil hela tiden, och det var inget undantag idag. Det gick galant, och lagom som vi var klara att starta kom tjejerna hem igen, och bestämde sig för att göra oss sällskap. Vi valde att köra och möta Peppe, och även när snön var för tunn och kälken skar igenom, drog Henja stadigt och bra. Hon bara knegar på och sänker huvudet när det tar emot, så hon visar bra takter som körhäst. Skrap och gnissel bekommer henne inte alls. Det enda som är jobbigt är att stå stilla, så det tränar vi på när hon börjar bli lite nöjd.
På eftermiddagen red Unni ut på Ljosefin och jag passade som så ofta på att låta Finja följa med. För första gången provade jag dock att tömköra henne, eftersom Peppe promenerade med och kunde hjälpa Unni eller mig vid behov. Finja har vuxit och kunde ha samma sele som vi har till Haldol och Henja, och hon har vuxit till sig på andra sätt också. Hon är som sagt aldrig tömkörd förut, men var faktiskt styrbar riktigt hyggligt, och framför allt gick hon fram som om hon aldrig gjort annat. Större delen av turen låg vi långt före Ljosefin, och Finja visade sin fina skritt. När jag bad henne stanna stod hon lugnt och stilla och väntade, så jag är mycket nöjd med henne, även om hon vinglade ut i diket en gång när hon tyckte att det kanske kunde vara dags att vända. Då föll hon, och klev snopen upp och var sen ännu duktigare än förut, så det var kanske inte så dumt. Det är en ung dam med mycket nyfikenhet och kreativitet, men orädd och klok, så jag tror vi kommer att kunna ha roligt med henne framöver. Sammanfattningsvis en helg då vi kommit en bit till med våra unghästar, och det känns bra. Kusksällskapet skulle ha haft KM i skogskörning i lördags, och jag sa ju i fjol att jag skulle vara med i år och köra själv. Detta har jag tänkt på en del under vintern, och jag hade också ambitionen att köra en del i skogen. Bland annat såg jag till att få Haldol skodd med fyra brodd i varje sko. Men sen kom en massa snö, och det gick helt enkelt inte att ta sig ut. Jag hade hoppats kunna ta lite träning förra helgen, men då kom ju flera decimeter till av snö, så det var helt uteslutet. Kunde dock inte helt släppa tanken, och måste erkännas att det kändes lite skönt när jag i fredags såg att de ställt in på grund av för mycket snö...
Vi lämnade tillbaka Sally för en vecka sedan, efter att ha haft ända sedan före jul, och vi är så glada att vi fick låna denna ljuvliga ponny så länge, men det är tomt utan henne. Varje morgon hälsade hon med en liten snäll gnäggning, och sen såg man hennes pigga blick kika upp mot en. Unni har haft så roligt med henne, och vi andra också. Men nu är hon tillbaka på ridskolan, och Unni var förstås nöjd med att hon fick rida henne i torsdags. Alla andra barn var sjuka eller stannade hemma i kylan, så det blev en privatlektion, då Unni fick visa vad hon lärt sig tillsammans med Sally. Och nu ser Unni fram emot varje torsdag och hoppas förstås få rida Sally varje gång.
Fast nu är det så mycket snö att det nog knappast hade gått att rida på Sally annat än på vägen. Knappt på de andra heller tror jag... Jag hade en svag förhoppning om att kunna köra ut lite ved med Haldol i helgen, men insåg snart att om det varit svårt förut, så var det nästan omöjligt nu. Jag tror inte att jag har varit med om så mycket snö här förut. Av staketen ses bara den övre delen, men som tur är så är det lika vitt på andra sidan, så hästarna har inte känt sig lockade. I torsdags körde jag med Henja medan Ella och Julia red med på Desolett och Haldol. Henja var väldigt energisk och hade svårt att stå still, så jag valde att lämna vägen pch köra en oplogad väg, så hon fick dra lite mer. Skaren som funnits mitt i snölagret var borta, så det gick hur bra som helst och Henja drog fint. Lagom trött blev hon också, och tyckte mot slutet att det var rätt skönt att stå en liten stund, så vi kom hem mycket nöjda.
En del annat trevligt hann vi också med under två dagars sportlovsledighet. Vi har kört en skidor med glada hundar skuttande i snön, eller liftande bakpå skidorna, barnen har åkt skridskor, och vi red ut på fyra hästar en dag. Unni red Ljosefin och jag Muska, och vi lät Ella och Julia susa fram i en liten extra tur, medan vi skrittade lugnt och fint. I lördags vaknade jag kvart i fem (mat- och sovklockan funkar även på helgen!), och var glad att det fanns ström, trots snöfall och blåst. Innan jag kom upp vid fem var den dock borta, och det blev till att plocka fram pannlampa och elverk för att släppa ut hästar. Det har varit många avbrott i vinter, och inte är det roligt. Nu kom den dock tillbaka redan vid åttatiden, så det gick an. Jag tyckte inte att det var bra unghästväder, så jag passade på att köra Haldol istället. Det blir ju nästan aldrig av, men takterna från förra vintern sitter perfekt och det märks att han precis vet vad han ska göra och står som ett ljus när jag spänner för. Vi kopplade ihop två kälkar och fick med hela familjen utom Mia och Ella som red på Muska och Desolett. Härligt trots snöoväder!
Jag skrev tidigare att vi köpt två olika automatiska grindöppnare. Den ena mekanisk och den andra elektrisk. Den elektriska var krångligare att montera, och visade sig först smidig, men ganska snart opålitlig och öppnade till slut inte alls. Den mekaniska fungerade jättebra, och var enkel att montera. Den öppnade också lugnare då den hade ett system med block och tyngd istället för elastisk grind, som kändes som en skaderisk. Just som jag beställt en andra sådan (då elgrinden gett upp), började den dock krångla och ville inte öppna i kylan. Jag tog kontakt med företaget som hade haft problem med en slipning, och så skickade jag tillbaka den. De fixade den snabbt och bra, så nu har jag två bra grindöppnare och alla hästar får lunch utan att jag behöver köra ut foder mitt på dagen. Till alla hungriga vilda djurs glädje kör vi ut hästarnas lunch och frukost på kvällen, och så passar de på att kalasa lite under natten. Det kan de nog behöva i denna djupa snö.
Ibland har man vädret med sig och tur i planeringen. I lördags blåste det snålt och snöade hela dagenm, men jag hade det gott inomhus på ponnydomarkonferens. Igår var dagen vikt åt uteaktiviteter hemma, och det var soligt, lugnt och härligt. På förmiddagen gav vi oss iväg med fyra hästar. Ella red Desolett, Julia red Haldol, Unni red Sally och Peppe och jag satt på kälken bakom Henja. Snön som föll på lördagen gjorde att vägen var bra att köra trots att den grusats tidigare i veckan och vi njöt av en fin tur och lät Henja få gå lite längre än tidigare. Unni och Sally kom travande i kapp då de hamnat på efterkälken och någon gång blev det galopp, men det gick fint det också. Vi mötte en bil, men det tog Henja helt lugnt och vi tittade på en liten mus som irrade på vägen innan den försvann in i drivan. På hemvägen hade Ella och Julia ledsant på vårt lugna tempo, så de bestämde sig för att vika av och ta en annan väg hem. Peppe gick av för att ge Henja lite sällskap, och det accepterade hon bra. Sally tyckte dock inte att det var ok att lämna Desolett Och Haldol, och svängde in efter dem, trots Unnis protester. Jag insåg att det var dags att släppa min medhjälpare och bad Peppe hänga linan på lokan och gå tillbaka och hjälpa Unni.
Henja visade sitt missnöje med att alla kompisarna försvann och blev mer arg än orolig. Hon slog med huvudet, varvid linan förstås gungade ännu mer, och Henja viftade ännu värre. Om ni har försökt och gå rakt och veva mycket så vet ni hur svårt det är. Det upptäckte Henja också, för sent... Plupp så klev hon rakt ut i snövallen, som var hög och dolde diket. Hela benen och lite till försvann och det blev tvärstopp... Gissa om hon blev snopen. Och där satt jag utan medhjälpare när det som bäst behövdes. Var det dumt att kliva av kälken? Ja, vi kom just ingen stans om jag satt kvar, så jag klev fram till Henja och manade henne att komma tillbaka upp på vägen. När ingen satt på var det ganska lätt att dra upp kälken igen, och så var vi i ordning igen. Henja verkade ha fattat att synden straffar sig själv och lyssnade bra (som hon ju brukar - annars hade jag inte släppt av medhjälparen) resten av turen. Unni var till en början rasande över att inte Sally lyssnat, men tinade upp efterhand, och hem kom vi faktiskt samtidigt allihop. På eftermiddagen gav sig hela familjen plus Tages kompis Hugo ut på en skidutflykt tillsammans med hundarna, som är så sköna att se då de forsar fram i snön, så vi fick en härlig dag.
Igår var det dags för hopptävling på Tranås ridklubb igen. Förra gången var vi där med två hästar och en ryttare (Julia). Nu var det stället tre ryttare till samma två hästar. Unni var först ut med blåbärshoppning på Desolett (eftersom vi inte fick plats med Sally också). Jag travade med vid sidan och vi började så försiktigt att Desolett klumpade in i första hindret, men bommar som ligger på marken är inte så lätta att riva, så det gick bra ändå. Till bnästa hinder hade hon lärt läxan och tog ett stort skutt över, men en förvånad Unni satt kvar. Jag bromsade sedan inför varje hinder, som vi klev över, utom det sista, som avslutades med ett lagom skutt. Unni fick en vit rosett vid utgången, och den hängde på magen hela dagen, utom de tjugo gånger hon tappade den...
Haldol ansågs färdig med blåbärsklassen och började denna gång i kryssklassen som han tog sug runt felfritt, och också han fick en vit rosett för clear round. Hans nästa start blev debut i 50 cm, och trots att han ibland var lite okoncentrerad visade han god hoppvilja och övervägde aldrig att stanna. Han skuttade smidigt runt banan, men slarvade över banans lägsta hinder, så det blev fyra fel och vi var mycket nöjda. Han hoppar med jättefin teknik och har en fin galopp, så honom tror vi på som hopphäst. Inte lika lätt i galoppen, men med spetsade öron och en alltid positiv attityd, gör att även Desolett är trivsam att skåda. Ella red sin första hopptävling på Desoletts rygg och klarade två felfria grundomgångar i 60 cm och 70 cm. I 60 cm rev de ett hinder i omhoppning, och nollade i 70 cm. Precis utanför placering i båda klasserna tror jag gav mersmak, och alla verkade nöjda då vi åkte hem.
Mycket på gång och lite tid att skriva! Det har varit en intensiv tid med först exteriörkursen förra helgen och nu id- och chipkurs idag. Det är roligt att hålla kurs, och man träffar många trevliga människor, men det tar mycket tid och kraft. Fast det glömmer man snabbt när resultatet blir bra och deltagarna verkar nöjda. Jag har fått en hel del positiv återkoppling efter förra helgens kurs, både från sekreterareleverna, som Ann-Charlott tog hand om på bästa sätt och från domareleverna, som jag nu har träffat på flera kurser, och där jag kunnat se en väldigt bra utveckling hos allihopa. Jag kan hålla med om att det känns lite sorgligt att vi nu nått trean, men det behöver ju inte innebära ett definitivt slut. En del behöver finputsa lite till, och dem hoppas jag få träffa som sekreterare eller aspiranter i ringen, eller kanske på nya kurser. Några är klara att släppa ut på banan, och dem kanske jag möter som kollegor på någon utställning. Det ser jag fram emot! Kursbrev med individuellt resultat är på gång, men dröjer lite till innan jag har stämt av och fått klart. Ni får vänta i spänning till dess!
Jag är imponerad av att alla hästägare utom en lyckade komma till kursen och ge oss bra träningshästar. En upptäckte att taket ovanför hästtransporten snöat in, och ringde bekymrad samma dag. Jag tänkte att det var dumt att fattas en häst och bestämde mig för att susa hem på lunchen och hämta en häst för att få skaran fulltalig. Det visade sig tufft att få loss transporten ur snödrivan och när det var fixat fanns ingen tid kvar för lastningskrångel. Och jag som tänkt ta Finja, eftersom detta kunde vara en nyttig resa för henne... Nåja, vi bestämde oss för att ge henne en chans och om hon inte var samarbetsvillig skulle jag snabbt byta till mer rutinerad häst. men Finja klev på utan tvekan; hon ville ut på äventyr. Vi såg i kameran hur hon nyfiket studerade allt i transporten medan vi åkte, och hon rotade runt och kollade lite av varje. Ändå blev vi förvånade när vi kom fram och upptäckte att hon hunnit vända sig medan vi klev ur bilen! Hon hade knutit upp grimskaftet och stod baklänges så förnöjd. På med tränset och in i ridhuset, som hon aödrig sett förut, men det var inga problem. Annika och jag turades om att visa henne och trots många minusgrader lovar jag att den skritten fick upp värmen ordentligt på oss. Energisk och lite pigg, men skötte sig fint på alla sätt, tycker jag. Sen kastades hon ut i en hage tillsammans med en för henne okänd fjordvalack. Borde gå, tyckte vi. Men Finja hoppade ut i ett hörn och susade runt på stallplan, där hon snällt lät sig infångas och fick stå i box resten av dagen med valacken utanför, och det gick bättre. Trots mörker klev hon sedan snällt på igen och åkte hem utan fler knytförsök. Även Finja blir till sist trött!
I fredags var det en kall och gnistrande vacker kväll med fullmåne som lyste upp landskapet. Efter insläpp och fodring i hagarna hade jag inte lust att gå in, utan Ella och jag gav oss ut på en stämningsfull barbackaritt i djup snö. Jag satt på Muskas breda rygg, och hon rör sig så mjukt och behagligt, och Ella tog som alltid Desolett. Trots kylan satt vi där varma och bara njöt och kände hästarnas värme och rörelser. Ella var tveksam att ge sig iväg utan lampa, men upptäckte att det gick bra även bland träden en sådan kväll.
Snön är annars väl djup nu och det är tungt att ge sig ut i snön. Så för Henja blir det mest små turer på vägen med kälken, och det går hur bra som helst. För Sally är det definitivt så att det är vägen som gäller, för hennes ben försvinner helt i snön. Igår hade Östergötlands Fjordhästförening årsmöte och det var som vanligt trevligt och välbesökt. Vi kunde hämta tre prestationsmedaljer i brons (två till Haldol och en till Desolett) och Finja och Henja fick varsin fin tenntallrik för sina klassegrar på sommarens utställning, då de blev bästa ett- respektive tvåårssto.
Vi fick en rolig och lyckad kurshelg! Stort tack till alla som bidrog till detta! Hästägarna som ställde upp med sina hästar, mina medhjälpare och förstås de engagerade deltagarna. Alla har gjort stora framsteg, och jag känner mig så nöjd med att se detta. Nu ska vi utvärdera och sammanfatta, men det ser riktigt bra ut. På söndag är det dags för kurs igen, denna gång i chipmärkning och id-koll. Denna kurs är fulltecknad, men sen blir det en liten kurspaus. Eller kanske rättare sagt; då ska jag själv få åka både på ponny- och kallblodsdomarkonferens. Roligt det med!
Nu är det dags för den tredje kursen i utbildningsprogrammet för exteriör, och det har varit mycket att förbereda (som vanligt - tur att man hinner glömma mellan gångerna!), men det känns jättekul att vi har kommit till detta steg, efter tre genomförda steg 1-kurser och två på steg 2 nivå (en fjord och en russ). Jag hoppas att vi ska få en bra helg.
Förra helgen var det blåsigt och inte jätteinspirerande att ge sig ut, vilket passade bra eftersom jag var tvungen att förbereda en hel del inför denna helgs kurs. Det har varit en så fantastisk vinter i år att det inte längre kändes nödvändigt att ta vara på slädföret, så jag bestämde mig att prova att rida med handhäst. Inspirerad av Emily Lappin, men utan illusioner om att susa fram i galopp med två hästar, i varje fall den närmaste tiden. Jag sadlade Desolett och satte kapson och lina på Finja, eftersom de båda går bra ihop. Unni följde med på Sally, och Ella promenerade med, för att kunna ge handräckning åt den som kunde behöva det. Vi kom iväg i god stil och Finja visade sin alldeles utmärkta skritt, och var riktigt smidig att få med sig. Desolett visade sig inte lika lätt att rida med en hand och halv koncentration. Hon gav ungefär lika mycket koncentration som hon fick, och var lite seg att reglera. Annars gick det bra, och vi kom hem utan tappade hästar eller andra incidenter, efter en rejäl promenad i skritt. Fast jag saknade ett flexikoppel ibland... Särskilt när Finja blev lite efter, och sen kom susande nästan förbi innan jag fick ordning på allt.
En annan som också kom susande ibland var Sally. Unni tyckte att det passade perfekt att rida med oss i skritt, då det gav henne läge att trava i kapp lite då och då. En av dessa gånger passade Sally på att ta en liten galopp. Unni klarade det fint, utan att tappa balansen, men blev arg som en uppretad bålgeting. Hon kastade tyglarna och fräste att hon inte gillade när det bumpade. Sally saktade av då hon kom fram till oss, trots att Unni kastat tyglarna, och följde snällt efter trots att ryttaren ett tag bara satt till häst och var arg.
Dagen efter tog Ella med Unni och Sally på körtur, och på eftermiddagen var Unni ridsugen trots lördagens klagomål. Jag bestämde mig för att testa att rida Muska med Henja som handhäst, och så gav vi oss av. Ella hängde på med Desolett, så nu fanns ingen hjälp att få om det behövdes. Men det behövdes inte. Unni red glad och nöjd, och Muska var en dröm för ryttare med annat i tankarna. Hon följde minsta vink och var lätt att reglera åt alla håll, och Henja var förstås ännu snällare som handhäst än ett år yngre Finja. Jag vet inte riktigt när jag ska hinna det, men Muska borde jag rida mer. Så lyhörd och mjuk, trots att hon mest skrotar i hagen! Vi nöjde oss dock med en skrittrunda även denna gång, och jag var så belåten med att det funkade bra.
Tack för alla julkort, julmejl och hälsningar i gästboken! Det är verkligen roligt att få alla sorterna, och ändå måste jag erkänna att jag är dålig på att själv skriva i andras gästböcker (eller surfa runt för den delen). Några trevliga rapporter vill jag nämna här idag. Ala verkar ha funnit sig väl tillrätta och charmar sin nya familj, precis som hon gjorde med oss. Storasyster Djusa får jobba med inkörningen och har nu dragit linor och svängel, utan minsta bekymmer. Hon verkar ta allt med samma goda och sansade humör. En som verkligen har avancerat är Ismo, som nu har börjat träna galoppombyten och passage. Jag är bara lite avundsjuk...
En annan som blev glad att få börja träna igen var Humle. Det var ett tag sedan agilitykursen slutade, och han blev helt vild när Ella tog fram hund-ryggsäcken och packade den. De åker till Boxholm och tränar inne, och det är ju härligt att kunna träna även denna årstid.
Annars är vi mycket ute och njuter av vintervädret. Hundarna forsar fram som delfiner i den djupa snön, och i lördags fick jag en underbart vacker ridtur på Haldol i sol och snö tillsammans med Ella och Maria. Jag tog några bilder, som jag ska försöka hinna lägga ut snart. Ridbanan har fått vila under snön hela jullovet, men även om vi går mot ljusare tider, så är det så mörkt efter skolan att den nu har tagits i bruk igen. En som har uppfattat att det nog är våren som närmar sig trots minus 19, är Haldol som fått en stolt knyck på nacken och försöka prata med stona så fort han får en chans.
2010 har börjat och hittills varit som ett vackert vintervykort, och jag som gillar sådant vinterväder stortrivs. Vi har varit flitiga med Henjas körning, och har vågat oss ut på vägen med kälken några gånger. Där blir det inte lika tungt som i den kompakta och hårda snön på åkern, utan kälken glider lätt och fint. Någon enstaka gång har det skrapat i grus, i det annars fantastiska föret, men sådant bekymrar inte Henja. Hon knallar på lugn och positiv och hoppas varje gång vi kommer ut att det ska vara hennes tur. Vi kör henne med kapson, vilket jag aldrig gjort förut, men det fungerar jättebra. Henja vill så mycket och blir lätt lite orolig i munnen, och det är också svårt att vara tillräckligt mjuk i handen med en känslig och lyhörd häst, så då tänkte jag att vi kan pröva kapson nu när hon är i tandbytarålder, och det passar henne utmärkt.
I söndags var vi på en liten hopptävling på Tranås ridklubb. Det var ett äventyr att komma loss med hästtransporten i alla snö på gårdsplanen, men med bra dragbil (som ingen turligt nog köpt ännu!) gick det fint, och vi lastade in Desolett och Haldol när vi kommit upp på vägen. Ella var inte hemma, så Julia skulle rida båda och jag fick rida fram Desolett lite medan Julia hoppade Haldol. Det var hans premiär på en hel hoppbana, så vi bestämde oss för att börja på låg nivå. Han fick gå blåbärshoppning och kryshoppning (ca 30-40 cm), och det gjorde han utan minsta bekymmer och kom hem med två vita clear round rosetter. Han klarade också av att de mänskliga blåbären styrde sina shetlandsponnyer mitt framför nosen på honom på framridningen, och han charmade alla med sin utstrålning och dagens spänstigaste trav. Sen lastade jag in honom, för att få se Julia rida, och han stod tyst och snällt i transporten som vanligt. Duktig kille!
Desoletts fokus har varit dressyr och bruskridning under förra året, och jag tror inte att det blev den minsta lilla hoppstart då, även om det tränats lite hoppning. Vi valde därför 60 cm och 70 cm (A:0, två faser) och Julia fick order om att rida bra vägar och bara försöka rulla runt banan i en lagom galopp. Felfri i 60 cm och tog omhoppningen i samma tempo och stil, jämnt och snyggt, men inte så fort. Så gissa om vi blev förvånade då hon kallades in och fick hämta den blågula rosetten! Roligt! Tävlingen drog ut på tiden, då det var några struliga ponnyer som stannade, kastade av ryttarna mm, så när det blev dags för 70 cm såg Desolett lite trött och seg ut. Jag kunde inte låta bli att smacka från den inglasade läktaren (till vilken nytta?!), och det blev ett förargligt pet på ett hinder när hon inte var kvick nog i frambenen. Men även här rullade hon på stadigt och bussigt, och vi var väldigt nöjda med dagen.
Väl hemma tog vi först en körtur med Henja och sedan red Unni ut på Sally tillsammans med en kompis på Ljosefin, och Mia på Muska. För säkerhets skull gick Peppe och jag med, men med dessa två snälla barnhästar behövde vi inte vara oroliga. Ungarna travade ifrån oss med ett skratt och alla fick en trivsam tur.