Idag är sista dagen på min julledighet, och året går mot sitt slut. När jag ser tillbaka på 2011 kommer jag ihåg många fina och roliga stunder, och många trevliga människor och hästar samt hundar som vi mött. En del av det som hänt finns att läsa här, och jag tror inte att det blir mycket nytt nu när jag vågar mig på en sammanfattning.
Årets början präglades av en alldeles ovanligt snörik vinter. Den omöjliggjorde både skogskörning och träning på ridbanan, men vi fick många härliga skidturer, och hundarna älskade att "simma" med i snön. Finja kördes för kälke, och tog både det och inridningen lite senare med stort lugn och lagom nyfikenhet. När det blev vår var vi flitiga med både bruksridning och dressyr, och både Ella på Desolett och Julia på Haldol kvalade till fjord-SM i bruksridning, och deltog även i den öppna klassen i dressyr (Lätt B). Väl på plats på SM vann Ella och Desolett dressyrklassen LB, medan ingen av våra gjorde något vidare resultat i bruksridning. SM gav dock mersmak och under hösten har Ella tränat fokuserat för att kvala till den riktiga SM-dressyren i LA. Vid årsskiftet är nu två av tre kval klara på Desolett, och hon har satt upp som andra mål att försöka få med Haldol också. Det kanske inte blir så lätt att hinna få allt klart i tid med honom, men det skadar ju inte att försöka. Flitigare träning än i höst har vi sällan skådat, trots att Julia flyttat till Stockholm och arbete på beridna högvakten, och en viktig träningskompis därmed försvann.
Även i höst har det tävlats i både dressyrridning och bruksridning, och vid DM och KM i bruksridning, som avgjordes samtidigt, deltog både Ella och jag på Desolett. startfältet var nog rekordstort, och många bra ritter gjordes, men till slut stod jag som segrare och Ella som tvåa i båda! Vi ser förstås fram emot bruks-SM nästa år, då en av oss rider och den andra blir hästskötare. Fram till dess att jag bröt benet i början av november, var nog stalltipset att jag skulle rida, men nu får vi se. Det tar tid att läka, och jag vet inte när jag kommer igång ordentligt igen. I jul har jag dock kunnat rida ut i skritt, och till och med idag när det föll ett iskallt duggregn och blåste kallt, var det riktigt härligt att komma ut en sväng i skogen på Haldols rygg. Han är en klippa, och det är ju därför han är kvar hos oss. Vi övervägde ett slag att sälja honom, men precis som när han var föl och "egentligen" skulle säljas, så blev vi tagna av hans underbara temperament, och han fick bli kvar. När vi just fattat det beslutet visade han hur rätt det var, då Ella och Haldol gjorde premiär på dressyrbanan vid Östergötlands FFs KM. De fick en andraplacering med bra poäng i LC:2, bara slagna av Furubäcks Io, som sen blev klubbmästare. Vid samma tävling blev Ella och Desolett miniklubbmästare! Alla goda tävlingsresultat har resulterat i att Desolett är klar för prestationsmedalj i silver i bruksridning och i guld i dressyr.
Vi visade Haldol på hingstpremiering och riksutställning, från början för att vi tänkte visa upp honom för hugade spekulanter, men sen fick han åka ändå, eftersom han var anmäld. Det gick alldeles strålande. Som alltid var han väldigt behaglig att visa, och fick mycket beröm av veterinären, som dock inte hade högre poäng än tio att dela ut... Också exteriörbedömningen gick strålande. När Haldol godkändes som 2½-åring hade han 40 poäng och gick trea i ringen av sex hingstar. Som fyraåring var han årgångsetta med 41 poäng, och nu vid sex års ålder hade han förbättrats ytterligare en poäng och fick därmed AB(ext) med fina delpoängen 98898=42! Härlig utveckling! Också på riksutställningen gick det strålande då han med 41 poäng blev tvåa i tuff konkurrens, endast slagen av dagens BIS Frederik Skovå. Också Finja var med till vetlanda och fick göra två framträdanden, då hon representerade rasen i Årets kallblod, väl visad av Elisabeth Larsson. Till slut var det bara Finja och ardennerhingsten Carlang kvar i ringen, och spänningen steg, men det blev Carlang som blev årets kallblod. Vi är dock stolta över hennes blå rosett. På riksutställningen dagen efter blev Finja trea bland många fina treårsston. Hon visades förstår också på sommarpremiering tidigare på året, och där fick hon diplom och 43 poäng (99898).
Också Henja visades i år på premiering, och även hon fick 43 poäng med samma delpoäng då hon stambokfördes och gjorde ett bra körprov. Hennes dotter Grånosa, som vi hade turen att få se födas tidigt en morgon, visades också och fick 38 poäng vid samma tillfälle. Det blev i år bara ett föl, men ett trevligt musblackt stoföl är inte illa. Inför nästa år har vi dock tre ston dräktiga (Muska och Henja med Haldol och Finja med Chalander), och vi hoppas förstås på fina föl till sommaren, och att det ska finnas bra köpare till i varje fall några av dem. Det har varit trögt för många att sälja häst i år, och jag hoppas att det ska vända. Vi hade en väldigt bra betäckningssäsong. Haldol betäckte fyra ston, och alla blev dräktiga på första brunsten, så det kunde inte vara bättre. Alla stona var också trevliga och lätta att hantera, och tre var diplomston, så det är precis så bra som man kan önska som hingsthållare. I början av året fick jag ta emot pris för tioårig hingsthållning (egentligen var det lite till, men jag har inte kommit ihåg att söka) samt pris för Muska som årets avelshäst 2010. En bra början som avelshäst har även Haldol fått med de få föl han hittills har. Labolina, som är ett år, vann sin klass med 39 poäng på sommarpremieringen bland flera riktigt bra och jämna ston, och sen fick hon samma resultat på riksutställningen. Hon verkar dessutom vara en riktigt trevlig häst, precis som alla de andra Haldol-föl som jag har träffat (och jag tror att det är alla, om jag inte minns fel).
Vi har kunnat glädja oss åt framgångar även för hästar som vi sålt, och allra mest uppmärksamhet har nog Hangvar fått. Vi sålde honom som hingstämne för två år sedan, och nu visades han och blve godkänd för avel i Tyskland. Han ser jättefin ut på bilderna, och vi hoppas han ska få en bra avelskarriär. Även från många andra uppfödningar har vi fått rapporter, och det är en väldigt rolig del som uppfödare. Vi hälsade på Ala, som några dagar senare fick fina poäng, som lovar gott inför nästa sommar, då hon är tre. Hon är Ljosefins allra sista föl, och alla de andra döttrarna har redan diplom (sju stycken) och dessutom är två hingstar godkända för avel. Ljosefin slutade sina dagar i oktober, då hon inte längre var sitt vanliga jag, och visade allt mindre intresse för de andra hästarna, och började röra sig med korta rörelser, som sammantaget tydde på att hon inte mådde så bra som hon borde. Sorgligt, men nödvändigt, och vi glömmer henne aldrig. Hon har betytt så mycket för oss, och kanske allra mest som en fantastiskt snäll och vänlig häst. Näst mest som mor till femton fina föl och Sveriges allra första Superelitpremierade häst (alla raser!).
Jag fick idag veta att Ljosefins förra ägare, Daniel Aronius, som jag köpte henne av då hon var sju och hade fått två föl, idag hade somnat in vid 90 års ålder. Jag fick köpa Ljosefin 1993, då Daniel hade fått bekymmer med hälsan, och själv ville ta beslutet om vart hans hästar skulle. Han levde alltså längre än hon, trots allt. Vi hälsade på Daniel senast i somras, och då var han fortfarande pigg i huvudet och tyckte om att höra om våra hästar och andra nyheter. Jag är glad att besöket blev av innan det var för sent, och jag är honom för evigt tacksam att jag faktiskt fick köpa denna fantastiska häst.
Besöket blev delvis av tack vare att vi var i Värmland på hundutställning i tre dagar. Vi har i år varit riktigt flitiga på att besöka olika nationella och internationella hunduställningar i södra Sverige. Sammanlagt tio utställningar har vi visat Humle och Inti på, och det har gått fantastiskt bra. Humle visade direkt var skåpet skulle stå genom att på de fyra första få ihop tre certifikat och bli svensk utställningschampion. Den som han inte fick något cert på var den stora specialutställningen för västgötaspetsar, där han blev trea i öppen klass bland massor av fina hanar, och det var ju också ett väldigt bra resultat. Humle nöjde sig inte med detta, utan fortsatte lika fint och har fått excellent på alla tio utställningarna i år, och CK på åtta av dem. Han har vunnit ett BIR, två BIM och fyra CACIB. Det första CACIB delades ut som reservCACIB, men uppgraderades sedan. Hans senaste BIM ska vi sent glömma, då han tävlade mot Skogsbygdens Nora Supernova, som ju verkligen vunnit allt. Jag tänkte att det var ju kul att få vara med i samma ring som hon, men hade inga förhoppningar om seger. Domaren lät oss dock visa länge och avslutade med en öppen kritik, där han berömde båda hundarna på alla upptänkliga sätt, och sa att det var verkligen jämnt, men för dagen vann tiken. Det kändes som att vinna (och dessutom var det inte helt fel att få åka hem i tid på söndagen!).
Också för Inti har det gått bra under året. Han hade med sig två cert från i fjol, och fyllde ett i april. I juli fick han sitt tredje cert och blev även han svensk utställningschampion. bara tre veckor efter Humle! Inti har under året parat tre tikar, varav Sänningegårdens Helvi Vårkänsla fick fem valpar i maj och Heds Ina de Lux fick nio valpar i augusti. Den tredje, Åswallens Häftiga Hedda, parades precis före jul, så vi håller nu tummarna för fina valpar i februari. Humle hade en kull på tio valpar sedan tidigare, och flera av dem har under året fått fina resultat på utställningar. Nu efter jul har han parat Tasstrampets Damella, som var en trevlig bekantskap, som jag inte tror att jag sett förut, och om allt går bra kan alltså både Inti och Humle få varsin kull i februari.
Oj, det blev mer än jag hade trott! Ändå har jag säkert glömt en del som hade förtjänat att nämnas. Vi har haft ett bra och händelserikt år, och vi hoppas förstås att 2012 ska ha många roliga upplevelser att bjuda både för oss och våra vänner. Vi önskar er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!
Jag har ridit igen! Sju veckor efter benbrottet satt jag igen till häst, trots att en massa människor sagt att jag måste vänta länge ännu, för tänk om jag ramlade av. Ja, eller tänk om jag blir tokig om jag inte får komma ut och fylla lungorna med frisk luft och andas in skogsdofterna... Ella sadlade och borstade Haldol och Peppe lyfte upp mig (att sitta upp själv fixar jag inte, eftersom jag max får belasta höger ben med 20 kg länge ännu). Sen skrittade Ella på Desolett och jag på Haldol en skön tur igår på julafton, då solen sken och det var lugnt och härligt. Peppe och Mia gick med, och jag tror att denna tur var min bästa julklapp, trots att jag fått flera andra riktigt bra presenter, bland annat en uppvärmd vattenbalja till hästarna. Det fanns inte mycket till muskler i högerbenet, men Haldol är bussig, så det var inga problem. Jag kände mig trygg på hans rygg, där jag satt bra i sadeln, men utan stigbyglar, för det funkar inte heller. Idag red jag ut igen tillsammans med Mia och Ella på Muska och Desolett, och jag tog förstås igen favoriten Haldol. Jag provade några meter trav, men tror att vi fortsätter skritta ett tag till. Det är härligt att klara det, rida på skogsvägar och genom vattensamlingar och gunga fram mjukt och skönt. Om någon står redo med kryckorna kan jag sitta av själv, men ta hand om hästen fixar jag inte. Fast jag höll Haldol på gårdsplanen en stund, medan Ella och Mia fixade med lite av varje. Jag tror han förstod att det var något konstigt med mig, för han stod så snällt och med öronen rakt ut. Snäll brukar han ju vara, men han kollade så försiktigt på mig. Snälla, kloka Haldol, som vi tänkt sälja flera gånger, men som alltid fått bli kvar för att han är så fantastisk att vara tillsammans med. Jag passade på att klippa lite manar också, och även det går fint med snälla hästar. Ella har hållit efter dem hittills, och några fixade jag för ett par veckor sedan, till Ellas lättnad. Hon har gjort det bra, men upptäckt att det är mycket finlir, som man inte lär sig på en eftermiddag. Dock bra att hon har börjat träna;-)
Da´n före doppareda´n är här, ute rasar snön från taken. Vi har haft riktig julstämning ett tag, med vackert vinterväder, men nu ser det ut som att julstämningen får flytta in. Med granen på plats, klapparna inslagna och julmaten under kontroll (grönkålen står och puttrar, så vi ska få långkål i år med, och det är en av de rätter som jag verkligen gillar) så ska det nog också fungera. Inte minst med hjälp av alla trevliga julhälsningar, både som kort och här i gästboken. Tack för dem - det är verkligen jättetrevligt att få! Granen blev också bra, även om det var ett nederlag att köpa gran. Jag tycker om att ge mig ut i skogen och leta upp min egen gran. vi har inte världens bästa julgransodling precis, och i fjol var det supersvårt med all snö som gjorde både framfarten (trots skidor) och väljandet svårt. Hittills har jag dock alltid hittat något, och fått en uppfriskande tur på köpet. I år insåg jag dock det omöjliga i att med kryckor ge sig ut i markerna, så det fick bli en köpt gran. När vi nu skulle köpa passade vi på att ta något som vi inte själva har, så det blev en kungsgran. Vacker och välvuxen, men enormt bred. Jag varnade för detta redan vid inköpet, men tyckte ändå att den var bättre än de fula alternativen. Vi fick in den, efter lite omöblering, så nu står den på plats, och jag hoppas den ska uppfylla löftena om att inte barra. I vart fall verkar barren mindre vassa än de vanliga.
Jullov är det, och igår fylldes stallet av jullovslediga och ridsugna tjejer. En del med ridvana, en del utan. Fem tjejer gav sig iväg med tre hästar (Desolett, Haldol och Muska), så att de mindre vana kunde få ledhjälp, och de kom tillbaka rosiga och glada. Jag passade på att gå ut och titta på dem, och gick sedan till hagen. Grånosa växer bra, och äter duktigt för att inte vara äldre. Hon är fullt nöjd med att ha egen box, men diar förstås fortfarande på dagen, och det lär hon fortsätta med ett tag till. Finja har också utvecklats fint, och håller nu ihop lite bättre på mitten. Hon är ju stor, men nu har hon musklat upp ryggen fint, fast hon bara går i hagen och undrar varför hon ärt bortglömd. Jag tror att hon kan se riktigt bra ut till sommaren. Jag har gett mig själv en för tidig julklapp i form av en ny kamera, och jag passade på att öva lite för att lära känna den. Några bilder var jag nöjd med, men konstaterade att även om det funkar att fotografera, så vore det enklare om man kunde flytta sig snabbare för att komma till rätt plats, eller att kunna spana i kameran samtidigt som man går.
Snart sju veckor har gått sedan jag bröt benet, och i måndags var jag på återbesök. Allt känns mycket bättre och jag har oftast inte ont alls. Därför hade jag förstås en del förhoppningar om att snart få slippa kryckorna, men de tog läkaren snart ur mig. Han var nöjd med hur det var, men påminde om att just frakturer på skenbenet och båtbenet (som jag inte har brutit) är de som tar verklit långt tid att läka. Vadbenet visade bra tecken på läkning, men på skenbenets skada återstår ännu mycket ben att fylla i. Så det blir fortsättning på kryckor och ny koll efter fyra veckor till. Dessutom inte alls säkert att det är klart då. Bra att allt är bra enligt läkaren, men motigt att acceptera att det ska ta så lång tid. Jag ska väl vara glad att allt fungerar ändå. Det flyter på i stallet, jag är tillbaka på jobbet på full tid, och alla ser till att vardagen flyter.
I måndags fick Inti besök av en tik, som han parade. Det är hans tredje tik, och hittills har han fått två fina kullar. Vi hoppas att det ska bli en bra kull denna gång också, men tiken har inte lyckats få levande valpar hittills. Hon är nu grundligt kollad, och det blev en bra parning, så nu är det att hålla tummarna. Troligen får Humle också besök nu i jul av en annan tik, så det var ju bra att vi är hemma i helgerna. Han har hittills fått en kull (med tio valpar!), och det är roligt om det kan bli en till snart. Hittills har vi bara fått förfrågningar om fina och bra tikar till Humle och Inti. Det är intressant att få lite mer inblick i hundaveln, och man träffar många trevliga människor. Det verkar som att ägarna till västgötaspetsar är lite lika fjordhästägarna i många fall.
Nu är det dags att sluta skriva och fortsätta med julstöket, så jag passar på att önska er alla en riktigt GOD JUL!
I år slapp vi snö både i oktober och november, men i måndags morse fanns det ett decimeterdjupt täcke över marken. Grånosa tittade mycket förvånad på världen när Ella släppte ut henne på morgonen, men eftersom de andra hästarna traskade ut till frukosten så gjorde hon detsamma. Hundarna var desto lyckligare och for runt i glädjefnatt och var nog lika nöjda som Unni, som också tyckte att det var dags för lite vinter. Varje natt under hela veckan fyllde det på med lite ny snö, men i fredags försvann det mest i regn och blåst. Kvar är nu bara isfläckar. Det passade bra att hovslagaren var här i onsdags och verkade alla samt plockade av skorna på dem som var skodda. Vi brukar försöka klara vintern utan skor, och förra året var det helt perfekt. Vi får se hur det fungerar i år, men hittills ser det bra ut. Just nu är det ju bara Desolett och Haldol som är igång, och de har tagit övergången till barfotalivet utan att något märks.
Igår red Ella lektion på Haldol hemma, och sen tränade hon en pigg Desolett själv. All hösttrötthet är som bortblåst, och trots att hon rids en hel del flödar energin. Idag fick Haldol följa med till ridhuset för ännu ett träningspass. Ella arbetar målmedvetet med honom för att hitta en fin form till vårens säsong, och det har verkligen gått framåt redan. Samtidigt som Ella tränade idag Lena med Krissla, och jag tror att Krissla och Haldol kände igen varandra sedan i somras, för de "pratade" lite när de fick chansen. Att dela ridhus med snyggt fjordsto är bästa utmaningen för Haldol, så det var precis vad de behövde. Ella lyckades dock bra med att hålla kvar hans koncentration, och börjar hitta en riktigt bra och stabil arbetsform med fint sug framåt och lite skum i mungiporna. Idag fick de till några riktigt bra skänkelvikningar, och även övergångarna ser nu mycket bättre ut. Ella trivs bara bättre och bättre med Haldol, även om hon förstås fortfarande känner sig mer hemma med Desolett. Frågan är dock om inte Haldol börjar vara favoriten.
Grånosa har redan flyttat till egen box på natten, och både hon och Henja verkar nöjda med det arrangemanget. Grånosa äter sitt kraftfoder bra, och hon petar också i sig en hel del grovfoder under natten. Henja har annars en väldigt stor box, som är gjord för att det ska finnas plats till ett föl, men när vi börjat introducera Grånosa i sin box, så visade det sig att hon gärna stannade där, och så fick det bli. På dagarna går de förstås tillsammans, och särskilt på morgonen är det gott med en slurk mjölk. Vi har haft några förfrågningar på Grånosa, men hittills är hon inte tingad, och vore det inte för att jag inser att vi har många hästar nog, så hade hon gärna fått stanna. Hon är så positiv och klok, och hon tar alla nyheter med nyfiket lugn. I hagen sällskapar hon mest med Finja, som förstås är den som är mest barnslig i gänget, men samtidigt den största, så det är ett festligt par.
Ella har haft pigga hästar att rida i det blåsiga vädret under veckan. Igår blev det ett iskallt regn dessutom när hon hade ridit Desolett, så då fick Haldol stå över. Det kändes inte inbjudande att ta ut en häst till. Istället tog hon med mig och hundarna på promenad. Jag satt i rullstolen och höll hundarn och Ella körde mig. Det var tur att jag hade dragit på mig termo byxorna, för det var minst sagt uppfriskande. Det blev dock kallt om fötterna, eftersom jag inte får på mig stövlar eller annat som går upp över vristen, utan får nöja mig med gympaskor. Det är dock härligt att komma ut en stund. Nu har jag också kunnat ta mig till jobbet ett par dagar under den gångna veckan. Det var så skönt att komma dit och träffa folk igen! Visst har jag trivts med mitt arbete hela tiden, men jag har nog aldrig uppskattat det så mycket som nu. Jag är så tacksam över alla snälla människor som underlättar min vardag. Alla som hjälper till med hästarna, och så samåkarna, som ser till att jag kommer till jobbet, är några exempel på detta.
Det är dock konstigt att flera eländen har en tendens att samlas. Det tog inte många dagar efter benbrottet förrän min dator kraschade. Som tur var har filerna gått att rädda, och så småningom kom en ny dator (inte alls så snabb leverans som det utlovades...). Sen ska man försöka hitta alla programskivor och lösenord mm innan allt fungerar normalt igen... Varken snabbt eller smidigt, och det är en bit kvar tills allt är fixat. Men jag har hopp om att allt viktigt ska komma igång igen. Jag har dock inte kvar mina gamla e-brev, eller alla adresser, så skicka ett mejl igen om du saknar svar från mig. Framåt jul hoppas jag att både ben och datorfunktioner börjar vara hyggliga. Jag klarar mig nu utan smärtstillande medicin, sedan drygt en vecka, och det känns som att det går framåt lite i taget.
Hästarna gick ute till första advent, och det är rekord med flera veckor, men igår åkte de in. Kraftig blåst och regn var det, och även om vi inte hörde till dem som drabbades värst av stormen var det ruksigt nog. Annars har det varit en otrolig november med soliga milda dagar, och i kombination med att vi hade den stora vallen med mycket gräs att gå och rota i och bra underlag, så trivdes hästarna utmärkt och längtade inte alls in. Vädret var mer som början av oktober, och vi har haft stallet ströat och klart sedan mitten av oktober, men skjutit och skjutit på dagen då de skulle in. Rusket igår, och som följdes av en frostig natt, gjorde dock att jag bestämde att det var dags. Och det tycket hästarna också, för de kom gärna när vi ropade. Annars har de inte alltid brytt sig om att komma ens när vi fodrat, för de har tydligen tyckt att de har det bra ändå. Grånosa får bo med Henja ett litet tag, men får stå i egen box medan vi gör allt klart, och då får hon sitt kraftfoder. Orättvist, tycker Muska som står mittemot, och som verkligen inte behöver något kraftfoder. Grånosa är i bra kondition, men får proteinkraftfoder för att inte tappa när mjölken successivt minskar hos Henja. Vi har riktigt bra ensilage, men föl äter ju så förtvivlat långsamt och får inte i sig så det räcker.
Jag var ute med kryckorna och hjälpte till så att alla kom in på rätt plats, och sen skruttade jag omkring och kliade lite på alla. Riktigt mysigt var det, och det tyckte nog hästarna också. Inte minst Grånosa, som jag passade på att borsta lite också. Hon uppskattar verkligen det, t.o.m. under magen. Det var också dags att fylla på hennes botulismvaccination och ge Finja en dos mot virusabort. Finja vaccinerade jag smidigt över boxdörren medan jag gav henne ett äpple med andra handen. Till Grånosa kände jag att måste gå in, och Peppe var skeptisk till detta äventyr med kryckor. Grånosa lät sig dock inte bekymra (och det gjorde hon inte förra gången heller), utan var fullt nöjd med att Peppe kliade henne. Att hon fick ett litet stick är väl inget som oroar en trygg unge som hon. En liten stund i stallet fick mig att känna mig lite mer normal igen,och för en stund nästan glömma invalidstatusen.
Snart har november gått, och förutom benbrottet tror jag att jag kommer minnas den som den mildaste november på länge. Ingen snö ännu så länge och många fina dagar med sol - helt fanstastiskt! Tre veckor har nu gått sedan jag bröt benet, och det går stadigt framåt. Jag är så glad att jag har möjlighet att arbeta deltid hemifrån, för dagarna blir inte långa när man har något meningsfullt att fylla dem med. Snart hoppas jag dock att jag ska kunna ta mig till jobbet då och då också. Tack vare snälla samåkare som kan skjutsa verkar det möjligt. Annars tror jag att hundarna tycker att det är trevligt att få ligga inne och ha sällskap av mig hela dagarna. I början hade de förhoppningar om promenader, men de verkar ha godtagit att jag är helt förändrad, och ligger vid mina fötter eller under sängen. Det är Intis specialitet att ligga under sängen, och han verkar trivas där. Det är rätt intressant att studera hur de beter sig tillsammans och vilka skillnader i språk de har. Inti är glad och yvig - hela han svänger och snor när han är glad, och han delar ut en slick både här och där. Humle är mer studsig och kommer ofta med en uppfordrande puff med nosen när han tycker att det är dags att bli klappad. Humle kan också börja skälla om han blir ivrig. Inti försöker istället "prata" med oss på människors vis. Han sätter sig på golvet någon meter från den han ska prata med, och sen kastar han upp huvudet gång på gång och knorrar. Om vi ändå inte förstår kan han gå och slicka lite på kopplet som hänger i farstun. Jag tror att de är bättre på människospräk än vi är på hundspråk!
Jag skulle ha varit på Globen den här helgen, men det blev förstås inget av det. Ella har dock varit där igår, och verkar väldigt nöjd med det. Roligt! Hon har rapporterat om fjordingarna också, förstås. En liten utflykt fick jag dock, då jag följde med till Tranås för att hjälpa Unni då hon skulle handla julklappar medan Peppe köpte mat. Efteråt undrade jag vem som hjälpte vem... Hon skjutsade runt mig i rullstolen (även om jag också hjälpte till att rulla), och hon packade varor i kassen. När jag inte kunde gå uppför trappan till en affär gick hon själv in och bad om en kasse att lägga garn i, och sen gick hon in och betalade. Vi fick en mysig förmiddag, och Unnis julklappsköp blev avklarade. Också nyttigt att få lite perspektiv på hur svårt det är att ta sig fram på vissa ställen och ur otillgängliga en del affärer är om man kommer i rullstol. Och bara det att nå upp till en del varor på höga hyllor. Jag är inte sämre än att jag kan resa mig, men om man inte kan det? Ett annat intryck är att det verkligen finns många snälla människor som spontant tar en handtag och hjälper till att få rullstolen över trottoarkanter och andra hinder.
Ella jobbar på flitigt med träningen av både Desolett och Haldol, och jag är imponerad av hur hon orkar hålla igång båda. Nu har hon ju god hjälp av Hanna och Elin, som inte minst bidrar med inspiration, då de kommer någon dag i veckan var. Jag kan inte mer än titta på, men jag har hoppat ut till hagen med kryckorna, och i alla fall hälsat på hästarna, som förstås snällt kom travande till mig. Även min stående uppgift att klippa manarna har Ella fått ta över, och det gick riktigt bra, även om hon sa att hon var glad att det inte är utställningssäsong.
På tal om utställningar fick jag tidigare en önskan i gästboken om att skriva lite mer om skillnaden häst - hundutställningar, för alla de läsare av dagboken som inte vet så mycket om hundutställning. Jag är själv fortfarande en nybörjare vad gäller hundutställning, men jag gör ett försök att beskriva saken just i det persepktivet. Hunduställningar finns dels officiella, dels inofficiella. På de inofficiella kan man (om det går bra) vinna fina priser, medan prisskörden på de officiella oftast är mindre. Däremot är det de officiella som meriterar hunden och kan ge meriter för att t.ex. bli svensk utställningschampion. De officiella delas dessutom upp i nationella och internationella, där det på de senare finns ytterligare möjligheter genom att vinna CACIB, som är en merit som krävs för att samla ihop till ett internationellt utställningschampionat. Sen finns även utställningar för bara en eller några raser, och även de kan vara officiella eller ej.
Bedömningen görs alltid rasvis och börjar alltid med hanhundarna. Klasserna går i ordningen valp - junior - unghund- öppen klass - championklass. Före utställningen får man bara veta vilket nummer i ringen man har och hur många det finns anmälda i rasen. Resten är hemligt, och domaren vet inte vilka hundar som döms (fast jag tror nog att de känner igen en del...). Efter visning i grupp bedöms alla individuellt och tilldelas kvalitetsklass. Om man får excellent (eller fram till förra året en "etta"), så är man kvalificerad att tävla vidare i sin klass, och annars får man kritiken och kan åka hem (eller stanna kvar och titta). Någon öppen kritik hålls oftast inte, även om vissa domare gör en kort beskrivning som alla får höra. De som fått excellent i klassen (t.ex. öppen klass) går sedan in tillsammans, och domaren placerar dessa och delar ut CK (certifikatkvalitet) till de som anses värda det. Det kan vara allt mellan alla och ingen i klassen. De som inte fått CK är klara för dagen, även om de vann klassen, medan CK-hundarna ska tävla mot alla andra CK-hundar i samma kön. Där placeras sedan dessa, och de som blir 1-4 är placerade, oavsett om de var få eller massor som tävlade. Den som blir etta får certifikat, om den inte redan är svensk utställningschampion och i så fall går det till den högst placerade som inte är det. Om det är en internationell utställning får vinnaren CACIB, om den inte redan är internationell utställningschampion, på samma sätt som med certifikatet. Det delas även ut reservcert och reservCACIB. Samma hund kan då få både certifikat och CACIB, om den är berättigad till det, eller så kan det gå till olika hundar. Den bästa hanhunden får till sist tävla mot bästa tik, och vinnaren blir BIR (bäst i rasen) och den andra BIM (bäst i motsatt kön). BIR tävlar sedan i gruppfinal mot alla andra BIR i samma rasgrupp. Västgötaspetsar hör till grupp 5 - spetsar och hundar av urhundstyp. Vinnaren i rasgruppen tävlar till sist om BIS. I alla finaler finns placeringar 1-4, på samma sätt som i klassen.
Vad skiljer då från en hästutställning? Ja, dels är det som sagt att man som publik oftast inte får veta mer än placering och kvalitetsklass på de utställda hundarna, och därför är det inte lika undervisande som en hästutställning. Å andra sidan går det fortare - man räknar med 20-25 hundar i timmen, och det är ju dubbelt så fort som för hästar. Domaren dömer alltid utan katalog. Precis som för hästar kan domare vara behöriga för olika många raser eller grupper av raser, och inom hundvärlden dömer även utländska domare på egen hand. Det innebär att man ibland kan träffa på domare med ganska liten erfarenhet av ens ras, och bedömningarna skiftar lite mer än i hästvärlden. Å andra sidan finns en vana vid detta, och de flesta tar det för vad det är. En klok utgångspunkt oavsett hund eller häst är att har man anmält sig så har man också godtagit den domare som dömer - annars ska man inte åka dit. Avelsvärdering förekommer inte på samma sätt som för hästar, men däremot fungerar de officiella utställningarna i viss mån på det sättet. Den hund som har tre certifikat (för olika domare) och minst ett efter 24 månaders ålder kan ansöka om att bli svensk utställningschampion. För en del raser krävs då även jaktmeriter. Det är inga krav på att hunden ska vara champion för att verka i avel, men däremot finns i många raser krav på olika hälsokontroller, där höftledsröntgen är vanligast. Bra meriter på utställning eller tävling gör förstås hunden mer intressant i avel. En ytterligare skillnad är det stora utbudet av utställningar och att så många är öppna för alla raser. Det gör att det finns mycket att se, om man hinner och orkar. Vad som hindrar seendet är alla tält runt ringarna - ibland är det svårt att komma fram och se något alls. Allting kostar också en hel del. Det är relativt dyrt att anmäla till uställning, som publik får man alltid betala inträde, och som utställare får man bara in en gratis per hund. Och så får man köpa rosetter, om man vill ha t.ex. rosetter för excellent eller CK. Cert, BIR/BIM osv får man dock. Man vinner också hederspriser, som hämtas i särskilt tält, och där kvaliteten varierar stort mellan arrangörerna. Här finns dock alltid mycket att välja på, inom varje prisgrupp, så det är inte heller som för hästarna där man får något direkt i handen och inte kan välja. Jag tycker att det är rätt bra att man hela tiden sorterar ut, så det inte är onödigt många som väntar kvar till slutet. Det kan ändå bli en lång väntan till gruppfinalen, där de flesta åker ut direkt, men det kan det få vara värt.
På en hund sätts aldrig poäng, utan det ges en beskrivning/motivering samt kvalitetsklass. Precis som för hästar finns en rasbeskrivning eller standard, och domaren ska sedan bedöma de utställda djuren utifrån denna. Naturligtvis skiftar det var tyngdpunkten läggs, och bedömningarna varierar en del. De få gånger jag har visat samma hund för samma domare har dock resultaten varit likartade. Det som kanske känns mest märkligt när man kommer från hästvärlden är att det oavsett deltagare i rasen delas ut ett certifikat per kön. Möjligheten finns förstås att inget delas ut, men det blir inte fler bara för att det är många deltagare. Därför väljer en del att resa till avlägsna platser med färre utställda hundar, och det är helt klart att chanserna ökar då. Jag tänker inte sammanfatta med en samlad värdering där jag väger det ena mot det andra, utan nöjer mig med att ha sammanfatta lite om hur det går tilll och vilka skillnader en hästmänniska kan uppleva. Till sist är det ju faktiskt helt frivilligt om man vill vara med, så om man inte gillar förutsättningarna så kan man låta bli;-)
Medan jag har skrivit detta, har jag tagit paus och bakat lussekatter - härligt! Jag fick också ett samtal från Elisabeth som har Isodur och Halling. Hon berättade om framsteg med hästarna och hur hon och Halling är ute och miljötränar på promenader, där han sköter sig jättebra. Det är så roligt med sådana samtal från de som köpt häst av oss, och jag blir alltid lika glad när det går bra. Några har undrat om jag inte ångrar nu att jag sålde Hangvar, men så är det inte. Jag såg redan tidigt att han var bra och hade förutsättningar att bli godkänd hingst. Min plan var att behålla honom själv, men när jag fick en seriös förfrågan från Sabine, som ville satsa på honom som avelshingst valde jag att sälja. Ångrat mig hade jag gjort om han inte hade tagits till vara och fått en bra chans, men att få rapport och bilder från en uppfödning som visats fram i fint skick och nått bra resultat - det är bara roligt. Sen kan man förstås tycka att det hade varit roligt om han hade fått chansen i avel i Sverige, och jag hade gärna provat honom till Finja, men jag hoppas att han ska göra god nytta i Tyskland. Och kanske kan han lånas hit någon gång om någon skulle vara intresserad av det?
Det går sakta åt rätt håll med mitt ben, och framför allt blir jag lite piggare efter hand, och jag har kunnat börja trappa ner på de smärtstillande tabletterna. Det är ovant att inte kunna göra något alls ute, utan få vara glad om man kan åka en tur med rullstolen. Jag har hoppat ut med kryckorna till ridbanan när Ella har ridit lektion. Unni har kommit efter med rullstolen, och sen får jag sitta där och titta, och det känns rätt bra att vara med lite grann i varje fall. I fredags kom Hanna och red med på Desolett, och de båda trivdes jättebra ihop, så det var roligt att se. Ella jobbar på att komma på hur Haldol ska ridas, för på många sätt är han lite annorlunda än Desolett, och en del saker är lättare men andra svårare. Det går stadigt framåt, och Ella är motiverad och tycker om honom. När han går som bäst är han riktigt härlig att se.
Vi har sökt om prestationsmedalj i guld för dressyr och silver för bruksridning för Desolett, och det ska bli så roligt att få hämta dem på årsmötet. Jag är förvånad att inte ännu fler söker prestationsmedaljer, för det är verkligen ett roligt träningsmål. Vi ska söka för Haldol, som är klar för brons i dressyr också, så snart Julia har letat fram ett protokoll från förra sommaren. Han har tre ritter över 60 % i Lätt C, så nu blir det till att börja kämpa för silvermedaljen, och jag tror att Ella är helt inne på att fixa det. Just detta att man tävlar mot sig själv och inte behöver räkna placeringar utan bara resultat känns väldigt bra, och det ger tydliga mål att sätta upp med träningen också.
Träningen av de andra hästarna ligger förstås helt nere. Ella sköter om dem, men hinner förstås inte mer än att hålla igång Haldol och Desolett. Även med dem har hon jättebra hjälp av Elin och Hanna, och inte minst tror jag att deras närvaro ger inspiration. Jag hade planerat att jobba en del med Finja nu, innan hon blir alltför rund om magen, och för att kunna förbereda henne för bruksprov nästa sommar. Vi får se hur det går med träningen längre fram. Hon har ju varit väldigt okomplicerad att köra, så kanske hinner vi träna tillräckligt för att göra bruksprov nästa sommar. I annat fall så är det väl inte värre än att det får dröja ett år. Det är mycket som jag har fått planera om nu, och även när det inte blir som man tänkt sig så får det också gå.
Peppe skjutsade mig en tur med rullstolen i eftermiddag, och Tage och Unni följde med, liksom hundarna. Det var lugnt, milt väder och solen kom nästan igenom molnen. Helt fantastiskt vilken november vi har! När vi kommit en bit mötte vi Ella på Haldol, och i svansen på dem följde ett halvblod med sin ryttare. De hade stött på varandra i skogen och slagit sällskap, och det såg så trevligt ut. Haldol gick först med spetsade öron, och såg så tilltalande positiv ut som han kan. Roligt att se att han fungerar så bra även med en helt ny och okänd häst, som dyker upp i skogen.
Idag kom jag för första gången hemifrån sedan jag kom hem från sjukhuset i måndags. Ella var anmäld till klubbtävling i dressyr, och tanken från början var förstås att hon och jag skulle åka. Nu blev det istället så att Peppe körde transporten och framme på Tranås ridklubb väntade Annika och Hanna som hjälpte till med allt praktiskt.. Jag bidrog med att knäppa plastrongnålen, och blev sedan uppskjutsad till cafeterian där Unni och jag hade utsikt över ridhuset. Jobbigt att inget kunna göra, men fantastiskt att det finns andra som ställer upp! Ella var anmäld i Lätt A:1 med både Haldol och Desolett, och först ut var Desolett. Den fina grundformen som jag såg på framridningen försvann när Desolett bestämde sig för att det fanns något farligt i ena hörnet. Ella kämpade på, men det blev stundtals spänt igenom hela programmet. Det blev några sjuor ändå, och poängen räckte till 57, 63%, så det var ju inte så illa, men Ella var inte helt belåten. Vi kan i alla fall konstatera att Desoletts hösttrötthet definitivt är över;-)
Klassens sista start gjorde Ella och Haldol. Vi hade bestämt oss för att prova att låta honom gå Lätt A för att stämma av lite inför vinterns träning och vad vi ska satsa på inför nästa säsong. Tidigare har Haldol haft en tendens att stå emot när han blir spänd, men idag blev det istället lite väl framåt och också lite hög i formen. Han genomförde dock allt utan några grova missar och de fick med sig slutomdömet "Utvecklingsbart ekipage! Lycka till!" och 52,36 %. Det kan säkert bli bra med tiden, och vi ska komma ihåg att det inte är länge sedan han gick sin första lätt C. Han fixade ryggning, skänkelvikningar och förvända galopper med godkända betyg, och det tycker jag var bra gjort.
Trots att jag inte bidrog med något är jag nu trött i benet. Det tar på krafterna att läka ett benbrott har jag konstaterat. Jag kom hem i måndags, och har sedan dess mest legat i sängen, även om jag förstås tagit mig fram på kryckor inomhus vid behov. I onsdags bad jag Unni sätta ut en stol i trädgården så jag kunde sitta i solen en kvart, och det var jätteskönt. I torsdags fick jag en rullstol, och dels satt jag i den ute en stund, och på kvällen fick jag följa med familjen på en hundpromenad. Härligt att få komma ut lite igen! Jag fick med mig rejäla doser smärtstillande hem, och det gör att tillvaron för det mesta är helt OK, och jag kan sova ganska bra också. Jag har också sluppit gips, och är bara märgspikad, vilket underlättar vardagen har jag förstått av dem som varit gipsade. Jag kunde få bli helt sjukskriven, men har valt att arbeta deltid, och det gör att dagarna går lite fortare och känns mer meningsfulla. Med datorns och telefonens hjälp går det faktiskt att genomföra en hel del arbete. Däremellan behövs vila och lite sjukgymnastik, och ännu så länge kan jag inte köra bil, så jag är fast här. Att få åka med en tur idag var skönare än man kan föreställa sig om man inte varit med om att vara hemma så här. Hundarna håller mig sällskap hela dagarna, men tycker att jag är helt knäpp som inte går några promenader. Inti försöker prata mig tillrätta genom att vifta på svansen, slicka mig eller sätta sig på golvet en bit bort och kasta upp huvudet och knorra. Han verkar försöka prata så gott han kan! Humle provar istället med att puffa på mig - de har olika sätt att kommunicera.
Jag läste på nätet att det tar 4-6 månader att bli bra efter en fraktur som denna, och då kändes det visset. Men jag får tro att det successivt ska bli bättre, och det får jag nog medge att det redan är skillnad åt rätt håll. Jag är just nu sjukskriven till lucia och med återbesök strax före jul, så vi får se. Jag vill passa på att tacka alla som har hört av sig till mig med hälsningar. Det betyder vekligen mycket när man är skadad, och det gör att tillvaron känns ljusare. För mig som är van vid ett aktivt liv är detta verkligen en omställning, men kanske en nyttig erfarenhet. Jag försöker ta vara på fördelar som att jag kan umgås med Unni på eftermiddagen istället för att hon är på fritids. Det känns jobbigt att andra får ett tungt lass att dra när jag inte kan göra så mycket, men samtidigt blir jag lite stolt när Ella kämpar på med hästarna och Tage och Unni fixar kvällsmaten tillsammans.
Jag ligger på sjukhus med brutet ben och då var det verkligen härligt att få den goda nyheten att Hangvar har blivit godkänd för avel i Tyskland! Hangvar har nu hunnit bli två år och är helbror till Henja och Humira, alltså e. Hauk Thun 222 u. Muska 3145. Han blir därmed Muskas första godkända son, och därutöver har hon diplomstona Humira, Humulin och Henja samt valacken Isodur har fått 40 p på utställning och en prestationsmedalj i brons, och Isodurs helbror Inderal samt ettårshingsten Halling. Kanske ska det gå att få ihop ett superelit för Muska med tiden? Hon är ju bara 14 år, och har nu fyra tillräckligt meriterade avkommor, och Isodur har faktiskt inte så långt kvar (en prestationsmedalj i silver eller ännu ett utställningsresultat med 40 p ska räcka). Vi får se hur det blir med den saken, men väldigt roligt var det med Hangvar och vi önskar honom lycka till i aveln och säger GRATTIS till Sabine Körner! Fler bilder lär vara på väg, så jag återkommer med dem.
Så till de mindre goda nyheterna... Vi fick hem vinterns behov av torv i fredags, och en hel del av det staplade vi in då, men sedan skulle jag ta resten på lördagen. När två pallar återstod skulle jag ta plasten av den ena, och när jag gör det faller den andra över mig. Torvbalar är ju inte så hårda, och de kom över skulderpartiet, som inte tog skada, men när jag skulle försöka komma undan blev det ändå en rätt stor belastning på höger ben i fel vinkel. Så både skenbenet och vadbenet small av. Jag såg hur det dinglade innan jag kände smärtan. Som tur var fanns det många ute, så jag fick hjälp direkt och ambulansen kom rätt snart. Igår kväll blev jag opererad med spik i skenbenet, och jag hoppas få komma hem från sjukhuset rätt snart. Tur att jag har hunnit rida rätt flitigt under några sköna lediga dagar på höstlovet, för nu lär det bli stopp för sådant ett bra tag. Goda vänner, Ella och Peppe har redan en plan för marktjänsten i stallet och hemma, så allt ska säkert ordna sig, även om det förstås inte var vad jag hade planerat för...Man får vara glad att det finns hjälp att få.
Vi har kommit in i november, men det är 10-12 grader varmt ute, så trots att stallet står uppströat och klart sedan flera veckor har hästarna ännu inte börjat komma in på nätterna. Även andra höstsysslor är avklarade. Gödselhögen är utkörd och nerplöjd (det gör vi inte varje år, då vi har en stor platta, men nu var det dags). Hästarna får ensilage men de går kvar på vallen med återväxten, och där verkar de trivas utmärkt. Lite runda har de blivit, som så ofta om höstarna, utom Muska, som är jättetjock! Hon har fått gå med fölstona i sommar, och det var förstås för mycket mat för henne, men hon verkar välmående och nöjd. Förra hösten och delar av vintern var Muska inte i form, men nu är hon sitt gamla vanliga jag, och det är gott att se. Jag red ut på henne i söndags tillsammans med Ella på Desolett och Julia på Haldol, och hon är verkligen njutbar att rida med sin stora lyhördhet. Hur pigg hon än är så räcker det alltid med små fina hjälper. Man behöver nästan bara tänka vad man vill. Det var roligt att träffa Julia igen, som har gjort lumpen i höst. Nu var det avklarat och efter bara en veckas höstledigt blir fortsättningen arbete på beridna högvakten. Vi säger grattis och lycka till (och hoppas att Julia ska fortsätta komma ihåg fjordhästarna med glädje)!
Många har hört av sig om Ljosefin, och jag vill än en gång tacka för alla klok och vänliga ord. Några har undrat hur vi valde att göra rent praktiskt, och jag har förstått att det är en svår fråga för många. Att fatta beslutet om att det är dags att ta farväl av en kär häst är svårt nog, och sedan måste man ta ställning till hur det ska genomföras. Jag hade först inte tänkt plåga er med de detaljerna, men jag har tänkt om och hoppas att jag genom att berätta kan hjälpa någon annan litegrann. Det innebär förstås inte att jag förväntar sig att alla ska göra samma val som jag eller dela mina åsikter. Valen handlar både om hur man väljer att avliva hästen och vad man ska göra med den sedan. I mitt arbete som veterinär har jag många gånger varit med om att avliva hästar, och jag har använt både bultpistol och injektion med avlivningsmedel. Jag kan förstå att bultpistol upplevs som obehagligt både genom ljudet och att det sedan krävs en avblodning, som leder till en förfärlig massa blod på marken. En injektion är en snyggare hantering, åtminstone så länge man inte har att göra med en väldigt spruträdd häst. Men för hästen tror jag ändå att bultpistolen har fördelar. Det går så oerhört fort, och jag tror att det är skonsamt. Hästen hinner inte uppfatta något förrän den är medvetslös, så obehaget är ägarens. Därför har jag valt bultpistolen till våra hästar.
När det gäller vad som ska göras med kroppen finns idag alternativen att gräva ner (efter tillstånd från länsstyrelsen), att skicka på destruktion eller till slakt. Slakt måste ske på slakteriet, då det inte finns tillgång till den nödslaktservice som fanns tidigare, och det förutsätter också att hästen är frisk och inte behandlad eller urkryssad i passet så att det är omöjligt. Vi har tidigare skickat tre hästar till destruktion. Rimadyl dog i hagen, Mulle var inte frisk i lungorna och Wille hade fång. Alternativet för dessa tre hade varit begravning hemma, men jag känner mig tveksam till om det är en bra idé och ser risker för vatten mm. Om vi skulle flytta får nästa ägare ta över en hästkyrkogård. Dessutom känns det inte viktigt för mig att ha kroppen begravd här. Det är minnena som är viktiga. Att skicka till destruktion är dock dyrt, och det är något för varje hästägare att tänka på att man måste ha de pengarna när dagen kommer. Att gräva ner kan förstås bli billigare, även om både tillstånd och grävning kostar.
Kommen så långt i tankarna hade jag för Ljosefin kvar alternativen destruktion och slakt. Hon var inte behandlad med otillåtna medel och tillräckligt frisk för slakt. Hon var också en häst som var lätt att lasta och transportera och mötte nya människor och nya situationen på ett sansat sätt. Till fördel för slaktalternativet vägde också miljö- och resursvinster. När jag hade tänkt på saken kom jag fram till att det som jag gruvade mig för var beslutet om avlivning, och det skulle jag inte slippa i vilket fall som helst. Att vänta på kadaverbilen eller att åka till slakteriet kändes ungeför lika illa för mig, och för Ljosefin såg jag inte heller någon avgörande skillnad.
Det blev alltså en resa till slakteriet. Ljosefin klev in och åkte lika lugnt som alltid. Vi möttes av besiktningsveterinären och slaktpersonal, som kollade pass och berömde henne för att vara snäll och välskött. Sedan tog jag farväl och fick åka därifrån med bara en grimma i transporten och med tårar i ögonen. Ingen lätt stund, men det visste jag ju innan. Drygt en vecka senare kom avräkningen, och den innebar att jag fick 1400 kr. Inte mycket pengar, men om man till det lägger kostnaden för hämtning av Svensk lantbrukstjänst, så blir skillnaden betydande. De pengarna kan användas till något som kommer de andra hästarna till nytta. För mig var inte detta avgörande, men med tanke på hur många gånger jag har sett att människor haft svårt att klara att få fram ca 5000 kr kontant, tror jag att det faktiskt vore till fördel för många hästars välfärd om det blev lite mindre tabu att slakta hästar.
Tack till alla som hört av sig med hälsningar i gästboken, via facebook eller telefon sedan i torsdags, då Ljosefin slutade sina dagar, 25 år gammal. Det var en tung dag, men det värmer att så många har tänkt på oss, och också förstås att få höra hur mycket hennes ättlingar betyder för andra. Hon lever vidare genom många fantastiska hästar, som sprider glädje till sin omgivning.
Det var inget akut beslut, utan något som hade mognat fram under sensommaren och hösten, då vi såg att den annars så rärliga och spänstiga Ljosefin blev allt stelare och kortare i gången. Hon hade en skada på böjsenans förstärkningsband för ganska många år sedan, men den läkte ut och blev bra, och sedan har hon fortsatt röra sig så att många yngre kunnat avundas hennes härliga trav. I höst har det dock gått utför, och steglängden var bara hälften av det vanliga. Hon undvek också att kliva över lite högre stockar och stenar, och ibland var det knappt hon följde flockens förflyttningar. Hon var fortfarande samma vänliga och trevliga häst, och hullet höll hon utan problem, men hon tappade också sitt stora intresse för föl. Hon som annars alltid fungerat som barnvakt oroade sig inte längre för fölens äventyr. Förra vintern hade hon två kraftiga kolikanfall, som dock löstes utan problem. Det är alltid svårt att veta exakt när det är dags, och jag har i mitt arbete fått se lite för många exempel på att denna tvekan har lett till att det beslutet har tagits lite för sent. Efter en skön sommar och höst, bedömde jag att det var dags för vår trotjänare att få sluta. Jag tror att hennes stela ben hade gett henne bekymmer i vinter.
Vi fick nästan exakt 18 år tillsammans. Jag hämtade henne i Värmland i oktober 1993, då hon just vant av sitt andra föl (Knast-Fina). Vi skulle åka i oktober, för att hinna före vintern, men vi kom ut i ett förfärligt snöoväder, och övervägde att vända halvvägs. Efter Kristinehamn blev det bättre, och vi stannade bara kort för att inte igen hinnas ikapp av snön. I Göteborg vräkte regnet ner, så att vägen knappt var farbar för detta, och lite senare kom åska och hagel. Ja, det var en resa, för att hämta en häst som jag fallit för direkt första gången jag såg henne hemma hos Daniel Aronius sommaren 1992. Jag frågade redan då om hon var till salu, och nästa höst fick jag chansen. Egentligen passade det bra alls att köpa häst då, men jag ville inte missa chansen. Vilken tur att jag både fick och tog chansen att köpa henne!
Ett sådant avelssto som Ljosefin finns det inte många. Hon fick 15 föl, varav 9 ston och 6 hingstar. Åtta av döttrarna har hittills fått diplom (Fina, Knast-Fina, Dalacin Kry, Divina Kry, Introna Kry, Desolett Kry, Djusa Kry och Finja Kry) och vi hoppas förstås även på den sista, Ala Kry, som är två år och fick finfina 41 poäng i somras. Två av dem har blivit riksettor (Desolett Kry och Djusa Kry) och flera andra är högt placerade på riksutställningen. Två av hingstarna är godkända för avel (Ismo Kry och Alvedon Kry), två har fått 39 p på hingstpremieringen (Daktar Kry och Hogpax Kry) och flera valacker är också visade med bra resultat. Flera avkommor har tävlat i olika discipliner och här kan nämnas Ismo Kry (NM i dressyr, prestationsmedlaj i guld i dressyr och silver i hoppning), Desolett Kry (SM i bruksridning och dressyr, DM-segrare i bruksridning), Introna Kry (SM i brukskörning) och jag tror att Fina har en bronsmedalj i distansritt. Tack vare sina avkommeframgångar blev hon tidigt ELIT-premierad och hon blev först av alla (alla raser!) att premieras SUPERELIT. Hon har också varit utsedd till Årets avelshäst (1999). Inför hennes 25-årskalas i somras sammanställde jag en förteckning över alla barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv till Ljosefin. När jag kom till 165 slutade jag räkna och kom fram till att jag ändå glömt några. Dessutom blir de fler hela tiden. Jag gladde mig mycket över de rapporter som jag fick in om dessa ättlingar och vi hade en trevlig dag. Stora dagar att minnas är också de gånger hon visades med avkommegrupper. Särskilt minns jag utställningen i Östergötland då hon visades med en stor grupp, som fick guld med råge, och jag tänkte att hon verkligen ser ut att vara stolt över sina ungar. Undrar hon kände igen dem - jag tror nog det.
Det är förstås för sina insatser i aveln som Ljosefin kommer att bli ihågkommen, och vi är själva väldigt glada för de båda avkommor som vi har kvar (Desolett och Finja) samt Desoletts son Haldol. Hon var en väldigt duktig mamma, och fram till sin sista dräktighet gick hon aldig gall. När hon var 23 kunde hon inte längre bli dräktig, men fram till dess hade hon visat en fantastisk fertilitet. Men det äollt allra mest för sitt sätt att vara som hon fick en särskild plats i mitt hjärta. Hon hade en självklar värdighet och stolthet, som också är en del av avkommornas framgång, och hon var genomsnäll och vänlig. Aldrig har jag sett Ljosefin visa sura miner mot människor och knappt mot hästar heller. Hon var alltid samarbetsvillig och trots stora hovar hände det inte att hon klev på någons fötter. Till henne kunde man låta barnen gå in och borsta alldeles ensamma, och även små ryttare satt trygga på hennes rygg (i varje fall om någon annan häst eller människa följde med - ensamma tyckte hon inte att hon och ett barn skulle ge sig ut). Fina minnen är också slädturerna, då hon trivdes allra bäst i par med Desolett.
Ja, det finns mycket mer att säga om vår Ljosefin, och många minnen kommer fram i dagar som dessa. Så ska det ju vara. Men livet går vidare, och som tur är har vi ju en del kvar av henne på sätt och vis. Idag var Ella på lokal dressyrtävling i Mantorp med Haldol och Desolett, och de skötte sig exemplariskt hela dagen. Samarbetsvilllig och positiva på alla sätt, och det brukar de ju vara, men det gör verkligen det så mycket enklare att vara ute och tävla. Det var också roligt, för vi fick en del kommentarer om att de verkade vara så trevliga hästar. Någon menade att Desolett var den ponnyn som utmärkte sig genom att verkligen göra allt rätt i hela programmet, prydligt och precis. De fick också en sjua av domaren för "korrektheten i uppvisningen" samt för den ökade skritten och en slutkommentar som löd "Trevlig ponny som gör sitt bästa". Ritten var jämn och väl genomförd, även om det förstås alltid finns detaljer som kan bli bättre. De fick ihop 55,79% i Lätt A:1, vilket innebär att andra kvalritten till SM är avklarad. Hurra! En kvar... De blev sjua av elva, och även det var bra, tycker jag. Också Haldol presterade väl, trots att hans start blev försenad och han blev lite trött. Jag tror inte att många märkte att det var en hingst på plats, för idag var han riktigt koncentrerad och gnäggade bara en gång under programmet. Travprogrammet gick fint, men i galoppen tappade han formen lite. Han gjorde dock allt vad han skulle och fick ihop 56,55% i Lätt B:1, vilket gav en tiondeplast av elva. Med tanke på att tävlingen var inriktad på ekipage som tävlade i ponnyalsvenskan, och där LB var en förklass för LA, som var deras mål, så tycker vi att det också var ett utmärkt resultat. Flera berömde honom för hans fina resning och grundform. De fick sjuor för båda serpentinerna och sista uppridningen.
Vi har varit i Skåne i helgen, och bland annat var jag på Södra Skånes FFs fölchampionat. Nio välhanterade och fina föl visades upp, och etta med 42 poäng var ett fantastiskt rörligt hingstföl efter Vessmer. Tyvärr hade han stjärn, liksom sin mor, men det bör kunna bli en bra brukshäst. Tvåa och trea, båda med 41 poäng, var två tilltalande föl e. Frederik Skovå, en hingst och ett sto. Jag kan konstatera att aveln i Skåne verkligen har gått åt rätt håll, och det är roligt att se.
Ett besök i Smedhult hann jag också med. Det är ett tag sedan jag var där, och Ella har hunnit fylla 90 år i somras, vilket verkligen är svårt att tro. Ella, Tage och Unni var med och de var fascinerade av att man kan vara så pigg och vital vid den åldern. Huvudet är lika skärpt som alltid, och man kan bara önska att man själv får vara i lika gott skick vid den åldern. Som alltid inspirerande och roligt att komma dit. Det är nu många år sedan jag sommarjobbade där, men när man sitter där och pratar med Ella och har en katt och en basset runt fötterna, så känns allt sig likt. Hästarna är numera bara tre till antalet, men å andra sidan: hur många 90-åringar har sina egenuppfödda ettåringar utanför fönstret och sköter dem själv?
Väl hemma igen var det fortfarande samma underbara höstväder som vi njutit av de senaste dagarna. Soligt och vackert, men kalla nätter. Ella och jag tog vara på dagens sista sol och red ut på Desolett och Finja. Finja har varit ledig från ridning en tid och bara promenerats vid hand samt löshoppat lite. Mest har hon skrotat i hagen, så hon tyckte det var härligt att få komma in och bli borstad, och var lika härlig att rida som alltid. Positiv och energisk, och vi mötte bilar utan minsta bekymmer, trots att hon var först den ena gången. Att gå först eller sist verkar inte heller spela så stor roll. Man blir glad av att rida henne!
Ella och Humle vann klubbmästerskapet i agility (small) hos Tranås brukshundsklubb, och Ella och Inti blev tvåa! Tävlingen hölls igår i vackert, men lite kyligt höstväder, och samlade drygt femton starter, jämnt fördelade mellan storlekarna. Här tävlade alla mot alla, vilket innebar såväl nya ekipage som de som tävlar i trean och satsar på SM. Ingen lätt utmaning för banbyggaren, som dock fick till trevliga banor. I small-klassen övervägde ekipage som tävlar i klass I. Vinnare blev de ekipage som hade bäst sammanlagt på ett agility- och ett hopplopp.
Det visade sig efterhand att väldigt många, och även bland favoriterna, blev diskade, och så är det ju ofta i agility. Ella och Humle fick dock till två hyggliga lopp, där Ella själv var riktigt nöjd med hopploppet, där de lyckades hålla bra tempo, trots en klurig bana, med många möjligheter för hunden att ta fel hinder. De tog därmed en säker seger och prisades med rosett, blommor och en fleecefilt. Mera överraskande var det att Inti gick in på andra plats av de fem starterna. Han har ju förut bara gått en enda officiell hoppklass, och han blev diskad i agilityloppet efter ett missförstånd vid en tunnel. Hoppbanan tog han sig dock runt godkänt, och med många andra diskningar räckte dett till en andra plats! Det finns mer att träna på för Inti, men han visar goda takter, och kan nog bli en riktigt snabb hund när allt sitter. I medium vann Pernilla och Smilla, som är ett rutinerat och jämnt ekipage, och i large vann Tuva, som jag inte har sett förut, men som gjorde två stabila lopp.
Här är det frost idag, och det blir nog en riktigt vacker dag. Jag ska ge mig ut och se över vinterhagarna, så att allt är redo för stallsäsongen, som ju närmar sig snabbt nu. Mira och Mirramiss har gått kvar ända tills nu, och Grånosa har på det viset haft en lekkompis hela sommaren. Fölen har haft en härlig tid och knallar runt som det passar dem. I morse var de med Muska uppe vid vattnet, och hon verkar trivas som mormor. Förra hösten mådde Muska inte bra och förlorade sin dräktighet, och det tog lång tid innan hon var sig lik. Nu är hon sitt vanliga härliga jag, och ofta går våra tre gråa tillsammans, och det är fint att se. Ljosefin har däremot tacklat av en del på sistone. Hon är inte halt, men hennes fina spänstiga gång har blivit kort och stum, och ryggen är sänkt. Tyvärr är det nog inget att göra åt i hennes fall, och det är inte så mycket att säga om efter 25 år och 15 föl. Skönt att vi har två underbara döttrar till henne. Vi får också rapporter från andra, där bland annat Djusa verkar vara en riktigt trevlig häst, som ger sin familj mycket glädje.
Vi har redan fått avelsvärderingsbeviset för Haldol från Vetlanda, och det tycker jag var snabbt jobbat. Jag blev ritkigt glad och stolt när jag läste hans omdöme: "Välbyggd hingst av utmärkt rastyp. Mycket vackert huvud, något bred hals. I övrigt bra sida. Grovbent, bra ledgångar, rättställd. Vägvinnande skritt med utmärkt mekanik. Vägvinnande trav. 98898=42 p. Visad utan veterinär anmärkning. Temperament 10. Hingsten är avelsvärderad och godkänd enligt rasvisa bestämmelser. Tilldelad avelsvärdesklass AB(ext)." Känns jättebra! Han kommer att finnas till avel hos oss under nästa säsong, samtidigt som vi ska fortsätta att träna och tävla.
Igår skulle vi ha varit på treårstest, men det blev inställt, vilket var lite snopet, eftersom jag tror att Finja hade kunnat göra väl ifrån sig, särskilt som gångartstalang. Hon hoppas inte så illa heller, och vi bestämde oss för att köra genrepet i söndags, trots att vi vi visste att hon inte skulle åka. Det tyckte Finja var kul, och vår tränare var nöjd med vad hon såg. Innan dess hade vi ridit en hopplektion på Desolett och Haldol. Ella valde Haldol och hoppade med ett stort leende över hela ansiktet, och det var härligt att se henne, som annars inte är den självklara hoppryttaren. Haldol såg lika glad ut han, och förstod genast poängen med en studsserie. Även Desolett tyckte att det var roligt och hoppade villigt och glatt. Den här helgen är det ett litet träningsläger, och Ella valde att ta med Desolett och Haldol idag, så att båda skulle få jobba lite.
Jag passade istället på att ta en runda till Skåne, när det nu fanns en möjlighet att få se Intis valpar innan de åker iväg åt alla håll. Flera av valparna är sålda utomlands, så kanske får jag aldrig mer se dem. Ingela och Anders på Dangas kennel har haft mycket gott att säga om kullen, och jag kan bara hålla med, efter att ha fått en trevlig förmiddag hos dem. Det var frimodiga och härliga valpar, som var jämna och fina allihopa trots att de är hela nio stycken. Bra gjort av mamma Ina! Snygga såg de också ut, och det ska verkligen bli spännande att få följa dem framöver.
På hemvägen passade jag på att köra omvägen till Elisabeth och Bosse och fick hälsa på Isodur och Halling, två halvbröder, som verkar trivas riktigt bra ihop. Mest nyfiken var jag förstås på Halling, och han har verkligen vuxit sedan han lämnade oss. Jag tycker att han fortfarande ser riktigt bra ut med ett helt ljuvligt huvud, lång och välformad hals, lagom kraftig bål och rejäla ben. Han visade upp en fin skritt när Elisabeth ledde honom, och han verkar trevlig och behaglig att hantera. Traven fick jag inte se, och för dagen varhan överbyggd, så det kanske inte gjorde något. Hoppas att han ska fortsätta utvecklas så här fint. Jag har stora förhoppningar både på honom och hans väntade helsyskon till nästa år, och förstås även halvsyskon. Även Isodur var i fin form och tycktes trivas med sällskapet.
Idag har vi varit på premiering med Henja och Grånosa på Vretaskolan. Vi kom hem med en AB-rosett, en klass I-rosett och en rosett för "Avelsbiten", som Ella fick för sin visning (delas ut till ungdomar som visar häst), och med fantastiskt fina kritiker, där Henja hade 43 poäng och Grånosa 38. Båda skötte sig dessutom fantastiskt hela dagen. Trots att det bara är sex dagar sedan de var på utställning löt de sig lastas utan minsta tvekan, både hemma och på premieringen, och dessa båda hästar är fantastiskt lättsamma att ha med sig. Det är nästan så jag glömmer att Henja bara är fyra år och har sitt första föl.
När vi hade putsat av dem några fläckar, som tillkommut under resan, var det dags för id-kontroll och mätning. Kontrollanten var imponerad av att även Grånosa hade sitt pass klart, och Henja mättes in till 140 cm. Sen selade vi Henja och gick till körbanan för att göra bruksprov. Henja var lika cool som hemma och klev direkt in mellan skaklarna. När jag skulle ta loss tömmen och lägga över ryggen, lyckades jag vrida ringen och dra ut den åt fel håll, med följd att jag fick knäppa upp tömmen och trä om den innan jag kunde börja spänna för. Henja lät sig dock inte bekymra utan inväntade lugnt mattes strul, och knallade sedan lugnt iväg när hon fick klartecken. Volt åt båda hållen och halt gick lika stadigt som hemma och strax var körningen avklarad. Lugn och trevlig häst, tyckte domaren, och även Grånosa fick beröm för att visa lika goda takter.
Medan hästarna betade lite, fick vi tid att ta en macka, och sen var vi först in efter lunchpausen. Ella visade Henja och jag Grånosa. Grånosa var lite trött, men annars skötte de sig superbra även här, och Henja har en förmåga att alltid se precis så positiv och trevlig ut som hon också är. Det verkar som om även domaren (Ronny Johnsson) såg detta, för Henja fick 99898=43 poäng och blev AB-premierad och stamboksförd med den fina kritiken: "Utmärkt rastyp. Vackert huvud, naturlig resning, välformad rygg och kors. Välbenad från sidan, relativt korrekt fram, något tät bak. Vägvinnande skritt med utmärkt steglängd. Lätt, naturlig trav." Härligt! Vi blev så glada! Även med Grånosas resultat är vi nöjda, då hon kom i klass I med 87887=38 p. Hennes omdöme var: "God rastyp. Vackert huvud, något grovt ansatt hals, något brant bog, bra rygg och kors. Välbenad från sidan, relativt korrekt. Taktmässig skritt med god steglängd. Kort, lätt trav." Det allra bästa, som inte står där, är dock ett helt ljuvligt temperament. Mer lättsamt och positivt föl får man leta efter, och hon kommer alltid och vill vara med utan att vara knölig, och tar allt med lugn.
Väl hemkomna fixade vi det sista med staketet, så vi kunde släppa alla på nytt bete. Stona och Haldol fick komma ut på en åker där vi tog ensilage i juni och som sedan bara stått och vuxit. Haldol galopperade lycklig flera varv och fölen hängde på, men stona dök nästan direkt. Alla såg nöjda ut. Finja och Desolett fick också nytt bete, om än inte lika överdådigt, men de var också belåtna efter lång tid i riktig smalhage. Det blir tyvärr inget treårstest för Finja, för alltför få ville vara med, och det är lite snopet, men vi kan verkligen inte klaga på dagens säsongsavslutning för hästutställning och premiering! Gott att ha inför höstrusk och mörker, även om det känns avlägset när man släpper på fint bete i solsken, en kväll som denna.
Från årets hingstpremiering och riksutställning åkte vi hem med Haldol höjd till AB(ext) efter finfina 42 poäng, och han hade också en andraplacering i hingstklassen på utställningen att vara stolt över. Finja hade också en hel hög rosetter, då hon blev andraplacerad i Årets kallblod och tog en tredjeplats med 42 poäng på riksutställningen. Båda fick dessutom de snygga jubiléumsrosetterna. För oss avelsintresserade fjordhästvänner är Vetlandahelgen en av årets absoluta höjdpunkter, och med 50-årsjubiléet som extra krydda, fanns det extra skäl att se fram emot årets evenemang. Tack vare att Helene var bussig och hjälpte till att skjutsa hästar, kunde jag få med mig hela fyra egna kusar att visa, vilket kändes rätt en sådan gång, även om jag tvivlade en kort stund när stora delar av fredagen gick åt till att bada hästar, putsa träns och packa allt som skulle med. Tur att jag hade tagit ledigt, så det fanns tid till allt detta. Vi lastade strax efter sex på lördagsmorgonen, och lika tidigt med nya hästar på söndagsmorgonen, och var inte hemma förrän mörkret började falla på söndagskvällen, så det blev en fullspäckad helg. Med oss hem hade vi våra fina och duktiga hästar, en hel del priser och härliga resultat samt många minnen.
På lördagen hann jag titta på lösvisningen av de nya hingstarna, och fastnade för den harmoniske Höjgaarsds Joker, som var rörlig och tilltalande. Han slutade sedan som årgångsetta, vilket inte var överraskande. Jag tyckte också om Lii Ro, som tyvärr föll på en sexa på benen, men som annars var en tilltalande individ. Även Rotfast var harmonisk och välutvecklad, och jag tyckte om utrycket hos Aksel. Rotfast gillades av nämnden, men Aksel stannade på 39, och det är en lite snopen poäng att få. Jag kunde också konstatera att musblacka Gandhi, som jag inte tyckte var så lovande i vintras, hade utvecklats fint, och hade lätta rörelser. Han vann nämndens gillande, och godkändes även han. När jag sett de nya (och ännu inte visste något om resultaten) var det dags att veterinärbesiktiga Haldol. Han fick mycket beröm för sitt uppförande, och veterinären sa att nu hade vi höjt ribban. Utan anmärkningar på hälsotillståndet var det också. Exteriörbedömningen gick också bra, och han kändes rörlig och bra, även om han för dagen bär på några extra kilon efter en skön sommar tillsammans med fölstona. Jag funderade en del på det vettiga i att visa honom, nu när vi bestämt att behålla honom, men eftersom han var anmäld fick han följa med, och jag tänkte att det inte skadar att visa upp honom när han nu ska få vara kvar hos oss och får ännu en säsong i avel. Det var också lite kul att han fick gå i samma ring som sin far Hugo.
Efter lunch var det dags för Årets kallblod, och där hade vi glädjen att få visa Finja, som representerade fjorhästarna tillsammans med hingsten Hirtheguten. Elisabeth Larsson var snäll och hjälpte mig att visa den långbenta och snabba Finja, och gjorde det som alltid utmärkt. Finja skötte sig fint, och fick bli kvar i ringen medan en efter en lämnade. När tre återstod var det mina samtliga favoriter som var kvar, nämligen nordsvenska hingsten, ardennerhingsten och Finja. Då tackade domarna nordsvensken. Finja och ardennern Carlang fick ställa upp sig med sidan mot publiken, men då var det dags för Finja att gå ut och ardennern blev årets kallblod. Vackert så, och vi var stolta och nöjda med vår fina häst.
Därefter följde bruksproven, som genomfördes av fyra hingstar. Emily körde Gandalf till det klart bästa bruksprovsresultatet, och fick välförtjänt pris för det. Därefter fick jag äran att visa Gandalf exteriört för nämnden, och det visade sig så småningom räcka till 41 poäng och bäst i årgången. När alla hingstar var bedömda skulle nämnden sammanträda innan de äldre hingstarna skulle få kritik. Vi passade på att rida Haldol respektive låta Finja beta, och förstås prata lite med alla trevliga människor på plats. Av de äldre hingstarna visades Hugo, Frederik Skovå och Cristall för sundhetskontroll och behöll sina värdebokstäver. Botvid var inne för att höjas till ELIT, och Haldol hade jag som sagt anmält i första hand för att göra reklam för honom och passa på att klara av sundhetskontrollen lite i förväg, om han nu skulle bli såld. Det fanns ju en möjlighet för höjning till AB(ext), men då han var i väl högt hull vågade jag inte hoppas på det. Men det blev en gul AB-rosett som han fick denna gång, tack vare finfina 98898=42 poäng. Han fick dessutom mycket beröm för temperament och användbarhet, och någon undrade om han inte skulle ha AB(prest). Det är han ännu inte meriterad till, men vi hoppas att det ska bli;-)
Till söndagen hade vi med även Henja och Grånosa, men först ut var Haldols ettåriga dotter Labolina, som Ella och jag visade först av alla på söndagsmorgonen. Hon var ensam i klassen och fick 39 poäng och en bra kritik. Labolina skötte sig lika fint som alltid, och är en både snygg och trivsam ettåring, så vi är glada att hon kommer ut och visar upp sig. Efter ytterligare några klasser var det dags för kritik för hingstpremieringen, för alla utom Haldols klass, som ju redan var klar. Sen fortsatte utställningen med hingstklassen, som hade fyra till bedömning. Frederik Skovå var den självklare segraren, och han blev sedan BIS på utställningen, och när de sedan satte upp Haldol som tvåa (före Gandalf och Curry) kändes det nästan som att vinna! 41 poäng blev det denna dag, och igen en fin kritik.
Det var många föl till bedömning, och förstås i olika ålder och utvecklingsstadier. Grånosa skötte sig bra, och är verkligen en trevlig och lätthanterlig häst, som har ett bedårande huvud. Poängen var ganska jämna i klassen, mellan 37 och 39, och för dagen fick Grånosa finna sig i femteplatsen och 37 poäng. Sen visade Ella Henja på ett bra sätt, och jag tyckte att det såg riktigt bra ut, i den mån jag hann se när jag skuttade efter tillsammans med Grånosa. Domarna satte även henne på femte plats (av sex) och gav henne 39 poäng.
Den största klassen var dagens sista; treårsstona. Tyvärr hade tidsprogrammet dragit ut på tiden, så det kändes nog jobbigt för dem med en lång resa att vänta på bedömning av ytterligare 14 hästar. Här fanns många fina individer, särskilt i topp 6. Elisabeth skötte visningen av Finja även denna dag, och det fungerade fint. Det räckte till slut till en tredjeplats med 42 poäng, och riksetta blev Björkhems Alexya. Nöjda med detta lastade vi in hela gänget och for hem. Vi sänder hälsningar till alla goda vänner vi har träffat och gratulationer till dem som fått goda resultat! Oavsett resultat har vi bara sett välskötta hästar, och det är det viktigaste!
Idag har vi varit på lokal ponnydressyrtävling i Boxholm, och både Haldol och Desolett var med. Det var Ellas premiär med Haldol på lokal nivå, och för att slippa en alltför lång paus mellan hästarna valde vi LB:1 istället för LC:1. Haldol är verkligen fantastisk att ha med sig. Medan vi visade vaccinationsintyg mm stod de lugnt och bra i transporten, och sen tog vi ut Haldol. Det stod en flicka med en ponny precis bakom vår transport, så jag fick be dem flytta sig och de gick i alla fall några steg bort. Haldol gav dem en blick, men inte ens en gnäggning, och sen var det inte mer med det. Under framridningen var han studntals lite okoncentrerad, men såg riktigt fin ut på slutet. Tävlingen pågick på två parallella banor, och det var kanske inte det mest optimala med en orutinerad hingst. Han ägnade delar av programmet åt att spana på ponnyn bredvid, men gick studntals riktigt trevligt och gjorde allt han skulle, även om vi vet att han kan göra det bättre. 52 % blev resultatet, och de blev inte sist. Ella tyckte att det var roligt att tävla honom, eftersom han gillar att visa upp sig, och var nöjd med hur han fungerat.
Vi har ju haft honom till salu ett tag nu, med ganska begränsat intresse, även om det kommit några förfrågningar på slutet. Varje gång jag har ridit eller kört honom har jag tänkt att vi inte borde sälja denna härliga häst, och nu när Ella har börjat rida honom har hon kommit på samma sak. De är inte så samtränade att det är dags för tävling egentligen, men jag ville gärna att Ella ska få känna hur han är ute innan vi bestämmer om vi behåller honom. Just nu lutar det åt att han får bli kvar, och vi har plats i stallet och gott om foder, men jag skulle gärna minska lite på hästantalet för att bättre hinna med. Frågan är då vem vi istället ska sälja. Helst skulle jag vilja hitta ett hem som passar Muska. Hon är en fantastisk personlighet och jättefin häst, men jag tror inte att hon passar riktigt vem som helst, och jag är mån om att hon i så fall får komma dit där hon passar och till någon som tar vara på hennes stora avelsvärde. Hon är ett duktigt avelssto, som ju är både ELIT-premierad och har blivit årets avelshäst, och hon tar väl hand om sina föl. Hon är också trivsam att rida ut i skogen med. För min egen del är jag mer sugen på att spara hennes dotter och dotterdotter, och ge plats åt nya generationer.
Desolett blev klippt på hals och bog igår, och om det var det eller något annat, men hon var pigg och fin, och såg verkligen mycket bättre ut än förra söndagen. De red LA:1, och det var deras andra ritt i detta program. Målet är fjord-SM nästa år, och förra tävlingen fick de ihop drygt 56 %. Denna ritt var som sagt enormt mycket bättre, och formen och takten riktigt bra. Den här domaren låg dock på en lite lägre nivå generellt, och det spelar ju ingen roll för rättvisan eller placeringen, men det gjorde att summan stannade på 208 poäng denna gång. 209 räcker till 55 %, så det var förargliga 54,74 som blev dagens resultat. Trots allt var vi nöjda med en ritt med bra känsla, och gott hopp att jobba vidare med att finslipa detaljer. Nu är det dock snart slut på säsongen och vi får se om vi hittar någon mer tävling inom räckhåll eller om det blir efter nyår.
Annars är det fullt upp inte minst att ladda upp inför Vetlanda. Finja uppvisningstränas och går (och springer) långa promenader. Henja kör vi samt tränar henne och Grånosa (mest den sistnämnda) på uppvisningsträning. Och hundarna går på rallylydnad. Ella började med Humle, men har bytt till Inti, som verkar ha en god fallenhet för denna gren, medan Humle skäller lite för mycket när han inte vet vad han ska göra (eller om han tycker att det är för dåligt med agilityhinder?). Och näste helg är det som sagt hingstpremiering och riksutställning! Vi ser fram emot dessa dagar och att få träffa alla goda vänner samt se fina hästar!
Vilken fantastisk helg! Varmt och underbart sommarväder, och dessutom anledning att vara ute i det på tävling hela dagarna, och med en blågul och en blå rosett med oss båda dagarna! Efter DM-resultaten igår var vi redan mer än nöjda med vår helg, och hade kanske lite svårt att ladda om inför Östergötlands FFs KM idag, men vi kom iväg med både Desolett och Haldol. Idag skulle Ella få rida båda, och debutera med Haldol på tävlingsbanan. Honom har hon inte ridit många gånger ännu, men vi tyckte han kunde få följa med. Ella började med mini-KM dressyr LC:1, som var öppen för ryttare upp till 15 år. Sex starter blev det, och även om Desolett var seg för dagen, fick hon och Ella ihop 63 % och vann klassen. Efter en lång tävlingsdag igår och dessutom mitt i pälssättningen kan jag förstå att Desolett var trött, och vi bestämde oss direkt för att vara nöjda med henne så långt och stryka starten i mini-KM i hoppning.
Så var det dags för Haldol, som fått vänta i transporten, och gjorde det lika snällt som vanligt, och så fick Desolett kliva in och mumsa hö istället. Han var anmäld till LC:2 dressyr och mini-KM i hoppning. LC:2 var öppen för alla åldrar, och flera duktiga ekipage fanns i startlistan. Furubäcks Io var en av dem, och Ella blev lite bekymrad när Io ville utmana Cirkus, nästan genast då Haldol kommit till framridningen, men Haldol höll sig på mattan, även om om han förstås spanade lite på alla hästar. När det var dags för start var Haldol kanske inte helt stadig i formen, men med fin takt och spänst. Programmet började jättefint, och de fick en lång rad sjuor. Den fria skritten belönades med en åtta, och han fick avslutningsvis en sjua för gångarterna. Första galoppen gick fint, men ett avbrott i andra sänkte poängen lite. Dock tyckte vi att det var en helt godkänd premiär, och Ella hade helt klart fått mersmak för Haldol. Inte blev det sämre när det visade sig att de fått 65% och 184 poäng, bara två mindre än segraren Furubäcks Io! Så de blev att hämta en blågul rosett, till en nöjd men trött ryttare.
Haldol hade nog haft krafter kvar att skutta runt en 50 cm hoppning, men inte vi, så vi valde att stryka även Haldol och åka hem. Arrangörerna undrade oroligt om vi var missnöjda med något eller om något var fel. Nej, tvärtom var vi supernöjda på alla sätt, men kände att nu var det dags att tacka hästarna för gott samarbete och resa hem med dem. Det var inte så dumt att ha en solig eftermiddag hemma heller! Jag hann visningsträna Grånosa och Henja, och de skötte sig också bra.
Idag var det DM i bruksridning, som denna gång hölls i Tranås på Tranås ridklubbs anläggning, och därför passade Tranås kusksällskap på att samtidigt ha KM i bruksridning och brukskörning. 22 starter gjordes, varav 16 i bruksridning. Vädret var underbart, och vi hade en jättetrevlig dag, där alla var på gott humör och tävlingen trevlig. Ella och jag bestämde oss för att dela på Desolett denna gång, för att slippa dra med två hästar, som kan vara lite knepigt att lyckas hjälpa varandra med när man bara är två personer på plats. Jag fick startnummer sju och Ella fjorton. Målet för dagen var att bevisa för alla att Desoletts urflippade bruksridning på fjord-SM var ett undantag, och för övrigt hade vi inga större förväntningar med många riktigt bra ekipage i startlistan, som t.ex. Maja Söderström som jag tror vunnit tre gånger och Jenny Holmqvist som var fyra på årets SM.
Desolett var på sitt vanliga mysiga humör, och domaren vid funktionskontrollen fascinerades av att hon inte rörde en min, utan fortsatte stå och sova till och med när sadelgjorden drogs. Ritten flöt också på bra, även om jag muttrade lite när ryggningen slutade med ett par steg utanför, trots att allt börjat perfekt med en säker sväng, och vi sdan stod mitt emellan markeringarna och det bara var kvar att ta ett par kliv rakt bakåt, så skulle vi vara ute. Istället tog hon ett kliv snett åt sidan i det läget... Nåja, för övrigt var jag nöjd, och på plattan hade vi ett klockrent tramp (det har vi tränat en hel del, och det har hjälpt!). Avslutningen var bäst, då vi efter hoppning av två hinder skulle bryta av till skritt och sen göra en 30 sekunders halt efter bara några meter. Det gjorde hon lysande, och jag var väldigt nöjd med hästen när jag red ut. Vi såg en del andra bra ritter och körningar också, och sen var det Ellas tur. De gjorde också en toppenrunda, och jag var ganska säker på att hon slagit mig, eftersom de satte ryggningen utan fel.
När det vart dags för prisutdelning ropade de upp mitt namn. Jag tänkte att det nog var något jag skulle hjälpa till med, eftersom jag under dagen försökt vara lite alltiallo och dela ut fika till funktionärer mm, men då överräcktes mitt diplom och protokollen. Jag hade vunnit!!! Med 21 straff hade Desolett och jag vunnit DM och KM i bruksridning. Vi är alltså SM-kvalade och Desolett klar för prestationsmedlaj i silver i bruksridning! Med blågul rosett, stort vandringspris och en burk läderbalsam blev jag applåderad, och var förstås jätteglad. Nästan ännu gladare blev jag när Ella ropades upp som tvåa! 23 straff hade hon, så det var jämt. Vilken häst vi har! Delad trea blev två tjejer, tio och elva år, så det var verkligen en dag för de unga. Femma blev Maja Söderström, så det var fjordingar på tre av de fem första platserna. Jag minns inte vilken plats Jenny Holmqvist och Lyckängs Rex fick, men de gjorde också en bra ritt, och det var kul att se att han funkade så bra ute på tävling. När jag sedan läste domarens kommentarer under ridning kändes det ännu bättre: " Mycket bra, taktmässiga rörelser. Bra, mjuka hjälper. Lugn häst, ställer bra, lydig. Mycket fint ekipage. Lydig och lugn häst. Lycka till!" Jag blev så inspirerad att jag väl hemkommen och klar gick ut och körde Henja en stund, och sedan tog jag en liten ledövning med Grånosa. Båda skötte sig prima, så jag har haft en toppendag!
Vi har haft en minst sagt intensiv helg, och vecka också för den delen, då skolan började i måndags. Lite skönt att komma in i vanliga rutiner igen, även om det fortfarande är lite svårt att komma i säng i tid. I morse var jag inte alls pigg på att stiga upp, när jag hörde hur regnet slog mot fönstret. Men jag hade lovat att skjutsa Ella till agilitytävling med båda hundarna, så det var bara att lämna den sköna sängen. Det var officiell agilitytävling hos Tranås brukshundsklubb, så det var hemmaplan. Det har knappt blivit något tävlande alls för Ella och Humle sedan de tog en placering i agility klass 1 där för ett år sedan, för det har varit så mycket annat på gång hela tiden. Men nu var det dags och även Inti skulle få debutera. Efter en skön promenad i skogen, då vi hann fylla en bajspåse med kantareller, var det dags för mätning av Inti, som utan bekymmer klarade gränsen för small. Så var då båda slutmätta - betydligt enklare procedur än med ponny...
Första klassen var agility klass 1, small, och Ella och Humle startade sist. Som vanligt var det en hel del diskningar. För övrigt lite småfel och några felfria, men ingen inom tiden när det var dags för Ella och Humle. Humle skällde mycket innan start, men sen for de iväg och han tystnade. Jag tror aldrig att jag har sett de två så taggade. Allt bara flöt, gungan gick snabbt men säkert och jag beklagar att jag inte filmade dem när de tog näst sista hindret som var slalom. Snyggt. Så över sista hopphindret och i mål; felfritt och med en överlägsen tid! Första segern, första pinne och förstås jättenöjda! Därefter lämnade jag dem och åkte hem en stund för att göra lite nytta och ta en långpromenad med Finja. Bra träning för henne inför Vetlanda, och kanske ännu bättre för mig? Jag fick rapport från Ella, som blev sexa i nästa agilityklass (fem pris). Sen samlade hon en del fel i hoppklassen med Humle, som väl började bli trött. I denna startade hon även Inti, som började OK, men sen kastade sig iväg för att smita till Humle. Ella fick hejd på honom innan han lämnat banan, men valde att bli diskad och tog en kortare variant av banan som träning, och var väldigt nöjd med honom ändå. Inti visar en härlig fart och glädje när han sätter igång, så Ella tror han ska bli bra med lite mer rutin, och målet för dagen var bara att skaffa erfarenhet. Till sist ännu en hoppklass med HUmle, då båda var för trötta och blev diskade. Sammantaget en bra tävlingsdag.
Igår hade vi också en trevlig dag i fantastiskt sommarväder. Tage spelade fotbollsmatch, och det blev oavgjort 3-3, Unni var på sitt andra barnkalas på två dagar, och var förstås nöjd med det. Ella och Desolett tävlade lokal ponnydressyr och debuterade i lätt A på lokal. Travprogrammet gick OK, men galoppen lite sämre. Poängen dock ganska jämna och slutade på drygt 56%, vilket får anses godkänt som debut. Inga riktiga missar, och inga poäng under 5. De hoppas kunna kvala till fjord-SM nästa år, och om samma regler gäller som tidigare bör detta vara första godkända kval av tre. Vi hoppas på det. Ella är sugen på att klara detta. Hon tränar på flitigt nu, och ibland får hon sällskap av sin kompis Elin som får rida Haldol. Elin har en egen ponny, som är trevlig, men inte har så mycket gång, och hon log med hela ansiktet efter första dressyrpasset på Haldol, som har härliga rörelser att sitta på. Även Haldol tycker det är roligt när hon kommer, för han vill inte bara gå i hagen och skrota, trots att han har det bra där i sällskap med ston och föl. Fölen busar på som vanligt, och Grånosa är fräsch igen. Skönt!
Som om inte allt detta skulle räcka, så var jag med hundarna på utställning igår, och Peppe han med en fladdermus-guidning. Det var specialutställning för västgötaspets, och dit kom fyra av Humles valpar ur Sänningegårdens Kalas-kull. Jätteroligt att träffa alla och se hur de såg ut nu när de blivit ett år, och också kul att få träffa deras trevliga ägare. Kajsa fick excellent och vann sin klass före en annan fin junior. Kina fick very good, och det fick Kåre och Konrad också. Även Inti hade en dotter på plats, dock på publikplats, men det var mysigt att träffa Lotten också. Jag fick också rapport från Intis senaste kull hos Dangas kennel, och det var roligt att höra att de utvecklas jättefint och ser lovande ut. De var väldigt nöjda med kullen så här långt. Jag fick hjälp av hundarnas uppfödare att visa, och både Humle och Inti skötte sig bra och fick fin kritik. Båda fick excellent, och Humle blev fyra i championklass med CK och Inti blev femma. Till sist visades de i uppfödargrupp tillsammans med Kajsa och Kåre, och gruppen fick HP och blev trea av fyra bra grupper.
Jag har haft en ledig vecka och tiden har bara sprungit iväg. Det har varit skönt att njuta av den sista sommarlovsveckan tillsammans med barnen. Vi har haft både underbart sommarväder och riktigt höstrusk med blåst och regn. I tisdags fick vi veta att Inti under natten blivit pappa till nio pigga valpar. Fyra hanar, alla med stubbsvans, och fem tikar, varav tre med lång svans och två med stubbsvans, var det i den stora kullen hos Dangas kennel. Mamma Ina verkar vara en riktig klippa som avelstik, och med Intis mamma Soija som farmor bådar det gott för att även valparna ska kunna bli bra, inte minst som föräldrar. Soija har fött upp först åtta och sedan tio fina valpar, där Inti ingår i den första kullen och den andra är Humles valpar i "kalas-kullen". Vi följer valparna på hemsidan och ser fram emot att se hur de utvecklas.
Även fölen utvecklas fint och det är ljuvligt att se dem i hagen tillsammans. Nu umgås de fritt med alla hästarna i hagen, och jag blev varm om hjärtat när jag såg Haldol och hans dotter Mirramiss stå och klia varandra. Jag tog ut Henja på promenad och lämnade Grånosa i hagen, och den enda som gnäggade oroligt när vi kom åter var mormor Muska. De andra var helt oberörda. Vi har också lasttränat Grånosa, och Henja är en perfekt mamma som överför sitt lugn till fölet. Båda två bara klev in i transporten som den mest självklara sak. Vi tränade för att kunna åka till premieringen i Medevi idag och få Henja stambokförd. Av det blev det dock inget, då vi i tisdags konstaterade att Grånosa var halt. Hältan har tilltagit lite efter hand, och både jag och hovslagaren har klämt efter hovböld utan att kunna lokalisera någon. Vi tror dock fortfarande att det är en hovböld och hoppas att den ska mogna fram snart. Förhoppningsvis kan vi sedan åka till uppsamlingspremierngen om en månad.
De båda är också anmälda till Vetlanda om fyra veckor, och dit ska vi ta även Haldol och Finja. Dessutom kommer Ala, så det blir fullt upp, men jag ser fram emot det. Det verkar som att det är ganska många hästar anmälda i år, efter vad jag har hört, så jag hoppas på en riktigt festlig jubiléumshelg. Jag fick i veckan veta att Finja är uttagen att representera fjordhästarna i Årets kallblod tillsammans med Hitheguten, så det betyder att hon ska med redan på lördagen. Roligt, och vi jobbar för att förhoppningsvis toppa formen till då. Vid premieringen hade hon en växtperiod och tappade lite av sina fina rörelser, men nu är hon på gång igen och travar helt enormt. Skritten är kanske ännu bättre, och jag hoppas att hon ska visa i Vetlanda hur bra hon kan röra sig.
Idag har vi haft fullt upp trots att det inte blev någon premiering för vår del. Ella har tävlat lokal dressyr hos Tranås ridklubb och red LB:1 med 60 %. Hon var inte nöjd med galoppdelen, men hade fått jämna poäng och positiva ord i slutomdömet. Segraren låg på 70 %, men sen låg många mellan 60 och 61%, så det var väldigt jämnt, men räckte inte till placering denna gång. Samtidigt åkte Mia och jag till Norrköping på internationell hundutställning. Det var årets vinnar-utställning, så många bra hundar var med och ville ta hem denna titel. En amerikansk dam dömde västgötaspets, och det var snart tydligt att hon föredrog de mer kompakta och lågbenta. Humle fick excellent, och placerades trea i championklassen, men utan CK, då hon tyckte att han var lite "immature". Inti fick en bra kritik, där det enda negativa var något stora öron och korta överarmar, men bara very good idag. Vi gladde oss istället åt att Humles dotter Sänningegårdens Kajsa Kaksmula vann juniorklassen med excellent och CK, och att Intis kullsyster Idun blev tvåa i bästa tikklass, efter Skogsbygdens Nora Supernova, och därmed fick sitt första cert. Grattis till dem och till Nora Supernova som blev BIR samt Svedala Kjelle Käpphäst som blev BIM!
Efter en kall och regnig vecka var det betydligt ljusare idag, så jag klev upp tidigt trots att jag har semester idag och en vecka framåt. Som vanlig fick det bli frukost och hundpromenad först, men sen gick jag ut och hämtade Desolett, och vid sju var vi redo att börja träna på ridbanan. Under Ellas semesterresa har jag lovat att hålla igång henne, och först var det för varmt och sen för ont om tid, men Mia har tagit ut henne på uteritter, och jag har i alla fall ridit en gång förut. Trots bristen på flit var Desolett jättetrevlig, mjuk och fin, och idag funkade skänkelvikningarna bra åt båda håll. Mest handlar det nog om att jag ska låta bli att krångla till det, och så komma ihåg ytterhjälperna. Hon är riktigt rolig att rida, så det gäller att passa på när ryttaren är bortrest!
Igår dräktighetsundersökte jag Henja, och hon var dräktig med ett normalt utvecklat foster, som redan är över 30 dygn. Jag har kollat om hon har brunstat om, och det har hon inte, men sen har jafg inte riktigt haft tid att se till att undersöka henne förrän nu. Härligt att det var som vi hoppades! Det betyder att alla Haldols fyra ston för i år är dräktiga på första brunsten, och samma sak gäller för de tre egna ston som vi betäckt (varav två ju är samma, och så tillkommer Finja som varit hos Chalander). Skönt att kunna avsluta säsongen nu med så bra resultat. Troligen har vi inte hingst till avel nästa år, men denna säsong var kanske den smidigaste jag har varit med om. Vi hoppas att Haldol ska hitta ett nytt bra hem, förstås helst som hingst, men annars som trevlig och användbar valack. Jag vill egentligen ha denna trevliga häst kvar, men det är bara att inse att tiden inte räcker till. Konstigt nog blir det inte roligare med fler hästar, utan lagom är bäst!
Jag är sugen på att visa Finja på treårstest, och först övervägde jag Nybro, då jag tyckte att det kunde vara roligt att visa där bland alla ponnyer. Men sen kom unghästgruppens planer på ett test i Örebro, och efter lite velande bestämde jag mig för att hoppas på detta. Både Nybro och Örebro är i längsta laget att resa, om än åt olika håll. Å andra sidan har vi nära till Vetlanda, så vi ska inte klaga. Dit har vi anmält Finja, Haldol, Henja och Grånosa, så det blir fullt upp, särskilt innan då alla ska putsas så fina som möjligt! Jag tycker att det är roligt att det blir en riksutställning för alla åldrar igen, så det är klart att vi passar på då.
Söndag kväll efter en skön helg hemma. Jag hade inget särskilt på programmet, mer än att jag hade som mål att bli klar med bokföring och momsdeklaration. Lördagen inleddes med veckohandling, som jag tog hand om denna gång. Peppe handlar oftast, men jag föreslog att han kunde göra nytta genom att bygga en ny släpa, då den gamla fungerade sådär. Jag var nöjd med att slippa krångla med det, och Peppe tyckte att han fick en rolig uppgift istället för en trist. Och jag kan lova att jag på lördagskvällen hade en väldigt mycket finare släpa än om jag hade byggt den;-)
När handlingen var klar, kände jag inte för att fortsätta med tråkiga saker en strålande vacker dag, så det fick bli en eftermiddag med hundar och hästar. Hundpromenaderna är extra härliga så här års när man kan få med sig goda svampar hem, och just nu är det ovanligt gott om kantareller. Jag hade lovat Ella att rida Desolett en del nu när hon är borta, och under veckan har det varken funnits tid eller lust i värme och massor av flygfän, men nu var det dags. Vi tog först en tur ut tillsammans med Mia på Muska och sen blev det ett dressyrpass på ridbanan. Det var riktigt roligt! Vi trimmade halter, skänkelvikningar och lite ökningar, och det är en njutning att rida den hästen! Alltid lika positiv och försöker göra rätt. Sura miner vet hon inte vad det är. När vi ändå var i farten passade vi på att löshoppa Finja, som redan första gången fattade vad detta går ut på, och hon varken river eller stannar, utan rullar på så fint, och så passar hon på att beta lite i kanten medan vi höjer hindrena! Sen lasttränade vi Henja och Grånosa. Henja är en klippa att lasta, men det var första gången för lilla Grånosa. Jag sa till Mia att försöka ta ett steg i taget, och så blev det. Ett eller två steg fram i taget och så var vi inne på 10 sekunder! Vi gjorde om det hela och det gick lika fint. Underbart med en så cool mamma! Inte konstigt att fölet blir tryggt.
Grånosa och Mirramiss tar sig allt större friheter, och ser ut att gå och viska hemlisar till varandra i hagen. Var mammorna är spelar inte längre så stor roll, utan de leker och utforskar världen tillsammans. Idag när jag körde Henja tyckte Grånosa att hon hellre kunde traska tillbaka mot flocken i hagen intill, så Mia hade världens sjå med att försöka få henne dit hon ville. Inte bara smidigt med självständiga föl! Jag vaknade idag av regnet som slog mot rutan, så idag var det inte svårt att stanna inne och få klart bokföringen på förmiddagen. Sen blev vädret allt bätte, och det var helt ok att köra och löshoppa på eftermiddagen. När Haldol och jag gav oss ut på en kvällsritt var det riktigt härligt, så det blev en skön avslutning på helgen.
Vi åkte med familjen till tre dagars internationell hunduställning i Ransäter, Värmland och hann med både att ha semesterskönt och uppleva en stor hundutställning fullt ut. Med oss hem hade vi bl.a. två CACIB-rosetter och en BIR och en BIM-rosett till Humle. På väg till utställningen passade vi på att hälsa på Ala och hennes familj, och det var roligt. Ala ser fin ut och är en välutvecklad tvååring, och framför allt verkar hon underbart trevlig, vilket glädjer både mig och Marion. Det ska bli spännande att följa hennes vidare utveckling.
Första dagen på utställningen var det en domare från Kroatien, Dubravka Reicher, som dömde västgötaspetsarna. För första gången hade vi både Humle och Inti i championklass, och där mötte de en finsk hane, som även var agilitychampion. Alla tre fick excellent och CK med Humle på första plats, Inti på andra och den finska hunden på tredje. I bästa hanhundsklass hade Mia, som för dagen visade Humle, lite svårt att få honom att visa sig från sin allra bästa sida, men efter en kort tvekan från domaren sattes han ändå som etta och fick därmed sitt tredje CACIB! Tvåa blev unghunden Skogsbygdens Viggo Vikitigpetter, som alltså fick cert och reservCACIB och Inti blev trea. Bästa tikklass vanns av en finsk tik, och henne fick så Humle möta i tävlan om bäst i rasen. Nu fick jag Humle med på noterna och domaren konstaterade att han visar sig bättre och bättre och satte Humle som bäst i rasen!!! Första gången vi lyckades med detta!
Humles kritik var: "Very nice head and expression, very good neck and topline, very good angulation, correct movement, very good coat, correct bite." Intis kritik var: "Good masculine head, very good neck and topline, correct angulation and movement, god coat, correct bite."
Sen vidtog en lååååång väntan på gruppfinalerna. Vi åt lunch, shoppade lite bland utställarna, spanade runt, vilade och väntade. Finalerna blev försenade och den första startade vid halv fyra, och vi kom inte in förrän framåt halv sex. Då gick det desto fortare. En förhandskoll var gjord i en uppsamlingsring, och väl inne i stora ringen fick vi trava in ett halvt varv, där vi ställde upp, och sen fick vi lämna ringen tillsammans med de flesta andra i denna stora grupp. Direkt därefter var det tävlan om bästa blågula hund. Fyra kom till start, tre skulle få pris, och Humle blev den som blev utan, dock fick han i alla fall visa upp sig i stora ringen denna gång ;-) En lång väntan och ett hastigt slut, som det väl oftast är, men vi var förstås jättenöjda och stolta över att ha kommit så långt!
Andra dagen dömde den norska domaren Kari Hansen Granaas, och hon belöndade samtliga visade västgötapsetsar med excellent och berömde kvaliteten. I championklassen blev det precis omvänd ordning mot dagen före, så den finska Cimillan Gottfrid Komea vann följd av Inti och sen Humle, samtliga med CK. I bästa hanhundsklass blev det idag Skogsbygdens William Hotstyle som tog hem både CACIB och cert, och det var ju lite skillnad mot gårdagens very good. Tvåa med reservCACIB och reservcert blev den finska hunden (och det var nog inte två reservcert som de egentligen ville ha ut av denna resa), trea veteranen Kärradalens Hasse Husbock och fyra Inti. Alltså många resultat som skiljde sig tydligt mot dagen före, och så är det på utställning. Vi var nöjda även med detta resultat, och jag tycker att båda hundarna visade sig bra idag. Vi hade förstås inte tackat nej till högre placeringar, men det passade oss bra att inte få äran att ta en ny BIR-vinst, då vi fick en ledig eftermiddag.
Denna ägnade vi åt att resa till Hillringsberg och hälsa på Daniel Aronius, som tidigare var ordförande i Svenska fjordhästföreningen, och som jag fick förtroendet att köpa Ljosefin av. Ett köp som jag aldrig ångrat. Det var roligt att träffas och prata lite minnen, och det passade också bra att jag lite tidigare på dagen fick rapport från Marion och Alas premieringsäventyr. Ala hade gått etta av två tvååringar med finfina 41 poäng (98888) och en positiv kritik. Härligt! Och grattis till Marion! Nu hoppas vi få se henne i Vetlanda.
Tredje dagen hade vi fått domarbyte, och istället för en norsk domare, som fått alltför många anmälda, blev västgötaspetsarna dömda av Göran Hallberger. Honom visade vi för även i Hässleholm i maj, och då fick Humle sitt första cert och Inti bara very good. Inti fick lite bättre kritik denna gång, men åter ett very good. Ett resultat som han delade med en hel del andra hundar i ringen, så han var i gott sällskap. Humle fick däremeot excellent och CK och vann championklassen. I bästa hanhundsklass fick han möta Skogsbygdens Viggo Viktigpetter och veteranen Kärradalens Hasse Husbock. Idag var det åter Humles tur att gå segrande ur klassen med CACIB, med Viggo Viktigpetter på andra plats och cert och reservCACIB och Hasse Husbock trea. Bland tikarna var det Skogsbygdens Nora Supernova som än en gång vann bästa tikklass, med Humles halvsyster Bodatorp Madame Saaba på andra platsen och certet.
För tredje gången på kort tid var alltså Humle i bästa i rasen-finalen, och denna gång mot den helt fantastiska Nora, som ju vunnit mer än någon annan västgötaspets och varit BIS på de allra största utställningarna för alla raser. Oddsen att vinna kändes inte fantastiska precis, men vi höll nästan på att tappa hakan när domaren ställde upp de båda i ringen och började berömma dessa två mycket goda representanter för denna ursvenska ras, och där det var väldigt positivt att det så tydligt syntes vem som var tik och vem som var hane. Han fortsattes med att berömma deras goda exteriör och rörelser, och konstaterade att det bara var petitesser som skiljde de båda. För dagen hade dock tiken visat lite bättre rörelser, så segern gick till henne, men han var inte så säker på att det skulle gå så om de möttes en annan gång. Jag kan lova att det kändes som att vinna att mottaga en BIM-rosett i det läget! Dessutom var det rätt perfekt att därmed vara klar och få åka hem innan det blev sent;-) Hoppas nu att det går minst lika bra för Nora i finalen, som igår. Då blev hon BIG-fyra och bästa blå gula hund!
Humles kritik idag löd: " Maskulint huvud av bra modell, välkroppad, bra benstomme. Ordinärt vinklad, goda rörelser, päls och färg ua, något korta överarmar." Detta blev Humles fjärde CACIB, och det första tog han i början av maj. Ska vi vara riktigt ärliga så hade vi förstått gärna sett att två av dessa hade tillfallit Inti, men det är förstås superroligt att det går så bra för Humle. Vi tror att Intis tid kommer också, och ännu så länge anmäler vi båda när vi ändå åker. Nu är de anmälda till Norrköping och sen får vi se vad det blir mera. Nu har det varit intensivt, men det finns ju en del annat på gång också. Närmast på tur står agilitytävling, dressyrridning och lite hästvisningar.
I år har jag verkligen lyckats pricka in bra väder på min semester! Efter att ha jobbat två veckor njuter jag nu av sköna dagar utomhus, och idag var det t.o.m. badväder! Härligt att få en del sådana dagar, även om jag trivs med även lite svalare väder, då det är lättare att göra något med hästarna. Igår löshoppade vi Finja för andra gången, och hon har fattat precis vad hon ska göra. Vi slutade när hon smidigt hade skuttat över 75 cm. Hon är klok och lättlärd, och verkar att uppskatta att få vara med. I förrgår red jag henne, och då hade hon fått vara ledig lite efter visningen, men det var precis lika stabilt som vanligt.
Henja har fått komma igång så smått efter "mammaledigheten", och hon såg ut att längta efter detta. Vi började med att tömköra, och hon var nästan snopen när det var slut efter en stunds tömkörning. Nästa dag spände vi för släpan, och det var ungefär som om vi kört i förra veckan. Duktiga lilla häst! Grånosa får ledövningar och blir borstad och får lyfta fötter. Hon tar allt med ro, kanske för att mamma aldrig säger åt henne att något är farligt. Annars ägnar sig hon mest åt att upptäcka världen tillsammans med Mirramiss, och de tar allt större lovar. Mysigt att se dem! Henja har inte visat tecken på att brunsta om, så vi hoppas att hon är dräktig. Det vore verkligen roligt att få ett föl med henne och Haldol, för jag tror på kombinationen.
Jag har fått kritiken för Haldols dotter Labolina, som var bästa ettårssto i Brunnstorp. Hon fick omdömet: Feminin. Uttrycksfullt huvud, lång hals, starkt njurparti, något kort kors. Benad för storleken, relativt korrekt. Avspänd taktmässig skritt. Markbunden trav. 88887=39 p. Grattis än en gång till ägarna och uppfödarna! Ska bli spännande att följa henne framöver.
En vecka har gått sedan sist och mycket har hänt. Just nu präglas stämningen förstås mycket av det fruktansvärda som hände i Norge. Igår morse åkte Mia och jag till den internationella hundutställingen i Köping, och inslagen på radio dominerades förstås helt av detta, och vi kände oss lite dämpade. I vår lilla värld är dock allt bra, och igår fick vi en helt fantastisk dag. När dagen var slut hade vi med oss hem rosetter för certifikat, championat och reservCACIB (Inti) samt CACIB och BIM (Humle). Dessutom hade vi Hederspris till uppfödargrupp med hem till Bitte, som fött upp stjärnorna.
På plats från Sänningegårdens fanns förutom våra killar, Humles båda valpar Konrad och Kåre. Jätteroligt att träffa dem och deras trevliga ägare! Hundarna var också snygga och trevliga och Humle och Inti hade nog gärna lekt en stund med deras söner resp halvbröder, för även de gillade dem. De visades i juniorklass, och båda fick bra kritik, men har ännu inte riktigt rutinen att visa sig från sin allra bästa sida. Kåre busade och skuttade friskt, och verkade mest vilja leka. Konrad började bra, men sen blev det bara galopp. Så de fick båda very good, och det är vackert så, men kan säkert bli bättre med mer rutin och träning.
Sen var det Mias och Intis tur att träda in i ringen för öppen klass, tillsammans med fyra andra. Tre blev kvar med excellent och alla dessa fick CK, och Inti placerades som etta. Humle var ensam i championklass för hanar, och vann den därför ganska lätt med excellent och CK. När det var dags för bästa hanhundsklass hade en junior, tre från öppen klass, en champion och en veteran kvalificerat sig. Efter att de respektive klassvinnarna fått trava rakt fram och tillbaka placerades vi upp med Inti i täten för en travrunda med alla. Denna ordning fick Inti att oroligt vända sig om och spana efter Humle mitt ibland alla andra, så det blev ingen lysande runda för hans del. Han plockades ner till tredjeplats och Humle blev etta. Med veteranen Grålötens Vandra Vidare på andra plats blev resultatet att Humle fick CACIB och Inti fick cert och reservCACIB! Inti hade dock fått en mycket bättre kritik än Humle, så frågan är om inte Inti hade kunnat gå före, om han vara uppfört sig som en stjärna... För övrigt visade han sig dock bra, och vi är absolut nöjda.
Vi var dock inte färdiga med detta, för vi hade ju för första gången en hund med till BIR-finalen. Här fick Humle se sig slagen av Skogsbygdens Udelia Fager, men jag måste erkänna att det kändes som en seger även att få BIM-rosetten. Dessutom passade det oss bra, eftersom vi efter utställningen skulle åka och hälsa på min svärmor i Västerås. Det gick också alldeles lagom bra för uppfödargruppen, som blev tvåa med HP efter Grålötens grupp. Med detta kunde vi åka därifrån med famnen full av rosetter, och två championhanar! Vi tackar Bitte som låtit oss få köpa dessa fina hundar.
Kritiken från den grekiske domaren Antonopoulos Dimitri (som pratade en del svenska!) var så här: Humle: "Nice type male, slightly heavy in head, good reach of neck, good topline, exc. underline, well developed brisket, moves nice." Inti: "Excellent head and expression, correct eyes and ears, excellent shoulders and topline, deep chest, well developed forechest, moves nice, parallell behind, nice reach and drive."
Det blev en riktigt hunduppdatering detta, men jag ska skriva några rader om Grånosa. Jag vakade noga över henne i början och befarade att hon skulle försämras, men hon blev aldrig halt och har hela tiden varit pigg. Efter en veckas penicillinbehandling är svullnaden mjuk (den var inte jättehård från början, men fastare) och betydligt mindre, och hon galopperar omkring i hagen och mår hur bra som helst. Så nu tror jag att det finns gott hopp om att allt blir bra, och jag njuter av att se henne leka med Mirramiss.
Idag har vi varit på premiering i Brunnstorp med Finja, och vi kunde till vår glädje åka hem med ett diplomsto (Ljosefins åttonde diplomdotter av åtta möjliga!), som hade fått 99898=43 poäng! Dessutom hade hon skött sig alldeles utmärkt hela dagen, så jag var mer än nöjd med henne. Vi började med bad på morgonen, och redan där märktes att hon vuxit till sig och mognat. Hon accepterade tvättningen med lugn, och blev ren och blank. Sen lastade vi och for till Brunnstorp, och både resan och att vänta i transporten ensam fixade hon perfekt. Mätningen gav resultatet 143 cm (men jag tror det ska vara lite mer, och underlaget var inte perfekt). Och det är nog ingen tvekan om att hon ännu växer lite till. Hon är fortfarande lite hög i baken och har inte riktigt hittat tillbaka till den fina trav som jag vet att hon har. Visningen gick bra, och hon visade upp sin fina skritt på ett bra sätt. Finja fick kritiken "Utmärkt rastyp. Vackert huvud, naturlig resning, välformad rygg och kors. Välbenad från sidan, relativt korrekt. Vägvinnande skritt med utmärkt takt. Vägvinnande något tung trav. 99898=43 p räckte till diplom och en andra plats i ringen efter Chalexia, som fick 44 och före Trine på 41. Tre diplomston av fem visade, och vilka diplomston sedan! Vi tar en ny match i Vetlanda!
Ett annat glädjeämne var ettårsringen. Där visades tre fina och jämna ston, och jag hade fått förtroendet att visa Haldols dotter Labolina. Som alltid när man visar häst minns man ju inte ens hälften av kritiken, men jag minns att Ronny Johnsson berömde henne för att vara feminin, ha vackert huvud och lång hals. Poängen blev 88887=39 p och klass 1, och det gav henne segern i ringen. Grattis till ägarna och uppfödarna, som förberett henne så väl.
I veckan som har gått har vi också dräktighetsundersökt några ston. Muska har vi ju sedan tidigare konstaterat vara dräktig med Haldol, och nu kollade vi Mira och Krissla, som också var dräktiga. Finja visade sig också vara dräktig, så det kanske blir Chalanders sista föl. De var roligt att det lyckades, särskilt som det troligen inte ges fler sådana chanser. Så nu återstår bara Henja att kolla, och henne betäckte vi på fölbrunsten för knappt en vecka sedan. Det vore ju fantastiskt om även hon är dräktig, men man får väl säga att det är ett bra resultat i vilket fall som helst. Alla de som är konstaterat dräktiga har tagit sig på en brunst. Henjas föl Grånosa var svullen i ett framknä i kväll. Pigg och utan hälta, men jag blir förstås ändå orolig. Vi har satt in behandling och kommer nu att kolla henne noga. För övrigt ett toppendag, så vi hoppas att även detta ska gå bra.
Årets fjord-SM blev ett fint minne, trots att resultaten var minst sagt blandade för vår del. Det hela kändes välplanerat och bidragande till detta var ett smidigt välkomnande, som gjorde att vi inom några minuter efter ankomst hade fått visa hästpassen och klarat av veterinärbesiktningen. Vi fick en karta i handen och en lapp att lägga i vindrutan, och sen var vi redo. Bortsett från en störtskur på fredagkvällen var vädret också bra, så vi var väldigt nöjda och glada när vi åkte hem igårkväll.
Det blev lagom att ta ut och rida hästarna en kort stund innan invigningen, och sen blev det ytterligare lite ridning därefter. Invigningen var som vanligt tjusig, och det är roligt att få se en stor del av de tävlande tillsammans. Alla deltagande hästar fick varsin fin jubiléumsrosett till invigningen, och det gjorde det hela extra festligt, och var förstås mycket uppskattat av tjejerna. Alla deltagare fick också en träfjordhäst som minne, och sådana saker har stort värde, särskilt för dem som inte får andra priser. Både Desolett och Haldol skötte sig prima på invigningen. Efter lite pausinslag och en macka var det dags för bangenomgång av bruksbanan, och när vi hade plaskat oss igenom detta styrde vi kosan mot Sanna, där både vi och hästarna fick en lugn och skön natt, och vi fick klappa pm gamle kämpen Knast Halsnaes.
Nästa morgon strålade solen igen, och vi var tidigt uppe för att vara klara för start i LB dressyr klockan 9.14 samt 9.21. Både Ella och Julia skulle rida LB:1 dressyr, en öppen klass för dem som inte var SM-ekipage i dressyr. Dessa hade sen sig egen LB:1 direkt efter. I den första klassen var det fem startande, men som ridkavaj-hållare och allmän medhjälpare hanna jag inte se alla rida. När Ella red in i ridhuset som tredje startande var jag dock på plats. Desolett hade sett jättefin ut på framridningen, men det har hänt förut, så jag vågade inte hoppas för mycket. Ella lyckades dock behålla den fina formen och visade en mjuk och lydig häst, som gjorde ett jämt och bra program, och man kunde nästan se ett leende på ryttaren, som annars brukar se rätt bister ut. 65,52% blev belöningen, för detta, och två åttor i protokollet.
Nästa till start var Julia, som inte var nöjd med Haldol på framridningen, och kanske hade behövt en stund till där. Inte så lätt att rida en ung hingst i dessa sammanhang, och publiken skrattade lite när han i första halten kikade upp mot läktaren och "sa hej till publiken". Stundtals kunde koncentratioen varit bättre, men de visade ett hyggligt program med fin takt och spänst, och fick 58,82% för det. Det räckte till en fjärdeplats i klassen. På delad första plats och till prisutdelning var det Ella på Desolett och Stina på Drome Frö, som fått exakt samma summa. Drome är en son till Ismo, så Ljosefin var mor respektive farmor till dagens första segerhästar! Ella fick en fin dressyrvojlock och en blågul SM-rosett och sken förstås som solen, och vi var alla glada att de äntligen hade fått visa vad de kan, inte bara på träning. När den andra LB-klassen var klar kunde vi konstatera att poängen hade räckt till placering även i detta sällskap, och Haldol skulle ha ett rejält gäng efter sig i listan han också. En bra start på dagen alltså.
Efter lite fika, då vi passade på att titta på bruksridning och brukskörning, var det dags att förbereda sig för bruksridning, och först ut av våra var Haldol. Han skötte sig bra på funktionskontrollen och såg trevlig ut på framridningen, men väl inne på banan saknade han de andra hästarna, som inte syntes till därifrån. Det blev U på vattnet, och sedan lite fel både här och där på grund av bristande koncentration. JUlia jobbade dock på bra och genomförde det mesta OK. I ryggningen kom de lite för snett och i halterna var Haldol inte med henne, så summan blev dryga 400 straff, och näst sist så långt. Ella var lite betänksam inför hopphinderna som var höga och med knepiga avstånd mellan, men Desolett kändes fin och lika lugn som vanligt, så hon sa till Julia att "er ska vi i alla fall slå". Det började någorlunda, men vid vattnet ville inte Desolett, fast Ella satt av. Trots att Ella inte gjorde någon stor affär av det hela, så fick detta vattenhinder tydligen Desolett att totalt tappa fattningen. Resten av banan kände vi inte igen vår trygga, duktiga Desolett, som ju har tävlat rätt många bruksridningar, både i storm och andra svåra förhållanden. Hon ville knappt kliva in i "vända i trångt utrymme", gå nära bryggan eller göa halt inom markeringarna. Trav i korridor gick felfritt och gatubrunnen lyckades Desolett kliva på (det brukar vara det svåraste annars, men det har vi också övat mycket på nu!), och för övrigt gick väl allt dåligt... Det blev över 600 straff... Är det kanske det som är tjusningen med detta: man kan inte vara riktigt säker på något?
Morgonens framgång hade dock fortfarande effekt på Ellas humör, så hon bara skrattade åt eländet. Vi får försöka plocka fram den vanliga Desolett till nästa brukstävling. Efter prisutdelning i klassen fick vi lov att träna på vattnet och efter ungefär två sekunder hade både Haldol och Desolett klivit i... Så svårt var det. Nåja, det var ju bra, och efter mycket beröm och några turer till, var vi nöjda med dagen. Vi minglade lite och tittade på några av SM-dressyrens ekipage och begav oss sedan hem med våra hästar. En pizza blev det på hemvägen, och sen kan jag lova att både vi och hästarna var nöjda med att få komma hem och sova hemma igen.
Idag började vi dagen med att betäcka Henja med Haldol, och lilla Grånosa fick grimma på sig för första gången. Jag var inte säker på att det skulle funka med fri betcökning av henne på fölbrunsten, men vid hand gick det fint. Det vore skönt om hon blir dräktig nu, så det inte blir så sent nästa år.På eftermiddagen kom Krissla för koll, men hon visade inga brunsttecken, och det var ju precis som vi vill ha det. Tanken är att vi ska göra ultraljud på flera ganska snart. Finja visar inte heller några som helst brunsttecken, och det är ju ännu bättre, eftersom vi inte kan åka tillbaka för en ny chans. Vi var faktiskt erbjudna att komma om det skulle behövas, men jag kände att jag inte ville att någon skulle ta den risken, så jag avböjde och sa att det får vara som det är. Men naturligtvis hoppas jag att hon är dräktig.
Idag har vi haft besök av Haldols dotter Labolina, som har hunnit bli ett år och som skulle träna lite inför premieringen. Det var en mycket trevlig bekantskap, då det var en både snygg och framför allt väldigt trevlig och välhanterad ettåring. Det ska bli spännande att se hur hon utvecklas framöver.
Igår löshoppade vi Finja för första gången, och efter en förvånad titt på bommarna på marken första varvet, tog hon sig sedan an uppgiften som om hon hade tjuvtränat lite. En gång kom hon fel och bröt av, men klev då mycket koncentrad över oxern på 50 cm - varför vända när man har långa ben? Nästa runda hoppade hon fint och efter några bra språng på 50 cm nöjde vi oss där denna första gång. Vore kul att visa henne på treårstest - tror att vi ska träna vidare på detta!Ella och Julia fintrimmar inför SM, som båda förstås ser fram emot. Det ska bli kul att vara med, och jag har ju förmånen att få vara med och titta bara. Vi kommer inte att vara iväg hela helgen, utan åker hem och tar hand om ston som ska kollas upp om de brunstar (nackdelen med tidigt SM för en hingst), men det känns rätt lagom så här. Hoppas på lagom väder! Ser fram emot att träffa många fjordvänner!Vilka intensiva men roliga dagar vi har haft! Om vi ska börja med det allra senaste, så fick jag nyss ett mms med bild på Humulin och hennes nyfödda dotter, som föddes tidigt i morse. Grattis till Cim! Och grattis till Muska som blivit mormor två gånger på bara några dagar. Henja fölade i lördags morse, och fick också ett stoföl, så nu är årets alla Gandalf-barn födda med stor övervikt på stoföl, men däremot tror jag att det bara är Henjas dotter som blir grå.
Henjas juver hade ändrat sig betydligt i fredags kväll, så efter att ha kollat på henne 2-3 gånger per dag förut och sovit lugnt på nätterna, kom jag fram till att nu var det dags för mer intensiv spaning. Jag tog hem henne så hon fick beta gårdsplan och slippa nyfikna kompisar, eftersom det var hennes första fölning. Även om jag inte var säker på att det skulle bli redan under natten, så var jag övertygad om att under helgen skulle det vara dags. Allt lugnt när jag var uppe och tittade till henne, och även vid fem gick hon och betade. När jag kom tillbaka från hundpromenad lite före sex var hon lite orolig, men gick sen tillbaka och åt. Jag gick in och åt frukost och gjorde mig klar för att åka på hundutställning i Borås. Jag våndades lite över detta, men Peppe tyckte att han kunde sköta kollen hemma. En sista titt ville jag ta innan vi for, så jag knallade ut vid sju, och då låg Henja ner bland buskarna. Ut i högt gräs och buskar gick jag med tunna tights, finskor och kjol och fick se att fölet redan var till hälften fött! Peppe drog framdelen mot Henja, som hälsade sin dotter så rart. Båda såg ut att må bra och var pigga, så vi lät dem ligga kvar, och sen var det dags för Mia och mig att fara med hundarna till Borås. Under resan fick vi både sms och telefonsamtal som berättade: "Nu har efterbörden släppt" Nu står Henja upp" "Henja är så duktig och står stilla medan fölet går runt och letar spenen" "Henja är lugn och duktig". Lite kluven var jag allt på utställningen, och än mer fundersam om jag borde ha stannat hemma när jag såg att vi i öppenklass hade att tampas med två snygga hanar från Skogsbygdens kennel, varav den ena också hade "specialtecken C". Vi kanske lika gärna kunde ha stannat hemma och gosat med fölet? Nåja, sa jag till Mia, vi ska ju inte ge upp i förtid. Vi har inget att förlora och får vara glada för vilken placering som helst här, men vi ska i varje fall ge dem en match och visa våra så gott vi kan. Så det gjorde vi, och jag tycker att båda skötte sig riktigt bra. Både Humle och Inte fick excellent, och det fick förstås Skogsbygdens-hundarna också, så sen travade vi runt så fint vi kunde i konkurrensklassen. Den norska domaren Eli-Marie Klepp satte fram Humle som etta med CK, Skogsbygdens Ture Terror fick också CK och blev tvåa och sen blev Inti trea före Skogsbygdens Uncas Twitter. Till bästa hanhundsklass fanns även en fin junior från Dangas kennel och så deras Göte Väst, som förstås vann detta. Men Humle blev tvåa och fick certet och är därmed meriterad för svenskt utsällningschampionat! Hurra! Tre cert på fyra utställningar sedan den 22 maj! Fantastiskt! Och jag måste hålla med domaren om att han verkligen ser stolt ut när han visar sig. Göte Väst böev sedan BIR också före en fin ungtik från Skogsbygdens, och nu önskar vi Kennel Dangas lycka till på världsutställning i Paris!Kritiken för våra hundar var följande: Inti: "Kraftfull maskulin hane. Bra huvud, aningen kort hals. Rak skuldra, stark rygg, utmärkt bröstdjup. Mycket stark benstomme. Utstrålar kraft och uthållighet. Rastypiska rörelser. Ett elegant ekipage." Exc, kk 3. Humle: "Kraftfull maskulin hane. Gott huvud. Mycket stolt attityd. God öronställning, underbar underkäke. Gott utfyllt i front och bröstdjup. Håller överlinjen mycket gott och står bra på sina ben. Rastypiska rörelser. Väl visad." Exc, kk1 ck, bhkl 2 cert, championat. Foton kommer, men vi har inte riktigt hunnit med det ännu! Sen for vi hem och kliade föl, som vi har bestämt ska heta Grånosa Kry, och strax därefter var det dags att åka till vägföreningens årliga sommarfest, som alltid är trevlig. Vi var ganska trötta och stannade därför inte så länge, och på söndagsmorgonen var det ingen sovmorgon, för då skulle det förberedas för Ljosefins 25-års kalas och öppet hus. Tårta till hästar och gäster skulle ordnas, och alla fina presentationer som kommit via mejl skulle plastas och sättas upp. Det blev jätte fint och rolig läsning att läsa om en del av alla Ljosefinättlingar. Jag vet inte om jag har riktigt koll på Ismos alla avkommor i Danmark, men när jag gjorde en lista över Ljosefins alla barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn (det finns sådana också!), så blev den 165 stycken! Hon finns i stamtavlan på åtta godkända hingstar och en massa andra fina hästar.Några fick förhinder, men det kom ett alldeles lagom gäng fjordvänner. Vi började med att rida Desolett och Haldol, och eftersom Julia jobbade var det jag som fick rida Haldol. Sen visade vi Finja och så skule Unni ha ridit Ljosefin, men när gammeltanten blev ensam kvar vid stallet fick hon mer brått än vad Unni tyckte var roligt, så Mia fick leda upp henne och Unni kom istället med tårtan av morötter och knäckebröd, som hon fick äta tillsammans med Finja och Desolett. Haldol fick också en bit, och Unni räddade lite åt Henja med. Därefter tittade vi resten av gänget i hagen, och så skickade vi ut gästerna på en tipspromenad med tema Ljosefin. När de var åter blev det bullar och tårta, och sen pratade vi häst och hade det trevligt länge. Tipspromenaden vanns av Johan Ohlsson och pris för bästa presentation gick till Emelie för Tilja. Tack till alla som kom för att fira med oss!Vi har haft en skön midsommarhelg, trots att vädret kanske inte var vad alla drömt om. Jag började midsommaraftonen med en dressyrlektion på Haldol på förmiddagen. Han gick ännu bättre än vanligt och är verkligen en njutning att rida! Ella red Desolett, och trots att Ella dras med en seg förkylning, såg det också bra ut. Lena var med och tränade på Krissla, och tog henne sedan med hem, eftersom brunsten var slut. Jag tror att Ljosefin var den som saknade henne allra mest, för de har verkligen hunnit bli goda vänner.
Det är intressant att se hur hästarna fungerar i flocken, och ett riktigt skådespel blev jag vittne till på kvällen när Krissla åkt hem. Muska hade fått gå med de andra några dagar, för annars hade Henja blivit ensam när både Desolett och Finja var borta på olika håll. Nu var de hemma igen och Muska stod och tittada längtansfullt mot Ljosefin när jag kom. Hon gnäggade lite lågt, och jag tror hon bad mig att släppa över henne. Eftersom Muska är som hon är; en mycket speciell häst som både ger och kräver respekt så var jag inte ens orolig när jag öppnade grinden och släppte ut henne. Hon väntade lugnt medan jag stängde bakom henne, och följde mig sedan för att bli insläppt i andra hagen. Väl där möttes hon snart av Haldol, som dock fortsatte beta när han kollat vem det var. Muska knallade vidare mot Ljosefin, men möttes då av Mira, som kom travande för att i vanlig stil flytta på alla, för att visa att hennes föl rör man inte. Muska hade inga tankar på att ta något föl, men inte heller att flytta sig. Mira blev så snopen att hon dröp av, men gjorde snart en ny attack. Muska vek inte då heller, men fölet tog chansen att trava mot Haldol, och Mira fick göra en akut rusning för att hämta henne. Snopen betade Mira sedan längre ner i hagen. Muska brydde sig inte om henne, men det var tydligt vem som dragit det längsta strået. Och jag kan säga att det var inte den som sparkat mest. Muska hade mest bara låtit bli att låta sig flyttas. Ljosefin hade i vanlig ordning bara betraktat skådespelet, och inte heller Haldol fann det klokt att lägga sig i. En omgång vedkörning har jag också hunnit med tillsammans med Haldol och Peppe. Det finns ännu en del att dra ut, och i lagom dos är det verkligen trevligt arbete, som ger ett roligt samarbete. Haldol skötte sig superbra, och efter den körningen och dressylektionen någon dag innan, så har jag inte så stor lust att sälja. Men det är inte semester jämt, så om rätt köpare dyker upp ska jag ge dem chansen att få lära känna denna pärla. Finja har jag också ridit och förstås uppvisningstränat, och jag var mycket nöjd efter senaste ridturen, då vi möte två bilar och kom förbi kohagen utan en spänning. Bilar brukar inte bekymra henne, så det var inte så ovanligt, kvigor är värre, så att vi nu gick förbi helt lugnt kändes jättebra. De stod förvisso inte vid staketet, utan en bit in, men väl synliga, och detta var precis lagom prövning just nu. Hon kanske börjar fatta att hon är större än de? Jag kollade hur stor hon är, och käppen visade på drygt 145 cm, så det är ingen liten treåring, men jag är riktigt nöjd med henne.Idag har jag ridit ut på Finja, tillsammans med Ella på Desolett och Mia på Muska. Trots att jag bara ridit Finja ett fåtal gånger traskar hon på energiskt men avspänt, och känns riktigt trevlig. Jag hämtade hem henne från Chalander direkt brunsten var slut, för att hinna jobba lite med henne nu när jag är ledig, och jag hoppas förstås att hon är dräktig, så vi slipper åka tillbaka. Det är ju inte längre än att det var värt chansningen. Dessutom var det kul att träffa Anna och få fika och utbyta fjordhästskvaller.
Jag har idag undersökt Muska och hon är dräktig (betäckt i början-mitten av maj), så nu håller vi tummarna för ett minst lika fint föl som Halling, som är helbror till denna unge. När jag ändå var i farten kollade jag även Ljosefin, som inte har brunstat sedan första maj, då hon hade en rejäl brunst. Jag har låtit henne gå med Haldol ända sedan i höstas, för att ge honom sällskap och för att de kommer väldigt bra överens. Efter två års misslyckade försök att få henne dräktig (2009 med Curry och 2010 med Gandalf) konstarerade jag att livmodern verkligen inte såg bra ut i höstas, då den innehöll vätska och ibland hade hon lite gul flytning. Dessutom fyllda 25 år nu, så jag tyckte att det verkade lugnt att låta henne gå med sitt barnbarn... Men lite orolig blev jag ju när hon inte brunstat på så länge. Undersökningen visade dock på en massa vätska i livmodern, så det är troligen därför hon inte brunstat om. Annars mår hon bara bra, så alla är nöjda.Krissla har kommit i brunst, och går nära Haldol hela tiden. Hon är ett riktigt trevligt sto, både snygg och behaglig i temperamentet, så vi hoppas att hon blir dräktig nu och får ett fint föl nästa år. En annan mycket trevlig bekantskap i hagen är lilla Mirramiss, som är helt otroligt charmerande. Jag var ju mycket tveksam till detta korsningsprojekt, och kan inte påstå att jag tänker heja på den sortens avel precis, men jag måste hålla med ägarna om att det är ett både välbyggt och mycket trevligt föl. Så jag förstår att de vill ta chansen att få en till sådan, och vi har tagit emot Mira igen och väntar på att hon ska komma i brunst, förhoppningsvis ska det vara dags om några dagar. Mira har både bläs och vita bakfötter, men Mirramiss har inte ett vitt strå, i alla fall inte än. Eftersom Mira är skimmel finns ju risk att hela hon blir vit, men annars får hon nog en fin brunblack färg.Både Ella och Unni har hunnit vara på ridläger, och båda var nöjda och glada med det. Ella verkar ha tagit ett stort kliv framåt i ridningen av Desolett, och jag hoppas att de ska hitta denna fina form även på SM. Ökningar har varit svårt, men Ella börjar komma på hur hon ska göra nu, kanske för att formen är så mycket bättre. Både Ella och Julia laddar inför SM, och Unni vill nog följa med mest för att få chansen att tälta! Samtidigt som jag var och lämnade Finja hos Chalander den 16 juni blev ensilaget plastat och klart, och det känns bra, inte minst som det sedan dess regnat massor. Vi har inte fått analysen än, men hoppas på ett bra innehåll. I så fall har vi vintefodret klart. Det känns alltid bra när man är så långt. Eftersom Julia tagit studenten och planerar att flytta har vi bestämt att annonsera ut Haldol. Mer info finns på till salu-sidan. Han är en otroligt trevlig häst, men kanske därför också värd att komma till någon som hinner med honom.Det var länge sedan jag uppdaterade, och det beror dels på att det har varit fullt upp, dels på att åskan tog modem och mycket annat i två stora åskväder i förra veckan. Då gick värmepumpen, elstängselaggregatet, modemet och den trådlösa telefonen... Trots nytt modem har vi inte fått ordning på internetuppkopplingen så vi hankar oss fram med mobilt bredband så länge, och det blir inte detsamma här på landet.
Nu har jag semester sedan igår, och det blev en rivstart på denna. Jag tog in alla hästar på morgonen för att få dem verkade och skodda. När Desolett och Finja var klara lastade jag dem och åkte iväg. Desolett hade redan kvällen före tjuvstartat på ridläger, men sen fick hon följa med hem för att skos om, så snart Ella hade ridit klart. Så nu åkte vi dit igen och lämnade av henne till Ella. Finja fick stå kvar för fortsatt resa till Chalander. Jag har grunnat fram och tillbaka under våren på om jag ska betäcka henne i år eller inte, men bestämde mig till slut för att gära det, och nör jag såg henne brunsta kvällen före. Hon gillade inte riktigt att Desolett klev av, men så fort vi kom iväg var allt lugnt igen. Tills vi kom till Eksjö... Strax före Eksjö hörde jag ett konstigt dunkande ljud och undrade först om vägen var så dålig. Insåg att ljudet kom från transporten och fick syn på att höger framhjul inte såg bra ut. Efter en snabb överläggning med mig själv kom jag fram till att det inte var läge att stå ensam med Unni och treårig häst på en 90-väg och försöka byta hjul, så jag betsämde mig för att köra in i Eksjö och spana efter en verkstad. Jag hittade en bilverkstad och svängde in där. En kille kom genast och undrade vad de kunde hjälpa mig med, och förstod snabbt problemet när jag pekade ut på ett helplatt hjul, trots att svenskan inte var perfekt. Han tog med sig två medarbetare som inte pratade svenska alls, och snart hade de bytt till reservhjulet. Finja stod helt obekymrad av detta, och jag tror inte att de hade märkt att det fanns en häst där om jag inte sagt det. Underbart att få hjälp så smidigt! Inget ville de ha betalt heller, utan jag fick springa efter och truga på dem lite fikapengar. Puh, vilken räddning mot att stå själv och kanske tvingas lasta av...Väl framme hos Anna fick Unni och jag fika medan Finja fick bekanta sig med Chalander i boxen bredvid. Sedan tittade vi lite på hästarna, och därefter kollade vi att min brunstprovning varit korrekt. Det var den, så innan jag reste hem var Finja betäckt och stod sedan och spanade på Chalander i hagen intill. Hon verkade rätt nöjd med denna utflykt. En händelserik dag var inte slut med detta, för sedan var det dags att ta emot Anders från Dangas kennel, som kom med Ina som skulle paras med Inti. De hade perfekt koll på löpet, så det tog inte lång stund förrän det blev en bra parning, och det är ju glädjande när en fin tik har rest ända från Skåne. Vi gjorde om proceduren i morse, och sen reste dem hem igen. Så nu hoppas vi att det är en ny kull på gång! Ina verkade vara en mysig tik, så vi ser fram emot resultatet. Idag passade vi på att hälsa på Helvis och Intis valpar på Sänningegårdens kennel. De har hunnit bli sex veckor och är kanske som allra gulligast nu. Full fart på fem framåt och glada valpar var det, och vi hade en mysig stund när vi lekte med dem. Mamma, mormor och farmor fanns med och hälsade på oss, och det är ju också trevliga hundar.Haldol har fått besök av ett nytt sto; Krissla. Hon har ännu inte brunstat, men däremot lyckats kliva in i ett jordgetingbo (tror jag) och såg hemsk ut en morgon med svullnader på halva halsen och ena sidan. Ägaren tog det coolare än jag och sa bara "jaha, nu igen...". Hon hade tydligen lyckats med samma bedrift förra året! Hon kliade upp en del småsår, men allt ser ut att läka bra, så nu väntar vi bara på brunst också. Riktigt trevlig är hon, så för vår del behöver hon inte ha brått hem, men jag kan tro att ägaren vill ha hem sin fina häst. Muska hade en bra brunst i maj och har sedan inte brunstat om, så vi hoppas att hon redan är dräktig med Haldol. Vi har också varit och tittat på Haldols pch Miras dotter Mirramiss, och det är en riktigt fin unge som verkar ha ett härligt temperament.I underbart sommarväder har vi njutit av ledigheten och varvat nöjen med nödvändiga plikter, som gräsklippning, städning mm. Ella var fortfarande på läger, men Unni hade blodat tand efter västgötautställningen och åkte med mig till den nationella utställningen i Norrköping idag. Där träffade vi hundarnas uppfödare Bitte med Humles dotter Kajsa samt Barbro som äger Intis syster Nora (Idun). Bitte var snäll och hjälpte mig med visningen, men Inti tittade bara på mig, så jag tog över honom i den individuella visningen. På ring fick han ju gå efter Humle och var fullt nöjd med det. Inti ansågs idag för lång och tung, och föll inte denna domare i smaken, utan fick nöja sig med very good. Även hans halvbror (samma pappa) som är champion fick samma kritik, och åkte först ut ur bästa handhundsklass som oplacerad.
Desto bättre gick det för Humle som fick excellent och sedan vann den öppna klassen med ck. I bästa hanhundsklass blev han sedan tvåa efter en veteran, och knep sitt andra cert! Så nu är det två lika för våra båda hundar, och det ska bli spännande att se vem som först kommer till tre, och hur länge det ska dröja. Ett tag är helt klart, för jag ser inte så många möjligheter att hinna med hundutställningar i sommar. Humles dotter Kajsa blev bästa junior och fick ck, och Intis syster Nora fick också ck och blev trea i bästa tikklassen. När det var dags för uppfödargrupp fick Unni rycka in och visa Inti. Hon var först tveksam, men sen mycket nöjd med att ha visat i en "redig tävling" ;-) Gruppen blev tvåa och fick HP. Våra hundar fick följande omdömen: Humle: Väl hopkommen maskulin hane av utmärkt typ. Bra helhet och proportioner. Välskuret huvud med vackert uttryck, korrekt bett. Bra resning och rygglinje. Bra kropp. Välställda ben. Utmärkt pälskvalitet. Harmoniska rörelser. Väl uppvisad. Ök excellent, kk 1, ck, bhkl 2, cert. Inti: Kraftig maskulin hane av mycket god typ. Tilltalande huvud och uttryck, korrekt bett. Bra resning. Lång, eftergivande rygg i rörelse. Väl tung kropp och mycket förbröst. Rör sig med något kort steg från sidan, brett fram och bak. Korrekt pälskvalitet. Ök very good. I fredags åkte Peppe och jag till Malin och hälsade på Nala och Gimli (e. Gandalf). Han är en månad nu, och hade vuxit bra. En kelig och busig unge, som såg bra ut i benen och kroppen, men kanske lite kort i halsen. Malin hoppas att han ska bli grå, men jag är tveksam och tror mer på ljusbrunblack. Vi får se hur det blir lite längre fram i sommar. Gissa om jag blev sugen på föl och gick hem och klämde lite på Henja, som blir rundare och rundare, men bör ha ännu några veckor kvar. Sen red jag ut på Finja i sällskap med Julia på Desolett. Finja var superduktig och travade så fint och var en pärla hela ritten! Dessutom en underbart vacker kväll, så det kunde inte vara mycket bättre!Äntligen långhelg efter en vår som haft väldigt tunt med sådana förmåner. Det är ju så mycket annat vid denna årstid, så man kan behöva någon extra dag för att hinna med . Förra helgen ägnades hela lördagen åt att köpa kläder och skor åt barnen, och om någon betraktar shopping som nöje, så är jag inte med i det gänget. Men det var skönt att ha det fixat. På söndagen var det mest skjutsning till agilitykurs och fotbollsmatch, och så var den helgen slut... Under veckan har vi fått rapporter om att Haldol har fått en dotter då Mira har fölat. Hon gick länge över tiden, men allt väl, och det ska bli spännande att åka och titta på henne!
Igår åkte Unni och jag med Humle och Inti till årets största västgötaspetsutställning, med en hel del utländska besökare både med och utan hund.Över 130 hundar var anmälda, och i öppen klass hanar var det 20 st, så det var en stor ring som Humle och Inti hade att tävla i. Jag fick hjällp av deras uppfödare Bitte, som tog hand om Inti, och båda visade sig bra och belönades med Excellent. Elva hundar återstod till konkurrensklassen, och där plockades både Inti och Grim, också han från Sänningegårdens, ut. Men Humle blev kvar och placerades som trea. Dock delades bara två CK ut i klassen. Humle hade också med två valpar, Kajsa och Kåre, som har hunnit bli nio månader och går i juniorklass, och de är riktigt fina båda två. Båda fick Excellent och Kåre placerades som fyra, och Kajsa blev tvåa och fick ett CK. Kåre är komiskt lik Humle, fast kanske inte har riktigt lika bra huvud, men å andra sidan mera resning, och Inti hade gärna lekt mera med honom! Kåre rörde sig också fantastiskt fint, men kan behöva träna lite mer på att ställa upp sig, så blir han en stjärna. Kajsa är påminner kanske allra mest om farmor Ella-Bella, och verkar ju också riktigt lovande.
Unni bestämde sig efter lite tvekan för att pröva på klassen barn med hund, och hon valde att visa Inti, som hon har en väldigt bra relation med. Ingen annan kom till start i den yngre åldersgruppen, och bara en flicka i den äldre, så de fick komma in tillsammans och både kunde få första pris i sin klass. Det passade förstås Unni utmärkt, och hon var väldigt nöjd med resultatet!
Till sist kommer här hundarnas omdömen av den norska domaren Leif Herman Wilberg, som var väldigt trevlig och gav öppen kritik för de placerade hundarna. Det uppskattar jag eftersom det ger en chans att förstå vad de tittar på och hur hundarna ska se ut. Humle: "Utmärkt typ. Mycket bra storlek och proportioner. Mycket bra huvud och uttryck, dock lite vidställda öron. Utmärkt hals och överlinje. Normalt vinklad. Önskar mer välvda revben och bredare kors. Rör sig mycket bra. Fin päls och färg." Excellent, kk 3. Inti: "Utmärkt typ. Fin storlek, önskas en aning kortare. Mycket fint huvud, dock en aning stora örn. Bra hals och överlinje. Lite rak överarm. Välformad bröstkorg. Välställda ben. Bra päls och färg. Rör sig mycket bra." Excellent.
En intensiv helg har det varit med först dressyrtävling för Haldol och Desolett, och sedan hundutställning i Skåne för Humle och Inti, men i vackert vårväder och med bra resultat har det varit roligt, så vi har inte tänkt på att det skulle vara jobbigt. Det känns inte ens tungt att det kommer en måndagmorgon imorgon...
Om vi börjar med bästa så är det dagens hundutställning, där Humle vann sitt första cert och även lyckades knipa ett Reserv-CACIB efter att ha blivit andraplacerad i bästa hanhundsklass. Vann gjorde snygge Fixans Göte Väst, som sedan slutade som BIM efter Dangas Nala X från samma ägare. Efter Humle på tredje plats fanns Rätt o Slätts Just in Time, som bland annat är internationell champion! Sen var det inte fler som fick CK av hanhundarna, och bara en till fick "excellent". Tre hanhundar och en tik hade "specialtecken C" i katalogen, och många hoppades säkert på en champion idag, men alla får göra ett nytt försök. Inti var en av dem och fick idag "very good", och var därmed i gott sällskap. Båda skötte sig bra, och Ella visade Humle så väl att hon sedan blev ombedd att hjälpa till med en tik i bästa tikklass. Det gick hyfsat, men det är svårt att visa en hund man inte känner och som längtar till matte, som är i ringen med en annan hund...
Kritiken från domaren Göran Hallberger var idag: Humle: "Bra hanhundshuvud, Välkroppad, bra benstomme, ordinärt vinklad. Rör sig med höga frambensrörelser. Päls och färg ua. Bra tassar." Kvalitetspris: Excellent. Kk plac 1, CK. Bhkl plac 2, Cert, reserv CACIB. Inti: "Maskulint huvud, något stora öron, bra hals, något lång rygg, bra kors. Tillräcklig benstomme, ordinärt vinklad, veka handlovar. Bra rörelser. Skulle ha bättre tecken. Bra päls, färg och tassar." Kvalitetspris: Very good.
Igår var det som sagt dressyrtävling. Vi åkte till Grankärrs gränsryttares lokala dressyrtävling, och först ut av alla var Julia på Haldol. De tävlade utom tävlan, eftersom Julia blir 19 i år, och startade LC:2. Haldol har en härlig form och resning när han går som bäst, och det gjorde han i stora delar av programmet. Han visar sig väldigt spänstig och fin då. De fick bl.a. 8 i betyg för båda 15 meters volterna i trav. Halten blev en fyra pga gnäggning och kliv bakåt, och i galoppen tappade han också koncentrationen en kort stund och fick ett avbrott, men han kom fort tillbaka. De slutade på dryga 60 % för en riktigt trevlig ritt. Ella lider mer av tävlingsnerver, och har svårt att rida fullt ut och få till den superfina form som hon nu lyckas med hemma. En förkylning i kroppen gjorde inte saken bättre. Hon gjorde dock en jämn och hygglig uppvisning utan direkta missar, och fick drygt 56 % för det. Det känns som att också hon är på rätt väg.Vi hoppas en dag kunna visa Desolett så fint som vi vet att hon kan gå!
Nu har även vi kommit igång med betäckningssäsongen. Muska har haft en bra brunst under veckan, och har till och med gått efter Haldol. Annars brukar hon inte vara så imponerad av honom, men nu passade det. Vi hoppas att det ska ge önskat resultat också. Snopet att hon inte fick något Gandalf-föl i år, men hon mådde inte bra i höstas, så något fel var det, fast jag aldrig kom på vad. Nu ser hon fin ut igen och har sin gamla stolthet tillbaka, så vi hoppas hon ska bli dräktig också. Så många ston blir det nog inte i år, men vi planerar att betäcka Henja med Haldol, och han har ytterligare ett sto inbokat. Kanske kommer det någon till, och de är i så fall välkomna. Han är riktigt trevlig mot stona både i hagen och när man betäcker vid hand.
Igår fick Ella äntligen upp sina agilityhinder i trädgården. Hon fick dem i födelsedagspresent november, men då var vintern redan här, och sen har de stått och väntat och nästan blivit bortglömda. Igår kom de dock upp, och Humle blev uppenbart jättelycklig över att kunna köra agility hemma också. Även Inti tyckte det var roligt och blir bättre för varje gång. Han och Ella har missat flera gånger på den nybörjarkurs som de går, då det har krockat med andra händelser. I onsdags såg det igen dåligt ut, då jag var i Stockholm och Peppe också jobbade sent. Då är det fantastiskt att ha hundarnas uppfödare Bitte, som ställde upp och skjutsade. Ella hade nästan gett upp denna agilitykurs, men träningen i onsdags gav inspiration och hon konstaterade nöjt att Inti lär sig snabbt och verkar tycka att det är roligt. Fler goda nyheter på hundfronten är att Humles dotter (och Intis halvsyster) Sänningegårdens Kajsa Kaksmula fick riktigt fin kritik på utställning igår, och slutade som BIS-3 av valpar. Grattis!
Igår tog Haldol och jag ett nytt tag i skogen och fick ut allt som var upphugget av vindfällen och snöbrott. Grannens kvigor stod vid staketet på andra sidan vägen där vi kom ut och följde intresserat vårt arbete, och Haldol arbetade på jättebra. Han vet efter en gång hur rutten går och jag kan koncentrera mig på att kryssa mellan träd och stenar (finns det en hel del av!). När vi tar med oss sista stocken hela vägen hem i saxen är han och jag lika belåtna. En skön känsla! Finja är inte lika oberörd för kvigor som Haldol, men gör i alla fall framsteg. I fjol var hon helt uppskärrad så fort hon såg en ko. Idag red Ella och jag ut på Muska och Finja, och vi tog vägen förbi en hage med kvigor. Strax innan hade vi mött fem bilar och en epatraktor som knattrade som en trimmad moped, och där valde jag att sitta av. Finja tog fordonen med fattning, men Muska gillade inte epatraktorn, så hon trampade runt en del. Eftersom det snart var dags för kvigorna och jag redan hade ridit längre än någonsin förut på Finja, som verkligen varit duktig, fortsatte jag till fots. Hon blåste hårt ett par gånger och spanade mycket misstänksamt på kvigorna, men gick att prata med och vi fortsatte i skritt hemåt. Jag var nöjd med detta framsteg - vi ska fortsätta med koträningen fler gånger i sommar för den unga damen. Henja har fått lite mammaledigt nu, så jag prioriterar Finja ett tag, och det känns bra.
Vi har haft en härlig helg med strålande sol och underbar körsbärsblom överallt. Häggen har också börjat slå ut, så det doftar fantatiskt och humlorna surrar. Då passade det bra att börja lördagen med att cykla till kosläppet i Äpplaryd. Unni och Tage trampade med mig så glatt, och särskilt Unni såg mycket fram emot detta, men även vi andra trivdes. Jag gillar ju kor, och dessutom var det roligt att träffa många av mina gamla kunder, som jag ju inte ser så ofta nuförtiden. På eftermiddagen byggde vi bana, för att allt skulle vara klart till söndagens bruksridning med Tranås kusksällskap.
Sju starter blev det denna gång, och vi hade lockat några nya, som jag hoppas fick mersmak. Jag var i alla fall imponerad av lilla Wilma som gjorde prickfria halter i backe, även om det blev U på ett par andra ställen. Desolett var pigg och glad idag, men Ella lotsade henne väl, så att det slutade med seger, strax före Veronica på sin fina islandshäst Sleipnir. Sen kom jag trea med Desolett, och därefter Julia på Haldol.De fick också till en väldigt trevlig ritt, och han såg fin ut idag. Ella red även på Haldol och fick också hon en godkänd ritt. Därefter följde Julia och Wilma, som debuterade i grenen och vars ponnyer tyckte att gummimattan var alltför skum för att gå på, men annars klarade många saker riktigt bra. I och med dagens tävling är både Ella och Julia kvalade till fjord-SM i bruksridning på Desolett respektive Haldol. Även jag är kvalad på Desolett (tre godkända ritter liksom Ella!), men jag får nog rikta in mig på att vara chaufför mm. Tjejerna planerar att även rida den öppna LB dressyren, och jag ser fram emot att få träffa många vänner under tiden!
Igår kväll fick jag veta att Gandalfs tredje föl är fött. Det var Tindra som fått ett stoföl. Verkligen roligt att det gått så bra med de tre första. Nu hoppas vi på två fina föl till e. Gandalf i år, för Henja och HUmulin är kvar. De ska dock inte föla än på ett tag, så vill jag klappa föl får jag åka och titta på något av de andra. Haldol ska dock förhoppningsvis snart få ett föl, så det väntar vi på med spänning!
Idag har Inti blivit pappa till fem pigga och jämna valpar, tre tikar och två hanar. Humles kullsyster Helvi är duktig mamma. De som är nyfikna kan följa valparnas utvecling på valpbloggen hos Sänningegårdens kennel. Två dagar tidigare föddes Gandalf andra föl; ett hingstföl u. Nala. Kanske är han musblack, vilket är fullt möjligt eftersom Nalas mamma Kruska (som är Muskas halvsyster) var grå. Jag ska åka och titta på honom när han vuxit till sig lite - det är bland det bästa med att hålla hingst!
I kväll är det varmt och körsbärsträden blommar, så nu har vi hopp om våren igen. I mitten av veckan var marken däremot vit av snö, och det såg underligt ut med grönskande snötäckta träd, och hela veckan har det varit rejäl frost på nätterna. Men nu hoppas vi på en helg med vackert väder och riklig körsbärsblom - då är det som allra vackrast här! På söndag är det bruksridningstävling och det ser vi fram emot. Sju starter blir det, och därefter några som passar på att träna unghästar. Kom gärna och titta om du vill - vi börjar klockan 10.00!
I onsdags ringde Ann-Charlott när jag var på väg till jobbet, och jag hörde direkt på rösten att det hade blivit föl! Ett stoföl, pigg och glad, och Lindmarkens Bizkaia var en duktig förstföderska som hade klarat allt själv och undvikit att skvallra att det var något på gång! Grattis till Matilda för det efterlängtade fölet! Nu ser vi förstås fram emot fler fölrapporter ganska snart och hoppas att alla har lika goda nyheter. Flera ston är betäckta ungefär samtidigt, men sen är det ju olika ändå när de fölar. Och sen har vi några som ska komma betydligt senare. Det är alltid spännande, och extra spännande som nu när det är Gandalfs första årgång. Det ska bli intressant att se fölen efterhand. Haldol väntar också snart ett föl, och det blir hans femte så här långt. Jag hoppas att han ska få chansen att betäcka några ston i år, för jag tycker han är värd det med bra exteriör och gång, och ett underbart temperament.
Idag passade jag på att dra ut lite stock ur skogen, eftersom Julia var borta och Haldol däremed var ledig. Henja och Finja tyckte att jag tog rätt häst och försökte på olika sätt övertyga mig om att det nog var dem jag skulle ha, och det är ju kul med så motiverade unghästar. Haldol kom flängande i galopp ner för berget, och såg verkligen härlig ut - som en riktig vildhäst. "Vildhästen" stannade och stoppade in huvudet i grimman, och sen han fick selen på sig verkade han inte ha en tanke på flocken, utan jobbade på bra i skogen, där vi (läs jag!) gav upp i all snö i vintras. Han mindes precis var vi lade av stockarna då, och jag kunde bara knalla med utan att egentligen styra så mycket. Passar bra, för jag tycker att det är fullt upp att se upp för alla träd, stocken och annat man kan komma i vägen för!
Vi har en del anmälda till bruksridningen på söndag, men än finns plats för några fler. Hör av dig om du vill vara med, eller om du kan hjälpa till vid något hinder. Några ska också passa på att träna på banan med sina unghästar efter tävlingen, och det finns plats för några till av den sorten också.
Vi har haft en fantastisk påskvecka. Vackert vårväder övergick successivt till sommarvärme och det har varit underbart att detta sammanföll med ledighet! I måndags tog hela familjen tåget till Köpenhamn. Unni hade tjuvstartat lovet lite och varit några dagar hos mormor och morfar, så henne plockade vi upp i Hässleholm, och sen kom vi tillsammans till Danmarks huvudstad. Första eftermiddagen och kvällen roade vi oss på Tivoli, och det var säkert Tages favorit. Nästa dag viktes åt Zoo, och där kunde Unni ha beskådat isbjörnar och sälar hur länge som helst. Jag tyckte att rummet med fjärilar var fascinerande och något jag inte sett förut. Tredje dagen tog vi bussen till Experimentarium. Där fanns en stor mängd spännande upptäckter och en tillfällig utställning om människokroppen. Det var riktiga kroppar som ställdes ut, och Unni tyckte inte om det, så jag gick med henne till såpbubbleshowen, som hon var mer road av.
På skärtorsdagen är det helgdag i Danmark, men några påskkärringar såg vi inte. Däremot fick vi en mysig förmiddag i den botaniska trädgården med fantastiska växter. Vi avnjöt danska wienerbröd på en parkbänk i solen där, och särskilt Ella uppskattade alla växter som vi såg. På eftermiddagen, efter en äkta dansk pölse på Ströget, tog vi tåget till Köge, där vi blev hämtade av Ismos ägare Pia och Kim. Vi fick en jättetrevlig eftermiddag och kväll hos dem med väldigt god mat. Nala hade inte fölat än, så vi fick bara se en tjock mage, men vi fick se ettårsdottern Isla och även treåringen Nemo, som bor hos en granne. Båda hade ärvt Ismos vackra huvuden och såg trevliga ut. Jag tror att Ismo kände igen mig, och han såg ut att må fint och ha det bra. Det var första gången jag hälsade på hemma hos dem, och det känns bara bra.
Vi hade en bra semester i Danmark, men kanske reser man bort för att påminnas om "borta bra men hemma bäst", så det var riktigt skönt att komma hem på långfredagen. Julia hade tagit hand om hundar, katt och hästar på bästa sätt, och det var verkligen toppen att hon gav oss möjligheten att åka bort så här. Väl hemma kunde vi konstatera att det verkligen hade torkat upp snabbt, och nu var det inte bara vädret som tillät betessläpp, utan även mark och gräs visade att det var dags. Vi satte därför fart med att se över staket och reparera allt som älgar och snö förstört. Vi drog även om vissa staket så att hagen ändrade utformning litegrann. Ljosefin förstod direkt vad som var på gång och stod vi staketet och spanade på oss i två dagar...
Sen var vi klara och de fick komma ut, och gammeltanten taktade och knyckte på nacken och verkade inte ha en aning om att hon snart fyller 25! Även de andra tyckte att det var underbart, men väl ute dök alla i gräset och brydde sig inte om att kolla hagen förrän lite senare. Haldol måste förstås uppvakta sina nya damer, då Muska och Henja nu går i hans hage, men de var inte så imponerade av hans tjusiga trav, så han började också snart beta. Finja och Desolett sprang lite i hagen bredvid, och de hade nog gärna varit med och lekt lite, men de kan förstås inte gå med Haldol.
Under helgen har Ella också hunnit med att avsluta kursen för Grönt kort och hon hade alla rätt på skrivningen, så det kunde inte gå bättre. Hon har hittills tävlat på mitt kort, och gått flera kurser, men varit för ung för att få skriva. Skönt att hennes kort är klart nu. Vi har förstås också hunnit med flera sköna ridturer. Igår travade jag med Finja för första gången, och det var lika okomplicerat som allt annat hittills. Hon ser flängig och valpig ut, och det verkar som hon inte riktigt vet var hon har sina fötter, men när man kommer upp på henne är hon ovanligt balanserad, och så tycker hon att det är riktigt roligt att få vara med. Henja är likadan och gnäggar när hon ser grimman och hoppas att det är henne jag ska ta. Underbara unghästar!
Vilken härlig start på påsklovet med riktigt skönt vårväder! Igår var det lite för blåsigt, men det var OK när vi kom in i skogen på ridturen. Idag är det helt ljuvligt även ute på fälten. Ella har varit på agilityuppvisning med Humle hela dagen, och de såg rätt belåtna ut med att få vara ute en sådan dag! Innan hon åkte passade vi på att njuta av en underbar vårmorgon. Redan vid åtta var hästarna sadlade, och Peppe, Mia, Ella och jag tog en skön skogsritt på en timme på Desolett, Muska, Haldol och Henja. Härligt! Julia tränade friidrott på förmiddagen, och när hon kom på eftermiddagen tog vi ut Finja och Desolett. Det gick förstås lite ojämnt, men Finja skrittade på med spetsade öron och tyckte att detta var roligt. Och jag trivdes bra på hennes rygg. Hon förstod inte vad jag menade när jag bad om trav, så vi sparar det till nästa gång. När man har sett henne susa fram i hagen kan det kännas lika bra. Den hästen har nämligen en trav som går utanpå det mesta! Hoppas att vi ska lyckas visa fram det på premieringen i sommar.
Oj, vad tiden går fort på våren! Det är så mycket som händer och dessutom blir det bara härligare och härligare att vara ute, så det blir inte prioriterat att sitta framför datorn och uppdatera hemsidan. Det har också varit fullt upp på jobbet, så det är tur att jag har bra stallhjälp hemma! Jag har nu fått förordnande som chef på enheten för häst, fjäderfä och vilt på Jordbruksverket (samma som jag vikarierade på förut), så tills vidare åtar jag mig inte domaruppdrag inom landet. Jag ska däremot åka till Finland och döma i augusti, och det ser jag fram emot.
Förra helgen hade Svenska fjordhästföreningen sin årsstämma och jubileumsmiddag. Som tidigare ordförande var jag särskilt inbjuden till middagen. Vi fick en god middag och hade en trevlig kväll. Av föreningens ordföranden kom i bakvänd turordning: Ingemar Vendelstrand (nuvarande), Lars- Fredrik Cederblad, jag, Lars-Ove Larsson och Östen Karlsson. Daniel Aronius, som är den ende av övriga som också är i livet deltog en kort stund per telefon, och vi passade på att sjunga och hurra för honom, då han skulle fylla 90 år ( igår). Ett stort HURRA för Daniel och förstås också ett stort HURRA för 50-åriga SFF!
På söndagen var det årsstämma, och jag deltog som ombud för Östergötlands FF. Jag tycker att det var en positiv stämma med bra diskussioner, som hölls konstruktiva. Många goda tankar fördes fram, och jag hoppas styrelsen plockar upp bra idéer och går vidare med dem. Efter mötet var det som vanligt prisutdelning, och jag fick motta guldmedalj och ELIT-diplom för Muska. Muska fick också diplom och pris som Årets avelshäst 2010, och det är jag jätteglad och stolt över. Jag har fått både ELIT och Årets avelshäst för Ljosefin, och det är klart att det var stort. Ljosefin är ju helt fantastisk och jag är så glad att jag fick chansen att köpa henne. Men det var på något sätt mera "väntat" att hon var en stjärna. Att ha lyckats så här med Muska som har en mera ovanlig både färg och stam, har varit lite mera av utmaning och inte lika självklart, även om Muska också är en mycket speciell häst. Hon knyter också tillbaka till min första häst Musella, eftersom vi bytte Musella mot Muskas mor Klarette för många år sedan, så det var många minnen jag kunde blicka tillbaka på när jag fick priserna. Tack för alla gratulationer!
Även Mumsas Athena fick ELIT-diplom, och det kändes också väldigt bra, eftersom jag alltid har trott på henne, och har ägt henne en tid och fött upp ett av hennes föl (Isoptin Kry). Hon flyttade från mig till Frö fjordhästar, där de flesta av hennes framstående avkommor har fötts, och nu har hon flyttat vidare till Uddas stuteri. Jag hoppas att de också ska få glädje av henne länge till! Jag skickar ett tack och en hälsning till Anna Gehlin, som gav mig chansen att få lära känna denna fina häst och gav henne en ny chans i livet. Vi kan väl sammanfatta att Athena förvaltade den chansen väl!
Trots att man har rätt många timmar tillsammans hinner man inte prata med alla som man vill under en sådan helg. Det kommer så många trevliga fjordhästvänner till ett sådant möte. Jag fuskade ju också lite och kom inte förrän på lördag eftermiddag, men hann i gengäld rida Henja en stund, och det var inte så dumt innan allt stillasittande och ätande!
Den här helgen har jag varit desto mer ute i det ljuvliga vårvädret. I fredags var det halv storm, men Ella och jag red dressyrlektion på kvällen. Jag fick chansen att ta Haldol, eftersom Julia var på träningsläger, och et gav verkligen mersmak. Mot slutet av passet var han underbart mjuk och lyhörd, och gick i en fin form och takt. Det finns lite att finslipa på, men han har jättebra grundförutsättningar, och när man sitter på honom är det svårt att tro att han bara är 140 cm. Mycket resning och lång hals, samt luftiga, fina rörelser gör att det är mycket häst utan att på något sätt vara tungriden. Precis som jag vill ha det! Ella var också mycket nöjd med Desolett, och de höll koncentrationen uppe trots att saker och ting flög omkring i blåsten. Bra träning!
Idag red jag ut på Finja tillsammans med Ella på Desolett. Det var andra gången Finja hade någon på ryggen, men det var svårt att tro. Hon knallade obekymrad iväg efter Desolett med långa kliv. Vi red bara några hundra meter innan vi vände, för det var ju inte meningen att hon skulle bli trött, men hon var nöjd och glad och sög i sig berömmet. För Desolett var detta inte mycket till ridtur däremot, så jag bytte sedan kvickt till Haldol och så red vi en skön sväng i vårvädret.
Vi har fått veta att Humles syster Helvi, som Inti parade för några veckor sedan, är dräktig. Roligt! Det dröjer ju lite innan vi ska få föl, då Henja beräknas föla i slutet av juni - början av juli, men nu hoppas vi få titta på valpar i maj! Den blivande fadern har börjat på agilitykurs. Det var roligt att få hoppa hinder, men ännu roligare att smita och leka med de andra hundarna. Ella konstaterade att han direkt märkte om hon tappade fokus, för då var han borta. En livsglad filur - det är Inti det!
Det har känts mycket kallare den här helgen än förra, och särskilt idag var det väldigt kallt ovh blåsigt. Snön är dock borta, och det är barmark utom i en och annan kant, så det gick fint att genomföra bruksridningstävlingen idag hos Tranås kusksällskap. Sex ekipage kom till start på Holavedens lantliga ryttarförenings bana, och jag tror att vi alla åkte hem med mersmak. Vi skildes i alla fall med diskussioner om det kan vara möjligt att hinna med en tävling till i vår, så vi ska jobba på den saken!
Först ut var jag på Desolett, och det gick hyggligt, men det märks att jag sällan rider henne, om man säger så... Plattan missade vi, och sen lyckades vi dra ner en boll när vi gick in (!) till vändning i trångt utrymme. Hästen skötte sig bra, och små kommunikationsmissar blir det när man inte är samtränade. 40 straff och fint omdöme från domaren under ridning får vi vara nöjda med. Sen kom Veronica på islandshästen Sleipnir, och det var ett jättetrevligt ekipage. Fin häst, som hade en härlig galopp och verkade gilla att hoppa, och han klarade hela banan galant. De missade också plattan, och fick en liten anmärkning vid funktionskontrollen och slutade på 31 straff. Därefter startade Ella på Desolett, och de gjorde en stabil och säker ritt. En boll i portarna ramlade ner, men för övrigt helt straff-fritt, så det stannade på 10 straff. Bra gjort!
Det resultatet visade sig sedan räcka till seger. Julia och Haldol hade visst favorittryck efter segern på KM, men blåst och vårkänslor fick Haldol att tappa koncentrationen, och plötsligt var de bredvid linjen vid ryggningen. Tillsammans med lite andra småfel blev det 173 straff och ett U. Därefter startade Annelie på sitt halvblod Gagans, som bara är fem år. Somliga saker betraktades med viss misstänksamhet, men med lite övertalning fann han sig i allt, och de kom runt på 112 straff och inga U. Bra jobbat! Sista start var Ella, som tog chansen tävla Haldol, och nu var sugen på att försöka slå Julias resultat. Koncentrationen var inte på topp men med 87 straff nådde Ella sitt mål.
I fredags föll 2 dm nysnö, just som vi hade börjat tro lite på våren... Men vi har haft en härlig helg med strålande sol i vackert vinterlandskap. Två härliga skidturer med hundarna har vi kunnat ta, och idag fick Unni draghjälp av Inti. Ibland drog han åt sidan och Unni föll skrattande, men ibland fick hon hjälp åt rätt håll och for fram i bra fart. Roligt hade vi i alla fall! Bild på hur det ser ut här med all snö idag finns i fotoalbumet. Där finns även en bild på en av våra "matgäster", då Ella fotograferade den råbock som är allra flitigast här, när han tog sig lite av hästarnas lunch idag.
Ridit har vi också gjort, och idag kom vi iväg på fyra fjordingar och det är en mysig syn. Först var det Ella På Haldol, sen Unni på Ljosefin, därefter Peppe på Desolett och sist jag på Henja. Tage var hos en kompis, och han hade nog ändå inte följt med... Efter den turen spände vi Finja för kälken och tog en liten sväng på åkrarna när det nu var så bra före. Vägen var helt bar, men hon drog lugnt och bra trots gnissel och motstånd, och börjar bli en duktig körhäst. Vi har dock en bit kvar till precisionskörning, för styrningen är halvbra. Det går åt rätt håll, men med viss variation hur mycket... Men hon är duktig på att stå still och har helt accepterat skaklarna, så jag är nöjd så långt. Resten jobbar vi vidare med.
Innan snön kom och väglaget var riktigt bra, lyckades vi still slut komma iväg och mäta Haldol i tisdags. Vi var före tiden, men fick ändå ett gäng andra före oss, så vi fick vänta en timme i löpargången på kliniken. Tur att han är så snäll. De som var närmast före oss fick gå ut för att komma igen senare, då den första mätningen av en rätt spänd häst visade på 151 cm... Att Haldol skulle klara ponnygränsen var jag inte orolig för, men frågan var kategorigränsen. Käppen visade först 141 cm, men efter en minut fick vi honom att slappna av lite till (inte helt lätt att mäta hingst i denna miljö!, men Haldol tar det bättre än många andra) och han konstaterades vara 140 cm. Känns bra att han får fortsätta som c-ponny, särskilt som Desolett också tävlar i den kategorin och logistiken blir enklare då.
Jag har fått rapport från Halling, som verkar ha funit sig väl tillrätta i sin nya flock. Sari och Isodur har satt honom på plats, och det var precis vad han behövde, nu när vårkänslorna började komma fram. Han har redan blivit vän med Elisabeth och uppskattar hennes besök med borsten mycket. Han har också visat att vi har tränat på att lyfta fötter mm, och det känns bra att det som funkade hemma fortfarande sitter. Med en bra start känns det lovande inför fortsättningen.
I lördags reste Halling till sitt nya hem, och blir där stallkamrat med sin halvbror Isodur. Elisabeth hade med sig gamla Sari, så vi ställde in Halling och Sari boxarna bredvid varandra medan vi åt lunch. Muska skrev oroligt, så hon fick också komma in och kolla läget. Lastningen gick bra - det lönar sig att träna! - och resan hade varit helt lugn. Muska ropade mycket på lördagen och en del på söndagen, men nu har hon slutat. Det känns hårt, men han var ju ändå tvungen att snart lämna mamma, och jag är så glad att Halling har fått ett bra hem. Jag önskar lycka till och hoppas att han ska utvecklas lika fint som han lovar nu. Han ser verkligen jättebra ut, och det ska bli spännande att se vad det blir av honom med tiden!
Ännu ligger snön och täcker det mesta av marken, även om det börjar bli lite bara fläckar här och var. Det börjar dock vara vår i luften, och i söndags var det helt underbart skönt. Julia och jag tog en ridtur på Haldol och Henja, och det var gott att skritta i milt och vindstilla väder med fågelsång överallt. Vägens is var borta och den bjöd nu ett härligt underlag, som passade perfekt för en galopp. Det kändes som att hästarna och vi njöt lika mycket av att våga öka farten lite utan att tänka på halka!
Inspirerade av den sköna ritten fortsatte vi med Finja när vi kom hem. Hon har fått prova sadel någon gång, men inte ryttare, så nu var det dags. Sadeln bekymrar henne inte det minsta, och hon tyckte att det mest var lite intressant när Julia klev upp på pallen bredvid henne. Lite förvånat tittade hon sedan på pallen när Julia försvann därifrån, men det var helt ok att Julia satt på ryggen. Jag ledde henne en kort promenad, och Finja hittade balansen nästan genast och traskade på i så gott som vanlig stor Finja-skritt. Hon verkade helt nöjd med att få visa att hon minsann kan även detta ;)
Det blir bruskridningstävling den 27 mars i Katarp, utanför Tranås! Jag hoppas att många vill ta chansen att komma och tävla. Hör av er till mig eller spana in Tranås kusksällskaps trevliga hemsida för mer info!
Unni har haft ett långt riduppehåll, och endast motvilligt tagit en tur med ledare. I lördags tyckte hon dock att det kunde passa att rida med på banan när Ella och Julia tränade. Jag passade på att rida med på Henja, och Peppe var med som medhjälpare till Unni, men kommenderades att stå kvar vid kanten! Han fick dock följa med när vi avslutade med en kort tur ute. På söndagen ville hon gärna följa med på en uteritt, bara hon fick rida Ljosefin, och det var klart hon fick. Jag red på Henja, och Peppe följde med till fots. Han hade svårt att i för varma kläder hinna med i hästarnas takt i det helt ljuvliga vårvintervädret, men Unni tyckte att det var lika bra det, och red nöjd och glad både först och sist av oss.
I helgen gjorde Inti premiär som avelshund, då han fick äran att para Humles kullsyster Helvi. Vi var lite oroliga att han inte skulle våga ta för sig med en avundsjuk Humle som skällde inne. Inti lät sig dock inte bekomma. Han gav mig en snabb blick, men sen la han all energi på Helvi, och det var svårt att tro att han var nybörjare. Lika fint gick det vid andra parningen, så nu håller vi tummarna för en fin kull valpar på Sänningegårdens kennel!
Idag har solen strålat och det har verkligen känts att det är vår i luften trots att vi ännu har snö och bra skidföre. Hästarna har också fått vårkänslor och fäller drivor med hår, och Ljosefin brunstar för fullt. Annat var det förra helgen, då jag var i Norrköping och höll en ponnydomarkurs vid Skogslottens anläggning. Då var det gnistrande kallt, tyvärr även i en del stugor, som var dåligt vinterbonade. Annars var det en trevlig helg med engagerade och duktiga deltagare. Vi fick också se trevliga ponnyer, och det var intressant att samtidigt se gotlandsruss, dartmoorponny, exmoorponny och kaspisk häst. Bevarandearbetet och storleken förenar alla fyra, men det finns också stora skillnader. Allra mest minnesvärt tycker jag att den engelska exmoordomaren var. Han var färgstark och väldigt konstrktiv i sitt sätt att agera. Sådana möten ger ny inspiration.
Även den senaste helgen har givit intryck. Ella, Unni och jag for då till Eurohorsemässan och upplevde denna på söndagen. Huvudmålet för oss var Jordbruksverkets monter, men vi passade förstås på att se annat också, inte minst de olika rasföreningarna. Roligt att se Lusanna och Ingemar på plats, och de gjorde bra reklam för fjordhästen. Till sist hade dock Unni fått tillräcklig dos av montrar och vi gick då över till Universeum, som kan rekommenderas. Unni uppskattade deras regnskog allra mest, och då i synnerhet aporna. Även Ella och jag hade en bra eftermiddag där.
Vi har börjat planera för en bruksridningstävling i Tranås. DM blir inte förrän i höst, och kommer att sammanfalla med vårt KM. Då tyckte vi, och flera med oss, att det vore roligt med en annan tävling i vår, och vi hoppas att snön är borta den 27 mars. Vi ska vara på Holavedens lantliga ridklubbs bana i Katarp, och den brukar vara bra rätt tidigt på säsongen, och det blir Tranås kusksällskap som arrangerar. Planen är att inleda med tävling och därefter öppna banan för alla som vill träna, så boka in dagen redan nu!
Förra helgen blev det ingen uppdatering, för då trillade vi ihop i magsjuka en efter en. Det började med Unni på torsdagen, sen blev både Peppe och jag sjuka på lördagen och på söndagseftermiddagen var det Ellas tur. Hon skulle åka på agilityträning en kvart efter att illamåendet började, och det var ju snopet att missa, men trots allt bättre att ligga hemma och kräka... Humle, som vet vad som gäller när träningsväskan är packad, blev förstås inte nöjd, för agility är något som han verkligen gillar. Nu är vi friska igen, och fortsättningen av sportlovet har blivit bättre än början. Fast vädret var helt fantastiskt förra helgen, soligt och vindstilla - vinterväder som bäst, men det går att åka skidor nu också. Jag missade kallblodsdomarkonferensen i söndags, och det var första gången.
Nu har jag ledigt ett par dagar, eftersom det är sportlov. Idag har vi tagit en skidtur hela familjen och hundarna - inte dumt att kunna vintersporta hemma! Jag har också ridit ut med Julia och Ella. Det var länge sedan Henja blev riden, för det har varit halt eller andra förhinder ett bra tag. Hon var lika trevlig som alltid. Vi fick en fin naturupplevelse, då vi först såg en räv bara några hundra meter hemifrån, och strax därefter en hare. Lite senare såg vi två älgar braka iväg genom buskagen. Några rådjur såg vi inte när vi red, men de har å andra sidan återkommit till vårt enislage. Efter jakt i trakten för några veckor sen, försvann de, men nu har de återvänt och mumsar i sig ensilage för fullt. I måndags var Julia och jag på Tranås kusksällskaps årsmöte, och Julia fick pris som klubbmästare i bruksridning, eftersom hon och Haldol vann i höstas. Bra gjort!
Den här helgen har det varit isigt, blåsigt och dåligt läge att träna hästar. Vi hade tänkt åka till ridhuset idag igen, men även det kändes vanskligt med riktigt hala partier på skuggiga ställen, så det fick vara. Det har istället blivit uppfriskande promenader med hundarna och däremellan kontorsarbete. Jag har röjt undan en massa bokföring, och även förberett ponnykursen, som är om två veckor. Jag hade tänkt hinna fixa en del med hemsidan också, och kom så långt som att göra i ordning till salu sidan. Där finns nu både Rimidol Kry och Indor Kry med beskrivning, bild och kontaktuppgifter till ägarna. Jag hoppas att deras nya ägare vill hålla kontakten med mig, när de blir sålda, för det är alltid roligt att veta var de finns, och jag tror att det är två trevliga hästar, som kan bli till mycket glädje.
Jag har fått hälsningar från flera andra, bland annat från Ala, som har hunnit bli två år, och börjar vara stora damen. Hon utvecklas fint och verkar vara en riktigt trevlig häst. Jag ska lägga ut bilder både på henne och på Hogpax (som jag lovade förra veckan!), men idag prioriterade jag att komplettera listan med betäckta ston. Humulin är som jag skrev för ett tag sedan dräktig, och nu fick vi rapport från den sista som vi inte visste något om. Det var Silja, som tyvärr inte var dräktig. Hon fölade sent, och fick först en chans med Gandalf, och sedan en brunst med Haldol, men det ville sig inte denna gång. För Haldols del betyder det att han bara har Mira dräktig, men både Silja och Wilda Hilda kom sent på säsongen, så jag tycker att det är helt ok, även om jag förstås hade hoppats att de skulle vara dräktiga. Vi får hoppas att det ska bli bättre lycka i år, om de vill pröva igen. Jag överväger att kastrera Haldol till hösten, så de som vill ta chansen bör ta den i år! Avkommorna har hittills varit väldigt trevliga och även snygga, så jag är mer än nöjd med dem, men är tveksam att hålla hingst för få ston per år. Han är snäll och okomplicerad, men det går ju inte att ha alla i en flock med en hingst.
Till den här uppdateringen hade jag tänkt lägga ut en annons med bilder på Rimidol, som är till salu, samt bilder på Hogpax, som jag har fått hälsningar från. Båda är trevliga valacker, som verkar vara till glädje, och jag blev glad att höra av dem från deras respektive ägare. Nu är dock klockan så mycket att det börjar vara dags att tänka på sängen, så det får bli några korta rader och så tar vi det andra en annan gång.
Igår var Ella, Unni och jag på årsmöte för Östergötlands fjordhästförening. Det var som vanligt trevligt och med mycket folk. Alltid roligt att träffas. Unni var också nöjd och hittade nya vänner att leka med, och Ella vann en chokladkartong på lotteri, så jag tror alla var belåtna. Vi fick Henjas diplom och en fin tenntallrik till Finja, som var bästa tvåårssto på premieringen i somras. Dessa tallrikar är verkligen fina och ett gott skäl att visa sin unghäst på premiering. Fast det är inte så lätt att vinna dem, för konkurrensen är rätt hård. Men nu har Finja två, Henja en och Desolett en, så vi kan inte klaga. Särskilt roligt tycker jag att det är att de är fint graverade. Det blir ett fint minne. Bronsplakett ska man få för diplomston, men de fanns inte på plats, så vi får tro att de delas ut vid annat tillfälle.
Igår fick jag ett riktigt roligt telefonsamtal. Det var Cim, som äger Humulin, som ringde för att berätta att hon har dräktighetstestat Humulin och blodprovet visar att hon är dräktig! Känns härligt efter allt slit som vi lade på henne, och jag är också glad att min beömning att den sista brunsten var av bättre kvalitet visade sig stämma. Nu hoppas vi att hon ska få ett fint föl till sommaren.
Det är så isigt att jag har lagt all unghästträning "på is" (haha), men det finns förstås annat att göra. Det går t.ex. rätt bra att åka skidor ännu (och det går väldigt fort ner på skaren!). Det har också funkat bra som hundrastning, men idag stötte vi på en jakthund när vi var nästan hemma. Humle och Inti försvann som gråa streck och återkom fyra timmar senare... Hmm, de som varit så duktiga länge nu. Det får bli mera koppel igen.
Igår var vi i ridhuset med Haldol och Desolett och de verkade tycka att det var härligt att få röra sig på säkert underlag och bjöd verkligen till. När Ella slutade bromsa och började rida såg Desolett jättefin ut, och Haldol var också duktig och har blivit riktigt stadig i formen. Halling skaffar sig egen träning, och förutom att retas med Finja, har han kommit på hur man öppnar till lunchhagen. Varför vänta tills timern släpper grinden när en händig häst kan ta handtaget i munnen och koppla loss i förtid? Tack och lov har han ännu inte överfört kunskaperna till grinden ut ur hagen, och den är nog svårare. Hoppas jag!
Jag har nu rättat alla prov från förre helgens kurs, och det är skönt att ha fixat det, så att resultaten snart kan gå ut. Petra har sammanställt kursvärderingarna, och jag känner mig väldigt nöjd med dessa. Alla punkter har fått betyg mellan 4,0 och 4,7 (i en skala med 5 som bästa betyg), och bäst fick föreläsningen om verbal beskrivning samt det praktiska provet (!). Även det teoretiska provet fick högt (4,6), liksom utdelat kursmaterial.
Söndag kväll och jag är ganska trött efter helgens exteriörkurs. Som vanligt roligt och inspirerande att träffa entusiastiska människor som vill lära mera, och man lär sig alltid något själv också. Alla hästar har varit på plats i tid, trots halvdåligt väglag, och alla har också varit väl förberedda och väl visade, så deltagarna var väldigt nöjda. Jag tror också att mer än en har fått upp ögonen för fjordhästar, både genom alla mina bilder på snygga fjordingar (jag har visat många andra raser också) och genom de båda fjordhästarna från Frö fjordhästar. Chenaias utstrålning charmade många. Så det har varit roligt och jag vill tacka alla som bidrog till det!
Jag har fått mejl från Rimidols ägare, som berättar att hon måste sälja honom då hon inte kan rida mera på grund av sin adåliga knän. Hon köpte honom som föl av mig, och han är nu nio år gammal. Hon beskriver honom som framåt och energisk utan att vara het, en trevlig häst, som är utbildad i ridning till lätta dressyrklasser och mjuk i munnen. Han är ca 145 cm hög och rör sig bra, främst i skritt och trav. Han är e. Rimbo 178 u. Ljosefin 2593, och beskrivningen låter ungefär som jag kunde tänka mig att kombinationen skulle bli. Rimidol är visad som ettåring med 40 poäng och var bästa föl på riks 2002. Han står nu norr om Uppsala, och den som är intresserad kan kontakta ägaren Maria Wålsten maria.walsten@gmail.com för att få veta mera.
Vi går mot ljusare tider, och det börjar faktiskt märkas. Fast lite mörkare blev det av att snön blåste och smälte av träden och snön delvis smälte. Inte så att det blev barmark precis, men däremot is och skare. I natt kom sedan ett lager lätt snö ovanpå och sen var det riktigt livat och glatt. Som tur var har underlaget i hagarna klarat sig bra, men gårdsplanen är spännande att beträda. Jag kan lova att det gick undan när vi åkte skidor på skaren i söndags. Men vi tappade räkningen på hur många gånger vi föll i backarna... Tjejerna var tappra och red en tur på Muska, Haldol och Desolett, men jag tyckte att underlaget var för dåligt och att Henja gått en hel del innan, så det fick vara. Att köra Finja på blankisen var inte att tänka på, även om hon varit snäll, så jag förberedde nästa helgs kurs i stället.
I lördags var det fortfarande bra underlag, och Haldol och jag tog ett nytt tag i skogen. Om jag tyckte han var duktig första gången så var han fantastisk nästa. Han är otroligt lättlärd och samarbetsvillig, och han fattar snabbt vad det handlar om. Mest imponerad var jag när vi kommit in mellan några granar och skulle vända bland en massa ris och snö, för att sedan koppla på en stock och ta med ut. Hur man skulle vända där var inte lätt att inse, men jag bad ändå Haldol om det. Han tänkte till en sekund, och satte sig sedan nästan på bakbenen, gjorde en halvpiruett och landade lugnt och fint med nosen i rätt riktining. Ett språng och sedan väntade han på koppling av stock och order att starta. Då är det verkligen roligt att köra i skogen!
En sista långhelg innan den vanliga vardagen rullar igång igen. Det är inte så dumt att efter en vanlig helgs ledighet konstatera att det bara är fredag kväll och hela helgen är kvar! Idag har vi varit ute med hästtransporten för första gången på evigheter. Jag tror inte att vi har varit ute sedan Muska och Halling var på premiering i september... Och sedan november har transporten varit insnöad. Men nu har vi fått ut den, tack vare en snäll granne som kom med traktorn, och sen har vi själva skottat två omgångar till då det hunnit snöa mera under veckan... Vi åkte till ridhuset och Annika gav Ella på Desolett och Julia på Haldol en genomkörare i dressyr. Med tanke på att träningen haft snö-paus ganska länge och det bara varit skogsridning under tiden såg det inte så illa ut. De var ganska mjuka och lydiga båda två, och jag tror att de tyckte att det var kul.
Igår fick Haldol prova på något som legat nere ännu längre, nämligen skogskörning. Förra årets ambitioner försvann i en meter djup snö, och i år höll det på att gå likadant. Men en halvmeter snö är trots allt bättre än en meter, och när det blåste en del igår, tyckte jag att skogen verkade lockande för att slippa snålblåsten i mer öppet landskap. Vi plockade fram saxen och gav oss ut till de vindfällda träden, som Peppe börjat såga upp. Haldol försvann nästan i drivan över diket när vi skulle in i skogen, och han såg ut som att han frågade om detta verkligen var meningen. Det var det, sa jag, och då plumsade han vidare och snart blev det i alla fall lite bättre. Och trots att det var nästan två år sedan satt de gamla takterna i. Haldol visste precis att man måste stå still när det krävs, och sen knegade han ut stock efter stock i rask takt. När vi fått ut ett tiotal drog vi hem en och tog lunch. Sen tog vi med kälke och bakkälke till skogen, och drog ut några till med saxen innan vi lastade på kälken. Det blev ett rejält lass av mest tunga alstockar, och Haldol fick dra ordentligt i den branta backen hem. Och det gjorde han med den äran, och såg rätt nöjd ut när vi parkerade på gårdsplanen och nöjde oss för den dagen. Jag kunde inte låta bli att le när Peppe kommenterade det hela ute skogen, då han letade upp stockarna under snön medan jag och Haldol drog ut dem han hittat, och sa "Det här är roligt! Man kombinerar nytta med nöje.". Det var ju fjordhästens slogan tidigare, och nog passar det bra ännu.
I söndags hade vi glädjen att ha besök av våra besökare nummer 30000 på hemsidan. Familjen Eckerbom, som äger Stenrike Etta, kom och fikade och pratade fjordhäst. Vi hälsade förstås på alla hästar i hagen också, och sen fick barnen en ridtur och de stora en promenad. Mia tog med hundarna, Unni red Ljosefin, deras båda flickor på Haldol och Desolett med varsin vuxen vid sidan, och så tog jag täten med Finja. Det var kallt, men soligt och i raskt skritt-tempo var vi som gick snart ganska varma. Finja var duktig i täten och knallade på med glatt mod, och de andra skötte sig förstås lika bra som vanligt. Det är alltid roligt att träffa andra fjordhästvänner, och vi fick en trevlig eftermiddag.