GOTT NYTT ÅR!
Isgata ute och ont i knäet efter att ha gått för mycket på hårda och hala underlag, så det passar bra att sammanfatta 2012 och se tillbaka på allt roligt som varit. Året började precis som 2011 slutade - med mig på kryckor efter benbrottet i november 2011, och jag trodde nog inte att jag fortfarande skulle vara påtagligt halt, men även om benbrottet har läkt bra, så är det annat som krånglar. Jag hoppas att jag snart ska kunna springa igen, men är glad att jag nu i varje fall kan rida hyggligt. Bortsett från detta har 2012 på många sätt överträffat våra förväntningar.
Ellas målsättning för 2012 var att kvala med Desolett till fjord-SM in dressyr samt att göra ett försök att även kvala Haldol dit. Desolett hade två kval klara hösten 2011 och klarade det tredje i januari 2012. Vid samma tävling satte Haldol sitt första kval, och red in på över 63%. Sen gick det lite upp och ner, men mest upp ändå, och vid kvaltidens slut hade Haldol hela sex godkända kval och hade ridit ihop till en presationsmedalj i guld i dressyr (samt en i brons, medan silvernivån får bli senare, för den sprang vi föprbi för att hinna kvala). Både Desolett och Haldol hade dessutom tagit placering i lätt A:1 dressyr på lokal nivå (kategori C). Båda var dessutom kvalade till fjord-SM i bruksridning, och för Desoletts del var hon där kvalad med både Ella och mig. På SM valde vi att det räckte bra för Ella att rida fyra dressyrklasser (SM-klass samt värmningsklass) och en start i bruksridning med Haldol, så jag tog Desolett där. Vi åkte dit bara för att ha trevligt, eftersom målet för året var uppnått med råge i och med att båda hästarna var kvalade. Och trevligt hade vi - det var ett trivsamt SM, där hela familjen var med och hejade på.
Några placeringar hade vi inte räknat med, då vi visste hur hård konkurrensen är, och detta var Ellas första SM-dressyr, efter att ha tävlat lätt A i knappt ett år. Men redan i värmningsklassen lätt B:1 var det snubblande nära, då Haldol låg kvar bland placerade under nästan hela klassen och till sist blev sjua (fem placerade). Jättebra, tyckte vi, och Desolett hade också ett hyggligt resultat. I SM-klassen gjorde Ella sin hittills bästa ritt i lätt A:1 någonsin med Desolett, och den domare som låg högst gav henne 67%! Snittet blev över 65%, och det räckte till en femteplacering, och dessutom titeln bästa junior! Haldol var lite trött, men gjorde också bra ifrån sig och hamnade precis under mitten i klassen, vilket var superbra för en häst som vi inte hade vågat tro att vi skulle hinna kvala ens. Så vi åkte hem med en strålande glad och direktkvalad ryttare, som förstås är ännu mera taggad inför nästa SM. Hon har under hösten ridit två godkända kval (på två försök) med Haldol, och satsar förstås på att klara av det tredje under våren, så att han också får följa med igen.
Ett annat SM-kval är också klart, då Ella och Desolett vann DM i bruksridning, och alltså planerar för att åka till Bruks-SM 2013. Vi var på vårt första Bruks-SM under 2012, då det var Desolett och jag som vann DM 2011. Läget kunde varit bättre, då min träning inte alls blev som tänkt, och benet var fortfarande för svagt för att orka lätt sits några längre stunder, men det kändes som att detta var min chans i livet, så vi åkte ändå. Lite ombytta roller mot vanligt, då Ella var min hästskötare. Målet var att genomföra utan U, och det klarade vi. Jag var nog mest orolig för det stora vattenhindret, men det bekymrade inte Desolett så värst, utan hon tyckte att några vanliga bommar på sockerbitar var mer misstänkta... På fjord-SM fick vi tillfälle att visa att hon kan hoppa bättre än hon visade i Dingle, och min snälla häst har som sagt vunnit DM i bruksridning två år i rad, i hård konkurrens. Hon vann dessutom KM i bruksridning för andra året i rad i år. I fjol var det jag som vann, och nu var det Ellas år. Ella nöjde sig inte med att vinna med Desolett, utan red dessutom dagens näst bästa resultat med Haldol på KM. Han har utvecklats mycket inom bruksridning, och vi ska jobba med att få honom säkrare på gatubrunnen (som han ofta kliver fint över), så kanske blir det han som får åka till bruks-SM.
Vi kastrerade Haldol i höstas, då han har betäckt relativt få ston och vi vill kunna fortsätta ge honom ett liv tillsammans med andra hästar året runt. Han har alltid varit snäll och lätt att hantera, både hemma och på tävlingsbanan, men det är inte alltid lätt med koncentrationen hos en hingst, och det är dessutom många andra ponnyhingstar ute och tävlar. Nu kan han gå ihop med Desolett, och det passar bra, eftersom ingen av dem behöver stora fodergivor, till skillnad från dräktiga ston och växande unghästar. Innan kastreringen passade vi på att visa honom på hingstpremieringen i Vetlanda, där han blev premierad AB (ext+prest). Sitt exteriöra AB fick han redan i fjol, då han fick 42 poäng, och nu gjorde prestationsmedaljen i guld att det även blev för prestation. Roligt! Han visades också på riksutställningen och gick tvåa efter fine Björkhems Arn, och fick 42 poäng.
Efteranmälda till riksutställningen var Finja och Ajke, som vi tyckte behövde en träning inför premiering och bruksprov, och jag tyckte också att Finja var i ovanligt god form för att vara ett fyraårigt sto med sitt första föl. Ajke vann sin klass och blev sedan bästa föl, och det enda föl som var guldbelönat, så han gick vidare till BIS-finalen, där han slutade femma. Finja vann också sin klass, men var ensam i den, och vi hade därför ingen aning om vilken poängnivå hon låg på denna gång. I BIS-final fanns fina hästar, men den ena efter den andra fick lämna ringen. Till slut var det bara Finja och Cascada kvar, och jag hade nöjet att få stå i en ände med Ajke medan Ella och Cascadas visare sprang gång på gång. Partisk - javisst, men då var det solklart för mig vem som hade absolut bästa traven, och det var också Finja som till slut stod som Best in show! Fantastiskt - det hade vi inte vågat drömma om! Jätteglada, nöjda och lyckliga förstås! Poängen (44 med nior för både skritt och trav!), äran och glädjen lever vi länge på, och det är ju det som är huvudsaken, men lite förvånad är jag att BIS på en riksutställning åker hem med en liten glasskål, en rosett och inget mer. Bästa föl fick inget alls utom sitt pris för klassegern (en pannlampa från Agria), medan bästa treårssto fick ett täcke. När Desolett vann för några år sedan fick hon ett täcke för att hon blev bästa treårssto och ett täcke för BIS-titeln... Jag kan tycka att det är lite synd att gömma den finaste hästen i ett täcke, men ett gehäng är trevligt, och andra gånger vi har haft turen att ha BIS eller reserv-BIS hästar har vi vunnit träns, schabrak mm. Det förtar som sagt inte glädjen att få vinna, men om man ska locka hästar till riksutställningen tror jag att det behövs lite fest, och ett gehäng ser fint ut utan att vara så dyrt.
Finja och Ajke fick ett par veckor senare åka till premiering, där Ajke igen fick 40 poäng och Finja gjorde sitt ridprov. Hon hade hunnit sätta massor av vinterpäls och blev lite varm och matt till visningen, men fick ändå 43 poäng med nior för skritt och trav - hon har verkligen hittat sina rörelser sedan i fjol då hon var lite stor och valpig. AB-premierad och stamboksförd - vilket var mitt mål för 2012, så var det också avbockat. Även halvsystern Djusa visades för stamboksföring och blev AB-premierad efter ett fint körprov. Ytterligare en halvsyster har varit på premiering i år, och det är Ljosefins sista föl Ala. Hon visades på Kvinnersta, och jag var där och kunde dela glädjen då hon fick diplom - därmed har alla Ljosefins nio döttrar fått diplom! Två söner är godkända hingstar, och två av döttrarna (Desolett och Djusa) har blivit riksettor. Även Ala visades på riksutställningen med bra resultat - jag tror att alla döttrar är visade där som treåringar och alla har fått minst 40 poäng även där.
Tre nya föl har vi fått under året - Hassle, Ajke och Hejde. Alla är fina och välutvecklade, och det är väldigt roligt att hålla på med dem. Om man ska kunna ta nya föl måste man också sälja ibland, och i år har vi sålt två hästar, som vi hade lite svårt att skiljas från. Det var först Grånosa, som reste norrut i april, och som är en väldigt trevlig unghäst. Hon verkar ha kommit till ett bra hem, där träningen av henne fortsatt på ett bra sätt och vi önskar fortsatt lycka till. I december reste Henja, som vait tingad länge, men som behövde avvänja Hejde innan hon kunde åka. Henja är också väldigt personlig och rolig att arbeta med, och hon älskar att få vara i fokus och få vara duktig. Det var det som fick mig att bestämma mig för att hon skulle ha det bättre hos någon där hon kunde komma mer i centrum, och jag tror att hon ska trivas hos sin nya familj, som verkligen har längtat efter henne.
Många andra hästköpare har jag också fått rapporter från under året, och en del av våra uppfödningar har jag träffat. Det är alltid spännande att få följa hur det går genom livet för dem, och de flesta har jag kontakt med, och de flesta verkar också fungera väldigt bra och är till mycket glädje. Det är också intressant att följa hingstarnas avkommor, och vi hoppas på ännu ett par föl efter Haldol efter årets säsong, men sen blir det ett uppehåll i hingsthållningen. Lite egna föl ska vi dock ha, och sen kan vi ju också följa hundarnas avkommor. Både Humle och Inti har tre fina kullar var, och Inti har ytterligare bokningar. Några avkommor har börjat visa framtassarna på utställning, och det ska bli spännande att se dem när de blir lite äldre. Mycket mer finns förstås att berätta från 2012, varav en hel del är återgivet i dagboken nedan, om du orkar läsa längre. Jag sätter dock stopp här och tackar för alla goda och trevliga möten under året, och ett särskilt tack till våra hästköpare, för god vård och träning av våra upppfödningar. Till sist vill jag önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
GOTT NYTT ÅR!
Idag var det skarsnö på ridbanan och åkrarna, och isgata på vägen och gårdsplanen. Som tur var så var det bra underlag i hagarna, så hästarna kom ut och har haft en bra dag i soligt vinterväder. Rida eller köra var dock inte möjligt, så det blev en dag av lite fotograferande samt framför allt att redigera och lägga upp bilder här. Många nya bilder från idag, men också en del från tidigare i december, bland annat juljippot på Tranås ridklubb. Många bilder på fölen, som är både fina och trevliga. Hejde och Hassle är till salu, och vi blir bara mer och mer förtjusta i dem när vi tränar dem. Hejde är väldigt okomplicerad och vänlig, och kan säkert bli en trevlig familje- eller ungdomshäst, som man kan ha mycket roligt med. Han ställer upp på det mesta och älskar att vara med. Hassle är en riktig snygging, som dessutom rör sig väldigt bra. Han är stor, och har stor kapacitet. Han är lyhörd och klok, och också han är alltid vänlig och lätthanterlig.
Hassle är både snygg och trevlig - kolla uttrycket!
Hassle och Ajke är goda vänner.
Hejde är lika snäll som han ser ut.
Hejde har ett riktigt fint huvud.
Alla tre fölen äter gärna tillsammans.
Ajke i förgrunden.
Ella skulle sätta fart på fölen genom att skaka ett schabrak, men Hassle kom snart och spanade...
... och snart stod hon mitt bland alla nyfikna föl!
Men några fina travsteg visade Hejde upp först.
En fin resning har Hejde haft redan från början.
Visst är Hejde fin!
Vad det någon som sa något, Hejde?
Ajke och Finja äter lunch tillsammans.
Mor och son i en annan vinkel.
Ett annat mor-son-par: Desolett och Haldol.
Muska fyller snart 16, men ser riktigt bra ut.
Haldol har kvar glimten i ögat även som valack - härligt!
Haldol och Desolett trivs fint tillsammans.
Haldol i snöfall.
Desolett: vad tänker du på?
Inti och Humle älskar att rusa i snön!
Toker (Unni) och Snövit (Ella) redo för årets juljippo på Tranås ridklubb.
Snövit och hennes fina häst (Haldol) värmer upp inför framträdandet.
Snövit är räddad av prinsen (Amanda) och de två små dvärgarna Toker och Kloker (Klara) är så glada.
Hela gänget i "Snövit och de två små dvärgarna" tackar för sig vid TRKs juljippo.
Inte dumt alls med jullov! Vi har hittills bara varit hemma och tagit det lugnt - eller lugnt; det beror väl på vad man jämför med... För mig är det lugnt, eller i varje fall avkoppling att få rida två hästar per dag, ta en skidturmed hundarna, leda fölen, laga mat, mocka stallet och lite annat smått och gott... Ella och jag har varit flitiga med hästarna, och oftast är det Muska och Desolett som faller på min lott, medan hon tar Finja och Haldol, men ibland byter vi. Jag har inte ridit Muska regelbundet på flera år, utan det är mest Mia som har ridit henne, och jag har tagit någon enstaka tur. Hon är i fin form nu, efter att ha mjölkat massor till Hassle, och hon verkar trivas med att ridas och är så härlig. Mjuk och lyhörd, lugn och framåt. Det räcker att tänka vad man vill så vet Muska, och allra gladast tror jag hon var när vi följde med Ella och Haldol på en riktig snöpulsarrunda. Hon tuffade på i frisk trav, eller vad man nu ska kalla det för. Ibland tror jag att hon faktiskt töltar när man får upp farten lite. Ryggen rör sig nästan inget - takten är annorlunda, men hon är absolut inte halt, och hon har varit såan hela livet. I en viss fart övergår hon till sin Muska-tölt, och det är väldigt bekvämt, vad det nu än är. Annars får hon oftast följa med som moraliskt stöd till Finja på utereitterna, och det funkar lika bra om hon går först eller sist. Vi har inte en chans att hinna med i Finjas enorma skritt, så vi blir oftast en bit efter.
Finja jobbar bra på ridbanan också, och hon är verkligen värd sina nior för gångarterna. Vad den hästen rör sig! Hasarbete, ryggverksamhet och takt finns naturligt. Hon älskar att få vara med och vara duktig också. Underlaget att träna på är inte toppen nu, med ny snö och tö om vartannat, och inte lockar det så mycket att fara till ridhus på hala vägar heller, men vi tränar det som går, och jag har fått nöjet att prova Haldol ett pass också, och han har utvecklats mycket. Halterna börjar fungera mycket bättre, liksom galoppfattningarna, inte minst från skritt, och Ella är supermotiverad. På kvällarna tar vi ofta en liten promenad med fölen, och igår följde Mia med så att vi kunde leda alla tre tillsammans. Vi gick genom en smal grindöppning, tog en runda i trädgården, och sedan upp på körbron och därifrån kollade vi in skottkärran och tog en runda runt transporten. Alla tre är följsamma och trevliga att leda, och alla går framåt med gott mod, och kan också stå lugnt och vänta när det är dags att stå stilla. En bra grund för fortsatt träning av tre go'a killar.
Idag har min och hela familjens julledighet börjat, och om jag har tur och läget är lugnt på jobbet så kommer jag att vara ledig ända till den 7 januari. Så länge har jag inte varit ledig över jul sen jag slutade skolan, tror jag. Vi hoppas förstås på härligt vinterväder, med bra underlag för både ridning och skidåkning. Vi började bra idag med att först ta med hundarna på skidtur och åka och såga ner en julgran i vår skog. Det har varit snö här hela december, och under den har det inte frusit mycket, utan det var fortfarande öppet vatten i hjulspår under snön, så det gällde att se upp vart vi placerade skidorna om det inte skulle bli tungåkt. Ella och jag valde ut en gran, som vi tror ska bli helt OK, och vi var båda nöjda med att hämta gran i egen skog jämfört med fjolårets omöjliga uppdrag med kryckor, då det fick bli köpt gran.
Efter lunch fortsatte vi med hästarna, och först red Ella och jag ut en tur på Finja och Muska, medan fölen fick vänta inne i stallet, och sedan fortsatte vi med Haldol och Desolett. Lite kallt om fingrar och tår, men annars två mysiga turer, och hästarna verkade också gilla utflykterna. När vi kom tillbaka lite efter tre började det redan bli mörkare, och vi gläds åt att nu vänder det och ljuset kommer sakta tillbaka.
En del kan man dock göra i mörkret också, och bland annat försöker vi leda fölen några kvällar i veckan. Vi tar två av dem och går en liten tur på gårdsplanen, in i en hage och upp till garaget eller en annan sväng som verkar passa. Alla gör snabba framsteg och fungerar fint att leda både i täten och efter den andre, och deras olika personligheter kommer fram mer och mer. Ajke är trygg och nyfiken, och vill gärna undersöka allt. Han kliver fram på nya ställen utan synbar tvekan. Hejde är en riktig kompis, som kollar läget med oss och älskar vara med. Han är väldigt snäll och okomplicerad, medan Ajke kanske behöver en lite fastare hand. Hassle är klok och lyhörd, men kan spänna sig ibland och bli tveksam. Jag tror att han har potential att bli en riktigt fin dressyrhäst (eller varför inte hoppning?) och både han och Ajke rör sig fantastiskt bra. Hassle är fortfarande störst, och jag tror att han blir den störste av dem. Även Ajke är ganska stor, och kan nog bli lite över medel, medan Hejde ser ut att bli medelstor.
Under veckan har det kommit många härliga julhälsningar, och det är alltid lika roligt. Tack för alla dem! Idag kom en hälsning från Grånosa med rapport om vad hon lärt sig och gjort sedan hon flyttade, och jag kan se att hon har vuxit och utvecklats fint. Hon verkar också bli en riktigt trevlig häst, och det är roligt att höra. Även flera andra av våra uppfödningar har skickat hälsningar, och det är alltid mycket uppskattat. Vårt julkort i år fick bli ett som illustrerar två av årets höjdpunkter. 2012 har verkligen överträffat förväntningarna, och en liten summering av detta återkommer jag till om några dagar. Vi valde ut Ellas och Desoletts fina resultat på fjord-SM med en femteplacering och bästa junior och Finjas BIS-titel på riksutställningen, och lät dem prydas av sina rosetter på årets julkort. Det var också roligt att se Finja utanpå senaste Lill-Blakken och läsa det trevliga reportaget från riksutställningen - det gjorde mig glad! Nu vill jag önska alla som läser detta en riktigt GOD JUL!
December kom med snö, och jag har tagit en massa härliga vinterbilder. En del av dem kommer på hemsidan så snart jag har hunnit redigera dem, men fokus under helgen har varit att vara ute och njuta av härliga vinterdagar, så det har inte blivit så mycket tid vid datorn. Hundarna älskar att fara runt i snön, och de hoppar som delfiner när det blir lite djupare snö, men de verkar aldrig bli trötta, och de älskar att följa med oss på skidturer. Hästarna trivs också, och är pigga och glada. Idag har vi varit flitiga och gjort något med samtliga. Ella och jag började med en uteritt på Finja och Muska. Det var vackert om än lite kallt. Finja skrittade på raskt i täten, så Ella fick tillfälle att träna lite halter också, och även i trav flöt hon fram snabbt och visade sin fina mekanik. Muska är perfekt sällskap - obekymrad och härlig att sitta på. Sedan last- och ledtränade vi alla fölen. Ajke och Hejde gårn raka vägen in och väntar på sin morot, och tycker att det hela är toppen. Hassle har inte kommit på att morötter är gott - eller vi har inte kommit på vad som motiverar honom så bra, så hans beröm består ännu så länge av att bli kliad, vilket är bra, men inte ger lika snabba framsteg. Han är dock lika duktig som de andra på ledövningarna, som vi också varit flitiga med under kvällarna, men nöjer sig ännu så länge med att kliva upp på lämmen med framhovarna. Där står han förnöjt, och idag fick han mumsa hösilage, vilket han verkade uppskatta. Sist red vi dressyr på Desolett och Haldol, och efter att 'ven tagit en skidtur med hundarna var vi rätt nöjda.
Igår var det juljippo på Tranås ridklubb, och vi medverkade med inslaget "Snövit och de två små dvärgarna". Ella var Snövit, som red ett litet dressyrprogram på Haldol. Jag var drottningen och häxan, och Unni var Toker, och så hade vi hjälp av Amanda som agerade prins och hennes syster Klara som var Kloker. Uppskattat och roligt tillsammans med många andra fina uppvisningar.
Förra lördagen levererade vi Henja, och körde henne hem till sitt nya stall. Det var lite osäkert om vädret och väglaget skulle funka, men vi kom iväg och Henja stod lika lugnt och fint som alltid. När det var en kilometer kvar mötte familjen upp, och jag konstaterade att det var en brant, smal och krokig grusväg, som dessutom hade branta slänter på sidan. Jag är van vid vår branta väg, men detta var värre, så jag bestämde raskt att sista biten fick Henja gå. Jag ledde henne och hon följde med lugn och nyfiken på okänd mark. Klara följde med mig, och när vi kom fram mötte Cecilia och Oskar, och jag tror att alla hade längtat lika mycket. Jag är säker på att hon kommer att bli så ompysslad som jag vet att hon älskar att bli, och jag hoppas att de ska trivas tillsammans allihop. När jag kom hem hoppades förstås Hejde att hon skulle vara med tillbaka, och vi fick höra hans visselpipelika ljusa gnäggning många gånger. Han höll sig dock lugn med de andra, och han ser ut att klara sig fint.
Sedan jag skrev senast har vi också hunnit ögonlysa Inti. Det var planerat för ett år sedan, men benbrottet kom ivägen, och sedan har det inte blivit av. Äntligen kom vi iväg, och han fick beröm för att vara duktig vid undersökningen. Ögonen var utan anmärkning, så det var skönt. Nu är alltså både Inti och Humle ögonlysta u.a. Båda är också höftledsröntgade, vallanlagstestade och utställningschampions samt har startat i agilitytävling klass I, och där Humle har en seger och en placering. Jag avslutar med en bild på Hejde, som tittar lite undrande på oss sedan hans mamma försvann.
Hejde spanar bakom Ajkes rygg.
November brukar kännas som årets längsta månad, och förvisso har det varit precis så grått och trist väder som det ofta är, men i år har november bara rusat fram, och snart är den slut. Inte har jag hunnit uppdatera sidan heller, och det beror inte på att inget har hänt, utan snarare på att det inte funnits tid framför datorn. Många sköna hundpromenader och härliga ridturer har vi hunnit med i alla fall. Riktigt roligt tycker jag också det är att Ella flera gånger oombedd har selat Haldol och så har de harvat ridbanan, som är riktigt fin tack vare det. Jag övertygade ju Ella om att köra ved några gånger, och nu känner hon sig mer bekväm även med tömmen i hand, och det känns jättebra att hon vill harva banan. Bra träning som omväxling tror jag också att det är.
Annars får jag säga att hon tränat ganska varierat även för övrigt. Hon har ridit flera hoppträningar, och Haldol är riktigt duktig som hopphäst, och båda verkar ha roligt. Vi har varit hos Sissi Lilja och tränat mera dressyr, och även det går framåt. Haldol har redan blivit valack, och är inte alls lika nyfiken på allt runtomkring, och vi har också konstaterat att de få gånger han gnäggar nu så är även rösten en annan. Det ska bli spännande att se hur han är på nästa tävling. Han ser fin ut i alla fall, och bit efter bit i träningen faller på plats. Jag och Desolett är inte riktigt lika flitiga, och Ella rider henne en del också, men även för oss går det framåt, och det är riktigt roligt att rida henne, för hon är alltid lika positiv.
Finja och Henja utvecklas också fint, och snart är det dags för Henja att flytta till nytt hem. Jag tror att hon kommer att gilla att bli i fokus där. Hon ger mindre och mindre di till Hejde, som äter och växer bra ändå. Hejde är, trots att han är yngst, väldigt självständig, och han är helt charmerande på morgonen då han stannar och pratar en stund med den somsläpper ut, innan han följer efter de andra fölen ut till mammorna. Ajke är sin mamma upp i dagen, och kroniskt nyfiken. På väg in för ett par dagar sedan bet han tag i kvastens borst, då den stod i gången där han passerade. Lite förvånad blev han då han fick med ett helt kvastskaft som föll vid sidan av honom, men det var helt Ok det också. Riktigt skön kille det också! Hassle är också härlig, och är väldigt snygg trots att han är störst - han växer i balans. Han är lyhörd och vaken, och det gör att han inte alls är knölig trots sin storlek. Jag gillar alla tre, och tycker att de utvecklas fint, även om jag just nu tvivlar på om Hejde har potential att bli hingst. Å andra sidan är han som sagt otroligt lätthanterad och älskar människor, och det räcker långt. Förra helgen stängde vi in dem i stallet medan vi red alla mammorna, och idag var de ensamma i hagen en stund när vi red, och det fungerade fint.
Under en vecka hade vi besök av en russvalack, som vi hade hoppats skulle bli Unnis ridhäst en tid. Han fick gå med Haldol och Desolett, och det var härligt att se hur han direkt accepterades i hagen och redan från andra dagen fick vara med och äta i samma hög som de. Fantastiskt att se hur väl hästar som är vana att leva flockliv accepterar varandra. Han var också helt OK att hantera i stallet, vilket var det som vi hört kunde vara lite knepigt, och Unni borstade och trivdes. När han varit en vecka hos oss red Unni och jag ut på russet och Haldol. Vi hade lite otur då hästarna blev skrämda av en hund som for fram bakom ett hus, och Unni föll av, men vi samlade ihop oss och fortsatte. Resten av rundan gick fint, och vi mötte en traktor, och äve det gick bra. Nästa dag ville Unni rida på ridbanan, och russet försökte vända några gånger, men Unni styrde tillbaka och det gick hyggligt ända tills han plötsligt vände och bestämt skickade av henne genom att lätta bak. Jag longerade honom en stund sedan, och det gick bra, men tyvärr var hans attityd inte toppen då heller, och till slut fick Unni sitta på medan jag ledde honom ett par varv. Vi lämnade tillbaka honom sedan, för det var tydligt att Unni inte skulle klara ut detta. Nu hoppas vi kunna hitta en annan trevlig ponny, så att hon får en häst i lagom storlek. Idag red hon lektion på Desolett för Annika, och det gick fint, och de travade frejdigt runt, men det hade varit trevligt med en lagom stor häst att lära sig mer på. Om någon vet en snäll och trevlig ponny (stor B eller möjligen liten C), så tar jag gärna emot tips.
Det milda vädret, som jag skrev om senast, försvann i en hast, och från en solig och fin eftermiddag slog det plötsligt om till hagel och snö. Oturligt nog skedde detta just som vi var på väg till Mantorp för en träning hos Sissi Lilja. Trots att det var soligt när vi lastade, så blev vi tvungna att vända i Boxholm efter att ha kört i 40-50 km/timme sedan Tranås. Vi hoppades först att det bara var en hagelby, men tvingades inse att det var lite mer än så när marken var vit redan strax efter Sommen och temperaturen kröp ner på noll. Nästa morgon var vår lilla väg isbelagd, så det var nog ingen tvekan om att det var klokt att vända och åka hem, om än snopet.
Vi hade som tur var en ny träningstid redan veckan efter, då det var höstlov (annars tränar vi varannan vecka där). Det var Haldols första träninge efter kastreringen och han var pigg och arbetade nästan direkt i fin form, så det finns gott hopp om att han är på gång igen. Desolett var också duktig, och vi fick till riktigt fina volter i galopp, runda och jämna och med bra rytm igenom hela. Sluta på diagonalen gick på något sätt, men jag föredrar nog öppna ändå. Ella och Haldol har lättare för dessa sidvärtesrörelser än vi morsor...
Jag har fått rapport om att Alvedon har genomfört en clear round LC-dressyr med bra resultat, och Kristina är så glad för sin trevliga häst, som hon säger alltid är rolig att rida, och som är dröm att ha med att göra. Lika stabil i alla situationer och härlig att rida ut. Förhoppningen är förstås att han ska bli tävlingshäst, men jag förstod att annars var han ändå godkänd som en kompis att ha trevligt med - och det är ju det allra viktigaste! Även Halling har jag fått rapport från, och han har fått prova sadel och arbeta med lite olika ledövningar, och han gör fina framsteg. Också brorsan och stallkompisen Isodur är duktig och verkar vara ett sant nöje att arbeta på lång töm.
Vi jobbar på med fölen också, och de ska nog också kunna bli riktigt trevliga hästar. Ajke har ju varit ute och åkt några gånger med mamma Finja, så nu provade vi att lasta honom själv, och det gick hur fint som helst. Han knallade in tillsammans med Ella och var helt nöjd med det. Jag hade tagit med Hejde, för att han också skulle få stifta bekantskap med transporten och det tog inte lång stund förran han följde Ajkes exempel, och så var båda lastade. Vi gjorde om samma sak en gång, och det gick lika fint. Hejde var lugn och nyfiken, och Ajke hade redan försått att man fick godis i transporten. Eftersom det skymde fort sedan tog vi istället en promenad över fälten med Hassle, tillsammans med Muska, så får han spana in transporten en annan dag. Höstlovet gav oss också några sköna uteritter. Jag var ute en gång på Haldol tillsammans med Klara och Cecilia på Henja och Muska, och senare red jag Henja tillsammans med Ella och Finja. Riktigt sköna höstritter både två - jag gillar hösten när det är soligt och lugnt, men blåst, regn och dynga kan kvitta!
Vi har också hunnit med en hundutställning, där Inti blev tvåa av tre i championklass och Ella och Humle gjorde bra ifrån sig i juniorhandling. Han hade en sur dvärgpinscher i hasorna, men han blir aldrig aggressiv ändå, så han är riktigt duktig. Han blev påhoppad, upplyft och skakad av en stor hund på Unnis agilitykurs, just då han var mellan två hinder, men som tur var verkar han inte ha tagit skada av det. Tråkigt ändå när sådant händer. Jag får mindre lust att skjutsa till nya kurser efter detta.
Allra sist på lovet tog jag flyget till Malaysia för att delta i OIEs världskonferens om djurvälfärd, och här är jag när jag skriver detta. Här är det varmt ute och kallt inne - precis tvärtom mot hemma, men det var inte så dumt att komma bort från det novembergråa ett tag och det är en väldigt intressant konferens. Fascinerande att möta människor från hela världen och diskutera djurhållning och djurskydd.
Det är milt och fint väder, men efter allt regnande är inte hagarna roliga alls, så för att hästarna ska kunna vila skönt får de vara inne på natten. Jag tänker på förra hösten som var torr och fin och de kunde gå ute riktigt länge, men så blev det inte i år. Ännu så länge bor fölen med sina mammor, men de har börjat få stå en stund i en stor gemensam box på kvällen, och om ett tag ska de få vara där hela nätterna. De är riktigt härliga tillsammans, och är väldigt snälla mot varandra. Oftast kommer de tre in i grupp, när mammorna redan har rusat in till maten, och de passar på att kolla lite här och lite där på vägen - ett nyfiket gäng! Hejde möter oss ofta med en hög och glad gnäggning, och verkar bli lika sällskaplig och pratsam som sin mamma. Alla tre uppskattar borstning och pyssel, och det är verkligen tre fina och trevliga föl.
Det har nu gått tre veckor sedan vi kastrerade Haldol, och han var varit lite svullen och fått ta det lugnt sedan dess. Igår fick han en lite längre skrittrunda och sedan några varv trav på ridbanan och kändes fin då, tyckte Ella, så idag tog de ett kort pass på banan. Jag vet inte vem av dem som var gladast för det - Haldol var pigg och bjöd på en liten glad bockning i galoppen, och Ella hade ett brett leende hela tiden. Vi hoppas kunna sätta igång honom lite försiktigt nu, även om han inte är helt läkt, och dagens ridning gav signaler om att han har väntat på det!
Den här helgen har vi sett över alla vinterhagarna, så att de förhoppningsvis ska kunna fungera hela vintern. Vi har fyra hagar, för att kunna skifta när en har blivit alltför upptrampad - det tycker både hästarna och vi är skönt. Varje hage har dessutom en lite mindre avdelning som används som lunchhage och som öppnas med en klocka, så det har varit lite att gå runt och se över. Våra vinterhagar är relativt stora för att ge möjlighet att röra sig och hitta bra platser beroende på hur vinden ligger. Oftast har vi hästarna i två flockar, och i år är planen att Haldol Och Desolett ska dela hage, och så får fölston och föl gå i en hage. Jag tror att det är en bra uppdelning för att kunna ha en rimlig utfodring, och kanske kan vi nu lyckas hålla Desolett lite slankare - det har inte varit lätt när hon fått gå med fölstona! Haldol har gått med Muska och Hassle större delen av sommaren, utom då Lorina var här. Det har de trivts bra med, och Hassle har lekt bra med Haldol, men jag tycker ändå att det känns bra att ha alla tre hingstfölen tillsammans. Igår släppte vi in Muska, Hassle och Desolett till Haldol, som har gått själv och fått ta det lite lugnt efter kastreringen. Desolett har Haldol inte gått med sedan vintern då han skulle fylla två och hon var dräktig, men de har ju tränat och transporterats mycket tillsammans. Hon klev fram och pep till och slog ut med ett framben och vände upp bakdelen för att visa att det fanns fler vapen, men sedan var det bra med det! De brydde sig inte ens om att springa ett varv. Hassle hälsade också på pappa och ville gärna vara med i leken, men senare på dagen fick han och Muska återvända till de andra fölstona.
Jag brukar låta de föl som inte är sålda gå kvar med stona fram till vårens betessläpp. De får stå i egen box på natten, men går med stona på dagen, och det tycker jag fungerar bra. I år kommer Hejde att få säga adjö till sin mamma när Henja åker till sina nya ägare på jullovet, och Ajke ska också flytta, så det blir bara Hassle kvar hos mamma, om nu ingen vill köpa denna fina och stora unghäst. Jag mätte honom igår och han är redan 124-125 cm. Jag jämför med min första fjording Musella som var 120 cm när hon var nio månader - Hassle är 5½ månad! Förhoppningsvis kommer Muska att sköta avvänjningen av honom alldeles själv -det brukar hon göra när hon är dräktig. Och till min glädje kunde jag för några dagar sedan konstatera att Muska är dräktig. Om allt går bra är det dags för fölning i juli, och det är lite sent, men eftersom det var sista chansen att få ett föl efter Haldol, så känns det jättebra ändå. Hoppas nu att vi ska få ett till lika fint föl som Hassle och Halling - och gärna ett stoföl!
Desolett hälsar på Haldol - mor och son!
Desolett visar Haldol vem som bestämmer...
Hassle vill också hälsa på pappa.
Hassle Kry och Haldol Kry. Hassle redan stor, men visar tydligt att han känner sig liten!
Vi har tagit det ganska lugnt denna första oktobervecka. Haldol har fått en promenad varje dag för att hålla nere svullnaden, och de senaste dagarna har vi ridit barbacka, för nu börjar han kännas nästan som vanligt igen. I början var han förstås lite stel och svullen trots smärtstillande medicin, men han håller modet uppe och kom sladdande i galopp i gammal god stil igår. Jag fick två skruvar bortopererade ur mitt ben i torsdags, så vi är konvalescenter tillsammans. Ella tränar med Desolett så länge, när inte Unni passar på att rida henne en stund. Unni rider Desolett allt mer och har börjat ta lektioner också, och det går fint. De verkar trivas tillsammans. Vi jobbar förstås vidare med Finja och Henja också, och de är båda lika glada när de får vara med och träna. Ibland tar vi med fölen också och leder dem, och det är verkligen tre trevliga föl vi har.
Ajke är tingad och kommer att flytta senare i år. Ännu så länge är både Hassle och Hejde till salu, och jag har nu uppdaterat deras information på till salu-sidan för den som vill läsa mer om dessa båda trevliga grabbar. Jag tror att båda har förutsättningar att bli riktigt trevliga hästar, och gladde mig åt en Facebookkommentar från Grånosas ägare (Grånosa är halvsyster till Hejde, då båda har Henja som mamma), där hon skrev "Grånosa är bäst!". Jag skriver inte så mycket idag utan passar istället på att lägga in bilder från de senaste veckorna. Här finns bilder från hagarna, premieringen i Vreta och när Unni rider, och så en BIS-bild på Finja, som jag fick av Frida Johansson, som är lillmatte till Djusa - den andra Ljosefin-dottern som stamboksförts med toppenpoäng i år! Tack! Det slog mig att nu är alla Ljosefins döttrar AB-premieriade, utom Ala, som inte är gammal nog ännu, och även hon har diplomet klart.
Finja Kry Best in Show med 99899=44 poäng!
Två veckor senare var hon betydligt lurvigare, men ännu vacker och fick 98899=43 poäng!
Ajke Kry fick 40 poäng både i Vreta och Vetlanda!
Ajke Kry
Kharat e. Haldol Kry ser riktigt lovande ut och visades i Vreta.
Kharats mamma Krissla stambokfördes i Vreta.
Hassle Kry är till salu.
Hassle är stor och välutvecklad.
Hassle tillsammans med mamma Muska.
Hejde Kry och Hassle Kry - två fina halvbröder.
Hejde Kry är också till salu.
Hejde Kry.
Hejde Kry
Fölen dansar kring stången i ringlek.
Vill Finja också vara med och leka?
Våra vackra musblackar: Muska och Henja Kry
Henja Kry
Unni rider Desolett bra.
Haldol Kry valack nu, men vi hoppas han ska få ett par föl nästa år!
Finja och Ajke har igen bevisat vilken hög klass de håller, och hur trevliga de är att ha med sig ut i stora världen, trots att båda har väldigt begränsad rutin. I lördags var vi på sommarpremiering i Vreta Kloster och visade båda, och Finja är nu AB-premierad med 43 poäng och Ajke fick ånyo 40 poäng! Härligt!
Vi lastade redan vid sju på morgonen för att ha gott om tid, och båda klev på lika duktigt som för två veckor sedan och reste lugnt. Med till Vreta följde förutom Ella och jag också Henjas nya lillmatte Klara, som följt med mig hem redan på fredagen för att hinna rida Henja då. Ridningen på ridbanan fungerade jättebra, och Henja älskar verkligen att få vara i fokus och få vara duktig, så jag är glad att jag har sålt henne till en familj där hon får chansen att stå i centrum. Klara var till god hjälp som allmän hjälpreda, så det var bra att få med henne på denna tur. Bruksprovsdomaren hade inga körhästar på tur i början av dagen, så han ville gärna komma och kolla på några ridprov, så när Finja var avtvättad sadlade vi och gick ut på ridbanan. Hon stod lika snällt som alltid när Ella satt upp, och sen startade ritten lite vingligt på väg bort från mig och Ajke, som väntade vid ena långsidan. De fick snart flyt och visade prov på fin och spänstig både trav och galopp, och som alltid fattade Finja superbra och rätt galopp. Hon är underbart liksidig och har en rund och bra galopp, så trots att vi hittills ridit relativt lite kändes det inte svårt att visa detta. Strax efter den andra galoppen sa domaren att nu ville han se att hon kunde stå still också, vilket jag kan förstå om man lite tvivlar på med den bjudningen, men Finja stod som ett ljus och så var provet klart.
Efter oss kom Haldols "fru" Krissla, som också gjorde ett ridprov, och med sig hade hon det fins hingstfölet Kharat e. Haldol, som jag tycker ser riktigt trevlig och lovande ut. Han är jämn och fin och har en positiv uppsyn. Han bedömdes med 38 poäng (87887, tror jag), och Krissla blev AB-premierad. Finja id-kontrollerades och mättes till 146 cm. Hon är lite hög över korset, men vi hoppas att hon ska fortsätta hålla ponnymått. Ella visade henne, och fick fram den fina traven, så poängen blev 98899=43 poäng och stamboksförd med fin kritik. Ajke var nog lite trött efter dagens alla äventyr och bjöd inte riktigt till i traven. Å andra sidan visade han en avspänd och fin skritt, och traven fick bra omdöme om att vara lätt och med bra hasarbete, men något kort, så poängen blev 88897=40. Jag vet att det finns mer att hämta i traven, så jag är jättenöjd och glad att han nu fått 40 poäng två gånger. Finjas snitt i år på 43,5 är inte fy skam det heller!
Vi gladde oss också åt att vår uppfödning Isoptin Kry (e. Ismo Kry u. Mumsas Athena) stambokfördes med 40 poäng och även hon såg mycket trevlig ut. Det fanns ytterligare flera fjordston på plats, men jag hann inte se så mycket mer - så är det när man har häst med sig. En stor ring med treåriga russ hade jag dock turen att hinna se medan vi fikade, och det var som alltid intressant. Jag blev också väldigt glad när jag kom hem och nästa dag läste den fina kommentaren om Finja i vår gästbok - det värmde i hjärtat! Tänk vad bra det blev med vårt lilla spermaimportexperiment. Hon var rätt dyr då, men idag kan jag tycka att det var riktigt billigt för det resultatet!
Väl hemma hämtade vi Muska och Hassle och släppte ut dem med de andra stona och fölen, och det tror jag att de gillade, även om de har trivts bra med Haldols sällskap också. Haldol fick gå in i stallet, och där blev det kastrering. Det har varit ett inte helt lätt beslut, och det var med blandade känslor som jag plockade fram instrument och medicin, men trots allt tror jag att det är vettigt. Han får ännu bättre förutsättningar för ett gott hästliv, och det kommer att kännas lugnare när vi är ute och tävlar. Inte minst som det finns väldigt många ponnyhingstar ute, så även om Haldol är väldigt bussig så är det alltid lite oroligt. Dessutom har han ju inte fått så många ston trots en gedigen meritlista, och nu hoppas jag förstås att det lilla fåtalet avkommor ska tas väl tillvara. Många ser riktigt lovande ut och alla verkar mycket trevliga.
Så nu blir det en liten träningspaus för Haldol, som har jobbat hårt med både dressyr och hoppning på sistone, och går riktigt bra i båda. Vi har börjat öva på öppna och sluta, och hoppar gör han med spänst och glädje och har en bra teknik, så jag vet att Ella redan ser fram emot att få sätta igång honom.
Här kommer några bilder från Vetlanda. Tyvärr har jag inte en bild på varken Finja eller Ajke, så om någon har och vill dela med sig är jag väldigt tacksam - det fanns ingen tid för oss att fotografera då. Men några andra fastnade på bild - både egna och andras:
Ala Kry fick 40 poäng
Ala Kry visades av Ella
Haldol Kry 257 premierad AB (ext+ prest)
Haldol Kry passade på att träna dressyr i Vetlanda
Arkad Frö inför bruksprovet
Björkhems Arn gjorde bästa bruksprov.
Hauk Thun, Henjas, Humiras och Hangvars pappa - ELIT-premierad!
Vilken toppenhelg vi fick i Vetlanda! Vi åkte dit utan några särskilda förväntningar, och åkte hem med en BIS-vinnare och en massa andra prima resultat. Finja blev Best in show på riksutställningen med finfina 44 poäng (99899), och Ajke blev bästa föl och var femteplacerad i BIS-finalen. Han fick 40 poäng (88888) med lite extra lovord för fina rörelser. BIS-ringen bestod dessutom av ett par nära släktingar till våra hästar, då Ismo Kry var farfar till bästa hingst och trea i BIS-finalen Björkhems Arn, som fick 43 poäng, och morfar till det rörliga tvåårssto, som blev sexa i finalen. Ljosefin var alltså mamma till BIS-vinnaren, farfarsmor till trean, mormor till femman och morfarsmor till sexan! Dessutom hade hon med en dotter till, då hennes allra sista föl Ala nu var tre år och deltog i en fin och jämn treårsring, där hon slutade åtta med 40 poäng. En riktigt fin liten häst, som Ella blev mycket förtjust i då hon visade henne i Vetlanda. Det betyder att alla Ljosefins nio döttrar inte bara har fått diplom, utan också har fått minst 40 poäng på riksutställningen! Vi fick också äran att visa Isodur Kry, som är en son till Ismo och Muska. Han har haft det lite för gott på sommarens bete, och orkade därför inte få fram allt av sin fina trav, men slutade på en fin andraplats i valackklassen och fick 38 poäng, och såg verkligen godmodig och trevlig ut. Bra resultat för alla våra hästar och uppfödningar alltså. Jätteroligt att Ala och Isodur kom, och visade hur fina och trevliga de är!
Jag höll på att glömma att även Haldol var med på riksutställningen. Han fick 42 poäng (98898), och det räckte till en andraplats i hingstklassen, efter Björkhems Arn, men före sin halvbror Indro. Roligt att få se dessa båda HUgosöner tillsammans! Vi visade Haldol redan på lördagen, då han var med på hingstpremieringen. När vi hade tittat på unghingstarnas lösvisning och utsett Kronos till vår favorit för året, tog vi Haldol till veterinären. Han stod som en porslinshäst och flyttade inte en fot under undersökningen, och slutomdömet från Ionel blev "tio för temperament räcker inte", och även för övrigt helt ua. I år var det ovanligt lite hästar anmälda, så hingstarna fick sin kritik i slutet av lördagen, sedan alla bedömts och gjort bruksprov. Bruksproven var för året inte så märkvärdiga, utom Arn som såg riktigt trevlig ut och gjorde årets bästa prov. Arn blev också bästa hingst av fyraåringarna, följd av Arkad Frö, som är en son till Mumsas Athena, som vi hade glädjen att äga en tid. Haldol blev höjd till AB (exteriör och prestation), då han nu har tävlat till sig en prestationsmedalj i guld i dressyr. AB(ext) fick han i fjol, och nu var det dags för prestationsdelen också. Roligt! Vi gladde oss också över att Hauk Thun, som nu är valack, blev höjd till ELIT för sina fina avkommor, där vi har fött upp diplomdöttrarna Humira Kry och Henja Kry samt hingsten Hangvar Kry.
Ella passade på att rida Haldol i ridhuset medan nämnden sammanträdde, och medan vi hade tänkt oss det som ett träningspass blev det nästan lite av ett pausinslag, då publiken inte hade så mycket annant för sig just då och därför bänkade sig i ridhuset. Jag tror att de gillade vad de fick se, för han jobbar på fint i sidvärtesrörelserna och hittade efterhand en riktigt fin form. Det kändes bra att han fick lite motion innan vi lämnade honom i stallet för natten. Linda Åhlén var snäll och lovade fodra och se till Haldol medan vi for hem för att hämta fler hästar och sova i våra egna sängar. Tack för hjälpen!
Ajke verkar vara en mycket okomplicerad kille, och hade tagit fredagens bad med stort lugn, och lät sig lika lugnt lastas på söndagsmorgonen. Det hade vi tränat på ett par gånger, men redan första gången klev han in i transporten nästan direkt. Ajke tyckte att det var toppen att komma till Vetlanda och få se lite av världen. Med käck uppsyn charmade han både publik och domare, och det blev ju inte sämre av att de fick se en del av hans fina rörelser, trots att det var svårt för mig att hinna med och visa honom optimalt. Han vann sin klass och kvalade till final, vilket fick oss att förstå att han fått minst 40 poäng, och troligen just 40 poäng (som han också hade). Trots att det visades fyra föl så var Finja det enda fölstoet till bedömning, och Ella visade henne fint, och hon fick också biljett till finalen. Haldol fick 42 poäng och en andraplats efter Arn, och det var vi jättenöjda med, och det var nästan lika skönt att slippa fundera på att ha fler hästar än visare till finalen. Unni var visserligen med, men inte redo att visa dessa hästar än, och hade dessutom fått hedersuppdraget att hjälpa Ulla med serveringen.
Vi hade inga särskilda förväntningar inför finalen, utan tänkte att hingsten Arn eller treårsstoet Java, nog skulle bli svåra att slå, och att Cascada också var en fin häst, som vi dock inte hade hunnit se vid den individuella bedömningen. Så kvar bland de fyra bästa tyckte jag att hon kunde få vara. När de kom så långt fick Java lämna ringen, och strax därefter Arn. Vi fick trava flera gånger, och jag valde efter en stund att stå kvar med Ajke, Då plockade Finja på sin allra finaste trav, och först då kom tanken att Finja kanske kunna vinna. Visst var Cascada jättefin, men hon travade inte som Finja, tyckte jag. Och det tyckte tydligen domarna också, för sedan båda ställts upp var det Finja som fick den blågula BIS-rosetten och var ensam om att nå upp till 44 poäng! Hurra! Den glädjen gav oss kraft att med glatt mod först köra hem Finja och Ajke och sedan direkt ta en ny tur till Vetlanda för att hämta Haldol. När vi kom hem hade också Halling rest hem, och det var verkligen tomt utan honom. Vi har vant oss vid hans fina uppsyn, men jag unnar Elisabeth att få hem sin goa häst igen. Väl hemma kunde vi också konstatera att halmen var pressad, och det var ett bra slut på en fantastisk helg, som vi länge kommer minnas. Ljosefins tredje BIS-dotter går nu i hagen tillsammans med den första (Desolett), och jag tänker att det var verkligen värt allt krångel med flygfrakt och annat för att få en sådan häst! Och vilken tur att vi efteranmälde henne och fick komma - jag tyckte väl att hon såg fin ut, men att det skulle gå så här bra det hade vi inte vågat hoppas. Härligt, nu har vi lite inspiration när höstmörker och rusk kommer.
Så var två SM-kval avklarade på två försök för Ella och Haldol, och det känns förstås jättebra när vi nu tar tävlingspaus. Vi var i Rappestad i söndags, och det blev en riktigt härlig sommardag, så det var gott. De hade många starter, men allt flöt på bra. Först startade Ella Haldol i lokal lätt B:1, och det gick fint i travprogrammet, men sedan blev han lite för stark i galoppen. Efter det var det ingen lång paus, utan bara drygt en timme till start med Desolett i regional lätt A:1 och därefter knappt en timme till Haldol i samma klass. Det gällde att få allt att flyta! Desolett var superfin på framridningen - framåt, lösgjord och härlig. Tyvärr blev hon lite spänd inne på banan, men de gjorde ändå en bra ritt, som också hade räckt som SM-kval om hon hade behövt det. Vi gladde oss åt slutkommentaren: "Trevligt ekipage. Du har en mycket snygg och trevlig sits." Vi är också glada att hon inte alls verkar lida av sin vanliga hösttrötthet, utan har precis hur mycket energi som helst, och då får det väl hellre bli lite för mycket. Hon har fått gå med fölstona, och trivs verkligen med det livet, även om hon blivit lite för rund om magen, och man kan tro att hon hör till dem... Haldol gick bättre i lätt A:1 än i lätt B, och gjorde som sagt ett godkänt kval, och slutade precis utanför placering på tredje plats i klassen.
Jag har fått rapporter från flera olika avkommor till Humle och Inti, och oftast har det handlat om fina utställningsresultat, vilket förstås glädjer oss. Allra roligast var det dock att helt oväntat träffa en ägare till en av Heddas och Intis valpar. Hon kontaktade mig för en intervju i jobbet, och varken hon eller jag visste att vi talade med en annan ägare av västgötaspets, förrän mot slutet när vi egentligen var klara och jag fick frågan om egna djur. Då var jag ju tvungen att ta reda på varifrån hennes hund kom, och så visade det sig vara Intis son! Öhman, som han kallas, lever mitt i centrala Stockholm, och fick massvis med beröm för att han är en så fantastiskt trevlig hund. Tyvärr var han inte med på jobbet just denna dag, och det var ju otur för mig. Jag gick från intervjun till tåget hem med en härlig känsla, och tänkte att vilka glada överraskningar som kan komma plötsligt.
Nu laddar vi för en fjordhelg i Vetlanda. Imorgon ska vi visa Haldol, och vi har fått godkänt att Ella springer med honom om jag visar honom på ring och hos veterinären. Det känns bra. Halling stannar som sagt hemma, och jag har förstått att det finns de som tror att han är galen, men det är han absolut inte. Han är en väldigt snäll och mysig häst, och han är dessutom riktigt vacker. Något verkar dock ha gått snett när han flyttade härifrån och han förlorade förtroendet för människor. Först gick han inte att fånga, trots att han varit en fölunge som mötte oss med en gnäggning och kom i galopp och ville vara med, och alltid var lätt att ta i hagen. Den saken har löst sig, och han kommer glatt fram, men han blir orolig när nya saker händer, och blir då väldigt spänd. Han gör det som man ber honom om, men har svårt att spänna av och då är det svårt att visa honom till hans fördel. Dessutom är han i riktig pubertet, och blir stressad av de andra hästarna. Jag har sett en unghingst som visade liknande beteende på hingstpremiering för många år sedan, och han skrek och stressade genom hela visningen, och var så upphetsad att han förolyckades under hemresan. Jag vill inte att Halling ska råka ut för något liknande, och jag hoppas att det arbete som vi har gjort ska vara en bra grund för fortsatt arbete hemma, stället för att riskera att rasera allt genom att ställa högre krav på honom änvad han är redo för nu. Förhoppningsvis kommer han ut som valack och får visa vilken fin och härlig häst han är. När Ella hade varit och tittat till honom igår kväll, sa hon spontant "Vilken snäll häst han är!"
Vi har efteranmält Finja och Ajke till söndag, och hoppas att båda ska visa sina fina gångarter. Jag tycker Ajke har utvecklats väldigt bra, och han rör sig härligt. Jag hade gärna visat de andra fölen också, och kanske framför allt Hassle som fortfarande ser riktigt fin ut, och Muska är dessutom i riktigt fin form. Hassle hade dock en hovböld för några dagar sedan, så jag är glad att jag inte hade anmält honom, även om han redan är så gott som bra nu. Hejde är också fin, men yngst och det brukar inte vara någon fördel. Att vi valde Finja beror också på att vi tycker att det kan vara nyttigt med en generalrepition före premieringen. Till Vetlanda kommer också Ala och Isodur, och det ska förstås bli roligt att se alla hästar och träffa gamla och nya fjordhästvänner!
Det blev seger för Ella och Desolett på årets klubbmästerskap i bruksridning hos Tranås kusksällskap, och det betyder att jag kommer att få lämna ifrån mig vandringspriset på årsmötet. Helt OK när det stannar inom familjen;-) Lite festligt också att före mig vard et Julia som hade det efter att hon och Haldok vunnit för två år sedan. Även i år vad Haldol med, men utom klubbmästerskpet, eftersom varje ryttare bara fick göra en start där. Han gcik superbra och imponerade stort på alla genom sitt härliga temperament, och hade han inte klivit rakt över gatubrunnen så hade det blivit dagens bästa resultat. Nu räckte det till en andraplats, och Ella gjorde alltså de två bästa ritterna för dagen. Tvåa i klubbmästerskapet var dock Desolett och jag, så det blev alltså en dubbelseger för henne, precis som i fjol, men med ryttarna i omvänd ordning. Vi var dock inte segervissa efter våra ritter, för hon hade klampat ner det mesta vad gäller bommar att kliva över och också puttat ner koner vid vändning i trångt utrymme. Men annars gick hon bra och hon hoppade strålande. Trea blev Haldols kusin Vincent, som är en son till Desoletts helsyster Divina Kry. Därefter följde olika ponnyer och en nordsvensk, så fjordingarna visade ännu en gång att bruksridning passar dem perfekt!
Dagen efter klubbmästerskapet var det dressyrtävling i Boxholm, så vi har haft en intensiv helg. Haldol startade lätt B:1 och lätt A:1, och Desolett bara lätt A:1. Ingen av hästarna var helt på topp, och trivdes inte riktigt i det regniga och blåsiga vädret med kraftiga vindbyar, som lockade fram spöken i buskarna runt banan, så de var lite spända, vilket gjorde att de tappade lite av formen i galoppen. Inte blev det bättre av att Haldol nästan blev påriden på framridningen och blev riktigt rädd då. Vi fick honom lugn och fin igen, men lätt B-programmet gick allt annat än bra. Dryga 55 % blev det ändå, och väldigt uppmuntrande kommentarer av domaren. I lätt A gick han mycket bättre, och fick sjuor på båda skänkelvikningarna och gjorde en riktigt hygglig ryggning, som annars har varit svårt. Alla betyg minst 5 och totalt över 57% blev det, vilket betyder att hans första SM-kval är klart. Känns bra att han nu är på en nivå då han klarar kvalet trots att han inte presterar på topp. Desolett fick ihop 58,5% vilket var resultatet för en stor del av klassen denna gång, och det räckte med 61% för placering, trots att det var många bra ekipage med. Troligen var det fler som inte riktigt trivdes på banan denna dag.
Nu är det inte så många tävlingar kvar i höst, och troligen åker vi bara till en till lokal tävling, men däremot tränar vi på. Vi har kommit igång med regelbundna träningar hos Sissi Lilja, och då rider jag Desolett och Ella på Haldol. I torsdags fick Sissi oss att hitta en riktigt fin känsla i båda hästarna, och jag hade ett härligt framåtsug och en mjuk och fin häst, som hittade takten. Ovant för mig att rida så krävande lektioner, men väldigt roligt, och det fungerar bättre och bättre med benet, även om galopp fortfarande tar emot lite. Almanackan är välfylld när skolan har börjat, men vi hinner klämma in ridning av Finja och Henja ibland också, och de blir lika glada varje gång som de får vara med. Desolett vaktar fölen i hagen och är mycket mer bekymrad än mammorna som jobbar bra på ridbanan. Unni har börjat på agilitykurs igen, och för henne och Humle är det veckans höjdpunkt. Vi har också haft hundbesök från Nederländerna, och det visade sig att det inte bara var västgötapsetsar som förenade, utan också ett intresse för fjordhästar. Det är fascinerande att få möta olika människor från andra länder och hitta så mycket gemensamt. De holländska hundarna verkade uppskatta promenad i den svenska skogen, och alla hundarna trivdes bra tillsammans.
Jag sitter nu på Gotlandsbåten på väg hem från en skön helg i riktigt sommarväder på denna fina ö. Jag har till och med badat i havet, och det var riktigt skönt. Ella och Unni nöjde sig med att vada till knäna och leta snäckor och annat spännande, och njuta av den mjuka sanden. En promenad innanför ringmuren har vi också hunnit med idag, och där åt vi underbart god glass. Annars har huvudmålet för resan varit Gotland dog show - öns stora hundutställning, som är öppen för alla raser i två dagar. I går visade vi både Humle och Inti i en fyra snygga hundar stark klass, som vanns av en finska hanen Jaxonville Matti Mainio. Inti blev tvåa med fin kritik och Humle fyra efter sin halvbror Grålötens Rumplösa Rally Rune, alla med CK och excellent. Ordningen blev densamma i bästa handhundsklass, då den enda öppenklasshanen fick ge sig för championhanarna. Det blev en lång dag på utställningen, då domaren inte hade kommit med flyget, så bedömningen i ringen startade 12.30 istället för 9.00, och även om de plockade över en del till andra domare så blev det förstås utdraget. Men vi stannade förstås och tittade på den enda (!) tiken som visades, och även hon var från samma ägare, så när det blev dags för rasfinal fick jag frågan om jag kunde visa henne. Det gjorde jag förstås, och Jaxonville Näkis Vaan visade sig vara en lättvisad och behändig hund, som glatt hängde med mig om jag visade lite godis, så det gick så bra att hon blev BIR!
Idag var det internationell utställning, och vi hade bara anmält Inti till utställning, då Ella och Humle istället gjorde premiär i junior handlingklass. Annars var det samma startfält, men Anita Whitmarsh dömde idag istället för Carl Gunnar Stafberg igår. Hon berömde kvaliteten på championklassen, och tyckte att den var enastående med tanke på att det var rätt få hundar på plats, delvis för att rasspecialen gick samma helg i västscverige. Hon vände på ordningsföljden, och dagens vinnare blev Grålötens Rumplösa Rally Rune, med Inti som tvåa och med reservCACIB. Inti visade sig riktigt bra och fick väldigt fin kritik. Det var tur att vi inte hade anmält Humle, för samtidigt som jag visade Inti startade juniorhandling för Ella och Humle. De gjorde en bra insats, och Humle skötte sig fint även när de bytte hundar med varandra. Ella fick en japansk spets, som längtade till matte, men gjorde det bästa av situationen. Hon fick fin kritik. De fyra som blev placerade var redan SM-kvalade, så konkurrensen var hård, och vi vet förstås inte vilken plats Ella hade i gänget, men Unni och jag tycker att hon kan vara nöjd med sin insats i finalringen.
Medan vi har varit på Gotland har Intis son Leo blivit BIS-valp på en inofficiell utställning - Grattis! Men det är inte bara hundutställningar just nu. Grånosa har varit på avelsvärdering och hon fick 87877=37 poäng idag, och skötte sig fint. Jättebra att hon har kommit ut och fått nya erfarenheter för framtiden! Man blir glad av sådana rapporter som uppfödare.
Jag har ju också förmånen att få låna vår uppfödning Halling några veckor, och vi har tränat flitigt tillsammans. Han kommer travande och verkar se fram emot träningen, och han har också gjort framsteg. Men jag har ändå, tillsammans med hans ägare, bestämt att vi inte ska visa honom på hingstpremieringen i höst. Han är omogen både mentalt och fysiskt, och han behöver helt enkelt mer tid om han ska kunna göra sig själv rättvisa. Han är en snäll och lyhörd häst, men han har väldigt liten världsvana och är rätt stressad av sina hormoner - en riktig tonåring, kanske man kan säga. Så vi tränar lite till, men sedan åker han hem och smälter intrycken och fortsätter sin utbildning i lugn och ro på hemmaplan. Så till Vetlanda tar vi bara med oss Haldol. Vi hade hoppats att Ella, som ju tävlar honom och rider honom bland en massa andra hästar, också skulle få visa honom där, så vi har sökt dispens eftersom hon har ett par månader kvar till sextonårsdagen. Den ansökan avslogs dock, så jag får se hur vi kan lösa detta. Jag är fortfarande halt i trav, även om det går fint att gå nu. Jag passar på att bjuda på några bilder på Halling, eftersom ni inte får se honom i Vetlanda, och även kompisen Oktan Frö kom med på en bild. De leker massor och jag tror att det är ett roligt sommarläger för de båda.
Halling Kry.
Halling Kry.
Halling Kry bakom Oktan Frö.
Fölen utvecklas fint. Hassle är fortfarande störst och ser riktigt fin ut, precis som han har gjort hela tiden. Ajke har utvbecklats mycket och har en härlig modell och mycket bättre hals än han hade från början. Han är busigast av fölen, men samtidigt trygg och glad. Hejde är yngst, och minst, och medan de andra ser ut att bli stora, så stannar han nog på medelstorlek, men med ett underbart huvud och lång, fin hals. Alla är lätta att hantera, och det är en fröjd att se dem leka. Ännu är alla till salu, så om någon vill köpa ett lovande hingstföl ska vi gärna visa dem. Till sist en bild på Ajke, då han var med och fick lite ledträning medan Finja reds.
Ajke Kry.
Augusti och maj brukar vara intensiva månader då mycket händer, och så också i år, trots att vi inte har en enda hästtävling på programmet. I stället har jag passat på att ställa ut Inti ett par gånger, då det har varit internationella utställningar på hyggligt nära håll. För en vecka sedan var vi i Askersund, och solen gassade på oss på fotbollsplanen. Inti visade sig bra, men fick nöja sig med excellent och andra plats i championklass. Idag var det dags för Norrköping, och det var fyra fina championhanar på plats. Unni vaktade Humle föredömligt så att han skulle hålla sig tyst medan Inti visades, och Inti såg ut som en kung, enligt den belgiska domaren Rita Reyniers uttalande. Tvåa i championklass med excellent och CK och också tvåa i bästa handhundsklass med reservCACIB. Då ettan var mycket meriterade Fixans Göte Väst lär dock reservet strykas och han kommer att få ett CACIB. Humle har haft samma tur efter samma Göte en gång tidigare, och i det läget är det helt OK att gå tvåa. Humle har fyra CACIB, och nu fick alltså Inti sitt första. Han var snubblande nära för ett år sedan, men tittade sig om så mycket efter Humle att de fick byta plats den gången...Härligt att han visade sig så bra idag!
Under veckan har Muska börjat brunsta, och även om det är sent håller jag tummarna för att hon ska bli dräktig nu. Med tanke på att hästarnas optimala tid på året infaller runt midsommar är det nu inte senare än det är tidigt att betäcka i mitten av april, och med det perspektivet kanske det kan kännas logiskt. Vi har ju också så gott som bestämt att Haldol ska kastreras i höst, och det är klart att det vore roligt att få ett föl till efter honom, och allra helst ett stoföl om jag får önska. Jag har jobbat på en hel del med Halling sedan han kom, och han är en snäll och trevlig häst, som verkar läraktig. Han har nog levt lite i en skyddad verkstad inne i skogen och inte sett så mycket konstigheter, så nu tränar vi på lite av varje, men temat är förstås uppvisning. Nu har han förstått vad jag menar när jag ber om trav, och han har också insett att när jag ber honom stå still så gäller det, även om han ibland frågar igen. Han kommer travande när jag ropar på honom, så han verkar gilla träningen, och han är god vän med Oktan Frö, som följer honom som en skugga.
Ridningen har gått på sparlåga, men några sköna uteritter har vi hunnit med, och Unni har ridit på banan några gånger. Förra söndagen fick vi en riktigt skön tur med Henjas nya ägare som red Henja och Muska, och så följde Unni med på Desolett med mig vid sidan. Vackra augustidagar är fantastiska, och hästarna verkade också njuta av turen. De lämnar tryggt fölen i hagen, och vet att de har bra barnvakter i Haldol respektive Finja i de olika hagarna. Idag fick jag veta att Alvedon Kry har fått ett nytt hem och ska få chansen att bli dressyrhäst, vilket jag tror att han har fina förutsättningar för med sin goda ridbarhet och utstrålning. Jag önskar lycka till!
Vilken vecka vi har haft! När vi for hem från härliga dagar på fjord-SM i Västervik i söndags tänkte jag att nu ska vi mest landa och pusta ut den sista semsterveckan innan jobbet drar igång. Vi har bestämt att augusti är tävlingsfri för hästarna, så de ska få ta det lite lugnt, men vi for ändå till Mantorp och tog en dressyrlektion för Sissi Lilja. Den här gången red Ella Haldol och jag Desolett, och visst var det lite ringrostigt, men jätteroligt. När jag fick till ett par fina bakdelsvändingar var jag riktigt nöjd, trots att jag inte riktigt orkade alla varv i höger galopp. Då bråkar en skruv i benet med mig, så där fick jag ge upp, men resten fungerade bra och gav mersmak.
Men annars har de fått några mysiga uteritter, och Unni har passat på att rida Desolett ett par gånger. Vi har också ridit Finja en del, och hon utvecklas fint. Hon är balanserad och rör sig härligt, och hittills har hon fattat rätt galopp varje gång. Vi hoppas att det ska hålla i sig! Ella skiner i kapp med solen på hennes rygg. Idag red Mia och jag ut på Muska och Henja, och jag tror att de uppskattade en tur i skogen utan fölen. Fölen växer snabbt, och Hassle är både stor och snygg. Ajke blir också långent och av fin modell. Hejde möter oss med en gnäggning varje gång och har ett härligt framparti.
Hejde Kry.
Isodur Kry
I torsdags kom Halling hit, och han blir kvar till mitten av september, då vi har åtagit oss att visa honom på hingstpremieringen och ska träna honom för detta. I vissa vinklar är han helt otroligt lik Haldol, och jag tycker att han ser fin ut. Framför allt har han ett jättebra framparti, och det är klart att vi håller alla tummar för att han ska bli godkänd. Han verkar vara lika snäll och trevlig som när han flyttade härifrån, och nu hoppas jag att han ska vara en läraktig elev. Halvbrorsan Isodur (båda är u. Muska) var med på resan, så Ella passade på att uppvisningsträna honom en stund innan han åkte hem igen. Som sällskap till Halling har vi fått låna Orkan Frö, som är ett år, och de båda blev vänner direkt och Orkan följer nu Halling som en skugga. En ganska busig skugga, som biter sin större kompis hasen eller någon annanstans så fort han kommer åt. Samma dag hann vi också med att dräktighetsundersöka Muska, som tyvärr visade sig inte vara dräktig, trots att hon nu inte har brunstat om. Kanske tar det all kraft att producera mjölk till Hassle, som växer enormt? Hon ser annars fin ut, och även livmodern såg normal ut, men det ser tyvärr inte ut som om vi får något föl nästa år.
Djusa Kry och Rindi på premieringen i Stånga.
Vi kan istället glädja oss åt att det går desto bättre för de uppfödningar vi redan har. Jag skrev ju senast att Djusa är stamboksförd med finfina 43 poäng, och igår var jag i Kvinnersta för att se hur det skulle gå för lillasyster Ala på premieringen. Hon skötte sig fint och verkar vara en riktigt trevlig häst, och poängen räckte till diplom: 98878=40 poäng! Grattis, Marion! Med det blev Ala Ljosefins nionde diplomdotter (av nio födda stoföl!), varav två dessutom har blivit riksettor. Ljosefin är också mamma till två godkända hingstar (Ismo kry och Alvedon Kry), och ytterligare två hingstar har visats och gått i klass I på hingstpremiering (Daktar och Hogpax). Sedan finns det ytterligare två hingstföl; Rimidol, som blev bästa föl på riksutstälningen och som sedan har fått 40 poäng som valack och så Daonil, som också visades som föl och fick 39 poäng på riksutställningen. Totalt 15 superfina föl alltså! Hon var verkligen fantastisk Ljosefin.
Ala Kry
Ala Kry fick diplom med 40 poäng (98878)
Här kommer några bilder från härliga dagar på fjord-SM i Västervik. Jag har också fler goda nyheter. Djusa Kry har visats igår på Gotland och efter ett väl genomfört körprov med lillmatte Frida vid tömmarna blev hon AB-premierad med 43 poäng (99898). Hennes söta dotter Rindi e. Zamir charmade alla under tiden! Grattis!
Ella och Desolett blev femma i dressyr på fjord-SM, med finfina 65% (67% av en domare), och dessutom bästa junior!
Unni hjälpte till och hämtade priserna.
Vinnare i dressyren blev Magne e. Ismo Kry!
Ella och Desolett strax före start i dressyren.
Haldol skötte sig också bra och fick 65 % i värminigsklassen, strax utanför placering.
I SM-klassen fick han 59% och en 14:e plats, vilket vi tycker är en bra debut.
Ella och Haldol gjorde också en bra bruksridning, där bland annat den svåra backningen fungerade fint.
Haldol hade nog gärna hoppat mer än några få brukshinder!
Rutan var trång, som vanligt, och rund denna gång.
En del av portarna skulle tas i galopp - kul sa Haldol!
Även Desolett var med i bruksridningen och travade bra genom portarna.
Desolett hade lite bråttom över de höga bommarna.
Vi hejade på Outis (vars mormor Kruska är halvsyster med Muska, och som dessutom har Ismo Kry till morfar. Helena tävlade Kruska på fjord-riks i Uddevalla för länge sedan och körde då
brukskörning och precision, och det var roligt att se att Outis verkar lika klok och sansad som hon), som gjorde en fin debut på SM med Carola i sadeln.
Finten, som är barnbarn till Ljosefin, gjorde också en bra bruksridning och blev femteplacerad.
Ella blev bästa junior i dressyr på fjord-SM och knep en fin femteplats på Desolett med 65,53% (65,53%, 67,37% och 63,68% för de olika domarna)! Detta överträffade våra förväntningar och vi är så nöjda. Vann dressyren gjorde Ismo-sonen Magne, som vi faktiskt "tillverkat" här för ganska många år sedan. Han red ihop 69% och var jättefin. Det var stenhårt i toppen, och Magne var en värdig vinnare. Även Haldol skötte sig superbra och fick 59,74% i SM-klassen lätt A:1 (61,32%, 58,42 % och 59,47%), och gjorde framför allt en väldigt bra insats i värmningsklassen lätt B:1, där han fick 65,52% och sutade på en sjundeplats (fem placerade i den klassen).
Vi kom till SM redan på torsdagen för att veterinärbesiktiga och gå bruksbanan. Tävlingarna drog igång klockan 8.00 på fredagen, då brukskörning och bruksridning varvades på samma bana, och ett nytt ekipage togs in och fick starta när det förra närmade sig slutet. Vi hann titta på de första ekipagen innan vi måste gå och förbereda våra starter. Först ut av oss var jag på Desolett, som inte alls var på humör på morgonen. Hon betraktar tävlingsstallar som fängelser, trots att vi gör vårt bästa för att ha henne ute och beta gräs samt att hon har ständig tillgång till grovfoder i boxen. Dum och grinig vet den hästen inte vad det är, men hon blir stressad och lite småknölig. Jag red henne en stund i ridhuset och sen kändes hon lite bättre. Funktionskontrollen gick ganska bra, och även plattan fixade vi klockrent. vändning i trångt utrymme var en nästan rund yta, och det gick någorlunda, liksom halt i backe och genom vattnet (duktig häst!). När vi var nästan framme vid bryggan kom körekipaget före oss travande i rakkörningen och kusken drev på med ljudliga s-ljud hela vägen. Då blev det kortslutning i hjärnan på Desolett och all stress från morgonen kom fram igen. Vi klarade bryggan fint ändå, men sedan varhon superspänd. Hon rev sista bommen av tre, fixade halten i uppförsbacke, och vi var nästan igenom hela den svåra ryggningen när hon rusade fram igen och inte alls ville lyssna. Jag provade att backa och kom en bit, men valde att rida därifrån och försöka ge henne en bra upplevelse. Portarna gick rätt bra, och vi rev tre bollar, varav bara en av de tre portar som var i galopp. Lydnadshindret var hon förstås också lite spänd vid, men det gick fint och första hopphindret, som var ett kryss på cirka 70 cm, tog hon glatt. Sedan var det 1½ galoppsprång till nästa och det är inte hennes sak att trampa om snabbt, s det blev ett stopp, men sedan tog hon tredje i bra stil och korridoren gick i frisk och stadig trav. Med ett u slutade vi på 15:e plats av 20.
Vi tittade sedan lite extra på några släktingar till våra hästar, och inte minst tycker jag att Outis, som bara är fem år, gjorde en bra insats. Hans mormor är Kruska, som jag tävlade på rikstävlingarna (som fjord-SM hette då) i Uddevalla för evigheter sedan. Vi var med i brukskörning och precisionskörning då, och Kruska är halvsyster med Muska, då båda är döttrar till Klarette. Ljosefins dotterson Finten (u. Knast-Fina) gjorde också en fin insats i bruksridningen tillsammans med sin unga ryttare.
Ella hade ridit Haldol ett dressyrpass på morgonen eftersom han inte startade förrän på eftermiddagen. Han var lugn och fokuserad och verkade till skillnad från Desolett tycka att tävlingsplatser är ett trevligt utfyktsmål, där man gärna kan sova över. De missade gatubrunnen, men fortsatte sedan helt OK på vändningen och första halten samt vattnet. Bryggan gick fint och likaså bommarna. Sedan blev det ett för långt steg in i halten och så var den missad, men ryggningen gjorde de ursnyggt med bara fyra tramp utanför, vilket var bland dagens bästa. Portarna gick ganska bra, även om Ella rev någon boll med foten. Lydnadshindret var väldigt smalt, så det var lätt att hamna utanför, men Ella tog det lugnt och valde att få fel för gångart för att fixa det. Då börjar någon på campingen, precis intill hörnet där hindret är att skaka våldsamt med kastruller, och det ledde till att han hamnar strax utanför linjen och får ett förargligt U. men sen kom hoppningen och det älskar Haldol, så slutet av banan gick i ett huj, och på det hela taget hade han skött sig fantastiskt. 17:e plats av 20, och det hade blivit lite bättre utan kastruller, men nu har vi sett hur bra han kan!
Vinnare av bruksridningen blev Maria Nordqvist på rutinerade Ia- grattis! Grattis också till Per Axelsson som vann brukskörningen med Cheen Femtio! På kvällen var det invigning, och innan dess hade vi hunnit både att beta hästarna och ta oss ett dopp i havet (utan hästar) - härligt! Invigningen blev stökig på grund av alldeles för hög musik, som slog i öronen på oss - stackars hästar! Jag tycker att hela SM-arrangemanget annars fungerade bra, men invigningen var inte lyckad. Ingen ramlade dock av så allt gick utan olyckshändelser.
På lördagen var det dressyr och precisionskörning, och av körningen såg jag inte mycket, och faktiskt inte av dressyren heller... Med fyra starter för Ella, en varannan timme, hade vi fullt upp med att borsta, rida fram och se till att ladda batterierna mellan varje start. Förs ut var Haldol, som startade tvåa i värmningsklassen. Han kom in och gjorde en riktigt fin uppvisning, där Ella fick en åtta för korrektheten i uppvisningen och slutkritiken "trevligt och mjukt ridet!". 65,52% blev resultatet och de låg länge kvar som placerade, men slutade sjua (fem placerade), vilket var superbra, tycker jag. Vi ska komma ihåg att han för ett halvår sedan gjorde sin första lätt A, och då hade han bara tävlat vid ett fåtal tävlingar och mest i lätt C... Då gnäggade han sig igenom hela programmet, och nu går han tyst och koncentrerad i en fin form. Desolett startade näst sist i lätt B och kom in och såg väldigt fin ut i collecting ring. Före henne var det Furubäcks Io, och när han var klar brakade applåderna loss, och Desolett blev jätterädd. Jag trodde ett tag att hon skulle hoppa in på banna, men Ella lyckades styra undan. Ella gjorde det enda rätta och satt lungt och stilla och fortsatte rida mjukt och försökte hitta tillbaka till lugnet, men det blev ändå en ganska spänd uppvisning. Det var dock bara på ett enda ställe som domaren skrev "blir stark" och gav en femma. För övrigt var det sexor och sjuor rakt igenom och slutomdömet "Trevlig uppvisning med energi! Glöm inte stämma av med halvhalter". 63,79% fick de för detta, och det var bra med tanke på hur det startade.
Efter lunch var det så dags för själva SM-klassen med 23 fina ekipage. Ella startade tvåa med Desolett, och nu var frågan om vi kunde behålla energin men få henne att vara lite med avspänd. Vi valde att satsa på vår ursprungliga plan och gav henne en ganska kort framridning för att behålla energin och inte riskera få henne seg. Det visade sig vara rätt. De kom in och gjorde sin bästa ritt i lätt A:1 någonsin, och två av de tre domarna gav åtta på första bedömningspunkten inridning och halt - hälsning, och den tredje gav samma betyg för avslutningen. "Energisk med takt, prydlig uppvisning, god grundsits, mjukt ridet på lydig häst - våga nyansera mer, prydligt visad" kunde vi läsa i slutomdömena och totalt 65,53%. Hon gick upp i ledning först och låg sedan länge på andra plats. Vi hann dock inte fundera så mycket på det, utan nu var det dags att göra i ordning Haldol igen. Han skötte sig superbra på framridningen trots flera hingstar, och blev fin och lösgjord. Kanske började han bli lite trött nu, särskilt mentalt, för den allra sista spänsten fattades, särskilt i galoppen. De gjorde dock en jämn och bra uppvisning, och fick en åtta för en fin volt i trav samt för hans fina mellanskritt. 59,74% blev slutresultatet vilket till sist räckte till en fjortondeplats (tror jag) i hård konkurrens. För ett halvår sedan vågade jag inte tro att han skulle hinna kvala till SM, och nu hade han både kvalat och genomfört riktigt väl! Ella har verkligen gjort en resa som ryttare sedan hon för ett år sedan bestämde sig för att hon ville kvala till dressyren. På fjord-SM i den öppna LB-dressyren var det första gången hon verkligen red väl genom ett program, istället för att paralyseras av domarens blick. Då vann hon klassen och det var starten. Sedan minns jag hur hon kämpade sig igenom LA:1 i höstas och ibland kom hon ett par poäng över kvalgränsen och ibland ett par poäng under 55%. Vilken skillnad mot nu! 67,37% som bäst! Mycket arbete ligger bakom och många träningstimmar, men också mycket slit i stallet då hon fick ta ansvar för det mesta när jag bröt benet. Roligt att det kunde bli så bra till slut!
SM-middagen var trevlig, men vi var trötta och gav oss tidigt. På söndagen kunde vi koppla av och titta på hoppningen, som vanns av Elin på Sol Grönkulla igen efter en riktigt spännande omhoppning. Sedan var det bara prisutdelningen kvar, och vi fick applådera Ella på Desolett, som förutom sitt femtepris också fick pris till bästa junior, vilket betyder att hon är direktkvalad till nästa år. Hon lär dock inte nöja sig med det, för hon vill säkert ha med Haldol igen, så det blir till att fortsätta tävla och träna. Men en liten stund ska vi först njuta av detta, och jag kan lova att det var två glada hästar som släpptes ut i sina hagar igen, och som möttes av sina vänner som saknat dem! Vi kan ibland tycka att Muska inte verkar gilla Haldol, men hon mötte honom med en gnäggning. Sen fick han veta att han inte får ta sig vilka friheter som helst, men det var tydligt att han var välkommen hem!
Vi fick med oss diplom för prestationsmedalj i guld från bruks-SM! Lisbeth, som var domare under ridning, hade med sig Haldols båda diplom för brons och guld i dressyrridning, och själva medaljerna får vi på årsmötet som vanligt. Så nu har jag anmält honom till hingstpremieringen med förhoppning om att hans AB(ext) ska kunna kompletteras med AB(prest). När jag såg honom idag på träningen hos Sissi Lilja så såg han verkligen ut att vara värd båda! Han gick superbra, och vi hoppas kunna visa åtminstone nästan så bra på SM till helgen. Även Desolett var fräsch trots sin SM-helg och också hon gick fint idag. Nu börjar nedräkningen på allvar - det ska bli roligt att komma iväg. I väntan på det har jag plockat ihop bilder från bruks-SM, så håll till godo; här kommer berättelsen igen, men i bildform:
Det började bra - felfritt på funktionskontroll och alla tre halter.
Flytta saker fungerade också enligt plan.
... men vattenmattan bredvid den randiga presenningen var skum...
I hoppning utvecklade vi en alldeles egen stil (inget att rekommendera, och inte den vi tränat på)....
Portarna tog vi i frisk trav.
Vid bryggan började allt fungera igen, och domaren berömde insatsen här.
Och för en gångs skull klampade hon inte i en enda bom!
Trångt i rutan och fel fick vi, men jag tycker hon gjorde det bra.
För ryggningen fick vi till och med beröm av domaren.
Bron klarade hon lätt, som jag hoppats.
Vattenhindret kom vi också igenom, och sen var vi i mål på en trettondeplats!
Maria Nordqvist på Ismo-sonen Velox kom elva.
Nimbus är barnbarn till Ljosefin och vann NM samt blev tvåa i SM!
Tvåan Maria med Nimbus och ettan Maria med Viness.
Lite skogskörning hann vi också se och på tillbakavägen kom vi ikapp detta fina ekipage.
SM i bruksridning – nu har jag varit med, och det var roligt! När jag vann DM i höstas tänkte jag att nu ska jag verkligen försöka rida lite mer än vanligt och se till att förbereda mig för detta, inte minst för att få visa alla vilken fin häst vi har. Det varade ju inte så länge, för sen kom benbrottet i vägen och det blev istället alldeles ovanligt lite ridet, och inte förrän de allra senaste veckorna har det fungerat bra att stå i lätt sits eller rida lätt någon längre bit. Jag ville ändå ta chansen när jag nu hade den, och satte upp målet att försöka rida utan U, och för övrigt ha trevligt tillsammans med min häst och alla de andra duktiga deltagarna, som ju också har vunnit sina DM.
Vi klarade det målet och red in på en trettondeplats (av 16 som startade efter att en ströks), med en hel del straffpoäng, men inga U på en ganska klurig bana. Det började strålande, och vi fick 0 straff på funktionskontrollen, vilket inte var så många förunnat. Halter och flytta saker gick också galant, men sen mötte vi ett nordsvenskt par som körde precis bredvid banan samtidigt som vi var på väg mot lydnadshindret, som bestod av en vattenmatta och en randig presenning. Då tyckte Desolett att det blev för mycket och tänkte inte trava över lydnadshindret, men lät sig snart övertalas. Nästa moment var hoppning, som bestod av tre likadana hinder i form av en bom på en sockerbit, dvs inget konstigt alls och bara cirka 55 cm. En baggis, trodde jag, men med förra hindret i färskt minne tänkte Desolett inte ens galoppera och än mindre hoppa dessa skumma saker i motljus. Det slutade med att vi red rakt över dem och välte ner alltihop, för att undvika ett U, och sen fick jag till slut lite galopp efter tredje hindret.
Vidare till hela 10 portar, med trångt mellan konerna, och nu vände det hemåt igen och Desolett travade på så att en del bollar rök, men trots allt rätt OK, och jag fick henne att lugna sig lite mot slutet, så rakridningen gick galant. Bryggan tittade hon misstänksamt på, men en klapp på halsen och några vänliga ord påminde henne om att detta inte är svårt, så det gick raskt och bra att kliva både av och på igen. Kliva över bommar gick också bra, och sen kom vändning i trångt utrymme, som var bara 1 x 1 m och med en 30 cm smal ingång, dvs mindre än Desoletts mått överallt. Det blev förstås några tramp utanför, och riven boll, men vadå?
Plattan satt perfekt – hon kortade skritten och trampade klockrent på gatubrunnen, och när vi kom till ryggningen var hon med mig igen och gjorde det jättebra. Även här några tramp på linjen, men det fick alla i den smala passagen, och jag tycker hon gjorde det superbra. Det tyckte domaren som berömde våra insatser i ryggning och bryggan, och skrev att det överlag var fint ridet. Så trav igen och över bron utan att tveka. Vid den stora vattengraven stannade hon till, men klev sedan i och travade igenom, och så var vi i mål i god tid inom idealtiden.
Något som också var glädjande var att förutom dottern Desolett hade Ljosefin två barnbarn med på SM. Det var Ismos son Velox, som duktiga Maria Nordqvist bara ägt sedan i våras och redan har hunnit vinna DM med, och som kom på en elfteplats, och så var det Knast-Finas som Nimbus, som upprepade fjolårets fina resultat att bli tvåa, och som kronan på verket dessutom vann Nordiska mästerskapen tillsammans med Maria Johansson! Årets vinnare red som vanligt fjordhäst, och denna gång var det Maria Berglund på Vinness. Grattis!
Vår resa till SM är värd ett eget stycke. Ella och jag gav oss av i god tid på fredagsmorgonen, vilket skulle visa sig klokt. När vi var nästan framme i Trollhättan körde en bil om oss och passageraren vinkade vilt. Vi förstod att något var galet och svängde in på en ficka, som fanns lägligt precis där. Punka på transporten! Höger bak var det, och det var ju i alla fall bra att det inte var ut mot trafiken. Fram med domkraft, kryss och reservhjul och så satt hjulmuttrarna som fastklistrade. Vi drog, hoppade på krysset och prövade vad vi kunde komma på, men fick ge oss och ringde efter hjälp. En timme efter att vi ringt hade nordsvenskägaren Torbjörn från assistanskåren fixat det hela och vi rullade vidare till en däckverkstad i Dingle, som fixade hjulet (så vi var redo för nya äventyr) innan vi till slut kom fram till tävlingarna.
Även hemresan blev minnesvärd, men av mycket trevligare orsaker. Vi tog vägen förbi stall Thema och Marie visade runt oss till alla deras fina hästar. Trots att de var både trevliga och snygga allihop, så var huvudattraktionen Alvedon Kry, som jag inte har sett sedan 2003, då han deltog i först Årets kallblod och sedan i riksutställningen lite senare på hösten, och båda gångerna tävlade med lillasyster Desolett. Den gången blev han reservBIS och Desolett BIS! Nu stod han i en hage och mötte oss med den snälla blick som jag känner igen från Ljosefin och hennes föl. Han är fortfarande lika vacker, och hans färg är fantastisk. Det var roligt att träffa honom, och jag hoppas verkligen att någon ska ta chansen att köpa denna fina och trevliga häst, när han nu är till salu. Kan lova att jag är lite sugen, men tvingar mig att inse att jag har många nog... Det var också roligt att se Arn, som jag inte sett sedan han godkändes, och han är ju Ismos sonson, så det finns lite Ljosefin där också. Ella har tagit massor av bilder på SM, och de plockar jag in så snart jag hinner, men idag får ni nöja er med en bild på Alvedon.
Det är härligt med semester även när vädret inte är lämpat för bad! Vi hade dock tur när vi var i Blekinge hela förra veckan, och vi kunde njuta av havsbad både söndag och måndag, och resten av veckan kom enstaka skurar, men inte alls som här hemma. Vi hade det riktigt skönt i en fin stuga alldeles vid havet, och hann med både att ta det lugnt och känna oss som turister genom att resa till Hanö, roa oss på Kreativum och handla på Börjes. Vi hälsade på Halling och Isodur en eftermiddag, och det var trevligt att se dem och träffa deras ägare. Båda ser fina ut och Iso demonstrerade sina härliga rörelser under ett tömkörningspass. Minigolf, paddling och sköna promenader samt agilityträning fick vi också in i veckans program. Ella var hemma och tränade för fullt inför SM, och skötte hästarna när vi var borta. Hon är supermotiverad, och det är verkligen roligt att hon har lyckats kvala båda. Nu finslipar hon formen, och tränar både för Annika som vanligt och för Sissi Lilja, som är väldigt duktig på att plocka fram det lilla extra och hitta vägar vidare med det som känns svårt. Igår var vi där och avslutade två dressyrpass med att ge oss av till vattenhindret, som både Haldol och Desolett snällt klev ner i. Jag red Desolett och chansade på ridskor, och Ella red Haldol och behövde inte utnyttja gummistövlarna, vilket hon var rätt nöjd med. Hoppas att de ska gilla vattnet i bruksridningen också, om det blir vatten där.
På fredag åker vi till SM i bruksridning, och det ska förstås bli spännande. Jag har fått deltagarlistan och ser fram emot att få komma dit och uppleva ett SM som deltagare. Benbrottet gjorde att det inte blev så mycket träning som jag hade hoppats, och jag lär fortfarande halta rejält när jag ska visa häst på funktionskontrollen, men det börjar kännas bra att rida. Jag har ridit flitigt sedan jag kom hem från semsterresan, och Desolett känns jättefin, vilket förstås till stora delar är Ellas förtjänst. Vi har haft riktigt hästintensiva dagar sedan jag kom hem. Igår var hovslagaren här, och alla skötte sig fint, även fölen. Henja är helcool och sa inget när vi tog ut Hejde ur boxen, och då lugnande han sig förstås snart. Finja var lika lugn ända tills Ajke ställde sig precis utanför Haldols box. Det tyckte hon inte var en lämplig plats, men Ajke brydde sig inte om hennes oroliga gnäggningar. Hassle har varit med om verkning förut, och det är tur att han är så snäll och duktig, för han börjar verkligen bli stor! Han är snäll att leda, och även de andra fölen börjar förstå vad det går ut på. När Ella red först Henja och sedan Finja på ridbanan så stod jag i mitten med deras föl, och det fungerade bra. Hejde försökte springa efter mamma, men fogade sig snart, och han verkar bli precis så lättsam och trevlig som vi hade hoppats på att Haldols och Henjas föl skulle bli. Han har dessutom ett härligt framparti med fin resning. Redan när han föddes hade Hejde en väldigt kort och sammetslen päls, och han är inte alls så lurvig som de både båda. Han kanske får Muskas väldigt täta men korta päls även som vuxen? Ajke är en nyfiken kille, så han och jag knallade runt och utforskade koner och gräs i kanten, och han bekymrade sig just inte alls om mamma. Båda stona skötte sig också fint, och vi nöjde oss efter några varv i skritt och trav.
Jag skrev ju senast om hur roligt det är att följa avkommor som vi fött upp eller på annat sätt är delaktiga i. Jag avslutar därför med några aktuella bilder. Det är Muskas båda söner Halling och Isodur, som vi nyss har hälsat på och som är så här fina. Sedan är det Haldols son Kharat, som är precis lika gosig som han ser ut, och sist har jag fått en bild från Finland på Intis dotter Dangas Stina-Ö. Hon är nu elva månader, och kullsyster med Sir Väs, som jag skrev om senast.
Med ganska kort framförhållning blev det bestämt att jag skulle åka till Almedalsveckan på Gotland, så där tillbringade jag förra veckan i härligt Gotländskt sommarväder och fick många intressanta erfarenheter från olika seminarier, där jag medverkade i ett om djurtransporter. Torsdagen var lite av en mellandag i programmet, så då passade jag på att åka till generalmönstring för russhingstar samt till Lojsta hed, där tillsyningsmannen visade oss flocken. Det är verkligen fina hästar! Jag hann också hälsa på Djusa och hennes dotter Rindi. Båda ser riktigt fina ut, och Rindi verkar vara trygg och härlig. Medan jag var på Gotland skötte familjen med Ella i spetsen hästarna hemma, och hon lämnade hem Lorina, som är dräktig. Muska brunstade inte om efter ca 17 dagar, men var ju inte dräktig när jag kollade henne lite senare, och jag fick en känsla av att hon då precis hade gått ur en försenad brunst, som vi hade missat. Så var det nog, för i förra veckan kom hon med en ny, bra brunst, och den missade vi förstås inte när hon nu gick med Haldol. Nu håller vi tummarna för att hon är dräktig och allra helst får ett fint stoföl nästa år! Det vore roligt att ha, inte minst som Haldol har väldigt få döttrar och vi så gott som har bestämt oss för att kastrera i höst. Kan tyckas hårt med en så snäll och lätthanterlig hingst, som dessutom fått väldigt bra föl, men intresset är svalt, och jag tror att det är lättare att ge honom ett bra liv som valack.
En som jag dock hoppas ska få vara kvar i avel lite till är Alvedon Kry. Han står just nu hos Stall Thema i Länghem, som har lånat honom över säsongen, men han är till salu, och det är ett gyllene tillfälle för den som vill ha en riktigt trevlig brukshäst, som framför allt är väl körd, men som också har potential att bli duktig under ryttare, och som också har mycket att ge i aveln med sin gedigna stam. Han har själv fått 43 poäng och har lämnat flera riktigt bra avkommor på ett fåtal betäckta ston. Mer info på till salu-sidan.
Bland det roligaste med avel är att följa hur det går för avkommorna, både egna uppfödningar och avkommor som vi varit med och "tillverkat". Vi hälsade på Haldols och Krisslas hingstföl Kharat förra helgen, och han var verkligen trygg och harmonisk. Precis som många andra Haldolavkommor hade han ett fantastiskt fint huvud, och även för övrigt var han välbyggd. Roligt att se! Vi är ju också väldigt nöjda med våra föl i år, och de växer och utvecklas fint. Jag har också varit och hälsat på Halling och Isodur, som båda är Muskas söner. Jag fick se Isodur (e. Ismo Kry) under en tömkörningslektion, och det var härligt att se hans lätta och fina rörelser, och hans samarbetsvilja. Halling e. Haldol Kry har ett riktigt vackert huvud och lång, bra hals. Även för övrigt är han harmoniskt byggd, men ser ut att bli mindre än lillebror Hassle. Vi hoppas att han ska komma till Vetlanda och håller förstås tummarna för att han ska göra väl ifrån sig där. Även Humles och Intis avkommor är lovande. Humle har en fin kull på Pihlspetsens kennel just nu, och det finns valpar kvar att tinga om någon är intresserad. Intis son Dangas Sir Väs-Ö blev bedömd med excellent i Tvååker nyligen, och det lovar ju gott för denna unga hund.
Nu har vi avslutat en intensiv tävlingstermin med en tävling som fick bli sista genrep inför SM, vad gäller dressyren. Ella har varit flitig på lokala och regionala ponnydressyrtävlingar med Desolett och Haldol, och målen har både nåtts och överträffats, vilket vi påminde oss om igår, då vi först inte kände oss helt nöjda med Haldols resultat, som var drygt 59 % i både LB:1 och lätt A:1. När vi tänkte efter kom vi dock på att vi i januari tyckte att det var ett högt ställt mål att under våren hinna klara tre lätt A över 55 %, för att få honom kvalad till SM. Nu har han tre ritter över 60 % och fyra ytterligare över 55 % i lätt A:1, och han har en andraplacering i lätt A:1 på lokal nivå. Så visst har både han och Ella utvecklats! Igår gjorde han ett superbra skritt- och travprogram i lätt A:1, där man inte kunde ana att det inte var länge sedan halterna såg bedrövliga ut, då han nu klev in och ställde upp sig jämnt, i fin form och stilla, och han fick flera åttor på den första halvan av programmet. I galoppdelen tappade han tyvärr bort den stadiga och härliga formen han visat, och som han tidigare också visat på tävling, så där blev det mest femmor och sexor, och det kändes förstås snopet efter den fina inledningen.
De startade först i klassen, och låg faktiskt kvar som placerade ända tills det sista ekipaget red. Det var Ella själv, som med Desolett petade ner Haldol från placering, då de med en jämn och stadig ritt fick ihop 61,5% och fick hämta en blå rosett. Det kändes extra bra, då de missade at bli placerade i lätt C:1 med minsta möjliga marginal. Där fick de 68 % och 184 poäng, och blev med det trea av sju, medan tvåan hade 185 poäng, och sedan hade fyran 164, så där var det ett stort hopp. Hon var dock bäst av c-ponnyerna, och det är ju ofta hårt när de slås ihop med kategori D. Om de ridit mot b-ponnyerna hade de vunnit. Extra snopet eftersom det blev ett par onödiga missar, men Ella var nöjd med revanschen i lätt A. Lite ovanligt att rida lätt A och lätt C, men vi ville kolla om det var rimligt att orka fyra starter, och för att inte köra ihop det mer än nödvändigt fick det bli Desolett i lätt C, Haldol i lätt B och båda i lätt A. Ella var rätt trött, särskilt som det blev väldigt kort tid mellan hennes båda ritter i lätt A, men tyckte att det var OK. Desolett var kvalad till SM redan i januari, så hon har inte fått tävla riktigt lika flitigt som Haldol, men har fått ihop en andra plats i lätt B och en andra plats i lätt A, plus då segern i DM i bruksridning.
Många ger oss också positiva kommentarer om våra fina fjordhästar, och det är förstås roligt. En tjej red förbi och stannade precis bredvid där jag stod med Haldol, och då bad jag henne flytta sig en liten bit, eftersom han ändå är hingst, men han var igår så tyst och lugn att jag tror att många inte lade märke till att han är hingst. Hans många tävlingsresor har också fått honom att komma över oviljan att transporteras, och igår lastade Unni och jag honom själv medan Ella red fram Desolett till sista starten.
Även fölen utvecklas jättefint, och de är både snygga och trevliga. Nu kan vi ta på alla grimma ute i hagen, och Henja har släppt taget om Hejde, så även han får vara med och susa runt i full fart med Ajke. Ofta sover de tillsammans med en av mammorna som vakt. Hassle var lite avundsjuk på dem sedan han och Muska fått flytta till Haldols hage, mennu leker han med Haldol, och verkar trivas fint med det. Oftast är han långt ifrån Muska, som ropar till sig honom när hon tycker det behövs. Vi har haft hem alla fölen och chipmärkt dem och skickat in passansökningar. Alla tog märkningen med ro. Ajke visste vad staketet var till för, och att det inte var en bra idé att utmana det, så han tänkte minsann inte följa med genom grinden, utan det krävdes en i grimman och en som sköt på för att få honom vidare. Han var lite tveksam på väg tillbaka också, men sedan hämtade vi honom och Finja en gång till, för att rida Finja, och då hade han förstått att just där kunde man gå tillsammans med oss. Klok och duktig kille! Finja är också en jättebra mamma. Hon är lugn och fin, men också mån om honom på ett bra sätt. Ella red henne för en vecka sedan för första gången sedan fölningen, och jag ledde först Ajke efter dem, men efter några varv valde jag att stå i mitten av banan. Ajke fann sig snart i det, särskilt som Finja sa att det var OK. Ella red henne bara en kort stund i skritt och trav, och det var härligt att se hur fint och balanserat hon rör sig. "Vilken trav!" utropade Ella, och jag kan bara hålla med. Det finns lite potential i henne.
Henja tyckte att det var dags för henne att rida också nu, och ville gärna krypa in i grimman. Vi ska snart sätta igång henne också, men vi tyckte att hon kunde få några veckor med Hejde i lugn och ro. Det har också varit alldeles tillräckligt med annat att göra, trots att jag hade semester midsommarveckan. Vårt hösilage blev plastat väldigt torrt och fint, och vi är så glada att det blev slaget och hann torka när det var så härlit väder. Gräset växer bra i år, men det är inte helt lätt att hinna skörda mellan skurarna, så det känns toppen att vi fick torrare hösilage än på länge. Analysen är också klar, och det ser ut att bli rätt att få till bra foderstater i år. Jag har också passat på att rida lite mer på Desolett. Nu funkar mitt skadade ben bättre och bättre. Det tar tid att bli helt återställd, men det känns som att jag ska kunna genomföra SM utan att störas alltför mycket av det. Jag har inga förhoppningar om några toppresultat, men det ska bli kul att vara med, och Desolett och jag jobbar på med att varva uteritter och lite dressyr med bruksövningar, och det är kul att rida henne, för hon är alltid så positiv.
Det har inte gått mer än elva dagar sedan jag uppdaterade, men mycket har hänt, och det är också ett skäl till att det inte har funnits tid att skriva om det. Förutom allt som gäller våra djur, har vi också hunnit med skolavslutningar, där Ella har gått ut nian,och det har blivit sommarlov, som efter en lite kall start nu har övergått i fantastiska sommardagar, i alla fall för tillfället. Vårt gräs ligger på tork i skrivande stund, och jag hoppas på riktigt fint hösilage av det. Det ser i alla fall lovande ut, så nu håller jag tummarna för veckert väder tills det är rullat och klart.
Jag tog hem Henja, Muska och Hassle på kvällen den 10 juni, för jag anade att nu var det snart dags för Henja att föla, och jag var orolig att Desolett skulle vara så sugen på en egen unge att hon kunde försöka ta fölet. Av samma anledning tog jag hem Desolett och Henja när det var dags för Finja att föla. Jag ställde väckarklockan regelbundet under natten och första turen hade inget hänt, men Henja vankade lite oroligt av och an. Nästa gång vaknade jag inte av kloockan, men av Hassles gnäggning, och tänkte att nu var det nog dags att gå ut igen. Det visade sig att han hälsade sin lillebror välkommen. Henja hade fölat och Hassle var nyfiken åskådare, som dock fick hålla sig på behörigt avstånd. Muska gick och betade en bra bit bort. Allt var bra med Henja och hennes son, och jag kunde konstatera att hon tog väl hand om honom. Efterbörden hade redan gått, och fölet stod upp på vingliga ben och hade hittat juvret redan. Troligen hade hon fölat strax efter att jag gått in förra gången, och efter att jag hade sett om dem kunde jag gå in och sova resten av natten.
Det blev alltså tre hingstföl i år, och Henjas son får heta Hejde. Jag tycker att det passar bra till både Henja och Haldol, och kanske allra mest eftersom hans farfars far är Heiden. Efter att ha givit fölen namn efter läkemedel 1995-2005 har vi sedan 2007 använt oss av nordiska geografiska namn, och jag tycker att det finns många fina. Inte minst på Gotland finns mycket inspiration att hämta, och därifrån har vi bland annat Hejde, Ajke, Ala och Hangvar. Från Norge kommer Grånosa, och medan Djusa, Henja och Indor hör hemma på olika platser på fastlandet. Hassle finns det mer än ett av, men för mig hör det hemma i Skåne, liksom Finja. Finja bryter mönstret, då hon inte är döpt efter pappas första bostav, men jag hittade inget jag gillade på P, och som resultat av spermaimport är hon ju speciell, och fick ett namn som liksom halvsystern Desoletts kan läsas som en beskrivning (Fin- ja!), eller som en koppling till slutet på Ljosefin. Lite märkligt blev det så här i efterhand att konstatera att Ljosefins båda sista föl anger att det var slutet: FIN(ja) och AL(a) blir final, om man läser ihop deras båda första stavelser. Den uppmärksamme konstatera också att varken Ala eller Ajke har fått namn på C, som de borde, då de är efter Chalander, och det beror på att C var svårt. Jag valde då att gå på farfar Alexander Lukas A, som ju också kommer efter C och H i Chalander. H var aldrig något alternativ, då vi har många nog där efter att ha betäckt med Hauk Thun, Hugo och Haldol.
Jag är riktigt nöjd med alla tre fölen, som ser väldigt bra ut och är trevliga att syssla med. Henja har inte riktigt släppt taget om Hejde ännu, men vi får klia honom och han njuter verkligen av det. Inget av våra ston vaktar sina föl mot oss, ens när de är nyfödda, men de kan vara lite avvaktande och hålla sig några meter bort, särskilt om vi har med oss besökare. Vi kan dock alltid fånga stona utan besvär, och det känns skönt. Hassle och Ajke är vana vid att få på sig grimma, och det är helt okomplicerat att ta på den även ute i hagen, och de lyfter snällt alla hovarna. Hassle börjar bli riktigt duktig att leda. Alla fölen är sociala och kommer gärna och hälsar, och ofta möter de oss med en hälsning. Hassle och Ajke har väldigt vackra huvuden och väl ansatta halsar med bra längd, där särskilt Hejde har fått både längd och resning på halsen. Ajke har lite kortare hals och lite smalare huvud, men han ser annars riktigt bra ut och rör sig med stor lätthet. Även de andra två rör sig bra, och alla ser bra ut i benen. Hejde får inte vara med ännu, men Ajke och Hassle busar så det är härligt att se!
När vi skulle dräktighetsundersöka Muska lämnade vi kvar Hassle i hagen, då vi vet att Finja ser efter honom minst lika mycket som Muska gör. Han sprang lite oroligt vid staktete, men galopperade tillbaka till flocken när Muska lugnt följde med mig, utan att ens ge honom en blick. Hon är verkligen en fantastisk häst! När man har hennes förtroende är hon enastånde, och det kändes stort att se hur hon följde mig till stallet, lät sig undersökas, och sedan gick lugnt tillbaka, men när jag släppt henne kastade hon sig iväg i galopp till de andra. Tyvärr var hon dock inte dräktig, trots att hon inte brunstat om, men vi hoppas att hon snart ska få en ny bra brunst och att hon blir dräktig. Lorina var däremot dräktig, och det är vi glada för. Hoppas att hon ska få ett lika fint föl till, och gärna en syster till Labolina!
I år fick Haldol tre hingstföl (Muska, Krissla och Henja) och ett stoföl, då Mira fick en dotter den 12 juni, alltså dagen efter att Henja fölat. Hon är lika söt som sin syster, och när jag varit och tittat på det lilla nytillskottet åkte jag förbi Mirramiss hage och tog en bild på henne också. Det händer mycket på ett år! Jag har fått låna en fin bild på Djusa och hennes dotter Rindi av lillmatte Frida Johansson, och det är härligt att konstatera att Finja och Djusa båda verkar vara lika duktiga mammor som Ljosefin. Och Desolett säger som sagt att hon gärna också skulle ha ett föl igen!
Desolett har fått åka på ridläger och har tränat flitigt både dressyr och hoppning med Ella. Ella var väldigt nöjd med båda, och Desolett hade tyckt att det var extra roligt att få hoppa lite igen. Lägret vågade sig inte på att ta emot en hingst, även om han är snäll, men Haldol fick ett träningspass först och sist på lägret, då han åkte med när vi lämnade och hämtade Desolett. Bra miljöträning för honom. När Ella var borta passade Unni på att rida honom här hemma, och han ser ut som en snäll ridskolehäst då, och travar runt fint med henne.
Unni tränar också vidare med agilityn hemma i trädgården, och det ser ut som att hon och hundarna har lika roligt. Vi har fått en hälsning från Humles dotter Kira, som bor i Österrike. Hon har varit på internationell utställning i Klagenfurt, och blivit bäst i rasen och femma i gruppen! Hon fick både cert och CACIB, och domaren Dagmar Klein gav henne följande fina kritik: "Vorzüglicher Typ, femininer Kopf mit vorzüglichem Ausdruck, vorzügliche Hals- Rückenlinie, sehr schöne Winkelung, Substanz in der Entwicklung, sehr gute Knochenstärke, freie Bewegung", som på svenska blir: "Utmärkt typ, feminint huvud med utmärkt uttryck, utmärkt hals och överlinje, bra vinklar,ämne att utvecklinga, mycket bra benstyrka, fria rörelser". Stort grattis! Flera andra i kullen har också visat framfötterna, och det ska bli spännande att följa dem framöver.
Vi väntar på att Henja ska föla, och vi tror att det kan bli den kommande veckan, och det är förstås spännande. Under tiden njuter vi av Hassle och Ajke, som nu leker mycket tillsammans och båda får lov att röra sig fritt i flocken. Det är två riktigt fina föl, som jag är väldigt nöjd med, och båda är också tillgängliga och trevliga och kommer fram för att bli kliade. Vi glädjer oss också åt rapporter från andra, där både Haldol och Humle har blivit pappa igen. Humle blev pappa till fyra valpar på Pihlspetsens kennel på själva nationaldagen. Pihlspetsens Evelina var och hälsade på oss i påsk, och Sussie, som hon kallas, fick tre hanar och en tik. Det är Humles tredje kull (på tre försök), så nu har både Humle och Inti tre kullar var och båda har haft lyckats få valpar varje gång de har fått chansen. Dagen efter fölade Krissla, som också är förstföderska, och hon fick en pigg och fin son. Jag har lånat bilder på både Sussie och Krissla så ni får se underverken, som jag ännu inte har varit och sett i verkligheten. Även vår uppfödning Djusa Kry (som är halvsyster med Desolett och Finja) har blivit mamma till ett fint stoföl e. Zamir. Grattis till alla stolta ägare och uppfödare!
Nu har det varit så mycket på gång att jag inte har haft tid att uppdatera med mer än nya bilder på första sidan. Där har ni kunnat läsa att Ella är distriktsmästare i bruksridning och att Finja har fått ett fint hingstföl, som heter Ajke. Nu ska ni få lite mer information om både detta och annat.
DM i bruksridning och brukskörning hölls i Lommaryd i söndags, och det var sammanlagt 35 starter, ungefär lika många i bruksridning och körning, och några som kom från andra län och alltså deltog utom tävlan. I tävlingen om DM i bruksridning var det fjorton starter, och jag var först ut, eftersom jag var titelinnehavare. Jag hade inte några större förhoppningar om att kunna få med mig vandringspriset hem igen, eftersom benbrottet har gjort att jag har ridit alldeles för lite. Domaren vid funktionskontrollen konstaterade att det var tur att det bara var ryttaren som var halt (tyckte jag också och var så glad att Desoletts hälta i förra veckan bara varade ett par dagar), och berömde vår snälla och fina häst. Banan började med halt i nedförslut och sedan direkt en halt i uppförslut, och det klarade Desolett galant som vanligt. Plattan följde sedan, och den tog hon med både fram och bakhov, och av och på vid brygga gick också smidigt. Vid vändning i trångt utrymme välte hon ena konen, och i ryggningen fick vi ett onödigt tramp utanför. Sen flöt det på bra igen, även om hoppningen blev lite orytmisk. Det var hela nio portar, och vi kom igång fint, men längst bort blåste det till i en björ, och Desolett fann det bäst att fly för björnen som gömde sig där. Rakt över en kon, och sedan höll vi på att braka in i nästa också, och fick lägga en volt. 45 straff blev det sammanlagt, varav 0 poäng under ridning och fina omdömen av domaren. Jag insåg att jag knappast skulle vinna med detta, men tyckte att det var helt OK.
Nästa ryttare var Mikaela på Allman, som var lite okoncentrerad, vilket väl är förlåtligt för en hingst vid denna årstid. Jag lyckades behålla min ledning så långt, men sen kom Ella på Desolett. I fjol blev hon slagen med bara två poäng av mig, så hon var helt klart revanschsugen, och har tränat en del också. Hon red in med fullt fokus, och halt och platta var inga problem. När Desolett stod nästan framme vid bortre linjen i trångt utrymme var höger bakben fortfarande utanför ingången, och jag tänkte att nu ryker konen, men inte. Ella samlade ihop hästen och fick in bakdelen och vände sedan runt ett steg i taget - full koll. Snyggt! Ryggningen fixade de också, och de tog sig fint genom lydnadshinder, kliva över bommar, flytta saker samt två hopphinder. Bro och pressening flöt lika fint, och med fullständig koncentration tog de sig genom alla nio portarna utan att få ner en boll, och sen var det bara korridoren kvar, och den gick i frisk och stadig trav. Jag såg inga missar alls, och ingen annan heller: summma 0 poäng! Det trodde vi knappt var möjligt, men så härligt att det gick!
Nöjda åkte vi hem och lämnade Desolett i hagen och hämtade Haldol. Eftersom vi inte har mer än en och en halv mil till tävlingsplatsen, tyckte vi att det var onödigt att båda hästarna skulle stå där hela dagen, så vi gjorde ett snabbt skifte, och Desolett for iväg till kompisarna, och Haldol följde med på nya äventyr. Vi kom tillbaka lagom till lunch, som ingick i startavgiften - trevligt! Sen var det snart dags att ta ut Haldol, som fick mycket beröm av många, och verkade stolt över att höra att han är både snygg och trevlig. Både Romeos Cabri och Cheen femtio fanns ute då, men alla hingstarna skötte sig bra, och verkade inte alltför störda av varandra. Funktionskontrolldomaren tyckte att Haldol skötte sig utmärkt med tanke på sin ålder och årstiden, och han fick även beröm av domaren under ridning, trots att han inte orkade stå och vänta ut hela tiden i halterna. Lite andra småfel här och där blev det också, men totalt inte mer än 95, vilket vi tycker är en godkänd premiär på DM.
Jag blev förstås tvungen att fotografera resultattavlan! Slutresultatet för Haldol blev en sjundeplats. Jag och Desolett blev fyra, slagna av Jenny på fjordstoet Satina med 38 och en duktig tjej på en ponny med 43, så där var det jämnt. Klar etta med 0 poäng var Ella och Desolett. så vi fick med oss vandringspriset igen, trots allt, och Ella ser redan fram emot bruks-SM 2013. I år ska hon vara min medhjälpare och nästa år får det väl bli tvärtom. Vi har också anmält oss till fjord-SM, och Ella kommer att rida både Haldol och Desolett i dressyren, och i bruksridningen tar jag Desolett och Ella Haldol. Ella var även kvalad med Desolett där, men vi kom överens om att jag kunde få göra en start, och det blir nog precis lagom.
Jag ska försöka hinna träna lite mer nu fram till både bruks-SM och fjord-SM, och idag har jag njutit av en skön uteritt. Nu funkar det ju också att rida et dressyrpass, men hoppträningar står jag över så länge, för jag klarar inte att stå så mycket i lätt sits ännu, utan det får räcka med enstaka hinder. Ella har inte heller tränat nästan någon hoppning i vår, för det har varit fullt fokus på att klara kvalen till dressyren. I förra veckan red hon dock en hopplektion på Haldol, och man kunde se på honom hur roligt han tyckte det var att få hoppa lite igen. I början lade han in små glada extraskutt, och han hoppade riktigt bra. De avslutade med en bana på 80-90 cm, och det såg riktigt bra ut. Kanske ett kommande träningsmål att ge sig ut och hoppa lite också? Det har ju inte varit Ellas grej med hoppning, men nu strålade även hon, och det är förstås roligast att hoppa en häst som både vill och kan. Det är nog ingen tvekan att det stämmer på Haldol.
För drygt en vecka sedan fölade Finja. Jag var i Uppsala natten mellan måndag och tisdag, och Ella var på skolresa, så Peppe hade fått noggranna förhållningsorder. Vi hade tagit hem Henja och Desolett för att inte råka ut för fölstöld, och det tyckte de var dumt, men jag tror att det var bra. När det fortfarande inte var något nytt föl på tisdagsmorgonen trodde jag att jag skulle hinna hem innan hon fölade, men lite längre fram på förmiddagen fick jag ett sms från Peppe. Då hade Finja fött ett hingstföl, och hon tog hand om honom på bästa sätt, och var samtidigt lugn och lät Peppe titta på honom också. När jag kom hem lite senare kunde jag konstatera att vi hade fått ännu ett långbent hingstföl. Ajke ser riktigt bra ut, även om han kanske inte har det helt fantastiska huvud som Hassle har, och han rör sig helt fantastiskt. Hassle hoppades på att få leka direkt, men blev tydligt bortmotad de första dagarna. Nu har de dock börjat busa så smått, och det är härligt att se dem tillsammans. Jag är riktigt nöjd med båda, både hur de ser ut och för deras trevliga temperament. Det ska bli så spännande att se dem utvecklas. Finja verkar vara en riktigt bra mamma, som är mån om sitt föl på ett bra sätt. När hovslagaren var här i fredags, då Ajke var bara tre dagar, lät hon sig snällt verkas. Ajke fick slippa denna gång, men Hassle fick prova på sin första verkning, och han skötte sig bra.
Maj är en underbart vacker månad, som dock går alldeles för fort. I år har alla fruktträd blommat helt fantastiskt och många fina dagar har vi haft. Sedan jag skrev senast har vi hunnit med två dressyrtävlingar, då vi var i Gränna på regional dressyr med Haldol i söndags för en vecka sedan, och i Grankärr på lokal och regional dressyr med Haldol igår. I går skulle vi ha haft med även Desolett och Ella hade planerat att göra två starter med dem var, för att testa hur det fungerade för både henne och hästarna. På torsdagskvällen var dock Desolett halt vänster bak, inte så mycket men en tydlig hälta. Redan på fredagen var hon bättre, och när Ella sprang med henne på vägen var vi tveksamma om vi såg en markering eller inte. Efter uppsittning var det dock uppenbart att det fanns en orenhet i trav, så vi fick ringa och stryka hennes båda starter. det kändes lite snopet, även därför att Grankärrs gränsryttarre verkligen hade varit tillmötesgående och lagt starttiderna så att det skulle gå att hinna förbereda varje start på ett bra sätt. Jag måste också berömma arrangörerna för bra information och bra bemötande till alla. På plats kunde vi också konstatera att Ella hade haft stora segerchanser i lätt C:2, som hon skulle ha startat Desolett i, då konkurrensen inte var så stor. Till lätt B:1 var det en helt annan nivå, och om de fyra c-ponnyerna hade tävlat mot d-ponnyerna så hade alla kommit på övre halvan av prislistan. Ella och Haldol gjorde en prydlig uppvisning, som belönades med 64 %, vilket gav en fjärdeplats i klassen, bara tre poäng efter tvåan, så det var jämnt! Vilken placering man får varierar ju mycket med konkurrensen, och då är det skönt att ha egna mål. Ella rider för att förbättra sina resultat, och även för att nå prestationsmedaljer. Denna ritt innebar en andra godkänd ritt för en prestationsmedalj i silver, som är en nivå som vi lite hoppade över i jakten på SM-kval.
Efter en lagom paus var det dags att ladda om för lätt A:1, som hölls som regional tävling. Haldol hade gått bra i lätt B:1, och vi är särskilt glada att han inte alls har gnäggat på de senaste tävlingarna. Han lät sig inte ens hetsas upp av en liten ridponnyhingst som vrålade friskt på framridningen, och när han hade startat lätt A-programmet var han verkligen koncentrerad och fin. Ella märkte inte ens att nästa ryttare kom in i collecting ring mitt i hennes program, och det syntes inte på Haldol. Härligt! Uppvisningen blev också bra, och de har utvecklats mycket. Tyvärr blev den fel fattning i sista galoppen ("Mitt fel" sa Ella direkt), men annars en bra ritt, som belönades med 61 % av samma domare som gav dem 56 % för en dryg månad sedan, så nog går det framåt! Vi var också så glada att det blev över 60 %, för det var den tredje ritten i lätt A över 60 %, så nu ska vi ansöka om prestationsmedalj i guld. Samtidigt skickar vi in för brons, som också ska vara klar. I bilen hem reflekterade vi lite över att vi i januari bestämde oss för att se om det skulle gå att få med även Haldol till SM. Då hade Desolett ett kval kvar, som hon klarade redan i januari. Vi trodde att det skulle bli svårt att hinna, inte minst som att vi i stort sett hoppade över lätt B-nivån, och även då tävlingsrutinen saknades, men försöka kan duga. Nu har Haldol sex godkända kval sedan januari, varav alltså tre över 60 %! Klart vi är nöjda!
Ganska nöjda var vi även då vi åkte hem från Gränna i söndags, efter en start med Haldol i lätt A:1. Han hade skött sig fint och gjorde en bra uppvisning ända till näst sista galoppen, då han vinglade till och föll över i korsgalopp i ett hörn (brukar aldrig hända), avbrott och en trea på den punkten, ledde till att slutresultatet blev 59,67% - en poäng från de efterlängtade 60%! Men samtidigt en signal om att det stadigt går bättre och bättre, så visst var vi nöjda med honom då också. Men det var väldigt skönt att få komma igen så här snart och få till det, inte minst som det nu blir en månads uppehåll på dressyrtävlingar. Det finns inget på rimligt håll att anmäla till, så nu får vi träna och ska passa på att jobba med lite hoppning och bruksridning, samt dra hem lite mer ved.
Och för Haldols del blir det lite avelsarbete också. Lorina har brunstat klart, så vi håller tummarna för att hon är dräktig redan. Muska är mitt uppe i brunsten, och i har valt att inte släppa in henne till Haldol och Lorina, utan betäcka henne för hand. Vi betcäkte henne på fredagskvällen, och sedan åkte vi och tävlade lördag morgon - det är gott att ha en hingst som kan hantera detta parallellt så bra. Ändå överväger vi att trots allt kastrera honom i höst. Han är hur bra som helst att ha med att göra, och avkommorna ser riktigt lovande ut, men intresset för att betäcka är väldigt lågt. Det gäller ju inte bara Haldol, utan många hingstar, men för mig blir ändå reflektionen att han kan få ett bätte liv som valack. Vi ska tänka över sommaren.
Till sist några bilder från Gränna-utställningen. Jag kunde av förklarliga skäl inte fotografera våra hundar, men Annika Lundblad har varit så snäll att jag får visa hennes fina bilder. Jag blir så glad när jag ser Intis stolta uppsyn!
I torsdags hade Specialklubben för västgötaspets sin huvudutställning, och eftersom den låg så nära som i Gränna åkte vi förstås dit med Humle och Inti. När vi anlände strax innan bedömningen skulle börja var det redan fullt av tält runt ringen, men vi hann knappt börja fundera på var vi skulle kunna hitta en hörna så blev vi inbjudna att ta plats i ett tält, och där satt vi sedan skönt i lä från den kalla blåsten från Vättern. Det verkar vara trevliga människor som har västgötaspetsar och fjordhästar! Trevliga hundar träffade vi också, och ovan ses Humles son Kåre, som är sin far upp i dagen. Han visade sig riktigt bra, och var inte alls så busig som tidigare, och belönades med excellent och en tredjeplats i unghundsklass. Helbrodern Konrad fick jag tyvärr ingen bra bild på, men han visades i öppen klass och fick också excellent. Ringen var stor och Konrad blev inte placerad, men ser ocskå riktigt lovande ut.
Unni blev nog allra gladast av att få återse Tasstrampets Damella, som var hos oss ett par dagar efter jul och sedan tillsammans med Humle fick en fin kull valpar, som uppfödaren är mycket nöjd med. Damella fick jag ett par bilder på, och jag tycker att de blev mycket bättre än de jag tog i vintras. Damellas valpar var ännu för små för att vara med, och samma sak gällde för Åswallens Häftiga Heddas valpar, som bara är några dagar äldre. Även Hedda var på plats och tog en fin tredjeplats i championklass, och också hennes valpar får mycket beröm. Inti hade dock en valp på plats, och det var Leo, som visades i juniorklass. Han längtade dock bara till husse, som satt utanför ringen, så vi fick inte se hans bästa sida. Bättre gick det för Kåres och Konrads syster Kajsa, som visades i unghundsklass, och där fick excellent och tog en tredjeplats.
Humle och Inti fick vänta länge på sin tur, då båda visas i championklass. Klassen bestod av nio fina hanar, som alla fick excellent och CK, och Humle fick sedan lämna konkurrensklassen i gott sällskap. Inti var dock kvar och blev tredjeplacerad, och det är vi glada för i detta sällskap. Klassen vanns av Fixans Göte Väst, från Dangas kennel, som tog hem det mesta i finalerna. Till sist visade vi både Humle och Inti i Sänningegårdens uppfödargrupp, som fick HP och blev fjärdeplacerad, och sedan fick Inti gå i avelsgrupp med sin pappa Lövsjökärrs Hasse, och den gruppen fick HP och en tredjeplats. På allt detta har jag dock inga bilder, eftersom det var jag som visade Inti. Både Inti och HUmle fick väldigt bra kritik. Inti: "Utmärkt typ och helhet. Utmärkt könsprägel. Uttrycksfullt huvud, vacker hals och överlinje. Välformad bröstkorg, något kort bröstben. Goda vinklar, bra benstomme. Rör sig väl. Utmärkt pälskvalitet." Humle: " Utmärkt typ och helhet. Härlig hane. God könsprägel. Vackert huvud. utmärkt hals och överlinje. Välformad bröstkorg. Passande vinklar, och rör sig mycket väl. Utmärkt benstomme. Korrekt pälskvalitet."
I hästhagen är det nu ljuvligt vackert, och det är en njutning bara att gå omkring och se på alla hästar. Ovan ser ni Haldol och Lorina, som är ett vackert par, och jag tror att Lorina är på väg in i brunst nu. Nedan finns ett par bilder på hur det såg ut när hon kom och Haldol försökte uppvakta, men blev tydligt avvisad. Då valde han att spana på lite håll, innan han gjorde nya försök efter en stund. Det är roligt att Lorina har kommit tillbaka, särskilt som att det beror på att ägarna är enormt nöjda med hennes och Haldols tvååriga dotter. Jag hoppas att Haldol ska få chansen att betäcka ytterligare några ston i år, då jag bara får positiva rapporter om hur trevliga avkommorna är. En annan hingst som har gjort väldigt fin start i aveln är Alvedon Kry, som nu står till avel hos Stall Thema i Länghem. Han har inte så många avkommor, då han har stått i Norrbotten större delen av livet, men nu får han chansen, och jag hoppas att stoägarna ska ta den!
Till sist kommer här några bilder från dressyrtävlingen i Vetlanda förra helgen. Jag måste ju också berätta att jag igår har ridit "på riktigt", dvs ridit ett dressyrpass på Desolett och inte bara luftsat ut i skogen. Det känns fortfarande om jag rider lätt för länge, och att galoppera leder till att jag känner av en av skruvarna som håller min märgspik, men annars fungerade det riktigt bra, och jag tycker själv att Desolett gick över förväntan. Härligt att det går framåt, om än ett litet steg i taget!
Nu är det som allra vackrast här i Taleryd. Överallt blommar körsbärsträden och allting grönskar. I hagarna ser vi violer, kabbeleka och vitsippor i massor, och hästarna ser ut att ha det riktigt skönt i hagarna. Hassle möter oss och vill bli kliad, och ofta hälsar han oss med en gnäggning. Vi har fått sådden klar, och åkern som plöjdes upp i höstas är utsådd med vallfrö och havre. Nu går alla våra ston samlade i en flock, då Haldol igår fick ta emot säsongens första sto. Det var en gammal bekant, då Lorina var här för tre år sedan och därefter fick ett riktigt snyggt och trevligt stoföl. Labolina har nu hunnit bli två år, och hon var i fjol bästa ettåring i Brunnstorp, och ägarna är mer än nöjda med temperamentet, så nu är Lorina tillbaka med förhoppning om ett lika fint föl nästa år. Lorina ser jättefin ut, och lever väl upp till de 39 poäng som hon fick när hon stambokfördes. Jag tror att Haldol och Lorina kände igen varandra, för mötet gick väldigt lugnt.
Innan Lorina kom hann vi också med att åka till Vetlanda och tävla dressyr. Denna gång fick Haldol gå lätt C:1 och lätt B:1, som var lokal tävling, och Desolett startade regional lätt A:1. Båda skötte sig fantastiskt bra, och Haldol var koncentrerad och i stadig form i första klassen. Lite mera tempo hade inte skadat, men ritten gav 64,8 procent. I lätt B tog Ella till sig vad jag sagt och red i lite friskare tempo, vilket gav ett bra helhetsintryck, även om det kanske blev väl hastigt i galopparbetet. 63,45 % och en andraplats (men bara en placerad) var helt OK och gav en första ritt till en prestationsmedalj i silver, då vi helt har hoppat över denna nivå när det var kval som var målet. Eftersom båda nu är kvalade var det det Desoletts tur att gå lätt A, och det blev en stadig och jämn uppvisning utan större missar. Nästan genomgående sexor på alla punkter gav till slut 58,4%, och det kändes helt OK.
Det har bara gått drygt en vecka sedan jag skrev senast, men mycket har hunnit hända, delvis tack vare en riktigt skön Valborgshelg, då vi var lediga och njöt av riktigt sommarväder. Det är härligt att gå upp i hagen och klia på Hassle, som nu har börjat möta oss med en liten, söt gnäggning. Till skillnad mot många andra föl så fördrar han att mötas framifrån, medan andra ofta tillåter att bli kliade på korset först. Han rör sig nu också fritt bland de andra hästarna i hagen och undersöker världen med stor nyfikenhet. Han har fått lite ledträning och vi har också lyft alla hovarna. Jag är mer än nöjd med detta fina föl, som verkar ha ett riktigt bra temperament och dessutom ser snygg ut med bra proportioner, trots att han är väldigt stor, kanske det största och mest långbenta föl vi haft. Muska kommer i år att betäckas om med Haldol, och det valet var inte svårt efter att ha sett Halling och Hassle. Vi står dock över fölbrunsten och inväntar nästa brunst, så Henja får sällskapa Haldol så länge.
I Valborg fick Haldol omväxling till dressyrträningen, då han fick dra ut ved ett par dagar. Jag känner mig nu så bra i benet att jag vågade mig på lite skogskörning, och Haldol var så duktig trots att det var länge sedan. Han vet precis hur det ska gå till. Jag fick Ella att prova att köra också, och det gick fint det med. Jag tror att hon också upplevde hur roligt samarbetet i skogskörning är, för hon var pigg på att köra igen även andra dagen. Medan vi körde kom Klara och Cecilia och pysslade om Henja, och Klara red ut en tur barbacka. Henja älskar att få stå i fokus och njuter av all rykt och omvårdnad. Alla hästarna ser också ut att trivas riktigt bra med att ha fått komma ut på sommarbete, trots att vädret har varit lite kallare de senaste dagarna. De får hösilage en gång per dag, men jag tror att vi snart kan sluta, för det ser ut som att de börjar gå upp i vikt redan...
Förutom många olika hästaktiviteter så har det varit full fart på hundsidan också. Unni och Humle hade kursavslutning för agilitykursen i onsdags, och de fick köra en liten bana med 14 hinder, vilket de klarade jättebra. De har verkligen utvecklats, och Unni tycker att det är fantastiskt roligt. Humle verkar hålla med. Igår fick de tävla också, fast inte i agility, utan i barn med hund, då det var inofficiell hundutställning i Tranås. Unni och Humle fick en delad andraplats i klassen för barn upp till tio år. Unni har verkligen längtat efter detta, och vi hade hoppats att hon skulle få chansen att tävla i samband med specialutställningen för västgötaspetsar, som hålls i Gränna på Kristi himmelfärdsdagen. De brukar ha en sådan tävling, och Unni har längtat sedan i fjol. Vid höstens uställning sa de att det skulle bli till våren, men nu var det ändrade planer, så det var tur att chansen dök upp i Tranås i stället.
Det var också ett bra tillfälle för lite ringträning för Humle och Inti, som inte är utställda på länge (augusti, tror jag). De var ensamma i sin klass, och den tik som var anmäld dök inte upp. Båda visade sig väl, och särskilt Inti visade sig så bra som kanske aldrig förr. Han var glad, koncentrerad och rörde sig fint. När han ställde upp sig stod han och viftade lite på sin lilla, fina svans, och domaren föll för honom och utsåg honom till BIR. I gruppfinalen blev han trea. Båda fick bra kritik. Intis kritik löd: "Härlig, maskulin hane med vaken, alert blick. Bra noslängd. Vackert huvud. Väl ansatta öron. Underbart förbröst, härligt kroppad. Bra vinklar fram och bak. Använder sin svans väl. Välgående från alla håll. Härlig drive i steget. Mycket lovande. Trevligt presenterad." Humles kritik var nästan lika bra den: "Trevlig hane av god typ, alert och glad. God hals. Bra benstomme med passande ben. Goda tassar. Härligt, välvinklat bakställ. Rör sig bra från sidan, trång bak. Trevligt presenterad.
På väg hem fick vi veta att Humles dotter Sänningegårdens Kajsa Kaksmula samma dag hade fått sitt första cert, efter flera CK tidigare, på uställning i Lidköping. Grattis! Det var inte heller länge sedan som Kajsas kullbror Konrad Kulglass fick CK och en bra placering på en annan utställning. Jag hoppas få träffa flera av Humles och Intis valpar på uställningen i Gränna.
Vi har bestämt oss för att Muskas föl ska heta Hassle. Samma dag som han föddes var det dags för Grånosa att kliva på hästlastbilen och fara norrut till sitt nya hem. Jag tog in och borstade av henne en halvtimme innan transporten kom, och medan han öppnade bilen gick jag och hämtade Grånosa. Hon tittade lite undrande på den stora bilen, men följde mig snällt fram till bryggan. Där berömde jag henne och gav en morotsskiva, och sen klev hon på med frambenen. En liten bit morot till och så var hela hästen på bryggan. En kort paus för ännu lite godis, och sen klev hon in i bilen, och chauffören tittade imponerat och gillande på henne. Duktig liten häst! En sista klapp och sen stängdes bilen och jag fick stå kvar där med en tom känsla. Lite bättre kändes det när jag nästa kväll fick veta att hon kommit lyckligt fram och hade fått mycket beröm för att ha skött sig lika fint hela resan och varit lätt att lasta igen efter nattvilan. Jag tror att hon ska få det bra hos sin nya ägare, och jag hoppas att Grånosa ska bli till mycket glädje.
Jag hade som tur var inte så mycket tid att fundera, utan när Grånosa hade åkt så var det strax dags att skjutsa Unni till agility, och det var en fröjd att se vilken fin kontakt hon och Humle börjar ha. Det gick riktigt bra att köra korta serier på 4-6 hinder, och hela Unni strålade. Nu är det bara en gång kvar på kursen, och trots att vi har missat några gånger så har de verkligen utvecklats. Igår var Unni och Ella funktionärer på en stor agilitytävling hos Tranås brukshundklubb, och Unni var mycket nöjd med att få vara hinderfixare på banan. Jag tror det gav än mer inspiration.
Efter tävlingen hann Ella och jag gå runt staketen till sommarhagarna, och det var ovanligt lite som behövde fixas, så vi hann runt och bestämde oss för att släppa ut hästarna på sommarbetet. De blev förstås jätteglada och taktade upp till hagen, men sen hann de inte med många ystra steg förrän de dök ner i gräset. Även lille Hassle försöker lära sig att beta trots att benen är långa och han knappt når ner. Han verkar vara ett föl med härlig attityd och ser på världen med en nyfiken blick och låter sig gärna klias, både av oss och av Muska förstås.
Nu är han här: Muskas och Haldols son, Hallings helbror. I natt, strax efter midnatt föddes han och Muskas klarade allt galant, trots att det var ett väldigt stort föl, som vi nästan undrar hur han kunde få plats. Långa ben - redan längre än Muskas - har han, och jag tycker att han ser riktigt bra ut. I förrgår såg jag en tydlig skillnad på Muska och jag gick upp en gång på natten för säkerhets skull, men allt var lugnt. På morgonen förstod jag att nu var det dags för fölning inom ett dygn, då hon hade små vaxproppar, och igår kväll var juvret jättestort och med lite större vaxproppar. Det droppade några droppar mjölk och Muska kändes lite varm, så jag beredde mig för en natts koll. Jag brukar dock inte sitta i stallet, utan sätter klockan regelbundet, och efter några vändor då Muska bara stod som vanligt, så var alltså allt klart när jag kom ut första gången efter midnatt. Fölet stod upp, ännu våt och sökte fint efter spenen. Efterbörden hade gått och var väl nerputtad under strö. På morgonen var han redan duktig på att dia, och när jag tog ut dem på gårdsplanen tog han några glada skutt och satte sedan igång med att utforska världen. En härlig unge!
Ännu inget föl här, och det är vi lika glada för i det kalla och ruskiga väder som har varit, med snö så sent som i fredags. Vi hoppas dock att våren är på väg nu på riktigt och passade på att byta till sommardäck på Linderåsdagen förra lördagen. Medan vi väntade på att det skulle bli fixat tog Peppe och jag en koll på deras bagageluckeloppis och sedan gick vi också LRFs tipspromenad. Många svåra frågor om jordbruk, skogsbruk och en del annat, och även om jag tyckte att djurfrågorna var lätta, så blev jag förvånad när jag fick sms om att jag vunnit första pris, som visade sig bestå av en fågelholk och en kikare. Det var inte slut med det, då Peppe vann andra pris som var en fågelholk och en brandfilt. Bra utdelning på varsin tia!
Vi har också tagit träckprov och skickat för parasitanalys på hästarna. Muska, Desolett och Haldol, som är de äldsta av våra hästar, hade inga ägg alls, medan de yngre hade måttligt med ägg, så dem avmaskar vi innan de byter till sommarhagen. Det dröjer lite till, för det är alldeles för vått för att betet ska hålla ännu, men jag hoppas att det ska torka upp samtidigt som vi ser över staketen efter vinterns och älgarnas härjningar, som inte verkar alltför illa i år. Vi har dock låtit hästarna byta till en fräschare vinterhage, då den andra var upptrampad, och det uppskattades, då det fanns en del spätt, fint gräs där. Vi har också låtit Muska komma över i stoflocken, efter att ha gått med Haldol hela vintern, och så får Henja nu i stället sällskapa Haldol ett tag. Igår fick han dock gå ensam på eftermiddagen, eftersom vi tyckte att henja inte behövde vara ensam när vi åkte på tävlingen. Då var han så här tjusig när han spanade efter tjejerna, och hade hunnit rulla sig:
Vi hade släppt ihop alla stona, för att passa på att ta en bild på våra tre generationer musblackar innan de skingras. Jag tycker att de är fantastiskt fina, och det var så mysigt att få se Muska stå och klia Grånosa igår. Ingen tvekan om att de har koll på släkten och gillar varandra. Så här kommer både gruppbilder på dem och några andra bilder på de gråa. Henjas nya ägare var här igår och tog ut henne på en liten barbackaritt, och Henja verkade uppskatta uppmärksamheten mycket och njöt av allt pyssel.
Vi var också på regional ponnydressyrtävling i Sävsjö igår. På vägen dit såg vi tre rådjur, två älgar och två tranor - det har sina fördelar att komma upp och iväg i tid! Ella var första startande av alla, och vi kom förstås fram före den första funktionären, eftersom vi alltid lägger på lite reservtid. Medan vi väntade blev vi uppvaktade av stallkatten, som vi senare fick veta hette Musse. Unni gillade honom skarpt, och han var också nöjd med sällskapet. Ella var som sagt först ut i första klassen, lätt B:1, och efter strykning blev hon ensam i avdelning A, som därför ändrades till clear round. Tråkigt att det ofta är så tunna startfält i ponnydressyr, och lite märkligt med tanke på att dressyrtävlingarna för stor häst verkar bli överfulla. Kanske ändå inte så konstigt med tanke på vad det kostar med mätning, licens osv... Ella och Desolett verkar ha funnit formen och red ihop 65,86 % med beröm för prydlig ritt och noggrant ridet med fina vägar. Det som behöver utvecklas är mellantrav och mellangalopp, för om de får till det också så kan det bli riktigt bra.
Även i lätt A:1 var det dåligt med starter och efter en strykning återstod bara två c-ponnyer, så de slogs ihop med kategori D. Ella hade startat Desolett 9.00 och Haldols start var 9.35, så medan Ella red Desolett i ridhuset ledde jag runt och skrittade fram Haldol. Sedan tog hon över efter en snabb vätskepåfyllning. Haldol var väldigt förtjust i ett skimmelsto på framridningen, men började programmet bra. I travprogrammet låg de över 60%, men galoppen gick inte lika bra som vanligt, så slutresultatet blev 56,57% . Helt OK och ligger ju över kvalgränsen, så nu har han fyra godkända ritter. Det vi gladde oss åt var bättre halter än vanligt och likaså ryggningen. Efteråt kom Ella på själv varför inte galoppen blivit så bra som vanligt, så det är bara att fortsätta pussla ihop alla delar till en bra helhet.
Igår blev Ella tvåa på Tranås ridklubbs klubbtävling i Lätt B:1 dressyr, endast slagen av ett svenskt varmblod, och med flera sådana efter sig i resultatlistan. Ella red ihop 66,55 % och hade en åtta för korrektheten i uppvisningen och sjuor både på sits och lösgjordhet, för en av sina allra bästa uppvisningar på Desolettm, som var härligt mjuk och framåt. Domaren skrev "Välriden uppvisning på lydig häst!". Den blåa rosetten var det dock Haldol som fick äran att hämta, då han var första att starta i lätt A, direkt efter prisutdelningen. Det tyckte han var helt OK och galopperade glatt efter den stora bruna före. Den snyggaste hästen fick han syn på i spegeln, och när han gick sitt program passade han på att gnägga förföriskt varje gång han kom i närheten av spegeln... Inga skrikande gnägg, utan dova inbjudande mullringar bjöd han på. Hmm, resulatet blev förstås därefter, men 57,37 % fick de ihop, och Ella var glad för att han trots spegeln hade visat en fin ökad skritt, som han fick 7 för. Han genomförde alla moment helt OK, men vi jobbar vidare med koncentrationen. Härligt är dock att både han och Desolett står som ljus och väntar i transporten, både ensamma och tillsammans. Vi fick också många positiva kommentarer från de andra deltagarna och publiken, och det var förstås roligt att få tävla på hemma plan en gång.
I påskhelgen kom en spekulant och tittade på Grånosa. Många har frågat om henne, men av olika skäl har ingen kommit och tittat förrän nu. Precis som jag anat så blev hon förtjust i Grånosa, som är lättsam och trevlig att hantera, och hon ville gärna köpa henne, men hade inte möjlighet just nu. Efter det dröjde det bara två dagar så dök nästa köpare upp, och hon bestämde sig snabbt, så nu är Grånosa tingad och kommer snart att åka till sitt nya hem. Även Henja är tingad, men blir kvar till jul ungefär, för att hinna ta hand om sitt föl. Det blir alltså stor minskning av de gråa, och bara Muska blir kvar. Jag har lite blandade känslor för det, men är glad för att jag tror att båda kommer till bra hem. Jag vill också dra ner lite på antalet hästar, för att verkligen hinna med dem som vi har. I vår hoppas vi dessutom på tre föl, och även om vi säljer några av dem så finns det tillräckligt att göra ändå. Det är lätt att vara självisk och vilja behålla alla fina hästar, men om de kommer till nya bra hem så kan det bli minst lika bra för hästen.
Unni och Humle tränar på med agility, och kursen är veckans höjdpunkt för båda. Kommunikationen fungerar bättre och bättre, och man ser att Humle mer och mer tar kontakt med Unni. Humle och Inti har också varit på utställning, men inte i egen hög person, utan på bild, då jag fick med ett foto till fototävlingen i Tranås. Jag vann inget pris, men ser det som en framgång att ha fått med en bild bland de över tusen som skickades in. Detta foto var det som tävlade, och som jag nu har fått hem efter avslutad utställning:
I morse klockan sju lastade vi in Desolett och Haldol i transporten, och Unni, Amanda (Ellas kompis), Ella och jag hoppade in i bilen och så for vi till Tenhult på lokal ponnydressyr. Hem kom vi vid fyratiden och då hade vi med oss två fjordhästar som båda är kvalade till fjord-SM i såväl dressyr som bruksridning, Desolett dessutom med två ryttare i bruksridning. Haldol klarade alltså sitt tredje goskända kval idag, och det känns härligt (första i Jönköping i januari, andra hos Väderstads häststportklubb i Mantorp i mars och så nu det tredje).
Medan vi fikade hann vi se lätt C dressyr, som i kategori B och C inte hade någon hårdare konkurrens och segaren slutade på 58 %. Till lätt B blev det betydligt tuffare, och då det bara var två c-ponnyer fick de dessutom tävla mot d-ponnyerna. Ella och Desolett gjorde en av sina bästa uppvisningar och red ihop 65,5 % med åttor för såväl serpentinerna som ryttarens sits. Slutomdömet löd "Trevlig uppvisning på en mjuk och välriden häst". De låg länge kvar bland de placerade, men slutade ett par platser utanför. Många av de femton startande höll riktigt hög kvalitet, så det var mycket bra ändå, och vi var fullt nöjda. Det viktigaste är ju inte om man vinner en gul grimma eller ej, utan om ridningen har fungerat;-)
Efter lunch var det dags att ta ut Haldol, och det sammanföll tyvärr med att Matilda red Sindarve Klara i lätt B (avdelning B), så vi missade hennes ritt och såg bara en del av framridningen, då Klara var ganska spänd, och Matilda var inte nöjd med uppvisningen. Haldol gick fint på framridningen, ända tills Klara kom in vill säga... Han startade sist i kategori C, och hon gick därefter avdelning B och startade direkt efter honom. Ella lyckades fånga koncentrationen någorlunda på framridningen, men när de sedan kom in på banan ägnade Haldol en hel del fokus åt att spana ner mot framridningsringen, som i Tenhults enorma ridhus får plats i direkt anslutning. Om det bara varit "vanliga" ponnyer där så hade det nog varit OK, men Klara var för spännande... Ella kämpade på och fick tillbaka honom gång på gång, och det ledde till ganska ojämna siffror, men bland annat en åtta för en bra övergång. Domaren sammanfattade klokt "Blev tyvärr lite spänd och lyssnade inte riktigt hela tiden. Bra kämpat! Lycka till!" Poängen stannade på 55,8 %, vilket alltså räcker för ett tredje kval, och det var målet var dagen, så vi var nöjda och inte ens blåst och kallt regn fick oss på dåligt humör.
Det har hänt mycket den senaste veckan, och jag ska försöka komma ihåg det viktigaste. En kort sammanfattning är att vi har haft bruksridningstävling här med 16 starter, Henja är tingad och vintern har kommit tillbaka en stund. Det kanske hade varit ännu mera fart om inte Ellas dunderförkylning hade smittat vidare, och både Peppe och jag fick en rejäl omgång. Jag har haft feber i flera dagar - typiskt när man ska vara ledig och vill vara ute - och jag förstår inte hur Ella kunde rida alls i söndags om hon kände sig så här. Å andra sidan var det hon som absolut ville åka.
Med 16 anmälda (från början 17, men en blev sjuk) till bruksridningen som Tranås kusksällskap skulle ha hos oss på långfredagen, var det dock inte aktuellt att låta ett virus stoppa tävlingen. På torsdagskvällen byggde vi banan i frisk vind, som gjorde det svårt att få snygga linjer av spånet. Att vi inte hade tjuvtränat själva var nog ganska uppenbart när de andra såg Haldols reaktion på det lilla soffbordet, som tjänstgjorde som brygga denna gång. Han har verkligen aldrig sett det förut, och han tyckte inte att det var nödvändigt att bekanta sig med det heller, men Ella fick honom på andra tankar. Ella och Haldol var först ut i första klassen, som hade sju starter. Eftersom det var så stort intresse delade vi upp deltagarna, där de som inte var så rutinerade fick en lite förenklad bana. Haldol hade som väntat fullt upp med att hålla koll på alla hästar som kommit på besök hemma hos honom, och fick många tramp utanför linjen i vända i trångt utrymme, då det kom en häst travande på vägen långt borta. Annars skötte han sig bra, och som alltid var han snäll och trevlig, även om koncentrationen inte var på topp hela banan. Sammanlagt 60 straff blev det, varav 40 på vända i trångt utrymme.
Nästa till start var jag på Desolett. In i det sista var jag osäker om jag skulle kunna genomföra detta, då jag bara galopperat en gång i skogen sedan benbrottet, och hoppat hade jag inte alls. Att visa Desolett i trav kändes som att springa med träben, men det gick! Upp kom jag också, och när vi närmade oss första hindret, som var halt i backe, kände jag att Desolett visste var det handlade om. Hon spanade in linjerna och gjorde nästan själv halt och parkerade lugnt där. När vi kom till trav genom portar njöt jag av en mjuk och stadig häst med precis lagom sug framåt, och hoppningen klarade vi galant - utan ont i foten. Sen rev hon de flesta av de lätta plastbommarna, som vi skulle skritta över, men jag var helnöjd med 40 straff i dagens läge.
Resten av starterna i denna klass såg jag inte mycket av, då jag övergick till att vara både korvfixare och resultaträknare. Vi hade flera i klassen som provade på bruksridning för första gången, och som trots att tävlingen hölls i regn och snöblask, leende konstaterade att det här var roligt. Det gällde bland andra Amanda, som trots att Legolas inte vågade sig på alla hinder kämpade tappert och gjorde en bra ritt. Tyvärr missade jag helt Tilda på Songbird, som i sin debut red på bara 20 straff. Även debutanten Ella på Flying Dutchman kom igenom utan U. En mer van ryttare hade med sig en ny häst. Det var Jenny, som hade med sig Zamir, och det blev lite tramp på några ställen, så han liksom Haldol kände av lite vårkänslor, men slutresultatet stannade på bara 49 straff. Vinnare för dagen blev Ella på Desolett, som fick endast 15 straff, och det innebär att Desolett vann sin femte raka bruksridningstävling hos Tranås kusksällskap. Förra våren vann hon två gånger med Ella, sen vann jag KM, i februari vann hon med Hanna, och nu var det Ellas tur igen. Duktig häst! Tvåa blev Tilda på Songbird, trea jag på Desolett, fyra Jenny och Zamir, femma Ella på Haldol, sexa Ella på Flying Dutchman och sjua Amanda på Legolas.
Alla fick korv och alla i klassen fick priser, och sen var det dags för de lite yngre ryttarna. Nio tjejer kämpade tappert i aprilvädret, och sällan har jag sett så stor publik på tävling. Här kommer bilder på dem allihop, för i den klassen fick jag mer tid att ta kort. Alla red på fuxar, dock av olika raser. Det blev väldigt jämnt i toppen, då både Alma och Elin fick bara 20 straff.
När alla hade åkt hem övergick regn och snöblask till riktigt snöoväder, och på kvällen yrde snön runt huset och låg en decimeter djup. Nästa morgon var det riktigt vinterväder, och vi kom fram till att även om vi hade tyckt att vi hade otur med vädret på långfredagen så var det tur att vi inte skulle ha tävlingen på påskafton. För det första var det tveksamt om någon hade kunnat komma i vinterväglaget, och om de hade kommit så hade banan försvunnit i snön... Både de fina nummerskyltarna, som vi fått låna av Tranås brukshundklubb, och som verkligen var perfekta till ändamålet, och alla sågspånslinjer var dolda i djup snö... Ella hade tänkt träna banan en gång till med Haldol, men fick vänta till kvällen, då det värsta hade sjunkit ihop. Jag behöver väl inte säga att det var lättare att genomföra väl utan alla störningsmoment, och Ella kom in nöjd och glad! Man kunde se på Haldols päls hur ruskigt vädret varit dagen före, men Muska är så korthårig redan att spåren av ovädret var borta. Hon börjar bli ganska stor, och det är inte så långt kvar till fölning! Jag är dock glad om det kan få bli vår igen först...
Henja kommer att få nya ägare till nästa vinter. Hon ska föla här och vara kvar tills fölet är avvant. Hennes nya familj kommer att komma och rida och köra henne här under tiden, och på så sätt lära känna henne. De har varit här två gånger och ridit, och trots att dottern bara är elva år har hon väldigt bra hand med Henja och rider henne mjukt men bestämt. Jag tror att de kommer att fungera jättebra ihop, och jag är glad att Henja ska få komma till några som har lite mer tid för henne. Egentligen vill jag inte sälja denna fina och trevliga häst, men det känns inte rätt att ha fler hästar än man kan hinna med på ett bra sätt, och den här lösningen känns jättebra. Henja vill få vara med och lära sig nya saker, och nu kommer hon få chansen att utvecklas.
I torsdags hade jag tänkt att åka och titta på Intis valpar på Åswallens kennel, men med feber och snuva var det inte aktuellt tyvärr. Jag har dock fått fina bilder på dem, och de är så ljuvliga, tycker jag. Jag fick också rapport om att en av Intis hanvalpar på Dangas kennel hade blivit BIR-valp på utställning i Malmö. Jag hoppas få se honom på utställningen i Gränna i maj! Humles valpar på Tasstrampets kennel växer också bra, och fem av de sju blev bruna (resten grå). Inte oväntat, eftersom det fanns det anlaget bakom, men lite roligt tycker jag. Inti fyllde 3 år igår, och så här ser han ut nu:
I lördags var jag på Svenska fjordhästföreningens årsstämma och fick ta emot förärvningspris för Muska. Det kändes verkligen jättebra att hon efter tre diplomston och en godkänd hingst samt ytterligare fyra föl, har fått ihop tillräckligt med poäng för att belönas med en fin tenntallrik, att hängas upp bredvid Ljosefin. Precis som Ljosefin har hon också fått titeln Årets avelshäst (i fjol) och är ELIT- premierad. Återstår Superelit då, och det dröjer lite, men kanske är det möjligt. Vi får se. Närmast på programmet för hennes del står fölning, som är beräknad till denna månad, men inte riktigt än. Känns bara bra om det dröjer lite, eftersom det är kallt och vi hade snö hela helgen.
Trots det ruggiga vädret fick jag en riktigt skön ridtur på Haldol igår. Jag red ut i sällskap med en kollega och hennes dotter, som turades om att rida Henja och Desolett, och när vi kom in i skogen var det riktigt skönt. För första gången sedan benbrottet vågade jag mig på ett par galopper, och det var så härligt att känna Haldol sträcka ut på den mjuka skogsvägen. Henja och Desolett var inte sena att hänga på, och Henja flåsade Haldol i svansen, vilket han tyckte var bara trevligt. Jag känner dock av ledbandet i min högra fotled, och längre sträckor med lättridning är ingen höjdare. Lite halt är jag idag efter turen, men det var det värt. Jag hoppas att det ska fortsätta bra åt rätt håll, och har nu skickat in min anmälan till SM i bruksridning. Än är jag tveksam till om jag klarar att hoppa några vidare hinder, men jag tror att jag ska våga prova ett litet skutt när Tranås kusksällskap har bruksridningstävling hemma hos oss på långfredagen. Intresset för tävlingen är stort, så vi kommer att börja med en klass för de lite mer vana ryttarna och sedan fortsätta med en klass för de som inte har ridit så länge. Sammanlagt ser det ut att bli mellan 15 och 20 starter!
Igår gjorde Haldol premiär på regional dressyrtävling i lätt A:1. Jag var tveksam till om vi skulle åka, för Ella var sjuk och sov halva lördagen, men hon ville iväg. Haldol gick hyggligt på framridningen, men inte riktigt så fint som de senaste gångerna. När de kom ner i collecting ring i stora ridhuset och blev alldeles ensamma där (de startade först på dagen), tappade Haldol fokus, och jag tror att Ella lite tappade orken. Han började gnägga, och inte blev det bättre då nästa startande kom ner ungefär mitt i programmet, och Haldol övervägde att springa förbi halt och ryggning. "Pigg ponny, men något spänd och ofta bristande eftergift" skrev domaren, och det var inte alls orättvist att de fick 52,89%. Bara att ta nya tag och visa vad han kan nästa gång. Vi hade anmält till denna tävling för att få ytterligare etyt tillfälle att träna på att tävla och ge erfarenhet av olika miljöer. Efter förra helgens framgång hade vi förstås hoppats på lite mera poäng, men vi vet att han kan, och jobbar vidare med det.
En som också jobbar med stor energi och glädje är Unni som har fått börja på agilitykurs med Humle. Jag tror att båda var lika lyckliga över att vara där. Att det öste ner ett kallt regn hela kvällen verkade inte spela någon roll, och Unni längtar till nästa träning.
Ella har utsett Unni till sin lyckomaskot på dressyrtävlingar. När Unni var med i Vetlanda kom vi hem med en blå andraplaceringsrosett och stallplakett efter att Ella och Desolett blivit tvåa i lätt B:1. I söndags hängde Unni med igen, lockad av möjligheten att få ett happy meal på Mc Donalds under resan till Väderstads Hästsportsklubbs tävlingar i Mantorp. Med oss hem fick de ännu en blå rosett, denna gång för Haldols andraplats i lätt A:1. Dessutom en stallplakett och ett snyggt marinblått schabrak, som Ella uppskattade mycket mer än fleecetäcket, som segraren fick. I Vetlanda fick vi anmälningsavgiften tillbaka, men Väderstad hade satsat på priser i stället och lyckats få ihop ganska fina saker.
Tävlingen var också välordnad med trevliga funktionärer, som såg till att allt flöt trots stora startfält och lång dag. Något som vi också uppskattade var den lilla påse som alla fick när man visade upp sina vaccinationsintyg. Den innehöll lite hästgodis, en festis och ett påskägg med godis. Trevligt att få känna sig välkommen, oavsett hur det går. Det underbara vårvädret gjorde inte saken sämre, och det var riktigt trevligt att sitta ute och titta på framridningen. Vi hade befarat att det skulle kunna bli en tidig morgon när sommartiden kom, men med många starter i lätt C, och inte minst rejäla gäng med B-ponnyer (roligt!), så var det lagom för oss att lasta vid elva på förmiddagen.
Desolett var först ut i lätt B, och hon gjorde en jämn och prydlig uppvisning utan några direkta missar. Ella var dock inte nöjd, och hade önskat mera tryck i henne. De slutade på sjunde plats av tio. Sedan fick vi en paus och hann köpa varsin våffla på våffeldagen och provsmaka påskäggets innehåll, vilket fick Unni på gott humör. Hästarna stod förnöjda i transporten under tiden och mumsade hösilage, och Haldol hade varit tyst och lugn även när Desolett var ute.
Haldol har verkligen gjort stora framsteg under vårens tävlingar, och nu hittade han en fin och lösgjord form under framridningen, och såg lika bra ut som för en vecka sedan, då han för första gången började visa vad han kan. Ella såg bekymrad ut i collecting ring, och kanske oroade hon sig att han skulle tappa fokus inne på banan. Jag gav henne lite saft för att ge mod och energi och sa att det såg fint ut, och sen red hon programmet som aldrig förr. Inte en gnäggning, och en mjuk och stadig form genom hela programmet, utom i ryggningen, där han ryggade villigt men körde upp huvudet lite. Han avslutade sista halten med att sätta ut bakdelen åt höger, men annars var det inga missar. Stadig och fin galopp och hyggliga skänkelvikningar. Han såg helt enkelt jättetrevlig ut, och jag sa till Ella att det var det bästa de gjort hittills. Hon såg ut som hon trodde mig och var själv nöjd, och vi tyckte båda att denna ritt borde vara tillräcklig för att räcka till ett andra kval. Eftersom Ella startade näst sist i klassen fick hon skritta av i collecting ring, för att ge sista ponnyn sällskap. Det var en brun new forest valack, och Haldol var inte alls intresserad av honom, vilket underlättade jämfört med när det kommer in en snygging (fast det var en fin valack)… När jag hämtade protokollet såg jag att Ella kommit upp på andra plats, så då stod jag kvar och väntade tills resultatet från den sista ryttaren kom. Hon fick 60 %, och Ella hade 63,42%, vilket innebar att de blev andraplacerade. Dessutom var alltså både deras andra kval till SM och andra ritt till en prestationsmedalj i guld klara, och nu kan jag lova att målet att klara även det tredje kvalet är prioriterat av Ella. Domarens sammanfattning var "Trevlig, välriden uppvisning på en ganska mjuk häst i stadig form." De fick sjuor för lösgjordhet och även bland annat för stora delar av galoppen.
Ärevarv tyckte Haldol var kul, men han höll sig på mattan och uppförde sig mera som en dressyrponny än Desolett, som busar i de lägena. Hem åkte vi inte förrän vid sex, så det blev en brysk övergång från helg till att snart vara måndag morgon, men det var det värt, tyckte vi!
En riktigt härlig vårvecka har vi haft med vårdagjämning och soliga, sköna dagar. Muska och Finja, som börjar vara rejält runda om magarna står gärna och solar sig, och även de andra njuter förstås av att våren är på väg, och de tappar päls i rasande fart. I söndags var vi på dressyrtävling i Mantorp, och vi hade bara med oss Haldol. Det var intressant att konstatera att stora bruna hästar knappt får en blick, medan små söta B-ponnyer fångar hans uppmärksamhet. För första gången fick Ella honom att bli helt lösgjord och fin på framridningen, och han visade en härlig form och spänstiga rörelser. Det känns jättebra att se hur en liten puuselbit i taget faller på plats. Väl inne på banan tappade han lite fokus, och det smittade så att Ella red lite annorlunda, vilket gjorde honom ännu mera tveksam. Följden blev ett par avbrott i galoppen, vilket han inte brukar ha, men ändå en hygglig ritt, som gav drygt 58 % (lätt A:1). Först var Ella lite besviken över att han inte gått lika fint som på framridningen, men när vi sammanfattade helheten så kändes allt OK, och han hade verkligen skött sig bra hela dagen.
Idag har vi haft besök av en familj, som fick rida ut på Henja, Desolett och Haldol. Med Ellas stöd vid sidan gick det fint att låta den nioåriga pojken rida Haldol, och flickan fick direkt en fin kontakt med Henja, som blev så glad att få följa med ut. Efter passet red de Henja lite på ridbanan, och Ella putsade lite på formen med Desolett, inför kommande tävling. Ju mer man rider ju piggare blir Desolett, och det verkar finnas hur mycket vilja som helst i henne. Utom på hösten, då hon alltid har en trött period när hon sätter vinterpäls. Vårtrötthet finns dock inte i hennes värld. Henja har förstås inte samma kondition, men hon uppskattade att få vara i fokus, och efteråt stod hon och njöt av uppmärksamheten i boxen, trots att alla andra hästar gått ut.
Humle är på niondeplats bland de mest framgångsrika västgötaspetsarna i utställningsringen under 2011! Bland rasens stjärnor har vår Humle klämt sig in på denna fina placering. Det hade vi inte vågat drömma om för ett år sedan, då vi planerade året och hade en förhoppning om att Inti skulle kunna bli champion, eftersom han bara fattades ett cert. Humle hade inget då, även om han oftast fick bra bedömningar, men sen gick det i rekordfart, och Humle blev inte bara champion (och Inti också!), utan fick också två BIM- och en BIR-titel på stora uställningar. Så även om vi visste att han gjort bra ifrån sig, var det en glad överraskning att hitta honom på topplistan i medlemstidningen Västgötaspetsen. Hans goda resultat bidrog till att hans pappa blev tvåa bland avelshanarna, och hans mamma var placerad bland avelstikarna. Sänningegårdens kennel låg bra till på uppfödarlistan, och hade också fått championdiplom för fem uppfödningar som blivit champion. Grattis!
Om detta bryr sig inte Humle alls, men däremot blev han lycklig när Unni och jag plockade fram agilityhinderna i trädgården igår. Han skällde av förväntan och det lyste i ögonen på Unni också - jag tror att båda tyckte det var lika roligt, så det fick bli en träningsstund idag igen. Unni har hittills varit lite för liten för att klara agilityn, men nu gick det riktigt bra, och hon är fast besluten att träna vidare. Humle är en bra kompis att lära sig av, och Ella bidrar med goda råd. Unni provade med Inti också, men han är ju inte lika van och säker, och tillsammans med Unni som är ovan blev det svårt. Jag tror nog att de också kommer igång lite senare när Unni lärt sig var hon ska placera sig själv för att visa hunden rätt. Hon har väldigt bra hand med båda hundarna, och jag tror att de tycker lika mycket om henne som hon om dem.
En annan som också såg ut att trivas väldigt bra idag var Ella då hon red ut på Finja. Jag red med på Desolett, och för första gången kunde jag trava mer än några steg och det kändes helt OK, och fungerade att rida lätt. Jag blir lätt öm i ledbandet på utsidan av fotleden, och sjukgymnasten tror att det blev skadat när jag bröt benet, så nu gäller det att successivt bygga upp det. Det fungerar hyggligt att promenera, och jag markerar allt mindre. Finja är positiv och frejdig att rida, och efter att jag haft täten första halva turen, red Ella och Finja om och ledde hela vägen hem. Trots Desoletts fina skritt har hon inte en chans mot sin långbenta systers sjumilakliv.
När vi kom hem passade vi på att lastningsträna Grånosa. Vi jobbade en hel del med henne i höstas, då hon ju var iväg och visades två gånger och fick åka transport. Trots att det därefter bara blivit lite sporadisk träning, och mest har hon blivit borstad och ompysslad, så har jag aldrig varit orolig för henne. Grunderna sitter jättebra, och det är bara att kliva ut i hagen och sätta på grimman. Vi tog med Henja, som mer än gärna visade hur man kliver in i transporten, men sen släppte vi ut henne igen. Grånosa stod och funderade en stund, men tog sedan ett steg i taget, och förstod väldigt snabbt att varje steg i rätt riktining blev belönat med en bit morot. Några minuter och morotsbitar senare var hon inne, och klev sedan ut lika lugnt och fint. Härlig häst, som verkar lika okomplicerad som sin mamma. Jag har haft flera förfrågningar på Grånosa, men hittills ingen som har kommit och tittat (de förstår väl att sen går det inte att säga nej!). Jag vill gärna minska lite på hästantalet, och har därför bestämt mig för att jag sätter ut både Henja och Grånosa som till salu. Jag tänker dock bara sälja en av dem - den som först blir såld. Eftersom Muska nu är högdräktig och inte har så många veckor kvar till fölning, har jag tagit bort henne från salulistan. Just nu kan hon inte åka, och intresset för detta fantastiska sto har varit förvånansvärt lågt. Jag har också svårt att skiljas från henne, för hon är oerhört sympatisk att syssla med, så ifall inte rätt person dyker upp spontant får hon nog bli kvar.
Ingen har gett Anna svar på tal i gästboken, och jag tänker inte heller göra det. Det är roligt med kommentarerna i gästboken, inte minst för att det är ett litet kvitto på att ni läser. Och det är klart att vi uppskattar gratulationer och uppmuntran. Om jag i dagboken har uttryckt mig så att det låter som att jag tycker att fjordhästar är de optimala dressyrhästarna så var det inte meningen. Jag håller förstås med Anna om att om man har höga ambitioner med sitt dressyrtävlande så finns det ponnyer av elegant typ och med fantastiska gångarter att satsa på, och rätt ridna kan de dansa sig igenom programmet. Däremot menar jag att så länge man håller sig till lätta klasser så kan en fjordhäst genomföra det lika bra som många andra ponnyer. Här är det min uppfattning att en stadig och lydig häst som genomför ett noggrant program på ett positivt sätt riden med mjuka hjälper, ska också belönas för det. I allmänhet tycker jag också att det är så domarna dömer. I undantagsfall råkar man på en domare som inte alls gillar att det kommer in en black häst med ståndman innanför dressyrstaketen. Då blir jag besviken, för jag tror att många ryttare kan lära sig väldigt mycket på en sådan häst, och ha roligt under tiden. Det är ju det som är själva vitsen med att ha fjordhäst - de är roliga att arbeta med, och man lär sig mycket eftersom man känner sig trygg tillsammans med dem. Trots allt gör vi ju detta för vårt nöjes skull, och då finns det mycket som är viktigare än en och annan rosett. Fast en rosett ibland gör förstås ingen skada;-)
Vi har fått rapport om att Intis valpar växer och frodas, och de ser riktigt härliga ut på bilderna som jag fick. De har nu fått sina namn, och med Åswallens kennelnamn först heter de Leo Lejongap, Lukas Lupin, Loa Lobelia, Linus Luktärt, Loke Lotusblomma och Lina Liljekonvalj. Hittills är en hane tingad och tiken ska bli kvar hos uppfödaren, men för den som vill ha en härlig hund finns fyra fina hanar kvar att tinga. Både mamma och pappa är välmeriterade och trevliga hundar, så det finns att brås på.
Humles kull är drygt en vecka yngre, men också Tasstrampets Damella är en riktigt duktig mamma, så de tre hanarna och fyra tikarna ser också¨fina och rejäla ut. Även i denna kull tror jag att det finns valpar kvar att tinga. Om vi inte redan hade två hundar så tror jag att Unni hade tjatat om en av dessa, för hon var väldigt förtjust i Damella. Nu ser hon i stället fram emot att få ställa upp i barn med hund till våren, troligen med Inti, som är hennes favorit.
Något som fick igång köpsuget på mig var informationen om att Alvedon Kry fortfarande är till salu. Han är en härlig häst, som är välutbildad i körning, och har fått riktigt fina avkommor. Dessutom har han en utstrålning som är få förunnad och inte minst en fantastisk färg. Han kommer att visas i april för förnyat godkännande. Jag hade kunnat tänka mig honom både som avelshingst och brukshäst, men jag har besinnat mig och insett att just jag har inte så stort behov av honom, då han är halvbror med två av våra ston... Jag hoppas att någon annan tar denna chans, och att han ska få en möjlighet att visa vad han kan i aveln också. Jag tror inte att han kommer att göra oss besvikna i så fall.
Veckan har bjudit på varierande väder, men till helgen blev det klart, så det har varit helt fantastiska dagar med strålande sol och blå himmel. Kalla nätter får man på köpet, så det var ganska kyligt när vi lastade Haldol och Desolett halv sex på lördagsmorgonen igår. Vi for till Vetlanda för att vara med i deras ponnydressyrtävling på lokal nivå. När vi kom fram fanns ingen där, och vi funderade en stund om vi hade tagit fel på plats eller dag, men efter en stund kom några funktionärer och så småningom även en som kunde låsa upp till sekretariatet, och fler deltagare. Ella och Desolett startade trea i dagens första klass, lätt B:1, så det var dags att sadla direkt sedan vi hade visat vaccinationsintygen. Eftersom Desolett redan är klar med sina SM-kval (och t.o.m. har ett extra) valde vi att låta henne gå lätt B, för att inte få det så stressigt. Det var ett tag sedan hon gick det programmet på tävling, och jag kunde konstatera att ekipaget har utvecklats, och även galoppdelen var riktigt bra. Mjukt och lydigt med bra vägar och en stadig form tog de sig igenom hela programmet, och både Ella och jag var nöjda med prestationen. Med dryga 63% gick de in på en andra plats när de tre första resultaten var klara, och med hemmaryttaren Emma Karlsson i ledning på 64 %. Det resultatet stod sig hela klassen, och det blev Emma och Ella som kallades in till prisutdelning. En stor blå rosett och en fin stallplakett blev fina minnen för Ella, som strålade i kapp med solen.
Efter en snabb fika var det dags att lasta Desolett och ta ut Haldol, som skulle starta lätt A:1. Han hade stått helt lugn och tyst i transporten, och han skötte sig bra även när han kom ut, och fungerade bra på framridningen. Han mötte olika ponnyer och tog det med ro, och blev inte heller stressad när andra galopperade nära, som han annars kan bli. När det bara var ett par minuter tills det var dags att gå till collecting ring fick vi meddelande om att starterna var 10 minuter försenade. Haldol fick en liten skrittpaus, för han började se fin ut, och sen satte Ella igång honom. Väl i collecting ring i stora ridhuset blev han lite seg, och när ponnyn före var klar och gick ut, verkade han mest fundera över den och över den snygga hästen i ponnyn. Han sa hej till nästa ponny i collecting ring, men annars var han för första gången på länge tyst under programmet. Tyvärr var han spänd och stod emot, och den fina form som han visat på framridningen var som borta. Han gjorde allt vad han skulle, men inget såsom han kan, och när de väl var klara tittade Ella och jag på varandra och sa "vad hände nu då?" Poängen stannade precis under 54 % (205 poäng), vilket är fya poäng för lite för att räcka till kval. Men det var alldeles rättvist denna gång, och jag måste ge domaren Carina Tengvall beröm för att hon verkligen engagerar sig i att titta hela tiden. När ekipaget gör något bra så får de betalt för det, och när det inte är så bra, så sjunker poängen på det momentet. Lite för ofta är det annars "jämntjockt", men här kunde man tydligt se vad som fungerat bäst, och det stämde bra med både min och Ellas uppfattning i båda ritterna. Det var bara inte Haldols dag, och han behöver ju ännu rutin för att allt ska sitta. Allt utom programmet fungerade dock fint denna gång, och när han avslutade med att raskt kliva in i transporten, var vi trots allt rätt nöjda med honom.
En fördel med tidig start är att man kan komma hem i tid också. Just som vi skulle åka kom Matilda med Sindarve Klara, som skulle gå avdelning B i D-ponnyernas lätt A. Vi växlade några ord med dem, men for sedan hem och fick resultatet per telefon. 53 % (204 poäng) hade de fått ihop. Det var första gången vi träffade på någon mer fjordhäst ute på lokal tävling. Kul! Haldols arbetsdag var dock inte slut. Efter lunch för oss och hästar hade Unni sedan flera dagar bestämt att hon skulle rida honom på ridbanan, och jag skulle "stå i mitten och säga vad hon skulle göra". Så fick det bli. Hon har ridit ut Haldol någon gång med ledare, men inte ridit honom själv förut. Han skötte sig, som väntat, perfekt och lydde hennes hjälper bra, ända tills hon bad om trav. Då såg han tveksam ut, och Ella fick hjälpa dem igång. När han väl visste att det var OK att trava, så kunde Unni sätta igång och sakta av själv, och de susade runt i frisk trav till Unnis belåtenhet. Hon var så nöjd att hon tyckte att de två kunde hänga med när Ella och jag sedan skulle rida ut på Henja och Finja, men jag sa att det kanske fick räcka för Haldol för den dagen med tävling och allt. Nästa ridtur fick bli idag, då hon igen började med en stund på ridbanan, och sedan red hon med mig på Henja och Ella på Desolett ut och hade en som gick bredvid Haldol. Vi fick absolut inte säga att det var en ledare - "JAG rider, han går bara bredvid!".
Det blev premiärtur för Ella på Finja, och jag tror att de trivdes riktigt bra ihop. Ella ser i alla fall fram emot fler ridturer, och vi får se om det blir den nya dressyrhästen när fölningen är avklarad. Hon har nog bra potential, men nu blir det frågan om att välja vilka hästar man hinner rida. Finja har ju varit stor hela tiden och har vuxit lite mer i vinter. Vi tog fram mätkäppen och den visade på precis 147 cm nu. Frågan är om hon stannar som ponny, men hon har ju faktiskt nästan två centimeter på sig med de nya reglerna där man är ponny till 148,9, så det kanske kan gå! Idag har vi också varit ute och ledtränat Grånosa en stund. Hon är alltid lika lätt och trevlig att hantera och låter sig gärna fångas och är sedan samarbetsvillig och trygg. Hon har också vuxit en hel del på sistone, och blir bara vackrare!
Den här veckan försvann nästan all snön och som tur är också det mesta av snön. Våren får gärna komma nu! Stonas magar blir större och större. Finja är rund, men de andra mer päronformade, kanske för att de inte bär upp det riktigt lika bra, som Finja som ska ha sitt första föl. Muska är den som är först i tur med beräknad fölning i april, och sen ska det bli Finja i maj och Henja i juni. Spännande! Jag har vaccinerat alla tre mot virusabort, eftersom vi är ute och tävlar en hel del. Vi försöker vara noga med att inte i onödan umgås med andra hästar, och gör bara en start per häst och dag så att vi inte ska ha behov av gästbox, för att i alla fall minimera riskerna. Vaccinationen är inte heltäckande, men tillsammans med de andra åtgärderna hoppas vi att vi ska klara det, så att vi i sommar ska ha tre pigga föl!
Valpar har det redan blivit. Inti fick ju en fin kull med sex pigga valpar för drygt en vecka sedan, och idag fick jag samtal om att Humle igår fick sin andra kull. Tasstrampets Damella fick åtta valpar, fyra tikar och fyra hanar, och bara en med stubbsvans (medan alla i Intis kull hade stubb). Den ena hanvalpen var inte helt pigg, men vi hoppas han repar på sig, och det är ju en rejäl kull i vilket fall som helst. Jag skickar gratulationer och lyckönskningar till Tasstrampets kennel! Även Sänningegårdens Konrad Kulglass är värd en grattis-hälsning. Han är ur Humles första kull, tillsammans med Vesböge Soija, och igår vann han öppen klass med CK på västgötaspecialen i Eskilstuna. Härligt! Jag har alltid tyckt att han är fin, och nu höll domaren också med. Jag tror inte att det var sista gången vi hörde om honom, och det vore roligt att få visa Humle eller Inti med avkommor så småningom. Nu har Inti tre kullar och Humle två - vi ska bara vänta på att de växer till sig lite!
Den här veckan har jag äntligen fått gå utan kryckor, och det är klart att det har gått lite stelt och sakta, men det blir bättre och bättre. Nu kan jag själv ta in hästen från grinden, borsta, sadla och sitta upp! Det känns jättebra! Jag rider lugnt ännu så länge, och kraften finns inte riktigt, men jag har fått två mysiga ridturer i helgen. Igår red Peppe och jag ut på Finja och Henja. Peppe har drömt om att få prova Finja, som han gillar mycket för hennes attityd och nyfikenhet, och eftersom han inte lät sig varnas av att hon inte är riden på ett halvår och knappt inriden, så sa jag OK. Hon har ju alltid varit snäll, och det var hon nu med. Det gick lite vingligt och ojämnt, men inga tillbud eller dumheter, så hon får verkligen väl godkänt och levde upp till förväntningarna. Jag tog Henja, eftersom både Desolett och Haldol varit ute på förmiddagen, och jag kände att det var dags att låta henne få komma ut. Jag hade nästan glömt hur härlig hon är; mjuk och lyhörd och ändå stabil. Hon var mycket bättre i munnen också, och skummade fint när vi kom hem. Så idag fick det bli Henja igen, när jag red ut med Ella på Desolett och Julia på Haldol. Solen strålade, men vinden var isig och det var hårt i marken, så det fick bli en lugn tur. Vi njöt av en skön ritt, och jag är verkligen sugen på att rida Henja lite mer innan hon blir alltför tung och högdräktig.
Om en månad ska jag till SFFs stämma och hämta förärvningspris för Muska. Vilken häst hon är: ELIT-premierad, Årets avelshäst (förra året) och nu förärvningspris! Det finns inte många musblackar i den klassen, och hon är dessutom en fantastisk häst att ha. Med henne kan man verkligen kommunicera, och det är en speciell känsla. Om någon vill ta en sväng härom efter stämman (det är fem mil till Vätterleden härifrån), så går det jättebra. Hör ni av er innan så kan jag se till att det finns fika hemma också!
Vi har haft en härlig sportlovsvecka, och trots att jag har arbetat några dagar har vi hunnit med många sköna sportlovsaktiviteter. Det har varit skidor (inte jag), skridskor (inte jag), simning (jag också!), ridning (jodå, det också, men i lugn takt för mig) och bruksridningstävling (då var jag funktionär) bland annat. Tur med vädret har vi haft, tycker jag. Även om det varit ett par blåsiga dagar med underkylt regn, så har vi haft snö hela veckan, och flera riktigt sköna och soliga dagar. I söndags red jag ut tillsammans med Ella och Julia. Jag valde som vanligt Haldol, men Henja var så lycklig över att få följa med och Julia uppskattade att få en uteritt, då hon kunde slappna av och bara njuta, så de verkade komma bra överens. Högvaktens hästar är inte riktigt samma sak att rida, men jag tror hon gillar sitt jobb ändå. Det var roligt att träffa Julia igen. Till lunch packade vi korv och tillbehör och gav oss av upp till berget. De som ville och kunde tog skidorna, men jag var nöjd med att kunna hänga med till fots (och kryckor), och hundarna rasade omkring och var så lyckliga. Flitigast skidåkare var Unni och Tage.
Ella har tränat på flitigt under veckan, och förutom en vanlig ridlektion hemma för Annika, så passade vi på att åka upp till Sissi Lilja i Mantorp och ta ett pass på Haldol. Sissi är suverän på att se vad som brister och vad man ska göra åt det, och lyckas förmedla det på ett bra sätt, så jag fick se skänkelvikningar med härlig form och flyt, och även akilleshälen halter fick sick ett lyft. Trötta men nöjda åkte Haldol och Ella därifrån. Sissis träning går också bra i linje med vår vardagsträning, och hon kompletterar den jättebra, så vi ska fortsätta som förut hemma och försöka åka upp till Sissi när vi har möjlighet. Det var alldeles för länge sedan nu, men jag hoppas att vi ska kunna komma iväg lite oftare framöver. På ridlektionen hemma fick Ella visa vad de tränat på, och jag tror minsann att de fick till den "fina, spänstiga traven" som Sissi berömde. Jag sa till Sissi att vi lite snabbt skyndat upp till lätt A, med ambitionen att i alla fall försöka kvala till SM. Sissi tyckte inte alls att det gått för fort, utan att Haldol och Ella var klara för den klassen, och nu var det bara att fintrimma.
Igår fick jag ett väldigt trevligt samtal, då Kerstin ringde och berättade att hennes tik Åswallens Häftiga Hedda hade fått sex pigga och jämna valpar tillsammans med Inti. Hedda är en snygg och trevlig tik, men har haft otur och inte lyckats få några levande valpar förut. Kerstin var väldigt öppen med det när hon frågade om att para med Inti, och vi kom överens om att göra ett försök efter att Hedda kollats ordentligt av veterinär. Det blev en bra parning och efter en månad fick jag veta att Hedda var dräktig. Även andra halvan av dräktigheten gick fint och hon har tagit väl hand om sina valpar. Det blev fem hanar och en tik, och troligen blir tiken kvar på Åswallens kennel. Detta var Intis tredje kull, och jag hoppas få se en del av hans valpar på utställning framöver. Men först ska vi hoppas att dessa valpar ska växa och utvecklas väl. Jag vet inte om Damella som Humle parade är dräktig, men om hon är det så bör det vara dags om ungefär en vecka. Spännande! Vi håller tummarna för en fin kull till!
Igår åkte Unni, Tage och jag till badhuset medan Ella var på teorikurs för mopedkörkort. Det var härligt att simma igen efter att knappt ha fått motionera alls på över tre månader! Jag nöjde mig med 400 meter, men det kändes jättebra. Jag håller på och tränar upp belastningen på benet, och får nu gå några steg också, och det går sakta men säkert framåt. Medan vi badade kom solen fram, och det blev en riktigt skön februaridag med dagsmeja. Jag tog med mig kameran och gick ut i hagen. Grånosa var som vanligt ute och spanade lite på egen hand, och hon hängde gärna med mig en stund. Hon är verkligen genomtrevlig, och hon har som ni nog ser också vuxit en massa. Hon är ännu hög över korset, så mera blir det, och jag tycker att hon ser fin ut. Hon har fortfarande fölens krokiga ål, men den lär försvinna med vinterpälsen om ett tag, och sedan bli rak. Jag passade på att ta några bilder på de andra också, och väljer ut några till er. Till sist också en bild på Mirramiss, Haldols korsningsdotter, som jag hälsade på för ett par veckor sedan, och som också utvecklas fint.
Idag har vi varit på Tranås kusksällskaps klubbtävling i bruksridning. Det blev en trevlig tävling med väldigt bra stämning, där alla hjälpte till att både bygga och riva banan, och alla gjorde bra ritter på trevliga hästar. Sex starter totalt var inte så mycket, men jag tror att alla var nöjda och att det gav mersmak. Ella och Hanna startade båda Desolett och Haldol varsin gång, och Ella var först ut med båda. För Haldol var det nyttigt att gå två varv. Han skötte sig bra och gnäggade inte en gång, men var lite fundersam över presenningar och annat, som han klev över med öronen rakt ut första varvet. Andra rundan verkade han inse att detta inte var så konstigt och att han gjort sådant förut, så då gick han väldigt fint. Om han hade lyckats kliva på gatubrunnen då så hade han vunnit med den ritten. Istället blev Hanna och Haldol tvåa, slagna endast av Hanna och Desolett! Grattis! Ella blev trea med Desolett och femma med Haldol, och alla deltagare red banan utan U. För Desoletts och Ellas del innebär det att de nu är kvalade även till bruksridningen på fjord-SM! Roligt! Tidningen kom en sväng också, så förhoppningsvis blir det lite reklam för bruksridning där. Kusksällskapet ska troligen ha en tävling till i vår, och vi hoppas på några fler starter då. Å andra sidan fick vi en smidig dag och var hemma till lunch, och framför allt var vi nöjda med utflykten.
Ibland får man plötsligt goda nyheter från en häst som man inte hört av på länge och inte har vetat alls vad som hänt under tiden. Så var det med Brunte, vars mamma Brunette vi betäckte två gånger med Ismo här hos oss. Första gången blev resultatet hingstfölet Brunte, och andra gången hans helbror Ljosen (inte att förväxla med hingsten Ljosen). Sedan tror jag att jag märkte och id-kontrollerade Brunte som föl, och därefter har jag inte hört mera av honom. Förrän jag fick ett mejl från Anette (Grönkulla), som hade varit så vänlig att kopiera en nyhetstext från GP-ponnyns sida. Där kunde jag läsa att Brunte köptes till en ridskola som treåring, men visade sig vara en så bra hopphäst att dottern gjorde honom till sin tävlingshäst. Nu tävlar det upp till lätt A bland ponnyer och har kvalat til semifinal i stilhoppningstävlingen GP-ponnyn. Det betyder att de kommer att tävla på Scandinavium, och vi håller förstås alla tummar för att de ska ta sig vidare till finalen där också. Grattis till framgångarna så långt! Inom parentes måste jag konstatera att det inte är en stor överraskning att en del av Ismos avkommor är duktiga på att hoppa, för han är själv en riktig talang, som dock övergick till mest dressyr, och det gör han också bra! Avel är inte tillfälligheter! Tyvärr kommer vi aldrig att få se Brunte på fjord-SM, då han har alltför kort stam, men jag tror han gör väldigt bra reklam för fjordhästen ändå!
Vi har idag gjort ett försök att få till ett andra kval till fjord-SM i dressyr för Haldol, som ju gjorde en superinsats för två veckor sedan och fick ihop 63 % då. Idag åkte vi till Linköping, och jag kunde konstatera att domaren verkade ligga lågt, då det i lätt B:1 var flera ekipage under 50% i varje kategori. Desolett och Haldol gick bara lätt A idag. Först ut av dem var Desolett, som gjorde en bra och stadig uppvisning, även om hon vid enstaka tillfällen blev lite pigg i galoppen. Ovanligt bra halter och ökningar fick Ella till, och sammantaget en bra insats, som visar på en stadigt positiv utveckling. Resultatet blev 55,26%, vilket räckte till en sjundeplats av tio i klassen. Inte så hög procent, men domaren låg relativt lågt, och jag har fundrat mycket över slutkommentaren från Marie Denitton. Det står "Väl genomförd uppvisning på häst som man sällan ser är så pass välriden. Du har gjort ett jättebra jobb. Skulle vilja se lite mer framåtbjudning dock". Vad menar hon med det? Jag tror aldrig att hon har sett Desolett förut, så då måste hon mena att fjordhästar inte är välridna (i alla fall inte oftast)? Jag tycker sällan att vi råkar ut för kommentarer som känns som angrepp mot rasen, men idag undrar jag vad hon verkligen menade...
Haldol var sist i sin kategori, men den första d-ponnyn kom in när han skulle starta. Den bruna connemaran före hade han inte tänkt mycket på, men detta skimmelsto var tydligen mer intressant. Han tappade koncentrationen och gnäggade en del, men gick däremellan i fin form och genomförde alla moment helt OK. Eller det tyckte inte domaren... 45,79% blev resultatet och sist, men i gott sällskap av två till i klassen (med tio starter) som hade en en bra bit under 50%. Lite skillnad mot 63% för två veckor sedan. Så är det med bedömningssporter... Nåja, det fanns en del saker att lära och försöka förbättra, och framför allt har han fått vara ute och tränat på att tävla en gång till, och det var ju det som var planen med dessa starter för hans del. Och när han sen rusade in i transporten utan minsta tvekan blev vi så nöjda och glada. Han har varit lite skeptisk till lastning på bortaplan ett tag, kanske efter att inte ha uppskattat en enaxlad transport till Vetlanda, men nu gick det galant. Många kom också fram och tyckte att vi hade fina hästar, så vi hade en bra dag. Jag var också imponerad av Haldols upförande på framridningen, då han bara vinklade ut ena örat lite när en annan ponny susade fram i galopp så nära att ryttarnas stigbyglar nästan slog emot varandra när de möttes (Ella skrittade). Nu tränar vi vidare.
Idag har Ella och jag ridit ut i ett gnistrande vackert vinterlandskap. Det var 16 minusgrader i morse, och även på dagen riktigt kallt, men ändå väldigt skönt eftersom det var vindstilla och soligt. Rejält påklädda gav vi oss iväg på Haldol och Desolett, och det blev en runda på drygt en timme i bara skritt. Jag har inte ridit sedan jullovet, för antingen har det varit för halt, eller har det inte funnits tid, så det lär sluta med träningsvärk, men det kan det vara värt. Jag kom tillbaka med ett strålande humör, och hästarna frustade också förnöjt. Peppe får fortfarande lyfta upp mig i sadeln, men annars känns det mycket bättre nu, och om ett par veckor ska jag få prova att släppa kryckorna. Imorgon är det tre månader sedan jag bröt benet, och en del muskler har jag förstås tappat, men det kändes rätt bra ändå när jag red idag.
På förmiddagen gav jag mig ut för att ta lite kort i det härliga vädret, och det var bra det, för då upptäckte jag att staket på fältet var trasigt. Hästarna kan gå ner på ett fält, som vi har delat av med två parallella staket med ett par meter mellan, för att de inte ska stå och nosa på varandra över staletet. Nu gick Finja i denna korridor, och trådarna låg på marken, som tur var bara för det ena staketet. Det andra stod uppe, och Haldol stod innanför och kikade hoppfullt, men visade inga tecken på att försöka mosa ner det också. Att slå ner nya stolpar var inte att tänka på i tjälen, så vi fick lösa det så gott det gick och hoppas att det ska funka. Annars får vi stänga bort Haldol och Muska från fältet, men det vore ju lite synd. Hästarna följde intresserat vårt arbete, och Finja passade på att undersöka mina kryckor noga när jag lade ner dem på marken. Hon är alltid lika nyfiken! Grånosa ville förstås också vara med och bli kliad, och när vi til slut lämnade henne så följde hon efter oss en lång bit. Det bekymrade inte henne det mesta att lämna resten av flocken. Hon är sällskaplig och cool. När Ella kommer hem från skolan och går på vägen längs med hagen kommer Grånosa galopperande och följer henne innanför staketet.
Humles dotter Sänningegårdens Kajsa Kaksmula har varit på höftledsröntgen, och precis som Humle hade hon utmärkta A-höfter. Härligt! Vi hoppas att fler i kullen ska bli röntgade efterhand. Vi hoppas förstås också få se en del av dem på utställningar i år, även om vi inte kommer att vara lika flitiga på att ställa ut som förra året.
Nu är Ella och Desolett kvalade till fjord-SM i dressyr! Och Haldol och Ella har gjort sitt första godkända kval (av tre) och dessutom fått den första ritten till en prestationsmedalj i guld i dressyr! Allt detta skedde idag, då vi var på lokal ponnydressyrtävling hos Jönköpings fältrittklubb. Det var både lokal och regional tävling, så tävlingen pågick parallellt i två ridhus, och det var förstås gott om ponnyer i det tredje ridhuset, som var vikt till framridning. Lite för gott om ponnyer för att få möjlighet till bra ridning. Haldol var ganska spänd när det galopperade omkring ponnyer överallt, men visade inte några tecken till att mucka gräl ens då andra hingstar kom nära. Väl inne på tävlingsbanan var han istället alldeles ensam, då ridhuset var 20 x 40 m, och det alltså inte fanns plats till någon som värmde upp. Så han gnäggade ett antal gånger under programmet, men gjorde vad han skulle för övrigt, även om han tappade koncentration och lite av formen i varje gnäggning. Målet för dagen för hans del var att träna på att tävla, och även om Ella inte var direkt nöjd med hans gnäggningar, så konstaterade vi att han faktiskt genomfört alla moment rätt OK och utan någon större miss.
Snälla kompisen Julia, som följt med och stod och höll Desolett medan Ella red Haldol, lämnade sedan över Desolett till Ella, som direkt fick börja värma upp henne för att hinna till den starten. Det är tufft att ha två i samma klass! Julia och jag sadlade av och lastade Haldol medan Ella red fram. Haldol hade dock ingen större lust att gå på ensam när inte Desolett var där, och Julia är inte så hästvan och jag på kryckor, men då kom ett par snälla personer och hjälpte oss med linor, så var han snart inne. Så vi hann lagom se Ellas ritt på Desolett. Prydligt, stadigt och jämnt. Desolett har inte samma gång och utstrålning som Haldol, men är bussig och lydig, och Ella var väldigt nöjd med ritten. När vi hämtade protokollen visade det sig dock att Haldol slagit henne. Haldol fick 63, 16% och Desolett fick 62,37% (det är tre poäng mindre). Haldol hade främst samlat fler poäng på allmänt intryck, där han hade sjuor på allt utom lösgjordheten (6). På Desolett fick Ella det trevliga slutomdömet "Vårdad uppvisning på trevlig ponny".
Haldols resning, goda grundform och fina rörelser gjorde alltså att han slog Desolett redan i sin första start i lätt A på lokal tävling, och det bådar ju gott för framtiden, även om det förstås finns en hel del att träna vidare med. Det gav dock en massa inspiration att båda klarade ett SM-kval idag, och första extra roligt att Desolett nu är kvalad och klar. Att Haldols poäng dessutom räcker som en första ritt av tre på vägen mot prestationsmedalj i guld, är jag väldigt glad för. Det vore kul om han snart kunde få även AB(prest) när han nu blivit höjd till AB(ext). Jag tror nämligen att prestation och exteriör ofta går hand i hand, och det är roligt att visa det. Desolett har ju redan visat det, och nu är sonen på god väg.
Även årsmötet hos Tranås brukshundsklubb igår var på sätt och vis ett bevis på samma sak. Unni och jag var där, då Ella var hemma och packade och putsade inför tävlingen. Först fick Unni hämta Ellas och Humles medalj för KM-segern i agility. Sen fick jag en fantastisk bukett för att vi under året fått både Humle och Inti till utställningschampions, och jag vann också klubbens aktivitetspris i utställning. Jag tror att aktivitetspriset beräknas både efter antal starter och resultaten. Tillsammans med alla priser vi fick på Östergötlands Fjordhästförenings årsmöte förra helgen kändes det helt enormt. Även då var det både för prestation och exteriör, så det gäller både häst och hund.
Igår var vi på Östergötlands fjordhästförenings årsmöte, och det var som vanligt gott om folk och bra stämning. Förhandlingarna gick raskt, och sen var det smörgåstårta och föredrag om hovvård, och till sist prisutdelning. Vi var de enda som hade prestationsmedaljer att hämta i år, och det var Desolett som hade fått en guldmedalj i dressyr (Ella och Julia) och en silvermedalj i bruksridning (jag!). Vi hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få mer än bronsmedaljer i bruksridning, så det var verkligen roligt. Guldmedaljen var förstås snäppet bättre, men ändå mera väntad, för den trodde jag nog skulle kunna uppnås med lite envishet och träning. Det var den allra första guldmedeljen som vi fick, även om vår uppfödning Ismo också har en i dressyr sedan förut, så det är klart att det kändes jättebra. Vi fick också bronsplakett och avelsdiplom för Finja, och till sist fick Ella ett enormt vandringspris för sin seger i mini-KM i dressyr i höstas. Det blir första och sista inteckningen, för nu faller hon för åldersstrecket för detta pris, men det är ju kul att ha det ett år. Som om inte vi hade famnen full av detta, så fick vi också ta med oss hem priset till bästa ettårssto på premieringen, då det var Haldols dotter Labolina, men det ska vi förstås förmedla vidare till hennes ägare. Vi fick också ta med oss Chalexias diplom och tillhörande priser, som ska till Frö fjordhästar.
Det var lite osäkert om vi skulle komma iväg, för det började snöa igår, och det kom en hel del här, men det var mindre ju längre norrut vi kom, och utanför Linköping var det inte ens vitt. När vi kom hem hade vi dock några centimeter snö, och det kändes skönt efter en vecka, då det bara varit hårt och halt. Det har varit en vecka då Ella inte har ridit alls, för underlaget har inte tillåtit det, och att åka till ridhuset har inte heller varit aktuellt, då det både varit halt på vägen och tiden har saknats eftersom Peppe har varit på tjänsteresa hela veckan, så vi har haft fullt upp med vardagen ändå. Så det var tur att vi red igenom dem ordentligt förra helgen. Igår kunde Ella rida i en av våra sommarhagar, som var helt OK, men som är för mörk på kvällarna, och idag har hon kunnat rida båda på ridbanan igen, som snön har gjort ridbar. Så nu är hon igång igen, och försöker träna så gott det går trots vinter. Hästarna var jättepigga idag, och tyckte att det var underbart att få springa i nysnön.
Vi har fått rapoport om att Hedda, som Inti parade före jul, är dräktig, så nu håller vi förstås alla tummar för att det ska gå bra med resten av dräktigheten och valpningen. Vi hoppas förstås också att Damella, som Humle parade lite senare, också ska vara dräktig. Vi har inte kollat om stona, men tror att alla tre fortfarande är dräktiga. Henja har nu bestämt sig för att det var dags att vänja av Grånosa, och det tyder på att hon nog är dräktig. Grånosa äter bra och verkar inte så bekymrad över de ändrade villkoren. Om någon är intresserad av henne är hon fortfarande till salu, och är alltså också redo att flytta nu. Hon är en behaglig häst, som jag tror man kan ha mycket trevligt ihop med. Hennes fina färg och vackra huvud gör ju inte saken sämre, och det ska bli spännande att se vad som döljer sig under all päls när det blir vår. Ofta blir man förvånad över vilken förvandling förra årets föl genomgår då. Nu är hon ju mest ullig och söt, men när ettåringar fäller kommer det ofta fram en "riktig häst" som är snygg och välväxt. Jag tycker att hon utvecklas bra nu, så jag har gott hopp!
Det är halt, hårt och knöligt ute, så i helgen har vi varit tre turer till ridhuset för att träna. Hästarna tycker att det är underbart att komma dit och få springa på mjukt och härligt underlag. I fredags hade vi med både Desolett och Haldol, och fick hjälp av Hanna att rida Desolett. Jag satt på läktaren och tänkte att det var roligt att se både hur bra Hanna och Desolett verkar trivas ihop, och att Ella gör stadiga framsteg med Haldol, som väldigt snart gick i en trevlig form. Jag hann inte mer än tänka det, så bad Annika Ella att rida igenom dressyrprogrammet, och plötsligt fungerade ingenting för Ella... Hon red inte alls som förut, utan var både passiv och aggressiv, och det mesta gick mycket sämre än vanligt. Annika sa inte så mycket, utan bad henne sedan göra om alltihop, men rida som vanligt, och inte gripas av programpanik. Då gick det mycket bättre igen, och vi kunde känna igen ekipaget. Det var tydligt att här behövs det mera träning på programridning, så vi har varit tillbaka både lördag och söndag för detta ändamål, och stora framsteg har gjorts. Igår åkte vi med Desolett, och henne har Ella inte tränat lika intensivt på sistone, men jag tror att både häst och ryttare tyckte det var lika roligt. Hon är så fantastisk att ha med sig och hennes vänliga, samarbetsvilliga sätt gör att vi tycker så mycket om henne. Haldol är också en guldklimp, men har lite mer kvar att lära. Han var ensam i ridhuset idag, och hade en del funderingar om spegeln, som han tydligen inte tänkt så mycket på förut. Mot slutet kom det in en flicka och en ponny, just som Ella var mitt i lätt A:1-programmet. Detta kunde ha stört Ella mycket tidigare, men nu konstaterade hon att det var precis vad som kan hända på tävling, såg till att fånga Haldols uppmärksamhet och jobbade vidare. Trots närvaron av okänd valack i ridhuset jobbade han på riktigt härligt mot slutet idag.
Tranås kusksällskap kommer att ha bruksridningstävling i Björnklos ridhus lördagen den 18 februari, så ni som vill komma igång i tid på säsongen kan planera in detta datum. Inbjudan kommer på deras hemsida, och det är jag som tar emot anmälningarna, så det går bra att höra av sig om du vill vara med! Planen är att kusksällskapet ska ha ytterligare en tävling under våren, så att alla hinner finslipa formen till DM, som går den 3 juni. Huruvida jag kan vara med och försvara titeln då är väl ännu osäkert, eftersom jag lär ha en tid kvar på kryckor ännu, men jag kan i varje fall vara med och hjälpa till med en del annat.
Den här helgen har jag kunnat njuta av härliga ridturer på Haldol, och det har verkligen varit skönt. I fredags följde Unni med på Desolett och Peppe på Muska. Även om det var lite mulet så kände jag innebörden av "...rosor på kind och solsken i blick" när hästarna klev fram på den lilla skogsvägen och en glänta öppnade sig. När vi kom tillbaka till stallet satt stallkatten Sabina inne hos Haldol. Hon satt lugnt kvar när han klev in, och hon verkar lika övertygad som jag om hur snäll han är. Vi hittar henne ofta hos Desolett eller Haldol, och kanske är de våra mest kattvänliga hästar. Igår snöade det när Mia och jag gav oss iväg på Muska och Haldol, men när vi kom in i skogen var det skönt, och det skymde redan när vi kom hem från en lång tur, där vi letat upp nya stigar. Jag tror att hästarna tyckte att det var lika skönt som vi, för de marscherade på så behagligt, lugna men framåt. Idag sken solen igen, och Unni fick sällskap av en kompis, så de satt båda barbacka på Desolett medan Peppe gick bredvid och Mia red sist på Muska. Helt fantastisk skön dag, där solen faktiskt värmde lite redan och landskapet var så vackert, täckt av ett par centimeter ny och vit snö. De här ridturerna ger mig chansen att komma ut i naturen och få frisk luft, och det är en välbehövlig kontast mot att ta sig fram på kryckor, som är mina följeslagare ett bra tag till, som det verkar. Allt går dock enligt plan så här långt - det är bara att planen är lång...
Idag har jag också varit och tittat på Haldols dotter Mirramiss, och hon såg riktigt fin ut. Det är alltid spännande att se hur unghästarna utvecklas, och jag är förstås ännu mera nyfiken på de kommande fölen. Jag tror att Muska, Finja och Henja fortfarande är dräktiga alla tre, och jag har stora förhoppningar på dessa föl. Muska ska vara först ut, sen Finja och sist Henja. Ännu dröjer det lite, men redan när solen värmer lite som idag börjar man fundera och planera lite för våren. Haldol kommer att finnas för avelstjänst hos oss, och vi hoppas att några ska ta chansen att betäcka sina ston med honom. Hittills har hans avkommor varit både snygga och trevliga, och han har ju förutsättningarna för att kunna lämna bra avkommor. Till våren väntar han fyra föl, och så vitt jag vet är alla fortfarande dräktiga, och vi håller förstås tummarna för att allt ska gå bra.