FJORDHÄSTSTUTERI KRY

JUST NU

en sida om vad som är aktuellt hos oss för tillfället

31 december 2009

En bra avslutning på ett bra år har vi haft. I det härliga vintervädret har vi varit ute en stor del av dagen. På förmiddagen körde vi Henja ännu en gång med kälken. Det gick tungt i den delvis frusna snön, och hon löste det med att tuffa på i god fart, så både Mia och jag blev varma och andfådda. Som tur var stod hon lika snällt och väntade som vanligt medan vi pustade då och då. När vi var klara var det bara Henja som inte var trött!

Vi satte också upp automatiska grindöppnare i båda hagarna, som ska se till att hästarna får lunch när ingen är hemma och kan se till det. Vi tänkte prova in dem medan vi är hemma några dagar. Vi har byggt en mindre hage i hagen, och vi provar med en eldriven och en mekanisk öppnare, så får vi utvärdera vilken som var bäst. Det som inte är bra är att dessa nya mojänger fångar Finjas nyfikenhet. Hon är en nyfiken och kreativ häst, så hon undersöker sakerna grundligt, och jag undrar hur länge de ska hålla… Precis som Desolett i sin ungdom står hon gärna med alla fyra fötterna i badkaren som vi fodrar i, och skramlar omkring så det dundrar. Det roar tydligen dessa systrar. Konstiga likheter som kan gå i arv.

På eftermiddagen red vi ut alla som var hemma, dvs Unni först på Sally, sedan Mia på Desolett, Peppe på Muska och sist jag på Haldol, och så hundarna skuttande med i snön. Det blev en tur mest i skritt, delvis för att det var rätt halt, men så härligt att se hur bra Unni klarar Sally och att vi faktiskt kan rida ut tillsammans. Haldol var också fascinerad av detta ekipage, av andra skäl, men nöjde sig med att kråma sig lite extra.

Vi fick också den goda nyheten att Humles höftledsröntgenbilder lästs av och han har A på höfter, vilket är det bästa man kan ha. Humle har under 2009 hunnit med att ställas ut och få en etta och HP på officiell utställning (västgötaspecialutställningen), göra vallanlagstest och bli bedömd att ha goda vallanlag, göra ett bra MH-test och HD-röntgas med A. Dessutom har han tränat agility med Ella, och utvecklas jättebra där, så det ska de snart återuppta och hoppas börja tävla senare. Vi erbjuder nu honom till avel, och kommer att presentera honom med nya bilder inom kort.

Inte bara med Humle (och Inti som var duktig på valpkurs och sedan blev BIR-valp och placerad i gruppfinal på valputställning) har det varit ett bra år. Även med hästarna har vi många fina minnen från 2009. Vi började med skogskörningskursen, som ledde till en andra plats på KM för Haldol och Göran, och sedan även godkänt genomfört DM i skogskörning. En prestationsmedalj i brons i skogskörning räckte det till.

Desolett har tagit en prestationsmedalj brons i bruksridning, då hon gjorde bra ifrån sig med både Ella och Julia. Även på KM gick det fint, och där blev Ella och Desolett tvåa. Julia på Haldol klarade alla moment godkänt, och han blev därmed klar för sin andra prestationsmedalj i brons.

Andra Kry-hästar som tagit prestationsmedaljer är Isodur som hoppat sig till en bronsmedalj, och Ismo som fått en guldmedalj i dressyr. Ismo träffade vi först på Nordiska mästerskapen i Vaggeryd, där han tävlade i dressyr för Danmark, och sedan i Vetlanda, där han höjdes till A för goda resultat i aveln. I Vaggeryd var även Desolett med, som kvalat till SM i dressyr, och gjorde en bra insats med Julia både i dressyr och bruksridning. Julia och Desolett har också lyckats placera sig på lokal ponnydressyrtävling.

Två fina föl fick vi i maj, och båda såldes till nya ägare i december. Hangvar for ända till Tyskland och Ala till Värmland. Hennes halvsyster Djusa gjorde redan som tvååring succé på premieringen och fick 42 poäng. Vi har själva visat Muska på premiering, och hon höjdes till A. Också Haldol har varit på premiering och fått B, och blev årgångsetta med 41 poäng. I finalen på riksutställningen blev Gandalf bästa hingst, och han kommer hit för avelstjänst till våren, vår uppfödning Ismo blev näst bästa hingst och Haldol blev tredje bästa hingst. Otroligt! Indor Kry var också med, och han fick 38 poäng på hingstpremieringen, men har fått inofficiellt gångartsdiplom då han var med som tvååring på treårstest och fick 48 poäng. Värt att minnas från denna helg var också uppvisningen med 4½ generation hingstar (Knast Halsnaes, Furubäcks Inter, Ismo, Magne och en unghingst e. Magne). Tack till alla hingstägarna som ställde upp på min idé! Jag är så glad att detta kunde genomföras.

En annan otrolig dag var då vi var på kallblodsutställningen i Eksjö. Vi kom hem med drivor av priser, då Muska blivit BIR och reserv BIS, Haldol blivit reserv BIR, Hangvar blivit bästa fjordföl och bästa kallblodsföl och Henja vunnit sin klass. Alla fyra guldbelönade! I samma stil gick det på utställningen i Skåne (där vi inte var), då Humira Kry blev BIS, och stallkamraten Malla reserv, och vår uppfödning Isodur Kry fick 40 poäng och vann sin klass. En lyckad dag både för oss och för stuteri Rubin. Ett annat bra resultat var när Haldols dotter (och hittills enda föl) Humla blev fölchampion i Skåne med 41 poäng. Också på utställningen i Brunnstorp hade vi flyt. Både Henja och Finja vann sina klasser och guldbelönades, och ettåriga Finja blev fyra i BIS-finalen på denna stora utställning med internationella domare.

Vi har haft besök av trevliga ston till Haldol, och Muska är dräktig med honom. För första gången har jag dock ett eget sto som inte är dräktig trots att vi försökt, men det får vara ursäktat när man är 23 år och har haft 15 föl… Det är väl snarare helt otroligt att vi fått 25 föl på 25 försök, fram till nu. Ja, så är det. Vi har inte haft en enda som missat förut, och jag har ju vetat att det inte kan fortsätta. Om allt går bra med Muskas dräktighet och föl, så är vi helt nöjda denna gång.

Detta blev en liten ”skrytsammanfattning” av ett roligt år, och då står det ändå inget om mysiga ridturer, minnesvärda små stunder eller all ved som Haldol och jag såg till att få hem. Eller om de sju älgarna som jag såg en kväll för ett tag sedan när jag var på väg hem. En efter en gick de över vägen, där jag tittade mer och mer förvånad. För konstigt nog är det kanske allra mest sådana stunder man minns. Eller då man en kylig majmorgon kommer ut i hagen och möter ett nyfött föl. Man behöver mål och att få nå dem ibland, men det är så sant att det är vägen som är mödan värd. Jag önskar er alla ett bra 2010 och att vi ses under vägen!

26 december 2009

Vi fick en vit jul i år, och det har fyllt på ännu mera under helgen. Igår blåste en kall vind och det växlade mellan snöfall och underkylt regn, så hästarna fick komma in ovanligt tidigt, vilket de verkade uppskatta. På förmiddagen skulle Maria och Ella rida ut, och jag fick chansen att följa med på Haldol. Trots ruggigt väder hängde jag på, och när man väl kommit ut var det härligt. Haldol är mjuk och behaglig att rida, och framåt utan att vara det minsta het. En häst som passar mig precis. Vi valde vägar genom skogen, för när vi red över fälten blåste iskalla vassa korn i ansiktet. Unni red på ridbanan och visade mormor och morfar hur bra hon har lärt sig att rida. Hon har fått en bra balans och sits, och travar och rider lätt hur självklart som helst.

Idag tog Ella och Julia en förmiddagstur i skogen medan jag fixade lunchen. På eftermiddagen kände vi alla för en körtur, men har inte lagom kälke till Sally. Det löstes genom att vi band fast ett par pulkor i ett par fasta skaklar. Skaklarna var alldeles för långa, men smala fram, så det fungerade bra. Med en snowracer och en pulka bakom Haldols kälke och två personer på kälken fick vi med oss hela familjen. Båda hästarna var jättepigga, och Haldol försökte charma Sally så gott han kunde, och vi fick en rolig och lyckad tur.

Vi kom ihåg att parkera på fältet, och selade sedan på Henja, som gärna hade krupit in i Sallys grimma när vi släppte henne. Hon tyckte att det var jättebra att det var hennes tur igen. Hon blev ju tömkörd för några dagar sedan bara, men tycker att vi kunde ta henne varje gång! Och det kan jag nästan också tycka. Vi spände Henja för kälken och allt gick hur bra som helst. Jag tror vi hade henne för en gång i fjol, men sedan hanns det inte med, för då prioriterades skogskörningen med Haldol. Det såg dock ut som om vi tränat mycket. Hon klev direkt in i skaklarna (och det har jag tränat lite däremellan), stod fint vid anspänning, och gick sedan lugnt och fint med kälken. Både att svänga åt båda håll och att stanna gick utmärkt. Härligt! Nu hoppas vi att vädret ska vara lämpligt för fortsatt träning under jullovet.

23 december 2009

Lille-julafton kallar vi dagen idag, och den har vi firat genom att smaka på den nygriljerade skinkan tillsammans med långkål, vörtbröd och lite sill. En härlig försmak av julafton!

Annars har vi mest städat, och det är rätt skönt att få gjort, men inte så jättekul att göra… Julen till ära tog vi lite rejälare tag här och var, och det känns bra. Men med en decimeter nysnö ovanpå den halvdecimeter som fanns förut kunde vi ju inte vara inne hela dagen. Tjejerna tog en skön tur på pigga hästar på förmiddagen, och Muska, Desolett och Haldol fick susa fram i snön. På eftermiddagen red Unni på Sally, som frustade belåtet när vi gav oss av. Hon verkar tycka att det är roligt jämt! Pigg men inte olydig, och är så gott som alltid rolig att rida. Jag tömkörde Henja samma runda och resten av familjen gick eller skidade med. Hundarna forsade fram i bästa delfinstil i snön.

Vi hämtade Sally igår, och i morse följde fyra nyfikna fjordston henne i hagen, men hon lät sig inte oroas. Haldol sträckte upp sig och blev jättesnygg i sin hage, där han visade bästa traven, men Muska valde att äta. Efter en stund hittade Sally en egen hög med mat, och då gick Ljosefin dit. Lugnt och vänligt och utan hot ställde hon sig på andra sidan och började äta där hon med. Det är Ljosefin i ett nötskal! Det finns inga sura miner i den hästen. Desolett är likadan och Haldol också, och det gör dem så lätta att tycka om.

Medan jag städade har jag förstås tänkt på allt möjligt och inte minst på Denver. Jag är så glad att det verkar som om Humira klarade krisen bra, men det är sorgligt att Denver inte gjorde det. Jag har tänkt på hur jag dömde honom som föl och anade stjärnan i honom. Det blev så att Ljosefin blev hans allra första sto, och dottern Djusa är alltså ur den första årgången. Hon är bara två år, men redan en mycket älskad häst, som alltid gör sitt bästa, och dessutom fick lovord och fina poäng på premieringen i somras. Jag bidrog nog också till att sonen Daqar blev till, genom att föreslå Denver som lämpligt val till Vesla, och även det blev lyckat. Tråkigt att Denver är borta innan dessa (och andra, som jag inte sett) avkommor riktigt hunnit visa vad de kan och kanske kunnat öka intresset för en bra hingst.

Men det har funnits glada saker också att tänka på. Till dem hör inte minst rapporter från både Ala och Hangvar. Båda har kommit lyckligt fram till sina nya hem och verkar finna sig väl tillrätta. Hangvar har funnit en ny vän i ett annat hingstföl, och klarade den långa resan bra, trots snöoväder. Jag är glad att de är framme och är i hem där de är efterlängtade. Tomheten efter dem bleknar rätt snart, och nu ser jag i stället fram emot små nyheter från dem, och kanske också att få återse dem någon gång. Många av mina uppfödningars ägare hör av sig på olika sätt, och ni ska veta att det är mycket uppskattat. Både det att ni tar väl hand om ”mina” hästar och att jag får höra hur de har det.

Än en gång: GOD JUL!

20 december 2009

Idag har både Hangvar och Ala åkt till sina nya ägare. Det är med blandade känslor man vinkar av sina föl. Jag är glad över att de har funnit nya hem, hos ägare som ser fram emot att få ta hand om dem, och som jag tror ska erbjuda dem ett bra liv. Men jag har också hunnit fästa mig vid dem under deras tid här, och både Ala och Hangvar är två charmiga och lätthanterliga hästar som det är lätt att tycka om. Hangvar hade jag ju inte heller tänkt sälja alls, men ändrade mig när han fick chansen att komma till Tyskland och förhoppningsvis ska göra bra reklam för vår svenska fjordhästavel där. Och allra värst är att se deras ledsna och oroliga mammor efter att ungarna åkt. Ljosefin ropar mest och hade ett litet hopp att hitta Ala i stallet i kväll, men inte heller där var hon.

Ala har jag redan fått rapport om att hon tagit resan med ro, och kommit lyckligt fram. Skönt. Hangvar har en lång resa framför sig, och ska vila i ett annat stall i natt innan han kommer till sitt nya hem. Båda var snälla att lasta här, och det var även Stolplyckans musblacka nyförvärv som kom med upp i samma transport, och fick byta här efter vila sedan igårkväll. Inte illa att skicka iväg tre föl på samma dag, särskilt som man bara fött upp två! Och roligt att få träffa många fjordhästentusiaster, som det ju blev på det här viset.

Mellan alla transporter har vi hunnit spänna Haldol för kälken och koppla Unnis pulka efter – en alltid lika uppskattad aktivitet, som vi igår avstod i minus 18, men som var härlig i minus 12 och vindstilla. Julia red med på Desolett, som var pigg i snön. Haldol verkade också gilla det hela, och det var kul att köra honom igen. Jag tror inte att han varit för sedan i påsk, för han var ju skadad hela sommaren, och sen har det varit ridning som gällt. Det kunde man dock inte tro. Han stod som en klippa under en lång anspänning med fumlande kalla händer och stela skakelremmar, och där han sedan fick vänta lite till innan alla var klara, och sen var han bara så härlig att köra. Egentligen borde jag väl ha sålt Haldol och inte Hangvar, men efter denna körtur och kadriljen för en vecka sedan, känns det som att det blir svårt att sälja Haldol.

När alla hade åkt passade Unni och jag på att åka till vår tränare och ridlärare Annika med en liten julklapp. När Annika hörde att båda fölen åkt undrade hon om vi ville låna Sally över vinteruppehållet (t.o.m. vecka 4). Vilken fråga! Både Unni och jag blev lika entusiastiska, och Peppe gick direkt ut i stallet och sänkte vattenhinken till Sally-höjd i Alas box. Vi hämtar henne på tisdag. Nu känns de tomma boxarna och stonas rop inte lika jobbiga alls. Vi önskar Hangvar och Ala lycka till hos sina nya ägare, och ser fram emot rapporter från dem.

Det är ju dock inte alltid rapporter är av det goda slaget, och vi var väldigt oroliga för Humira ett tag, men nu ser det ljusare ut. Vi blev skakade av beskedet att Denver inte klarade krisen, och jag påmindes om min första hingst Musse Pigg som dog hastigt alldeles för ung. Nu hoppas vi bara att alla de andra hästarna ska tillfriskna, och även om de är alldeles för få, så finns det i alla fall några fina avkommor som kan föra anlagen vidare och påminna om sin fina pappa. Med en dotter som Djusa och flera fina halvsyskon till henne tror jag att Denver kommer att kommas ihåg länge.

Till sist passar jag på att önska alla läsare här en riktigt GOD JUL! Jag hoppas ni tar er tid för att ta ut hästen i gnistrande snö mellan all julmat. Det är både ni och hästarna värda! Årets julkort från oss blev utan hästar, trots att 2009 varit ett fantastiskt hästår för oss. Men när det togs var det lerigt och grått och då valde vi en bild uppe på vår berg tillsammans med Humle och Inti. Nu skulle vi kunna ta härliga hästbilder, och det får jag försöka göra och visa er en annan dag.

12 december 2009

Ella och jag är nyss hemkomna från Tranås ridklubbs juljippo, som är ett arrangemang som lockar en ganska stor publik och där det visas ett varierat program. Ella och Desolett blev tidigt tillfrågade om att delta i kadriljen, som skulle bestå av åtta olika hästar av fyra olika raser (frieser, fjord, halvblod och ridponny), och har också varit och tränat denna flera gånger. Vi hade från början erbjudande om att ta med två fjordhästar, men tyckte inte vi hade fler lämpliga. Jag hade först ett halvt löfte om att få låna en fjordhäst, men det visade sig att den var bortlovad till annat. Då prövades en fjordkorsning, som dock inte alls trivdes i trängda lägen mellan olika hästar. Efter åtskilliga samtal hittade jag en valack med en duktig ryttare, som lovade komma på torsdagens och fredagens träningar. På torsdagseftermiddag kom dock ett sms om att han var halt. Ett telefonsamtal bekräftade att ryttaren dock kunde ställa upp om vi hittade en häst. Jag fick nästan genast löfte av Ann att vi kunde få låna Divina (tack för det Ann!) och ringde tillbaka. Trots lämnade meddelanden och massor av försök fick jag ingen kontakt förrän jag fick ett sms på fredageftermiddagen. Två timmar innan genrep meddelar de att de inte vill vara med, men ”lycka till”. Panikläge… Jag kunde få låna Divina, men hade inte en chans att hinna hämta henne, och Ann kunde inte heller (och det kunde man ju inte begära). Haldol var avförd som för ung och orutinerad, och dessutom fanns en friserhingst i kadriljgänget, men han var vår enda chans, så vi provade honom på genrepet. Jag hade inte tid att rida, eftersom vi lovat köra agility också, och måste få till banan för detta, och Julia skulle jobba, men vi frågade Emelia, som är en pigg tjej och hon var villig att prova.

Det gick jättebra! Haldol skötte sig prima på genrepet, och nästan ännu bättre idag på uppvisningen. Tror nästan att han var minst tittig och skuttig av alla;) Och det ska sägas att det var en snygg kadrilj där alla ekipage var på rätt plats och gjorde en fin uppvisning med ”kvarnvingar” och andra svåra figurer. Och inte en gnäggning från Haldol ens då han hade hästar överallt runt sig. Vilken häst! Desolett var också duktig, och jag var så stolt över både tjejer och hästarna. Våra små gula behövde inte skämmas bland friserhästar, halvblod och ridponnyer, och det kändes härligt att se dem i detta sammanhang. Ett extra kvitto på hur coola de är fick vi när högtalaranläggningen fick spader just som de släckt ner ridhuset före kadriljen. Det bara small till högt och länge, och sen en gång till. De andra hästarna fladdrade omkring lite, men de kloka fjordhästarna fann det smartast att stå stilla i detta läge (annars kanske man faller nerför berget?).

Efter denna uppvisning skyndade Ella att sadla av medan jag förberedde agilityn, där vi utmanade en annan familj. Ella körde först med Humle mot Molly som hade ponnyn Ragnar, och efter stafettbyte var det Desolett och jag som skulle försöka hinna i mål före Mats och hans papillon. På genrepet slog vi dem lätt, men nu blev det en spännande tävling, där vi till slut fick se oss slagna, delvis för att Desolett blev väldigt laddad i uppståndelsen. Roligt hade vi i alla fall, och publiken verkade uppskatta det hela.

Skönt att göra något kul och annorlunda efter en vecka, som varit fylld av dåliga nyheter. Humira, Denver och Dolly på stuteri Rubin är sjuka, och än är det för tidigt att säga hur det går. Vi håller alla tummar för att de ska bli friska, för det är både trevliga hästar och värdefullt avelsmaterial. Humira har vi förstås ett extra gott öga till, men vi hoppas att alla ska återhämta sig snart. Det var inte roligt att höra att Humira står på djursjukhuset, men jag är ändå glad över att jag har fått så många lägesrapporter av Christina. Den andra dåliga nyheten var att Martina måste sälja Alvedon (och alla hästar hon har) på grund av ändrade förhållanden. Jag kommer att lägga ut en annons så snart jag har lite mer aktuella uppgifter, men kan redan nu tipsa om att den som vill ha en riktigt bra avelshingst och brukshäst bör ta denna chans. Det vore roligt om han fick en chans i aveln på ett ställe där han kan få lite mer ston än vad som varit möjligt i Norrbotten.

6 december 2009

Sedan sist har jag hunnit hålla en chipkurs och en id-kurs (färgkurs), och även varit i Norrköping med jobbet två dagar, så det har varit en intensiv vecka. Mina tillstånd för chipkurs går ut i slutet av januari, och jag har ännu inte tagit ställning till om jag ska förnya dem, för det är inte lätt att få in allt i almanackan. Det är ganska jobbiga kurser att ha, även om man oftast träffar många trevliga människor. Exteriörkurserna ger dock mer för mig personligen, och därför är jag glad att intresset varit gott för steg 3 kursen i januari. Ännu finns några platser kvar där, om fler vill vara med. Känns jätteroligt att vi kommit till steg 3 efter flera ettor och två tvåor. Ska bli kul!

I kväll har vår snälla (och duktiga) hovslagare Carro Norbart varit här och slagit på en ny sko på Desolett, som klev av en framsko i veckan. Lätt hänt när en lerig hage fryser till hårda knölar. Vi bytte dock hage när det blev fruset, och det uppskattades. Tyvärr fick de byta tillbaka igen när det blev milt, för annars är snart den andra hagen likadan. Skönt att ha en slät och fräsch hage att byta till. Vi har fyra vinterhagar, och använder två i taget. I den ena går nu Haldol, Muska och Hangvar, och resten av gänget i den andra.

Ella och Desolett tränar för kadrilj på Tranås ridklubbs juljippo, och tycker att det ska bli kul. Vi har också varit ute och promenerat med Finja och Henja, som mycket uppskattade detta och skötte sig prima. Fölen samt Finja har fått ännu en lastträning, och nu går alla rakt in utan tvekan och utan hjälp. Så nu hoppas vi att båda fölen snart ska åka till sina nya ägare. De är fullt vaccinerade, och vi tycker att de är väl hanterade och väldigt trevliga båda två, så då kan man med gott samvete lämna dem vidare. Båda är i gott hull och äter bra, så jag tror att de är väl rustade för en flytt. Vi har i alla fall gjort vad vi kan, och hoppas att de ska fortsätta utvecklas väl.

28 november 2009

Nu är det gegga och mörkt mest hela tiden, känns det som. Men imorgon är det första advent, och idag tittade faktiskt solen fram ett tag. Vi fick också några riktigt mysiga turer med hästarna. Ella är på Globen och tittar på hästshowen där, så jag passade på att rida Desolett. Jag red ut med Unni i baksadeln, och Peppe red med på Muska. Vi fick en härlig runda, med kvittrande Unni som klarade fint att trava också. Funderar dock på att sätta dit en svanskappa, för det är svårt att få baksadeln helt stabil. Några långa turer kan det inte bli, för det blir en del vikt med både Unni och mig på, men Desolett verkade tycka det var ok, och försökte susa iväg i galopp på hemvägen, men det tyckte jag var onödigt idag.

Sen gick jag en lång promenad med Finja, i Peppes och hundarnas sällskap (de var med på ridturen också, och de följde väldigt fint). Finja har inte varit så långt borta utan hästsällskap, så hon blev lite pigg, men jag tycker att hon skötte sig bra. Hon har en enorm skritt – kanske kan jag få en tia på den någon gång??? En enda tia har vi fått tidigare, och den kammade Desolett hem som tvååring, så det är ett tag sedan. Och det ska väl vara långt mellan dem.

När vi kom hem lastade jag Finja ett pr gånger, och det gick hur bra som helst. Hangvar var nästa, och det gick lika bra, och till sist tog jag Ala. Hon gick upp med framfötterna första gången, stod med alla fötterna på lämmen andra gången, och idag klev hon hela vägen in och igenom! Lugnt och fint och utan minsta knuff klev hon själv in. Duktig tjej!

22 november 2009

Vad roligt det är att jobba med unghästarna! Vi har äntligen haft bra läge att lastträna dem, efter att ha lagat fronturlastningen. Det blir så positivt och lätt att tänka rätt när de hela tiden kan få gå framåt, och med lite träning brukar man kunna lasta dem helt själv, som är målet. Henja är redan där och vi körde bara en snabb koll att det sitter, och det var inga problem. Finja var ganska skeptisk när hon skulle lära sig detta, och nu har hon inte sett transporten sedan utställningen i Brunnstorp. Hon tog kanske en halv minuts fundering på sig innan hon var inne, men även hon tog det lugnt och fint. Hangvar har bara varit ute och åkt en gång, när han och Muska var på utställning, men han knallade lugnt och fint med mig hela vägen in och sedan lika lugnt ut efter lite godis. Vilken häst! Ala ville ju inte följa med på utställningen, och sedan dess har vi jobbat lite mer med ledträning. Nu var hon mera intresserad, och igår fick vi ganska snabbt upp båda frambenen, och nöjde oss med det. Idag klev hon självmant upp med alla fyra benen på lämmen, och det fick räcka så långt. Bättre att sluta medan hon tycker att det är kul och får lyckas, så tar vi ett steg till nästa gång. Det ska nog inte dröja förrän hon också är inne, för hon är nyfiken och älskar äpplen;)

Henja har dragit däck och sax på ridbanan en del på sistone, och nu tyckte vi att det var dags att prova att dra i linor på en tur på vägen, där jag hittills nöjt mig med att bara tömköra. Vi kopplade saxen och en liten björkbit efter henne, och hon knallade energiskt iväg, och bekymrade sig inte om att det lät betydligt mer i det grova gruset i mitten av vägen. Hon klarade även att vända på vägen utan att trassla in sig eller stressas av linorna, och gick faktiskt saktare hemåt än bortåt. Hon gillar att vara med. Unni red med på Ljosefin, och för dem var det tvärtom så att Ljosefin hade mera bråttom hem, så för det mesta var vi inte så nära varandra, men Henja hade hela tiden täten och Ella och Tage hjälpte Unni på hennes stora häst.

Ella och Julia är som vanligt de som är flitigast på att träna här, och i onsdags red de i ösregn, då det var dags för Annika-träning. Denna gång anslöt även Lena och Krissla, och ingen av hästarna verkade så värst störd av det dåliga vädret. Haldol gick bättre än någonsin och hittade riktigt fin form och bjudning (man måste ju skärpa sig när det kommer snygga tjejer!). Jag vill också passa på att tacka för alla rapporter från andra Kry-hästar som gör framsteg och ger sina ägare stor glädje. Det gör även mig glad att läsa om!

Peppe och jag har ägnat en hel del tid åt att byta fronturlastningsluckan, och Peppe har samlat sina erfarenheter av detta på en särskild sida som jag lägger ut på hemsidan om det är någon mer som ska ge sig på sådana projekt. Nu har vi bytt bakluckan i fjol och frontluckan i år, så nu hoppas vi att allt är i gott och säkert skick. Vårt Umesläp är smidigt och bra att köra, och jag gillar som sagt fronturlastningen, men tycker att det var dåligt att luckorna var slut så snabbt (köpte det 2000). Väldigt nöjd är jag däremot med min specialutrustade Mitsubishi-pickup, men eftersom jag slutat köra stordjurspraktik behöver jag den inte längre, så jag lägger ut en annons ifall någon vill ha en välutrustad, säker och bekväm bil.

15 november 2009

Vi firade det fantastiska 2009 igår, då vi gladdes åt många framgångar både på tävlingsbanan och i utställningsringen. Då sa vi att nu var denna säsong slut, och inte anade vi att vi skulle komma hem med tre nya rosetter redan idag. Vi skulle ju bara åka och ringträna Inti lite på valputställning i Mjölby… Det var Intis andra valputställning, och visserligen fick han HP och fin kritik även vid Tranås inofficiella utställning, men då var han ganska uppvarvad över att behöva lämna Humle en stund, så detta var mest en övning inför riktiga utställningar. Ella tyckte att jag kunde visa, så det blev premiär för mig som hundvisare, och jag fick vänja mig vid att gå i ”fel” varv!

I klassen var de bara två, men motståndet kändes hårt med en fin hane från Tridents kennel. Båda fick HP, och Inti tog hem segern tack vare sina fina rörelser, enligt domaren Niklas Eriksson. I BIR stod Inti åter som segrare, och plötsligt skulle vi till gruppfinal. Där gick de små hundarna sist, med det resultat att Inti som var sist fick en enorm Akita Inu i ryggen, och alla fina rörelser byttes mot ett oroligt hukande. Jag kan förstå honom, för bjässen var hack i häl, och vi var fullt nöjda med hans tredjeplacering i gruppfinal. Och inte minst hans fina kritik, som jag höll på att glömma att skriva här: ”Attraktiv, maskulin. Fint huvud och uttryck. Bra hals och överlinje. Välvinklad och välkroppad med fin benstomme. Rör sig bra bak och använder sig på ett utmärkt sätt från sidan". HP, BIR-valp, BIG3.

12 november 2009

Vi ska beställa en ny omgång kläder med Kry-tryck och om det är någon mer som vill ha sådana är ni välkomna att beställa senast den 21 november. Om ni inte vill hämta kläderna hos oss tillkommer frakt. Modellerna går att hitta på Internet om ni vill se hur de ser ut. Trycket placeras på ryggen på jacka och sweatshirt och mitt på bröstet på t-shirt. Motivet ser ni på första sidan, och är ca 20 cm stort. Vi planerar att beställa följande:

Jacka ”Clique Holstein”, färg royalblå. Storlek XS-XXL (obs! stor i storleken!) Pris 720 kr. Barnstorlekar 110/120, 130/140, 150/160: 645 kr. Man kan få sitt namn tryckt (på bröstet eller ärmen) för 75 kr.

Sweatshirt ”Newwave Rumford” med kort dragkedja (härlig kvalitet). Finns i färgerna polarblå (ljus), mörk röd, marinblå, äpplegrön, rost, gråmelerad, svart. Storlek XS-XXL. Pris 385 kr.

T-shirt ”Clique Classic-T”. Storlek XS-XXL, färger offwhite, vit, svart, buteljgrön, marinblå, mörklila och många fler. Barnstorlekar 110/120, 130/140, 150/160, färger vit, svart, buteljgrön, marinblå. Pris 110 kr.

8 november 2009

Igår debuterade Ella och Desolett i Lätt A dressyr. Båda har ju tävlat lätt A förut, men inte tillsammans, och ingen av dem har någon stor rutin, så det kändes lagom att börja på Tranås ridklubbs interna tävling. Det fanns både Lätt A:1 och Lätt A kür att välja på, och i den senare skulle minst alla moment från lätt A:1 ingå, men det var tillåtet att plocka till svårigheter även från svårare lätt A-program, dock ej medelsvåra rörelser. Vi tyckte att det lät roligt, och gjorde ett eget program på Lätt A:1-nivå och utan extra trix, och så valde vi musik till detta. I protokollet sattes poäng och hölls koll på att alla obligatoriska moment (i båda varv!) fanns med, och sen fick man också poäng för koreografi, musik mm. Resultatet blev 159 av 260, dvs 61,15%, och inga underkända betyg, och det tycker vi var en bra premiär, som gav mersmak. I slutomdömet stod: ”Trevlig ritt av ryttare med mycket god grundsits!”. Igår var publiken lätträknad, men kanske är kür något som kan locka fler att titta på dressyr, för det blir ju mera omväxlande och musiken lyfter det hela.

När vi kom hem delade vi Alas och Hangvars stora box till två mindre. Alla delar låg redo, för den har varit delad flera gånger förut till föl. Dessa båda håller bra sams, men jag har märkt att store Hangvar tycker att han äger maten, så därför får de nu varsin avdelning, och det verkade alla nöjda med. Det ser ut som att båda åker till nya hem i december. Att Ala ska flytta till jullovet har ju länge varit bestämt, men Hangvar hade vi tänkt behålla och spara som hingstämne. Nu har vi dock fått förfrågningar från andra som vill ge honom samma chans, och efter en stunds övervägande har jag bestämt mig för att han kanske kan göra bättre nytta i Tyskland, dit han ska flytta. Han har i och för sig en ganska ovanlig härstamning här (morfar Malte, mormorsfar Klappre och mormorsmorfar Urban är alla hingstar utan söner i avel), men där lär han inte vara nära släkt med någon. Så nu hoppas jag att båda fölen ska fortsätta utvecklas lika fint och vara lika trivsamma som hittills.

1 november 2009

Vi har haft en riktig hästhelg, och började med ett rejält träningspass på fredagseftermiddag. Då kom vinterns behov av torv, som vi baxade in och staplade på höskullen. Nu tror vi att vi har vad vi behöver av foder (utom lite mineraler och lite pellets till fölen) och strö på plats, och det känns prima. Med rejäla bäddar av torv och halm, samt nya fina namnskyltar till fölen, som Helene som vanligt fixat, så känns stallet också mysigt.

Ella och Tage har varit i Stockholm, men vi andra har passat på att vara ute i härligt höstväder med hästarna. Vi har tömkört Henja två gånger, och jag kör henne nu med kapson, vilket fungerar utmärkt. Hon var duktig även med träns, men funderade mycket på bettet, och känns med fokuserad så här. Bettet kan vi ta så småningom. Nu tränar vi på att dra olika saker, och hon känns nu trygg och stabil med linor med olika saker släpande efter. Finja tog sin andra tur med sele på, och hon är framåt och orädd i skogen. Både hon och Henja gillar verkligen att komma ut.

Ridit ut har vi gjort i olika former, och jag har även tagit ett dressyrpass med Desolett, som kändes mjuk och fin. Idag blev det körning i stället för hennes del, och hon är verkligen en trevlig körhäst. Helgens höjdpunkt var dock vår lilla ”familjehubertus”, då vi i Unnis takt red en mysig skogsrunda. Unni klarade Ljosefin galant, trots att Ala för första gången var lämnad ensam i stallet. Inte förrän vi var nästan hemma började hon oroa sig för det, och jag fick koppla grimskaftet. Peppe red på Muska och Mia på Desolett. Hundarna följde med hela turen, men lät som tur var bli rävsvansen, så Unni fick chansen att hitta den.

Ala har nu flyttat in till Hangvar, och de kommer bra överens. Båda är snälla föl och inga sura miner om maten. Ljosefins ungar brukar bli mammiga (för att hon är så bekymrad om dem), men nu tyckte tydligen Ala att det var dags, för hon var inte ett dugg orolig. Hon har också blivit ganska självständig och leker friskt med Finja, medan Haldol och Hangvar busar i hagen intill. Härligt att se!

28 oktober 2009

I helgen hade vi besök av Emily Lappin, och vi drog upp planer för sommaren med Gandalf. Jag ska uppdatera till avel-sidan så snart jag hinner så att ni kan få en presentation där, men det får dröja några dagar till. Trots allt är det långt till vår. Vi pratade förstår också häst precis hur länge som helst, och det är verkligen roligt att resonera med någon som delar ens intresse och även grundsyn på häst. Vi tog en tur med Henja (tömkördes) och Finja (hade sele på för första gången) och sen ville Emily gärna prova Desoletts dressyrsadel. Detta utvecklade sig till ett dressyrpass med Desolett, och avslutades med en liten lektion för Ella, som jag tror fick en aha-upplevelse, och var jätteglad efteråt. Tack för det!

Unni blev också förtjust i ”vår gäst”, som hon sa, och hade tänkt följa med oss på ponnyutställning i Mantorp på söndagen. Det lyckades vi avstyra, och tur var det, för jag tror Unni hade tröttnat på ett gråkallt ridhus en lång dag. Jag tror inte att hon hade varit lika road som vi av att titta på ponnyer. Vi var ganska ensamma om detta intresse, för trots många fina ungponnyer var publikplatsen så gott som tom hela dagen. En lokal ungponnyutställning är helt enkelt ingen publikmagnet. Hingstpremiering är ju mer spännande, men jag tycker ändå att det var en imponerande stor skara som följde russhingstpremieringen för några veckor sedan.

Igår hade jag en kurs i chipmärkning och id-kontroll, och jag trodde att det skulle bli årets enda kurs om detta, men jag har en ny inbokad om en månad. Denna kurs är endast öppen för dem som redan är id-kontrollanter och kommer att hållas i Kungsbacka. Info finns under kurser.

Hästarna har funnit sig väl till rätta inne. Finja står i spiltan som om hon aldrig gjort annat, och detta efter bara några dagar. Hangvar har flyttat till egen box på natten, och det verkar både han och Muska tycka är bra. Han är väldigt lugn och trevlig, och fortsätter växa. Han är redan 126 i manken, och mera över korset. Och han är ännu inte sex månader. Konstigt nog ser han ändå bra ut. Ala är mindre (eller mer normal, rättare sagt!), och ett riktigt charmtroll. Hon får bo hos Ljosefin lite till, men ska snart också få lämna mamma på natten. De har större box, så det känns inte lika bråttom, men börjar ändå vara dags.

22 oktober 2009

I kväll har vi tagit in hästarna över natten. Vi hade dem inne en natt i förra veckan, men det var inte speciellt uppskattat, och ingen verkade vilja komma in igen. Vädret blev också mildare, så de fick gå ute ett tag till. Igår tyckte vi att det var rått och trist, och Haldol kom (som vanligt) snällt. Han har gått ensam några veckor, då jag tyckte att Hangvar kunde få gå med de andra som har haft bättre bete. Av de andra såg vi inte till någon på kvällen, trots att de gått nära huset nästan hela dagen. När vi ropade kom Ljosefin mot oss och hon försökte gnägga efter de andra. De var dock inte intresserade, och efter en stund gick även Ljosefin, så då fick det vara. Det blev bara Haldol som sov inne.

I eftermiddag har det fallit ett kallt regn, och nu var hästarna inte svåra att övertala. Väl inne stod de och sov behagligt ganska snart. Det är inte så kul att mockningstiden är här, men nog är det ändå ganska gott att få in dem. I ett enda slag har det också blivit smetigt på marken, så de trampar upp betena om de får gå kvar. Nu får det bli vinterhagarna. I helgen tar sommartiden slut, så det är bara att inse att sommaren är slut (och har så varit ett tag!). Vi har också passat på att avmaska alla, då vi har haft en hel del styngfluga i år. Vi har påbörjat fölens grundvaccination mot botulism, och de fick sin andra spruta idag, då resten av gänget fick sin årliga. De andra har fått sina sprutor mot influensa och stelkramp för en månad sedan, och nästa vecka börjar vi grunda fölen mot det också. Alla är snälla att spruta, och jag tror nästan att Ljosefin tycker sämre om avmaskningsmedel än om sprutor (hon vänder bort huvudet och visar att hon inte vill ha pastan, men som den snälla häst hon är, så blir inte värre än så). Annars har vi glatt oss åt att Ljosefin har varit extra pigg på sistone, och till och med brallat i hagen ibland. Den stelhet jag såg tidigare i höstas märks inte alls av nu, och det är förstås härligt. Unni tar en tur då och då, och då passar jag på att leda Ala, så är alla nöjda.

17 oktober 2009

Idag har vi haft en välfylld och rolig dag. Allra gladast var nog Unni, som deltog i sin första tävling. Det var ”minibruks” på hennes ridskola, och hon fick rida favoriten Sally på en ganska knepig bana, som gick i både skritt och trav. Unni klarade detta med bravur, och fick med sig koner (små koner fyllde hela famnen) och lyckades styra Sally med en hand till platsen där de skulle ställas av. Fem små ryttare tävlade i Unnis klass, och till sin egen förvåning stod Unni till slut som segrare med en blågul rosett. Gissa vem som lyckligt pladdrade hela vägen hem?!

Med i tävlingen var också Ella, som hade fått hedersuppdraget att försöka lotsa Zison genom banan. Med tålamod lyckades hon både plocka upp och ställa av koner, och kunde också sitta upp från pallen. Men plattan och en skumgummimadrass tänkte Zison inte gå i närheten av… Ella var glad ändå, och var inte alls besviken över att bli sexa av sex i klassen för de lite äldre ryttarna. Peppe provade också banan på Desolett, och hade han kommit ihåg att hastigheten inte har betydelse hade det kanske gått lite bättre. Han susade genom banan och kastade sig av utanför markeringen, red ner lite koner, men hade kul och var fullt nöjd med sin femteplats (före Ella, tack vare hästen sa han själv). Bilder finns från detta, och de kommer, men jag orkar inte plocka med dem idag.

Jag anslöt lite sent, för jag inledde dagen med att gå MH med Humle. Som väntat skällde han sig igenom de flesta stationerna, men gjorde på det hela taget ett bra prov, och har nu känd MH. Ljudskramlet tyckte han bara var intressant och sprang mot för att kolla vad det var direkt. De andra konstigheterna behövde han lite hjälp på traven med, men då gick det fint och han avreagerade bra. Jag tycker nog att han reagerade ungefär som jag hade förväntat mig av honom, och jag tycker att vi har en trevlig hund i honom (och i Inti!). Han var också duktig på agilityavslutningen i torsdags, och visar tydligt att han gillar det och bara väntar på att få komma igång. Han hade nog hoppats även idag att han skulle få gå agility, men då han fick kampa lite när vi började, så var även detta helt ok. Roligt var också att uppfödaren Bitte var med både i torsdags och idag. Kul att ha en så intresserad och trevlig uppfödare. Det känns bra att nu ha en hund som fått etta med HP på utställning (ska ställa ut igen, men nu är han lite för tunn för att göra sig där), goda vallanlag på prov och ett bra resultat på MH. Nästa steg blir att få honom höftledsröntgad. Hoppas att det också ska vara bra.

Att tillägga bland alla goda nyheter är att Tage fick pris som lagets bästa försvarare när hans fotbollslag hade säsongsavslutning. Hans bästa kompis Hugo var bästa målskytt, så det var glada pojkar som åkte hem. Tage hade dessutom vunnit en fotboll på tipspromenaden, så han hade famnen full och var väldigt nöjd. Kul att även en back (som ju sällan gör mål) kan bli uppskattad.

11 oktober 2009

Jag vill börja med att gratulera Furumossens stuteri (ni har väl hittat till deras nya fina hemsida www.furumossen.se ?) som tog sin femte raka fölchampionatseger hos Södra Skånes FF! Bra jobbat! För första gången var det ett stoföl, nämligen Haldols och Emlas dotter Humla. För båda föräldrarna första (och hittills enda) fölet, så det var en bra start i aveln, som vi förstås hoppas ska följas av fler fina avkommor. Humla fick 99788=41, om jag uppfattade Emma Isacsson rätt, när hon var så snäll och ringde och rapporterade igår. Sådana rapporter ger inspiration att fortsätta med avel!

Jag har även för övrigt haft en bra helg. Efter en regnig och blåsig vecka blev det igår väder och tid att klippa alla långa manar till en lite kortare höstfrisyr. Jag brukar ha lite längre, mer utställningsinriktad klippning på sommaren (och underhåller ofta då), men i regn och blåst (och snö… kommer väl om inte alltför länge?!), så får det bli lite kortare om de ska se prydliga ut.

Igår hade jag tillfälle att titta på hoppträningen för Desolett och Haldol, samt halvblodet Tosca, som kom och gjorde sällskap. Tosca tyckte att det var spännande att Ala sprang i hagen bredvid med svans och huvud högt, och anlade samma stil! Han studsade dock inte så mycket som Ala… Haldol hängde på och visade en fantastisk trav (det kanske kan bli en nia någon gång?!), men var som vanligt bussig och lyssnade ändå bra på sin ryttare. Han fick inte hoppa högt, men visar även på låga hinder bra attityd och teknik. Också Desolett gick bra, trots att Ella envisas med att hoppa i dressyrsadeln (”den känns skönast”). Kanske kan bussiga Desolett visa Ella att även hoppning är kul, eller så får vi vara nöjda med att hon tycker att det är ok att hoppa ibland för att ge hästen lite omväxling.

Idag var det russhingstpremiering i Tranås, och det har lett till lite extrajobb i veckan för att kolla att allt funkar praktiskt, men det var det nog värt när man sen kom hem på en kvart. Det är roligt och intressant att vara ute och döma, men långa resor är inget kul. Jag tyckte att det fungerade bra där också, med bra mottagande, och som vanligt god mat. Samtidigt var Ella och Humle på sin första agilitytävling; klubbmästerskap hos Tranås brukshundklubb. De slog ihop small och medium klasserna, då det var få mediumhundar. Ella och Humle blev bästa smallekipage i agilityklassen, och tvåa totalt. I hoppklassen var Humle trött och de blev diskade där efter vägringar på grund av dålig koncentration. Ett bra resultat ändå som premiär. Uppfödare Bitte var där och hejade på, och var snäll och skjutsade hem dem. Härligt att ha en sådan uppfödare att samarbeta med!

3 oktober 2009

Det härliga septembervädret tog slut lagom som jag for till Italien i söndags för en kurs om djurtransporter. Där var det desto skönare med soliga, vackra dagar och ljumma nätter, så jackan behövde jag aldrig efter Frankfurt. Hem kom jag till frostkalla nätter och idag regn och blåst, men ändå var det så skönt att komma hem till familj och djur. Och faktiskt var det riktigt gott att komma ut på en höstruskig promenad med hundarna, för att sedan mysa med en fika inne. Oktober och november är väl inte precis mina favoritmånader, men det finns ändå fördelar med att tända en brasa och ta det lite lugnt. Det finns det sällan ro till under den ljusare tiden.

Både fölen och Finja tyckte jag hade vuxit bara på den korta tid jag varit borta. Hangvar ser ut att bli riktigt stor och han har redan klart längre ben än Muska. Han är bara fem månader, men det ser komiskt ut när han diar. Han har också fått mer och mer vilttecken, bl.a. med tydliga grepp (skulderkors) framför manken. Nu går han och Muska med Haldol, och det fungerar jättebra. Fast idag när tjejerna red ut på både Haldol, Muska och Desolett fick Hangvar gå upp till den andra hagen. Särskilt gillade han att träffa storasyster Henja; konstigt att de vet så väl vilka de hör ihop med! Utsläppta ur bantarhagen har Henja blivit en ”falukropp” enligt Peppe, och Desolett är väl i så fall mer åt köttbullehållet… Ala och Finja är dock i bra hull för växande unghästar, och på det hela taget är jag glad att ha ett bra återväxtbete att erbjuda dem nu.

Haldol har haft sin första hopplektion under ryttare, och han gillar verkligen att hoppa, och har bra teknik. Han rids allra mest ut, och är alltid positiv och trevlig. Han är ju bara medelstor, men när man kommer upp har man mycket framför sig och han har en härlig kombination i att vara både energisk och avspänd.

Som ni sett i fotoalbumet har Humle varit på vallanlagsprov, och efter en lite frågande start (”får jag verkligen???”) kom han igång fint och fick mycket beröm. Han tappade bort en av de sex kvigorna någon gång, men visade annars stor talang. Omdömet blev ”goda vallanlag” med ord på vägen om att han säkert kunde få ännu bättre en annan gång. Han verkar styrkt av detta och vill gärna valla grannens kvigor, och ”hjälper” mig så fort jag ska flytta någon häst. Kul hade vi i alla fall både Ella, Humle och jag, och lite roligt var det att provet hölls på den kennel där hans pappa är född.

Det var också i närheten av Grantinge, där Stuteri Furumossen håller till, och eftersom vallprovet blev ganska snabbt avklarat, passade vi på att hälsa på Emma, Mats och hästarna. Vessmer gick så fridfullt i en hage, och Ingvar stod en bit bort. Dessa fina hingstar får ursäkta, men denna gång var intresset koncentrerat till fölet Humla, som är Haldols första och hittills enda föl. Jag har förstått att Emma och Mats är nöjda med henne, och jag blev också imponerad. Vackert huvud, lång och välansatt hals, bra kors, bra ben och fina rörelser. Kanske kunde galoppen vara bättre, men det kan den nog också bli, då föl i växtfas inte alltid är på topp. Ett trivsamt temperament verkar hon också ha, och som det såg ut har hon kombinerat det bästa av mamma och pappa. Vi hoppas att hon fortsätter att utvecklas lika bra, och är glada att denna pärla finns hos så trevliga och duktiga människor.

Innan jag for till Italien lade jag ut en inbjudan till chip- och id-kurs, och redan nu är kursen så gott som fulltecknad. Det kan finnas plats till en som vill gå chipkurs eller det hela, eller ett par som bara vill gå id-delen. Tur att jag valde att till en början bara annonsera på min hemsida… Fast den är glädjande välbesökt, med drygt 40 besök per dag under det senaste året. Ett bra resultat, för en sida som denna, tycker jag. Kul att ni är med och läser! Jag är själv dålig på att hinna surfa runt, och ännu sämre på att skriva i gästböcker mm, men visst är det roligt att kolla vad som sker runt om hos vänner med samma intresse!

24 september 2009

Det finns inte tid för att skriva ner alla intryck från Vetlanda, som jag hade tänkt återkomma till, men jag har i alla fall lagt in några bilder och jag hoppas på talesättet att de ska säga mer än tusen ord! Jag vill dock passa på att tacka alla som på olika sätt gratulerat oss till framgångar i Vetlanda och tidigare, och för all uppskattning vi fått för våra showinslag i Vetlanda. Några små ord av vänlighet gör att man kan få inspiration att ta nya tag och göra något igen. Jag vill också passa på att säga att det var just ett antal sådana insatser som tillsammans lyfte Vetlanda-helgen till något festligare än på länge. Till dessa hör väl förberedd speaker, med passande musik till, fina blomsterarrangemang, generösa lådor med äpplen till publiken mm. Och så förstås alla goda vänner och vackra hästar! Trevligt var det också med jubileumsrosetterna, och när jag satte upp mina slog det mig att Ismo var med för tio år sedan och fick en då också, liksom Desoletts helsyster Dalacin. Då var de vinröda och gröna, nu vita och lila. Hur ser de ut om tio år? Jag har inte missat en fjordhingstpremiering på dessa tjugo år, och jag har inte tröttnat än!

21 september 2009

Vilken fantastisk helg vi har haft! Underbart väder, goda vänner, vackra hästar och våra hästar skötte sig jättebra – det är klart att årets upplaga av riksutställning och hingstpremiering blev minnesvärd. Mitt i alltihop hann Ella åka på inofficiell utställning i Tranås med Humle och Inti också, tack vare skjuts av uppfödaren Bitte. Humles syster Helvi blev BIR och klarade sig länge i BIS (jag tror hon blev fyra), och både Humle och Inti fick HP. Deras resultat återkommer vi till en annan dag. Idag får det bli en kort rapport.

För hästarna gick det också fantastiskt bra. Haldol blev årgångsetta bland fyraåringarna med 41 poäng (88898), och på söndagens utställning fick han av Morgan Johnsson omdömet att skritten nu var ett snäpp bättre, så vi undrar om det varit en tia om de fått poäng ;) ! Han fick i alla fall 10 för temperament av veterinären, och även på utställningen fick han beröm för att visa utmärkt temperament. Som vi själva säger; det allra bästa med honom är hans huvud: både insidan och utsidan!

Ismo höjdes till A för visad god förärvning, där alla visade treåringar kommit i klass 1 (100%!). Diplomprocenten var 43, också det bra. Han utsågs också till bästa äldre hingst och kvalade liksom till Haldol till BIS-ringen. På kvällen fick dessutom han och Pia en prestationsmedalj i guld i dressyr. GRATTIS! Det var också härligt att se hans fina trav när Julia visade honom, och den enda som jag tycker kanske slog honom var farfar Knast som var helt fantastisk. Jag är så glad att jag lyckades få igenom detta inslag som jag började lobba för i Vaggeryd.

För övrigt bjöd vi på spegelritt med Ismo och Desolett, med Pia och Julia utklädda till ett tjusigt brudpar, och som en hälsning till Anna och Johan från Frö fjordhästar. Sen kom Desolett med sönerna Haldol och Indor i agility för häst och, här hade vi med Ella och Humle som visade hundagility också. Jag hoppas vi inspirerade fler att prova denna roliga gren. Vi tackar Tranås brukshundsklubb för lånet av hinder! Indor klarade det hela bra trots sin ungdom, och han verkar vara en bussig kille, som jag tror kommer att få en jättebra trav (och redan har). Han räckte inte som hingst, men fick 87788=38, och det är klass I, och vackert så. Jag tror han blir en mycket trevlig brukshäst, och vi tackar Jenny för all hjälp med Unni och Humle.

Pricken över i denna helg var dock att Gandalf godkändes som årgångsetta med 41 poäng (98798). Emily Lappin hittade honom i Norge som föl, och jag insåg i somras vilken pärla han är. Redan då bokade jag honom för nästa sommar, och vi är så glada att han ska komma hit för att verka i avel då. Han är både snygg och trevlig och har en stam som passar bra ihop med våra (och de flesta andra). Jag hjälpte Emily med lösvisningen, och hade för övrigt att hjälpa till om det var något. Emily sa att det var om hon skulle svimma. Denna stund kom i alla fall nästan på slutet. I BIS-ringen gick fem hästar: treårsstoet Björkhems Ässa-Mi, treårshingsten Munin, Ismo, Haldol och Gandalf. Först ut åkte Munin och sen Haldol, därefter Ismo. Sedan jag stallat in Haldol och rusat tillbaka fick jag lagom se Gandalf få pris till bästa hingst, och bli reserv BIS, medan Ässa-Mi blev BIS. Efter något ärevarv i trav var Emily trött och då jag hejade på henne för ännu ett varv kastade hon över tygeln till mig, och så flög jag två varv bredvid Gandalf. Härlig känsla! Han tittade förvånat på mig, och såg ut att säga ”ok, det går nog det med” och så travade vi till publikens jubel. En härlig kille!

12 september 2009

Jag sitter på tåget på väg hem från Guldruss på Skansen när jag skriver detta. Guldruss är ju alltid en trevlig tillställning med bara fina hästar inramade i en charmig miljö. Idag var det 20-årsjubiléum, och dessutom underbart väder, så det blev extra festligt. Jag tog därför tillfället i akt att döma i min folkdräkt, och det blev uppskattat och var roligt att få användning för den. Som domare vill man ju gärna visa både arrangörer, publik och deltagare respekt och en passande klädsel kan bidra till detta. Därmed inte sagt att jag alltid kommer att ha folkdräkt…

Det är nu en intensiv årstid med mycket utställningar, och därför kändes det nästan lite skönt att morgondagens dressyrtävling blev inställd. Fast lite synd också, för även den säsongen går mot sitt slut. Men Ella och Desolett får träna vidare mot nya mål. Det närmaste målet är dock Vetlanda med fjordhingstpremiering och riksutställning, och det är nog årets höjdpunkt för mig. Detta gäller både med och utan egen häst med (nästan mer utan, för då hinner man se något!). I år ska Haldol och Desolett med, och stackars Desolett går i bantarhage med Henja. Jag tycker fortfarande att Desolett är för tjock, men Henja börjar vara jättefin. Båda tycker dock att det är orättvist, speciellt när vi regelbundet ökar de andras hage. Vi ger dem en ny remsa av återväxten efter skörden regelbundet, för att de inte ska trampa ner alltihop. Skönt att ha bra bete till föl och unghästar nu när det tryter i deras gamla hage. De går dock kvar i den också, eftersom den ligger intill, och så utökar vi genom att flytta staketet några meter när det behövs.

När utställnings- och premieringssäsongen är över kan det finnas tid för lite kurser hoppas jag. Jag har fått en förfrågan om en exteriörkurs steg 2 för fjord, och även några som vill gå chipmärkarkurs. Jag tänkte ha en steg 3 kurs i exteriör i början av 2010, för dem som gått tvåan på russ eller fjord, och kanske kunde det vara läge för ännu en omgång av steg 1 redan i höst. Om du är sugen på någon av dessa kurser får du gärna mejla eller ringa, så jag vet lite hur stort intresset är, så ska jag återkomma med inbjudan lite senare.

6 september 2009

Idag har vi varit på KM i bruksridning och -körning hos Tranås kusksällskap, och det var sju starter i bruksridning och åtta i brukskörning. Ella och Desolett startade först av alla, på banan som innehöll alla moment som kan vara med. Något vattenhinder fanns inte, men väl en stor svart presenning som var till stor del vattentäckt efter en regnig natt, så det var en nyttig bana. Det blev till slut 105 straffpoäng, efter diverse småmissar, bland annat på vändning i trångt utrymme, som gick alldeles för fort, plattan och ena halten som var på bron, där de råkade rida igenom eftersom Desolett tvekade lite.

Efter en kusk var det så Julias tur på Desolett, och de gjorde en suveränt snygg och mjuk ritt. Tyvärr blev det något missförstånd mellan häst och ryttare, så de gick för långt fram vid ryggningen och fick ett förargligt u. För övrigt hade de bara 5 straff (!), men det blev alltså 105(u).

Sen skulle Julia ta Haldol, och denna start blev då utanför KM, eftersom man bara får starta en häst där. Han är ju inte heller så mycket tränad eftersom hela sommaren spolierades av sparken i juni, men vi såg det som ett bra träningstillfälle. Funktionskontrollen gick så där, då han hade svårt att stå stilla och mer tänkte på ett fjordsto i närheten, men domaren skrev ”mkt fin häst” ändå. Innan de fick starta var Haldol lite orolig, men sen kom de iväg i god stil. Julia red honom väldigt mjukt och lugnt och hade tålamod när han tvekade. På det viset klarade de både brygga, bro, hoppning och lydnadshinder straff-fritt. För övrigt plockade det på lite straff hela tiden, men inga u! Det var nära på presenningen, där de fick 60, men det var en bragd att Julia så lugnt väntade ut honom och fick över honom. Han skakade i benen först, men bestämde sig för att lita på ryttaren och kom över snyggt. 214 straff blev det totalt – bra jobbat!

Komna så långt lastade vi och åkte hem med våra hästar, och vi var väldigt stolta och glada att vi helt lugnt kunde låta dem åka tillsammans. Kändes skönt att se att de funkade så bra som vi trott. Efter en snabb lunch åkte vi tillbaka och kom lagom till sista ryttaren för dagen. Resultatet blev att Ella blev tvåa i KM och Julia trea (det var alltså bara två utan u, så hade Haldol varit med hade han blivit trea!), båda på Desolett. Vi hjälpte till att plocka ner banan, som vi varit med och byggt dagen innan, och sen var den tävlingen över.

För övrigt kan vi från denna vecka rapportera att jag nu har dräktighetsundersökt Muska, och hon är dräktig. Hon bör föla i mitten av juni, om allt går som det ska. Igår tog vi foton på våra vinnare från förra helgen, och vi hade storslagna planer på en gruppbild, men redan Muska och Hangvar var svåra att få ihop på en bra bild, så vi lade ner det… Det fick bli enskilda bilder. Till sist kom det ett sms från Jessica att hon och Isodur idag klarat sin tredje nolla i 80 cm hoppning och ska vara klara för en prestationsmedalj i brons. Grattis!

30 augusti 2009

Igår var vi på Jönköpings läns fjordhästförenings kallblodsutställning. Vi åkte dit med fyra hästar och kom hem med nio rosetter och en väldig massa andra priser. Kort sagt överträffade dagen alla våra förväntningar. Vi tog hem fyra klass-segrar med guld, både Bäst i rasen och Reserv bäst i rasen, bästa fjordföl, bästa kallblodsföl och slutligen reserv Best in show. Det var någon som skojade och sade att det kunde ju gått bättre, för vi kunde ju tagit BIS också ;), men faktum är att jag tror att det är väldigt långt mellan sådana här dagar. Och att få det veckan efter att Humira blivit BIS (hon är ju alltid lite vår häst!) – ja, då ska man minnas det när man sliter med mockning i vintermörkret.

Vi hade från början anmält tre hästar (Ala, Hangvar och Haldol), och hade tänkt att välja två av dessa för att bara behöva åka med två lass. Då det var dåligt med anmälningar lät jag mig övertalas att fylla transporterna, och kompletterade med Muska, Ljosefin och Henja, så skulle vi få tre fulla lass och sex hästar att visa. Halva veckan har gått åt till alla förberedelser; hämta lånade transporter, putsa alla saker (det gjorde Ella jättebra), klippa och putsa hästar mm. I morse var Ljosefin lite stel, tyckte vi, och jag tänkte att vi kanske stryker henne och bara visar Ala, om hon är likadan när vi kommer fram. Med 23 år på nacken och som mor till femton fina föl, har man rätt att ha sina sämre dagar. Men det tyckte inte Ala, som kastade sig ut åt sidan vid varje lastningsförsök, trots att Ljosefin lugnt och fint väntade i transporten. Det kändes som fel tillfälle att träna ett föl som riskerade skada både sig själva och oss, och vi ledde ut de båda i hagen i stället. Vi tar hennes lastningsträning en annan dag. På så sätt slapp vi också äventyret att lasta Henja och Haldol tillsammans, och kom iväg i god ordning med tre transporter och fyra hästar.

Först ut var Henja, som fick guld och vann sin klass, som bestod av tre tvååringar. Haldol var ensam i sin klass, och kom också ut med guld. Även Muska var ensam och fick guld, och i Hangvars ring var de två musblacka hingstföl med två musblacka mammor. Kul! Det var hårt och jämt, och tvåan Yxnavalls Sheriff fick 40 poäng, men Hangvar vann och fick guld. Han var redan då jättetrött av alla intryck, men bortsett från att han var lite seg skötte han sig prima. Roligt var det också att Muska för en gångs skull inte verkade vantrivas på utställning utan var nöjd och avspänd.

När alla fjordingar var bedömda var det dags att utse bästa fjordföl, och här fick vi möta Alas nära släkting Indra Frö, som också är efter Chalander, och har Ljosefin till mormor (grämer mig lite att inte de två fick mötas idag…utan att säga något om vem av dem som skulle vinna, för de är ganska lika varandra). Hon fick 40 poäng och det var Hangvar som blev bästa fjordföl, kvalad att tävla om bästa föl! Vi fick samla alla hästvisare vi hade för att få med alla våra fyra hästar till BIR-ringen (Hangvar deltog inte här, men fick ju följa med mamma). Tack till Hanna som hjälpte oss!

Som sexa i BIR-ringen blev Henja först ut av våra (med 88798=40 poäng), och sen åkte den ena fina hästen ut efter den andra. När det var tre kvar återstod Muska, Haldol och Amazon. Den sistnämnda var ju trea i Brunnstorps BIS-ring, och den placeringen fick hon nöja sig med även här. Kvar var Haldol, som Julia fick fram väldigt fin trav på (härligt att se att han börjar hitta ett riktigt bra hasarbete!), och Muska, som Ella stolt ledde, medan jag släpade runt på trött Hangvar. Haldol plockades sedan fram som reservBIR med 88898=41 poäng. Muska blev BIR med hemliga poäng. Där fick jag för att jag sagt att det väl inte var någon idé att visa gamla fölston… (hon är tolv år och har haft sju föl).

Vi hade då övervägt att strunta i fölfinalen, för att åka hem med trött Hangvar, och för att jag skulle hinna med tåget till Uppsala, inför söndagens premiering där. Med Muska som BIR blev läget annorlunda, och Helene och jag åkte hem med Henja och Haldol (reservBIR gick inte vidare). Peppe (som inte gillar utställningar!) var snäll och stannade kvar med Ella och Julia (som var mera taggade efter framgångarna). Jag fick nöja mig med telefonrapport från fortsättningen som följde efter att nordsvensk, ardenner, tinker och shire var bedömda.

Först kom ett sms att Hangvar blivit bästa kallblodsföl. Innan tåget gick var jag tvungen att ringa och kolla vilka delpoäng han fått (att det skulle bli 40 förstod jag av utsagan om att det varit jämnt både i klassen och i tävlan om bästa fjordföl, och de andra hade ju fått 40). 98887 hade han fått, och jag vet att det finns mera trav, men idag var han trött, då han fått vänta ute för länge. Jag ringde lagom för att få veta att shire och tinker åkt ur BIS-ringen, och ”nu får ardennern lämna” sa Peppe innan jag fick lägga på. Sen kom meddelandet att Muska blivit rerservBIS med 99887=41 poäng! Vann gjorde nordsvenska Dilba med 43, varav 10 på huvud, hals och bål. Men efter denna dag spelade det då verkligen ingen roll! Vi kunde inte vara mera nöjda.

Sen kom en rapport från Ella, där jag fick veta att hästarna skött sig prima, och trots (eller tack vare?) att de var trötta klivit rakt in i transporten, och nu var de på väg hem, nöjda och glada. På en vecka har Muska blivit BIR och reserv-BIS, dottern Humira BIS, sonen Hangvar bästa fjordföl och bästa kallblodsföl, dottern Henja fått 40 och sonen Isodur fått 40! Det är roligt att en musblack, som dessutom har lite udda hingstar i stamtavlan kan lyckas så bra. Och nu hoppas vi ännu mer än tidigare på att få ett fint föl nästa år, med utställningens BIR och reservBIR som föräldrar! Han

22 augusti 2009

Vissa dagar är det extra roligt att vara uppfödare, och idag är en sådan dag. När vi satt och åt kvällsmat ringde telefonen, och det var Christina Nord, som var på väg hem från utställningen i Skåne. Med sig hem hade de både BIS och reservBIS! Malla hade fått se sig slagen av Humira redan då de mötts i samma klass, men sen stått sig fint och blivit reservBIS, och Humira blev Best i Show med 44 poäng (99989)! Vi kan bara gratulera! Vi är förstås stolta över vår fina uppfödning, men måste ge Stuteri Rubin en eloge för att hon alltid visas i bästa skick – uppfödare behöver bra köpare!

Lite senare kom nästa samtal, och det var från Isodurs ägare Elisabeth Svensson. Jag visste att de också skulle till Skåne, eftersom jag mer eller mindre tjatat dit dem, då jag tyckte att Isodur nog kunde vara värd lite mer än de 37 han fick på premieringen för några år sedan. Och jag hade kollat med Christina hur det gått för Muskas andra avkomma på plats, så jag var informerad, men det var ändå så härligt att få gratulera även Elisabeth till ett jättebra resultat. Isodur (som är e. Ismo Kry, medan Humira är e. Hauk Thun) fick 40 poäng (88897), så det blev två guldhästar idag från oss, båda avkommor till Muska! Då känns det extra roligt att Muska troligen är dräktig igen. Jag har inte kollat (bagarens barn, eller hur var det?), men hon har inte brunstat om och jag tror och hoppas att hon ska få ett fint föl e. Haldol nästa år. Nu är det bara Juni som är kvar av hans damer, och hon ska resa hem imorgon. Hon har nyligen brunstat om, men vi håller tummarna för att hon trots allt ska vara dräktig till sist.

Jag hade redan innan dagens samtal tyckt att vi har en flock guldklimpar här hemma. Tage hade födelsedagskalas, och efter tårta och diverse lekar, tyckte alla att det vore kul att få se fölen. Så ut i hagen tågade ett gäng pigga elvaåringar och några mindre barn, medförande två hundar och ett paraply. Allt detta möttes av bara vänliga, lugna och sällskapliga fjordhästar. Trots barn lite överallt kändes läget helt lugnt, och det är ljuvligt. Fölen lät sig gärna klias, och här fanns så många händer att det räckte till alla.

Vi har också hunnit med att börja på valpkurs, Inti och jag. Han skötte sig jättebra, och vi fick beröm för utmärkt kontakt och bra inkallning. Nu är det bara att jobba vidare härifrån. Vi tjuvtränade lite i torsdags, då Ella och Humle började på agilitykurs. Då var Inti ganska uppjagad, men redan nu till andra gången på brukshundklubben hade han lugnat sig och började lyssna. Idag var det Ella och Humle som passade på att träna extra, och idag hoppade Humle riktigt bra. Förra gången var han väldigt fokuserad och ville göra rätt, men visste ju inte hur, så det blev oftare under (!) än över hinderna! Tunnel gick bra, men hopphinderna sprang han runt eller under…. Till sist hittade han rätt (när vi sänkt så att det inte var möjligt ens för en kortbent hund att klämma sig under), och idag kom han ihåg det. Han verkar redan börja tycka att det är kul. Och Inti gör allt för en köttbulle, så de ska nog lära sig båda två.

16 augusti 2009

Den här helgen har jag dömt riksutställningen för new forest, och det var nästan på hemmaplan, då det var i Våxtorp, bara två mil från mina föräldrar. Så Unni passade på att få en trevlig helg med mormor och morfar, fast morfar följde med mig hela lördagen till utställningen. Även han är tokig nog att tycka att det är roligt att stå en hel dag och titta på hästar! Vi fick se många fina ponnyer, och jag hade en trevlig dag tillsammans med den engelska domaren Gill Wright.

Under förra veckan har vi äntligen kunnat sätta igång Haldol lite så smått igen. Julia har ridit ut honom några gånger, och jag tror att de båda har tyckt det var lika kul. Inte förrän efter andra ridturen slog det mig att det egentligen är fantastiskt att man skickar ut en fyraårig hingst, som inte är mycket riden och som stått i två månader, rakt ut i skogen tillsammans med en sextonårig tjej, och ingen är ens orolig! Det här långa uppehållet gör att vi lägger ner planerna på kvalitetsbedömning i september, för vi hinner inte förbereda honom ordentligt, men det gör inte så mycket. Vi är glada att han verkar återställd.

9 augusti 2009

Vilken dag vi hade i Brunnstorp! Vi kom dit med målet att träna våra ungston, som aldrig varit ute förut, och åkte hem med två klassegrare, som båda fått guld och lilla Finja hängde kvar till fjärde plast i BIS-ringen och fick 42 poäng! Då hade hon slagit alla godkända hingstar på plats, och före sig hade hon treårsstoet Amazon (ägd av Frö fjordhästar) samt BIS och reservBIS som blev halvsystrarna Fellin och Fellina. Jag hörde att någon sa att alla de sju första i BIS-ringen är ättlingar till Ljosefins enastående mamma Matilda 1418, men jag har själv ännu ingen riktig koll om det stämmer.

Vi har tränat både visning och lastning, och Henja har hela tiden varit suverän, men Finja lite avvaktande med lastningen. Så när vi fick låna en annan transport denna dag tyckte hon igen att det var lite bekymmersamt. Som tur var lasttränade vi på fredagskvällen, och det tog ett bra tag innan hon klev in. På lördagen tänkte jag att det i värsta fall fick bli bara Henja, men det tyckte inte Finja. På två minuter hade hon klivit in, och Henja klev som vanligt in direkt, så vi kunde unna dem en riktigt långsam och försiktig resa på vår gropiga grusväg. Det tog 20 minuter för 4 km ner till vägen, men sen rullade vi på bra, och kom fram till Brunnstorp i god tid. Henja och Finja var lugna och inte ens svettiga, och de accepterade snällt att stå kvar med ett hönät, medan jag gick för att sköta mitt uppdrag som dagens mätman. Under tiden såg jag Henjas far Hauk Thun bli tvåa i valackklassen med 38 poäng. Ingen gick vidare till BIS (guld krävdes) i den stora valackklassen, och ganska snart insåg de flesta att det idag inte fanns några gratisguld.

Först ut av våra var Finja. Hon skötte sig bra på ring, trots att det var lite rörigt med fem ystra ettåringar, men sedan kom hon på att Henja var borta. Det var inte kul! Julia klarade dock ut det hela bra, trots lite skutt mitt i traven. Så bra att domarna tyckte att hon var värd att gå till final för bästa visare. I slutet av dagen visade sig detta räcka till priset för bästa junior bland visarna! Bra gjort, och väl förtjänt, för Julia är både lugn, prydlig och snabb. Jag fick hjälpa ett par andra i klassen, som behövde lite piska bakom. Känns bara bra att hjälpa varandra. Jag ser inte de andra som konkurrenter på det viset. Fast det är klart att jag var nyfiken på resultatet. På ring tog jag vår pigga ettåring, och blev förstås jätteglad när hon ropades fram som etta. Den danska domaren Flemming Strange Hansen delad ut pris och sa att det var ett sto med kvalitet, och även den norska KariAnn Indrebö gratulerade. Elisabeth Ljungstorp läste kritiken och meddelade att Finja gått till final, som enda ettåring.

Sen dröjde det inte länge förrän det var dags för Henja. Hon skötte sig som vanligt perfekt. När Julia ställde upp henne efter traven blåste det in ett stort cerise parasoll på banan, och det stannade bara några meter från Henja. Men Henja lyfte bara lite extra på huvudet, och flyttade inte en hov. Vilken häst! Inte blev det sämre av att också hon vann sin klass, och gick till final. Därefter tänkte vi lasta in damerna igen för att få lite lugn under eftermiddagen, men då hade jag turen att Per Axelsson erbjöd oss en hage. Stort TACK för denna vänlighet! Det underlättade, och var skönt för oss alla.

I BIS-ringen var båda kvar ganska länge. Jag vet inte exakt när Henja åkte ut, men det var många av de 16 deltagarna (korrekt antal?) i ringen som redan lämnat när hon ropades upp, så hon kan ha varit runt tionde plats. 89887=40 p blev resultatet med den fina kritiken ”Utmärkt rastyp, feminin, välutvecklad. Uttrycksfullt huvud, välformad hals, något brant bog, bra överlinje och kors. Välbenad från sidan. Ledig, vägvinnande skritt. Taktmässig trav.” Så nu har alla våra tre uppfödningar av årgång 2007 fått minst 40 poäng i år (Djusa leder med 42 och Indor och Henja har fått 40!). Härligt!

Finja var ganska laddad redan när hon hade sällskap av Henja, och när Henja försvann blev hon förtvivlad. Hon höll sig dock ganska bra i skinnet, och det var aldrig fara att hon skulle komma loss, som en annan häst gjorde. Men det är ju inte så vanligt att man går i BIS-ringen och önskar att man ska få gå ut snart… Dock blev det så småningom bättre, och när hon väl ropades upp hade hon faktiskt lugnat ner sig, och jag tyckte att vi kunde varit kvar lite till ;) ! Nejdå, det är fantastiskt att bli fyra med en ettåring på en så stor utställning med så många fina hästar, och hon fick många vackra ord på vägen. Poängen var 88998=42 (nia på ben!) och kritiken: ”Harmonisk av mycket god rastyp. Uttrycksfullt huvud, välformad något lågt ansatt hals, bra överlinje och kors, något brant bog. Välbenad. Vägvinnande naturlig skritt med god mekanik. Lätt och luftig trav.”

Så klart att vi var nöjda, men allra bäst var nästan ändå att sen lät de sig lastas precis lika snällt som på morgonen hemma, och åkte lugnt hem. Jag kan lova att det var en trött ettåring, som gick med sänkt huvud upp till hagen. Henja sprätte lycklig iväg när vi släppte henne i stora hagen, och hon äntligen slapp bantarhagen, men Finja nöjde sig med att sakta trava efter. Vi gratulerar Frö fjordhästar till två diplomston, och så förstås Hillevi och Sigge, som ligger bakom både BIS och reservBIS! Sist vill jag gratulera Jennika Smedberg till hennes guldhäst och tacka för att jag i alla fall har en bild att visa på hemsidan. Vår kamera kom aldrig ur ryggsäcken, men i brevlådan fanns bilden på framsidan. Då blev jag glad!

5 augusti 2009

I söndags hade vi besök av Tranås ridklubbs kusksektion på sin långa sommarutflykt. Denna gång gick turen söndag-måndag, för att de skulle kunna möta Jönköpingskuskarna utanför Aneby och övernatta tillsammans. Eftersom jag började jobba på måndagen var det inte läge att hänga med, men när vi fick veta att de skulle komma den här vägen på söndagen och ville rasta här, kom vi ändå med på en kant. Vi selade Desolett och Sally och körde och mötte dem med två vagnar, och sen bjöd vi alla på lunch här. Hästarna fick hö och kuskar, ryttare och passagerare fick gulaschsoppa och nybakade bullar, vilket uppskattades. Sen selade alla på igen, och vi följde dem en bit på vägen innan vi vände hemåt.

På kvällen for vi och lämnade tillbaka Sally och Zison. Sally har verkligen varit fantastisk här, och Unni har nu kommit på detta med lättridning så bra att hon konstaterade ”Jag kan inte rida utan lätt.”. Hon var förstås glad att hon sedan fick Sally på första lektionen när ridskolan startade igen den här veckan. Annika Wikner som har ridskolan, har också tränat Julia och Desolett jättebra inför SM och allt annat. Nu tar vi en kort träningspaus för Desolett, men snart är hon igång igen.

Förhoppningsvis är även Haldol snart igång. När jag kollade honom för några dagar sedan kan man bara ana en markering på hårt underlag. Han kliver dock inte ut för fullt ännu, så han får stanna hemma från Brunnstorp. Det känns snopet, men det är inte rätt att visa en häst som inte är helt ok. Jag hoppas att Henja och Finja ska sköta sig bra. För dem är det mest miljöträning denna första gång ute för båda, men det ska bli spännande ändå att se hur det går. Fast som vanligt ser jag mer och mer fel ju närmare vi kommer utställningsdagen… På Finja tycker jag att det bara är huvudet som vuxit på sistone (och hon som var så fin!), och Henja är för tjock trots bantarhage…

29 juli 2009

Jag har just kollat på bilden på Indor från treårstestet, och jag tycker att han ser härlig ut. Att få komma på första sidan hos en ponnyavelsförening är inte heller illa, så ta gärna en titt ni också på www.dalaponnyavel.com. Även resultatet finns där.

Även om Djusa skrev jag lite förra gången, och har anledning att återkomma redan nu. Hon var på premiering igår, och skötte sig alldeles utmärkt enligt Annika. Pigg och alert, men snäll och lyhörd – precis som det ska vara. ”Vacker som en dag” tyckte domaren Elisabet Ljungstorp och öste beröm över henne. 99888=42 poäng blev resultatet! Fantastiskt bra för en tvååring, och inte blir det sämre av att vi fick veta att av 93 bedömda hästar på Gotland (alla raser) har bara fyra kommit upp i 42 poäng, och ingen däröver. En annan av dessa fyra var fjordhäst, nämligen Ismos dotter Sindarve Karamell, som stambokfördes.

Vi är så klart stolta och glada över dessa fina tvååringar, och det är underbart att som uppfödare både få beröm för hästarnas temperament och samtidigt få prima exteriörpoäng. Den tredje i årgången är kvar här hos oss, och hon är ännu inte visad. Henja är lite rund om magen, trots att hon har vistats i bantarhage ett bra tag, så vi begär inte att hon ska bräcka Djusas resultat. Men vi glädjer oss åt att även hon är en mycket trevlig och okomplicerad häst, som ställer upp på det mesta vi begär av henne.

27 juli 2009

Så har vi varit på fjord-SM och NM, och huvudet är så fullt av intryck att jag knappt vet var jag ska börja. Vi har haft fyra trevliga dagar med lagom tävlingsväder, och det mesta fungerade bra, så vi är nöjda med vår resa. Julia och Desolett skötte sig bra, och placerade sig runt mitten i alla sina tre starter, och det måste man säga är godkänt för två debutanter på denna nivå. Ingen av dem är van vid meeting, och särskilt Desolett tyckte att det med tiden blev ganska trist att vara inspärrad i en box en stor del av dygnet, trots att vi ansträngde oss för att ta ut henne mycket, och gick och betade henne mm. När vi skulle hem ville hon inte ens in i transporten (och det är inte likt henne), men gick förstås in rätt snart ändå. Jag kan lova att hon var lycklig när hon sprätte iväg ut i hagen på söndagskvällen!

Allra roligast tycker jag att det var att träffa alla trevliga människor som följer med fjordhästarna, både som tävlande och publik. Jag hade också tillfälle att få klämma på alla hästarna, eftersom det en vecka innan tävlingen blev problem för den utsedda tävlingsveterinären, så jag fick ta över denna uppgift. Inte så kul att besiktiga in alla i spöregn, men tacksamt ändå med snälla och sunda fjordhästar.

Riktigt roligt var det också att Ismo kom och tävlade i NM i dressyr. Han skulle ha ridits av Lisette Peets Olsen, som red honom till en sjätteplats på de danska mästerskapen, men Pia fick rida sin hingst själv. Det gjorde hon så bra att de slutade fyra i B-finalen (tre placerade). Efter att ha sett de fantastiska danska dressyrhästarna, som bland annat tog de fem första platserna på NM i dressyr, är jag ännu mer imponerad av att Ismo blev sexa på danska mästerskapet. De fick också fina omdömen av domarna. Bland annat stod det: ”Spänstig häst med bra galopp”.

Så nu har Ljosefin tre avkommor som tävlat mästerskap. För några år sedan deltog ju Introna i brukskörning, och nu var det dags för Ismo och Desolett. Vi får hoppas att det ska bli fler. Det finns hopp, för hon lämnar verkligen trevliga ungar och under SM fick jag detta glädjande sms från Djusas ägare: ”Det är den absolut trevligaste häst man kan ha oavsett resultat på premiering. Om jag bara skulle ha kvar en av alla mina hästar är det Djusa som blir kvar!”.

Vi blev också stolta över omdömena från bruksridningen. Vid funktionskontrollen skrev domaren om Desolett: ”Snygg, bra hull”. Domaren under ridning tyckte: ”Bra rörelser, taktmässiga. Samarbetsvillig, lugn häst. Vältränat ekipage, samspelt häst-ryttare. Fortsätt på samma väg! Lycka till i kommande tävlingar.” Allt gick också superbra, utom att Desolett bromsade till framför lydnadshindret (en smal, prickig matta), och sen nöjde sig med att sätta på framhovarna innan hon klev av åt sidan. Så där blev det ett u och 100 straff. Annars tror jag att det hade räckt till en andraplats på denna svåra bana, där de klarade de andra hinderna bättre än de flesta. Lite snopet, men ändå bra att bli sexa (av elva, tror jag).

Fredagens dressyr gav 63,79% i den öppna klassen LB:1, och det räckte till en elfteplats, av 22. På lördagen gick Desolett jättefint på framridningen till SM-klassen LA:1, men av okänd anledning gick luften ur henne inne på banan, och det blev lite segt. Hon verkade inte trött, men kanske var hon det mentalt ändå. En sextondeplats (av 22) och 55,87% blev slutresultatet, som ju faktiskt är bra, även om vi var besvikna direkt efter.

Väl hemma fick vi rapport från Indor, som ju nu kan stoltsera med att båda hans föräldrar deltagit på SM (Ingvar Halsnaes placerade sig i precisionskörning i fjol, men i år är kusken Emma mammaledig med lille Alvin, som var med och tittade på SM i år). Indor och Jenny hade fått erbjudande att träna på treårstest, genom att vara med trots att han bara är två ännu så länge. Jenny skrev så här: ”hoppdomaren skrev att de var en himla "bussig häst, o väl förberedd"
Elisabeth som dömde extriören frågade om han verkligen var så snäll som han verkade "han är ju ändå bara 2 år och hingst" så de var himla skoj, så himla roligt o få visa upp en fin o trevlig fjording”. 888888=48 fick han som gångartsponny och med 77 i hoppning blev det 46 där. Då tyckte Jenny ändå att han inte alls hoppade som hemma… Jättebra i vilket fall som helst! Hoppas han ska sköta sig minst lika bra när det blir dags för treårstest på riktigt. Detta var ju bara en träning inför Vetlanda. Man kan bara hålla tummarna för så fina poäng där ;)

Ja, det finns mycket mer att skriva om denna helg, inte minst alla fantastiska prestationer som andra gjort. Dessa har jag istället plitat ner till Ridsport, så det känns som att nu får det vara nog skrivet för idag (fast även till dem hade jag haft lust att skriva mer, men man får sina ramar att hålla sig inom). Ska försöka återkomma med lite foton från SM snarast istället, men nu tar jag datapaus.

20 juli 2009

Julia ligger i hårdträning inför SM, och Desolett går bara bättre och bättre, så vi hoppas att hon ska visa det där också. I vilket fall som helst har vi nått målet att kvala dit! Resten är inte så viktigt, men det är klart att de tänker göra så gott de kan.

Vi har konstaterat att Amulett äntligen är dräktig. Muska betäcks om just nu, och vi betäcker henne för hand denna gång, för Haldol tycker visserligen mycket om henne, men har mer respekt för henne än för de andra stona, så vi vill förvissa oss om att hon blir ordentligt betäckt. Det har vi sett med de andra, men inte med Muska, så nu lägger vi oss i för säkerhets skull. Han är hur snäll som helst att betäcka med vid hand, trots att han gått fritt med stona två säsonger. Inte förvånande, för han är ju en genomsnäll hingst.

Så vi får se om vi får några föl nästa år här. Vi undersökte Ljosefin idag, och hon är tyvärr inte dräktig. Hon såg brunstig ut redan i mitten av förra veckan, vilket var alldeles för tidigt, så det verkar inte stå rätt till. Man kanske får acceptera att hon är 23 år och att Ala kan vara hennes sista föl. Inte dåligt att hon har fått 15 bra föl! Om Ljosefin mår lika bra nästa år kanske hon får en sista chans då, i varje fall om vi har egen passande hingst. Vi har förhoppningar om att ha en ny spännande hingst här nästa år, och i så fall kan man ju prova. Lyckas det blir Ljosefin 25 år när hon fölar, och det är en hög ålder, men jag har träffat ett fjordsto på 27 år med föl vid sidan! Fast det var en, och jag har sett desto fler som fått sitt sista betydligt tidigare…

Lilla Ala har fått träffa sin blivande ägare, och de verkade tycka om varandra båda två. Hangvar tyckte att han fick för lite av uppmärksamheten, men han får väl aldrig nog! Båda fölens pass har redan kommit, så vi klarar de nya reglerna med stor marginal. Vi har också fått diplomen till våra sökta prestationsmedaljer, så nu har Desolett en bronsmedalj i bruksridning, och Haldol har fått sin första – en bronsmedalj i skogskörning!

17 juli 2009

Vid mina fötter när jag skriver detta ligger vår nya familjemedlem Inti. Det är en västgötaspetshane på 3½ månad, som vi hämtade på Sänningegårdens kennel igår. Han kommer alltså från samma uppfödare som Humle, men de är inte släkt. Däremot är Intis morfar samma hane som var far till vår förra hund Vejde. Jag har följt kullen, och tyckt att det är en ovanligt lyckad kull med fina och mycket harmoniska valpar. Vi tyckte dock att Humle kunde få bli ett år till innan vi köpte en hund till.

Men så kom det sig så att två valpar kom åter till uppfödaren, den ena för att det skedde en tragisk dödsolycka i familjen som köpt valpen. Den andra som hade placerats, med avelsrätten kvar hos uppfödaren, hos en äldre man tillsammans med en pensionerad avelshane, visade sig bli lite för mycket för detta strävsamma par. Då fick vi erbjudande om Inti (den sistnämnde) och hade även chans att välja brodern Issun, om vi ville. På så sätt fick vi en superfin och trevlig valp. Han har redan anpassat sig jättebra, och jag ska snart ge honom en egen sida, plus bilder, men det blir inte genast.

Andra trevliga händelser att nämna är Unnis och min ridtur i morse. Jag på Desolett och Unni på Sally red ut en tur. Unni klarar sig jättebra själv (vi rider skritt och trav), och var väldigt sur för att Peppe och Mia gick med. Onödigt! Så vi fortsatte till ridbanan, där vi fick träna ostörda en stund, och då kom de glada minerna fram. Härligt att rida tillsammans, tyckte jag!

Jag kan också berätta att jag fått min registrering som transportör av hästar klar, efter att ha gått kurs för kompetensbevis, besiktigat transporten (djurskyddsinspektören), fått utdrag från belastningsregistret och skickat in ansökan med alltihopa. Känns bra att ha det i ordning.

13 juli 2009

Igår var vi på premiering i Kisa, och vi var ett helt gäng som åkte härifrån strax efter sju på morgonen. I den ena transporten åkte Muska och Hangvar, och i den andra Amulett och Outis. Amulett är här på betäckning, och har varit på utbildning hos Hanna sedan i november. Hon är sju år, men hade då inte gjort så mycket mer än att gå i hagen samt fått fölet Outis, som nu hunnit bli två år. Hanna har gjort ett bra jobb med Amulett, som också visat sig vara en trevlig och okomplicerad häst med både lugn och framåtanda. Nu gjorde Hanna och Amulett ett trevligt ridprov; prydligt och i bra grundform och med fina rörelser. De fick beröm av bruksprovsdomaren Cecilia Eriksson.

Vid exteriörbedömningen var jag piskförare och sufflör för Hanna, som aldrig visat häst förut, och det blev en bra premiär. Outis, som är e. Ingvar Halsnaes, fick 88787=38 poäng och klass I, och det känns som att det kan finnas mer att hämta på både benen och traven en annan gång, så vi hoppas få se den trevliga valack i ringen igen. Han var om möjligt ännu coolare än sin mamma och verkade tycka att det var helt naturligt att komma till en premiering, trots att han väl aldrig varit iväg på något alls tidigare. Amulett fick 87897=39 p och stambokfördes med B. Före Amulett visades ett treårigt sto e. Torps Gusten, och hon fick diplom med 41 poäng, så det var sammantaget ett litet, men bra gäng fjordhästar bland alla nordsvenskar och ardennerhästar.

Sist av fjordhästarna var det dags för Muska och Hangvar. Det är ju inte så spännande att visa ett sto för höjning, och visningen tar ett par minuter, men det är långt arbete som ligger bakom. Med sju föl hittills, där de båda döttrar som hunnit bli tre har fått diplom (43 och 41 poäng; vi tackar Humira och Humulin för detta!), hade hon fått ihop 110 avkommepoäng och fick A. Nu hoppas vi att det inte ska dröja så länge innan vi är tillbaka för ELIT, och det lät mellan raderna som om Ronny också förväntade det.

Vi hade inte anmält Hangvar för bedömning, men fick med oss mycket positiva omdömen om honom både från såväl Ronny Johnsson i kritiken, som Anders Thorell efter bedömningen. Även flera av åskådarna kom fram och berömde honom. Roligt att även andra tycker att han är en lovande unge!

Duktig har han blivit också. Ledövningarna har givit bra resultat. Han går nu enkelt att fånga i hagen, leda vid sidan av Muska samt fast i gjorden, och i förrgår ledde jag hem honom helt ensam, och det gick ganska bra det också. Muska stod i stallet, efter att jag ridit henne (då är Hangvar kvar i flocken, och det är hur lugnt som helst), och jag tog hem honom för att göra i ordning båda inför premieringen. Inte minst Muskas tjocka svans tar en stund att få ordning på, men det är det värt!

Nu ska vi jobba vidare med Ala, som missat en del träning när hon varit borta. Man kan lura på henne en grimma ute, men det är inte lika självklart som med Hangvar, och ledövningarna fungerar ganska bra. Hon verkar lättlärd och trevlig, och hon ser fin ut också, så vi är stolta över våra föl.

6 juli 2009

Jag lyckades inte visa er bilderna som jag hoppades vid senaste uppdateringen, så nu provar jag att lägga en av dem på första sidan idag, och så får vi ta resten en annan dag när det finns tid för data-pyssel. Då springer timmarna, åtminstone för mig, och vid denna årstid är det så mycket annat som lockar.

Annars har jag nu ännu fler bilder jag vill visa er. I helgen var jag och dömde fjordhästutställningen i Säter, och det var trevligt att komma till Dalarna. Fina hästar fick jag se, varav några gjort extra intryck på mig. Jag hade nöjet att få bo hos Indors ägare, och det var förstås roligt att träffa dem och honom. Han verkar vara en väldigt sympatisk unghingst, och det är roligt att så hur vårt lilla föl nu är en stor kille. Jag fixade lite man och gav några små tips, och så hoppas jag att vi ske få se honom i bästa form i Vetlanda.

Ella och Julia tävlade lokal dressyr på lördagen när jag dömde utställning. Ella blev fyra (ej placerad) i lätt C, men hade troligen vunnit om det inte blivit fel fattning av ena galoppen. Om de fått två sexor, som på andra galoppen, istället för en tvåa och en fyra, hade det räckt till seger. Ibland är marginalerna små, och denna gång på fel sida. Julia blev sjua i lätt B, och det var precis i mitten av klassen.

Igår for jag sedan och hämtade hem Ljosefin och Ala från Curry. Ljosefin har brunstat om, men vi hoppas att hon nu är dräktig, och annars bör hon nog kollas upp. Kanske ska man också minnas att hon är 23 år, om än i fin form. En riktigt trevlig fjordhästhelg fick jag alltså, då jag hann träffa många mysiga fjordhästmänniskor, och jag känner att det är rätt ras vi har! Och det är ljuvligt att ha båda fölen hemma. Det är praktiskt också, för nu kan Mia lugnt lämna Hangvar i hagen när hon rider Muska. Det finns en trygg och barnvakt, och då är Muska lugn.

30 juni 2009

Jag trodde aldrig att jag skulle träffa en så snäll och bra shetlandsponny som Wille, och än mindre få hit någon, men nu har vi Sally här och hon är bara fantastisk. Unni har fått låna henne från sin ridskola i Sunhultsbrunn, och hon sjöng hela vägen dit ”Vi ska hämta Sally”. Med på samma resa fick vi Zison, som är här på sommarbete och lite lagom ridning. Inte dumt att få tillbaka sin sålda ponny den bästa tiden på året!

Sally är snäll, pigg och lydig. Hon verkar obekymrad om det mesta, och lyder snällt när Unni ber henne om något, och ändå bryr hon sig inte om att det skumpas lite i sadeln. Varje dag hoppas hon att vi ska hämta just henne i hagen! Hon är körd också, vilket roar de större tjejerna, men allra mest är hon Unnis favorit på ridskolan, och det kan jag förstå. Lycka att få låna en sådan ponny. Redan efter en kvarts ridning sa Unni åt mig att sätta mig i hörnet av ridbanan, och sen travade hon runt själv. Härligt när man är fem!

En bild på Djusa fick jag för ett tag sedan, men har glömt att visa er, men passar på att lägga in under Unni och Sally. Hon är nu två, och det syns att hon växer, fast hon redan är stor. Ska bli spännande att se henne som treåring.

Det gick inte bra att få med bilderna ut på nätet, så jag får be att få återkomma med dessa!

25 juni 2009

Jag brukar ofta säga att det gör mig inte så mycket om det är lite regnigt och grått på min semester, eftersom jag gillar att hålla igång och syssla med hästarna. Men jag får erkänna att jag njuter i fulla drag av att ha turen att vara ledig i detta sköna sommarväder! Jag blandar unghästträning med sköna promenader och en del ”riktiga” semesteraktiviteter som paddeltur, pickning och att åka till sjön. Unghästarna gör som alltid snabba framsteg, och Hangvar låter sig nu snällt fångas i hagen och går riktigt fint att leda. Vi varvar ledträningen med att sätta honom i gjorden, och denna är han inte lika förtjust i, men den har gett honom bra respekt för att lyda när det tar emot i grimman. Han tyckte att det var spännande att få följa med lös när Ella och Mia red ut på Desolett och Muska. Ännu är han liten nog att följa bra, men det är nog inte länge till…

Henja och Finja får uppvisningsträning, och Finja bekymrar sig inte mycket om tränset. Vi jobbar även med körningen av Henja, som haft en lång paus sedan i vintras då hon drog kälken. Hon fortsätter att fungera prima och drog saxen nu. Vi ska prova lite olika saker under sommaren. Finja ska lasttränas, och då får nog Henja vara gott exempel, för hon är redan stabil och bra.

Ella och Desolett var på dressyrtävling i Mantorp i tisdags. På framridningen kunde jag inte känna igen Desolett som tjafsade med munnen, och skällde på Ella för att vara för hård i handen. Det hjälpte dock inte, och till slut bad jag få kolla i munnen. Det visade sig att bettet var snurrat ett halvt varv på ena sidan. Så går det när man putsar, men inte har koll när man sätter ihop allt igen. Nu har hon lärt sig det. Framridningen blev sedan bra, men det var kort tid kvar. Första klassen var LB:1 för deras del, och de gjorde trots framridningen en jämn ritt i bra tempo. Konkurrensen var stenhård med många bra LA-ekipage i klassen, men de slutade precis i mitten som nia av 17 på drygt 58 %.

För ovanlighetens skull fick de sedan rida LC:1 som andra start, och nu laddade de för att göra som i LB, men ännu bättre. Tog en ganska kort framridning i den stekheta paddocken, och Desolett gick riktigt bra på slutet. Men Ella blev trött och varm och såg lite sliten ut då de red in, och väl inne i bastuhett ridhus ”dog” de. Det blev så segt som jag aldrig sett Desolett, och trots ett hyggligt travprogram och en jättebra halt, som gav en åtta, så blev det ”bara” 57 % (vilket inte var orättvist dömt, men om de ridit som på framridningen borde det kunnat bli 65 eller så…). Igen ungefär i mitten av klassen, som här bjöd på mycket mindre motstånd, men det gäller ju att vara på topp då. Hur som helst en trevlig dag, och Ella gladdes åt att det lossnat i LB och hon nu ridit detta program utan missar och med slutomdömet ”Jämnt och trevligt program”.

På avelsfronten är det lite trögt, och vad jag hört gäller det inte bara oss. Kanske har kylan spelat in i att det varit svårt att få stona dräktiga. Vi har inte heller det lättaste materialet med en femtonåring och en tolvåring som aldrig haft föl, en sjuåring som haft ett föl, men på tre års försök och så ett tolvårigt fölsto (bästa kandidaten?). Vi kunde dock glädja oss åt att tolvåriga Lorina nu är dräktig och det såg jättebra ut på ultraljudet, så vi hoppas hon får sitt första föl och kan stambokföras nästa sommar.

Juni hade tyvärr, som jag anat, en infektion och jag behandlar henne nu med penicillin. Trist, men om man måste spruta så kan det inte finnas en bättre patient. Hon står som om inget hände, dag efter dag! Bara lynnet gör att man unnar henne ett föl. Amulett verkar ha hakat upp sig, så henne ska vi försöka spruta igång och hoppas på bättre lycka sen, och Muska brunstar om nu, men har en jättebra brunst, och med bättre väder hoppas vi att hon blir dräktig nu.

Till sist bara en reflektion, sedan tävlingen i tisdags och trransportkompetensbeviskursen, som jag gick för en vecka sen. Fortfarande har många hästägare inte fattat att man både får och bör ha öppet övre luckan på ”vanliga” hästtransporter för att få tillräcklig ventilation. Särskilt nu förstås när det är varmt! Har man föl i bör man skaffa ett galler att sätta där i stället (det står på önskelistan här), för de små luftinsläppen räcker inte långt. Men trots att alla pustade i värmen på tävlingen, kom massor åkande med helt igenbommat släp. Var rädd om hästen och ge den luft!

21 juni 2009

Vi har haft en skön midsommarhelg, då vi besökte släkten i Skåne större delen av helgen. Julia, vår klippa, passade alla hästar och katter när vi var borta. Humle var förstås med oss, och han förundrades över havet, som vi åkte ut till en blåsig dag. Trots kyla och regnskurar hoppade Tage i vattnet, och Unni drog på baddräkten, men fick snabbt på kläderna igen, medan vi andra drog upp jackornas huvor över huvudet!

När jag gick sista kvällsrundan i Örkelljunga kom jag förbi en mamma som släppte av några ungdomar på väg till fest. Just som jag skulle kliva in i porten ropade hon till mig; ”Fin hund du har – vilken kennel kommer han ifrån?” Oväntat, men roligt att få prata lite hund, och få höra att hon verkligen gillade Humles huvud och förbröst. Hon tyckte att han borde ställas ut, och när hon hörde att vi redan provat med bra resultat, hoppades hon att vi skulle ses igen på utställning. Då kändes det som att det kanske är lika trevligt bland västgötaspetsägare (som jag ännu inte har så stor erfarenhet av) som fjordfolk!

Ella och Desolett har haft det jättebra på ridlägret och gjorde framsteg under de dagarna. Idag har de tagit en ny lektion, och då red även Hanna med på Amulett, som också utvecklas jättebra. Haldol skulle varit med, men är tyvärr ännu halt. Vi trodde han skulle vara bra nu, men det är tydligen en rejäl smocka han åkt på.

Så jag ägnade dagen åt unghästarna istället. Henja gick helt superbra på en lång tömkörningsrunda med Desolett som sällskap. Henja gick i täten hela tiden, och med remontgrimma på var tjafset med tungan borta. Jag är inte den som sätter på nosgrimma utan anledning (och oftast är den anledningen tävlingsregler…), men här var det bra. Vi satte på Finja träns för första gången, och ledde henne, och Hangvar fick prova att sitta fast i gjorden. Finja tog tränset bra, och Hangvar insåg efter hand att det inte fanns så många alternativ till att följa med när Muska gick! Till skillnad från en del andra föl prövade han inte alternativet att lägga sig ner. Jag tror att till premieringen ska han kunna detta bra.

16 juni 2009

Nu är vårt vinterfoder plastat och klart, och det är alltid skönt när man har kommit så långt. Tror att kvaliteten är bra (får se sen vad analysen säger), och mängden ska räcka bra tillsammans med det som vi har kvar från i fjol.

Ella och Desolett är på ridläger, och enligt de korta rapporter vi fått har de det bra. Desolett imponerar som vanligt med sin samarbetsvilja och positiva attityd. Rykttävlingen hade Ella vunnit med glänsande fjording. Tyvärr är Desolett inte bara blank och fin, utan också ganska så rund och go´….

Alla hästarna sväller, utom Finja som bara får längre och längre ben! Haldol håller också formen, och är vacker när han försöker imponera på sina damer. Och lika mysig är han när han står och kliar någon av dem. Det är ett gott hästliv. Fast det har sitt pris; just nu är han halt. Inte i galopp, då han far omkring i hagen för att spana, men väl i trav. Hoppas att han snart är fräsch igen.

Henja och Desolett gick i bantarhage innan Desolett for, och de ska få återvända dit så snart Desolett är hemma, men det verkar inte ge snabba resultat. Fjordingar behöver som bekant bara titta på mat, och nu är det grönt och frodigt. Vi hoppas att Henja blivit lite slankare till augusti, då vi anmält henne samt Finja och Haldol till utställningen i Östergötland. Muska är anmäld till premiering i Kisa. Vi har ännu inte bestämt vilka som ska få åka till Jönköpings läns utställning. Det kändes bra att ta med Henja och Finja, för då blir det av med ordentlig träning av dem. Vi är redan igång med långa, trivsamma promenader, som är bra för både hästar och ledare!

Ljosefin är hos Curry, som hans första och hittills enda fru, och vi hoppas snart få hem henne dräktig. Ska bli spännande med en avkomma till denna unga hingst och vår gamla tant. Vi håller också tummarna för att Muska nu är dräktig med Haldol, för även den kombinationen känns lovande.

Ha en skön midsommar!

7 juni 2009

Oj, vad tiden springer iväg! Denna årstid är det inte lätt att hitta tid att sitta vid datorn. Det är så mycket annat som man vill göra, och maj är en månad som liksom bara försvinner. Säkert kommer jag att glömma att skriva om en del nämnvärt också, men nu ska ni i alla fall få en kort rapport. Ala och Hangvar växer och utvecklas bra, och båda är sociala och trevliga föl, som ser bra ut. Igår passade vi på att id-beskriva och chipmärka båda, så att det ska gå att få pass i god tid, utan att registratorn behöver får panik med de nya reglerna. Det blev också ett bra tillfälle att träna med grimma. Jag har trätt grimman av och på Ala många gånger, men hon uppskattade först inte att sitta fast. Ljosefin är dock en klok mamma, som bara stod lugnt och signalerade att allt var bra, och då förstod även unga fröken det efter en liten stund.

Lika duktiga var de idag, då vi lastade dem och for till Pinge, för att Ljosefin ska få träffa Curry. Hon är hans första sto, och vi hoppas att de ska passa bra ihop. Curry hade i alla fall vuxit och utvecklats en hel del sedan i höstas, och ser ut att bli en rätt stor häst. Lugn och trivsam var han också, så vi har beställt ett bra stoföl nu;) !

Haldol går med sina tre ston, och har däremellan varvat och fått gå med Muska, som nyligen brunstat. Vi tyckte att det var onödigt att kasat in ett föl i gänget, speciellt som han har en ganska tuff mamma, och Haldol lät sig snällt flyttas mellan hagarna. I början fick han inte komma i närheten av Hangvar, men efter några dagar hängde Hangvar som en igel i halsen på Haldol, som var för snäll för att säga ifrån ordentligt. Så fyra ston är han uppe i just nu, och det verkar vara rätt hyggligt detta år, då de flesta ligger lågt. Nu hoppas vi bara att vi snart får konstatera att de flesta är dräktiga också. Flera har brunstat om, och det kanske inte är så konstigt när det är äldre ston som inte haft föl förut, men vi hoppas på att snart få skicka hem några, trots att de är snälla och trevliga allihopa.

24 maj 2009

Det har varit en händelserik helg, och det mesta har varit positivt. I torsdags åkte Ella och Humle tillsammans med Bitte (uppfödaren) och syster Helvi och halvsyster Frida till Simmatorp på västgötaspetsutställning. Det var rasspecialen denna gång, och med mer än 100 anmälda blev det en lång dag. Ella och Bitte var dock så nöjda när de kom hem. Humle hade fått en etta med HP (hederspris) och placerades tvåa av sju (?) juniorer. Syster Helvi tog sitt andra raka CK, och Frida fick en etta. Även i uppfödarklass fick de HP. Humles kritik var ”Bra könsprägel, stomme och volym. Välformat huvud av goda proportioner. Bra rygglinje, tillräckligt vinklad runtom, tillräckligt välvd bröstkorg, bra pälskvalitet, goda markeringar. Slarvig i sina rörelser, behöver bara träning, temperament ok.”

Igår var det dags för DM i bruksridning och brukskörning i Lommaryd. Det var 32 anmälda sammanlagt, där kuskarna utgjorde 2/3, så det blev två starter för kuskarna mellan varje ryttare. Ella och Julia deltog med Desolett, och det var premiär för alla tre i denna gren. Det blev en debut som gav mersmak, och med lite mer finslipning tror vi att det kan bli riktigt bra. Domaren under ridning kom fram efteråt och berömde dem, för trevlig och mjuk ridning på en lydig och avspänd häst. Ella slutade fyra med 46 straff och Julia femma med 55, båda utan U, så nu ska en prestationsmedalj i brons sökas. I domarens protokoll kunde Ella läsa ”Taktmässigt, mjukt och bra spårning. Lugna och mjuka hjälper, ha bara koll på vägen vid ryggning. Mycket välridet. Snyggt ekipage!” 35 av hennes straff kom på ryggningen, och så tio förargliga när Desolett sopade ner en boll med svansen vid ingången till vändningen i trångt utrymme. För Julia lät det ännu bättre, och hon fick 0 straff under ridning med omdömet: ”En helt igenom mycket väl genomförd ritt. Med fina gångarter och mjuka, näst intill obefintliga hjälper.”

Humle var med och miljötränade bland hästar, hundar och folk, och det fungerade fint. Rätt som det var kröp han dock ur kopplet och kom susande rakt till mig (som tur var blev det mig han valde, och inte något annat runtomkring – han vill ha flocken samlad!).

Idag har Peppe, Ella och jag haft nöjet att besöka Njords turridning (www.njordsturridning.se

) utanför Ödeshög. Petronella var vänlig nog att bjuda på en tur som avskedspresent när jag nu byter jobb. Jag har fått flera fina tack och bevis på kunders uppskattning, alltifrån en ljuvlig ostbricka till en stor säck grillkol och hjärtliga kramar. Sista dagen på gamla jobbet var i fredags, så det passade perfekt med denna tur idag. Vi hade vädrets makter med oss, och fick en underbar runda i vacker terräng. Peppe red nordsvenska Svarten, Ella haflingern Amadeus och jag fick fjordhästen Vilgot. Alla var stabila och bussiga, och trots dåligt med ridträning för Peppe och mig på sistone, njöt vi av den fina turen. Efter drygt ett par timmars ridning fick vi fikapaus på ett trevligt ställe, innan vi fångade hästarna i hagen och red tillbaka. Stort tack för mysig ritt!

20 maj 2009

Tack för alla trevliga hälsningar i gästboken! Vi blir ju ännu stoltare över våra fina föl när vi läser att fler uppskattar dem, men jag kan lova att de faktiskt är bättre i verkligheten än på bild! Ni skulle sett Hangvars härliga, lätta galopp när han kom till mig i kväll, för att få en stunds kliande! Eller känna deras mjuka, mysiga päls. Jag har de senaste dagarna haft med en fölgrimma, och plockat lite med den. Jag har ännu inte brytt mig om att sätta fast den, men har haft den om halsen och även runt nosen på båda. Jag trär av och på, och kliar samtidigt, så tycker de att det är ok. Jag lyfter också hovar och passar på att få röra dem överallt, och det tar de bra.

Tack också till alla som kom på bruksridningsträningen i söndags. Jag tror att det var femton hästar som tränade (på kusksällskapets sida står 16, och det kan ha varit så...). Transporter och bilar överallt, då det även kom en del bara för att titta och umgås. Tack vare att vi byggt både i paddocken och i nästan hela hagen på berget blev det ändå inte trångt, och alla verkade trivas både under träningen och den efterföljande korvgrillningen. Det kom deltagare ända från Gislaved och Mullsjö. Den senare var en nordsvensk hingst, så Haldol fick konkurrens om damerna, men tog det bra. Han och Julia var med på träningen, och det fungerade fint. Även hans båda "fruar" Amulett och Lorina var med, och det visade sig att Amulett är en naturbegåvning. Trots att hon nyss är inriden, knallade hon igenom alla hinder som om hon inte gjort annat. Båda föräldrarna är i och för sig trevliga, och särskilt mamma Kruska har jag själv uppskattat för hennes stabilitet i alla lägen, så det är glädjande att Amulett verkar ha ärvt dessa goda egenskaper.

Desolett reds av Ella på träningen, men hade inte tänkt följa med ut ur hagen först. Vi hade nämligen en inlånad vit get som lydnadshinder, och detta i kombination med att hennes trygga hemmahage, som hon gått i dagen före, hade förvandlats med plastsäckar, sågspån, koner mm, gjorde denna vanligtvis så stabila häst ganska uppjagad. Jag lyckades övertala henne att följa med hem, och i sällskap med Haldol och Amulett (ungdomarna i sammanhanget!), lugnade hon ner sig och gick riktigt bra efter ett tag! Nedan kan ni se bild på Ella på Desolett och Hanna på Amulett, och över den en bild på Haldol, geten och Humle. Även Humle trivdes som fisken i vattnet och gick omkring bland folk och hästar, och kollade in allt.

När alla åkt hem igen, var det dags för årets tredje sto att komma till Haldol. Juni visade sig vara i full brunst, så hon tvärstannade när Haldol pratade med henne. Vi släppte sedan ut Lorina och Amulett, som vi stängt in när Juni kom, och precis som vanligt gick allt väldigt lugnt och bra till. Lorina vände baken mot Juni, men då gick Haldol mellan och Lorina slutade hota. Det såg ut som om han sa att hon också hör hit. Det är mysigt att gå ut till den lilla flocken med tre ston och en hingst. De fick gärna vara här länge, men vi hoppas att de är dräktiga och kan åka hem efter hand. Det dröjer ännu någon vecka innan vi kan kolla de första.

Dagen före bruksridningen var Ella på dressyrtävling med Desolett. De red LC:2 och LB:1. Dagen började inte bra. Ella red fel direkt i LC:2 (glömde att det inte är hälsning i början), och sen försvann flytet, och det blev ännu en felridning och inget vidare ridning heller. Till nästa klass skärpte hon sig och allt såg bättre ut, men kanske lite segt. Kanske var det Ella som blir lite försiktig, eller så kan det ha berott på att Desolett var högbrunstig (hon stod vid grinden och trånade ner mot Haldol - verkar ha glömt att det är hennes son...). 54 % är inte precis det bästa de gjort, men det var en prydlig ritt, och särskilt blev jag glad av att Ella log och klappade om Desolett när det var klart. En annan ung ryttare körde sporrarna i flanken på sin ponny efter avlsutad ritt, och sånt vill jag inte se.

13 maj 2009

Vi har fått många trevliga rapporter på sistone. Så här skriver Emma Isacsson om Haldols förstfödda: "Emlas föl ser verkligen bra ut. Vi kallar henne för Humla. Hon har vackert huvud, välansatt hals som det ser ut att vara bra längd på om man ser till proportionerna i hästen, hon ser rättställd ut och nu hänger hon inte alls så mycket i knäna längre. Föl brukar ha bra skritt men hon hänger med mamma i skritt utan att takta och mamma har en 9 på skritt med god mekanik. Jag kan inte nog berömma Humla, det kan hända mycket på vägen men det är ju bra om utgångsläget är gott."

Ismo ska snart starta de danska dressyrmästerskapen för fjordhäst. I år lånar Pia ut honom till annan ryttare, och ni kan se nedan hur det ser ut. Ett fint ekipage, som jag hoppas vi får se även i Sverige! Ismos höjdhoppningsrekord på 150 cm från fjordhingstparaden lyckades ingen slå i år, så han står kvar med sitt rekord. Jag har även lagt in en ny bild på lilla Ala, som växer och utvecklas fint. Båda fölen är redan mycket sociala och vill bli kliade, och de ser också riktigt bra ut. Vi är mer än nöjda så här långt, och tar flera turer varje dag till hagen. Fölen drar mest, men det är också underbart med körsbärsblom, hägg och fågelsång. Hangvar har nu stora friheter och rör sig fritt bland de andra hästarna. Han får aldrig nog av att klias, och när jag till slut går försöker han hålla kvar min uppmärksamhet genom att stila och galoppera runt i full fart. Han håller noga koll att jag tittar. Unni älskar Ala mest, och Ljosefin har tålamod med ett "extra föl".

10 maj 2009

I morse var jag ute hos hästarna vid halv sju, och tänkte att Ljosefins juver nu börjat ändra sig. Men det var bara gult blask till mjölk, och åkte lugn till treårstest i Ölmstad, därjag dömde många fina ponnyer och också flera duktiga fjordhästar. Strax efter nio kom meddelande från Ella, om jag visste att Ljosefin fölat... Allt bra med både mor och föl, och då kunde jag döma vidare. Väl hemma konstaterade jag att det var ett stoföl, som de tyckt sig ana, och allt såg bra ut. Hon har en fin uppsyn, och är ännu ganska krokig i benen (hänger i knäna, krokiga hasar och veka kotor), men så är det ofta på nya föl, så jag är inte orolig. Vi hälsar Ala Kry välkommen till världen, och är glada för att det blev en dotter till Chalander. Ovan ses tre bilder på henne, och sist en bild på Hangvar, som förstås hunnit bli mycket stadigare.

Igår var Ella och Humle på hans första officiella utställning tillsammans med syster Helvi och Vejdes syster Frida. De båda fick CK, men bland hanarna var det snålare med utdelningen, så trots fin kritik fick Humle en tvåa. Han var lite studsig och skällig, och kanske det bidrog. Men enligt Ella var det mycket tvåor, och en del treor, bland hanarna, så han var i gott sällskap. Kritiken löd: "Hane av bra typ och storlek. Maskulint huvudoch uttryck. Välplacerade öron. Mörka ögon. Acceptabel bröstkorg. Bra besnstomme. Normala vinklar. Rör sig ganska bra, men ibland krum i ryggen i rörelse och stående." Om han slutar studsa blir han inte krum... Vi får träna vidare till nästa utställning! Grattis till Sänningegårdens framgångar med Helvi och Frida! Om någon vill ha en härlig hund kan jag tipsa om att det ännu finns valpar att tinga ur Soijas fina kull, som nu är en månad gamla drygt. Igår kom Haldols andra sto för säsongen, och hon visade sig vara brunstig vid ankomst, och fann sig snabbt väl i flocken. De kommer bra överens alla tre.

7 maj 2009

Jag fick en del bilder av Julia efter tävlingen, och en av dem kan ni se ovan. Det är Ella som tagit bilden då Julia tävlade i Nykyrka. Julia skickade också fina bilder på Amulett och Haldol, och de finns att se på till avel-sidan samt sidan över betäckta ston. Där finns också den goda nyheten att Haldol har blivit far till ett fint stoföl. Emla fick en dotter den 5 maj, och Emma berättade nöjt att hon har ett kärt huvud och bra ben. Grattis både till stofölet och till den egna sonen, Emma! Vi ser fram emot att få se båda med tiden. Detta blir Haldols enda föl i år - hans förstfödda, men vi hoppas på några till nästa år. Amulett brunstar om just nu, och om några dagar beräknas nästa sto anlända. Vi bryr oss inte om fölbrunsten på Muska, utan siktar på nästa brunst. Ser verkligen fram emot att få ett eget föl e. Haldol, så det hoppas vi lyckas.

Hangvar är ännu ensamt föl i hagen hos oss, och han har ju fått många fina omdömen i gästboken. Jag är villig att hålla med; han är en långbent unge med vackert huvud, bra ben och en härlig resning. Dessutom är han sällskaplig och mysig, så det är en fröjd att gå ut i hagen flera gånger per dag och klia tills fingrarna är svarta... Hur tjock Ljosefin har blivit ser ni på första sidan. Nu är elva månader passerade, och det tar hon lika lugnt som alltid, och juvret har sett likadant ut i två månader. Det är bara det sista som fattas, och det lär gå lika fort som vanligt då, men ännu tror jag det dröjer lite. Om inte jourtelefonen väcker mig (snart slut på det!!!), så tänker jag sova lugnt i natt. Avslutar idag med en bild på Peppe och Hangvar.

2 maj 2009

Tack för alla gratulationer till föl och nytt jobb! Jag märker att det är många som följer våra små rapporter här, och det är förstås roligare att skriva då. Ovan ytterligare ett par bilder från igår, där man bland annat kan se hur Humle försöker imponera på nykomlingen i hagen (men det har han inte mycket för!), och så en bild där ni förhoppningsvis anar vilket fint föl vi har ;) ! På sidan över Desoletts tävlingsresultat finns också en ny bild från dagens tävling.

Idag var vi på dressyrtävling i Nykyrka, som visade sig vara en trevlig och bra tävlingsplats med ordning och reda. Både Ella och Julia red Lätt C:2, och först ut av de båda var Ella. Efter gårdagens träning, då Desolett gick hur fort som helst i galopparbetet, var Ella lite försiktig, och den delen av programmet blev lite seg istället. Efter en bra början fick de ihop drygt 60 % med en sjua på sitsen, och det var godkänt, tycker jag. Strax var det Julias tur, och även om också hon var lite missnöjd med första galoppen, blev det en jämn och bra ritt, som gav över 64 % och en andraplacering. Ella slutade (som vanligt!?) precis utanför placering, men om hon får till det lika bra på banan som på slutet av dagens framridning, så är hon snart på rätt sida strecket.

Smidigt var det att komma hem tidigt, och kunna ägna eftermiddagen åt att fixa staketen på ytterligare en bit, och ge stona nytt, fint bete. Ljosefin stod troget vid grinden och väntade på att vi skulle bli klara - hon visste vad som väntade! Sen slog vi oss ner i gräset och fikade medan hästarna betade i närheten. Jag fick klia Hangvar, som vi kallar Muskas föl, och det är så mysigt att sitta i solen och skapa kontakt med en ny liten individ. Sådant ger ro och ny kraft!

I förrgår kväll anade vi att det var dags för Muska att föla, så jag ställde klockan med jämna mellanrum och gick upp i hagen ungefär varannan timme. Vid ett var allt lugnt och hästarna gick och betade. Vid tre stod det redan ett långbent föl bredvid Muska, och han visade att han hittat spenarna. Efterbörden hade gått, och jag fick lyfta på svansen och se att det var en hingst. Det kändes först lite snopet, för vi hade hoppats på två stoföl i år, med ambitionen att inte utöka hästbeståndet. Jag hade dock redan vid betäckningen skojat om att det kunde vara spännande med en hingst som var helbror med Humira (och för den delen Henja också), och nu var han alltså här. Om han blir kvar är väl ännu inte bestämt, och vi måste se tiden an och bedöma vilken kvalitet han håller, men innan jag ens hunnit presentera mina funderingar för Peppe, sa han "Det kanske nästan är lättare att ha två hingstar än en, så har Haldol någon att gå med." Inte konstigt att jag älskar den mannnen ;).

30 april 2009

Medan vi stolta följer Isodurs avancemang på hoppbanan, där han verkar gå bara bättre och bättre och ser jättefin ut på bilderna, har vi fått rapport om att det är fler Kry-hästar som visar framhovarna. Anna Landin hade fått veta att Treo vunnit bland tolv deltagare i LB dressyr, och även var aktuell för hopplaget. Han bor nu på Överums ridskola, och det låter som att han sköter sig jättebra. Han var verkligen en superhärlig unghäst, som jag minns med mycket glädje. Extra roligt då att jag ibland håller på att kalla Haldol för Treo, eftersom de har många likheter!

På tal om Anna, fick jag tillfälle att hälsa på i Ryngsmålen för att vaccinera, och då hade jag äran att se Intronas dotter Indra Frö. En liten sötnos! Här får vi ännu leva i spänning om hur våra föl blir, men nu tror jag att det är riktigt nära för Muska. Ska hålla extra koll! Ljosefins tid är ännu inte riktigt ute, och hennes juver har varit stort länge, men så kan hon se ut i många veckor, och ännu fattas utfyllnad i spenarna, så det kan troligen dröja ett tag till. Spännande är det!

Efter att ha blivit mer och mer trött på att jobba alldeles för många nätter och helger, kände jag mig rejält trött på jouren, och har nu haft turen att få ett annat jobb. Om några veckor ska jag börja på jordbruksverket, och sköta veterinära uppgifter från skrivbordet. Jag kommer att sakna en del av praktiken, men ser fram emot att förhoppningsvis få mera tid och ork med familjen och egna hästar. Lediga helger och nätter känns fantastiskt för en som redan vaktat telefonen ca 35 nätter, bara i år. Dessutom tror jag att det kan bli kul och utvecklande att göra något annat efter rätt många år på fältet.

26 april 2009

Ännu inga föl, trots att Muska passerat elva månader, och brukar vara ganska punktlig. Men vi kikar på de stora magarna, och gratulerar Anna som fick ett fint stoföl u. Introna Kry och e. Chalander. Troligen hans första föl - kul att de fick det själva! På bilden på framsidan ses Ljosefins stora mage med ännu ett Chalander- föl, och man kan också se hur hon gärna delar frukosten med sina döttrar. Nedan ses Humle, som gärna följer med mig och delar ut mat till hästarna, och försöker valla dem (resultatlöst). Här sitter han dock bara och väntar på att jag ska bli klar, medan Henja äter. Ännu en bild på Muskas stora mage fick det också bli, och så en bild på när Ella och Desolett tränar dressyr.

Amulett har brunstat och gått ur brunst, och nu hoppas vi att hon är dräktig. Till Haldols glädje går hon kvar, och de har redan blivit mycket goda vänner, och går ofta nära varandra. När jag ser dem, tänker jag att så här borde alla hingstar få leva. Han ser så nöjd och glad ut, och konstigt nog är det inga som helst problem att ta honom därifrån och rida eller köra. Amulett ropar, men Haldol är tyst och sköter sig prima. Pratar med Amulett gör han när kommit tillbaka till hagen. Vi har idag satt upp en del bruksridningshinder, och fler ska det bli, för den 17/5 är det dags för bruksridningsträning, och sen tänkte vi åka till DM en vecka senare. Så det är hög tid att börja träna lite mer på alla de olika momenten. Den 17/5 är ni välkomna hit om ni vill träna; hör av er i så fall!

21 april 2009

På förstasidan ser ni hur tjock Muska är nu, och här nedan kan ni se Ljosefins stora mage. Fast det blev lika mycket en bild på Finja, som förstås ska vara med överallt... Dessa bilder är tagna i vinterhagen, så jag får försöka skynda mig att fota i sommarhagen, som är så mycket härligare! Även bilderna på Haldol och hans första fru för året, Amulett, är i vinterhagen. De får gå dit och fodras tills betet räcker lite bättre. De uppskattar att ströva mellan de olika hagarna. Jag tog bilden i morse, då Amulett ännu var lite avvaktande till uppvaktningen, och "ändrade sig" när han hoppade upp, men gärna lät honom stå bredvid och prata. I kväll verkar hon mera brunstig, så det ser ju lovande ut. Kul att hon kom nu, för i förra veckan ringde de återbud om den som ville kommit i februari. De hade köpt en shetlandsponny... Så är det att vara hingsthållare - en del av de mest angelägna ser man aldrig (jag tyckte inte att februari var lämplig tid att börja med ett äldre sto, så jag får väl skylla mig själv). Förhoppningsvis får man se några andra här i stället, och framför allt hoppas vi att Emla snart ska få ett fint föl!

13 april 2009

Idag har vi varit i Tenhult för att vara med i första deltävlingen av divison 2 i dressyr för ponny. Det blev inte som vi tänkt oss... Det började bra med att Ella red "uppvärmningsklassen" lätt B:1, och fick 61 % och bra kritik efter en jämn ritt, med bland annat sjuor för galoppfattningar och den avslutande halten - just sådant som varit lite svårt förut gick nu alltså super! Åtta poäng fattades till placering, men det kändes nära och var ett bra resultat med den begränsade tid Ella tränat på Desolett. Sen vidtog väntan på lagklassen, och vi hade gott om tid att fika, kolla på andra ritter mm. Inga mer ur laget startade förklass, men det fanns ju andra att titta på.

När det börjar dra ihop sig till lagklass, lätt B:2, och alla kommit, meddelar lagledaren att han väntar på ännu en ryttare, för han har lovat även henne en plats i laget. Han meddelar att Julia bara är reserv, och inte får rida idag. I onsdags hade laget träning, och då var både jag och Julia där, men inte denna nya ryttare, och då var det inget tal om att det skulle vara några andra än de fyra som själva var övertygade om att de utgjorde laget. Alla var lika förvånade och upprörda, inte minst eftersom alla visste att vi fått låna Kasandra just för att det varit så svårt att få ihop ett lag som var beredda att åka till alla tre deltävlingarna (då den ena är långt borta). Från början var det tänkt att Ella och Julia skulle turas om och rida varannan gång, men då skulle laget bara bestå av tre, och det är ju vanskligt. Ivrigt påhejade av lagledaren ordnades därför detta med Kasandra, och jag har till och med fått mail med uppmaning om att anmäla Kasandra och Julia till alla tre deltävlingarna. OK, om man ändrar sig och hittar ett mer samtränat ekipage, men varför vänta att meddela detta tills precis före start??? Vi hade setts under minst tre timmar innan på tävlingen, och det finns ju både mail och telefon dessutom.

Ella och Desolett var fortfarande hjärtligt välkomna i laget, men där gick min gräns. Vi tackade för oss och åkte hem innan lagklassens start. Man kan inte behandla folk så, och allra helst inte barn. Vi återlämnade Kasandra, som är en bussig ponny att ha med sig, och sen for vi hem och kollade in tävlingsterminen och kunde välja fritt utan hänsyn till lag och annat. Om resultat för dagen hade avgjort laget vore det en sak, men så var inte fallet, och jag förvånas ännu över ynkligheten i att skjuta på detta besked in i det sista. Det var ju klart redan när vi kom. Hur kan man utsätta Julia för att göra i ordning en ponny som inte ens ska behöva tas ur transporten. Hon avstod ju förklassen för att ha ponnyn alert till lagklassen...

Väl hemma kollade vi som sagt in andra tävlingar, och det finns så det räcker denna årstid, och vi vill helst tävla "lagom", så det blir nog bra. Sen gick vi ut och gjorde klart sommarhagen, och fick ut stona på grönbete. Haldol och Muska fick byta hage, men själva sommarhagen är inte riktigt klar, utan dröjer några dagar. Kanske blir det bakslag på våren, så bäddarna får ligga kvar inne ett tag till. För två år sedan var de också ute så här tidigt och Henja föddes ute den 15 april, men kom in några nätter lite senare, då det blev sämre väder. Kanske fölar Muska ute även i år? Hon beräknas föla först, och det är dags om drygt en vecka. Jag såg en riktig spark i magen, så det gick som en stor våg, för ett par dagar sedan. Ljosefin är nog ännu rundare, men lär dröja till maj innan hon fölar.

Så det finns att glädja sig åt och se fram emot, även om denna uppdatering inte blev riktigt som jag tänkt mig. Igår gick jag i solen och njöt av att arbeta med stängsling i så härligt väder.Jag gladde mig också åt hur trivsamt det var att köra upp alla stolpar och annat vi behövde med hjälp av Haldol, och såg fram emot att få förmedla detta i dagboken. Idag såg vi en huggorm, som solade sig, när vi gick upp på berget, och på något sätt passade det bra. Men även idag var det förstås fågelsång och allt det andra vårhärliga också.

9 april 2009

Nej då, jag har inte glömt bort er! Jag har bara nästan drunknat i arbete. Min ena kollega är sjukskriven efter knäoperation, och det leder till att jag har mer än fullt upp, och dessutom mer än vanligt mycket jour förutom alla fulltecknade vanliga dagar. Då orkar och hinner man just inget mer. Tack och lov har jag en snäll familj (och Julia!) som matar och tar in hästar, för annars vet jag inte hur det skulle gå. Och lagar mat, handlar och en massa annat med förresten. Någon promenad med Henja har det blivit, men på det hela taget hinner jag inte alls med hästarna nu. Och det är inte kul när vårens alla fåglar sjunger och kvällarna blir ljusa.

Fast hästarna har det nog bra ändå. Julia och Ella tränar på, och de har blivit uttagna till division 2-laget i dressyr nu. Från början hade vi tänkt att de skulle få turas om och rida varannan omgång på Desolett, men då blev vi erbjudna att få låna en new forestponny till tävlingarna. Så på måndag då det är första deltävlingen i Tenhult rider Julia Eastwoods Kasandra och Ella rider Desolett. Julia och Kasandra har inte hunnit samträna så mycket, men de var på en programridningsträning för domaren Helena Eriksson. Det gick inte så lysande, men redan till nästa vanliga träning gick det mycket bättre. Vi hade även med Desolett till programridningen, och hon fick mycket beröm av Helena Eriksson. Julia fick en åtta för sin sits, och Desolett en sjua för sin bjudning. Totalt 64,33 % i LB:2, som är det program som lagserien går i, utom finalen som är LA. Ella var bortrest, men ska finslipa här i slutet av påsklovet, så hoppas vi på en bra tävling på annandagen.

Jag kollade in resultatlistan från skogs-DM, och såg att Haldol faktiskt slog den fyraårige nordsvenske hingsten, som fick 47 p för sitt bruksprov och mycket beröm för det! Haldol hade 297 straff och hans jämnårige kompis 330,5 p. Segraren hade bara drygt 100 straff, men hans häst hade varit med lite längre. Jag var som sagt inte där så länge, men en bild hann jag ta. Det var tre fjordingar på tävlingen och en massa nordsvenskar och ardennerhästar. Då var det väl inte illa att få till denna bild innan det startade ;) ! Lägger även med en bild från Julias och Desoletts dressyrträning.

29 mars 2009

Min helg har varit vikt åt connemarapremiering, och trots att det inte var så många anmälda hade vi en bra helg. Det enda som var lite snopet var att jag fick nöja mig med att skjutsa Haldol till skogskörnings-DM i Nässjö, och sedan fara vidare, medan Peppe senare kom för att hämta honom. I och för sig hade jag ingen viktig roll, men det hade varit roligt att vara kvar och titta. Hela tjugo ekipage var anmälda, och även om ett par strök sig, var det ett stort och bra startfält. Göran körde Haldol med Julia som medhjälpare. Koncentrationen var inte på topp denna gång - inte så lätt att vara fyra år och hingst i mars! - men de tog sig runt alla stationer utan underkända delar, och blev till sist tolva. Banan innehöll en delsvårigheter, och det var bland annat nödvändigt att backa långstocken. Flera oroade sig också för hur det skulle gå för de tre fjordhästarna med ganska rejäla stockar och lass i halt underlag, men det var inga problem, och det trodde vi inte själva heller. Sammanfattningsvis helt ok, och det känns härligt att ha två godkända skogskörningstävlingar genomförda. Tror att han har tjänat in till en prestationsmedalj i brons i denna gren. Vi tackar Göran för bra insatser!

Väl hemkommen från Grevagården tog vi en ridtur/promenad. Ella och Unni red barbacka på Desolett respektive Ljosefin, och Peppe och jag ledde Henja och Finja. Det märktes att Finja blivit lite bortglömd under all skogskörning, och hon var yr och glad att äntligen komma ut på tur, men efter en stund gick det bättre och hon knallade på riktigt lydigt. De andra skötte sig exemplariskt, och Unni barbacka ovanpå Ljosefins enorma mage var en skön syn!

27 mars 2009

Unni satt och pratade med mig hela tiden när jag skrev igår, och då glömde jag ju den största nyheten! Ismo har startat LA4 dressyr och blivit fyra bland stora hästar med 62,6%! Han är nu kvalad till de danska mästerskapen och har även bärgat sin prestationsmedalj i guld i dressyr. Nu håller vi tummarna för att han ska kunna kvala till NM också! Det blir säkert tufft bland de många bra danska ekipagen, men hoppas kan man! Den som vill se en fin bild på hans son Isodur på hopptävling uppmanas följa Jessicas länk i gästboken.

26 mars 2009

Var det jag som skrev något om vår, så tar jag tillbaka... I söndags föll regnblandad snö, i måndags kom snöslask som smälte igen, och i tisdags drog en iskall nordanvind in och ny lätt snö hade fallit under natten, så det låg ca en halv decimeter. Och sedan har det varit vintervitt mot en klarblå himmel och sol, och lugnt, och då gör det faktiskt inte så mycket att det är 10-12 minusgrader på nätterna. Särskilt inte som vi hade en del stora aspstockar, som vi undrade hur vi skulle få hem på barmark. Så redan i tisdags gav vi oss ut i den iskalla blåsten och drog hem de värsta. Tjejerna hängde med och konstaterade att skogskörning inte är så dumt i sådant väder, för man håller värmen. Så vi tog ett par vändor extra istället för att sela av och rida en tur. Sedan fortsatte jag med samma jobb igår, och då var det ljuvligt skönt på eftermiddagen. Nu märks det att vi börjar ha kört ganska mycket,m för nu väntar Haldol tålmodigt även om jag trasslar länge med saxen.

Idag tog vi en ny tur till Göran och en ljuvlig tur med vagnen. Haldol var avspänd och gick med spetsade öron. Han blev lika överraskad som vi av ett par tranor som flög upp med höga skrik, men tog det också bra. Så nu hoppas vi att han sköta sig lika bra på skogskörnings-DM. Hela 20 kuskar är anmälda, så det blir en stor tävling. På tal om tävling har vi upptäckt att Julias senaste protokoll med 57 % var felräknat, och det skulle vara 234 poäng istället för 218, så det landar en bit över 60 % det också. Trist att det blev fel, och andrapriset som hon skulle haft är väl tveksamt om vi får, men kul att det går så bra! Vi får se till att kontrollräkna själva nästa gång direkt (trodde inte det skulle behövas). Förutom ovan nämnda duktiga hästar måste jag skriva ett par rader om Henja, som vi inte riktigt haft tid med på ett tag, men som fick en tömkörningstur i helgen. Vi följde med när tjejerna red, och hon gick verkligen jättebra. Roligt!

21 mars 2009

Igår var det vårdagjämningen, och nu börjar det verkligen kännas att det är vår i luften. Snön smälte undan i ett huj, men det är ännu kalla nätter. Flera riktigt härliga soliga dagar har det varit. Jag jobbar just nu lite mer än jag skulle vilja, men ibland lyckas jag klämma in en stund i solen. Igår var Haldol och jag hos Göran igen och vi fick en fin tur med vagnen i eftermiddagssolen. Förra helgen var det mycket på programmet, men då drog vi stock både på lördagskvällen, efter avelskursen, och sedan både på morgonen och kvällen på söndagen. Det hann jag tack vare att fjordhästföreningens stämma var så nära, och det kändes bra. Kul att träffa gamla bekanta på stämman, men man hinner förstås inte prata så mycket som man skulle vilja med alla.

Idag har Julia och Desolett varit på dressyrtävling på Tranås ridklubb. Ella får träna lite till innan det blir tävlingsdags med Desolett, och vi ville gärna ge Julia chansen att kvala till fjord-SM. Så vitt vi förstår lyckades detta också. Julia och Desolett har nu tre ritter i LA:1 med 57, 57 och 61 %. Hittills minst en förarglig punkt under fem, så till prestationsmedalj duger de nog inte, men vi nådde målet med SM och så får vi ta resten sen. Galopparbetet har blivit riktigt bra och välbalanserat, och både tiometers volter och förvänd galopp såg enkelt ut. Ryggningarna funkar hyggligt på träning, men var inte bra igår och gav en trea, i en annars bra ritt med bara godkända betyg. Det som annars behöver mest finslipning är skänkelvikningarna, så det ska det jobbas vidare på. Inför SM har vi inga andra mål än att genomföra så bra som möjligt och ha trevligt där. Det tycker vi är gott nog första gången.

Även om det nu ska bli skönt med vår, och vi med spänning tittar på Ljosefins och Muskas allt större magar (och dessa måste vi vara extra rädda om när det nu ser ut som att det tyvärr var sista chansen att få ett Hauk Thun föl, och Chalander är i Danmark, så även där dröjer i alla fall chansen till flera), så måste jag säga att det har varit en härlig vinter! Lagom kallt och lagom mycket snö, som har legat riktigt stadigt. Jag gillar det! Det har varit ganska dåligt med att lägga ut bilder från vinterns övningar, men jag tar igen det nu med några bilder från lite olika saker vi gjort under de senaste månaderna. Överst en bild från träning på ridbanan; Julia på Haldol, Ella på Desolett och Humle "hjälper till", sedan ett par bilder på Görans och Haldols träning i skogskörning, och så en bild på mig och Haldol från en period med dåligt med snö, och så till sist en hälsning från Djusa på Gotland i höstas:

14 mars 2009

Tänk att det kan vara så roligt att hålla kurs! Det är väldigt mycket arbete att förbereda kurser, men när man väl är där är det glömt. Att få träffa så många intresserade och engagerade människor med samma intresse som jag - det är kul! Och fantastiskt att förhoppningsvis kunna hjälpa till att öka kunskaperna hos dessa. Jag vill tacka alla som kom till avelskursen idag för att ha bidragit till en god stämning och en bra dag.

Väl hemkommen från dagens kurs var jag ganska trött i huvudet, och gick ut en stund innan mörkret föll. Det märks att vi närmar oss vårdagjämningen, för nu är det ljust riktigt länge. Jag tänkte att jag nog skulle hinna dra hem några stockar med saxen, och fick på det sättet skön motion. Humle rusar med varje vända och blir också bra rastad. Haldol börjar bli vältränad och det är en njutning att gå bakom honom och följa hans taktfasta, energiska steg när han drar hem en rejäl björkbit. Då plingade det in ett sms, från en av dagens deltagare. Där stod: "Tack för en mycket lärorik dag! Det var jättebra. Nu blir det fullt upp med att bestämma hingst." Budskapet i dagens kursvärderingar var i samma anda, så nu kan jag lägga mig trött men nöjd.

En annan bra dag hade jag i onsdags, då Haldol fick åka hem till Göran för lite mer körträning. Vi kör flitigt hemma mellan varven, och fortsätter dra hem ved eller bara nöjesköra, men en och annan träning hos Göran är både nyttigt och roligt. Hittills har vi varit i Sjöarp hos Görans dotter Carina, men nu for vi hem till Göran i Hårkrankeryd. Vi var båda imponerade av hur Haldol uppförde sig. Trots ett helt nytt ställe och med Görans hästar nyfiket spanande i hagen strax intill, lät Haldol sig lugnt spännas för stora flakvagnen och sedan gav vi oss ut på en härlig tur. På okända vägar gick min hingst med spetsade öron, lugn och framåt. Halter i backe, ryggning och allt vad vi bad honom om, fungerade jättebra. Klart att man blir glad!

10 mars 2009

Riktigt härligt vårvinterväder har vi haft i ett par dagar nu. Och trots att snön är så gott som borta bara några kilometer bort nere i dalen, så ligger det ännu ett rejält täcke på upp till en decimeter här på höjden. Snön är kompakt och med lite skare på, så Haldol blev rejält varm när Tage och jag tog ut honom för lite nöjeskörning på fälten igår. Jag satt på kälken och Tage kopplade pulkan efter. Solen sken från en klarblå himmel och det var vår i luften. Det var svårt att tro att vi dagen innan stretat på i blåst och blötsnö när vi drog hem några stockar med saxen. Då var det skönt att komma in och få te och semla efteråt!

Nu har Julia och Haldol också kommit igång bra med ridningen. I helgen tog de sin första lektion, och fick beröm. Ännu är det arbete med att få "gas och broms" att funka bra, innan det blir mera finlir, men det är bra på gång, och han travar på i en skön stil. Alltid lika positiv. Ella värmde upp Desolett medan Julia fick sina instruktioner, och sedan kom deras tur. Det är ganska stor skillnad på Zison och Desolett, men trots att Ella gillade sin Zison, tror jag att hon är nöjd med bytet. Nu gäller det bara att komma på hur man ska få till allt.

Jag hade en endags exteriörkurs för connemarasällskapet i lördags, och det var mycket trevligt. Vi körde en komprimerad version av steg 1-kursen, och fick en bra dag. Till de bästa betygen hörde ett samtal som kom idag. Det var en av kursdeltagarna som upptäckt avelskursen på lördag och ville komma då också. Roligt! Vi blir ett stort gäng på lördag, och det brukar bli trevligt med mycket hästfolk samlade vid sådana tillställningar, så jag hoppas på en lyckad dag. Just nu skriver jag ut kompendier till alla, så snart är jag helt redo!

4 mars 2009

Nu ska ni få ert lystmäte från skogskörningstävlingen. Jag fick inte ens med kameran, men först kom som sagt fina bilder från Julia, och idag fick jag många härliga foton från Lena Svensson. TACK! Jag ger er en liten kavalkad från dagen:

Lastningen går riktigt bra, trots alla andra hästar i arbete runt om, och jag behöver inte hålla i (över förväntan).

Station nummer två klar, och Haldol ser ut som om han aldrig gjort annat.

Både ovan och nedan ses arbete med långstocken - sista stationen (bänken har ni med på Julias bilder längre ner och på första sidan).

Så, då var sista stationen klar, och det syns väl hur nöjda vi är?!

3 mars 2009

Tack för alla gratulationer och hälsningar efter Haldols lyckade skogskörningstävling! Jag hade inga foton att visa direkt, för jag glömde fotografera i lördags. Julia var som vanligt på alerten och har gett mig några kort, så ovan och på första sidan kan ni se ett par prov från arbetet med bänken. Visst syns det vilken härlig dag vi hade!

Vi tyckte synd om Haldol som fick gå ensam, även om han fann sig väl i det, så i måndags släppte vi in Muska i hans hage. Jag var lite skeptisk till att släppa in ett högdräktigt sto i halkan, men tycker inte att hästar i onödan ska gå ensamma. Jag bedömde att Muska skulle ha pondus att hantera situationen, och jag hade inte behövt oroa mig. Så vitt jag vet har hon inte ens lyft en hov mot Haldol och än mindre låtit sig jagas. Lite pip, svans-skakningar och tydliga signaler med huvudet var alldeles nog. När vi skulle ta in dem på kvällen stod Muska och väntade otåligt vid grinden (alltid först in!). Hon höll huvudet lågt och svängde det lite fram och tillbaka. Haldol stod parkerad 20 meter längre bak, och visste att det fanns inget att diskutera! Det konstigaste är dock att han kan få äta i samma hög som hon, och det får annars bara Henja. Samma tolerans visade hon mot Stor-Wille, som i skuggan av Muska åtnjöt en massa fördelar, bara han var lojal och inte stack upp. Det är intressant att se hur de agerar i flock.

I söndags gjorde Humle premiär i utställningsringen. Vi åkte med hans uppfödare Bitte och kullsyster Helvi till Katrineholm. Först deltog Ella och Humle i "barn med hund" och fick första pris i den äldre gruppen. Ella fick beröm för att ha jobbat bra med en busig hund! Sen var det dags för Humle att bedömas bland fem valpar. Han skötte sig bra, och verkade tycka att det hela var roligt, vilket kanske var det viktigaste idag. Han blev tvåa med hederspris (HP) i klassen och fick kritiken: "Utmärkt typ, vackert huvud och uttryck, bra hals, tillräckligt vinklad fram, utmärkt överlinje, välvinklad bak, rör sig mycket bra från alla håll, väl visad". Syster Helvi vann sin klass och slog sedan hanen som slagit Humle. Hon blev sedan tvåa i gruppfinalen. En lyckad dag för syskonen, som också hann leka och ha riktigt kul!

28 februari 2009

Idag har vi varit på skogskörningstävling med Haldol. För att ta det bästa direkt: han genomförde hela tävlingen godkänt och slutade på andra plats! Det var Göran Johansson som körde, och jag var nöjd med att vara medhjälpare. Det var säkert ett bra val, för mer än hälften av de tio deltagarna drog på sig minst ett U. Inte minst bänken föll förargligt för många i det isiga underlaget. Men Göran lotsade lugnt och säkert Haldol genom alla fem stationerna, och vi fick mycket beröm för vår vackra och duktiga häst. Det kändes bra när domaren Wåge Sjöberg uttryckte sin uppskattning över Haldol.

Efter några dagars mildväder blev det stjärnklart och kallt, så vi möttes av nästan tio minus i morse. Även dagen har varit kall, men med strålande sol från blå himmel, så vi har verkligen haft en härlig dag i skogen. Ella, Julia och jag var på plats redan kvart över åtta, för att ge Haldol chansen att rasta av lite energi innan det krävdes mera stillastående och koncentration. Vi körde cirka tre kvart på fältet innan vi åkte ner till tävlingsplatsen och band Haldol vid ett träd, så att både hästar och folk kunde ta sig en matpaus innan tävlingen startade vid tio. Haldol var ensam fjordhäst bland nordsvenskar och ardennerhästar. Men när det stod ett nordsvenskt sto precis invid där man körde bänken, tyckte han att det gott kunde duga och tappade för en stund koncentrationen. Göran fick honom snart på bättre tankar och de avslutade bänken snyggt.

Även de andra stationerna gick fint. Det var imponerande att se hur fint han lyssnade och kollade läget när det blev trångt och trixigt på banan med en kälke. Bara två nerkörda pinnar på en knixig bana i en isig backe, var bra gjort. Banan med två kälkar var lättare och även halterna gick galant. Där var det svårare att stå stilla vid lastningen, vilket hade gått strålande på förra stationen. Långstocken orsakade inga större bekymmer, efter lite trassel vid den inledande vändningen. Slutresulatet blev 167 straff. Segaren Bertil Johansson, som har vunnit KM senast i fjol, och även har vunnit DM, hade 158. Trean var sedan en bra bit efter.

Väl hemma, nöjda och glada, lastade vi in Zison istället och for med honom till hans nya hem. Han flyttar till Unnis ridskola, en liten ridskola i Sunhultsbrunn, där hästarna har en lugn tillvaro, som vi tror blir en bra plats för denna duktiga läromästare. Dessutom får vi ju träffa honom ibland. Nu är det dags för Julia att gå vidare till Haldol på allvar medan Ella tar över Desolett. Jag tror att alla blir nöjda med detta.

24 februari 2009

Vårvintern kan verkligen vara en härlig tid, och jag skulle gärna byta november månad mot ännu en februari som denna! I morse hörde jag ugglorna medan jag mockade, och det är stämningsfullt. De börjar hoa redan nu, och jag minns att jag ännu hörde dem den tidiga majmorgon när Haldol föddes. Dagen fortsatte lika bra som den börjat och det blev en vacker vårvinterdag med sol från klarblå himmel och cirka en decimeter gnistrande snö. Att man då har sådan tur att det är en ledig förmiddag (för att biltelefonen skulle fixas och jag fick lämna in bilen), är inte dumt alls!

Jag hade avtalat med Göran om en skogskörningsträning, så jag tog Haldol till Sjöarp, och vi fick en ljuvlig förmiddag. Som vanligt började vi med lite körning på fältet innan de riktiga övningarna tog vid. Idag gick banan i skogen galant och även halten blev bra. Sedan fick Göran ta över tömmarna och lade en lunnebänk, och avslutade med långstocken. När det gjort hela långstocksbanan lät Göran Haldol backa stocken genom att gå bredvid den, och Haldol fick skifta mellan att gå till höger och till vänster om stocken, allt medan stocken fortsatte rakt fram. Dressyr ur den högre skolan, vill jag påstå! Facinerande att se. Att sedan alldeles ensam lasta in sin fyraåring och inte ens känns sig orolig för det, är också skönt.

Även hemma har vi haft trivsamma körstunder. Inte minst var det skönt i fredags eftermiddag, då jag körde en sväng på fälten alldeles ensam med Haldol. Det var så tyst och rofyllt att glida fram på kälken över snön, och jag tror vi kände oss lika avspända och glada båda två. I helgen passade vi på att dra hem lite stock, från ett stort träd som fallit. Stockarna är för tunga att lasta på kälken, så vi blev glada när saxen nådde om även rotstocken och vi fick hem den. Doften av färskt trä, snön och en häst med spetsade öron, gjorde mig på gott humör.

Jag har fått rapport från Gotland att Djusa inte bara är vacker, utan enormt trevlig också. Annika berättade att de nu börjat tömköra henne, och skrev i sms: "Vilken häst du sålt till mig! Satte tömmar på, Frida gick bredvid och Djusa förstod direkt vad jag menade när jag försiktigt tog i tömmen. Halt satt klockrent, hon stannade direkt och stod still tills hon fick nästa order. Nästan för bra för att vara sant." Det är roligt att jobba med unghästar!

18 februari 2009

Det härliga vintervädret fortsätter, och vi har passat på att köra hem mera ved. I fredags var det Ella och jag som skyndade iväg innan solen gick ner, och Haldol hann dra hem två rejäla lass björkstammar innan det blev för mörkt. Han stod bra även med bara Ella som "vakt" medan jag slet med lastningen och blev precis lagom varm och trött. Haldol drog sedan upp det hela för backen med bravur - härligt! Vi har också varit hos Göran och trimmat extra med skogskörning ett par gånger, och det är lärorikt för både mig och Haldol. Göran är mycket nöjd med hur Haldol utvecklas, och det var fascinerande att se hur Göran och Haldol manövererade långstocken precis hur som helst i måndags. Och jag var rätt nöjd när jag kört banan i skogen med två kälkar utan att ha ner någon pinne.

Det är inte bara vedhögen som växer, för det gör Ljosefins och Muskas magar också. Nu börjar de bli riktigt runda, och vi undrar med spänning vad som döljer sig därinne, och hoppas att allt ska gå bra. Ännu ska det dröja lite, och det känns ju bra när det är minus tio och en decimeter snö, men magarna och fällningen skvallrar om att våren ändå är på väg. Fast Muska får ännu en och annan ridtur, särskilt nu när Mia har sportlov, och det tycker hon nog är bara skönt. Vi låter henne slippa en del av turerna, och då får Haldol följa med i stället, riden av Julia, och det fungerar hur bra som helst.

Tur att tjejerna håller igång hästarna, för nu har det varit mycket annat på gång. Årsmötet med kusksällskapet var välbesökt, och de cirka 40 som kom visade stort intresse för föreläsningen om utfodring. Sen fick vi god fika och ett trivsamt årsmöte, så det var en bra kväll. Även kallblodsdomarkursen i Skara var trevlig och lyckad, och jag vill tacka er som kom med hästar för att ni bidrog på detta sätt. Utan praktiska exempel blir en kurs inte detsamma, och denna gång tycker jag att det var en bra grupp fjordhästar.

8 februari 2009

Idag fortsatte vedkörningen, och för en gångs skull kom kameran med. Peppe är inte nöjd, för han tycker inte att bilderna gör rättvisa åt stämningen i det snötäckta landskapet, men här ovan ses en bild av Haldols jobb med veden, och på första sidan finns en annan från dagens körning. Nedan en bild från jullovet då Unni red ut på Ljosefin, följd av Peppe på Muska och Mia på Desolett.

7 februari 2009

Det är minsann inte så dumt att skriva lite i dagboken! Den senaste uppdateringen gav ett oväntat resultat nästan direkt. Kvällen efter jag skrev skulle Lena komma för att hämta sin bronsplakett, som jag hämtade åt Krissla på ÖFFs årsmöte. Dessutom skulle hon få en gammal loksele, som jag inte använder. När jag hörde henne komma och öppnade dörren står hon där med en spännbjörn! Visserligen gammal och rostig, men fullt duglig, och jag trodde knappt mina ögon. Jodå, hon hade läst på min hemsida och visste var hon kunde fixa en sådan. Det kändes nästan overkligt att på ett par dagar först hitta en bra skogskälke med skaklar och sedan få den saknade spännbjören! Tack för det, Lena! Hoppas nu att selen ska komma till pass!

Idag var det dags för vår tredje tur till skogskörningskursen. På plats idag var det två fjordhästar (Krissla och Haldol), en ardenner och två nordsvenskar, varav den ena var hingsten Troll. Haldol var lika upphetsad som förra gången över valacken i hagen, men Troll bekymrade han sig inte mycket om, som tur var. Flera hästar var pigga i början, så Göran satte oss i arbete med att släpa ut stockar med saxen, och då lugnade alla snart ner sig. Det var en härlig känsla när vi gick in på rad för att hämta stock. Dimman låg grå i skogen, och före oss gick först Troll och sedan den nordsvenske valacken Balder. Jag påmindes om stämningen på Lojsta hed för två veckor sedan!

När alla hästar blivit lite varma och lugna, tog vi välförtjänt fikapaus, och sedan visade Göran oss de olika momenten vid tävling i skogskörning. Han hade byggt upp träningsstationer med alla moment, och när både hästar och kuskar skaffat nya krafter fick vi prova på det hela. Göran tog Haldol och lade en tjusig bänk. Det gick imponerande bra. Sen fick jag prova, och jag kan bara erkänna att det finns riktiga kuskar, och så finns det vi andra... Min bänk blev gles och stocken överst låg inte rakt. De andra tyckte att det var godkänd premiär, och det är väl så man ska se det! Göran provade även Haldol med långstocken och körde sedan stationerna med både en och två kälkar. Några pinnar rev de, men på det hela taget gick det väldigt bra. Fast jag är så glad över att se min häst gå så bra, att jag inte alltför mycket grämer mig att inte jag kan göra det lika bra. Det är bara att träna vidare. Och på bara tre gånger måste jag säga att denna kurs har givit enormt mycket, både i form av inspiration och körträning.

Eftersom hela denna uppdatering tycks kretsa kring Haldol kan jag avsluta med att berätta om hans äventyr förra söndagskvällen, när vi var i Skåne. När Peppe kom ut för att ta in hästarna upptäckte han grannens unghingstar (3 och 4 år gamla) i Haldols och Zisons hage! Haflingern har varit på rymmen några gånger förut, men nu hade han tagit med sig kompisen och båda hade tagit sig in i vår hage! Hos grannen var bara en pojke hemma, men Peppe fick först in stona (för säkerhets skull) och sedan anmälde sig Zison direkt ("här vill jag inte vara kvar"). Haldol verkade mest tycka det var kul att det hände något, men lät sig snällt fångas, och sedan fick de fatt i de båda andra också. Puh!

Till sist kan jag tipsa om att jag kommer att föreläsa om utfodring av häst vid Tranås kusksällskaps årsmöte på tisdag 10/2 klockan 19.00 (se deras hemsida www.tranaskusksallskap.se). Många har anmält sig till avelskursen i Aneby 14/3, men ännu finns det plats till några till, så det är bara att höra av sig om någon mer är intresserad!

4 februari 2009

Två lokalföreningsårsmöten på två dagar är nog rekord för min del, men jag är glad att jag åkte till Skåne, trots den långa resan. Dels var det en bra anledning till att det blev av att hälsa på släkten, dels var det väldigt trevligt att träffa alla gamla vänner i Norra Skånes Fjordhästförening. Hela den gamla kärntruppen var kvar, och jag kände mig direkt som hemma. Sen var det förstås roligt att se att det tillkommit nya entusiaster, och det kändes väldigt passande att jag när jag åt den mycket goda middagen hade tillfälle att prata med Christina, som äger en Pontus e. Musse Pigg. Mötet blev på detta sätt en fin återblick och tillfälle att minnas åren som gått - men att det gått 20 år sedan vi delade upp Skånes FF i Norra och Södra?! Jag hoppas att jag kan komma tillbaka om 20 år!

Igår drog vi hem den sista veden ur stonas hage, och vi roade oss mot slutet även med att "dra långstock" baklänges mm. Haldol tog idéerna med stort lugn, och visade på alla sätt att han nu har tränat en hel del med saxen. Lite undrade jag om han nästan är för lättlärd och lyhörd, då han kollade om något fastnat så fort vi tog en lite tyngre stock. Men efter en fråga drog han ut den utan knot. Och idag såg jag att jag inte hade behövt oroa mig för hans dragvilja.

Jag gick upp på höskullen för att kolla om det möjligtvis fanns något som gick att plocka ihop till skogskälke. Och då hittade jag en komplett med skaklar och allt! Den fick jag för några år sedan tillsammans med andra hästredskap av en pensionerad bonde, och just denna hade jag glömt! Vilket fynd! Allt fanns utom spännbjörn, men vi bestämde oss för att pröva ändå. På andra sidan berget hade Peppe huggit ner några björkar, och det kändes alltför ineffektivt att saxa hem dem en och en, så vi knallade iväg med Haldol för "nya" kälken. För säkerhets skull fick Peppe lasta medan jag höll Haldol, men han stod exemplariskt och inget behövde lastas om (utom andra lasset som föll av efter 20 meter, men det var inte Haldols fel, och han väntade tålmodigt medan vi gjorde om!).

Det är en rejäl backe att knega uppför direkt, men Haldol bara lade sig i selen och tvekade inte en sekund. Väl uppe gick han sedan avspänt hem med det hela, och verkade sedan tycka att det bara var roligt att hämta ett lass till. Vilken kille! Hemma fick jag lasta av själv, men också då stod han lydigt och skötte sig verkligen som en riktig skogshäst. Jag anmälde oss till skogskursen mest för att få miljöträning, men har verkligen fått ut mycket mer än så. Nu har vi till och med fått hem rejält med ved. Haldol har fått nyttig träning på allt möjligt, och vi tycker alla att det är roligt. De andra unghästarna får stå lite till sidan just nu, men deras tid kommer när betäckningssäsongen drar igång. Och det är nog ingen fara med dem, för de skötte sig alla prima när hovslagaren var här igår. Våra hästar fick beröm både för prima fötter och gott uppförande, av en hovslagare som ryckte in när den vanliga hade ont i ryggen.

1 februari 2009

Igår hade vi bokat ett digert hästprogram, men på grund av isgata vågade vi inte oss ut med hästtransporten. Så det blev ingen tömkörning för Haldol, och det blev heller ingen dressyrtävling för Zison och Desolett. I stället tog Ella och Julia en mysig uteritt, medan Peppe och jag körde hem mera ved med Haldol. Vi tog ett pass även tidigare i veckan. Då var han riktigt pigg efter att ha varit sysslolös i nio dagar, men skötte sig ändå bra. Nu nöjde han sig med att par travsteg och böjd nacke en gång för att säga hej till publiken (stona), och sedan knallade han på i lugn takt. Han har redan fattat både hur det fungerar vid upplägget, och om svängeln fastnar i en stubbe. Han är väldigt läraktig, och nu har vi faktiskt fått hem en rejäl hög. Zison tycker att den ser farlig ut, men Haldol verkar stolt!

Det enda som blev kvar av gårdagens förhandsplaner var årsmötet med Östergötlands Fjordhästförening. Ella och jag åkte dit, och det var som vanligt trevligt och gemytligt. Desolett fick prestationsmedalj i silver och brons i dressyr. Nu får vi se om vi kan samla ihop till någon ny medalj i år. I dag far vi söderut, då jag är inbjuden till årsmötet hos 20-årsjubilerande Norra Skånes Fjordhästförening. Trevligt initiativ!

27 januari 2009

Det blev en intensiv men jättetrevlig helg på Gotland. Vi hade kursen på Sindarve, där vi blev väl omhändertagna och fick god mat. Också väldigt skönt att ha allt väl samlat på ett ställe och bara gå ett fåtal meter mellan teorilokal, ridhus och mat. Det var inte heller långt till Lojsta hed, dit vi reste för ett uppskattat studiebesök. Det var många år sedan jag var där på vintern, och det var en härlig känsla när vi plötsligt fick se alla russen i skogen. Alla kursdeltagarna var trevliga och engagerade, så jag reste hem med en bra känsla och ska nu gå igenom alla prov så snart jag hinner. Jag tror att många har gjort bra ifrån sig. Det enda som många saknade var att få se fjordingarna på Sindarve (det tyckte även de som inte var fjordfrälsta), men det tog vi igen genom att stanna och titta på ett stort gäng i hagen innan vi for till båten. Då var helgen komplett! Jag vill passa på att tacka alla som hjälpt mig på olika sätt med kursen, inte minst de som välvilligt låtit mig använda deras fina russ-foton! Liselotte Erixon, Pernilla Jobs och Agneta Hecht är värda en stjärna för detta!

Annika hade fixat fram jättebra övningshästar till kursen, och vi se många olika varianter av russ. Jag bodde hos Annika och passade förstås på att se hur Djusa utvecklats. Jag såg henne senast i somras och var då glad över hur bra hon såg ut, men jag blev ändå överväldigad över vilken jättefin häst jag fick se! Visst hade jag tankar på att behålla henne för att hon var så bra som föl, och visst kändes det då skönt att få sälja en sådan till en god vän, men jag hade nog ändå knappt trott att hon skulle vara SÅ bra. Hon är stor, redan över 140 cm, men ändå harmonisk med ett ljuvligt huvud under en enorm lugg. Benen är precis så rejäla och korrekta som de ofta blir hos Ljosefins barn, och enligt Annika är hon både trevlig och mycket rörlig. Det ska bli spännande att se hur hon kommer att utvecklas!

En annan glad överraskning fick jag i teorilokalen på Sindarve. Där hängde två färska diplom. Det första var utställt till Sindarve Gnutta som mor till 2008 års högst bedömda treåring på Gotland alla raser. Det andra var till Ismo Kry för att han var bästa avelshingst alla raser 2008 på Gotland. Då tittar man tydligen på hela treårsårgången, och med flera högt bedömda diplomston, som också gått bra på riksutställningen, hade han slagit alla andra hingstar! Roligt!

Här hemma har Ljosefin för ett tag sedan bestämt att det var dags att avvänja Finja. Hon är fortfarande välkommen att äta med Ljosefin, eller för den delen med nästan vem som helst i hagen, men nu blir det inte mera mjölk. Jag förundras varje år över hur smidigt stona sköter detta. Magarna växer på både Muska och Ljosefin, och som alltid väntar vi med spänning. Man är alltid lite orolig att någon ska gå fel, men går också omkring med förhoppningar om att få två riktigt bra föl. Kan gamla Ljosefin lämna en dotter som Djusa, så är hon defintivt ännu inte för gammal för att hävda sig! Och jag tror att Finja under all sin fölragg inte heller är så dum. Faktum är att hon på många sätt är lik Djusa och även Desolett i den åldern, så även i hennes fall får vi se vad som kommer ut till våren (fast på ett annat sätt!). Våren är förresten på väg; håren har redan börjat släppa för att lämna plats åt sommarpälsen.

21 januari 2009

Det har gått ovanligt många dagar sedan jag skrev senast, och mest känns det som jag har jobbat den tiden. Bland annat har jag vaccinerat över 3000 djur (på fem dagar) mot blåtunga, och det gick oväntat smidigt. Jour med en massa kalvningar och annat, samt en rejäl förkylning har också tagit på krafterna. Men annars är allt bra, och nu laddar jag för resa till Gotland och exteriörkurs för russ. Uppmuntrad blir jag av alla positiva kommentarer från de som gick avelskursen nyss, så nu hoppas jag att vi ska få en bra helg.

Mellan allt jobb har jag hunnit med i alla fall lite med hästarna. Jag har köpt en släpsax, och den har Haldol fått jobba med ett par gånger. Vi drar hem ved från hagarna, och han tycker det är mycket intressant när stona står vid staketet och följer arbetet... Men han håller sig i skinnet, och alla andra störningar tar han med stort lugn. Med en ovan skogskörare vid tömmen blir det en rejäl dos av sådana prövningar. Han har varit intrasslad i linorna på de flesta sätt, och han får tåla ris som vänder upp i baken på honom. Första gången vi körde var det mer eller mindre isgata, så då fick vi nöja oss med mindre stockar, men nu senast var det ett tunt lager snö, som gav fint före. Då fick vi hem rejäla björkstockar som fallit in på grannens plöjda åker. Haldol fick knega på bra, och jag tror att han också tyckte att han var en stark och duktig häst, som jag berömde honom för att vara!

Tömkörningskursen har vi varit på igen, och även denna gång tog jag med Desolett. Vi fick prova på både bakdelsvändning, sidvärtesrörelse i skritt och lite travökningar. Jag inser att vi har en bit kvar till en sådan uppvisning som Daler och Ingrid Lennartsson gjorde, men jag ser också att det finns potential i hästen, och hon fick igen mycket beröm av tränaren. Han uppskattade mycket hennes förmåga att kombinera avspändhet med mycket energi och stor samarbetsvilja, och hon jobbade i fin form. Jag kom hem inspirerad och nöjd.

Vi har också varit och fått mätintyg till Haldol. Han är ju inte tävlingsklar idag, men vi hoppas att han ska komma ut efterhand, och detta intyg gäller i två år. Vi tog honom till ridskolan i Ölmstad, där det ordnades mätning, och han fick kliva in i stallet bakom en rad spiltor. Kändes inte som optimalt läge att mäta en hingst, men efter en gnäggning för att berätta att han var på plats, fick jag honom att fokusera på mig. Han började en bit över 140 cm, men kopplade sedan av helt och mättes till 138,5 cm och mindre tror jag inte han är hemma heller. Efteråt gick han raka vägen in i kolsvart transport. Vilken kille!

10 januari 2009

Jag börjar idag med en bild på Isoptin Kry. Hon är det enda föl Athena fick hos oss, men har ett helsyskon i hingsten Anar Frö, som kom att bli Athenas nästa föl. Isoptin såldes som föl tillsammans med Rimidol, som är jämngammal, men båda såldes så småningom vidare till olika håll. Rimidol har jag inte hört av på länge, men Isoptin har jag fått rapporter om ibland. Nu var det dock ganska länge sedan, så jag blev verkligen glad när medryttaren till Isa (som hon kallas) hörde av sig och berättade om en härlig och mysig häst. Hon är stor, ca 150 cm, och de jobbar på med både hoppning och dressyr. Jag fick också några bilder, och en hälsning i gästboken, och ovan kan även ni få se hur hon ser ut.

Idag har jag haft den första omgången av avelskursen för stoägare. Kursen var från början fulltecknad med 30 deltagare, men influensa och sjuka hästar hindrade några tyvärr. Vi fick en trevlig dag, och av kurskritikerna att döma var alla mycket nöjda. Det är ju också ett gott betyg att många deltagare återkommer från andra kurser. Både från fjolårets hingsthållarkurs och exteriörkurserna kände jag igen många. Det är också väldigt trevligt att det kommer både ung och äldre, liksom det är såväl rutinerade uppfödare som har 5-6 föl om året och sådana som är helt nya och kanske väntar sitt allra första föl. Det är även spännvid på raserna, och stämningen känns jättebra. Visst är det jobbigt att planera och hålla en sådan kurs, men också väldigt roligt!

På trettondagen passade jag på att gå kurs i tömkörning. Jag hade med Desolett, och vid detta första kurstillfälle gick instruktören igenom och visade med olika hästar. Desolett blev den sista, eftersom hon var äldst och mest utbildad. Hon stod tålmodigt i ridhuset och väntade, och somliga tyckte nog att hon verkade närmast slö. Det fick de dock se att hon inte är. Hon är bara klok och sparar krafterna tills det är dags. När det blev hennes tur, jobbade hon på med mycket energi och bjudning, och instruktören konstaterade "det är steg i den här!". När hennes pass var klart sammanfattade han: "En riktigt härlig häst". Och det tycker ju vi också!

3 januari 2009

Idag har jag varit med Haldol på skogskörningskurs igen. Denna gång var det många fler hästar med, och det tyckte han var intressant. Vi började med att värma upp med skogskälken en stund, och han gick lydigt och bra för den. Energin var lite högre än hemma, men den dröjde inte lång stund förrän han sänkte huvudet och knallade på i fin form. Svårast idag var att passera en stor och hingstig nordsvensk valack i en hage, för den gillade han inte särskilt, men han fann sig i mina förmaningar och höll sig på mattan.

Nästa moment blev att spänna för saxen och dra ut en stock i taget med denna. Det har han aldrig gjort förut, men det var nästan som om han fattade att nu gjorde han verkligen nytta, och det gick verkligen bra. Min medhjälpare imponerades av hur lyhörd han är, och då blir man glad. Jag blev också väldigt nöjd när vi blev tvungna att möta ett ardennersto på den smala vägen i skogen och klarade det fint. Vi var på väg ut med en stock i saxen och de var på väg in med kälken för att hämta ett lass. En stolt knyck på nacken blev det, men det var bra med det. Även att möta nordsvenska stoet gick fint, men den nordsvenska valacken (inte samma som i hagen, men också han stor och mörk) såg vi till att ha på några meters avstånd. Efteråt var det gott med fika vid den öppna elden, och Haldol fick lite ensilage där han stod bunden vid ett träd. Sen åkte vi hem nöjda med dagens insats.