Maria rider på Ljosefin och Ella tolkarFJORDHÄSTSTUTERI KRY
"DAGBOK
2004"
(GAMLA
"JUST-NU"-ANTECKNINGAR)
Så var det jul igen, och vi vill önksa alla våra vänner en riktigt god jul och gott nytt år! Vi har fått julkort från flera av våra uppfödningar som sålts, och det är verkligen roligt att höra av dem!
Idag kom julsnön, men igår kunde vi njuta av en skön julritt i klart och soligt väder, och det var inte så dumt det heller. Lagom till jullovet åkte Daonil till sina nya ägare, där han går under smeknamnet Love. Transporten gick bra, och innan han åkte berömde hovslagaren honom för hans goda uppförande vid verkningen. Han har verkligen varit en mysig fölunge, och det är tomt nu i hagen utan fölens bus och lek. Men vi hoppas få nya till våren!
Två och en halv vecka låg snön, och vi har hunnit med en hel del kul under den tiden. Idag smälter den bort, men så här kul hade vi för två veckor sedan:
Maria rider på Ljosefin och Ella tolkar
Desolett med kälken och efter
Ljosefin.
Fast det har sina sidor med vinter också, även om jag är en vän av snö och allt kul man kan göra med den. Det märkte jag när jag skulle provrida ny sadel. Desoletts sadel låg inte bra längre, utan var för smal, så det var dags att skaffa en ny. Det har jag haft tankar på i flera år, men inte kommit till skott. Nu kändes det dock som att det måste ske. Kommen så långt i processen, kände sig Peppe tvungen att avslöja att han skickat efter en ny sadel till julklapp. Den kom, och såg trevlig ut, men visade sig inte passa helt bra den heller, så då lastade jag och for iväg med Desolett för att prova ut en sadel.
Transporten gick bra, och vägarna var i bra skick, och sen skulle vi då provrida. Dagen före hade vi ridit ridlektion hemma i paddockens snö, och det gick jättebra, men detta visade sig vara något annat. Vi hade nog inte travat mer än en halv minut förrän leran under snön gled iväg med Desolett, så att vi stöp i snön båda två...Ingen slog sig, och jag kände mig väldigt nöjd med hur hon tog hela äventyret med ro. När hon sedan bara tittade till när det rasade snö från ett tak bakom oss, och till sist när vi provat klart snällt lät sig lastas av mig helt ensam - då kände jag mig nöjd och stolt över min snälla häst.
Igår var det riktigt halt och isigt, så ridningen blev bara en lugn tur (om än Desolett plötsligt tyckte att två rådjur kunde vara något att hetsa upp sig över!). Jag passade på att leda Daonil på gårdsplanen, där det inte var halt, och han är supertrevlig, precis som jag tyckt hela tiden. Bussig och okomplicerad följer han bara med, trots att han inte är van att gå ut ensam. Troligen åker han till sina nya ägare om cirka två veckor, och fram till dess gosar vi varje kväll med denna lilla charmknutte.
Han verkar bli lika snäll och vänlig som sin halvbror Ismo, som vi fick en överraskande påminnelse om i veckan. Han har det bra och verkar trivas i sitt nya hem i Danmark, och i veckan såg vi honom på TV, där han var med en kort snutt i programmet Barbacka, som gjorde ett reportage från Sindarve. Vi tittade till för att det var fjordhästar och Sindarve, och så var det Ismo också. Kul, tyckte vi!
Sedan en och en halv vecka har vi snö, och rejält också, så vi har roat oss med att köra kälke, tolka och rida i snön. Förra helgen var det riktigt härligt vinterväder, och då vågade Ella sig på att försöka tolka på skidor efter Ljosefin med Maria på ryggen. Det gick jättebra, och allaick blodad tand. Jag passade på att köra Desolett med kälken, men hade glömt hur kallt det är om fingrar och tår, så vi nöjde oss med en kortare sväng! Igår tänkte jag rida, men eftersom det var mildare väder (och framför allt varit mildare), var ridbanan tung och våt under smön, och vägen snorhal, så det blev bara en lugn och ganska kort ritt. Hoppas att det ska vara bättre idag.
Daonil har flyttat till egen box på nätterna, och det fungerar bra. Där kan han äta i lugn och ro hela natten, men sen är det gott att komma ut till mamma på morgonen och få lite mjölk. Han har fattat att han inte ska följa med Ljosefin in i hennes box, men vet inte riktigt var han bor än, så igår gick han med Stor-Wille till hans spilta och stod där bredvid och försökte se ut som sin idol. Samma sak händer ofta ute, och man ser hur han försöker stå likadant och helst äter ur samma hög som Wille.
Det har varit höstlov den gångna veckan, så flickorna har ridit flitigt, ibland ett par gånger samma dag, och även vi andra har kommit ut en del. I måndags hade vi bjudit in Amelie på Fakir och hennes mamma Ann på Divina Kry till en liten minihubertus i lugn takt för fem ekipage. Ella red Sirocco, Maria red Ljosefin och jag tog täten med Desolett. Vi hade tur och fick strålande höstsol, och det bidrog till att vi fick en riktigt skön ritt. Efter en runda i skog och mark avslutade vi med svansletning i en skogsdunge i sen hage, och Ella var den som hade ögonen med sig, och strålande glad knep "räven", medan alla andra fick en liten kvist som minne.
Vi tog in hästarna på nätterna första gången för en vecka sedan, och även om det inte är kul att mocka, så är det mysigt att gå runt och prata med alla hästar och höra dem tugga lugnt. Vi fodrar med ensilage i år, och det är alltid spännande att öppna första balen och se hur det ser ut. Det är sent skördat, men det är friskt och ganska torrt, så det är nog precis vad vi ville ha. Även halmen är fin i år, torr och helt frisk.
Igår åkte Humira till sitt nya hem utanför Laholm i södra Halland. Hon var lite tveksam till att kliva in i transporten, men som alltid tog hon det med ro, och efter lite påskjutning gick det fint. Hon hade sen åkt lugnt och bra, och nu hoppas vi att hon ska trivas i sitt nya hem. Det är mycket som blir nytt för henne nu, men hon har varit så stabil här att vi tror att det ska hon klara bra. Muska fattade nog vad som hände när hon fick stå bredvid transporten och vara moraliskt stöd. Hon har gnäggat ett par gånger idag, men verkar inse att det inte lönar sig. Daonil undrar nog mera vart hans kompis tog vägen, men han lufsar med Stor-Wille och försöker se stor ut han också.
Allt mörkare och geggigare blir det nu, och efter några soliga och kalla dygn regnar det igen, så nu kommer nog hästarna in på natten snart, kanske redan i kväll. Vi gjorde i ordning allt i stallet förra helgen, lagade små skavanker och strödde och gjorde fint. Inte ser man precis frma emot all mockning, men det är mysigt att ha hästarna inne och gå och prata lite med dem. Det gör vi förstås ute också, men det är ju inte lika inbjudande ute i regn, mörker och dynga. Fast viktigast är ju att hästar får vara hästar, så även under stallsäsongen är de ute en stor del av dygnet (minst ca halva). De mår bra av frisk luft och motion, och vi försöker se till att de har något att göra genom att erbjuda halm i hagen. Av naturen är hästar gjorda för att tugga stråfoder en stor del av dygnet, och får de göra det mår både magen och psyket bra.
Vi har börjat renovera i huset, och då blir det inte mycket tid till hemsidan -om man ens kommer framm till datorn...Större delen av hemmet ser ut antingen som byggarbetsplats eller lager (eller kaos!), och på tredje dagen fällde Tage den snart klassiska kommentaren: "Jag tyckte det var bättre förut...". Vi tror dock att det ska bli bra, om ett tag.
Årets utställningssäsong avslutades för vår del med ponnyutställning i Vetlanda. Ella och jag åkte dit med Farah och Fakir, eftersom Ella så gärna ville visa honom en gång till, och vi fick låna tillbaka honom ett par dagar. Farah som varit lite "tonårstrotsig" hela sommaren hade skött sig jättebra de sista veckorna i september, och hon fortsatte på den banan även i Vetlanda. Publik, högtalare, ridhus och en massa ponnyer bekymrade henne inte ett dugg, och hon var lydig och fin. Så jag var glad redan innan hon fick sin kritik och guldplakett. 41 poäng blev det i debuten för Farah (som ju aldrig kom iväg på premiering i somras pga hovböld). Att hon vann sin klass var inte konstigt när enda konkurrenten var struken, men sedan blev hon också bäst i rasen, och fick en fin BIR-rosett.
Vi var mer än nöjda vid det laget, men innan dagen var slut hade hon gått många varv i en stor BIS-ring (totalt var det 100 ponnyer av många raser anmälda), och när hon gick ut var det bara fyra ponnyer kvar. Då hade hon flera godkända hingstar bakom sig i prislistan.
Fakir fick bland annat tävla mot sin helbror Felix, som han slog med knapp marginal. Han och Ella skötte sig jättebra, men poängen räckte inte till mer än 37 denna gång, och de blev trea i sin klass. Alla fick rosett, plakett och hederspris (Fakir vann ett par strumpor åt Ella), och så var Ella nöjd i alla fall. Vi hade en trivsam dag, och med lite hjälp fick vi med oss vår ganska trötta Farah hem också.
Här hemma växer fölen, och blir allt mer självständiga. De skötte sig bra när hovslagaren var här senast, och vi jobbar ännu med bärrandsrötan, som spökat både hos oss och många andra i sommar. Det ser ut att vara på rätt väg, och ingen är riktigt dålig. Ännu går hästarna ute dygnet runt. Det har varit kallt, men klart och torrt, och då trivs de bra. Nu är betet slut, så till helgen blir det att flytta till vinterhagarna. Vi har i år för första året på länge haft styngfluga, och det avmaskar vi mot nu, när frosten har kommit.
Ella och jag rider ridlektion en gång i veckan, och det är inspirerande och roligt. Ella utvecklas snabbt nu, och tycker att det är jättekul. Senast övade hon galoppfattning från skritt och skänkelvikning i skritt. Desolett är väldigt pigg och glad, och går också riktigt bra. Ibland blir det mest spring, men för det mesta är hon väldigt mjuk och balanserad.Det börjar synas lite att hon är dräktig, men än ett tag tränar vi på.
Hingstpremieringen och riksutställningen är en av årets höjdpunkter, vare sig man har med sig häst eller ej. I år hade vi bara med oss Daonil, och som sällskap åt honom förstås Ljosefin. Ella ville gärna prova att visa Ljosefin när hon var med inne tillsammans med Daonil, och det skötte Ella med den äran. Bara sju år gammal är hon ganska liten bredvid stora Ljosefin, men med full koncentration gick det fint. Hon gjorde allt rätt, vände rätt, travade rakt och lagom fort. För den insatsen fick hon dagens uppvisarpris!
Även Daonil klarade sig bra. Som väntat hade han svårt att hävda sig mot sina 1-2 månader äldre konkurrenter, men han tog ändå en fin fjärdeplats bland sju riktigt bra hingstföl. Ronny Johnsson menade att de fyra första var värda att spara som hingstämnen. På första plats kom Divinas son Vincent efter Furubäcks Inter - alltså mycket nära släkt med Ismo. Han fick 41 poäng och blev sen bästa föl. Sen kom ännu en dotterson till Ljosefin genom att Knast-Fina är var mor till Nimbus, och trean var en Alvedon-son, så där var hon farmor! Alltså mormor, mormor, farmor och mor till de fyra första hingstfölen!
Ljosefin hade kunnat ställa upp i avkommeklass, då hon faktiskt hade med tre avkommor till i utställningen. Divina visades inte själv i år, men Knast-Fina fick 42 och blev trea i en bra ring med fölston. Daktar vann bland fyra ettårshingstar och fick 40 poäng och fin kritik. Introna var med i den stora klassen för treårsston, och där blev hon femma med 41 poäng, precis slagen av stallkamraten och Ismo-dottern Philippa på samma poäng. Cornelia, den andra Ismo-dottern i ringen kom på åttonde plats, också med 41 poäng.
Även på hingstpremieringen gick det fint för Ismo-avkommorna. Magne var enda treåring som gjorde bruksprov, och efter att ha klarat det godkänt, ledde hans fina exteriör till att han fick AB(ext). 42 poäng fick han på lördagen och sen 41 på riksutställningen. Drome Frö visades bland tvåårshingstarna, och var främst av dem som inte godkändes. 39 poäng och med 10 plus på temperament. Veterinären var mycket förtjust i hans fina lynne.
För övrigt är det många fina höstdagar, omväxlande med en del regniga. Ella är familjens flitigaste ryttare just nu, och hon strortivs på Sirre. Amelie, som lånat Fakir, verkar också tycka mycket om honom, och hade nu vågat galoppera också. Fölen växer fort, och mognar mentalt också. De tar allt större egna lovar, och man kan ibland hitta dem tillsammans med Farah långt bort från resten av hästarna. Vi har hela flocken tillsammans nu, och det är trevligt.
1991 var jag i Danmark och tittade på deras fjordhingstpremiering på Vilhelmsborg. Jag har många gånger tänkt att åka dit igen, men mer än så har det inte blivit förrän nu. I år skulle ju Ismo visas där, och även om tidpunkten på många sätt passade illa, så kom vi i alla fall iväg. Med på resan var förutom Ella, Unni och jag även Divinas ägare Ann med dottern Amelie.
Vi fick ett storartat mottagande på fredagskvällen av Ismos ägare Pia Jörgensen, som mitt i natten stod och mötte och tålmodigt hjälpte oss att sätta upp två tält. Ett äventyr i sig i mörkret... Nästa kväll bjöd hon oss alla på den goda och trevliga kåringsmiddagen. Vi fick på alla sätt en trevlig helg, och det var intressant att se de danska hingstarna. Ismo visades i glänsande skick, och jag kände mig vid hemresan än mer övertygad om att han har fått ett bra nytt hem.
Vi var tvungna att resa innan resultatet av kåringen var klart, men fick rapport under hemresan at Ismo blivit godkänd med 8 i helhet (7787778878), så nästa säsong kan han påbörja sin danska avelskarriär. Jag önskar Pia all lycka med honom.
Själv har jag känt en viss saknad av Ismo både som personlighet och som ridhäst. Nu har jag dock funnit en värdig efterträdare att rida, då jag bett Desolett om lite mer än skogsluff, och upptäckt att hon har lätt för sig även som dressyrhäst, mjuk och fin och lätt för att gå i form. Jag red en lektion förra veckan, och både tränaren och jag var imponerade. Sammantaget känns det alltså rätt bra nu.
Till helgen stundar riksutställning, och dit ska vi med Daonil. Han repade sig snabbt från hovbölden, men då var plötsligt Ljosefin kraftigt halt på ett bakben. När jag såg det kändes det som att det bli ingen utställning, men en koll visade att det var en sten som fastnat vid hörnstödet vid trakten, och när jag grävt ut den, blev hon helt bra till nästa dag. Så nu hoppas vi att vi kommer iväg. Det är sju anmälda hingstföl, varav Ljosefin är mor till en, mormor till två och farmor till två! Festligt! Ska bli kul att se dem tillsammans. En hel del annat spännande att titta på finns också, och nu kan vi dessutom jämföra med våra intryck från Danmark.
Ja, för en vecka sedan trodde vi att vi snart skulle ha sålt Sirre, men sedan dess har Ella ridit honom varje dag, och stortrivs. Hon har ridit både på ridbanan och ut i skogen, och de ser redan ut att känna varandra bra, och det fungerar fint. Maria har börjat rida Ljosefin, och även det går fint. Det är nyttig träning för Daonil att bli lämnad kvar i hagen med de andra, och Ljosefin verkar tycka att det är roligt att komma ut och röra på sig lite. Hon är pigg och glad, men lika snäll och bussig som alltid. Det är bra häst att börja med när man har bytt upp sig i storlek, för hon hittar aldrig på bus, utan tar väl hand om sin ryttare.
Vi frågade familjen Nilsson, som köpte Divina av oss, om de ville låna Fakir till sin dotter, som är jämngammal med Ella. Amelie hade nyss börjat på ridskola, och red Divina, som är snäll men ganska pigg och stor. Det gick bra med Divina, men det syntes i blicken att lilla söta sagohästen Fakir var ännu bättre, enligt Amelie, så igår åkte han med till till Sonarp. Vi hoppas att Amelie ska få lika stor glädje av sin trygga kompis som Ella haft.
När de var och provade Fakir i fredags såg vi att Daonil haltade, och det såg ut som att det kunde vara en hovböld. Det blev för sent att hinna fixa den på fredagskvällen, och vi bestämde oss för att ta in honom och kolla upp det på lördagen, men först skulle vi rida ut en runda. Just som vi skulle iväg fick vi fint besök i form av svenska mästaren Pinge (Per-Inge Andersson) med familj. Pinge är hovslagare och fixade lätt hovbölden, som uppkommit för att det fanns lite bärrandsröta, som också verkades ur, och sen pratade vi häst en stund. Torps Gusten har verkligen gått från klarhet till klarhet i år. Svensk mästare i brukskörning, vann riks både brukskörning och allround, blev BIS på utställningen i Eksjö, mm..... Verkligen roligt! Om inte han blir årets prestationshäst, så vet jag inte hur man ska kunna bli det.
Vad som också är väldigt trevligt är alla goda vänner man får genom fjordhästarna. Nu damp Pinge och Carola ner här, för några månader sedan kom Lasse och Kerstin Cederblad på lika oväntat besök, och det är verkligen kul. Nästa helg far jag till Danmark för att titta på Ismo i sitt nya hemland, och med på färden följer Ann, som köpte Divina av mig för några år sedan. För att inte tala om Peppe, som jag ju träffade tack vare att vi båda var fjordhästägare... De har betytt mycket i livet, och ger dessutom stor glädje själva. Vi har haft så sköna ridturer i helgen, och Peppe konstaterade att då inser man varför man kan gå och mocka mörka vinterkvällar...
I lördags hade de en liten träningstävling i hoppning clear round 30 cm hos Holavedens lantliga RF, och det tyckte Ella och Maria lät kul, så vi tog med oss Fakir och Sirocco och åkte dit. Även en kompis följde med, och alla barnen tog sig fint runt den lilla banan med hinder, serpentiner och gathörn, och fick varsin rosett. Efter hoppningen skulle det varit ryttarlekar, men det var bara vi som ville vara med, så det blev tyvärr inget av det!
Vi har haft Sirre utannonserad till salu, då Maria vuxit fort och mycket, och blivit för stor, och Ella inte kände sig mogen att ta över. Detta skulle vara sista helgen hon red honom. Några har varit och provridit, och fler skulle komma den här veckan. Jag red honom själv en dag, för att vara lite förberedd när jag skulle visa honom, och då blev Ella inspirerad och ville också. Plötsligt kom hon på hur bra han är, och att hon visst det klarade honom, så hon "provred" igen igår, och bestämde att hon vill byta till honom, som hon har chans att kunna tävla. Fakir är supertrevlig och härlig, men gillar inte tävling och höga hinder, utan har sin styrka som trygg och snäll förstaponny. Vi är nog inte mogna att sälja honom just nu, men överväger att låna ut honom ett tag till en bra familj. Så kan det ändra sig!
Igår var det utställning och premiering på flera platser samtidigt. Vi var i Eksjö på Jönköpings läns FFs utställning, som dömdes av Inger Davidsson, och med oss hade vi Muska och Humira. Med i programmet fanns också flera avkommor till Ismo, så Ella och jag åkte ganska tidigt för att hinna se dem, trots att våra egna hästar skulle visas mot slutet av dagen.Vi kom lagom för att,efter avlastning och omhändertagande av våra hästar, hinna se avslutningen av första klassen som var ettåriga hingstar och valacker. Där fanns med en son till Ismo, som jag var nyfiken på. Han såg riktigt trevlig ut, och verkade vara en mycket snäll och trivsam häst, men hade lite svårt att "synas" bland de andra som var hingstar medan Velox var kastrerad. Ringen bestod av fyra ettåringar, men bara tre var med i programmet. och jag blev genast nyfiken på den nytillkomne, som jag tyckte var mycket tilltalande. Det tyckte domaren också, och han placerades etta med guld (40 poäng fick vi senae veta, när han blev 6:a i BIS-final), och då fick jag höra att denna fina häst var "vår" Daktar!
Redan då kändes dagen räddad, för jag blev så glad av att se Daktar, snygg och trevlig på alla sätt. Jag hoppas att han ska fortsätta att utvecklas så här fint! Men det fortsatte bra också. Ismos dotter Cornelia fick 41 poäng, denna gång med nia på traven. Sen visades tre fina hingstföl efter Ismo, och deras enda konkurrent var en son till Hugo, som också var tilltalande. Cornelias helbror Theodor blev den som drog det längsta strået och fick 40 poäng.
Därefter var det dags att visa Humira. Jag fick hjälp med visningen av Mats Nord, då familjen Nord kommit resande ända från Laholm för att se hur det gick för sitt lilla, gråa nyförvärv. Hon skötte sig jättebra och visade väl fram sina goda rörelser, och det slutade med klasseger och 40 poäng (88888). Sen var det dags för fölchampionatet, och även där tog Humira hem segern och det tjusiga gehänget. Vid laget började Ella, som tyckt att det börjat vara lite långtråkigt, att tina upp! Roligt också för köparna att fölet infriar förväntningarna, och förstås roligt för mig. Det är absolut inte så att man grämer sig över att ha sålt en häst som går bra - det är ju det man vill att de ska!
Sedan var det dags för Muska, som dessvärre var i väl högt hull, för att riktigt göra sig på utställning, så vi hade inte något större hopp om att hon skulle vinna sin klass. Det gjorde hon inte heller, utan blev trea med 39 poäng. Placeringen kändes OK, men poängen med en sjua på traven, var lite mindre än vi hade hoppats på. Men så är det med utställningar, och det är bara att ta nya tag. BIS för dagen blev Torps Gusten, och reserv blev Björkhems Raska.
Hästarna blev glada av att komma hem i hagen igen, och jag tittade på Daonil, som jag tycker ser ännu bättre ut än jag minns att Daktar gjorde vid samma ålder. Det ska bli spännade att båda helbröderna kommer till riksutställningen!
På kvällen fick vi också rapport från Ismos dotter Philippa, som varit på premiering i Gränna. Hon hade fått massor med beröm, om att det var precis den typ av fjordhäst man ville ha, och dessutom uppfört sig exemplariskt (hon är en mycket trevlig häst). 41 poäng (98888) och diplom blev det, och det blev ju en bra sammanfattning av Ismos treåringar. Det finns tre treåriga ston i livet, och de har fått 41, 41 och 39 poäng, och till det ska läggas sonen Magne, som ju godkändes med 43 i fjol! Utöver det finns ett gäng trevliga valacker, som vi då och då får höra hur snälla och trevliga de är, så det känns som att Ismo har startat på ett bra sätt i aveln. Vi hoppas att det ska fortsätta lika bra i Danmark, och det verkar i alla fall som att han redan börjat finna sig tillrätta, och blir kallad "guldklimpen".
Ja, så var vi hemma igen efter vår semesterresa till Skåne och Gotland. Efter allt regn som varit hade man trott att regnkläderna var viktigaste delen i packningen, men i stället visade det sig bli badkläderna. Härligt, tyckte speciellt barnen, som har passat på att bada i havet många gånger.
Hugo är återlämnad till Sindarve, och han blev ganska upprörd när han såg att rivalen Ismo hade intagit hans hage. Under Gotlandsbesöket hann jag se en hel del Hugo-avkommor, och jag ser nu ännu mer fram emot nästa års fölårgång. Det fanns många fina hästar efter Hugo både på Sindarve och Knuts, och det ska förstås också bli spännande att se hur Ismo ska passa på Hugos döttrar. Både Blenda och jag tror mycket på kombinationen, i båda varianterna, och det var roligt att höra att Lisa Horwitz också hade blivit mycket förtjust i Ismo sedan de börjat rida honom. Med eftertryck sa hon (som ju hoppat Hugo över hisnande höjder) om Ismo: Vet du hur bra han hoppar?!
Vi hade en liten exteriörkurs med Gotlands fjordhästförening, och där fick vi bland annat se en lovande tvåårshingst efter Hugo. Det ska bli spännande att se honom i Vetlanda. Han borde ha goda möjligheter, tycker jag. En dag åkte vi till Knuts fjordhästar och passade på att prova en turridning. Jag fick rida Ringos helsyster Ribolätta, som jag tidigare sett visas vid hand bara, och det var en trevlig bekantskap. Ella blev överförtjust i lilla Frode, som verkligen var bussig mot sin lilla ryttare, som var ringrostig och osäker efter blindtarmsoperationen, men som sen inte ville sluta rida...
När vi lämnade Gotland tog vi med oss Ismo och styrde kosan mot Skåne. Efter en vilodag hos min farbror utanför Örkelljunga var det dags för veterinärbesiktning och hälsointyg, och när det var klart reste Ismo med sin nya ägare Pia till Danmark, där han kommer att bo på Själland. Jag tror att han kommer att få det bra hos Pia, och jag hoppas att han ska vara henne till lika mycket glädje som han varit här. Det var med blandade känslor jag såg honom resa, men så är det ju när man har haft en häst i många år och trivts med den. Snällare hingst lär jag väl aldrig få. Även veterinären som besiktigade honom var mycket förtjust och skrev som slutomdöme "Mycket trevlig häst".
Här hemma har fölen vuxit mycket -det ser man när man åker bort! De ser jättefina ut, och de hade inte glömt vad vi lärt dem, utan lät sig snällt fångas i hagen och ledas till ett nytt bete. När vi kom hem kände vi hur mycket det är värt med goda grannar och vänner. Ensilaget var färdigt och stod i prydliga balar, och alla hästarna var väl tillsedda, och hade förstås druckit massor av vatten, som stackars Helene fått pumpa upp till dem. De enda som inte var helt nöjda var katterna, som tyckte att vi var fräcka som rest ifrån dem! Att de också fått mat och levt ungefär som alltid, räknades visst inte...
19 betäckta ston blev det innan vi var klara med säsongen för Hugo, plus Ismos tre här. Idag slog den sista ifrån, och det passar ju bra, då det är dags för Hugo att resa hem igen. Han har haft semester från ridningen hela sommaren, men innan han åker ville jag prova att rida honom, och det gjorde jag igår. Som väntat var han jättetrevlig och lättriden, och i traven fanns en härlig takt. Den långa välresta halsen kändes härlig att ha som utsikt. Barnen tyckte att jag måste prova hoppa också (de hoppades väl att jag skulle drulla av??...), så jag tog snabbt och styrde mot ett av deras efterlämnade 30 cm-höga hinder, innan de hann bygga upp något mera. Det klarade förstås Hugo (och jag!) utan problem.
Daonil är tingad till nya ägare, liksom Humira, och jag tror att båda kommer till bra hem. Vi har anmält fölen till varsin utställning i höst, så de blir lite världsvana. De är redan nu jättetrevliga att umgås med, och låter sig lätt fångas i hagen. Igår var alla hästar hemma för verkning, och även fölen skötte sig fint. Så mycket fanns inte att åtgärda, men det är nyttig träning.
Det har varit en intensiv, men rolig sommar med Hugo och alla hans besökande ston. Nu börjar det trappa ner och Hugo blir för det mesta besviken när han kommer gnäggande så fort en transport anländer. Oftast ska den hämta hem ett sto. Men både han och vi får känna oss väldigt nöjda, tycker jag. Hugo har här hittills betäckt 17 ston, och det är lika mycket som vårt tidigare rekord med Ismo, men i år har ju Ismo dessutom haft några innan han for till Gotland, så det är uppe i totalt 20. Av dessa är tre våra egna, och alla tre är dräktiga. Ljosefin betäckte vi redan på fölbrunsten, men även det gick fint, så nu är hon dräktig för tolfte gången, och har alltså aldrig gått gall.
Ljosefins hingstföl Daonil ser alldeles väldigt bra ut. Hon har ju bara fått superbra föl, men jag vågar ändå påstå att han hör till de allra bästa. Han har en speciell utstrålning, och det tillsammans med en härlig resning och en mycket bra exteriör samt spänstiga rörelser, gör honom till något extra. Både han och Humira är dessutom väldigt tillgivna och trevliga, och man fångar dem lätt i hagen. Det är väl en av de stora fördelarna med att ha hingst och slippa lämna iväg fölstona någon annanstans. Daonil är ännu inte såld, men Humira har funnit nya ägare som tingat henne. Vi hade ju först tänkt behålla henne, men såg att hästflocken skulle bli väl stor, och Muska är ännu ung. När ett fint musblackt stoföl blir till salu går det fort, och vi glädjer oss åt att vi tror att hon kommer till ett riktigt bra hem. Ännu får dock vi njuta av henne en tid.
Den gångna helgen hade Tranås kusksällskap kör- och ridutflykt med övernattning. Ella och Tage tyckte att det verkade roligare att åka till mormor och morfar några dagar, men vi andra reste till Trehörna för att ansluta där vid lördag lunch. Peppe red Stor-Wille, Maria red Sirocco och jag och Unni satt (respektive låg i barnvagnsinsatsen!) bakom Lill-Wille i rockarden. Två mil var det till Haddåsen, där vi övernattade, och det blev en av de somrigaste dagarna denna annars så kalla och regniga sommar. Resan gick fint, trots att Lill-Wille är allt annat än snabb, men vi lät de andra köra före och kom i vår egen takt fram en timme senare än det övriga sällskapet. På söndagen skulle vi tillbaka igen, men trots en lyckad tältnatt med hyggligt med sömn, valde vi att ta transporten hem och vara nöjda med det som varit. Söndagen blev regnig, så det kändes vettigt att göra så.
Igår var det premiering i Brunstorp, Vikingstad, och i ringen för treåriga fjordston fanns hela tretton deltagare. Ismo hade två döttrar med, och dessutom fanns vår uppfödning Introna Kry (Ismos helsyster) med. Introna gick trea med 98978=41 poäng och diplom, vilket ju var ett jättebra resultat, speciellt som vi har sett att hon har en riktigt bra skritt när hon slappnar av, så det kan kanske finnas mer att hämta framöver. Ännu bättre gick det för Ismos dotter Cornelia (u. Lindmarkens Bianca), som gick tvåa med 41 p (98888). Segrare i ringen var Line, som kommer ur samma stofamilj som Introna (medan Introna har Matilda 1418 som mormor har Line henne som mormors mormor), så som vanligt var det att konstatera att släkten är värst... Vilma Vitlock gick sjua i denna ring, där fem ston fick diplom och elva var i klass ett. Hon fick 87888=39, så det var bra det också, och totalt sett ett bra resultat för Ismos döttrar.
En tredje Ismo-dotter, Philippa, är återställd efter sin skada tidigare i somras, och kom hit brunstig för ett par dagar sedan. Hon ska visas på premiering lite senare i sommar, och även hon ser riktigt bra ut. Känns så skönt att se henne trava omkring frisk och glad igen. Däremot gjorde en annan hälta att vi inte fick med Farah till premieringen igår. I onsdags kväll var Farah plötsligt kraftigt halt vänster bak, och fortfarande på torsdagen linkade hon betänkligt. På fredagen var det bara en markering kvar, men det var ju inget att åka på premiering med. Skönt att hon blev bra snabbt, men otur att hältan skulle komma precis nu... Nåja, hon har tiden för sig.
Det har rullat på intensivt med Hugos ston, och idag kunde vi dräktighetsundersöka fyra stycken, varav alla utom en var dräktiga, så det var ju roligt. Fler finns att kolla den närmaste tiden, och vi hoppas förstås att de flesta ska vara dräktiga redan.
Det har hänt mycket sedan sist, och då har man helt enkelt inte tid att skriva om det... Ella och Maria hade stor glädje av sitt ridläger, och har sedan dess farit omkring på sina ponnyer och njutit av sommarlovet. Veckan efter hade vi en praktikant från Tenhults naturbruksgymnasium här, och Matilda som hon hette var en trevlig bekantskap. Typiskt nog hade vi massor av ston att betäcka både innan och så fort hon åkt hem igen, men magert med brunst just den veckan. Ett par betäckningar hann hon dock med att få se, och också några dräktighetsundersökningar. Sista dagen följde hon med oss på welshutställning, där Maria och Ella visade Sirre och Fakir. Vädret var regnigt och iskallt, men annars hade vi en bra dag. Fakir visades först och fick silverplakett med bra kritik. Ellas debut som uppvisare uppmärksammades av snälla Inger Becker, så att hon fick en liten plastmedalj i band om halsen, och då blev det så kul att Ella genast längtade efter nästa möjlighet att få visa upp honom. Sirre var som väntat inte en stor utställningsstjärna, och fick brons, men domaren hade helt rätt i att han är en trevlig ridponny. Marias debut som uppvisare gick också bra.
Ljosefin har slagit alla med förvåning och fölade före elva månaders utgång. Hon brukar normalt gå två till tre veckor över tiden, men nu kom lille Daonil ett par dagar innan det var elva månader. Hon tyckte väl, som vi, att är det så sent på säsongen så får man skynda på lite! Ett fint föl är det med bra resning och en härlig uppsyn. Humira är inte heller dum, men jag tror nog att Daonil blir vackrare.
För övrigt försöker vi hinna rida så mycket vi kan mellan allt annat som ska göras med betäckningsston och lilla Unni. Sommaren har hittills varit så kall att de enda bad som görs är Ella och Tages dopp i simhallen på simskolan, men det är å andra sidan inte så mycket flugor då, och rätt skönt hästväder.
Ibland är det inte kul att vara hingsthållare med en massa hästar att ta ansvar för. För en vecka sedan hade vi just konstaterat hur fantastiskt lugnt och trevligt det är i flocken med betäckningsston, trots att det lite då och då tillkommer nya hästar. De såg verkligen ut att trivas och ha det gott allesammans i sin stora hage. Nästa morgon stod ett av stona på tre ben, och kunde bara stödja lite på höger fram. Vi befarade att hon blivit sparkad, men kunde inte hitta någon svullnad eller annat tecken på skada, och ställde in henne i box. I samråd med ägaren avvaktade vi utvecklingen lite, men hon blev inte bättre, och började svullna vid framknäet, så vi bandagerade in henne ordentligt och skickade henne till klinik för röntgen. Där misstänktes också en spricka eller fraktur, men efter flera röntgenbilder i olika vinklar, som alla såg normala ut, övergick man till ultraljud. När benet då rakades, upptäcktes ett par minimala sticksår, och det visade sig att leden infekterats. Hon blev behandlad där några dagar och åkte sen hem som konvalescent. Vi hade inte hunnit betäcka henne här, och vi får se om hon återvänder. Viktigast just nu känns förstås att hon blir bra. Och det var skönt att hon inte blivit sparkad. Hur hon kunnat skada sig så oturligt får vi väl aldrig veta, och inte heller om det var ormbett eller nypontörne, som orsakade sticket.
Men det finns andra glädjeämnen, som nya fölrapporter om fina Ismo-barn, och så hopp om nya föl nästa år. De tre första stona Hugo betäckt här är nu dräktighetsundersökta, och alla tre var dräktiga på första brunsten. Känns bra.
Ella och Maria är på ridläger denna vecka och har med sig sina ponnyer. Ridlägret är bara på förmiddagarna, så på eftermiddagen hann de med en rid- och körtur på Desolett och Lill-Wille. Vår praktikant Matilda red med på Stor-Wille. Vi jobbar också på med uppvisningsträning av Farah, och lilla Humira leds och får lyfta fötter. Hon är väldigt cool och trygg, och nu börjar den gråa färgen komma fram tydligt runt ögonen.
Ett av glädjeämnena som hästuppfödare är när man i olika former får positiva rapporter från hästar som man sålt. För några dagar sedan fick jag ett mail med hälsning från Miltex, som vi sålde som föl, och som nu är tre år gammal. Han kallas till vardags för Holger, och jag har inte sett honom sedan han for härifrån för 2 ½ år sedan, men en sån här rapport känns fint att få:
"Hej Helena
& co!
Tänkte skriva & berätta för er att jag har påbörjat
Holgers inridning!! Han är så himla snäll & lugn att man
tror knappt det är sant! Han tar verkligen allt med ro denna
Fjording kille.. =) Här uppe är allt bara bra, men vi väntar
på att gräset skall börja växa, vilket verkar ta en himla
tid. Jag måste än en gång få tala om för er att jag är så
himla nöjd med Holger, kunde verkligen inte fått tag i ngn
bättre!!! Hoppas alla andra som köpt häst av er är lika
supernöjda!! Kram från ett småkallt
Jukkasjärvi..
Eva & Holger.."
Sommarvärmen kom i alla fall hit till slut och i samma veva kom (som väntat) en massa brunster. Hugo har fått jobba 2 - 3 gånger per dag, men det säger han inte nej till. Vi väntar fortfarande på ett par ston, och de får gärna komma igång nu, då de andra är på sluttampen av brunsten eller har slutat. Av Ismos fyra ston här hemma blev tre dräktiga, och det får väl vara godkänt på den korta tiden. Nu hoppas vi att den fjärde istället snart är dräktig med Hugo.
Vi trivs väldigt bra med Hugo på alla sätt, och är så glada att vi fått chansen att ha honom här. Han verkar ha anpassat sig bra här också, och betar förnöjt i hagen. Ibland visar han upp sig, och då njuter vi av hans fina resning och härliga rörelser. Det är också fint att se en häst som har tävlat flitigt, men som är så fräsch i benen. Och jag blir förstås glad när han kommer fram till grinden och gnäggar när han ser mig, även om det kanske är kraftfodret eller stona han egentligen längtar efter...
Vi har börjat vänja lilla Humira vid grimma och att ledas. Hon är trygg och trevlig, och ser också bra ut med fint huvud, bra resning, välutvecklat kors och spänstiga rörelser. Hon växer så snabbt, och det känns när hon inte har lust att gå dit vi vill... I den mån jag hinner försöker jag rida och köra Desolett, och det är kul att komma igång igen, men blir inte varje dag. Farah är anmäld till premiering, och tränas förstås inför detta, och Ella och Maria trimmar också inför welshutställningen, som Fakir och Sirocco ska åka till. Deras ridträning har också avancerat under våren, och båda har gjort framsteg under Annika Wikners träning. Snart åker de på ridläger med sina ponnyer, och det kan väl vara en bra start på sommarlovet.
Nya fölrapporter och nya ston till Hugo - det är årets intensivaste tid som uppfödare! Men kanske också den roligaste. Det känns väldigt bra att gå upp och titta på flocken med fina ston till Hugo, och då kan man stå ut med att några tycker att det är så vacker utsikt att man kan dröja lite med brunsten... Nåja, det är väl kanske det kalla vädret snarare än utsikten, och några brunstar fint, så vi får tro att de andra också snart kommer igång. Särskilt kul tycker jag att en som verkligen är både snygg och trevlig är Ismos dotter Philippa. Har svårt att tro att det redan har gått fyra år sedan vi "gjorde" henne här, men det känns bra att resultatet av ens vedermödor som hingsthållare kan bli så bra.
Bruksridningen var trevlig och med många deltagande hästar. Några undrade hur jag kunde komma med två ponnyer och ingen fjording, men det fanns andra som försvarade rasens goda rykte i dessa sammanhang med den äran. Med liten Unni i vagnen var det lagom att vara hjälpreda och fikafixare.
Vi är nu inne på den tid på året som kanske är den allra vackraste, då körsbär och hägg blommar för fullt, och nu börjar avlösas av syrén och äppelblom. Att med den utsikten gå upp till hagen vid berget och mötas av en flock vackra fjordston - det är inte det sämsta! Just nu har vi sju ston i flocken, sedan ett åkt hem dräktigt, och ytterligare ett nytt kommit. Ännu ett är konstarerat dräktigt, men har inte åkt hem än, och några är betäckta men inte undersökta, då det inte varit dags för det. De fyra första stona som har kommit till Hugo har alla varit nära släkt med Ismo, då två är hans halvsystrar, en helsyster och en dotter. Det hade jag nog inte riktigt tänkt på att det fanns så många Ismo-släktingar i närheten, utan ville ha hit Hugo mest för att jag tror att han ska passa bra till våra ston och han är en bra hingst med många goda egenskaper. Men det gör ju bara att det känns ännu mera rätt.
Vi har börjat träna Desolett och Stor-Wille för att köra dem i par. Vi började så smått med tömkörning och fortsatte med att sladda ridbanan med harven, och så här långt sköter de sig bra. Vi avancerar försiktigt, eftersom vi inte vet så mycket om Willes tidigare erfarenheter av körning. Han är inte nervös av sig, men han känns inte lika grundtrygg som Desolett, som fint lägger sig i selen och lugnt knegar på. Med en liten Unni i familjen och mycket annat att göra också, blir det inte så gott om träningstillfällen, men vi får ta det i den takt vi hinner. Imorgon ska Maria och Ella åka och träna bruksridning, och det ska också bli kul. Fler hade nog gärna tagit med sig hästen, men det får räcka med "ett lass" den här gången.
Ja, så har då Hugo kommit - något som vi sett fram emot ett helt år. Blenda Horwitz kom med honom i förrgår, och tog då med sig Ismo till Gotland, där vi hoppas att han ska trivas bra. Båda är resvana herrar och tog transporten bra. Ismo fick sällskap av en ponny från Växjö, men gjorde inte större väsen av det än en hälsningsgnäggning.
Nu kan jag höra Hugo gnägga till stona, som går i en hage en liten bit bort. Ibland visar han upp sig, och det är verkligen en fröjd att se hans stolta uttryck och fina resning, samt hans spänstiga och vägvinnande gångarter. Det slog mig att det nästan är femton år sedan jag såg honom som föl på en utställning i Skåne, och hur jag då imponerades av det väluppfostrade och trevliga "hingstfölet Hugo" - och nu är han här! Vi tycker redan bra om honom, och har förstås kommit igång med brunstprovningen också. Ännu så länge är det bara Desolett som fallit för hans uppvaktning, men det kändes på något sätt rätt och bra att det var hon som blev först, eftersom det kanske allra främst var för att vi tror på den kombinationen som gjorde att vi gärna ville låna Hugo. Men vi hoppas förstås att många andra också ska ta chansen när han nu äntligen finns på fastlandet, och att det nästa år ska bli många fina Hugo-avkommor!
Anna och Johan från Frö fjordhästar har varit här med sina treåringar, Philippa och Introna, som är dotter respektive helsyster till Ismo, och visserligen är jag jävig, men jag tycker verkligen att det är två fina treåringar. Kanske är det en av de roligaste sakerna med hingsthållning och uppfödning - att kunna följa unghästarnas utveckling även hos andra ägare och känna sig lite delaktig.
Nu kommer de lyckliga tilldragelserna slag i slag, och det är ju den tiden på året. Igår överraskade Muska oss genom att presentera sin dotter! En sötnos med långa vingliga ben och piggt spetsade öron - och musblack blir hon! Ser ut att vara precis vad vi hade önskat. De kalla nätterna tog en paus också lagom till hennes ankomst, och i stället för frost har vi nu haft ca 10 grader varmt på natten och ungefär 20 på dagen, så det var en väl vald tid att komma till världen.
På kvällen upptäckte sen Tage att det kläckts kycklingar på dagis - också det några dagar tidigare än väntat - och alla nya små liv väcker verkligen glada känslor. Fast allra gladast är han nog i lillasyster Unni, som växer och frodas. Igår följde hon och jag med ut med barnvagnen medan Peppe, Ella och Tage red.
Idag fick vi rapport om årets första Ismo-föl; en stor och fin hingstunge u. Bockrödsle Dolly hos Frö fjordhästar. Hans helbror Drome Frö är både snygg och trevlig, och vi hoppas att detsamma ska gälla lillebror.
Ismo trivs fint i sin lilla flock med fyra ston, och det är väldigt lugnt och fint. Alla kan acceptera att äta med vem som helst utan bråk, då de får hö. Det är häftigt att se gänget stå uppradade bredvid varandra när man kommer på morgonen, för även om de kanske inte är så lika varandra, utgör ju fjordingar en fin masseffekt i flock. På lite håll ser man bara att det är fem ljusbrunblackar med spetsade öron, och det är en vacker tavla i morgonsolen!
Den 26 april föddes vår dotter Unni, som finns med på bild på om oss-sidan. Redan efter knappt ett dygn var vi hemma igen, och alla mår bra och njuter av våren och den nya familjemedlemmen. Det kom ett nytt sto till Ismo igår, så det är full fart på alla fronter. Därför blir denna rapport så här kort, men mera kommer.
Nu har vi fått ut alla hästar i riktiga sommarhagar redan, då det har torkat upp fint. Vi passade på att dela upp vårt gäng i två flockar med ston respektive valacker, och jag tror att Sirocco och Farah båda var väldigt glada att slippa se varandra... De gillar inte varandra, men annars är det lugnt överlag, och nu är det väldigt behagligt att hälsa på dem. Och jag är nöjd med att inte ha Desolett hos Stor-Wille, som gärna betäcker henne, vilket jag tycker är onödigt, även om han förstås tycker att hon är helt förtjusande. Ismos lilla flock tyckte att det var skönt att komma upp på berget och slippa vinterhagarna, men jag kan tycka att det är lite tomt att inte ha dem utanför fönstret. Peppe och jag hade tänkt leda upp dem i två omgångar med varsin häst varje gång, men när jag lett ut Ismo och Belizzi, medan Peppe motade de andra två, upptäckte jag att det verkade inte svårt alls. Trots avslutad brunst är Belizzi mycket förtjust i Ismo (och han i henne), och det var hur enkelt som helst att leda dem tillsammans. Ismo är verkligen en behaglig hingst att hantera. Peppe strävade efter oss med Ronya och Maja, och jag tror att han hade det jobbigare än jag, då Maja var nyfiken på vart vi var på väg!
Nu har det gått drygt elva månader sedan vi släppte Ismo med ston i fjol, och några vart ju dräktiga snabbt, så vi väntar på rapporter om föl. Det är alltid lika spännnande! Här ska det dröja ytterligare några veckor innan det är dags för Muska, som är dräktig med Hauk Thun. Bebis har det inte heller blivit än, men det är dags, så vi räknar med att hinna före Muska i alla fall!
För en vecka sedan var hästarna fortfarande inne på natten. Det känns avlägset nu när man tittar ut över Ismos lilla flock med tre ston, som går här hemma, och så alla de andra åtta hästarna uppe på berget. Alla tre stona hos Ismo brunstar, och det är bara att vara glad för det fina vårvädret, och hoppas att det ska hjälpa till så att det ska funka bra med ägglossning och dräktighet också. Ismo tycker i alla fall att läget är perfekt. Stona också, tror jag, för trots att de tre aldrig sett varandra förut, ser det redan ut som om de var gamla kompisar.
Det ljuvliga vårvädret håller i sig, och myggor av kolossalformat har kommit fram. Bortsett från denna störande faktor trivs hästarna prima ute. Och vi tycker att det är skönt att slippa mocka! Mycket mysigare att gå ut i hagen med hö tre gånger per dag!
Ismos "stoflock" utökades redan efter två dagar med ännu ett sto, Ronya, som ägarna länge tänkt betäcka med Ismo, men inte riktigt kommit till skott. Nu ville även de ta chansen innan det är för sent, då de liksom många andra uppskattar vår snälla och vackra hingst. Han är verkligen mysig när det kommer in ett nytt sto i hagen. Han hälsar och försöker charma så gott han kan, men uppträder som en gentleman och ger stoet gott om tid att lugna ner sig. Ronja, som inte alls var road av uppvaktningen inledningsvis, började efter en halvtimme själv söka upp Ismo. Hon var inte färdig att betäcka igår, men förhoppningsvis är det brunst på gång nu.
Nu börjar även Ismos avkommor tala för honom allt mer. Under våren har flera hört av sig och berättat om hur glada de är för det samarbetsvilliga, lugna och vänliga temperament som de har. Igår ringde en stoägare som redan i höstas meddelade att de tänkte komma i vår, och hade planerat att betäcka med Hugo. De var fortfarande intresserade av Hugo, men efter att ha köpt ett Ismo-föl i höstas ville de egentligen ha ett halvsyskon till denna charmiga kille (Malt), så när de fick höra att Ismo är hemma till den 12:e maj, ville även de komma och hoppas hinna få dräktigt med Ismo. Troligen kommer alltså ett sto til de närmaste dagarna. Och skulle stoet nu inte hinna bli dräktigt, är ju Hugo ett fin-fint alternativ.
I måndags, den 12 april, såg vi över staketet till hagen på berget, och efter att ha lagat allt som älgar, vinter och tidens tand raserat, släppte vi upp alla hästar utom Ismo och Stor-Wille dit. Farah var så till sig över att slippa den trista vinterhagen att hon inte visste om hon skulle springa runt, busa med en annan häst eller rulla sig. Också Fakir, som heller aldrig varit där förut, ville springa och kolla in hagen, men han tyckte inte att Farah var värdigt sällskap, så det slutade med att alla mumsade hö, som de fått. Ännu finns ju just inget bete, men det börjar spira, och det är så torrt och fint att de mår gott ute dygnet runt. Innan bytet till sommarhagen passade vi på att avmaska, och vi provar i år Equimax, som tar både "de vanliga maskarna" och bandmasken. Basen är ett Ivomec-preparat kombinerat med ett bandmaskmedel (Droncit), och det kan passa bra här i år, då vi hade Pyrantel i fjol.
Wille fick följa efter redan dagen därpå, då Ismo istället fick "damsällskap" i form av Lindmarkens Belizzi. Deras ettåriga son Brizing ser så bra ut att Ann-Charlott gärna vill ta chansen att få ännu ett Ismo-föl innan han åker, och det hade förstås inte Ismo något emot. Inte heller Belizzi, visade det sig, då hon var brunstig när hon anlände. De har fått alla hagarna runt stallet, då alla sommarbeteshagar utom den på berget ännu är alltför sanka att släppa ut i. Men det blåser friska vårvindar, så det ska nog snart torka upp där också.
Härligt påskväder har vi i år med soliga, fina dagar. Det inbjuder förstås till mycket ridning och körning, och allra flitigast har Ella och Maria varit. De har även hunnit med ett par lektioner för Annika, och man kan se att träningen som påbörjades på jullovet börjar ge resultat. Vi är också glada att vi bestämde oss för att köpa Fakir, trots att vi redan hade för många hästar, för Ella trivs verkligen bra med honom. När man ser henne fatta galopp med ett stort leende på läpparna, så känner man att vi behövde även den här hästen.
Kul datum idag - 040404! Då borde man väl har gjort något särskilt, men vi har i stället tagit det lugnt och varit hemma. Efter en regnig förmiddag gav vi oss ut på en mysig hästrunda efter lunch hela familjen. Peppe red Stor-Wille, Maria Sirocco, Ella Fakir, och Tage och jag körde Lill-Wille. Vårvarmt och lugnt var det, och det var gott efter gårdagens iskalla vind.
Påsklov är det nu, så vi hoppas på mycket ridning och körning, och förstås en del annat kul också. Vi får återkomma med rapport senare!
Två dagar efter att jag skrev senast hade våren gjort ett riktigt ryck, och snön var borta. Vi har hela veckan haft ljuvligt varmt och soligt vårväder, och Ella och Tage har varit flitiga med Fakir och Wille. Härligt att ta vårpromenader med snälla ponnyer och glada barn. När snön smälte hittade vi Fakirs tappade grimma i hagen, och efter en omgång i tvättmaskinen var den ånyo ljusblå och gullig, vilket man inte kunde tro när man såg den först! Vi brukar inte ha grimma i hagen, men Fakir fick ha det de första dagarna för säkerhets skull, och den tappade han förstås...
Kusksällskapet har påbörjat vårens inkörningskurs i veckan, och jag hade tänkt åka dit och titta hur det gick för Inderal, som skulle vara med. Men det blev en lång dag på jobbet, så jag fick nöja mig med rapport från Helén, som berättade att han hade skött sig fint och att de såg fram emot fortsättningen. Kanske kan jag åka dit en annan kväll. Det är trevligt med ett aktivt kusksällskap på nära håll.
Våren gör tappra försök att ta över kommandot, men för närvarande ligger snön en decimeter djup, och hästarna saknar ibland vinterpälsen som faller i stora drivor, och det får Muska att sträcka överläppen i tapirform när man kliar henne. Muska och Ljosefin blir dock allt rundare om magarna, och Ismo "pratar" mer och mer - alltihop säkra vårtecken.
Ismo kommer att vara kvar här till ca den 10:e maj, för att sen åka till Gotland. Hugo är en viktig del i laget i ponnyallsvenskan divison I, då han är en av få som pålitligt hoppar Lätt A, och han ska därför vara kvar över sista deltävlingen den 9:e maj. Vi tycker att det är en lagom tid att påbörja säsongen, då förhoppningsvis gräset kommit och förutsättningarna är bra. Den som vill har dock möjlighet att höra av sig om att betäcka med Ismo innan han åker, då det är sista chansen. Om man inte hinner få dräktigt med Ismo kommer vi att erbjuda att byta till Hugo utan ny språngavgift.
Ismo kommer att stå på Sindarve ca 15/5-10/8, och sen är han såld till Danmark, dit han åker direkt från Gotland. I Danmark kommer han att tränas och tävlas i dressyrridning samt visas vid kåring (premiering). Vi glädjer oss åt att vi tror att han får ett bra hem, där han precis som hos oss kommer att få valacker att sällskapa med i hagen. Alltför många hingstar lever ett isolerat liv, och det är inte så kul.
Roligt och trevligt hade vi däremot på andra och tredje delen av kursen för Ellen Ofstad, som var förra helgen. De två första dagarna hade vi fått ta med oss Ismo och Stor-Wille. Wille jobbades med ledövningar med främsta mål att få honom att gå undan för tryck (i stället för rakt igenom...), medan Ismo fick återupprätta fjordhästarnas rykte som samarbetsvilliga och följsamma hästar, och första dagen jobbades i öppna vid hand, och andra dagen blev demonstrationshäst för att visa inridning (fem veckor komprimerat till en timmes visning). Ellen saknade vår mysiga och positiva hingst den tredje dagen, då jag hade valt att ta med Desolett istället, men kunde konstatera att även hon var en trevlig bekantskap. Som norska gillade hon förstås fjordhästar i allmänhet, men fick ett särskilt gott öga till Ismo, som också han uppskattade övningarna som baserades på klickerträning.
Desolett fick prova på tömkörning och longeringsövningar med öppna bland annat, och det fungerade bra. Både hon och jag var också roade av att med kroppspåket låta henne skickas hit och dit mellan och över bommar, och vi blev inspirerade att jobba mera så. Det får nog bli en liten rundcorall efter hand. Wille visade sig fungera fantastiskt mycket bättre med bett än med repgrimma, bettlöst träns eller kapson, och gick riktigt hyggligt vid tämkörningen som Peppe valt att jobba med. Kul och inspirerande för fortsatt träning!
Sedan sist har vi utökat hästbeståndet genom att vi har köpt Fakir. Ella och han trivdes bara bättre och bättre ihop, och han smälte också fint in i flocken, så vi tog beslutet att köpa honom. Ella är lycklig och glad, och rider flitigt. Tage väljer ibland att stå över, ibland att köra och ibland att rida. Allra roligast är det nog att klättra och sno hit och dit på hästryggen, och lille Wille finner sig snällt i alltihop. Nio hästar i stallet har vi alltså, men vi har tagit beslut om att försöka sälja Ismo till hösten när han är färdig på Gotland, och vi har också haft folk som varit här och tittat på honom. Han är en helt underbar hingst, men det känns som att det är dags att sälja honom till någon som bättre hinner ta tillvara vad han har att ge.
Peppe och jag har gått kurs i Ydre ridklubb för Ellen Ofstad, och dit fick vi ta med oss Ismo och Stor-Wille. Wille var inte på sitt bästa humör, speciellt inte andra dagen efter att ha stått i stallet hela helgen (utom kortare promenader), och Peppe var efteråt beredd att överväga den snabbaste problemlösningen, som föreslagits som en punkt av åtta - nämligen skjut hästen... Wille var okoncentrerad och bufflig, och visade upp sitt olydigaste och knöligaste sätt. Efter närmare begrundande kom dock Peppe fram till att man först kan pröva en mer positiv och konstruktiv metod, då ju Wille förstås också har goda sidor.
En stor del av kursen handlade om klickerträning, och Ismo blev utsedd till demonstrationsobjekt för detta. Det hade han alls inget emot, utan tyckte att det var toppen att få en massa morötter, och till andra dagen började han inse poängen med alltihop, och var bara mer och mer motiverad att försöka göra rätt och bli belönad. Han är ju positiv och samarbetsvillig även annars, och nu blev det ännu mer av den varan. Ellen tyckte också att han var utmärkt för att illustrera att en hingst inte behöver vara galen och farlig, utan kan uppföra sig som vilken häst som helst. Väl hemkomna har vi tränat vidare med lite klickerträning, och det har vi nöje av både Ismo och jag. Vi ser fram emot nästa del, och Peppe har repat nytt mod, så vi ser fram emot nästa del av vår bröllopsresa (som vi valde på Peppes förslag!).
Sportlov har vi haft denna vecka, och vi inledde med att några dagar före lovet åka och hämta en welsh mountainponny åt Ella. Det är en liten skimmelvalack vid namn Fakir, och vi har honom ännu så länge på prov, men han verkar väldigt snäll och behaglig på alla sätt, så han kan nog vara den trygga nybörjarhäst som Ella behöver nu, när Tage allt mera gör anspråk på Wille. Tage red i början av veckan sin första ridlektion på Wille, och han kämpade på bra och försökte hitta takten i lättridningen. Ryktar gör Tage helst från hästryggen, och sitter så nöjd och borstar Wille där han kommer åt. Vid behov snurrar han ett halvt varv.
Vid dagens ridlektion valde han dock att åka till en kompis, så det fick bli Maria och Ella som jobbade på, och det gjorde de riktigt bra båda två. Annika var imponerad av hur välutbildad Sirocco är. Så fort Maria gör rätt, så gör han också rätt. En utmärkt läromästare. Även Fakir fyller väl sin uppgift, och är lugn och bussig, och med ett litet spö i handen på Ella var han inte alls ovillig att trava (däremot rätt seg innan dess).
Vi har haft snö, om än inte så mycket hela lovet, och det är ju kul. En vecka innan hade vi dock en helt fantastisk vintersöndag med rimfrost, snö, lugnt och strålande sol. Både då och sen på lovet har bjällerkrans och sele åkt på Ljosefin, som verkat trivas med att dra oss ut på härliga kälkturer. På jullovet fick Desolett dra ungarna på snowracer efter skogskälken, och det gjorde även hon med den äran, men när vi tog dubbla kälkar tyckte vi att det var dags för mer rutinerade Ljosefin.
Vi har också varit iväg med Stor-Wille för lite grundläggande lydnadsträning hos Per Karlberg, så nu jobbar Peppe med sin läxa för att få en mer lyhörd häst. Lastningstränat har de också gjort flitigt, och nu fungerar det hyggligt. Ibland har Desolett fått agera gott exempel, och hon har varit ganska förånad när träningen varit över efter att ha klivit i och genom transporten ett par gånger. Hon såg ut som att "var det allt?" när vi återvände till hagen.
Idag fick dock både hon och Ljosefin åka en tur på riktigt, då vi lastade i för att fara till soptippen för att väga hästar och transport. Vi ville veta vad transport och hästar vägde, så först vägde vi det hela, och sen tog vi ut hästarna och vägde dem en i taget. Då är det skönt att ha snälla hästar som man bara lastar i och ur utan minsta bekymmer. Personalen på tippen tyckte att det var en lite udda händelse, men vi kan rekommendera detta sätt om man verkligen vill veta sin hästs vikt. För att ha lite att gå på i fortsättningen passade vi sen på att mäta alla hästar och jämföra. Vi mätte dels enligt formeln att vikten är lika med längden (från armbågsspets till sittbensknöl) x bröstomfånget x bröstomfånget dividerat med 8900 (alla mått i cm mätt med måttband), dels tog vi den vikt som en ko anges ha efter bröstomfånget, som anges på måttbandet. För fjordhästar kan man konstatera att "ko-måttet" faktiskt verkar stämma bättre än formeln. Hur det är med andra raser vet vi förstås inte utan att ha åkt och vägt några sådana också, och om slutsatsen alltid gäller kan man inte heller veta på det lilla materialet. Detta är vad vi kom fram till:
| Häst: | Verklig vikt | Vikt enligt måttband | Vikt enligt formel |
|---|---|---|---|
| Ljosefin | 620 kg | 631 kg | 634 kg |
| Desolett | 440 | 441 | 459 |
| Muska | 640 | 645 | |
| Stor-Wille | 588 | 544 | |
| Ismo | 430 | 399 | |
| Sirocco | 332 | 329 | |
| Fakir | 327 | 342 | |
| Farah | 327 | 342 | |
| Lill-Wille | 214 | 205 |
Sammanfattningsvis är skillnaden mellan formeln och måttbandet inte så stor, och för den late rekommenderar jag verkligen måttbandet, så slipper man miniräknaren och att ta flera mått! Den som undrar hur tung en fjordhäst, kan alltså se att ett högdräktigt sto i något högt hull och av rejäl storlek (ca 145 cm hög) väger över 600 kg, medan en lagom tjock, medelgrov fyraårig fjordhäst på ca 140 cm inte väger mer än ca 450 kg.
22 januari 2004
Sedan sist har det inte just funnits någon tid alls att skriva, trots att hemsidan borde uppdateras om Hugo 179, som ska komma hit till betäckningssäsongen och mycket annat. Huvudskälet till det är att vi i lördags den 17:e januari gifte oss. Bröllopet stod i Linderås kyrka, och blev både högtidligt och ett härligt minne med en trevlig och rolig bröllopsmiddag i församlingsgården efteråt. Många fina tal och presenter blev vi förärade, liksom postogram och hälsningar från många håll, och det kändes förstås bra. ELIT-premierade blev vi också båda två, trots för få avkommor, under ett populärt inslag arrangerat av våra grannar.
Kyrkan och församlingsgården ligger på ett stenkasts avstånd, men vi ville förstås ändå åka häst och vagn (och tog en liten extra sväng). Att det skulle vara fjordhäst var givet, och vi hade glädjen att hitta ett vackert ekipage. Det var Frö fjordhästar med Anna Landin vid tömmarna som kom med de båda stona Mumsas Athena och Bockrödsle Dolly i par framför en tjusig vagn. Det kändes rätt och bra, eftersom det var fjordhästarna som fört oss samman. När vi åkt och skakat av oss de flesta risgrynen, fick alla barn som ville också åka, och det var förstås uppskattat.
Bröllopsresa blir det i form av att vi ska gå ett par helgers hästkurs i februari och mars, så just nu är vi tillbaka i vardagen med gnistrande vackra men kalla vinterdagar. Ismo kom hem före nyår, och vi har fått bekräftat att han kommer att få prestationsmedalj i silver i hoppning. Han var i fin form, och helklippt, så här är det täcke på varje morgon (något som jag inte är van vid, och jag är glad att inte alla åtta hästarna behöver täckas!). Nu får han välförtjänt vila, och leker om dagarna med "Stor-Wille", som sällskapar honom i hagen, innan han åker till Sindarve på Gotland i april för att verka där den här avelssäsongen. Hit kommer i stället Hugo 179, som vi är glada och stolta att få låna. Läs mer om det via till avels-sidan.
Inderal vann snart Annelies hjärta, och hon kom hit före nyår och betalade honom. Det som är lite festligt är att det hon berättar om honom i mångt och mycket överensstämmer med vad Elisabeth berättar om lillebror Isodur. Båda är följsamma och samarbetsvilliga hästar, som det är roligt att jobba med, och båda verkar ha hittat riktigt bra hem. Nu under helgerna har vi också fått rapport från många andra av de hästar vi sålt, och det är alltid lika roligt att höra hur de har det och hur de utvecklas. Alla verkar ha hittat fina hem. Isoptin har bytt ägare i somras, och var då också skadad, men tycks nu må bra, så vi hoppas att allt ska gå bra för dem.
Under jullovet har Maria och Ella tränat för Annika Wikner ett par gånger, och de har blivit inspirerade och lärt sig en del redan. En grannflicka var med på sitt russ en gång, men andra gången kunde hon inte, så då red jag med på Desolett, som fick mycket beröm för sin arbetsvilja och positiva inställning. På nyårsafton gjorde vi också något som vi aldrig gjort förut - hela familjen red ut tillsammans på varsin häst! Härligt! Tage tuffade på med Lill-Wille (och var de enda som travade, för säkerhets skull), Ella red Sirocco, Maria satt trygg och glad på Ljosefin, Peppe red sin Wille och jag tog Desolett. Muska var lite besviken att inte hon fick följa med.
På söndagen efter bröllopet fick dock även hon följa med, då en del av de mera långväga gästerna passade på att titta in en stund. Många var ridsugna, och vi skickade iväg sex hästar med ryttare i det strålande vintervädret. Sådana stunder förstår man varför man mockar en massa boxar varje dag.